Ehrnberg: Mäktiga Milan mästare igen?
Milan är en poäng från att bärga sin 18:e ligatitel och frågan är om det högsta hönset kommer att fira mer än någonsin?
Silvio Berlusconi lever efter devisen, "anfall är bästa försvar". När det går åt helvete i den politiska sfären slänger han alla lagförslag i papperskorgen och beger sig till San Siro för lite underhållning.
Och nu ska det alltså bli än mer av den varan på Giuseppe Meazza. Marko Marin, Werder Bremens unga stjärnskott uppges vara på väg mot avbytarbänken i Massimiliano Allegri lagbygge.
Klubben har scannat läget i Tyskland under en längre tid och uppges även vara intresserad Borussia Dortmunds spelgeni, Nuri Sahin. Men där kan det bli en galen dragkamp med José Mourinhos vita maränger Real Madrid.
Det som överlag framkommer från Milanexperter är att mer fart på mittfältet är ett måste och en seriös uppgradering av ytterbackarna är att önska. Det enda som står klart är att Berlusconi är beredd att öppna plånboken för att återigen få lyfta Champions League-pokalen.
Med andra ord kan det vara ett gäng enorma politiska skandaler att vänta även nästa säsong.
MILANO. Det har alltså blivit dags för AC Milan att bärga sitt 18:e ligaguld. Efter alla enorma investeringar, knasiga beslut och underliga dekret från högsta hönset, är en poäng allt som krävs på de tre återstående matcherna. En av fotbollsvärldens mest omdiskuterade hönor - Silvio Berlusconi - och hans mannar kan få plocka fram ett gäng Dom Pérignon om de bara håller fortet tätt bort mot AS Roma i Rom.
Det stod klart efter att Mathieu Flamini stänkt in matchens enda mål hemma mot Bologna - om nu någon mot all förmodan hade missat det. Och, tro det eller ej, men ligaguldet stod förmodligen än mer klart när den guldvärpande hönan trädde in i omklädningsrummet den där söndagen med ett flin och ett partysug han de senaste åren bara upplevt i domstolar och på Sardinien.
Kaoz i Zlatanland
På den norditalienska dialekten Lombardiska kallas Milan för "Casciavit" - "skruvmejslarna". Ett minst sagt passande smeknamn. För det har periodvis legat ett krampaktigt skimmer över laget. Och Milan har, i likhet med Manchester United, aldrig riktigt levt upp till kraven om en fartfylld magi och akrobatiska anfall.
Trots det kan de vinna hela skiten. Trots det har de varit i topp av Serie A sedan mitten av november. Trots det är de endast en poäng ifrån högsta hönsets största dröm.
Och de är där mycket tack vare sina guldkantade nyförvärv.
När man talar om nyförvärv som levererat, då går det inte att undvika en viss svensk malmöit med sina rötter i Balkan. Kaoset som rådde runt Zlatan Ibrahimovic övergång från Barça angränsade många gånger till jakten på lasermannen i Malmö. Kaozet instagerat av mästerkocken Mino Raiola slutade med en rea-affär för Berlusconi.
För varje gång under säsongen som "Ibra" har skapat oreda i motståndarnas hönsgård, har premiärministern skickat en tacksam tanke till Pep Guardiola i Barcelona:
"Tack gode gud för att du är oförmögan att handskas med världens mest skarpladdade granat".
Den blonda kycklingen
Att lyfta fram att Robson de Souza (aka Robinho) inte på något sätt levt upp till prislappen är att göra en höna av en fjäder. Frågan om det blev en flopp, fiasko eller knackig debutskiva i Milanorkestern för brassen går att orda länge om. Men det går inte att blunda för anfallarens kompletta arrogans framför mål och konstanta gnällande på domaren
Tur då att Milan haft en annan brasse till sitt förfogande. För Alexandre Pato har återigen bevisat att talangen existerar.
Pato är vid skrivande stund lagets bäste målskytt tillsammans med "Ibra" och har tagit ett gigantiskt kliv i hierarkin. Pojkspolingen är bortblåst. Babyfettet har försvunnit. Och att han även blivit tillsammans med hönset blonda kyckling har endast förstärkt brassens aktier - likaså det välansade skägget.
Vattenbärarna
Men det ofantligt bollskickliga anfallet har inte ensamt fört Adriano Galliani till en hårsmån från ligatiteln. I samband med att Milan klättrade upp i topp döpte den italienska pressen om Milan till:
"Milan dei mediani" - De defensiva mittfältarnas Milan.
Gennaro Gattuso, Massimo Ambrosini och Mathieu Flamini delade på arbetet i den vattenbärande delen av tremannamuren. Sporadiskt kryddade Massimiliano Allegri muren med kreativitet i en återuppstånden Clarence Seedorf och den inhyrde Kevin-Prince Boateng.
Tillsammans bar det centrala mittfältet hem flertalet segrar. Men det måste återigen poängteras - det såg aldrig helt harmoniskt ut. Magin lös ofta med sin frånvaro. Farten likaså.
Det gigantiska undantaget
Säga vad man vill om Milans relativt låga högstanivå. Att de aldrig riktigt har hittat det underbara flytet i spelet. Men i samma veva måste man ändå nämna ett undantag som egentligen bekräftar regeln.
Det stora undantaget kom i Derby della Madonnina. "I Rossoneri" spelade med en sällan skådad frenesi och en attackvilja som fick åskådarna att längta tillbaka till svunna holländska glansdagar. Matchen slutade 3-0, men de rödsvarta hade bud på mer. Mycket mer.
Milans demolering av Inter i derbymatchen gav eko i fotbollseuropa.
Pato stötte då in två sköna baljor och pekade mot VIP-läktaren där Barbara log som aldrig förr. Och när Antiono Cassano fastställde slutresultatet slöt "Brigate Rossonere" upp i massiv sång. Enligt rapporter har ytterst få derbysegrar fått samma genomslagskraft eller genererat samma feststämning så som just den vinsten den 2 april.
De två viktigaste spelarna
Men, med undantag för den makalösa segern är det vallgraven på mitten tillsammans med försvarsmuren som varit den största bidragande orsaken till det förmodade ligaguldet. Alessandro Nesta har varit mer eller mindre fläckfri i sin comeback. Thiago Silva har stått upp som en fältherre var han än spelade. De två fick bristerna som existerade på övriga positioner att ändå se ut som en svårforcerade barrikad.
18 hållna nollor på 35 matcher talar sitt tydliga språk. I snitt har motståndarna fått vänta 136 minuter för att få hål på Milan. Och nu är "Casciavit" bara 90 minuter från sitt 18:e ligaguld.
Och någonstans där uppe på VIP-sektionen kommer det högsta hönset att äntligen få tänka på någonting annat än korruptionsskandaler, minderåriga flickor och Sardiniens kustlinje. Om nu Silvio Berlusconi någonsin ägnat dessa en enda tanke?
