Alex Bengtsson: "Den sverigedemokratiska arvsynden"
KRÖNIKA. Konflikten som nu kommer upp till ytan inom SDU är inte på något sätt ny.
Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.
Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.
Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.
Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.
Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.
Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.
Just nu pågår en intern strid i Sverigedemokraterna Ungdomsförbund (SDU). Den sittande ordföranden Gustav Kasselstrand utmanas av Paula Bieler som till vardags arbetar som politisk sekreterare till SD-toppen Mattias Karlsson. Men Kasselstrand tänker inte kliva av.
– Jag kommer bli förbundsordförande i år, jag kommer bli det nästa år och jag kommer leda valrörelsen 2014, sa Kasselstrand till Expo.se i en intervju om ordförandestriden.
Man skulle kunna tro att ordförandestriden är av klassisk menlös karaktär som ordförandestrider i ungdomsförbund brukar vara. Men SDU-konflikten är något annorlunda. Bakgrunden är en långdragen batalj som sträcker sig tillbaka nästan tio år i tiden.
Redan i valet 2002 blev Sverigedemokraterna det största partiet utanför riksdagen. Partiet fick över 70 000 röster och 50 kommunala mandat. Det ställde betydligt högre krav på partiet och dess företrädare. Mikael Jansson som då hade varit partiledare sedan 1995 blev allt mer kritiserad för sin passiva ledarstil och dåliga organisationsförmåga. I ett internt dokument som Expo fick ta del av beskrevs partiledaren i följande ordalag: ”trögtänkt”, ”feg”, ”passiv”, ”konflikträdd”, ”naiv”, ”lite av en ”bondlurk”, ”inga ledaregenskaper”, ”ostrukturerad”.
Några av de som vara allra mest kritiska till Jansson var de som i dag styr partiet. Det vill säga ”De fyras gäng” som består av Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof. Innan Åkesson till slut utmanade Jansson om makten i partiet rasade konflikterna med fraktionsbildningar, upprop och kedjebrev där de stridande parterna smutskastade varandra. På partiets riksårsmöte 2005 vann Åkesson omröstningen med god marginal. Sedan dess har konflikten puttrat under ytan.
Janssons falang som i partiet kallas för ”bunkern” har motsatt sig många av de förändringar som Åkesson med anhang velat driva igenom. När partiet skulle byta symbol inför valet 2006 var ”bunkern” emot. När ledningen föreslog att socialkonservatismen skulle skrivas in i partigrammet var det Mikael Jansson och hans bundsförvanter som protesterande. Bland Janssonanhängarna återfinns veteraner som Joakim Larsson och Arnold Boström. Men också Gustav Kasselstrand.
Kasselstrand har nämligen fått sin skolning i SD-Göteborg som är Mikael Janssons högborg. När Kasselstrand tog över ordförandeklubban i SDU var det första gången en av Janssons allierade fick en betydande roll i partiet sedan partiledarstriden för sju år sedan. Och Kasselstrand har gjort sitt bästa för att stöta sig med den sittande partiledningen. Bland annat genom debattartikeln i höstas där han kritiserade partiets agerande i Israel-Palestinakonflikten. Det har retat gallfeber på SD-etablissemanget. Det är därför helt logiskt att Kasselstrands motkandidat är en person som är anställd hos en i ”De fyras gäng” och ett av Bielers argument är att ungdomsförbundet inte ska kritisera moderpartiet.
Historien har visat att strider i Sverigedemokraterna blir långdragna och skoningslösa. I stället för att fokusera på utåtriktat arbete kommer nu ungdomsförbundet brottas med internt maktspel och kotterier.
