Beskriv kortfattat vad det innebär att vara blöjfetischist.

– Att vara fetischist betyder ju att man har förmågan att trigga en massa positiva känslor genom att ha en viss sak närvarande. Och för en blöjfetischist är den saken blöjor. Att vara blöjfetischist betyder att man själv älskar att använda blöjor, eller att ens partners gör det. Att det är det finaste som finns. Precis som man kan tycka det känns skönt och bra med till exempel läderkläder. Jag älskar allt med det - känslan av hur en tjock blöjinpackning kramar kroppen när man rör sig, att se den supersexiga siluetten av en blöjad partner eller vän, att smeka en partner utanpå hans eller hennes blöjor, att känna den plastiga, hala ytan. Det ger oxytocin, ett välmåendeämne, och endorfin, som är ungefär som kroppens eget morfin. Att uppleva det är jätteskönt och det kan göra mig hög, på ett “naturligt” sätt.

Handlar din fetischism om sex eller någonting annat?

– Både och. Att ha blöjor kan ge jättestora sexuella kickar vid rätt tillfällen. Det blir verkligen det bästa sexet någonsin. Men det är inte det viktigaste för mig. Det ger även mycket mer som gör att jag känner mig extra bra och allmänt “rätt”. När jag har blöjor känns det som att jag ständigt blir kramad av någon jag älskar. Eller som den där sköna känslan som infinner sig när man tagit ett långt hett bad. Samtidigt känner jag mig extra levande, det är som att världen fylls av kärlek. Det finns en identitetsdimension, det känns som att jag lever ut mitt sanna jag.

Hur upptäckte du att du var blöjfetischist? Och hur kändes egentligen den insikten? Skrämande, spännande, jobbig?

– Att jag älskat blöjor har jag alltid vetat. Och emotionellt så tycker jag fortfarande att det nästan känns konstigt att andra kan ha ett fetischlöst känsloliv. Min upptäckt handlade mer om de andra, att andra var funtade på ett annat sätt. Det blev mest tydligt i tonåren. När andra killar började prata om nakna tjejer hade jag sexfantasier om att alla jag kände använde stora, sexiga blöjor. Jag kände mig annorlunda och det var jobbigt. Det blev många år i garderoben, men det gjorde det bara desto skönare att komma ut och bejaka sig själv. Livet som fetischist ger mycket positivt som jag inte skulle vilja vara utan nu.

Utför en blöjfetischist även sina behov i blöjan eller är det en helt annan sak?

– Det finns inget i själva blöjfetischismen i sig som säger att man måste tycka om det. För många är det bara den mysiga känslan av att vara tjockt och mjukt inpackad runt underkroppen som är grejen. Men en hel del som tycker om blöjor tänder också på wet och sådant, det är ju en utlevnad som ligger ganska nära till hands. Själv tycker jag det är jätteskönt att verkligen använda blöjorna på alla sätt och vis. Det blir som ett riktigt skönt sex för mig.

Vilka reaktioner fick du då du berättade för personer i din närhet om din nya livsstil?

– När jag först började komma ut tyckte en del att det var konstigt att jag använde blöjor helt frivilligt. Jag märkte att det är en konst att komma ut på ett bra sätt. Hela poängen med fetischism är ju att kunna ta del av en extra dimension av kärlek, närhet, sex och en massa andra bra känslor. Blöjor är mitt medel för att nå dit. Men alla kan kan ju inte göra den där kopplingen mellan mål och medel instinktivt. Är man helt clueless är det säkert lätt att avfärda blöjbärande som någott konstigt. Folks uppfattning om fetischism blir den som man själv kommunicerar, sköter man det pedagogiskt och positivt så tycker jag det brukar tas emot på ett mer rättvist sätt. Sedan finns det ju personer som har problem med allt som är queert, men sådana har jag ingen lust att hänga med, så omgivningens reaktioner är ingen big deal. Om något så brukar reaktionerna vara positiva, en hel del säger att de skulle vilja ha en egen fetisch.

Vilka fördomar har du stött på?

– Egentligen har jag inte stött på så många fördomar om just blöjfetischism, eftersom de flesta inte har nån tidigare erfarenhet av det. Ibland brukar någon associera blöjor till barn, men då brukar jag förklara med liknelsen att även om någon tänder på sin nakna partner betyder ju inte det att man överför de känslorna på till exempel ett husdjur bara för att det också är naket. På samma sätt är det med blöjor, det är ett fetischobjekt som läderkläder ungefär. Sedan dyker ju ibland det vanliga heteronormativa larvet upp, att allt som är ovanligt ska rannsakas och måste förklaras och motiveras. Sådant ständigt ifrågasättande slipper de som har en vanligare läggning. En annan fördom är att fetischism bara är ett sexuellt beteende, ungefär som att jag skulle hålla på och onanera hela tiden. Homosexuella drogs ju med snarlika fördomar för ett par decennier sedan, men som tur är så utvecklas ju samhället.

Hur såg ditt liv ut tidigare och hur har det förändras sen du
accepterade vem du var?

– I tonåren var jag livrädd för att behöva växa upp och hamna i normträsket. Jag hade ingen direkt ljus syn på framtiden och fasade inför tanken på husvagn och parmiddagar. Sedan insåg jag att man faktiskt kan välja något annat. Jag träffade andra fetischister och en underbar partner. Jag sveptes iväg och hittade fin social mylla att växa i. Nu har jag likasinnade vänner och en skön queer social sfär där alla får leva ut och vara precis sig själva. Jag njuter av att använda blöjor och mina andra fetischer latex och PVC till vardags. Jag har förstått att man inte behöver låsa in livslustan i en tvåsam sängkammare utan man kan ha fetischrelationer med vänner som ett fint sätt att uppskatta varandra på. Det känns bekräftande och gör mig riktigt stolt över vad jag är. Det känns som att jag har hittat det som verkligen betyder mest i livet. Framför allt är jag nu väldigt lycklig.

Kan en blöjfetischist och en icke-blöjfetischist ha en fungerande relation?

– Javisst. Man behöver inte ha exakt samma personlighet för att kunna tycka om varandra. Vissa ägnar all sin fritid åt ridning, somliga tycker det känns jätteberikande med fallskärmshoppning, andra tycker det är skönt och bra att njuta av att använda blöjor och har en social sfär omkring det. Problem kan uppstå om någon vill ha monopol på sin partners intressen, hängivelser och begär och tycker att denne ska undertycka sina personlighetsuttryck av ren egoism. Men det är ju en allmän osundhet som kan dyka upp i alla relationer.Sedan är ju frågan vad för slags relation man är ute efter. Är man ute efter att på romantiskt manér dela precis allt så går det ju med öppet sinne att upptäcka det sköna i varandras hängivelser. Men jag vet inte om jag själv skulle ha nån direkt lust att utveckla något intimt med någon som lever ett fetisch- och bdsm-löst liv. Det är inget jag är så nyfiken på.

Tyra Banks har belyst ämnet i sin show:

Och så lite lättsamt: