Martin Richard och hans mördare.
1 av 3
Martin Richard och hans mördare. - Foto: TT
Martin blev åtta år gammal.
2 av 3
Martin blev åtta år gammal. - Foto: TT
Gustav Holmström
3 av 3
Gustav Holmström - Foto: Nyheter24

Inte ens föräldrarna till åttaåriga Martin vill att mördaren ska dö

skriver om hur två föräldrar slåss mot ett dödsstraff efter bomberna i Boston. Trots att det var deras son som dog i dådet.


Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Gustav Holmström

Gustav Holmström är Utvecklingschef på Nyheter24.

Följ honom på Twitter: @HolmstromGustav

Det är lite över två år sedan som bomberna i samband med Boston Marathon briserade. Tre personer dog, och en hel stad skakades. Efter en lång polisjakt dödades en av de två gärningsmännen, Tamerlan Tjsarnajev, och den andre gärningsmannen, hans bror Dzjochar, greps av polis.

Han kom också att dömas som skyldig för terrordåden, skyldig på alla 30 punkter varav 17 har dödsstraff i straffskalan – och många tycker att det är rimligt. Väldigt många. Trots att stödet för dödsstraff i USA rent generellt är lägre än någonsin tycker 60 procent av amerikanerna, enligt en undersökning från CBS, att 21-årige Tsarnajev ska dö.

Men långt ifrån alla är enade – och nu pratar Bill och Denise Richard ut om sitt motstånd mot dödsstraffet. Det är inte unikt – det som är unikt är att just de två har mer skäl än några andra att vara hämndlystna. Terrordådets yngsta offer, Martin Richard, var deras son.

Han blev åtta år gammal.

Bild: TT

Även deras sjuåriga dotter skadades svårt. Trots det tycker inte makarna Richard att Tsarnajev ska dö. De har helt enkelt tröttnat. Tröttnat på att Tsarnajev får stå i centrum. Tröttnat på att ständigt påminnas om vad som drabbat deras familj. Tröttnat på vilken berättelse det är som berättas gång på gång på gång.

De vill helt enkelt att Tsarnajev ska låsas in, inte dö.

De har själva skrivit om det i Boston Globe och det kan mycket väl vara årets starkaste text. Det är en berättelse om liv i stället för död, och det är en berättelse om att gå vidare i stället för att stå kvar.

Det är också ett skäl så gott som något att inte döma någon till döden. I en värld där minst 2 466 dödsdomar avkunnades förra året känns det viktigare än någonsin att komma ihåg.

/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!