Ingen hyfs…

Cissi Wallin:

Brukar du fråga folk du träffar väldigt sällan/knappt känner/totala främlingar när de hade sex senast? La en riktigt kabel sist?
Det gör ju ganska få. Men det däremot förvånansvärt många tar upp, med folk de knappt eller inte alls känner är NÄR man tänkt skaffa barn nummer två. Om jag fått en spänn för varje person som bombat mig med den frågan under senaste månaderna… Hade inte haft några bolån kvar. Tro mig.//Cissi

Oj, oj… Om jag fått en krona för varje gång någon frågat mig när jag överhuvudtaget ska skaffa barn så hade jag kunnat köpa den där enhörningen med Jamie Dornan på för alldeles egna pengar och fortfarande haft växel kvar.
Varför gör kvinnor så?
Ja, jag vågar påstå att det i princip bara är kvinnor som frågar andra kvinnor om det. Jag har nog aldrig fått den frågan av en man och jag tvivlar också på att män ställs den i någon större utsträckning.
Är det den generella kvinnans jakt på den normala familjelyckan med radhus, villa, volvo och 2.34 stycken barn i precis lagom ålder till varandra. Man ska åka på 1.78 stycken utlandsresor per år och ha sex ungefär 4.19 gånger i månaden och försöka planera in en dejtnight i alla fall 2.5 gånger om året.
DÅ är man tamejfan lycklig och hör sen!!

Precis som Cissi skriver:

Tänk om jag just fått missfall? Tänk om vi inte vill ha fler barn? Tänk om vi försökt i ett år utan att lyckas?

Eller…tänk om du kunde mind your own fucking business, you snoopy little woman!?!?!?!?
GAAAAH!

 

121 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Sådant här får mig att koka! Kärringar som har sin lilla bild av hur livet ”ska” se ut och nåde den som avviker från det. Om man orkar lägga sådan energi på att grubbla på hur andra lever sina liv har man fan inte haft några riktiga problem i livet.

    Svara

    Håller verkligen med! Människor ställer så jävla mycket frågor utan att ens ha en susning om någon annans bakgrund eller önskningar i livet.

    Svara

      Ja, för människor är generellt sett (måste påpekas, så ingen blir stött för att ”jag är minsann inte så!”) nyfikna och sociala. Man frågar helt enkelt för att man undrar, inte för att man antar. Det säger ju sig självt; antar man något behöver man inte fråga om detsamma.
      Vad är problemet med att folk är nyfikna på andras liv? Uppenbarligen inget, i alla fall inte för oss som kommenterar. Vi sitter ju här och pratar och spekulerar kring andras liv, för att vi är sociala varelser. Det är inte konstigt.
      Vad som däremot ÄR konstigt, det är att vissa verkar tro att andra ska känna till sådant man själv håller privat, alltså frågor man själv anser vara för känsliga för att luftas, men man anser sig inte ha något som helst ansvar att informera eller förmedla att ”du, det där är känsligt för mig så jag vill inte höra den frågan, ok?”. Det ska självklart respekteras, men det måste ju först förmedlas, för alla är inte känsliga för samma saker, och inte en jävel kan läsa tankar. Är frågan känslig för dig, ja men säg det då! Men sluta kräva att exakt allt och alla ska ta hänsyn till ett problem som är ditt, men som du aldrig har kommunicerat. Det går liksom inte, och det är ganska självupptagen att anse att all mänsklig interaktion ska baseras på just ens egna behov och villkor.
      Trampar någon i klaveret, säg då att det blev fel! De allra flesta kommer ursäkta sig och i framtiden visa dig den hänsyn du bett om, och övriga är ändå inga man vill ha med att göra.

      Svara

        Men vissa frågor och kommentarer riskerar att vara mer känsliga än andra och jag förstår verkligen inte varför det är så svårt att bara låta bli att säga dessa saker till människor.
        Varför vill du ens riskera att göra någon ledsen bara för att du är nyfiken?

        Eventuella graviditeter, om det ska bli fler barn och vikt är ju välkända ämnen som kan få människor att må dåligt, kan man inte bara låta bli att kommentera det hos andra då?

        Om någon vill att jag ska veta att denne är gravid, säger personen det till mig! Försöker en person få ett barn till och vill att jag ska veta det, berättar personen det! Annars lär jag ju märka det när det kommer ett barn!

        Är det verkligen kränkande att inte få ställa vilka privata frågor som helst utan att såra någon?

        Svara

          ALLT riskerar alltid att såra NÅGON och det är just det som är kärnan av problemet. Hur ska man veta? Och vari ligger faran i att bara förmedla att ”du, det där är för känsligt för mig för att svara på”. Ok, bra, då vet jag och ber självklart om ursäkt om jag trampade på en öm tå, men att ha den grundinställningen att folk VILL trampa på den där onda tån, och att det är därför de frågar, det tycker jag faktiskt inte är sunt. Som jag säger till mina barn: Man får prata om allt, och blir det fel, då säger man ”stopp, nu får vi backa bandet för det här blev fel”, och så backar man bak tillsammans och ser hur man bättre kan visa hänsyn och samtidigt förstå varandra. Hos oss är precis allt ok att undra, fråga, ventilera och känna, men förutsättningen för att det ska funka är också att man alltid faktiskt måste kommunicera. För annars vet inte den eller de andra varför man blir ledsen, upprörd, arg eller sårad, och vet man inte var den ömma tån är, ja, då kommer man av ren sannolikhet förr eller senare att trampa på den. Så säg till om någon gör det, och ha lite tilltro till att när någon gör det, så är det ofta av misstag.
          Att kräva att andra ska förstå en, men inte ge dem information nog att faktiskt göra så, det ser jag som en omöjlig ekvation som bara skapar distans och ängslan mellan människor, framför genuin förståelse och accepterans.

          Svara

            Jag håller med dig, men du ger också lite för mycket credd till folk som helt ärligt inte har något sorts filter.

            Såna som frågar om och om igen fast man inte svarar dem. Och såna som frågar på ett laddat sätt, med deras åsikter redan injicerade i orden. Där spelar det ingen roll vad man säger, de har ett klart och tydligt rätt svar redan. Oftast för att de själva följer det ”rätta ”svaret och således inte vill höra något avvikande pga blir defensiv då.

            Svara

              Då får man själv vara lika hård tillbaka och tydligt förmedla att nu går du fan över en gräns. Och vill inte personen höra på det örat, ja, då går man själv därifrån. Som sagt: sådana människor är ändå inga man vill umgås med, och vissa människor är faktiskt rent illvilliga, varför vi behöver mer tydlig och rakt kommunikation: för att sålla det dåliga umgänget från det som är välmenande och bra.

              Svara

            Okej, vi tycker uppenbarligen olika. Jag är väldigt känslig och tar illa upp oavsett om avsikten inte var att såra gällande vissa saker. Jag utgår från att andra är som jag för då minskar jag i alla fall risken att någon tar illa upp av vad jag säger.

            Svara

              Jag är också väldigt känslig, varför jag anser det extra viktigt att vara tydlig och rak, just för att minimera risken att mina tår hamnar i farans väg. Vi är lika, men hanterar det olika, och ingendera har mer rätt eller fel. Det är dock svårt för andra att veta av vilken sort man är, så jag upplever mig i alla fall mindre ansatt när jag, oavsett situation, bara säger rakt av exakt som det är. Så hanterar jag det, och du hanterar det annorlunda, och bara våra respektive sätt funkar för oss, så är de ju bra. De gör precis det de ska – att få oss att hantera och må bra i situationer som vi finner jobbiga. Whatever floats your boat, makes it fucking float, och det är så klart bara bra 🙂

              Svara

        Alltså på sätt och vis håller jag med dig. Eventuellt känsliga ämnen behöver pratas om för att vi ska kunna få ett sundare klimat att leva i. Det är inte hälsosamt för någon att gå runt och vara av uppfattningen att man är den enda i hela världen som lider av psykisk ohälsa, har fått missfall, eller vad det nu kan vara, för att ingen pratar om det. Frågor, nyfikenhet, och engagemang skapar ju verkligen samhörighet.

        Samtidigt behöver det finnas en lyhördhet i att alla inte vill leva på samma sätt – alla vill inte prata om det som är jobbigt och alla har olika uppfattningar om vad som är jobbigt och i vilken utsträckning. Alla vill inte leva i tvåsamhet, alla vill inte ha barn. Istället för att tänka att man inte ”får fråga” andra ifall de ska skaffa barn t.ex, kanske man kan tänka efter innan HUR man formulerar frågan. Eller prata om det på ett mer allmänt plan för att på så vis få ett svar, utan att ställa en direkt fråga. Sen har såklart alla ett eget ansvar i att säga ifrån när man inte vill prata om vissa saker.

        Svara

        Just frågan om barn är dock känslig och det bör alla i vårt upplysta samhälle vara medvetna om by now. Vissa kanske försöker få barn men kan inte, och kommentarer kring det är extra känsliga för många av dem. Låt bli att fråga om inte någon tar upp det själv – så enkelt är det faktiskt.

        Jag som inte vill ha barn är också jävligt trött på frågan ”när ska ni ha barn”. Varför förutsätter vi år 2017 att meningen med livet för heterosexuella par är barn? Varje gång måste jag lägga ut tankarna om det här och se höjda ögonbryn eller ”vänta du bara, sådär kände jag också en gång”. Gaaaah!!

        När en bekant förlorade sitt ofödda barn så frågade jag om hon ville prata om det eller om jag inte skulle ställa några frågor/leka att allt var som vanligt. För jag skulle själv aldrig orka prata om det tror jag. Hon uppskattade frågan.

        Svara

          Jag som inte heller vill ha barn är inte ett dugg trött på frågan. Jag svarar bara att nej, jag vill inte ha några, och ser faktiskt inte problemet. Varför ska din upplevelse och känsla väga tyngre än min?

          Svara

            Men snälla du – om det för många är ett jobbigt ämne så låter man bli. Vissa som är gay kallas gärna för bög, andra tycker det är jobbigt. Då respekterar man och undviker ordet tills man vet hur det är för den enskilde individen. Hyfs kallas det för. Du är ju fri att ta upp ämnet själv om du är bekväm med det eller vill diskutera det.

            Svara

          Barn är känsligt, helt klart. Jag själv genomgick nyligen en abort och har både under och efter detta fått frågan från ytliga bekanta, släktingar och kollegor ”om vi inte ska skaffa barn snart”. Det smärtar, såklart, och frågan har flera gånger gjort mig ledsen och förbannad. Samtidigt kan inte de veta att det är en jobbig fråga för mig eftersom att jag inte berättat något för dem.

          Även om vi kommit en lång bit på vägen i att lära oss att se förbi dessa fastcementerade normer som finns i samhället tror jag fortfarande det är jättesvårt för många. Just frågor om barn ställs nog ofta i all välmening, för att den förväntan som finns är att alla ”ska vilja” ha barn och att målet med livet ska vara att bilda familj.

          Vore sjukt intressant med ett inlägg här ifrån någon snubbe – får killar frågor som ”när ska ni skaffa barn”?

          Svara

            Min man får frågan av sina kompisar jämt och ständigt faktiskt. Och de kräver ofta en förklaring på varför när han svarar -nej, vi vill inte ha några…

            Svara

    Eller hur!? Gud vad det snokades innan vi fick barn. Jag gick upp några kilo i vikt och då hörde jag folk gissa att jag kanske var gravid. Nej jag har bara ätit för mycket choklad! Nu har jag två barn som hunnit bli rätt stora och inte lika många frågar, de har nog förstått att vi är nöjda. Men jag har nära vänner som försökt få ett andra barn länge, och omgivningen frågar och ger pikar om att det börjar vara dags att ge deras dotter ett syskon. Fruktansvärt när man vet att de kämpat länge utan att bli gravida (och även råkat ut för missfall).

    Svara

    Ja gud Ja, jag har fått den frågan sen min son var 2-3 månader gammal. Tycker det är ganska ohyffsat. Jag frågar aldrig sånt till andra, tänk om de inte kan få barn? Min son är strax över 1 år nu och vi har börjat försöka igen. Lagom stressande att höra detta tjat hela tiden också

    Svara

    Jag har inga barn och är 30 år (kvinna) och i alla fall 7 olika killar/män har frågat mig om när jag ska skaffa barn och när jag säger att jag inte vill ha barn så börjar dom försöka övertala mig och ”vill jag verkligen gå genom livet utan att vara mor” eeeh ja det vill jag!!
    Ingen kvinna har frågat/tjatat men jag tror att många utgår från att jag har svårt att få barn = känsligt område.
    Dom kvinnor som frågat säger alltid ”har ni barn” för jag är gift och dom flesta har barn då, jag svarar nej och sen frågar dom inget mer.
    Ibland frågar kvinnor väldigt försiktig om jag vill ha barn men då är det alltid folk som inte har barn själv och vill prata om skaffa/kan inte få barn/vill inte osv

    Kort och gott tycker jag att män verkar se mig som en ploppa ut barn maskin och utan barn har jag ett meningslöst liv och är en konstig kvinna.

    Svara

      Jag sa till en kille en gång när jag var 25 att jag inte ville ha barn och då sa han att min pojkvän så småningom skulle lämna mig för att ”hans biologiska drift att fortplanta sig” skulle vinna över kärleken till mig. Så det är verkligen inte bara kvinnor som häver ur sig dumheter! Hur det gick med min pojkvän? Nio år senare är vi gifta och har fortfarande inga barn.

      Svara

        Haha samma här! 12 år som par och 5 år som gifta och ingen av oss vill ha barn nu heller. Däremot känner jag en press att jag borde vilja ha barn och att nått är fel på mig som inte vill 😱

        Svara

          Nej gud, det är absolut inget fel på dig. Skit ivad andra/samhället tycker, ditt liv är ditt! ❤️

          Svara

    Förstår inte varför ni ser så allvarligt på den här typen av frågor.. Om jag nu inte skulle vilja ha fler barn så är det väl bara att säga det? Och det här med missfall, ja visst, det är jäkligt tufft att gå igenom (själv vart med om det) men man måste väl kunna fråga utan att någon ska ta illa upp? Och missfall är något vi måste börja prata om och sluta hymla om. Till slut kan man ju inte fråga någonting om jobb, hus, familj för att vi alla bär ju på en historia.. Nu säger jag inte att man måste dela med sig av sina erfarenheter och tankar men det är ju inte någon fråga att vara bitter över…

    Svara

      Eller så kan du väl bara respektera att den frågan är oönskad och jobbig för många. Det är ingen som påstått att man inte kan fråga om familj, jobb och hus.

      Svara

        För många, menar du, för du upplever det säkert så, men jag har aldrig uppfattat det så, så här verkar vi stå och väga på varsin fot som båda har samma tyngd, eller hur? Hur ska man veta vilka? Varför kan man inte bara säga att ämnet inte är något man vill prata om, om man nu tycker så? Och så får de som vill utveckla sina svar göra så.

        Svara

          Men varför ska man fråga någon när den tänkt skaffa barn? Det är en sak att fråga om någon har några barn och då kan ju människan välja hur djupt in i ämnet den vill gå.

          Svara

            Varför ska man fråga om någon har barn? Varför ska man fråga någonting alls? För att man undrar, är nyfiken. ”Har ni några barn?” är väl en precis lika jobbig fråga för den som vill men inte kan skaffa barn, som frågan ”när ska ni ha barn?” är för den som inte planerar några. JAG ser inte skillnaden, men det står så klart bara för mig, så utveckla gärna 🙂

            Svara

              Klart det är skillnad på att fråga om någon har barn eller när någon ska skaffa barn. På fråga 1 kan man enkelt svara nej om det är ett ämne du inte vill gå in på. På fråga 2 blir du tvungen att säga något mer.

              Svara

                Och det är väl helt okej att vara nyfiken och social 🙂 men för det sitter man ju inte och frågar människor om precis vad som helst.

                Svara

                  Ponera en kafferast på jobbet..
                  ”Vill du ha mer kaffe? Hur var din senaste orgasm?!”

                  Svara

                Man kan lika enkelt svara ”aldrig”, om det nu är ens plan. Förlåt, men jag ser fortfarande ingen skillnad.

                Svara

                  Be inte om ursäkt, det är faktiskt inte alla människor som kan förstå och tänka sig in i andra människors känslor. Eftersom att du inte bryr dig så kan du helt enkelt inte förstå varför någon annan skulle göra det. Om du inte kan förstå skillnaden på dessa frågor och vägrar ta hänsyn till att en del blir sårade och obekväma med den typen av frågor, så finns det inte mycket att göra åt saken.

                  Svara

                    Nej, jag förstår inte skillnaden varför jag bad dig förtydliga, vilket du inte gjorde. Du valde istället att ta för givet att jag är den som är känslokall, och du är den som har rätt. I rättvisans namn förstår du dock mig lika lite som du menar att jag förstår mig, men det är klart att det är svårt att se att man är två som träter, när man är övertygad om att man själv har rätt. Nu ska jag sova. God natt 🙂

                    Svara

                      Jag ska försöka förklara hur alla dessa fragor far mig att känna. Jag kommer använda en liknelse som inte ”är samma sak”, det jag försöker förklara är hur dessa fragor kan sara en person i längden.

                      Du har ett födelsemärke pa kinden. Du tycker det är ganska snyggt egentligen, ger dig personlighet till och med.
                      Varje dag fragar folk i din omgivning, framför allt da människor du knappt känner:
                      Är det där ett födelsemärke?
                      Ska du inte ta bort det där födelsemärket?
                      När ska du ta bort det där födelsemärket?
                      Tar du inte bort det där märket du har i ansiktet kommer din man lämna dig för nagon som inte har ett sadant.
                      Varför vill du inte ta bort det?
                      Osv osv osv.

                      Detta kommer kanske fa dig att känna att det är nagot fel med det där födelsemärket…

                      Visst finns det starka personer som inte berörs i ryggen av detta, men självklart kommunicerar vi ofta en asikt när vi ställer en fraga.

                      Om du tex i exemplet ovan fran början försökt ta bort det där födelsemärket i flera ar men inte kunnat, ja da blir ju männikors kontinuerliga fragor en paminnelse om ditt ”problem”. Och en bekräftelse av det.

      När du är 30 och får frågan ca varannan dag så tröttnar man. Anledningen till att man blir sur är för att det är privat och när man frågar så går man över en privat gräns. Ens reproduktiva hälsa/vilja är privat! Folk pratar liksom inte om sin ekonomi med andra men att fråga högst personliga frågor verkar okej.

      Svara

        Inte för mig. Inte för många jag känner. Men för dig, och för många du känner. Men varken du eller jag ska väl sätta gränser genom att tala för andra, och kräva av andra att de ska ha just vår egen åsikt som utgångspunkt? Det är ju absurt.

        Svara

          Men det hamnar om vanlig hyfs. Som människa borde man ändå kunna ha lite förståelse för vart gränsen går och vad som är okej att säga och inte säga.

          Svara

            handlar*

            Svara

            Men gränsen är ju olika för alla? Din gräns är inte min, och vice versa.

            Svara

              Men det är väl ganska allmänt kännt att man inte ska fråga någon NÄR den tänkt skaffa barn?. Detta är iallafall inte första gången jag hör människor uttrycka att det är en jobbig fråga att få och därför har jag tagit till mig det. Men du gör som du vill 🙂

              Svara

                Men du talar ju för dig och för dina upplevelser, och som jag skrev i första svaret så upplever inte jag detsamma. Så varför är det ena mer rätt än det andra? Det är det så klart inte, för det är individuellt, och är det då inte bättre att förespråka öppen kommunikation – att man får säga att nä, nu tycker jag du går för långt – än att förespråka allmän restriktion? För vissa har ju inga problem alls med frågan, medan andra har det, men det är omöjligt att veta vilka, förrän de själva berättar det.

                Svara

                  Men nu när det faktiskt är en så känslig och jobbig fråga för många så kan man du respektera det, oavsett om du själv inte känner likadant. Lite ödmjukhet skadar inte 🙂

                  Svara

                    Men nu talar jag utifrån mitt perspektiv, inte om mig själv. Jag upplever inte, som du, att det för de flesta är en jobbig fråga, utan tvärtom att de flesta tar den med ro.

                    Svara

                      Men Anonym, vi kan ju inte fortsätta ha den här diskussionen på individnivå. Nej för dig och folk du känner kanske det inte är en privat fråga. För dig kanske det heller inte är en privat fråga att fråga när du bajsade sist, när du ska onanera nästa gång eller hur mycket pengar du har på bankkontot. Vad vet jag. Men enligt vår kultur och de sociala strukturer vi lever i i dagens Sverige tolkas det dock av många som en ytterst privat fråga. Därför kan man ju antingen 1) Låta bli att fråga 2) Fråga och ta risken att framstå som ett episkt rövhål. Du kanske inte har något emot episka rövhål men det har jag. Det är ingen som vill förbjuda dig från att fråga frågan, utan säger att det är olämpligt.

        Jag är 31 och har aldrig fått frågan.

        Svara

      Ibland behöver man kanske inte förstå, bara acceptera.

      Svara

        Hur ska man kunna acceptera någonting man inte känner till?
        Jag menar inte att man ska vara buffing och hänsynslös, jag menar bara att det är svårt att agera på information som man ännu inte har.

        Svara

          Men nu känner du ju till att mpnga tar illa vid sig av den typen av frågor. Då kan du acceptera det utan att förstå varför. Och eftersom det inte är en fråga man MÅSTE ställa så behöver man inte veta vilka som tar illa vid sig och villa som inte gör det, man frågar helt enkelt inte. Vill man berätta så kommer man göra det.

          Och vad gäller andra frågor ännjust denna dåmkan man såklart inte veta i förväg. Men får man sen veta att någpn tar illa vid sig så tar man det till sig även om man inte förstår.

          Svara

      Men är det så svårt att förstå att för VISSA är frågan känslig?! Jag – och knappast du heller – frågar ju folk om de blivit våldtagna eller utsatta för incest, eller om de lider av en psykisk sjukdom, om de haft ätstörningar eller är gay (nej jag menar inte att det är lika illa som incest men man frågar inte personer om sexuell läggning) – också saker vi ”måste prata öpper om”. NEJ, det måste vi inte. Den som vill kan prata om det på eget initiativ och det är jättebra – inte för att du är så jävligt nyfiken. Det finns ämnen som är p r i v a t a. Vill du berätta om ditt liv – varsågod. Men låt andra människor bestämma själv.

      Svara

        Exakt!

        Svara

        Nej, sådana frågor får man sällan, däremot får jag ofta frågan vad min mamma gör eller var hon bor, trots att hon är död. Och det är klart att det bränner till i hjärtat varje gång, men jag förstår också varför man frågar: för att man är nyfiken på mig, och för att de flesta i min ålder inte har en mamma som är död, varför jag ser det för vad det är: i viss mån ett antagande – som sagt, de flesta förlorar inte någon förälder som ung – och ett intresserat småprat. Det är en basic fråga, som ofta ingår i inledningsfasen när man lär känna någon. Folk jag aldrig träffat för vet omöjligt att jag just här har en öm punkt, varför jag, om jag inte vill ha fler frågor eller mer prat om saken helt enkelt får upplysa om det. Och så är det inte mer med det.
        Det har varit intressanta diskussioner, men jag måste tyvärr gå och sova nu, så nu checkar jag ut för den här gången 🙂

        Svara

          Ja, den får jag också ibland och tycker också att det är jobbigt. Därför brukar jag själv inte luska vidare om en person bara svarar om en förälder när man pratar om föräldrar. Och har märkt att vissa gör det med mig.
          Sov gott!

          Svara

    OT men håller tummarna för att Vapianos bannerkampanj snart är över här på Nöjesguiden. Tänker aldrig äta där igen. Blir bara provocerad. Det borde vara olagligt med banners som expanderar och följer efter när man scrollar!

    Svara

    Fick frågan så sent som igår: När ska ni skaffa syskon? Det är ju så bra att ha syskon – tänk vilken glädje för ditt barn och för er.
    Jag svarar sanningsenligt:
    – Nej vi kan inte få fler barn, det tog tre IVF-försök att få det barn vi har. Vi har efter det gjort tre IVF-försök till för att försöka få ett syskon, men det fungerar inte att bli gravid. Alltså blir det inga fler barn även om jag mer än gärna velat ha fler barn.

    Oftast blir folk lite ställda och känner att de trampat i klaveret och börjar ursäkta sig, men frågar man får man vara beredd på sanningen tänker jag och jag skäms inte för mina IVF-försök. Men det värsta är att jag ofta får följande kommentarer som svar (ja jag har fått dem flera gånger)
    – Men det kanske kommer på den naturliga vägen (ehh, nej det gör det inte)
    – Åh vad synd för ditt barn att inte få syskon, det som är så viktigt med syskon (Tack så hjärtligt för den kommentaren)
    – Så ensam ditt barn kommer att bli, hoppas hen får många kompisar då. (vi har massa släkt, vänner, grannar och människor runt oss)
    – Men ni kan väl göra fler IVF-försök? (nej, det fungerar ju inte har jag ju sagt)

    Det är inte kommentaren om vi ska ha syskon som är jobbig eller obekväm tycker jag. Men att personer, efter jag ändå berättat hur det ligger till, inte kan släppa tanken på när/om/hur vi ska få fler barn – det gör riktigt ont i hjärtat.

    Svara

      ❤️❤️❤️

      Kan meddela att jag är ”ensambarn” och nog fan har jag vuxit upp till en social och civiliserad person ändå.

      Massa kramar

      Svara

        Tack! Låter tryggt att höra 🙂 Skämt å sido, jag är helt övertygad på att det inte hänger på eventuella syskon om man blir en bra medmänniska eller inte. Kram!

        Svara

      Ber om ursäkt i förhand för min fräckhet nu, men det finns ”ytterligare” alternativ efter IVF. Jag vet ju ingenting om din eller din partners problematik, men läkarna i Sverige ligger långt efter andra länder inom just det reproduktionsmedicinska området. I bland annat London och Athen finns fantastiska läkare som jobbar mycket med immunförsvaret och har hjälpt otaliga personer som misslyckas med IVFer gång på gång här i Sverige.

      Svara

        Det måste ju dock bero på vilken sorts problematik du har.

        Du råkar inte ha en länk på en rapport?

        Svara

          Rapport på? Hur många som blir hjälpa genom immunologi?

          Ja absolut beror det ju på vilken bakomliggande problematik man har, men jag utgick från att personen jag svarade (eller hens partner) inte är sterila, då hade man ju inte gjort IVF och heller inte lyckats få ett barn. Immunologin är behjälplig i ett stort antal fall, ex vid dåliga slemhinnor, dålig äggkvalitet, antikroppar, dolda inflammationer m.m.

          Min poäng var väl egentligen att jag har läst om många som är helt förtvivlade över misslyckade IVFer och ger upp drömmen om ett barn då dom inte är medvetna om att det finns andra alternativ. Höll själv på att knäckas efter flera år av försök på egen hand och misslyckade IVFer. Tog tillslut hjälp av en immunspecialist i London som blev min räddning!

          Svara

            Det är alltså inte spydigt frågat utan jag ville helt enklet gärna läsa om forskningen bakom och istället för att utgå att du har en bra länk till en rapport så frågade jag ifall du råkade ha en, för det är inte uppenbart att allt ligger ute på nätet för alla att läsa.

            Så, om du råkar ha en bra länk med en rapport på forskingen bakom så hade jag blivit glad pga intresse att veta vad de kommit fram till.

            (Och nej det behöver inte innebära att du kan bli gravid för att du ska kunna få IVF, beroende på vad du menar med ”kan bli”)

            Svara

        Absolut – det finns massor med bra läkare överallt i världen, har vänner som gjort IVF utomlands som fungerat, så jag är väl medveten om möjligheterna. Men nix – det blir inga fler barn 🙂

        Svara

      Ja ivf är ju gratis också… 🙄 (not!!!!!!)

      Tycker du svarar sjukt bra! Nu har jag fått tre barn (alla med hjälp av ivf) så vi får snarare frågan ”nu blir det inga fler va”, men genrellt slipper vi frågor. Men blir förbannad för andra. Den som aldrig varit ofrivilligt barnlös kommer aldrig förstå vilken smärta det innebär.

      Svara

      Nu är det här inte riktigt samma sak, men när jag läste din kommentar drog jag paralleller till mig och en av mina sjukdomar. Det är mag- och tarmrelaterat, och jag måste anpassa mycket av vardagen efter sjukdomen. Till exempel finns det många saker jag inte kan äta, jag blir ofta trött, mår dåligt, värk osv. Detta kommer ofta upp då folk ofta frågar varför jag inte gör ditten eller datten. Precis som du skriver så är det inte själva frågan i sig som är jobbig, jag berättar gärna, det är det som kommer efter! Antingen hundra goda råd om hur jag ska må bättre – detta i all välmening men det gör mig så förbannat frustrerad och ledsen då jag har läst på så mycket det går, har konstant kontakt med sjukvård, tar medicin med väldigt negativa biverkningar osv; och så tror folk att deras goda råd om kosthållning är rätt sak att komma med? En annan vanlig sak är också ”men jag har IBS så jag vet hur det är”. Uhm nej det gör du inte, detta går inte på långa vägar att jämföra med IBS… Vilket jag vet då jag har IBS också… Ungefär som när folk säger till personer som fått barn via IVF att ”nu kommer det gå bra att få ett syskon på naturlig väg för min systers väninnas brorsons lillasyster fick det”. 😑

      Nu blev det en lång rant här, men jag har så svårt att förstå detta fenomen med att tala om för folk hur/vad de ska göra när man inte vet bakgrunden. Min situation är ingen hemlighet, men jag delar ju inte ut broschyrer med mitt livs historia till alla jag möter? Varför inte bara ha lite taktkänsla och känna av läget innan man kör på för att man själv absolut måste få säga sina tankar? Om du pratar med någon som är ofrivilligt barnlös, varför inte fråga OM de vill prata om det? Man förlorar inget på det…

      Svara

    Jag har fyra barn, och fick jättemånga kommentarer kring det, typ ”hoppsan, den sista var väl en olycka”, ”har ni inget annat att göra, hä hä”, ”är det samma pappa till alla” och en massa andra otrevligheter.

    Svara

      Så konstigt det där med frågan om det är samma pappa till alla. Det är lika jobbigt (om det är det) att bära och föda exempelvis fyra barn oavsett om det är en eller fyra pappor. Eller tänker människor att det är obegripligt hur en pappa kan finnas med i bilden tillräckligt länge för att få fyra barn? Eller bara att kvinnan i fråga är lösaktig och inte kan behålla barnens pappa? Förstår inte frågan.

      Samma sak med frågan om man inte ”har några helsyskon” eller ”riktiga syskon” – nej, en del har bara ben och andra har bara mage med huvud. Eller vad menar folk? Tror de att det är skillnad i att älska syskon som har både samma mamma och pappa och syskon som inte har det? Per automatik alltså? Det handlar väl ändå om relationen till dessa? Barndom, uppväxt, minnen, händelser och helt enkelt kärlek och relation? Eller måste man dela blodsband för att älska innerligt och djupt?! Hur fan älskar dessa människor andra i sitt liv? Vänner och partners? Eller kör alla med incest kanske? Så många frågor men så få svar, såhär en fredagsmorgon 😅

      Svara

      Folk är verklige dumma i huvet! Vad är lagom då? Ska alla ha 2 barn, helst en pojke och en flicka djup suuuuuuuuck

      Svara

    Nu har jag inget problem med att berätta att vi inte vill ha barn och eftersom jag strax är 40 så minskar frågorna betydligt – plus att de flesta vet hur det ligger till. Men jag tycker ändå frågan är onödig – varför förutsätta vad andra skall göra med sitt liv?

    Enda gången det är ok är när barn frågar – igår på väg från jobbet frågade en 4-åring vems mamma jag var och jag svarade att jag faktiskt inte är någons mamma.

    Svara

    Jag är 27 utan barn och vad gäller mitt barnahavande är det helt klart män som undrar mest. Äldre män, runt min pappas ålder. Där är en man på mitt jobb är mycket bekymrad och undrar ideligen om jag bestämt mig för att skaffa barn ännu. ”Nix, inga barn och ingen man här tack” svarar jag och han insisterar på att jag borde skaffa en man. Och barn förstås! Ärligt talat är det nog aldrig någon kvinna som frågat mig. Dom kanske inte tycker jag ska ha barn? haha.

    Svara

    Jag får höra att det är elakt av mig att inte ge min son några syskon. Av både nära och kära och av bekanta, även av dom som vet att jag har svårigheter att bli gravid.
    Har inte att folk frågar, i allmänhet, när vi ska skaffa fler, bara lite nu och då att det är synd om min son för att han inte har några syskon. Ibland är det en i släkten som frågar runt i tysthet om jag inte är gravid för jag verkar ha gått upp i vikt. -_- sist det hände var i sommar och den gången hade jag dessutom gått ner i vikt.

    Svara

      Jag är själv ensambarn och har haft en fantastisk uppväxt. Blir så sjukt ledsen och irriterad när folk säger att det skulle vara sämre att vara ensambarn än att ha massa syskon! Jag vill själv bara ha ett barn, men får ofta höra att det är elakt mot barnet.

      Svara

      Det är inget elakt med det, det elaka är folks idiotiska kommentarer. Enda barnet är ofta både smartare och socialare, och mår bra, finns forskning på det så skit i såna kommentarer. Alla gör som de vill som passar dem.

      Svara

    Är 28 och fick frågan senast igår av en kollega från en annan avdelning som jag träffat en gång tidigare. Jag snackade bort det ganska bra men hade gärna inte pratat om det alls då jag pga PCOS vet att jag antagligen kommer få svårt att få barn den dagen det är aktuellt. Han frågade mest för att han själv pratat på en bra stund om sin egna dotter så jag tror bara att han försökte vara social.

    Svara

      Jag har PCOS och vi sköt skarpt en gång så att säga och jag blev då gravid. Menar INTE att det är lätt eller att någon härinne med pcos ska känna att de gör fel. Det är nog smart att vara inställd på att det kan bli svårt. Jag vill bara förmedla en förhoppning om att du, om du vill när tiden är inne, kan få barn. Har inte försökt få barn nummer två, som jag gärna vill ha, men räknar inte med att ha samma tur igen. ❤️

      Svara

    Anna Book livesänder undertiden hon kör bil!! Mer livsfarligt än så kan det väl knappast bli! Man ser både ratten och att det rör sig utanför, jävla idiot!

    Svara

    Jag skulle vara miljonär känns det som. Men Lina du som tycker så mycket om barn när ska du skaffa egna barn. Vaaa vill du inte ha barn??? Typ som att min liv kommer vara helt meningslöst utan barn. Vissa kan inte förstå det beslutet för som dom flesta brukar säga, du vet inte vad kärlek är om du inte har barn 🙄🙄🙄🙄. #orkarintemedsånamänniskor

    Svara

    Jag för ofta frågan NÄR jag och min kille ska skaffa barn och det gör mig ärligt irriterad för det är OFÖRSKÄMT ATT ANTA! Om någon däremot frågar OM jag vill ha barn så säger jag bara nej och då brukar det oftast vara slutdiskuterat. Däremot vet jag att det kan vara känsligare för andra, speciellt för de som verkligen vill ha barn men kanske inte kan.

    Svara

    Det är så sjukt med barnhetsen, jag är 21 år och pluggar på högskola i 1,5 år till, ändå pikar folk om att jag skulle vara gravid eller fråga om det inte är dags snart!! Herregud känns det som att det är läge just nu? Passar du barnet åt mig och min kille då 🤔

    Svara

    Vi kämpade i 2år och fick missfall innan vår lille pojk blev till, vet inte hur många frågor vi fick under tiden..
    Sen när han va 2 månader började tjatet/frågorna komma igen.. ska han inte ha syskon? Är det inte dags för en till? Ska ni bara ha 1 barn?
    Herregud ja har precis klämt ut honom, låt oss få njuta av denna tiden å bara vara med honom!
    Nu är han 1år och vi tycker det är supermysigt att vara 3, hoppas på syskon nån gång men ingen panik.. framförallt ingen självklarhet

    Svara

    Jag är strax under 30, gift sedan ett par år, bor i hus, har fast jobb och pluggat klart en högskoleutbildning.
    Jag upplever ofta att folk är helt GALNA av nyfikenhet på varför jag inte har barn. Ofta får man ju frågan ”jaha, ja har du några barn då?”. Det klarar jag ofta att vifta bort, ”nej nej, inte än”.
    Men många gånger har jag fått följdfrågor eller uppmaningar om att jag borde skaffa. Senast för ett par veckor sedan blev jag ifrågasatt ”varför inte? Jag har 4 barn, det är fantastiskt!”.

    Snälla snälla snälla. Om du nu prompt måste ställa frågan. Om personen duckar, eller antyder att det är svårt att bli gravid. Släpp det. Jag vill inte ha tips från nån annan som hade ”svårt att bli gravid” men efter sju månader lyckades de äntligen. ”Slappna av så kommer det”. Jag har försökt i fem år nu, jag stoppar inte i mig sprutor tabletter och lämnar blodprov stup i kvarten för att det är kul. Hade det hjälpt att slappna av hade jag bosatt mig på ett spa.

    / Less & Trött BIM-4

    Svara

      Håller alla tummar och tår för er! ❤️

      Svara

      Ja men precis! Finns även de som fragar om jag har barn och när jag säger nej sa lägger de huvudet pa sned och säger…ahh…inte?

      Jag har hört sa manga idiotiska kommentarer i de mest bisarra situationerna (mitt pa en fest, pa en kurs osv) och det är nästan alltid människor jag knappt känner!

      Min mans faster GRÄT och klagade högt pa en fest framför alla för att jag inte vill ha barn (vilket inte är sant, vi har försökt i 2-3 ar!).

      Det är förödmjukande. Sluta för helvete!

      Svara

      ❤️

      Svara

    Är relativt nygift och över 30 och får nästan dagligen frågan när jag och min man ska ha barn. Slutade också att svara på den frågan rätt så snabbt då jag inte orkar, eller vill för den delen, eftersom det ska dom fan skita i. Eller så säger jag att jag hellre vill ha massa djur istället för det verkar betydligt mycket lättare att hantera än barn.

    Svara

    ….det som gör mig allra argast är att många på fullaste allvar anser att de ha rätten att fråga om detta. Så brutalt jävla korkade människor;nej ni har ingen rätt att ifrågasätta varken varför folk inte har barn eller varför de inte har fler barn. Också så jävla typiskt att ba ”men gör fler ivf, åk utomlands och gör ivf!!!” Och sedan är dem skitnöjda med denna fantastiska lösning. Har ni en aning om vad exempelvis Ivf i Aten kostar? Med resor och boende så kostar hela jävla kalaset i snitt hundratusen. Och då vet man inte ens om behandlingen fungerar; det kan aldrig garanteras nämligen. Ivf i Sverige kan bland annat köpas i 3 -pack ( 3 försök till ett pris) …och summan brukar ligga mellan 60 – 70 tusen. Då tillkommer extrakostnader för ibland nedfrysning av embryo osv.

    Sedan ska ni också räkna med den oro, stress ,ångest som allt ger;man mår pyton av medicinerna, vanmakten som står en upp i halsen varje dag. Att man ska utstå smärta i form av ägguttag ( man för upp en fucking jävla nål och suger ut ägg, behöver jag säga mer?!) Att folk ska rota en i underlivet på otaliga undersökningar osv osv….som en sinnessjuk jävla karusell där du bara åker runt,runt och folk ba ”men gör mer Ivf” …

    Backa. Backa för helvete och inse att er nyfikenhet faktiskt inte kan stillas denna gång. Du får fortsätta undra varför folk inte har barn, men håll käft. Visa hyfs.

    Svara

      Känner igen mig allt för väl… ❤️

      Svara

      Ett otroligt viktigt samtalsämne som borde uppmärksammas mer i sociala medier än vad det gör. Kram till dig.

      Svara

    off topic:
    Är det bekräftat nu att Hannalicious fick lägenhetsrenoveringen sponsrad och gör smygreklam för det?
    Nu taggar hon inte bara stylisten på sin instastory utan även ett golvföretag..

    Svara

    Jag var på jobbet med min då tre månader gamla son och fick frågan om vi funderat på syskon + den relativt oombedda åsikten att ”Jag tycker det är elakt mot barn att inte skaffa syskon”. Kände lite att det väl inte är orimligt att vilja vara ogravid längre än så, plus att det tog oss sex år och hjälp i form av IVF att få honom. Visst ville vi ha syskon NÅGON gång, om vi hade turen att lyckas igen. Nu är sonen två år och lillebror är på väg, men för oss har det inte bara varit att ”skaffa” barn. Gratis är det inte heller.

    Svara

    Jaa jag förstår inte varför folk ens pratar med varandra! Fråga inte hur min mamma mår, jag kanske inte har någon relation med henne eller så är hon dödssjuk. Fråga inte vad jag åt till lunch, jag kanske har en ätstörning och mår jätte dåligt av frågan. Fråga inte vars jag har köpt mina kläder ifrån, jag kanske har köpt dom på myrorna eller hittat dom i soporna. Fråga inte vad min jacka kostade, då kanske jag mår jätte dåligt för att min ekonomi är skit. Fråga inte ens hur jag mår för jag kanske har cancer och mår jätte dåligt!!!

    HUR kan människor tycka att de har rätten att ens PRATA med varandra?! Helt sinnesjukt. Vill man veta något så får man kolla ens facebook och googla, fy om man skulle råka fråga/säga någonting som gör att folk känner sig kränkta.

    Svara

      Jag tror minsann att du känner dig kränkt över att andra människor kan känns sig kränkta.

      Svara

      Fy fan vad skönt det hade varit!! 😂

      Svara

      EXAKT SÅ!! Man vet ju aldrig vad någon har i bagaget och då skulle man till slut inte vågar fråga någonting.

      Svara

      Alltså ingen av de frågorna du ställer ironiskt här är något jag skulle fråga en person jag inte känner! Och när jag lär känna en person så är jag såpass lyhörd så att jag fattar att hon/han inte vill prata om sin döda mor, sina matvanor eller sin ekonomi!

      Svara

    Har haft exakt den upplevelsen med min jäkla svärmor. ”Ska inte ni ha barn snart?” ”Varför får jag inga barnbarn” I 3 år har vi försökt och hoppats varje månad, utan resultat. Då gör det ganska ont att höra ” ska inte ni ha barn snart” när det inte finns nåt man önskar mer.
    Tillägg är dock att jag nu är gravid, tidigt som fan, men är gravid!! Vill inte ens berätta för svärmor, haha!

    Svara

      Grattis ❤️

      Svara

      Men varför har ni inte berättat för henne? ”Vi försöker, men det går inte, jag tycker det är jobbigt när du frågar och lovar att berätta om det tar sig” till exempel. Skulle hon inte respektera det?
      Inget illa ment, utan jag är uppriktigt nyfiken, svärmor är ju ändå familj (sen kan ju relationen vara hur som helst ändå, men det verkar som ni träffas med jämna mellanrum).

      Hur som helst, stort grattis att det tagit sig! 😊

      Svara

        Tar mig friheten att svara på din fråga trots att den inte är ställd till mig, hoppas det är ok 🙂

        Att inte berätta att vi hade svårt att få till en graviditet handlade inte om att vi skämdes, det var mer ett sätt att skydda oss själva. Att berätta om försöken som inte tog sig på egen hand och senare hela ivf-processen hade visserligen stillat våra nära & käras undran om varför vi efter 10+ år ihop inte har barn, men för oss hade det inneburit mer stress/press. Att berätta att vi aktivt försökte skulle innebära att öppna dörren för frågor om ”hur det går”, hur jag mår (relaterat till ivf-behandlingen) osv, för att inte tala om uppmuntrande ord i all välmening vilket är i princip det sista man (jag) vill höra som ofrivilligt barnlös då dessa frågor och uppmuntrande ord tenderar att kännas mer som a slap in the face snarare än det motsatta (talar givetvis bara för mig själv här men tror att många som varit i samma situation känner igen sig).

        En annan grej var att vi så gärna ville ha möjligheten att överraska våra familjer med att berätta om att vi skulle bli föräldrar..en kanske barnslig men inte desto mindre innerlig önskan från vår sida.

        Nu är vi helt öppna med hur jävla svårt och jobbig vägen till att bli föräldrar var, skäms som sagt inte det minsta, är snarare stolt över hur vi orkade kämpa för att bli föräldrar, men jag hade inte pallat med att dela med mig av det när vi var mitt uppe i det känslomässiga kaos som ivf innebär.

        // mamma till 2-månaders <3 efter flera år av aktiva försök, två ivf och ett missfall

        Svara

      Haha så sjukt, är i exakt samma situation som du 😉 lycka till! ❤

      Svara

    Jag blir inte irriterad när jag får frågan, men tycker däremot att den är väldigt knepig att svara på. Frågan ”När ska ni skaffa syskon?” började i princip dyka upp samtidigt som vi kom hem från BB med första barnet. Efter andra barnet kom frågan ”Ska ni skaffa fler?”. Liksom.. Jag vet inte? Det känns lite privat, särskilt när man JUST fått ett barn. Vi har själva inte ens hunnit fundera på om vi vill ha fler barn eller inte. Take a chill.

    Svara

      PS. Nu är jag gravid med tredje barnet och nu verkar vi ha fått tyst på folk haha. Nu får vi istället höra ”Men tre räcker väl! Inte fler!”..

      Svara

        Haha, det ska ju vara 2.34 barn 😉

        Svara

    Jag tror många skulle må bra av att prata om det ändå, inte varje dag och med vilken nyfiken person som helst, men faktiskt, varje gång jag berättat om mitt missed abortion med följande akuta skrapning, mina dubbla livmödrar, min pcos, hormonbehandlingar, ja rent allmänt mitt problem med att bli gravid, så har jag mötts av folk som antingen har varit med om liknande ”skönt att inte vara ensam”, eller som verkligen blir ödmjukt nyfikna att höra hur jäkla svårt det kan vara ”att skaffa barn” även fast man är nästan 30 och gift sen några år tillbaka.
    Jag har liksom aldrig fått frågan från någon med elakt uppsåt, och har jag inte haft tid och lust att prata om det just då så har jag bara svarat ”nej”.

    Men jag får väl kanske bara vara tacksam att jag inte mår dåligt av frågan och tycker det är för privat.

    Svara

    Är ofrivilligt barnlös sen ca 7 år tillbaka och har gått in i en utmattningsdepression pga den psykiska krisen man genomgår. För mig är det inte bara frågan ” När ska ni skaffa barn? ” som är otroligt smärtsam att få utan även när kollegor kommer och berätta att de är gravida och tanterna på jobbet som blir helt lyriska i 9 månader och sen tar det ett antal månader för dom efter födseln att smälta det eller när ett 10-tal personer på en fikarast sitter och prata om graviditetsrelaterade ämnen. Något jag även stör mig sjukt mycket på är när mammorna på jobbet sitter och ältar sina tråkiga ungar och på fullt allvar räknar med att alla i deras omgivning tycker deras barn är lika fantastiska som dom. Jag skiter i om barn jag inte har någon relation till har fått skoskav eller ont i sitt lillfinger och det kommer jag göra även om jag kommer få en massa egna ungar.

    Svara

      Prata om något annat då?

      Svara

      Jag har barn men håller med när det gäller att det ideligen pratas om barn vid fikabordet- det är rätt tråkigt. Jag är inte ett dugg intresserad av andras barn eller graviditetsbesvär. Tycker det hör till hyfs på jobbet att finna samtalsämnen som passar alla; finns massa annat att prata om; nyheter, resor, mat, fritidsintressen etc.

      Svara

        Kunde inte sagt det bättre själv. Sorgligt med föräldrar som någonstans längs vägen har glömt bort sig själva.

        Svara

    Två missfall i år och flockar med kompisar som blir gravida av en nysning gör att jag helst inte vill höra frågan om när det är dags för mig att skaffa barn. Blir gråtfärdig bara jag tänker på det, är så avundsjuk på alla som får barn (även om jag såklart är glad för deras skull).

    Dock tänker jag att man frågar par om barn som ’småprat’ och inte riktigt tänker på att det kan vara känsligt. Jag själv har tidigare ställt frågan av nyfikenhet och för att föra ett samtal, men jag har slutat fråga andra sen jag började försöka få barn själv och märkt vilken jobbig fråga det kan vara. Usch. /hoppas bli gravid denna månad och att bebisen stannar levande kvar i magen

    Svara

      Lycka till! ❤️❤️❤️

      Svara

    Har fått frågan av män flera gånger. Blir ännu mer provocerad än då den ställs av kvinnor då man som man knappast behöver kräkas VARJE dag i 9 månader och spricka från fucking Ystad till Haparanda under förlossningen. (Hade alltså en hemsk graviditet och sådär kul förlossning själv). Hade jag bara behövt sätta på nån och sen liksom vart färdig med min insats hade det väl inte varit en sån jävla big deal!!!

    Svara

    Jag och min sambo har också fått frågan många gånger av släkt och vänner, men jag upplever att det är lika vanligt att män som kvinnor frågar.

    Svara

    Som barnfri 30-årig kvinna får jag frågan ofta. Har egentligen inte jättemycket emot själva frågan, är värre när de börjar ifrågasätta varför jag inte vill ha barn och säger att jag kommer ändra mig…

    Svara

    Har jättesvårt för frågor av privat natur rent generellt, tycker väldigt många är så väldigt nyfikna av sig och gärna vill jämföra sig med andra. När vår son var nio månader började vi få frågor om syskon, minns jag. Tyckte det var fräckt då ingen hade en aning om huruvida vi haft svårt att bli gravida och dessutom hade ingen med det att göra. Kommer också ihåg att jag vid den tidpunkten ideligen fick frågor om hur länge jag skulle amma, från en och samma person. Tillslut sa jag: ”Vi får väl se men när han börjar skolan får vi nog sluta, iallafall”. Efter det tog det slut på frågor. Ibland lönar det sig att vara lite dryg…

    Svara

    Har två pojkar (En är snart 3 år och en på 6 månader). Från det att vi fick reda på att tvåan var en pojk på ultraljudet har folk frågat ”om vi ska skaffa en tredje o hoppas att det blir en tjej”
    Alltså ursäkta? För det första så spelar inte mina barns kön någon roll, inte för fem öre. För det andra, vem säger att det blir en tjej nästa gång? Ska jag producera barn till en behagar komma ut med snippa? 😂🙈

    Nu kallar 9 av 10 personer lille grabben för ”hon” hela tiden… Spelar ingen roll om han är klädd i ”neutrala” färger (klär barnen i mycket vitt, grått och beige) eller om han är klädd i babyblått från topp till tå. Det är ändå ”hon”, precis som att folk antar att man har en av varje kön.

    Ibland rättar jag. Typ ”vad heter hon?” ”Han heter XX” . Då blir det alltid samma reaktion ”jaaahaa, två killar alltså?”
    Man bara ”ja… uppenbarligen?”

    Svara

      Intressant. Har en pojke och en flicka. Alla kallar lillasyster för ”han” eftersom hon ärvt en del kläder av storebror (mycket i blått/grönt/turkost) som hon gillar bättre än de få plagg hon har som är rosa. Man ser absolut att hon är en flicka, alltså om man ser hennes ansikte, men folk stirrar sig blinda på klädernas färg.

      Svara

        Ja det är så jag trott det skulle bli för oss också. Bryr mig inte om vilket färg barnen har, men när jag får välja (vilket jag får till den lille) så blir det mycket neutrala färger då det gör att man kan mixa och matcha allt = kanon när man behöver tvätta typ var 5 minut.

        Men ändå är det ”hon” hela tiden. Han är relativt skallig, så är inte det att han har långt hår i en toffs eller annat. Han har väl ett feminint utseende (om en bebis nu kan ha det?).

        Svara

    Inga barn här inte… Kan inte tänka mig nå mer tråkigt liv! Tacka vet jag djur!

    Svara

    Här har vi jobbat på att få till ett syskon i tre år och för mig har det varit fruktansvärt knäckande att få de där frågorna, och som många innan beskriver att det räcker inte med frågan om vi inte ska ha syskon snart. Efter det kommer ”välmenande” tips. Som om vi inte har provat typ allt!! Vet inte hur många gånger jag har gråtit för att man fått dessa frågor vid fel tillfälle. Nu har jag kommit till det stadiet att jag säger som det är om någon frågar och vi kommer snart att sluta ”försöka” för jag orkar inte må dåligt i cykler längre!

    Svara

    Klara Zimmergren tror jag tog upp detta i ett sommarprat (ev. detta Klara Zimmergren
    Sön 01 jul 2012 kl 13:00). Och hur jobbigt hon tyckte att det var att vara runt 40 och fortfarande inte ha barn eftersom de kämpat i väldigt många år och människor alltid frågar. Värt att lyssna på för alla oavsett om man tycker att det är jobbigt eller ej, eller om man har svårt att sätta sig in i att folk tycker att det är jobbigt.

    Svara

      Eller så var det kanske i en bok om hon givit ut en sådan.. Minns inte helt.

      Svara

    Är ofrivilligt barnlös efter 8 års kämpande. Efter 4 år valde vi att ”komma ut” med det för våra vänner och familj samt på våra sociala medier. Jisses vilket stöd vi fått. Alla håller tummarna när vi åker iväg på våran ivf försök, och alla torkar tårar när det misslyckas. Innan var jag sjukskriven pga psykisk ohälsa och min sambo var tjänstledig för att sörja/ ta hand om mig. Nu är vi båda super sociala och jobbar för fullt, både på våra jobb och med bebisverkstan. Är så glad att jag valde att lita på att människor i våran närhet vill oss väl när dom frågade.

    Svara

    Jag har en ettåring hemma och har på grund av noll sömn inte hunnit träna bort magen, tyvärr bor jag också i en liten by, och i somras fick en tant för sig att vi väntar nr 2. Och sen dess kommer tant efter tant fram och tar på magen och gratulerar osv. meddelar alla att det inte finns något där men ryktet vill inte dö ut, tycker att det är fruktansvärt jobbigt. Vill inte att andra, okända, ska ta på mig. Och när jag berättar att jag inte är gravid så får jag alltid informationen att man inte ska vänta för länge med nästa. Stannar mest i bilen när vi ska handla och så.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.