"Därför saknade jag Zlatan – men inte Sverige – i VM"
Jag saknar det redan, VM. Men så här efter turneringen kan jag konstatera att det trots allt var skönt att Sverige inte var med den här gången.
Jens är sportreporter på Nyheter24.
Följ honom på Twitter här.
Jag var där när Cristiano Ronaldo pulvriserade Sveriges VM-drömmar på Friends Arena. Då när Zlatan Ibrahimovic precis hade tänt vårt hopp i en nanosekund. När vi plötsligt vågade tro på en resa till Brasilien. Jag och den samlade journalistkåren var efter slutsignalen nedslagna tillsammans med de svenska spelarna i den mixade zonen då.
Nu är jag nästan glad att Ronaldo var i sitt livs form där och då.
Nu har jag kunnat följa ett av de mest intressanta världsmästerskapen någonsin – på avstånd. Jag har kunnat lämna de idrottspatriotiska känslorna därhän och därmed inte missat en enda sekund av den fotbollspropaganda – det har aldrig tidigare gjorts så mycket mål i ett VM som i detta – som vi har bjudits på. Det kan låta lite enkelt, lite nonchalant rent utav.
Det är väl klart att man alltid vill se Sverige i världens största idrottsturnering. Men då hade vi också vetat om, redan innan, att VM skulle sluta med en stor besvikelse. Det gör ju i princip uteslutande det när man sätter sitt hopp till Sverige i herrfotboll. Man tappar luften, orken och det solkar ned den resterande delen av turneringen – så fort Sverige blivit utslaget.
VM 1994 undantaget, har alla mästerskap där Sverige deltagit de senaste 50 åren – i efterhand – inte rankats särskilt högt i svenska ögon.
För hur tänker du på EM 2004? Eller VM 2002 och 2006? Tre mästerskap under Sveriges mest framgångsrika tid som fotbollsnation. Däremot pratar de flesta gott om de "historiska" mästerskapen på 80-talet – när Sverige inte ens var med. Eller för att ta ett mer sentida exempel: VM 1998 då den svenska befolkningen blev förälskad i spelare som Michael Owen och Zinedine Zidane.
Samma sorts förälskelse har jag och många i min närhet känt under Brasilien-VM 2014. Vi har förtrollats av underdogs som Algeriet, Colombia och Costa Rica. Vi har lärt oss mer eller mindre nya namn som James Rodríguez, Keylor Navas och Juan Guillermo Cuadrado.
De lagen och namnen hade gått under vår radar om Sverige varit med. Kanske hade vi till och med varit avundsjuka, lex Grekland EM 2004.
Dock vrider det sig i magen på mig när jag tänker på Zlatan. Att han, som fortfarande var grön i VM 2002 och drogs med en skada VM 2006, missade både VM 2010 och VM 2014 under sin bästa tid som fotbollsspelare.
Det kommer nog att svida så länge jag lever.
