Det finns inga stolta brevbärare

Eftersom journalistiken ofta bygger på det bombsäkra, osäkra analyser fastslagna i sten, är det roligt att gå tillbaka och se hur ofta analyserna visade sig vara helt felaktiga. 

Efter det förra valet, 2010, publicerade tidningen Nöjesguiden en undersökning gjord bland unga storstadsbor. Den slog fast att unga människor inte längre ville ha glassiga statusjobb och tjusiga takvåningar, utan kunde tänka sig en sämre lön för att få ”jobba med händerna”. Det lät alltså som att det var en generation med kulturarbetare på väg, en ny 68-generation måhända.

I ett inslag på Rapport dök Lisa Lönner Pulkkinen, en så kallad ”omvärldsanalytiker” upp. Hon log stort och sa att fler unga ”drömmer om ett vanligt liv”. I hennes fokusgrupp hade någon varit brevbärare och de andra i gruppen hade blivit jätteintresserade av just brevbäraryrket. ”Tänk vad härligt att bara få dela ut post sådär.” 

Nu kanske jag går på fel fester men jag har aldrig varit på en fest där någon stolt presenterar sig som brevbärare. Jag tror faktiskt aldrig jag har träffat en brevbärare överhuvudtaget, allra minst en skrytsam sådan. 

Jag gör nu analysen att Lisa Lönner Pulkkinens omvärldsanalys var bristfällig. Stockholm är om möjligt, en mer statuskåt, olidligt stressad stad nu än för fyra år sen. Mats Alvesson, lednings- och organisationsforskare skrev nyligen en debattartikel om det så kallade ballongsamhället. Ett samhälle där folk med alla medel flyr så långt från arbetarklassen de kan komma; alla vill upp till den tjocka medelklassen för att få: titlar, status, självkänsla. Som han skriver: ”Vi får yrken utan innehåll, titelinflation, överutbildning.”

I Rapports inslag 2010, intervjuade de en möbeltapetserare, Anna-Karin. Hon hade sagt upp sig från sitt välbetalda IT-jobb för att just ”jobba med händerna”. När jobbet var slut gick hon hem till sina barn och sin man. De åt gärna ekologiskt och hon och mannen levde jämställt. Hon var mycket trevligare efter karriärsbytet, sa hon. Även om hon hade mindre pengar och inte lika snygga kläder. 

Min omvärldsanalys för 2018: Anna-Karin har stängt ner sitt möbelsnickeri och börjat jobba som Key Account Manager för it-företaget SolusBC - QM Solutions. Visst, jobba med händerna i all ära, men en fet takvåning med utsikt över Norr Mälarstrand slår ändå högre.