Henrik Larsson: Så blir man bäst i världen
Han är en av svensk idrotts största stjärnor under det senaste årtiondet. Nu berättar Henke Larsson, tillsammans med en av Sveriges mest framstående idrottspsykologer, vad som krävs för att bli en spelare i absolut världsklass.
Det finns en enda variabel som är mer eller mindre konstant när man granskar de genetiska betingelserna för elitidrottare inom framför allt lagsport.
Den i särklass största faktorn för att avgöra huruvida en person når till den absoluta toppen är kort och gott: när är personen född?
Tittar man på landslag världen över kan man direkt se en korrelation mellan vilken tid på året en spelare är född och dess antal juniorlandskamper.
– Det är befängt att ungdomstränare petar spelare i så ung ålder som många gör nu för tiden, säger Johan Plate till Nyheter24. Vid kanske tolv till tretton års ålder är det en enorm skillnad mellan två personer där det skiljer ett halvår.
STOCKHOLM. Elitidrottsmän är människor av ett säreget slag. Många har vigt hela sina liv åt att bli bäst inom respektive sport och i de flesta fall bestämde de sig för karriärbanan långt innan de lärt sig grundläggande algebra.
Men det är inte alla som börjar tidigt som lyckas, alla som kämpar mot stormen kommer inte hela vägen och det är inte alla med naturbegåvning och de fysiska förutsättningarna som förvandlas till en Zlatan Ibrahimovic eller en Henrik Larsson.
Vem av dig och Zlatan är sämst förlorare?
– Jag tror helt ärligt att vi är lika dåliga förlorare båda två.
Frågan är hur just deras psyke fungerar. Hur gör man för att nå så långt inom idrotter där talangerna redan står som spön i backen?
– Det krävs framför allt en målmedvetenhet, att aldrig nöja sig. Verkligen aldrig nöja sig, säger en av Sveriges största idrottshjältar, Henrik "Henke" Larsson till Nyheter24.
De svenska stjärnor som vunnit folkets hjärta har ett gemensamt personlighetsdrag, de är samtliga otroligt tävlingsinriktade.
Personer som Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla, Marcus Hellner och de andra fullblodsproffsen tillhör en personlighetstyp som helt enkelt vägrar att förlora.
Något Celticlegendaren håller med om.
- Jag hatar att förlora lika mycket som någon annan, men det värsta är nog att förlora mot mig själv, säger "Henke" Larsson till Nyheter24.
Tog den långa vägen
Henrik Larsson gick från att vara en underpresterande talang i Helsingborg till att bli en avgörande del av bronslaget 1994. Från en medioker anfallare i Feyenoord till legendar på Celtic Park.
Efter tiden i Skottland tog Larsson flyttlasset ner till den iberiska halvön där han tillsammans med Barcelona bärgade två ligatitlar och under en magisk vårkväll i Paris vann den största turneringen man kan vinna med ett klubblag.
"Henkes" comeback till Sverige blev en storartad succé. Publiksiffrorna sköt i taket. Allsvenskan hade äntligen fått en riktig stjärna.
Men efter endast ett år fick landslagskaptenen ett erbjudande han inte kunde motstå. En chans att visa omvärlden att han fortfarande hörde hemma i toppen.
Manchester United med Sir Alex Ferguson i spetsen knackade på dörren och Larsson "kunde helt enkelt inte tacka nej".
Tiden i Manchester
Under sina tre månader tillsammans med den mest framgångsrike managern de senaste 30 åren fick han uppleva Uniteds förmåga att endast knyta till sig spelare som besitter det karaktäristiska personlighetsdraget. "Järnpsyke är ett krav på alla spelare", ska Ferguson ha berättat.
- Det sköna när man kom till exempelvis Manchester United var att man aldrig var den stora stjärnan. Jag kunde så att säga luta mig tillbaka och njuta av matcherna utan att känna den enorma pressen även om jag alltid ville vinna. Däremot de andra spelarna, de kämpade stenhårt, berättar Larsson.
Här måste man göra en tydlig gränsdragning mellan dålig förlorare och en tävlingsinriktad människa. Det är en sak att à la John McEnroe svära åt varje domslut, där Björn Borg i stället med stoiskt lugn tog felaktiga beslut med fattning.
Mental träning
Inom psykologin och framför allt mental träning inom idrott talar man ibland om att individer måste finna säkerheten för att kunna utföra det svåra. Det vill säga skapa ett beteende som är så inövat att när det väl ska utföras, bara flödar fram.
Men i en vetenskaplig gren fylld av klichéer, floskler och allmänt dravel måste man särskilja vad som är av vikt och vad som är psedouvetenskap. Inom den "mentala träningen" talar man ofta om så kallade "inre förhållanden" samt "yttre förhållanden".
Tänkande, motivation och uppfattningsförmåga är begrepp som faller in under de "inre förhållandena".
- Motivation är uppenbarligen en viktig bit inom idrottspsykologin, men att ett specifikt sätt att tänka kan inkapsuleras i alla sporter är rent nonsens. De sporter jag just nu kan komma på som berörs av ett specifikt tänkande är långsamma sporter, så som golf, tennis och andra idrotter där du får tid att tänka, säger idrottspsykologen Johan Plate, som bland annat varit mental coach åt det svenska landslaget i fotboll.
– Om man ska bli bäst handlar det först och främst om att skapa en självmedvetenhet. Att ha snorkoll på den sport man utövar, dess historia och hänga med i rapporteringen om sportens utveckling. Därefter kommer det som Larsson talar om, att vara målmedveten.
"Skjut upp snabba vinster"
För att nå de absolut högsta nivåerna inom sporten - liksom andra delar av livet - krävs uppoffringar. Och det gäller inte bara den sociala biten.
– Det gäller att ha tyngdpunkten i den inre motivationen, att man helt enkelt inte strävar efter att bli bättre för pengarna eller brudarnas skull. För att bli riktigt bra måste ha en bra "goal setting", det vill säga att man har realistiska mål och att det rycker i fingrarna vid tanken på att slå det målet, säger Plate.
Samtidigt menar sociologen och civilingenjören Malcolm Gladwell att det krävs uppåt 10 000 timmar för att bli en så kallad "outlier". En person med sådan makalös förmåga för en specifik syssla att han står utanför det vanliga spektrat för vardagliga människor.
Det kan röra sig om antingen idrottsmän eller affärsgenier, författare eller forskare. Vad än en männniska ger sig in i krävs det enligt Gladwell, 1 250 fulla arbetsdagar för att nå till epitetet "expert". Och en av genvägarna går inte via mental träning.
- Det går rätt snabbt att nå gränsen för att känna sig ekonomiskt säkerställd inom en idrott som exempelvis fotboll eller ishockey, men om man nöjer sig där kommer man inte längre. Man måste vilja skapa något unikt för att bli bäst, säger Johan Plate till Nyheter24.
"Går åt helvete ibland"
Om man tar Tiger Woods som exempel, var han, innan det avslöjades att han bedragit sin fru med ett 100-tal damer, en av världshistoriens största idrottare.
När otrohetsaffärerna försegick måste Woods ha levt i en konstant rädsla över att det skulle uppdagas.
Ändå spenderade han merparten av sex år på toppen av golfvärlden. Men efter att allt uppdagats kraschade den forne världsettan. Allt föll ihop och det inte bara i Woods privatliv.
- Men det intressanta med det är att så fungerar alla människor. Oavsett på vilken nivå eller inom vilket yrke. Om det är kaos i privatlivet presterar man ofta betydligt sämre än vanligt. Det beror på att man trots allt bryr sig om de yttre motivationskrafterna, säger Plate.
- Om man springer runt och läser tidningarna kommer man alltid få någon slags ångest, men jag lärde mig rätt tidigt i min karriär att inte läsa vad media skriver. Om jag gjorde en dålig match behövde jag aldrig läsa vad någon "tyckare" skrev om den saken. Jag visste ju själv vad jag hade gjort fel, fortsätter Henrik Larsson.
– Men för att bli en riktigt stor stjärna tror jag mycket är baserat på det genetiska. Att antingen har man det eller inte. Sen gäller det bara att hitta motivationen inifrån för att orka hela vägen, avslutar en av Sveriges största internationella stjärnor genom tiderna för Nyheter24.
Även de största ledarna i världen måste bli motiverade i tid och otid.
