Kändissupportern med Adam Alsing

STOCKHOLM. Han bor i huvudstaden, men det betyder inte att känslorna för Färjestad har svalnat. Med alla medel tillåtna följer Adam Alsing sitt Färjestad, även ifall det har varit knivigt några gånger.

Som när Färjestad spelade mot Luleå i finalserien 1997: Då satt Alsing nere på ett hotellrum i Cannes med mobiltelefonen mot örat. Den andra luren hade hans polare lagt mot tevens högtalare...

– Och i slutet av matchen blir Roger Johansson utvisad och han protesterar högljutt och blinkar sen in i kameran. Något som jag då alltså inte ser men min kompis kastar sig fram mot luren och vrålar "han blinkar! Han blinkar in i i kameran!". Fantastiskt, kan plocka fram det minnet när som helst, säger Adam Alsing till Nyheter24. 

Hur är du som supporter?

– Jag är typen som har på mig FBK-tröjan i soffan hemma när det är match. Personer i min närhet vill också ha det till att jag är vidskeplig och det kan kanske ligga något uns av sanning i det, säger Alsing och fortsätter:

– När jag hade säsongskort i ishallen var det en ganska komplicerad procedur jag var tvungen att gå igenom för att säkerställa vinst. Först: ta en servett från en speciell servering och snyta mig efter den kalla promenaden till hallen. Korv i första paus. Kaffe i spelarfruarnas fik i andra. Det kunde ju ibland vara lite problem att komma in där eftersom jag ju inte är spelarfru men oftast gick det...

"Kan höra på trumslagaren hur långt vi än är från Karlstad"

Han ser varje match - men är inte alltid på plats, något han jobbar på för att förbättra. Väl i Löfbergs Lila Arena sitter han i FBK:s loge, på bortaplan blir det "vanliga" platser för programledaren.

– Jag är ingen klackmänniska men jag är väldigt glad att dom finns, för stämningens skull. Dom brukar ha en trummis i klacken och man kan, på hans taktkänsla, höra hur lång resan varit och därigenom höra många öl han druckit. Till exempel: borta mot Frölunda, bra takt men borta mot Luleå, herregud!

Varför gick det så dåligt i början av säsongen?

– Avsaknad av traditionella målgörare i kombination med ny tränare och kanske nytt ”tänk”. De inledande omgångarnas brist på utdelning sänkte förmodligen självförtroendet och det hjälpte ju inte heller att vi fick nyckelspelare avstängda och skadade. 

Vad måste bli bättre?

– Min känsla är att vi saknar en riktig målskytt i år. En sån där som gör 1-2 mål per match oavsett motstånd. En Pelle Prestberg, en Dick Axelsson. Tror att någon av killarna kommer att axla ansvaret och med lite självförtroende så trillar puckarna in. FBK skapar ju mängder av chanser, säger 43-åringen och fortsätter:

– Och jag tror alltid på SM-guld.

Vilket är ditt finaste minne med klubben?

– Det finns många men är var 1998 i Globen då Greger Arthursson avgjorde i förlängningen med skott från blå. Jag satt i precis rätt vinkel och kunde följa pucken hela vägen in i mål. Fantastiskt.

Och värsta?

– Ett kanske inte lika fint FBK-minne var när jag efter eftersnack med kompisarna i Tabacen på Globen tyckte att jag skulle in i spelarbussen och berömma killarna. Vill minnas att jag var på bussen i cirka tio sekunder och fick med mig en banan ut.