.jpg "Niklas Andersson blev guldskytt.")
Nu vill legendaren träna Frölunda
Ett och ett halvt år utan hockey – nu längtar Niklas Andersson, 41, tillbaka till Frölunda. Legendaren avslöjar drömmen i en stor intervju med Nyheter24: "Det skulle vara riktigt häftigt att få assistera i Frölunda."
... Sig själv som snickare: "Jag gick el-telepåi gymnasiet, men har alltid gillat att att hålla på lite privat. Jag är inte utbildad snickare. Jag hatar att stå still, är det något jag inte kan göra så kan jag gå och städa. Det finns faktiskt mycket jobb som många skulle klara av inom den här branschen också. Sen lär man sig ju hela tiden. Nu har vi jobbat med tak i ett halvår och då snappar man upp en del givetvis."
... Om dagens Frölunda: "Det har varit väldigt upp och ner. De har många roliga spelare, många läckra spelare. Ganska många humörspelare och det är väl det som gör att det går upp och ner. Är de på humör kan de slå vilket lag som helst, men är de inte riktigt på humör så kan de förlora. Med några små, små ändringar kan de absolut bli ett topplag."
... Om han hade platsat i dagens Frölunda: "Nej, verkligen inte. Allt beror på hur kroppen mår och hur den reagerar. Jag har levt väldigt mycket för hockeyn och varit fokuserad under säsong, sovit och ätit rätt, tränat hårt så att inget lämnades åt slumpen. Jag vet hur mycket energi det krävs för att spela på den nivån och den tar ju slut någon gång. Det räcker att man bara tappar några procent."
.... Om NHL-spelare i elitserien: "In med dem bara, kör på. Visst, det finns killar som får ta ett steg åt sidan, men de kan lära sig massor av NHL-spelarna. Speciellt med tanke på publiksiffrorna i dag, de är lite låga överlag. Förra lockouten var fantastisk. Det var hur kul som helst, det var mycket publik och ett sånt drag runt hockeyn."
... Vad han saknar mest från hockeykarriären: "Matcherna, matchdagarna. Framför allt känslan när man vunnit. Den känslan saknar jag mest. Den kan vara svår att uppnå i vanliga livet. Jag känner igen mig lite när jag hänger med mina grabbar och jag vet hur det känns att vinna, men man saknar det ändå."
KUNGÄLV. I mars 2011 bestämde sig Niklas Andersson för att lägga en fantastisk karriär på hyllan. Eller vad sägs som 471 poäng på 548 matcher i Frölunda och närmast helgonförklarad i Chicago Wolves där han blev en publikfavorit i slutet av 90-talet.
Ett och ett halvt år har gått sedan dess. 41-åringen jobbar som snickare i Kungälv och har hållit sig borta från isen helt. Det har bara blivit en träning med 14-årige sonens lag och ett gästspel på hockeyskolan i Kungälv.
Nu är suget tillbaka – och för Nyheter24 avslöjar han sina tränardrömmar.
– Jag skulle vilja vara... kanske inte huvudtränare, men vara med där i båset. Det skulle vara riktigt häftigt att få assistera i Frölunda. Jag skulle absolut lyssna om något erbjudande dyker upp, säger Niklas Andersson, som dock inte haft någon närmare kontakt om detta med sitt gamla lag:
– Nä, det har jag inte haft. Frölunda får ringa mig i så fall. Men jag är öppen för förslag, det är jag.
"Ett kontorsjobb hade varit svårt för mig"
Han står lutad mot en byggställning. Det är en kylig förmiddag i november och det ångar från munnen när han pratar.
Niklas har tagit paus i takläggandet på den gula villan. I ett år har han jobbat för sin kompis byggföretag och just denna dag råkar styrkan på en handfull snickare arbeta på Niklas föräldrars hus i Kungälv.
– Jag har haft jättetur. Det är inte bara att gå ut och skaffa jobb. Men det här passar mig bra, man är utomhus och jobbar med kroppen. Ett kontorsjobb skulle vara lite svårt för mig. Jag hade möjlighet att scouta lite för Frölunda också, direkt när jag slutade, men det var så tätt inpå. Jag ville hänga med mina grabbar.
Hur var omställningen att gå från att vara elitidrottare till att börja leva ett vanligt liv?
– Det var inte så svårt. Jag var rätt inställd på att jag skulle sluta efter den säsongen. Jag fick hålla på tills jag var 39, det är få förunnat att få göra det. Jag hade möjlighet att få spela ett år till, så jag kunde välja själv. Det är nog värre att tvingas lägga av på grund av en skada eller om man inte blir erbjuden nytt kontrakt.
Kan äta tacoskalen nu
Som hockeyspelare levde Niklas ett mycket strikt liv. Förutom att han minskat på träningen så njuter han av mat på ett helt annat sätt.
– Det är inte direkt så att jag vräker i mig chips, men jag unnar mig verkligen en god middag och ett glas vin. Det tog jag inte alls förut. Jag unnade mig inte något alls, berättar Niklas och fortsätter:
– Vi har alltid haft tacos hemma på fredagar, men då åt jag pasta till köttfärsen i stället för majsskal. Men nu kan jag käka det där tacoskalet, chipsen och allt annat som hör till. Och det är jättegott.
Han tycker även det är skönt att slippa all planering vad gäller kost.
– Jag kunde knappt gå hem till kompisar om det var match dagen efter. Jag kunde inte chansa, tänk om de skulle bjuda på korv och mos. Jag var tvungen att ha mina rutiner och komma i säng i god tid. Visst har man inte kunnat hänga med i omgivningen, men det har man försökt ta igen på somrarna och numera behöver jag inte tänka på det.
Blir igenkänd på byggen
Efter 14 säsonger i Frölunda är Niklas ett välkänt ansikte för de flesta i och runt Göteborg. Det händer ofta att han blir igenkänd när han åker runt till olika byggen.
– Jag trodde ju att när man kommer med byggkläder så är det en helt annan grej. Förra veckan lyfte vi upp tegel på ett annat hus och då var det kranföraren som kände igen mig. Han sa att han hade föredragit att se mig på isen i stället för på ett hustak, haha.
Han fortsätter:
– Det är kul att folk uppskattar det man gjort. Det är faktiskt roligare i dag än när man var mitt uppe i det.
Vinnarinstinkten finns kvar
Han må ha slutat med hockeyn – men tävlingsmänniskan lämnar aldrig Niklas Andersson.
– Frågar du min fru och mina barn så har den inte gjort det. Jag gör allt för att vinna när jag håller på med något. När jag är ute och springer vill jag egentligen bara lufsa, men visst sneglar man ändå på klockan när man kommer upp i spåret. Det sitter fortfarande i, men jag vill få bort det. Jag vill vara ute och bara jogga och kunna vara hyfsat fräsch efteråt.
Se när Niklas Andersson skjuter hem SM-guldet till Frölunda 2005 (4:50 in i klippet):
