Skådespelaren: Detta tvingade dig in i en ung kvinna i går
Alexander Karim: "Kanske sitter du och läser om dig själv i tidningen. Kanske läser du det här meddelandet. Är du stolt? Känner du dig manlig?"
Det här är ett meddelande till dig. Ja just dig. Du som tyckte att det var ok att tränga in i en ung kvinna under en pågående konsert. Du som tryckte in din lem i henne mot hennes vilja. Du som kände att du, bara för att hon stod framför dig och du gillade utsikten skulle ta det allra heligaste från henne. Hennes kropp. Använda den som du ville och sedan springa ifrån platsen som den ynkrygg du är.
Det här är ett meddelande till dig. Du som tvingar mig att ha långa samtal med min son i förebyggande syfte. Förbereda honom för en framtid jag hoppas att han aldrig möter. Som får mig att googla självförsvarskurser åt min dotter, att hålla henne hårt och säga att hon ska stå upp för sig själv. Slå tillbaka. Låta hennes nej vara ett nej. Hennes kropp vara hennes egen. Alltid.
Det här går ut till dig som får mig att skämmas när jag går på stan. Skämmas för att vara man. Skämmas för alla andra män jag ser. Du som får mig att utstå blickar från ensamma kvinnor på kvällen. Kvinnor som går över gatan när jag kommer mot dem. Du som målar din skuld på oss alla.
Du som får mina händer att klibba fast vid tangenterna när jag skriver till dig, min mun att torka ur. Du som får solen att gå i moln. Som får vårat vin att smaka ättika. Du som får oss att sluta kramas, att sluta le mot främlingar, att sluta dansa. Du som får musiken att tystna och bli så tyst, så tyst att kanske till och med Du kan höra ett Nej.
Det här är riktat mot dig. För du är där ute någonstans just nu. Kanske sitter du och läser om dig själv i tidningen. Kanske läser du det här meddelandet. Är du stolt? Känner du dig manlig? Har du tvättat dig ren av hennes doft eller njuter du av den på din kropp? På ditt kön. Har du barn själv? En dotter? En son? En syster? Vad säger du till dem? Hur möter du deras blickar? Vet de vem du är? Vad du är. Mamma, det är din son du läste om i tidningen. Barn, pappa är en våldtäktsman.
Du tryckte dig in i henne mot hennes vilja. Mot min vilja. Mina barns. Allas barns. Och när du gjorde det blev världen en lite sämre plats. Det är ditt arv. Ditt bidrag till mänskligheten. Är du fortfarande stolt?
Det här är till dig – Du som tar men aldrig ger. Du som våldtog den där unga kvinnan.
Du som våldtog oss alla.
