Michaela Forni: En nostalgitripp och 130 bilder

Honestys fest bjuder först på en nostalgitripp som tar mig tillbaka till vodkashots och Johan Netz musik nere i Berns källare innan jag inser att drömmar har blivit verklighet och hur klyschigt det än låter så är det inte annat än sant.

Jag kommer in till Honestys födelsedagsfest och utbrister "Grattis på 1 års-dagen!" när Walter kommer för att öppna dörren. Petra Tungården, min sällskapsdam kvällen till ära, skrattar och säger något om att Honesty faktiskt fyller tre år nu. Herregud, tiden går så fort. Tre år, really? Jag hade lika gärna kunnat slänga ur "Grattis till öppningseventet!". Det känns som om det var förra veckan Walter talade om drömmarna att starta en snäll och ärlig reklambyrå. Men det är det inte, tre år har gått och nu står vi här i fantastiska lokaler och skålar i bubblor. Allt känns som det en gång var och ändå finns en pirrighet i luften av framtid och framgång. När jag tar mig förbi Walter och in i lokalen hinner jag inte långt innan jag stöter in i ett tiotal vänner från tiden då Honesty fortfarande var Walters dröm och inte en verklighet. Jag fylls av en extremt nostalgisk känsla.

Ni som brukade hänga på 2.35:1 under Saurabh Sinhas regi och var på plats i lördags kväll måste förstå vad jag menar. Det kändes som om jag plötsligt stod nere i Berns källare, drack iskall vodka i baren (långt innan Fireball blev trendigt) och blev retad (med en viss ironi, dock inte helt) för att jag sysslade med detta begrepp "modeblogg". En tid då många var precis i starten med att försöka reda ut och förverkliga sina drömmar.

Jag fortsätter att snurra mig omkring i lokalen (som är fantastisk och inger en känsla av att vara i en idrottshall). Hälsar på gamla vänner, nya vänner, sådana man en gång kände och de man precis lärt känna. Det är en salig blandning av vänner, kollegor, branschfolk och de som inte alls är branschfolk. Men med en gemensam nämnare att vi alla tycker om att ha roligt och är på plats för att fira Honesty. Jag börjar snacka skit med Hanna Lundgren och Danielle Krasse från WeSC medan andra dansar förbi och inser att jag å andra sidan inte alls står i Berns källare. Jag tittar i alla gamla vänners ögon och inser att alla har växt så mycket. I sina jobb, med sina karriärer och främst som människor. Det syns i ögonen. Så nu står vi här i en lokal längst bort på Söder, äter tårta, dansar hysteriskt till hiphop och dricker Lapin Kulta - tre år har gått och drömmar har blivit verklighet. Grattis Honesty och tack för en jävla fest! Hoppas att nästa födelsedag blir samma glada nostalgitripp och att vi lyckas fira ännu ordentligare (om möjligt).