"Jag känner igen mig i näthataren"

Programmet ”Trolljägarna” är så enkelt i sitt utförande. Om man bortser från IP-adresser och annat tekniktjafs, är det nästan medeltida i sin sensmoral.  Programledaren Robert Aschberg har tagit en paus från att recensera jojkande samer och spelar rollen som Robert Aschberg till perfektion. 

Han tittar in i kameran, öppnar slött munnen och säger att han inte gillar de ”fega kräk” som trakasserar folk på internet. Sedan söker han upp dem, filmar dem och sätter deras liv ur spel genom att offentligöra dem. Det är programkonceptet. Så barbariskt enkelt. Vedergällningen är total. 

Till och med folk som i normala fall är resonabla, nedtonade och eftertänksamma sitter och stampar fötterna och frustar efter blodig hämnd. Det är en oerhört rusig känsla att veta att man står säkert på den goda sidan. 

I ett av programmen söker de upp en man, j_london, som trakasserat Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Han har skrivit 12 000 inlägg. Ingen hade bett om hans åsikt. Han skrev 12 000 inlägg ändå. De flesta inriktade på hotet från muslimaraberna. Om Åsa Linderborg skriver han att när hon själv blivit utsatt för övergrepp av en muslimarab, då blir det minsann inga mer high-fives med mångkulturalisterna. Då kommer även hon att fatta att de inte är så bussiga som hon tidigare trott. 

Aschberg stormar fram och konfronterar mannen. j_london nekar. Säger att hans konto måste blivit kapat. Oturligt nog för honom har han ett typiskt näthatarutseende (medelålders man i skogshuggarjacka) och pratar med en typisk näthatardialekt (sydsvensk).

Hur blir man sån? Jag ser på programmet och försöker hitta ledtrådar. j_london bor i Laholm. En kommun som tar emot 40 flyktingar om året. Kommunen var en av de första i landet att hjälpa flyktingar med subventionerade körkort. Då reagerade många anonyma nättyckare på samma sätt: ”Vi får inget, dom får allt.” Äpplen och päron. 

De flesta av j_londons meddelanden förstår jag inget av, jag ser inte det han ser, har svårt att se världen genom hans ögon. Men så i ett av hans meddelanden nämner han sin handikappade mamma, som ligger på ett utarmat äldreboende. 

Jag vet inte ens om det är sant. Men man vill nästan det, för att han ska bli mänsklig. För det finns något mänskligt i att skylla på omgivningen när livet strävar emot. När ens värld faller samman. 

Jag vet att jag gör det. Så många gånger när jag stöter på en motgång vänder jag mig först mot omgivningen, skyller jag på alla runtom mig. På mina barn för att de tar så mycket tid, på min fru för att hon inte förstår. Vi behöver alla någon att skylla på. Det är först när jag ser mig själv i spegeln som jag ser hur ful det gör mig. Hur ful det gör en människa. Den litenheten. 

Jag undrar om j_london kände samma sak när han såg sig själv i ”Trolljägarna”. Man kan ju hoppas.

Messiah Hallberg