Kviborg: "Fansen är misshandlade konsumenter"

För tio år sedan beskrev medier storklubbarnas tifon och läktarsånger som den enskilt största faktorn till varför folk överhuvudtaget dök upp på allsvenska arenor runt om i landet. Tio år senare beskrivs exakt samma faktorer som anledningen till varför barnfamiljer och andra lättskrämda (?) människor inte längre går på allsvenska fotbollsmatcher.

Den 17 juni detta år skrev Daniel Enestubbe mycket klokt i Smålandsposten om moralpaniken inom svensk fotboll. När mer än 99.9 procent av publiken sköter sig enligt polisens egen brottsstatistik, så beskrivs den i procentsats minimala klicken problemsupportrar som i majoritet av hur folk beter sig på svenska fotbollsarenor. Att exempelvis den annars så hyllade Hultsfredsfestivalen drabbas av i snitt hundra gånger fler brott varje år är säkerligen något inte många känner till? Varför?

Medierna. Så klart. ”Står det inte i tidningarna så har det aldrig hänt”.

Tragiska "skandalrubriker"

Efterspelet till Falkenberg – Hammarby förra veckan blev trist, framförallt för en person som misshandlades så grovt av ett ”lokalt” gäng att hans liv först svävade i fara. Personen i fråga bar på ett par Hammarby-souvenirer varpå medias blodtörst efter nya skandalrubriker inte förmedlades mer än till någon notis. Både du som läser denna krönika och jag som skriver den vet exakt hur rubrikerna och hur bevakningen av det hela skulle ha sett ut om vi vrider på nyss nämnda scenario.

Det finns inte hur mycket tålamod som helst. Om en stor grupp fotbollssupportrar känner sig som Sveriges mest misshandlade konsumentgrupp så kan det säkerligen ligga något av substans i det. Tror någon på allvar att merparten av svenska fotbollförbundets konsumenter (för det är vi) går på matcherna för att fotbollen som spelas håller hög internationell klass? Eller för att man vill köa tjugo minuter till smutsiga toaletter och ytterligare tjugo till illa placerade kiosker?

Nej, så är det självfallet inte. Det är uteslutande kärlek till klubben man håller varmt om hjärtat som avgör om man dyker upp på en arena alls någonstans i Sverige.

"När ska polletten trilla ner?"

Beslutsfattarna inom svensk fotboll gör många saker bra men det man gör dåligt gör man på en nivå så usel att medierna borde ha material för många krigsförkunnande extrabilagor framöver.

Det svenska ishockeyförbundet har äntligen fattat att man inte ska eller bör straffa klubbar som uppfyller samtliga säkerhetsföreskrifter när en eller ytterligare någon individ väljer att ta lagen i sina egna händer både verbalt och fysiskt. När ska det svenska fotbollförbundets pollett trilla ner?

Höjden av förtryck och total demokratisk inkompetens är när man som dömande part ifrågasätter exempelvis yttrandefriheten (hallå i stugan någon!? Det är 2011 nu…). Höjden av ett löjeväckande agerande är när matchdelegater sitter och trycker i sig kanelbullar på VIP-läktarna samtidigt som man delar ut anmälningar mot felklippta gräsmattor och ”kritiska” banderoller.

Det hela är väldigt enkelt, egentligen. Det som är brottsligt ute i samhället är även brottsligt inne på en fotbollsarena. Om jag slår ner en person på stan straffas jag som individ, om jag går in på Ica och skriker att personalen är ”horor” bestraffas jag för det. Om jag ställer mig på Norra stå och skriker att Martin Hansson är en ”hora” (eller från Mora) straffas - trumvirvel - AIK!

Mediernas ansvar

AIK och Djurgården är två jättar inom Allsvenskan, båda klubbarna lägger cirka fem miljoner kronor vardera på säkerhetsfrågor varje säsong. Båda klubbarna har dessutom gemensamt att man aldrig får någon anmärkning på sina säkerhetsarrangemang – ändå är båda klubbarna i topp varje säsong i den inte fullt så glamorösa bötesligan.

Men är det en u-sväng inom vår bevakande sportmedia jag tycker mig urskilja? Kan vi få tillbaka samma press som än gång i tiden faktiskt hjälpte att höja intresset för den inhemska sport vi alla älskar snarare än att stjälpa densamma.

Kanske. En god början är dock att lägga fokus på det som är relevant. Vi kan alla börja med att rikta blickarna mot en byggnadsplats i Solna. Där byggs just nu en arena för miljarder som ingen tycks vilja röra med tång ens. Att en hel del inblandade parter dessutom tycks ha bytt pengar under bordet känns högst relevant. Vi kan väl börja där?