El Clásico blev klassiskt av flera skäl. Dels en klassisk utskåpning med ett historiskt resultat. Dessutom klassiskt i bemärkelsen rekorddåligt försvarsspel. När Iker Casillas får sköta hela försvarsspelet i hela straffområdet på egen hand spelar det plötsligt mindre roll att han är en av världens bästa målvakter. Han är inte en av världens bästa mittbackar. Särskilt inte om han ska stå i mål samtidigt.

Nu hade det kanske inte spelat någon roll i alla fall: Leo Messi är det närmaste vi kommer en 00-talets Maradona och i sin överlägsenhet får han världsstjärnorna Henry och Eto’o att framstå som hyfsade komplementsspelare av typen Jonas Wallerstedt. Messi är bäst på allt. Han löper bäst. Han skjuter bäst (inte hårdast). Han dribblar bäst. Han tänker bäst. Han är fotbollens Jesus, vår tids frälsare, vår tids största och viktigaste profet. Och ändå är det inte honom jag är mest imponerad av. Det är killen som alltid har bollen strax innan som gör mig lyckligast.

Xavi Hernández är Barcelona.

Han är hela filosofin.

Spelsystemet är hans.

Taktiken är hans.

Formationen är hans.

Att se Xavi föra boll, mot några av världens bästa motståndare, är en njutning lika enkel som genial. Det finns ingenting som är svårt; fotboll, mittfält och passningsspel ser ut att vara uppfinningar enkom för honom.

Vändningen, när två Real-spelare helt försvann i och med en förflyttning utanför straffområdet, var lika överlagd som briljant. Den enkla bredsidan vidare till Messi (vars avslut var perfekt) var typexemplet på vad Barcelona och Xavi handlar om. Ett spel så intelligent att det enkla blir briljant.

Jag vet ingen större spelare än Xavi Hernandez. Xavi är Gud, den allsmäktige. Hans spel, hans identitet och persona, ligger bakom ett spelsystem som kopieras världen över och står som förebild för den moderna fotbollen. Xavi är Barcelonas hjärna, men i lika stor utsträckning är han hjärnan bakom fotbollen som vi känner den. Spanien vann EM, Barcelona vinner ligan och kanske också Champions League. I så fall har fotbollsfilosofin Xavi vunnit snart sagt allt. Den lille spanjorens stora spel är ett korståg utan offer.

Skrivet av: