"Ni har väckt mitt förakt, politiker"

Ni vet där där gamla uttjatade politikerföraktet man pratat om? Det som man alltid projicerat på människor som egentligen inte bryr sig om politik men som ogillar politiker?

Jag är där nu och jag hatar det, men det är faktiskt inte mitt fel.

Det är ert, kära politiker. Ni gör mig till en sämre människa, och det irriterar mig men jag kan fan inte hjälpa det.

Ni pratar om ansvar. Jag ser ingen som tar ansvar. Jag har inte sett någon av er ta ansvar på ett rätt bra tag nu. Jag har bara sett er prata om det där "ansvaret" som något abstrakt, som något som ni kan ta tag i sen.

Typ när ni är klara med det där käbblet som ni också jiddrar om. Det är okej med käbbel, politik ÄR käbbel, men det vore ju lite lite trevligt om ni kunde göra något annat också.

Typ ta ansvar. Styr upp den här skiten nu. Det är ert förbannade jobb.

Visst, vi röstade åt helvete men det är också ert fel. Faktiskt. Ni har inte erbjudit något som ens kan ses som ansvar och därför röstar folk på rasister som slafsar fram en simpel lösning på ett svårt problem.

Det är sådant vi har er för, fast tvärtom. Ni ska plocka fram lösningar, det är ert ansvar.

Vi har gett det ansvaret till er. Men vi kan knappt ta det ifrån er, för alternativen saknas.

Om man inte känner för att gå full on rasse förstås, och som ni kanske har märkt så ökar andelen som gör det. Fler kommer att göra också.

Om jag har några färdiga svar på hur ni ska göra?

Nej. Sänk någon jävla skatt, inför ett satans bidrag eller inför någon lag - vad vet jag. Jag vet bara att något måste göras, och det är nu

Jag föreslår bara, i alla enkelhet, att ni gör något. Det här är ingen djup politisk analys, jag kan inte sådant. Jag kan bara klaga – och det tänker jag göra tills ni fixat den här skiten.