"Allt var mycket lyxigare än jag hade trott"

Rosa bussarna startade sina världsresor 1972 med tanken om att olika människor reser tillsammans runt om i världen i en buss. Men vem är det egentligen som åker på de här resorna? Och är det bra?

Malin Karlström är en 29-årig tjej från Malmö som nyligen kom hem från en 20-dagarsresa i Rwanda och Uganda med de Rosa bussarna. Till Resor delar hon med sig om sina tankar och upplevelser.

Varför valde du att åka med Rosa bussarna?

- Jag och min sambo ville vara med om ett äventyr och vi ville till Afrika. Vi kollade Rosa bussarnas olika resealternativ på hemsidan och då hittade vi den här resan som vi tyckte verkade fantastiskt. Vi kände att vi inte var tillräckligt säkra på hur allting fungerar där för att klara av och våga att åka runt helt själva. Vi ville dessutom ha den sociala biten som man får med Rosa bussarna. Dessutom är det väldigt mycket billigare också.

Vad hade du för förväntningar innan du åkte?

- Jag försökte att inte ha några förväntningar eftersom jag inte hade den blekaste aning om hur det skulle bli. Jag förberedde mig på att inte få duscha på flera dagar och få sova dåligt, men vi hade faktiskt tillgång till dusch varje dag och mer eller mindre fräscha toaletter. Ofta fanns det också pool vid campingen som vi badade i. Allting kändes mycket lyxigare än jag hade föreställt mig och jag sov som ett barn uppe på taket om natten. Det var också mer spännande än vad jag tänkt att det skulle bli.

Vad är fördelen med att åka med Rosa bussarna jämfört med att åka runt själv?

- Det är kul att ha en massa nya, härliga människor runt omkring sig. När man tar sig mellan de olika platserna har man riktigt trevligt i bussen. Man pratar, spelar spel, har musikquiz, lyssnar på musik och läser. Det blir inte långtråkigt en sekund. Eftersom man åker ganska långsamt hinner man se och uppleva samhället och naturen. Helt plötsligt stannar man i någon liten by uppe i bergen för att laga mat. Man kommer närmre samhället och människorna än vad man kanske annars hade gjort.

Det kan också kännas tryggare att åka i en stor grupp när man ska till ett land man aldrig varit i förut - speciellt länder som Rwanda och Uganda. Vägarna där är dåliga och man aldrig kan räkna ut hur dags man kommer att vara framme på nästa ställe.

När det skymmer måste man slå läger direkt eftersom det inte finns några nattlyktor, det blir verkligen kolsvart. Det kan innebära att man vissa nätter sover mitt vid vägen. Då tyckte jag att det kändes skönt att inte vara ensam. Våra reseledare väldigt erfarna när det gällde att köra runt i Afrika. De visste vad man borde och inte borde göra i olika situationer som uppstod.

Gorillatillståndet är jättesvårt att få på egen hand så det var också en stor fördel att Rosa bussarna ordnade med det. Även tillståndet till nationalparken och andra aktiviteter vi gjorde. Rosa bussarna har provat olika varianter av resor under många år och kommit fram till vad som är roligast, mest sevärt och spännande - så man får det bästa av det bästa.

Vilket land blev du mest imponerad av?

- Rwanda. Det var det första landet vi kom till och naturen var slående vacker. Stämningen i landet påverkade mig oerhört mycket. Efter folkmordet 1994 har de byggt upp sitt land fort - de har finast vägar i hela Afrika och förbud mot plastpåsar vilket gör att det är rent överallt. Människorna är väldigt ödmjuka, öppna och trevliga. Överallt finns bänkar eller andra platser där man uppmanades att ta en stund för eftertanke över vad som skett i landet, över sitt egna ansvar för detta och för framtiden.

Blir man inte trött på resekamraterna eftersom man umgås så nära hela tiden?

- Nej. Man behöver inte umgås med folk hela tiden. Det är bara precis när man reser mellan de olika platserna som alla samlade. När man sedan står still på ett ställe i några dagar så har man kanske en gemensam aktivitet. Resten av tiden får man disponera som man vill och med vem man vill. Självklart blir det olika grupperingar och man umgås med dem man trivs med helt enkelt.

Vad var det absolut bästa med resan?

- Alla människor - både invånarna och de som jag reste med. Det blev fina möten med både barn och vuxna. Sen är det klart att gorillorna var riktigt häftiga och naturen var fantastisk.

Kände du någon gång att du hade velat stanna längre på ett ställe?

- Nej, jag tyckte att det var lagom. Det är ju inga jättestora städer man kommer till, så när man varit på ett ställe i två dagar så har man sett allt och träffat alla. Då var man nyfiken på nästa ställe.

Vad var negativt med Rosa bussarna?

- Jag upplevde ingenting negativt med resan - men om man är en person som inte vill ha folk omkring sig alltid, till och med när du sover, är det inte rätt resa.

Skulle du kunna tänka dig att åka på en resa med Rosa bussarna igen?

 - Absolut. Jag måste göra det igen, för det var en helt fantastisk upplevelse. Jag är väldigt sugen på Peru och Brasilien - där man bland annat går inkaleden. Den resan pratade reseledaren varmt om.