Manligheten är inte i kris, men den är totalt jävla uppfuckad

Unga killar som har en konservativ syn på könsroller och jämställdhet löper större risk att använda våld. Detta visar Ungdomsenkäten 2012, en undersökning genomförd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. 

Egentligen är det väl resultatet ganska självklart; om du ser på dig själv som någon som använder våld, så ökar risken för att du kommer att använda våld. Detta behöver man inte en undersökning för att lista ut. Däremot sätter den fingret på ett problem det talas alldeles för lite om i dag; de skeva förväntningar unga killar har på sig själva och sin egen identitet.

Den amerikanska författaren och journalisten Susan Faludi har skrivit om det här, fast ur ett amerikanskt perspektiv. I boken Stiffed: The Betrayal of the American Man tar hon upp krocken mellan den klassiska bilden av manlighet, och möjligheterna att faktiskt leva upp till den bilden i ett modernt samhälle.

LÄS ÄVEN: Totte Löfström: Ja, jag hatar män

Många amerikanska män ser det som ett personligt misslyckande när de förlorar jobbet och inte längre ensamma kan försörja sin familj. De känner sig misslyckade som män när deras fruar måste ta ett arbete för att familjen ska ha råd med mat på bordet. 

I Sverige har vi på många sätt kommit längre; bilden av mannen som familjeförsörjare är inte lika stark här som i USA, men tendenserna finns. Du som man förväntar dig inte att kunna försörja hela familjen med bara din lön, men du förväntar dig att du ska få allt det du outtalat blev lovad att få när du växte upp.

Detta är kanske mest tydligt för män som växt upp på mindre industriorter. Under hela din uppväxt blev du lovad att om du bara sköter dig i skolan och inte börjar knarka så kommer du att lyckas i livet. Du kommer kunna köpa en egen villa. Du kommer träffa en snäll tjej att gifta dig med. Du kommer att få några barn, ett jobb och ha en fast inkomst. Du kommer inte bli snuskigt rik eller så, men du kommer ha ett liv du kan känna dig stolt över.

Problemet är bara att den världen inte finns längre. Industriorter som tidigare blomstrade är nu i bästa fall döende och i värsta fall redan döda. Bruket din pappa och alla andras pappor jobbade på har bommat igen och produktionen har flyttat utomlands. Skolan du gick på har kanske stängt, och tjejerna som kunde ha varit potentiella fruar har flyttat iväg till större städer för att plugga. De kommer aldrig att flytta tillbaka – för varför skulle de flytta tillbaka till en liten håla som knappt har en Ica-butik längre?

Kvar blir de unga männen. Män som blev lovade så mycket när de växte upp, men som fick så lite. Det är inte så himla konstigt att de känner sig svikna av allt och alla. Och det är inte så konstigt att de lockas av enkla förklaringar som att allt är invandrarnas fel, eller att feminism är något extremt som förstör samhället.

Och samtidigt pumpas mediebilden av manlighet ut – både den svenska och den amerikanska. Man ska vara vältränad, rik och framgångsrik. Fega pojkar får inte kyssa vackra flickor. Tjejer gillar bad boys. En riktig man kan försvara sig när det behövs. En riktig man vet hur man tar för sig. Att vara en riktig man har blivit ett självändamål.

Den manlighet våra mor- och farföräldrar stod för var stolt, självsäker, vänlig, principfast och lojal. I dag är manlighet synonymt med att vara aggressiv, våldsam, att inte visa känslor och att hata alla som inte passar in i den egna bilden av vad som är manligt.

Det sägs ibland att manligheten är i kris. Det är inte sant. Manligheten är inte i kris, den är totalt jävla uppfuckad, och vi måste göra någonting åt det innan det är för sent.