"Breivik kläs av i sal 250"

Tre dagar har gått i sal 250 i Oslo tingsrätt. Bilden blir allt klarare. Vad som rör sig inne i Breiviks huvud som får honom att kunna genomföra de fruktansvärda terrormorden vet vi fortfarande ganska litet om – mer än att han uppenbarligen är svårt empatibegränsad vilket inte var någon överraskning. Men hur hatet kommit till honom – och riktats mot just muslimer och de som journalister och politiker som försvarar ett mångkulturellt samhälle – vet vi snart. Det är som hos många rasister och på annat sätt arga hatiska människor. En ilskans projiceringsyta där det futtiga personliga kränkandet appliceras på hela samhället. Mikronivå blir makronivå. Det är inte större än så. Breiviks hatideologi är omfattande, bearbetad och har funnits med honom länge.

Men fortfarande är det små enskildheter snarare än större resonemang som får honom att skuldbelägga som han gör.

Det är nåt bråk med muslimer han själv varit inblandad i. Det är nån händelse med nån person som ”kanske” var muslim. Det är bekanta till Brevik som kommit med ”trovärdiga uppgifter” om konfrontationer med muslimer. Små detaljer som Breivik ser i sin personliga sfär triggar honom och pekas ut som motiv. Som om enskilda händelser gick att applicera på alla människor som på ett eller annat sätt är muslimer – oavsett var i världen de bor, vad de tycker eller tror på, vilka de är i sina andra identiteter än muslimer. Han säger att attackerna 22 juli aldrig hade hänt om medierna i Norge rapporterat bättre om upplopp i Frankrike och Sverige som Breivik ansåg var ”muslimska”.

Det är ett barns slutledningsförmåga. Det är futtigt. Det är fjantigt och det håller inte ihop. En anhörig som var på plats i rätten sa till norsk press att ”nu spricker trollet”. Det är ett uttryck jag inte hört förr men visst passar det. Han är avslöjad när han kommer ut i dagsljus även när han försöker ge sken av att han har kontroll. Han märker nog själv att ingen tror på honom när han virar in sig i sjok av lögner och det är tydligt att det irriterar honom.

Därför brer Breivik på ännu mer. Hotar med nya attentat från andra tempelriddare i Norge. Drar invecklade resonemang som mynnar ut i logiska luckor. Trampar snett.

Det går långsamt, långsamt, långsamt. Men det går. Han kläs av plagg för plagg och det blir mer och mer klart att han personligen inte är del av ett större nätverk, en elitgrupp av militanta nationalister. Hans uppdrag är inte större än hans privata hat, närt av tusentals timmar på nätet och vanlig ynklig rasism snarare än ett kulturkrig och ett civilisationernas sista slag.