"Politikerna ska behandla väljarna som dumbommar"
"Partierna måste lokalisera den dummaste killen i lokalen och få honom med på tåget", skriver Messiah Hallberg.
Jan Björklund är feminist. Om du inte tror det, fråga honom själv. Han skulle visserligen vara den sista man skulle gissa på i en rad med hundra män, men så är det. Feminist är han, men inte socialist. Den skillnaden är viktig för Janne.
Med mindre än fem veckor kvar till riksdagsvalet börjar partiernas valaffischer åter pryda vår huvudstad. Folkpartiet dunkade ut en leende partiledare med parollen: ”Feminism utan socialism”. Fyndigt tänkte säkert någon reklambyrå. Ett enkelt sätt att kapitalisera på den rådande feminismtrenden man kunde skönja i EU-valet. Men det är väl ingen som på allvar kan tro att det valspråket kommer locka väljare till Folkpartiet.
Om man låter bli att smickra sig själv som människa så är vi rätt enfaldiga. Vi vill ha enkla budskap, gärna entydiga. Ställ en finnig förstagångsväljare framför Björklunds plansch och hen vet knappt vad feminism är, än mindre socialism. Hens röst kommer knappast läggas på mannen som hemlighetsfullt ler vid busshållplatsen.
Partierna måste tänka enklare, stirra in i folkmassan och tala (långsamt) med versaler. De partier som har vind i seglen nu har fattat det. Feministiskt initiativ – ”Jämställt är bra!” Enkelt budskap. Miljöpartiet – ”Miljön är viktig!” Strålande.
För att inte tala om Sverigedemokraterna som kanske fick till århundradets valreklam till förra valet. En reklamfilm där en äldre kvinna rullade sin rullator fram mot statskassan, samtidigt som ett gäng hotfulla beslöjade kvinnor jagade fram tätt bakom henne. ”Vita tanter, bra! Kvinnor med slöjor, inte bra!” Briljant! Det är rätt in i målgruppen och vad nu reklamfirmorna skulle använda för lingo. Hur skulle någon kunna missa budskapet?
Det är så de måste jobba partierna, de måste lokalisera den dummaste killen i lokalen och få honom med på tåget.
Men Kristdemokraterna då? Deras budskap är ju oerhört tydligt – ”Gud är stor!” Hur kan de ändå behöva slita för att nå fyraprocentsspärren? Nå, låt oss säga att Guds varumärke har dippat betänkligt och inte ens den hippaste reklambyrån kan få honom att svänga 2014.
Det skulle vara om han kom ut som feminist då.
Göran Hägglund alltså. Inte Gud förstås. Att han skulle vara feminist skulle inte ens en folkpartist köpa.
