Anna Korsgren, nattens Robin Hood

Jag kan ha gjort något olagligt i helgen. Jag säger inte att jag gjorde det, men jag kan ha…

Kvällen inleddes på Miss Voon med Tête-à-Têtes eminenta Y+M. Vi stod för musiken och valde hämningslöst låtar, helt efter egna preferenser. Mohamad Manouchi matade mig med alkoholhaltiga smaksensationer och jag blev än en gång påmind om skillnaden mellan en hängiven bartender och en trött lirare som halvhjärtat slänger ihop en grogg.

Nästa stopp var Berns källare, där den artificiella dimman låg tät och svettiga kroppar slungades mot varandra på dansgolvet.

Själv gick jag till baren och studerade den dedikerade skara män som showade, svettades och släckte törstiga gästers strupar med bravur. Dessutom i bar överkropp, någon enbart i hotpants. Bartenders.

Sen blev jag lite förbannad. Förbannad på den svenska kulturen. Förbannad på vår oförmåga att visa uppskattning. För jag såg hur folk helt blasé signade sina kvitton och lämnade raden ovanför gapande tom…

Om ni inte visste det så är Berns en av väldigt få nattklubbar där du kan få en riktig drink efter att klockan slagit midnatt. Där man faktiskt kan beställa, och få, en mojito utan att mötas av en blick fylld av förakt.

Så jag kan ha tagit mig friheter. Jag säger inte att jag gjorde det, men jag kan ha hittat kvitton som inte var kundkopior och jag kan ha lagt till en passande summa dricks på respektive kvitto.

Så nästa gång du beställer en drink, tänk till lite och visa din uppskattning. Annars kanske jag gör det åt dig.

Det jag recenserar? Hängivna bartenders - 5t av 5t, och otacksamma svenskar - 0t av 5t.