Linn Olssons fruktansvärda besked

Linn Olsson:

Den 27/1 beskrev Linn Olsson hur hennes häst Soraya varit halt när hon kom till stallet:

Efter det åkte jag ut till min prinsessa och möttes tyvärr av tråkigheter. Ett varmt och svullet framben och hälta… Jag har känt igenom, klämt och böjt och hon är inte ett dugg besvärad när jag klämmer och känner igenom henne förutom att hon är halt. Jag ringde direkt Christian, som tränade henne igår, och då hade hon varit bra. Så något har hänt under dagen idag.
Känner jag mig själv rätt ringer jag veterinär på måndag, men fram tills dess får hon vila och förhoppningsvis blir det bättre alternativt tydligare vad som är problemet. Själv tycker hon inte att det är någon biggie utan gjorde förtjusta hopp när jag skulle springa med henne…

Jag har väl berättat om försöken att jogga tillsammans med Soraya? Jag har provat, snörat på mig träningsskorna och tänkt att vi ska jogga ihop. Hon blir HELT till sig, vill galoppera eller busa hela tiden = hennes flåsiga matte orkar inte med hennes sällskap ?

Håll tummarna att det går över snabbt <3//Linn

Idag skriver hon att hennes häst – Soraya – är utdömd:

Det går bara inte att förstå och de få stunder jag förstår så går det inte att dra ner luft i lungorna. Soraya är utdömd.
Hon har utan tvekan varit det mest villkorslösa i mitt liv sedan hon klev in i det och vi har blivit vuxna sida vid sida. Chocken och sorgen är avgrundslös. Jag klarar knappt att tänka tankarna tyst för mig själv och än mindre att formulera mig i ord. Jag måste hitta ett sätt att andas i denna nya uppslitna tillvaro och först när jag klarar det kan jag berätta. Ni får ge oss tid. //Linn

För att förstå lite vad ”utdömd” betyder så sökte jag mig till Hippson.se där de tar upp just det här ämnet.
Så här skriver de:

Om man har en häst med en kronisk skada som gör att den ej längre kan användas som rid eller tävlingshäst och hästen är ”utdömd”, dvs att försäkringsbolaget har löst ut livsumman på hästen för att veterinär och försäkringsbolag bedömer att hästen inte längre har användbarhet som ridhäst, så kan man istället för att avliva hästen välja att triangelmärka den och anpassa hästens liv efter de förutsättningar den har.

Detta gäller hästar som bedöms kunna klara av att vara sällskapshästar eller ev användas till lättare promenadridning. Triangeln som man frysmärker hästen med gör att hästen officiellt märks så att ingen ska kunna träna den hårt eller åka på tävling med den.
[…] Man glömmer ibland bort att triangelmärkning är ett alternativ då en häst blivit utdömd. Det måste dock vara rätt typ av häst som triangelmärks och klarar av ett lugnare liv utan lika mycket ridning. Hästen får inte lida till vardags av sin skada, då är det inte ett alternativ. Sen glömmer man ofta att det finns många människor som kan tänka sig att ha en sådan häst. Alla vill inte träna jämt och tävla och kanske vill ha en häst att enbart skritta ut i skogen på. Tänkvärt!

Om det är någon av er som han mer information kring det här så får ni gärna dela med er.
Kan ett sto som är utdömt användas till avel exempelvis?

Men…oavsett vilket så är det här ett alldeles fruktansvärt besked för Linn och jag förstår att hon knappt kan andas just nu. Hon som trodde att hästan kanske klivit lite snett eller liknande och så får hon det här beskedet som slår ned som en bomb.

Här hittar ni Linns blogg där ni kan lämna lite stöd, pepp och kärlek för det behöver hon.

Tack för tips, S!

61 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Självklart kan utdömda hästar användas till avel men det beror helt på omständigheterna. Det är ju skillnad om hästen är utdömd för något som kanske grundat sig i ”dåliga” gener eller om det är en yttre skada. Det beror ju också på vilka egenskaper du vill avla på. Många faktorer som spelar in och det är inte helt svar eller vitt.

    Tråkigt besked oavsett.

    Beror helt på, de kan triangelmärkas om skadan är såpass att de kan ha ett liv utan att ha ont vid att bara gå i en hage eller promenadridas, då får de inte användas för träning/tävling och man får ut en hel del på försäkringen.
    Annars är utdömd vad de säger: hästen har någon skada som tyvärr inte går att läka till fullo.

      Visserligen sägs det väl numera att många problem är ryttarrelaterade? Jag vill minnas en studie för några år sedan (av ett försäkringsbolag?) där de satsade på att rehabilitera utdömda hästar. Ett stort antal blev bra, efter lång och ordentlig rehab. De var förstås utvalda för att personerna bakom projektet trodde att de skulle kunna gå att rehabilitera dock.

      https://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/manga-av-de-hastar-som-doms.htm

        Ja tror det var Agria som höll det projektet. Vänner som drog igång det och om jag inte minns fel tävlar någon av hästarna på elitnivå numera. Hästar döms ut PÅ TOK för lätt idag. Nu vet jag inte storyn bakom detta men har själv varit i positioner där jag fått välja om jag vill döma ut hästen. Har sagt nej och varje gång har hästarna blivit bättre, om än att de kräver särskild ridning och lång rehabilitering…

          Men eller hur! Har själv ett sto som veterinären ville döma ut pga problem i ryggen, hästen var 10 då. Jag kontaktade en tränare och vi byggde långsiktigt upp henne på ett skonsamt sätt. Idag är hästen 23 och hur pigg och fräsch som helst. Finns inga kroppsliga hinder för henne att tränas och ridas utan begränsningar. Så glad att jag inte lyssnade!
          Motiveringen från veterinären var att hon skulle dömas ut så jag kunde få ut försäkringspengarna och köpa en ny häst…

    En utdömd häst kan gå som sällskapshäst eller avelshäst om den är utdömd pga att den inte håller för ridning men inte mår dåligt av att gå i hagen.

    Med tanke på att hästen var halt och blev uttömd finns en risken att hästen går runt med konstant ont som inte går att behandla, och är det så går det inte att ha hästen som sällskap eller avel, utan då får man tyvärr ta bort hästen för den kan ju inte gå och ha ont hela tiden :/

    .
    Men fyfan.. som om hon inte varit igenom nog mycket med Morris 🙁

    Man ”får” avla på utdömda ston, men det är rätt ofta det inte är att rekommendera. Främst tänker jag på följande:

    * Kan anledningen till att hästen dömts ut ha grund i ärftliga problem/genetisk disposition? Dum idé att avla.
    * Kommer stoet få mer ont av att vara dräktig?

    Tyvärr tänker vissa direkt ”avel” om ett sto inte går att rida, men sanningen är ju att en dräktighet också är krävande. Speciellt med benbekymmer hade jag varit tveksam till att avla på en utdömd häst.

    De kommentarerna ovan har väl redan sagt vad som kan sägas om att döma ut en häst. Går hästen inte att användas som ridhäst/tävlingshäst kan den dömas ut och antingen triangelmärkas eller tas bort och man får ut försäkringspengar. Är det ett sto går det i vissa fall att använda hästen som avelssto. Men inte alla framavlade tävlingshästar trivs med att gå i hage/endast promenadridas.

    Tyvärr har jag egna erfarenheter av att döma ut en häst då vi fick göra det på min tävlingshäst i maj 2017 efter en skada som han fick i boxen. Vi skulle ha startat vårt fjärde SM tillsammans bara en månad senare…

    Vi tog bort honom då skadan var så pass allvarlig samt att jag inte vågade sälja honom till någon för lättare ridning. Han var så snäll att han säkert hade gjort rörelser upp till Int. II om ryttaren bett honom om det fast hans skada gjorde att han inte hade pallat sådan träning.

    Har slutat med hästar sedan dess.

      Åh, vad ledsen jag blev för din skull. Sista meningen gjorde mig jätteledsen. Hoppas du kan hitta tillbaka. ♥

    Hästfolk alltså. Finns nog ingen grupp ”djurvänner” som avlivar sina älsklingar så friskt! Men så blir det väl när djuret främst är pengar i deras ögon. Osmakligt. Och jo, man kan ha både livsvärde och livskvalitet som man har kronisk värk eller är halt. Fråga ca alla människor över 80.

      Håller med. Blir så sjukt ledsen när jag läser hur hästfolk gör. 🙁

      Kan hästen vara smärtfri och ha ett värdigt hästliv finns det ingen anledning att ta bort den.

      Men tyvärr är det så att långvarig medicinering med starka smärtstillande på häst ger problem med magen. Kolik, magsår etc. Det är inte humant och mest troligt leder det till en död häst iallafall.

      Sen har vi promlematiken med hästar som drar upp skadan om de släpps ut i hage. De går inte att säga till en häst att stå stilla, de gör som de vill oavsett. Och att låsa in den i en box 24/7 är horribelt.

      Så att behandla hästen som en 80-årig tant och ha den på box i 10 år fullproppad med smärtstillande är det ingen rimlig lösning tyvärr.

      Men du jämför alltså en häst med en människa? En häst är ett flyktdjur ut i hovspetsen. Blir hästen rätt skiter den fullständigt i att vi som människor sagt till den att ”du kan ha ett värdigt liv även om du är kroniskt skadad och har kroniska smärtor, håll dig bara lugn”. En rädd häst flyr, sparkar, vevar med benen och gör allt i dess makt för att komma undan.

      En häst som har en kronisk smärta och som ska leva resten av livet på smärtstillande mediciner som manipulerar kroppen att tro att den inte har ont vilket bara kan förvärra skadan är fan inte en lycklig häst.

      Så vi ”hästfolk som ÄLSKAR våra djur villkorslöst, oavsett vad sådana som du säger gör allt i vår makt för att få ha kvar våra djur i livet. Men vi värdesätter hästens livskvalité före våra egna pengar ska du veta. För tro mig, man går jävlar inte plus på att vara hästägare. Inte ens om man avlivar en häst för att få ut livsbeloppet. Man har redan lagt det dubbla på veterinärskostnader innan.

      Mitt råd till dig ”Blå”; Håll käften.

        Nyfiken, när ni pratar avlivning av häst, är en veterinär som gör det då? Har ju läst om alla lass med hästar som går till slakt i Italien och forna östländerna. Oftast under horribla förhållanden. Kan inte förstå hur man kan låta ett älskat djur sluta sina dagar på detta sätt, men det kanske inte är så ”alla” gör? För det har jag noll förståelse för om man påstår sig vara djurvän.

          Alla jag vet med ridhästar som avlivats har gjort det med hjälp veterinär. Tror det är vanligare inom travsporten att hästar skickas till slakt men har ingen statistik på det.

          Absolut vanligast är att veterinär eller slaktare kommer ut och avlivar hästen på plats. Antingen med avlivningsspruta eller bultpistol, vilket hästägaren föredrar.

          Tror det vanligaste med ridhästar/hobbyhästar är att man antingen åker till klinik och lämnar dem där för avlivning eller att man beställer en ”trotjänaravlivning” på gården, vilket vi gjorde med min häst.

          Då får hästen en spruta i halsen med lugnande som en försäkring för att den står still, den tas till en avskild plats hemma på gården, får en hink godsaker och bultas sedan med bultpistol. Sedan tar ”slaktaren” med sig kroppen på en lastbil.

          Är lite osäker på om man över huvud taget ger en överdos av sömnmedel till hästar så som man gör med mindre husdjur eftersom det krävs sådana stora mängder sömnmedel för att en häst ska somna in permanent. Någon som vet?

            Åtminstone här i Finland använder veterinären sömnmedel vid avlivning av hästar

            Finns två olika medel man vanligtvis använder i Sverige vid avlivning av häst, den blåa vätskan Euthasol som vanligen används på smådjur. Här krävs såklart rätt stora mängder men det går absolut att ge då de inte ramlar ihop alldeles direkt. Risken finns dock att hästen ramlar ihop innan man hunnit ge allt och då får man helt enkelt hoppas att hästen fått i sig tillräckligt för att ligga still så att man kan administrera resten.
            Den andra som används på häst heter Somulose, det är mer koncentrerat och därför blir mängden man behöver ge mindre. Somulose är dock farligare att använda (för människan då). Verkar vara en vanefråga när det kommer till vad man använder (om man har båda inne).

      Alltså att denna jämförelse mellan människor och djur är så vanlig förstår jag mig inte på.

      Som människa är det en HELT annan sak att leva med kronisk värk eller vara tillfälligt invalid på grund av t.ex ett mycket komplicerat benbrott.

      Människor är intelligenta på ett annat sätt än djur, vi har en annan förståelse för tid och smärta. Vi vet att något är temporärt och vi vet hur vi ska leva/bete oss för att kunna hantera och rehabilitera oss själva.

      Ett djur är ett djur. De har ett mer reaktivt tänkande och styrs mer av insikter. En häst som har ont nu lider nu, den har ingen förståelse för att det eventuellt är tillfälligt och den har inte förmågan att på samma sätt anpassa sitt liv efter ett annat levnadssätt och vara nöjd med det.

      Hört så många historier om ”djurvänner” som har sina husdjur kvar genom fruktansvärda olyckor/sjukdomar där djuret lider men ägarna tror att djuret ska kunna hantera det på samma sätt som en människa. Folk borde fan skämmas.

      Det måste vara därför användandet av antidepppresiva mediciner ökat så omfattande bland våra 80+are, för att deras livskvalité är så otroligt god. ?

      Herregud vilken jämförelse. ? En stark energisk häst i sina bästa år är absolut jämförbar med en människa i livets slutskede. Dessa kommentarer brukar i regel, av min erfarenhet, komma från personer som inte har någon erfarenhet av högpresterande djur oavsett ras.

      Nu har inte jag tagit bort en häst, men en älskad hund pga smärtor och dåliga knän. Jag fick så mycket skit för det av personer som vägrade se hur depprimerad han blev av korta koppelpromenader efter ett liv i frihet och full rörelse. Hur glöden i hans ögon slocknade och hur han blev en skugga av sitt forna jag för att jag höll han vid liv liiite för länge. Djurplågeri, i mina ögon.

        Håller med. Värsta som finns är folk som inte har vett att avliva sina djur i tid.

        Min hund blev sjuk och jag fick avliva. Det var det absolut vidrigaste jag gjort i hela mitt liv.

        Kommentarerna efteråt:
        ”Men varför behandlade ni inte mer?”
        ”Han hade nog kunnat leva några månader till.”

        Jag hade gjort ALLT för den hunden och testat alla behandlingsmetoder. Visst, med ännu mer medicin hade han nog kunnat leva 2-3 månader till eller hur lång tid en hund nu kan leva utan mat innan den dör av svält (Han kunde inte ta upp näring i matent). Trots att man förklarar detta så tycker folk att ”Men gjorde ni verkligen allt/Han kunde ju levt över sommaren i alla fall”

        Människor som ”Blå” ska inte ha djur. När man köper ett djur, oavsett vilket det är, så har man ansvar för att även avliva det och inte låta det leva med ”kronisk värk”.

        Speciellt hästar och hundar är såna fantastiska djur som gör allt för människan. De kämpar sig genom smärta för att vara oss till lags. Därför kan man lita på att när en häst eller hund visar att den har ont så är det inte ”lite stel i muskler-ont” utan då är det allvarligt.

      Blå.

      Är du en hästmänniska? Känner du många hästmänniskor? För att stå för den åsikt du gör så antar jag att du känner MÅNGA som avlivar sina hästar.

      Jag fick avliva min bästa vän eftersom hon fick en sjukdom som gjorde hennes skelett skört. Hon blev utdömd och jag gjorde allt i min makt för att ordna en ny vardag för henne. Hon klarade inte av det. Hon gnäggade konstant i sjukhagen, blev upprörd när andra hästar reds i paddocken. Hon blev aggressiv eftersom hon hade så ont, trots smärtstillande. Efter 4 månader så orkade varken hon eller jag längre.

      Din kommentar om att hästfolk avlivar friskt, den är inget annat än osmaklig.

      Men sluta dra alla hästmänniskor över en kam… det finns rötägg överallt, men varken jag eller en enda av mina hästintresserade vänner beter sig såhär..

      Visst finns det rötägg i hästvärlden, precis som det finns överallt men att säga att vi avlivar våra djur bara för pengar är inte bara felaktigt utan rent respektlöst.

      Visst, hästar är pengar, det är ett odiskuterbart faktum, men det är inte pengarna jag ser när min häst är skadad. Jag, och många andra, har lagt ut mer pengar på veterinärvård och rehabilitering än vad min häst enligt försäkringsbolag är värd. Och jag skulle göra det igen.

      Och att jämföra hästar, och andra djur för den delen, med människor visar på en enorm okunskap. En människa med smärta vet ofta varför det gör ont men det kan inte ett djur göra. När man skaffar ett djur får man ansvaren för djurets liv, och även för dess död.

      Jag tycker snarare att många hästägare har en sundare syn på sitt djurägaransvar än andra. Jag har avlivat både en häst och en hund. Hästens avlivning skedde på inrådan av veterinär, då hästen inte ens skulle vara smärtfri av att bara gå i hagen. När jag skulle avlivas hunden, som opererat bort urinsten bara två månader innan förslog veterinären fortsatta operationer. Var finns livskvaliteten i att opererad sex gånger per år? Där måste jag som ägare vara ansvarsfull nog att ta bort djuret för dess skull, istället för att behålla det för min.
      Ett dött djur lider inte.

        En död människa lider inte heller.

          Det har du helt rätt i! Min farmor som levt med kronisk värk i ca 30 år nu, håller åxå med dig och önskar att hon hade samma möjlighet att få somna in som sjuka djur har…

      Håller med dig, men det finns några få som tex mig som låter sina hästar bli gamla och anpassar allt till deras bästa! Här får alla hästar bli kvar och leva lyxliv så länge de mår bra. Om de går att rida eller ej spelar ingen roll, det är inte det som avgör om hästen har livskvalitet. Min ena häst var utdömd då jag fick honom som 13 åring, fd ryttare hade helt enkelt ridit sönder honom båda fysiskt och psykiskt. Hos mig fick han vara sig själv och byggas upp i sin egen takt utan tvång, våld och dominans. Vi tränade sen rätt hårt (eftersom han älskade det!) i många år, han gick msv a dressyr och hoppade 140 ibland, kunde galoppera milen utan att ens bli andfådd. Han var otroligt vältränad och fick alltid lovord från veterinär, kiropraktor etc. Han blev 28 år gammal, världens finaste. <3
      Vi tränade mest på skogsvägar, fält och stigar, det är det där jäkla nötande runt runt på en djup volt med hoppning av höga hinder flera gångar i veckan och krav om samling och rörelser hästen inte är fysisk redo för som tar sönder dem. Sen går folk alldeles för fort fram med sina unghästar, en 6 åring ska inte träna piruetter och piaff, den är inte ens färdigväxt. Till slut blir hästen såklart halt och då sprutar man lederna och ger butta istället för att låta läkningen ta tid och långsamt bygga upp och stärka hästen. Det är inte konstigt att de inte håller. Jag förstår mycket väl att många är kritiska mot hästsport, det är jag också trots att jag har hästar.

      Men vi vet ju inte vad som hänt med Soraya, hon kanske skadat sig så illa i hagen att det aldrig kommer läka. Pga att en häst väger 600 kg så är belastningen på det skadade benet väldigt stor och de kan inte heller ligga ner och vila i flera månader medan det läker. Det går att hänga dem i matta men det är inte alla hästar som finner sig i det och det är riskfyllt.

    Va, jag är en hästtjej och visste inte vad triangel-märkningen stod för. Vi hade en triangelmärkt häst på ridskolan minns jag, men den hästen var med på lektioner och allt. Var det ”olagligt” eller åsamkade onödigt lidande för hästen, ni som vet?

      Triangelmärkning betyder att hästen inte får tävlas och används flitigt inom travet. Ofta är det då bara skador som kräver lång läketid men av ekonomiska skäl triangelmärker man. Många av de triangelmärkta hästarna i Sverige klarar därför av ridning och träning (om än kanske inte på elitnivå).

      Olagligt är det inte, men en triangelmärkt häst ska inte hålla för träning, vilket lektioner i sig är. Om du ser det igen och ridskolan är ansluten till SRF tycker jag du ska påpeka detta till dom, det är inte ok nånstans att en triangelmärkt häst går i verksamhet!

        Srf hade inget emot att vi hade triangelmärkta hästar i knattegrupperna. Samt som utridningssällskap till de andra. Var dock 10 år sen.

        Men: utdömningen görs ju med det kunskapsunderlag veterinären har där och då. Med tiden kan hästen trots allt bli bättre och hålla för mer träning än veterinären och försäkringsbolget från början trodde. Då ska den förstås få röra på sig. Triangelmärkningen medför dick att den aldrig kommer kunna användas i officiellaofficiella tävlingar.
        Alltså inte per automatik fel att använda en triangelmärkt häst, men märket är en stor och tydlig varningssignal om att ha noga koll på hästen.

    En utdömd häst slaktas väl allt som oftast… det är inte många som vill/kan ha kvar sin tävlingshäst som bara sällskapshäst och att hitta någon som vill köpa hästen för det syftet är inte heller det lättaste. Tråkigt men sant.

      Exakt! Varför tar alla hästtjejer så illa upp och förnekar detta? Det är ju så det är.

      Nej och får man väl sålt den som sällskapshäst så har man ju ingen aning om den faktiskt hålls som just det. Hört många skräckhistorier om det ?

      Men va? Va sjukt! Jag förstår helt och hållet vad de högre upp menar med att en häst som lider bara plågas av att leva. Men om hästen inte lider och någon då väljer att avlida den ändå för att man inte vill eller kan ha den som sällskaps djur är nog det sjukaste jag har hört. Hästar är levande djur, inte maskiner. De föddes inte för att folk ska kunna tävla med dem.
      Ugh, önskar människan aldrig hade använt sig av djur och låtit de fortsätt leva fritt *hippie tankar*

    Det här fick mig att tänka på Tyras häst Lalle (som hon aldrig lyckades ersätta med en häst som hon gillade lika mycket). Han var väl i princip utdömd och hon skulle avliva honom, men sen flyttade han tillbaka till sin förra ägare och nu tävlas han väl? Jag fattade aldrig grejen riktigt, varför kunde inte Tyra rehabilitera honom (fast hon sa att hon försökt ”allt”)?

      Jag tänkte exakt samma. Men Tyra var ju inte så stabil på den tiden och veterinärer verkar ju inte alltid ha koll på rehabilitering så jag tyckte det där var skumt från första början.

      Så länge hästen inte har brutit av sig benen så handlar allt om hur mycket TID och arbete man är villig att lägga. Tid, pengar och arbete. När Lalle kom hem och fick tid och rätt arbete, kunde han komma tillbaka till sitt vanliga liv.

        Jo såklart är det så. Jag tycker ofta att hästar avlivas i onödan, för att de blir besvärliga och dyra när de inte fungerar perfekt. För mig är det en konstig syn på ett djur som man säger sig älska. I Tyras fall så blev det bara så konstigt eftersom hon menade att hon försökt allt och verkade så förkrossad efteråt. Det måste ha känts jävligt snopet när Lalle sen kom tillbaka och nu går hur fint som helst.

      Dock startade la lalle bara en täckning där han kom till typ 3dje hindret och sen dess han har han nästan bara gått i en hage?

    Jag hade en ponny som bröt griffelbenet i hagen. Hon blev utdömd av veterinär efter ca 1 års rehab. Vi hade kvar henne i c:a 2 år efteråt, men hon blev aldrig riktigt bra och blev halt så fort vi började rida lite tuffare än att bara skritta och trava på långa tyglar. Tillsist blev hon ”blockhalt” och kunde nästan inte sätta ner benet, och då valde vi att avliva henne 🙁

      Men varför var ni tvugna att ”rida henne tuffare?!” Kunde hon inte bara fått leva?

        En häst som inte kan röra sig i alla gångarter – är det ett värdigt liv?

    Jobbade på en ridskola för 10 år sen ca. Köpte in fyra triangelmärkta ponnys under de 6 åren jag jobbade där. Samtliga blev superduktiga till de allra minsta barnen + att det kostade lite för ridskolan då de hästarna ej ”duger” till så mycket! Har man eget stall kanske man låter de bo kvar, men som uppstallad blir det en enorm kostnad att hålla en häst man ej kan använda. Så Win win!

    Vad ÄR det med hästbloggartjejrna och deras hästar?! Linn är supervettig, så jag ifrågasätter inte henne eller hennes hästhållning (fick en klump i magen när jag läste), men för henne var det först Morris och nu Soraya. Linn Strelin får häst efter häst utdömd och med den hon har nu hinner hon inte ens komma igång innan det händer något. Johanna Grant fick ta bort sin (sina? visst var det en ponny också som förolyckades?). Danai Doverholt har saker med sina (den ena hade väl besvär innan den kom till henne). Tyra och Lalle (som verkar hålla för tävling på lägre nivå).

      Hästar måste vara superkänsliga för allt… för i princip alla jag känner har haft hästar som råkat ut för allt möjligt och omöjligt. Det är alltid något som inte är 100 % bra. Alltifrån borrelia till hältor och diverse annat.

      Min häst får väldigt lätt kolik och skador på frambenen (men oftast utan att bli halt? Hon rids inte längre dock, ingen idé haha…).

      Helt hopplöst med hästar. Jag försöker hålla min nuvarande vid liv så länge det går utan att hon har ont, efter det ska jag aldrig någonsin köpa en häst igen 😛

      Håller med! Är det dålig avel, dålig kunskap om hur man får en hållbar häst eller har de bara maximal otur?

      Iallafall, varken de eller Linn har förtjänat detta. Gråter för Linns skull och kan inte ens föreställa mig hur dåligt hon mår 🙁

    Problemet är ju att kunskapen i att rida hästar korrekt så att det inte ger slitage och skador utarmas i Sverige.
    Det finns heller inte längre många som förmår träna hästarna till att vara lugna, sansade och lydiga. Så man på så sätt kan undvika skador.
    Det finns tyvärr extremt få som verkligen förstår hur man med sjukgymnastiskt tänk kan rehaba hästar och få den att även hålla på sikt.
    Den ridning som betalar sig bra i form av höga poäng på dressyrsbanan är tyvärr sällan den ridning som betalar sig bra i form av sund häst.

    Huruvida man bör avla på utdömda hästar beror det väldigt på skada och ev rehab.
    Jag avlar inte på hästar som inte orkar ridas. Tål de inte ridning ska de inte behöva bära på ännu mer vikt dygnet runt.
    Och tål de det så har man kvitto på att det är ridningen som är för dålig/skadar hästen.

    Svenska ridhästar hade för några år sen iaf en medellivslängd på 8 år. De kan bli runt 25 år om man sköter dem korrekt.
    Tyvärr rids många sönder.
    Kunskapen måste ökas!

    Min familj köpte en triangelmärkt häst för lite mer än tio år sedan, från en ridskola. Vi köpte en annan häst därifrån som inte passade för ridskoleridning, och då fick vi den triangelmärkta billigt ”på köpet”. Den skulle kanske annars ha avlivats, men nu fick den istället gå lös i stora hagar med några kompisar. Han blev triangelmärk pga en skada i bakbenet, men under de här 10+ åren har han varit frisk och kry och varit som sällskapshäst och också klarat av skogspromenader och lättare ridning lite nu och då. Jag är glad att vi ”räddade” honom, han har definitivt haft ett liv värt att leva och lever förhoppningsvis flera år ännu.

      Vad fint Sara!
      Jag älskar djur. När människor som du och din familj går det extra steget så får jag lite hopp för mänskligheten.

    Inget att förvånas över. Kan upplysa er icke insatta om att det finns något som kallas A2 försäkring inom hästbranschen vilket innebär att man får ut en jävla massa pengar när man avslutar sin hästs liv så fort den tar ett snedsteg.

    Den här tjejen har väl bekostat hela sin studietid med att skriva om denna häst inför småtjejer som beundrar henne? Det är väl perfekt för henne att hitta någon benbit som ligger snett i skelettet nu, få ut några hundratusen och påbörja sin karriär. Osmakligt men det är nog så det ligger till.

      Hej anonym! Du verkar vara en trevlig person. Försäkringen heter A1, där det valda livvärdet på hästen (ofta det du köpt för om du köper under 100 000) reglerar hur hög premie du betalar. För en häst som Soraya, värd runt en halv miljon kronor, kan jag lova dig att hon inte var försäkrad i det utan en spottstyver. 100 000 är smärtgränsen för vad man klarar av att ha sin häst försäkrad i. Då är premien mellan 15-20 000 om året.

      Det är ofta en lång och utdragen process och försök med alla möjliga behandlingar och rehabplaner innan man dömer ut en häst, SPECIELLT av den här kalibern. Att den döms ut på första besöket på kliniken beror alltid på att den är extremt illa däran och bortom räddning. En liten sned benbit hade varit en dans på rosor i detta läget. Jag tycker du kan hålla käften.

        Kunde inte sagt det bättre själv!

      En jävla massa pengar? Det beror på vad du har för villkor och betalat för. A2 är en begränsad försäkring som inte ersätter vare sig hältor eller ryggproblem, en ren livförsäkring om hästen typ bryter ett ben. Så insatt var du.

      Och nej det är nog inte alls så det ligger till. Är det nåt som är osmakligt är det din kommentar.

      -Du anonym, det finns mycket skit att ta upp om våra hästbloggerskor och deras hästhantering men i det här fallet är du med stor sannolikhet ute och cyklar.
      Du har däremot rätt i att man får ersättning för försäkrat livvärdet via A2:n när utdömning orsakats av ett akut olycksfall. A1:an i första hand en veterinärvårdförsäkring som bl.a tar förslitningsskador o dyl.)
      Linn O har ofta beskrivit detta som sin största mardröm. Att hon ska stå där med en häst som inte tillnärmelsevis är försäkrad till sitt rätta värde och att den blir just utdömd. I hennes fall handlar det knappast om att tjäna en hacka på en häst och och glatt fladdra vidare till nästa.
      Det måste ha hänt en akut olycka med hästen och hon har förmodligen haft enorm otur med skadans art. Hon är, enligt min uppfattning, extremt noggrann, seriös och duktig med sin häst och de två älskar uppenbarligen varandra. Linn har dessutom lyckats hålla henne helt skadefri under de här åren och upp på en hög nivå utbildningsmässigt och tävlingsmässigt.
      Jag tror inte att du fattar vad du skriver själv?, ”få några hundra tusen”!
      För det första kostade hästen runt 200 000:- i inköp. Den står uppstallad i ett tävlingsstall med fullservice och rids och delvis av en beridare. Lägg till hovslagare, försäkring, utrustning, träningar, tävlingar, resor till och från stall. Jag tror det kan röra sig om 30 tusen per månad om det räcker. Ta du det gånger ~40 månader så får du svaret på vad det kostar att göra en sådan satsning och på hur mycket pengar hon i själva verket nu förlorat –
      plus sin ögonsten.
      Detta är en stor jävla tragedi – stackars, stackars Linn och fina Soraya!

      Men är du dum eller? En häst som är värd flera hundratusen säljer man ju istället om man nu ”vill ut några hundra tusen och påbörja sin karriär” än att döma ut den och få en ytterst begränsad utbetalning från försäkringsbolaget..

    Usch vad jag lider med Linn. Först hade hon enorm otur med förra hästen som var skadad/sjuk när hon köpte honom och trots rehabilitering inte blev bra och fick avlivas. Därefter en jobbig rättegång mot säljaren som Linn vann. Och nu är Soraya utdömd.

    Vad Linn har skrivit om henne så är hon ingen häst som trivs /mår bra av att bara stå i hage. Hon kräver fasta rutiner och aktivering för att må bra.

    Jag är så ledsen för Linns skull.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.