Vi ger aldrig upp – och idag är vi alla stockholmare

Vi har under eftermiddagen mötts av fruktansvärda bilder från centrala Stockholm. En attack har skett, men vi försöker ta reda på exakt vad som hänt.

Men nästan precis samma sekund som de första nyheterna började dyka upp om attacken vid Åhléns så började det. Det jag naivt hoppades att vi skulle slippa. Vidrigheterna.

Avskum. Rent avskum som spridde ocensurerade bilder på döda och skadade, obekräftade uppgifter om nya händelser och vilka som var misstänkta, med ord som “stäng gränserna” och“stoppa invandringen”.

Du som gjorde detta. Vad kommer du svara när dina nära och kära frågar dig om händelserna, imorgon, om ett år, om femtio år? Att du satt och spred skit för att propagera för stängda gränser? Att inte släppa in folk som flyr från våld och död? Att din rasism var viktigare än människors sorg?

När alla andra var oroliga, rädda, letade efter sina nära och kära. När någon fick det otänkbara beskedet att en närstående inte klarat sig. Då satt du och hatade. Då satt du och spred din vidriga världssyn.

Och om det är sådan skit du vill göra med ditt liv, gör det bara.

Men vi som vill ha ett öppet samhälle, en stad där vi bryr oss om och tar hand om varandra. Vi som öppnar våra dörrar när du vill stänga världen. Vi klarar oss utan dig.

Vi ger aldrig upp, vi kommer inte låta oss skrämmas. Tillsammans reser vi oss ur askan och blir starkare. Modigare. Större.

Vi är Stockholm.

Och idag är vi alla stockholmare.

"För första gången känner jag att Stockholm är min stad"

--

Det här vet vi om terrorattacken: