"Björn Söders mardröm"
KRÖNIKA. Nyheter24:s Alex Bengtsson om hur Sverigedemokraterna valde kandidater med omsorg men att det ändå inte blev rätt.
Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.
Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.
Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.
Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.
Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.
Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.
En lördag i slutet av mars 2010 var en historisk dag. Både för mig och för Björn Söder. Vi hade båda tagit oss ut till ett flådigt hotell med ett tillhörande konferenscenter utanför Stockholm. Jag tror att vi båda var nöjda när dagen var slut. Att vi tänkte på framtiden och allt spännande som väntade. Även om fanns orosmolnen där. Var det här verkligen rätt? Agerade vi verkligen korrekt? Skulle beslut som vi tog just den här vårlördagen kunna straffa oss senare?
Den 27 mars förra året fick SD:s starke man Björn Söder igenom sitt dreamteam. Det vill säga Sverigedemokraternas riksdagslista. Själv gick jag på dejt på samma partis valkonferens med en boråsare som senare skulle bli min sambo.
Vi tar det från början och börjar med Björn. När Sverigedemokraternas skulle spika sin riksdagslista fanns det en del gnissel i partimaskineriet. Partiets aristokrati ville inte på något sätt välja en lista med kandidater som skulle kunna flippa ur och ställa till oreda när partiet väl valts in i riksdagen. Man ville heller inte fronta med en del av partikaderna som var dömda för våldsbrott eller för den delen hade ett förflutet i nazistiska grupper. Det förstnämnda var dock det som skrämde mest. Björn Söders mardröm var att partiet vid ett riksdagsinträde skulle splittrats inför öppen ridå likt Ny Demokrati på 1990-talet med hot, partikupper och politiska vildar som följd. Därför valde man toppkandidater med omsorg.
Inte skulle väl en solariebränd boråsare som hette William ställa till problem? Frispråkiga typer som Jocke Larsson från Uppsala och Raggarkungen Allan Jönsson från Bjuv fick vika hädan för unga tillsynes oprövade kort som just William Petzäll.
Nu vet vi resultatet. Efter Sverigedemokraternas riksdagsinträde knakar det rejält i fogarna. Fylleskandaler har varvats med uteslutningar, interna maktstrider och avhopp. Expo kunde tidigare i veckan avslöja att SD leder överlägset vad det gäller avhopp från förtroendeuppdrag i kommunerna. William Petzäll är således inte ensam. SD-tjänstemännens klantiga hanterande av situationen där någon kallat Petzäll för kräk är heller inte unikt. Liknande primalskrik har hörts på lokalnivå. Tjänstemännen i riksdagen verkar för en gångs skull lära sig av gräsrötterna.
Sverigedemokraterna är inte och kommer inte bli Ny Demokrati. Partierna skiljer sig åt något enormt till både uppbyggnad och politiskt. I Ny Demokrati fanns inte heller ett gammalt bunkergäng som tålmodigt väntade på att partiledningen skulle krackelera. Ett sådant finns det i SD. Björn Söders mardröm kan alltså bli verklighet.
För egen del hade jag som vanligt inte ackrediterats till SD-mötet. Några kvällar innan hade jag träffat en bekants bekant ute på lokal som hade frågat mig vad jag skulle göra i helgen. När jag sa att jag skulle ut till SD:s valkonferens och dricka kaffe i lobbyn frågade personen helt sonika om den fick följa med. Det var en bisarr dejt. Men än så länge lever jag i drömmen. Tack vare en boråsare.
P.S
Boråsaren och William Petzäll är inte samma person.
