Behåll monarkin – men avskaffa Prins Daniel
En person som jag aldrig klarat av är Prins Daniel. Det finns inget där: inga utvik, inga skandaler, inga misslyckade design- eller racerbilskarriärer.
Teodor Stig-Matz är debattredaktör på Nyheter24.
Följ honom på Twitter: @kycklingkiev.
Jag gillar det svenska kungahuset. Jag gillar underhållningen det ger oss. Kungens turer med maffian, Silvias nazifarsa, Chris O'Neills allmänna odräglighet. Jag kan till och med tycka att Victorias tråkiga image är rogivande.
Det är lite som en dokusåpa. Vi tar människor som egentligen inte betyder någonting, bestämmer att de ska betyda supermycket, och ser vad som händer.
En person som jag dock aldrig klarat av är Prins Daniel. Det finns inget där: inga utvik, inga skandaler, inga misslyckade design- eller racerbilskarriärer. Han är ett skal. Därför blir jag upprörd när det nu kommer fram att han köpt sig en Rolex för 300 000 kr.
Även om det visar sig att han köpt klockan med egna pengar från sitt gamla gym så förenklas köpet uppenbarligen av att han nu lever på apanage. Det är mina pengar som gått till uret, och jag vill inte betala för tråkmånsars klockor.
Jag har inga problem med att betala för Maddes New York-liv, Silvias omvända släktforskning (att dölja sin historia i stället för att forska i den), eller ens Carl Phillips nybörjarkurser i antilopfotografering. För de ger mig någonting. De ger mig underhållning. Skratt, tårar, minnen.
Prins Daniel ger mig ingenting. Han är meningslösheten personifierad. Där finns inget extraordinärt, men inte heller något dåligt.
Å andra sidan är det ganska intressant att han bränner 300 000 skattekronor på en guldklocka. Kanske vill han imponera på Chris som ju samlar på Rolex-klockor? Kanske är det en nyrik landsortskilles försök att passa in bland gamla pengar? Intressant är det hur som helst.
Jag kanske får ändra min ståndpunkt. Men då får han fortsätta leverera. Vad sägs om en ordentlig fylleskandal på en yacht nästa vecka?
