Fy fy fy så himla hemskt

Hannah Graaf:

Min älskade Stig.

Han blev påkörd framför mina ögon. Den synen, ljudet av dunset, hur han släpades framför däcket flera meter, men det värsta av allt hans skrik kommer alltid spelas upp i mitt huvud. Hans skrek som ett barn. Min lilla oskyldiga älskade Stig.

Han blev så glad när vi två kom till kontoret på morgonen och såg sina hundkompisar så han slet sig. Jag försökte fånga honom, fick tag i selen men han slet sig. Allt hände på 2 sekunder. Jag skrek stanna! Men från ingenstans i full fart kom en skåpbil en halvmeter från mig. Så nära. Hade jag hunnit så skulle jag kastat mig framför för jag hade överlevt. Säkert med brutna ben och armar men Stig hade varit kvar hos mig.

Jag drabbades av total panik och bara skrek. Jag blev helt paralyserads. Skrek till Henrik på kontoret att hjälpa Stig. Jag vågade inte röra mig. Är så oerhört tacksam till Henrik. Hans hjälp och insats.

Stig kördes direkt till veterinärer bara 50 meter från vårt kontor. Tack och lov att det var så nära så han inte behöva lida av sin smärta. Han pumpades full av morfin och sövdes. Hans ben var brutna och höften krossad.//Hannah

Nu har Hannah skrivit ett inlägg som förklarar vad som hände när hennes lilla vovve var med om en olycka och jag blir alldeles tårögd när jag läser orden som beskriver hur hennes Stig togs ifrån henne och familjen.
Att föraren i skåpbilen som körde på honom inte ens stannade för att se vad som hänt hunden han körde på, det gör mig SÅ arg!

Jag vill inte ens försöka sammanfatta hennes inlägg eftersom jag aldrig skulle kunna göra hennes smärta rättvis, utan jag vill uppmana alla som vet hur mycket man kan älska ett djur och hur ont det gör när de tas ifrån en, att gå in och skicka ännu mer kärlek åt Hannahs håll.
Hon behöver det just nu…

Lilla Vovven, som bara var så glad över att få träffa sina kompisar och så slutar det så här?

46 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det var det starkaste inlägg jag läst på länge…. så smärtsamt

    Så hemskt! Jag gråter <3 Stackars familjen.

    Herregud vad hemskt! Åh går sönder? Precis sånt som gör att jag inte skaffar hund, hur mycket jag än drömmer om det☹️

    Stackars Hanna! Tycker dock det är lite märkligt att hon inte stannar och sörjer med sin egen familj, utan Maggan o mamma har beställt flyg till Sverige…

      Men guuuuud! Ge dig!

      Hon flyger ju hem till sin familj, sin mamma och syster, antagligen för att få tröst i all sorg och ångest. Hannah är en klok och bra mamma som inte förväntar sig tröst från sina egna barn och hon vill nog inte lasta all sin sorg och ångest på barnen. Klokt beslut tycker jag.

        Så sorgligt ?Men Hannas flygresan hem var redan bokad sen en tid tillbaka.

          Nej Hannahs hemresa var oplanerad enligt båda systrarnas uppgift. Som sagt inte alls konstigt att Hannah vill hem till sin mor och syster för att få stöd och tröst.

      Men dra åt h-vete.

        Menade absolut inget illa med min fundering,kanske jag blivit för hårdhudad av egna förluster av både husdjur och ett barn…menade bara att jag ångrar idag att jag flydde i min egen sorg och lämnade resten av familjen..?

          Barnen har ju en pappa och hon känner säkert att hon inte kan trösta och ta hand om sina barn i detta läge. Hon behöver ju själv bli omhändertagen.

          Då kanske du ska gå i terapi för det och reda ut ditt eget känsloliv, inte föra över det på andra som lider i nuet

      Ingen kan någonsin säga till en människa HUR hen skall sörja, oavsett vad som hänt. Hur man väljer att göra skall inte ifrågasättas. Punkt.

    Människor sviker. Makar, pojkvänner, pappor, till och med mammor, systrar eller ens egna barn. Men ens hund sviker en aldrig. Hunden finns där alltid med all sin kärlek och lojalitet och bara döden kan skilja dem från en. Där snackar vi äkta och villkorslös kärlek.

    Usch så hemskt! Kramar min hund lite extra när jag läser det här. ❤️

    Tänker på i somras när min yngsta son var så nära att bli påkörd av en lastbil. Han sprang rakt ut på en parkering och hade det varit kanske fem sekunder senare hade han kommit ut precis samtidigt som lastbilen kom, jag skrek stanna men han lyssnade inte. Så tacksam att vi hade sekunderna på vår sida och att chauffören var tillräckligt uppmärksam och såg honom så han kunde stanna . Fy, får fortfarande panikkänslor i kroppen när jag tänker på det, hur nära det var och hur illa det kunde ha gått.

    Gråter floder med Hannah. Den hunden var verkligen älskad av familjen. Han fick ett kort men lyckligt liv.

    Såhär ville man ju inte börja sin måndag 🙁

    Åh fy så hemskt! ? sitter på bussen nu och kunde inte låta bli att lipa ? stackars lilla Stig, och stackars Hanna ❤

    Åh, jag lider med henne! Känslan av att hela ens hjärta rycks ut. Min ena katt lider av epilepsi och vid första anfallet trodde jag på riktigt att hon skulle dö pga skriket etc, den känslan… går inte ens att beskriva. Alla kramar till henne!

    ???❤❤❤

    ❤?

    Åh nej, hade dött om något liknande hände min hund. Det värsta är ju när man ser djuret lida så. Är det snabbt och smärtfritt är det inte samma ångest på det viset. Men att som Hanna behöva se hela eländet också måste vara obeskrivlig smärta <3

    Våran första hund hann bara bli 4 år gammal. Vi fick honom i julklapp efter att ha tjatat på mammai flera år. Vi bråkade om vem som skulle hålla kopplet. Vi gick på valpkurser, agility och ställde ut honom. Han var familjens bästa vän. En sommar sprang han över bilvägen, han slet sig från kopplet för att han såg grannen på andra sidan vägen. Krasch. En bil snuddade honom och körde sedan vidare. Allt gick på 1 sekund. Grannen skrek ”hunden på vägen !!!” . Mamma sprang ut och hämtade honom. Han sa inte ens ett ljud, bara låg där. Vi lyfte på ena benet och såg en benpipa sticka ut och förstod att det är kört. Vi kontaktade veterinären men förstod att han inte skulle överleva . Han fick istället ligga i våra knän och snabbt blev det en hinna över hans ögon och han somnade in. Det var så jävla plågsamt att se. Tycker så synd om Hannah 🙁

    Vilken mardröm, stackars familjen. Och stackars Hannah som var tvungen att uppleva händelseförloppet.

    Gud vad jag grät i går när jag läste det hon skrivit. Så hemsk olycka. Vilket trauma. Stackars vovven och hanna och hennes familj. Och föraren som inte stanna inte klokt. Är verkligen ledsen för detta. ?

    ??

    Så fruktansvärt! Att ett djur dör/behöver avlivas ä rju hemskt men att behöva se och upplleva detta lidande…

    Föraren har ju anmälningsplikt, hoppas någon såg reg nummer eller kanske firmanamn ( om det nu var ett företag)

      Vad spelar det för roll om föraren anmäler eller inte? Ägaren var ju där och såg det hända, hunden lämnades ju inte övergiven. Det var ju inte förarens fel att hunden sprang ut mitt i vägen, vad är det anmälan ska uppnå?

        Det var i Spanien dessutom, ett land som troligen varken har samma lagar eller ”djur-moral” som här i Sverige. Ta tjurfäktningen som ett exempel.

    För två år sedan blev våran älskade katt Seth Rydell påkörd framför mina ögon!

    Han fick syn på mig på andra sidan vägen och skulle springa till mig. Jag såg vad som höll på att hända som i slog motion men de gick inte att stoppa ?
    Han flög, låg på marken och skrek. I panik tog jag upp honom men i hans panik slet han sig och sprang in under grannens balkong. Fick tillslut ut honom därifrån genom att putta ut honom med en sop ?
    Ena pupillen stor som en tiokrona och den andra som ett knappnålshuvud.
    Men med en rejäl hjärnskakning och en punkterad lunga så är han idag helt återställd och mår bra! ❤️ 3 dygn på djursjukhus i syrgasbur och allt vad det var..
    Men de var så fruktansvärt att se det hända!

    Skickar all styrka jag kan till Maggan (med familj)❤️

      Fint namn på en katt ? Vad skönt att Seth mår bra ❤

      * till Hannah (med familj)

    Jag grät när jag läste inlågget. Lider verkligen mef Hannah och hennes familj. Föraren som smet förtjänar en.plats i helvetet.

    Bland det värsta jag varit med iom var när min älskade katt – som bara car 7 månader gammal – blev ihjälslafen framför mina ögon. Jag klarar knappt ens av att prata om det.

    Jag bodde på landet vid den tiden och köket i huset hade utsikt över vägen. Jag stod och lagade mat när jag gick syn på några smabba rörelser i ögonvrån, precis på infarten tilk vår tomt. Det tog flera sekunder innan jag kopplade vad som hände och då skrek jag bara rakt ut. Det var ett rent djuriskt läte.

    Jag sprang storgråtandes ut. Där stod gubben med ett blodigt järnspett som han slagit ihjäl världens finaste katt med. Jag bara skrek. Han fick fram att han kört på henne och att hon inte rörde bakbenen när han stannade bilen och gick ut. Hon hade försökt fortsätta ta sig över vägen mot vår infart gemom att släpa sig fram.

    I stället för att hjälpa henne över och knacka på vår dörr (det gick inte att mossa att hon var på väg mot vår tomt) för att kalla på hjälp (vi hafe åkt till veterinären direkt för att utvärdera skadorna och ge henne en chans) så tog han upp ett järmrör som atod lutad mot vår soptunna och slog ihjäl henne genom att krossa huvudet. När jag gråtanse bar hem henne så kunde jag se att kroppem var hel på utsidan, så hon hade definitivt haft en chans hos veterinären.

    Jag skrek av sorg. Gubben var helt känslokall och försvarade sig baea. Sen fick han utan ett ord tillbaka till bilen och vrålstartade och körde iväg.

    Älskade lilla Wilma. Hennes hundkompis bokstavligen GRÄT som ett barn när han sprang efter mig och såg katten död.

    Det här är 15 år sedan, men det är inpräntat i mitt minne för all framtid.

      Åh fyfan! Stackars stackars katt och stackars stackars dig som fick se detta! </3

      Fy! fyfyfy!!! Blir helt kall på insidan av det där. Önskar jag kunde slå gubben med samma järnrör

    Jag får sån ångest av att läsa det här. Min hund är 13 år gammal, frisk och pigg, men jag blir ständigt påmind om att han kan dö när som helst. Vet inte hur jag kommer hantera situationen när han väl dör om jag redan nu har gråten i halsen. Får ta ledigt från jobb minst 6 mån….

    Jag finner inga ord. Lilla vovven.

    Tragiskt. Sorgligt. Ungefär samma hände ju Pernilla och Biancas lilla hund Marqy, han blev påkörd efter att ha slitit sig. Hemskt.

      Nej deras hund slet sig inte. Han smet ut när någon öppnade dörren.

      Oftast är det lösspringande hundar som blir påkörda.

    Frågar igen varför skriver du aldrig om Hannha annars, finns nog mycket där under ytan. Stackars lilla hund och Hannha med barn givetvis.

    Liknande sak hände våran älskade 12-åriga kille. Han var lika mycket familj som vi andra, och vi kommer sörja honom i resten av våra liv. Vill skicka en riktigt varm kram till Hannah och hennes familj, vet smärtan och kan bara säga att det KOMMER lätta. Han levde i alla fall ett jättefint liv med människor som älskade honom, och det är han glad för! <3 <3

    Finns inga ord! 🙁

    Håll hunden kopplad, tror det är den vanligaste anledningen till att hundar dör i Sverige. Hemskt att hundar ska drabbas för att ägarna inte bryr sig. Vet inte hur det var i det här fallet.

      Tyvärr händer det att folk är oärliga eftersom det blir problem med försäkringen annars eftersom bristande tillsyn av hunden är vårdslöst. Hundägaren har ALLTID strikt hundägaransvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.