Jag har satt upp lite partydekorationer och lagt fram ballonger som vi ska blåsa upp sen för att välkomna lilla Zelda när hon anländer. Vet inte när hon kommer egentligen men jag sätter upp kalaset redan nu.
Vet inte om jag har för lite att göra här hemma eller för engagerad? Kanske lite av båda, haha ?
[…] Baggiz ska inte känna sig utanför. Vi kommer att ge honom lika mycket uppmärksamhet och lite extra under första tiden. När Bill går och bär på Zelda ska jag bära på Baggiz. Vi kommer att involvera Baggiz i allting och låta honom vara nära. Från att byta blöjor, lek och promenader. Sen är det viktigt för oss hur vi uppfostra Zelda. Att Baggiz är ingen leksak, att hon måste vara försiktig med honom och älska honom.
När bebisen kommer hem vill vi att Baggiz ska ha bra första intryck. Vi har tänkt att ge honom tonfisktårta och nya leksaker. Han blir nog extra glad när lillasyster kommer hem med något fint till honom. ♥//Foki
Jag kan inte låta bli att fnittra åt Foki och alla hennes påhitt.
Bebisen ska tas emot med ballongkalas och kissemissen ska kånkas omkring på varje gång någon av föräldrarna bär på bebisen.
Baggiz ska involveras på alla sätt som man normalt gör med ett syskon, med blöjbyten, lek och promenader. SuperJ är med och tar hans om lillasyster Jolie och Baggiz ska mutas med tonfisktårta för att inte känna sig utanför när Zelda kommer.
Jag undrar om Baggiz kommer uppskatta att behöva vara med uppe på skötbordet bland bebisar och bajsblöjor eller om han hellre kommer vilja ligga kvar och sova under det varma täcket?
Både Foki och Bill ser Baggiz som sin bebis och jag förstår att de oroar sig för hur han ska reagera när det kommer en bebis, men jag tror Foki har en poäng här uppe:
Vet inte om jag har för lite att göra här hemma eller för engagerad? Kanske lite av båda, haha ?
Ja, kanske lite av båda men vem är inte det?
Eftersom jag inte vill ha några biologiska barn så tar jag ut hela mitt pyssel och pyntengagemang på THK och Lilla Snöboll. De har förmodligen fler outfits än den generelle bebisen och avskyr 99% av dem. (100% avsky på Lilla Snöboll)
Men det är skönt att se att Foki har lite framförhållning så bebisen inte hinner sticka ut huvudet innan mamma är riktigt beredd så som Alexandra Brings lilla tjej gjorde.
”Helluuuuu, här kommer jag! 6 veckor för tidigt!!”
Plopp!
Föregående inlägg 
När vi fick första människo bäbis var var vår katt 4 år. Efter första natten på bb åkte min man hem med pyjamasen som bäbis sovit i. Katten fick nosa på den och känna bäbislukt. När sen bäbisen kom hem satte vi ner babyskyddet med den sovande babyn på golvet och katten fick gå fram och nosa och bekanta sig. Sen var det inga problem med nått i 13 år (då vi tyvärr var tvungna att avliva vår gamle vän). De sov tillsammans från dag 1 och har bara haft mysigt tillsammans.
Ojoj om det hade varit Bella som skrivit detta inlägg. Då hade det sågsts vid fotknölarna. Nu är det bara löjligt, både ditt inlägg och det som foki sysslar med
Hade det varit Bella som skrivit det så hade hon tyckt tvärt om imorgon, det är ju det som brukar kritiseras här och det ser jag inga orimligheter i. Har man gjort karriär på att framhäva sig som tjejen med silverskeden i mun och sedan gått ifrån det till att vara ett maskrosbarn för att kunna göra fortsatt karriär, ja då tål man faktiskt att kritiseras, ifrågasättas och kanske även hånas…
Att du på något sätt kan rättfärdiga hån av en annan människa säger en hel del om dig och de som gillar din kommentar.
Jo jag tycker att man kan få håna t.ex. orimliga kappvändningar i åsikter och det är faktiskt lite av den anledningen som jag läser denna blogg och detta kommentarsfält eftersom många med mig här verkar hålla med. Varför läser du den här bloggen och detta kommentasfält? Är du moralpolis på heltid?
Japp, jag arbetar som moralpolis på bloggbevakning. Gå direkt till fängelset utan att passera gå.
Varför skulle det vara löjligt att lägga engagemang på en katt? Foki pysslar runt med saker hon och och hennes lilla familj blir glada av, och gör ingen förnär.
Hur det skulle vara om BB hade skrivit detta inlägget jag inte, men väldigt chockerande först tror jag? Känns väldigt olikt Blondinbella!
Vad menar du? Varför skulle det det? Foki har ju lite självdistans och visst att det känns lite överdrivet MEN gå in på Blocket och se hur många katter som ligger ute där för att de inte funkar när ett barn kommer in i familjen. Många får tyvärr sälja, avliva eller dumpa sin katt p.g.a. det. Så det känns inte helt orimligt att de gör en plan som gör att katten inte ser bebisen som en ”konkurrent”.
Vi hade två katter, en hane på 10 år och en hona på 4 år när vår första bebis kom hem.
Hanen älskade bebisen och var obrydd av vagnen och alla leksaker, hon däremot blev avundsjuk på bebisen och kissade på bebisens kläder och säng. Vi försökte så länge att få henne sluta men det blev bara mer och mer. Så vi fick tyvärr omplacera henne. Kisse hamnade hos ett medelålders par med vuxna barn och slutade direkt kissa på allt, så tyvärr var det bebisen som inte gick ihop med kisse
Eh ok, när vi kom hem så ställde vi bara ner babyskyddet och katterna fick lukta om de ville, de tog sig en liten nosning och den var det bra med det. Roligt är dock att efter att ha stirrat på ett bebisansikte i en vecka så fick jag en liten chock över hur håriga, skanky och fula mina katter var. Tack och lov gick det över jag idag kan jag inte fatta det, de är ju det sötaste som finns.
Skrattade högt i igenkänning när jag läste den här kommentaren! Jag har inte reflekterat så mycket över de men jag tänkte exat samma! Oj va slitna mina fina kissar såg ut och har de alltid hårat så mycket? Den ena som ser ut som en bomullstuss såg till och med ut som ett rovdjur ibland i mina ögon ? nu är de såklart lika fina och oskyldiga som vanligt.
Det där måste ju vara en försvarsgrej tänker jag. Precis som när man får för sig att man ska tappa bebisen, man har säkrat allting i hemmet och uteslutit alla andra faror så därför blir man rädd att man själv ska råka göra något? ??
Jag kommer ihåg att jag var livrädd att råka öppna balkongdörren och slänga ut vårt barn över balkongkanten (bodde då i lgh på 3:e våningen). Hur man nu av misstag råkar göra något sånt vet jag dock inte. Vad jag förstått så är dessa tankar rätt så vanliga.
Ja och jag var livrädd för att promenera vid ån, jag hade fått en mental bild om hur jag snubblar, välter vagnen och bebisen flyger ut och bara säger plopp i vattnet. Jag googlade om bebisar flyter ? sömnbristen tar det bästa ur en.
Att lägga babyn i ugnen är också en sån där sjuk bild. Man mår så jävla dålig när det poppar upp. Men trot eller ej, det är ett sundhetstecken!
Alltså Hahahhaha har inte barn själv men ack så roliga era kommentarer var!
Har själv två katter och är livrädd varje gång jag sätter igång tvättmaskin, torktummlare eller diskmaskin. Hittar jag inte katterna direkt får jag ångest i hela kroppen och tänker hur det flyger runt i maskinen… Blir alltid lika glad när de kikar fram.
En gång så tvättade min syster vittvätt hemma hos min mamma. Ena katten var borta och nån skojar att katten kanske är i tvättmaskinen. Efter ett tag börjar alla inbilla sig det och när vi koller vattnet som rinner ur tvättmaskinen och ser att det var rosa/rött börjar alla tre bli oroliga eftersom syrran just tvättade vit tvätt. Vi sprang runt och letade efter katten och mamma drog till och med ut sladden till tvättmaskinen för att få stopp på den. Då passar katten på att komma springandes över trädgården. Vi undrar fortfarande vad det rosa i vattnet kom från, men så typiskt när man börjar inbilla sig att katten ligger i tvättmaskinen. En ganska stor katt också, så hur man ”råkar” missa att hon är där är ju en bra fråga.
Men herregud. Jag hade en barndomskompis vars pappa var jägare. Han avskydde Disneyfilmer då de tillskrev djur mänskligt beteende och mänskliga känslor. Sa att det gjorde ungdomar dumma i huvudet. Undrar om han inte hade rätt ändå
Ja för man är mer dum i huvudet om man älskar sitt djur än om man skjuter djur som intresse.
Var nog jakten som gjorde din pappa dum i huvudet.
Det var nog snarare far din som var dum i huvudet som kunde döda någon annan utan dåligt samvete.
Det är väl ett utmärkt sätt att få barn att se djur som levande individer och inte oömma leksaker. Läs denna artikeln så får du ett perspektiv på varför respekt för husdjur/smådjur är så viktigt: https://www.expressen.se/kvallsposten/ilska-pa-barnens-gard-efter-att-kanin-dott/
Självklart är det viktigt att inte tillskriva djur mänskliga känslor, t.ex. genom att tro att de vill bli klädda i människokläder och få klorna målade. Däremot är det viktigt att förstå att djur har KÄNSLOR. De kan känna rädsla, glädje, sorg precis som alla andra.
Dessutom känns det skrattretande att anse att en jägare har bäst syn på djur. Det är ju inte superkonstigt att någon som smyger på djur i skogen och skjuter ihjäl dem inte vill tänka på att djur också har känslor och kan känna rädsla, sorg och skräck. Det blir ju lite enklare att trycka på avtryckaren om du tänker att djur ”bara är djur”…
Tycker det är fantastiskt av Foki! Det finns alldeles för många människor som hej vilt köper djur utan någon eftertanke, sedan skaffar barn men inte gör någon tillstymmelse för att underlätta övergången för djuret utan istället skickar hunden eller katten på blocket ”pga ändrade omständigheter”. Tvi
Och vad tycker du man ska göra istället för att omplacera djuret? Lämna tillbaka ungen? Det är väl väldigt bra och sunt tänkt för allas skull att omplacera djuret istället för att behålla det av egoistiska skäl!
Jaså, det enda alternativet till att omplacera djuret är att lämna tillbaka barnet? Eller så kanske fler personer borde tänka efter _innan_ de köper ett djur. Jag lovar att varenda människa som läser det här känner minst några personer som i all hast skaffade djur, t.ex. en hund, för att strax därpå skaffa barn och vips inse att hoppsan, det fungerar inte för oss med både djur och barn. Nåja vilken tur att djuren alltid kan skickas på blocket utan problem…
Betyder det att det alltid är fel att omplacera sitt djur? Nej, men ingen här har heller påstått det. Däremot anser jag att fler personer borde göra som Foki: aktivt ta ansvar för att med alla tänkbara medel underlätta för den nya familjesituationen. Det är liksom HELT omöjligt att så många par i Sverige aldrig tänkt skaffa barn, istället köper en hund, men SEDAN kommer på att de vill ha barn och därmed gör sig av med hunden pga ”ändrade omständigheter”…
Bra skrivet <3
Bra skrivet var till ”!” alltså, inte till Stina.
<3
Om ni tycker så illa om jägare vad tycker ni då om de mängder av människor som jobbar i köttindustrin?
Där måste man väl vara avtrubbad eller empatilös om något.
Djur som en jägare skjutit måste väl vara det bästa kött man kan äta?
Ingen har väl uttryckt att de tycker illa om jägare? Däremot vänt sig emot att just jägare skulle ha en bättre syn på djur än andra. Och självklart är det hycklande att kritisera jägare men själv äta kött, vem har sagt något annat? Och igen, självklart att det bättre med viltkött, dvs kött från djur som levt sina liv i det fria och inte fötts upp inom köttindustrin. Men igen, det betyder inte att jägare har bäst syn på djur?!
För balans: Jag gillar jägare. Folk är väldigt snabba med att döma jägare, för att i andra andetaget trycka in en hamburgare i käften. Jägaren är ingen hycklare, han tar det han vill ha och han gör det själv.
Ja eller så äter man inte kött heller. Jag gillar varken jägare eller köttindustrin. Jagar man enbart för att ha något att äta och på så vis helt håller sig borta från köttindustrin, ja då gillar jag den personen mer än någon som köper scans produkter varje dag. Jagar man som hobby och ändå köper bacon, nej då gillar jag inte personen. Men jag kan också gilla och till och med älska en person som äter Scan 5 ggr om dagen, konstigt va? Livet är inte svart eller vitt, herr balans.
Haha, alltså det är ju gulligt av Foki att engagera sig så. Jag fick dåligt samvete när jag kom hem med bebisen gentemot min katt, hon kom ju liksom i skymundan. Men hon har inte brytt sig så värst mycket om varken bebisen eller i dagsläget; barnet. Det är ju faktiskt hon som får sova med mig i sängen om nätterna 🙂 Tills nya bebisen kommer i dagarna…
Katter är ju som de är. Det kan gå käpprätt åt helvete trots ballongkalas och tonfisktårta. Min kompis katt lämnade hemmet och stannade borta i åtta månader när de kom hem med sin första bebis. Sedan spatserade han in efter all den tiden som att ingenting hade hänt, han såg lite tufsig och smal ut bara ?
Precis så. Tror det är människorna som lägger den största vikten vid allt detta. 😀
Jag är höggravid (första barnet) och har två hundar. Ständigt frågar folk hur vi tror hundarna ska reagera och hur dom kommer ta förändringen… Ja inte vet jag. Tänker inte så mycket på det. Dom är hundar. Dom får lov att anpassa sig, precis som till allt annat i mitt liv. Djur är djur och barn är barn.
Alltså…nu skrev Foki att hennes slempropp gått. Påstod hon inte det för flera veckor sedan också…?
Fast det är lätt att man tror det tusen ggr om pga att man kan ha rätt rejäla, slemmiga flytningar i tredje trimestern…
Den kan komma i omgångar. Lite bitar då och då. Så…
Med första barnet gick slemproppen på förlossningen. Den kom ut i en hel klump någon timme innan barnet föddes. Nu med andra barnet har bitar av den lossnat sedan v 33. Det behöver inte vara ett tecken på att förlossningen är igång. Är i v 35 nu och fortfarande ingen bebis.
Slås mest över vilken smart katt de måste ha som behöver allt detta. Vår katt kunde inte brytt sig mindre om bebis…
Alltid tyckt att hon verkar lite… Ja. Ni vet. Tappad? Förundras över att hela hennes värld är så puttinutt och gulligull..
Var går gränsen till puttinutt? Är det dåligt att vara det? Ska man tuffa upp sig hela tiden? Jag följer Fokis blogg och har hög igenkänning just nu. Jag var också sådär på slutet av graviditeten. Känslan att vilja boa och pyssla. Är man tappad bara för det? Jisses…
Vart bor foki nu? Bor hon kvar i Thailand? Har inte läst hennes blogg på superlänge haha
Härligt att hela familjen inkluderas! 😉
Söta missen då. Ser så sympati-gravid ut. Baggiz behöver inte tonfisktårta, han behöver promenader. Och därefter många pussar på den där tjocka, gosiga magen.
Fint att tänka på sina husdjur när man får hem sin bebis, absolut. Och man älskar ofta sitt husdjur mycket. Men, att kalla ett djur för storebror/storasyster är så jäkla konstigt ärligt talat. (Har haft katter när vi kom hem med våran bebis för flera år sedan, så jag har erfarenhet inom ämnet) Man har husdjur oså har man barn. Förstfödda barnet har inget storasyskon (om det inte finns äldre bonussyskon självklart) En katt, en hund eller en vandrande pinne är inget äldre syskon. Jösses. Bebisen har en gosig snäll vän i form av ett djur, absolut! Men ett storasyskon som är en katt…?
Vad händer sedan då? När katten avlider? Har barnet förlorat sin storebror då?? Nej barnet har förlorat en gosig snäll vän i form av en katt. Inget annat. Folk borde lära sig skilja på djur och barn. Hade jag fått veta av mina föräldrar nu att när jag var barn så sa dom att jag var lillasyster till en katt hade jag undrat om dom var helt dumma i huvudet.
Alltså Jesus christ jag blir så nervös av att se Fokis alla förberedelser! Hennes svärfar har redan tatuerat in Zelda namn! Tänk om det liksom inte blir någon bebis att ta hem till alla ballonger… men antagligen går det ju bra, oftast gör det det. Själv förlorade jag min son i samband med förlossningen, på målsnöret så att säga. Oftast går det såklart bra, men jag ska inte säga att det är direkt ovanligt att nåt går fel på slutet. Det är fruktansvärt att komma hem från BB utan sitt barn som man lämnat på bårhuset och plocka bort alla bebissaker! Och det går ju liksom inte att förutse innan vem som ska drabbas eller inte. Okej slut på skräckinlägg/min verklighet, men shit vad alla sim väntar barn är naiva! Och naiva lär de fortsätta vara, oftast går det som sagt bra. Sen är vi några som aldrig kommer ha en normal och lycklig graviditet igen. Nästa gång åker spjälsängen upp när det faktiskt finns en bebis att lägga i den…
❤️❤️❤️
❤❤❤❤❤❤
???????????
Jag bara gråter och gråter när jag läser din kommentar..
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Beklagar
Håller helt med. Även om det till 99,9% går bra för de flesta så händer det,,,
Jag födde ett sjukt barn som levde ett år. Tillbringade 11 mån på sjukhus.
När jag väntade nummer två några år efter köpte vi inget alls. Lånade kläder på BB. Köpte vagn när vi kom hem osv. Man hinner det.
Det enda barnet behöver är mat sömn värme och kärlek. Och blöjor;)
Allt känns bara så ytligt
Men man ska inte tro att något tråkigt ska hända under grav och förlossning. Tänk 40 v med oro…
Flummigt men hoppas att min poäng kommer fram.
”Plopp!” Hahaha…
Våra katter var först sjukt skeptiska till det där lilla knytet som låg och sprattlade när vi kom hem med första barnet. Sen gick det över till att de ville vara i samma rum som honom hela tiden och låg och sov i närheten. Med barn nummer två var reaktionen mest: ”Jaha, en till. Whatever.”
Jag älskar mina katter över allt annat och skulle aldrig ”förödmjuka” dem genom att klä ut dem i kläder. Hemskt med filmer där djur försöker slingra sig ur olika utklädnader.
Fy fan vad töntigt
Undrar hur dom kommer förhålla det till sig sen när Zelda blir lite större. När hon pekar och säger ”katt”. Ska dom liksom rätta henne då ”nej det är din storebror” ”nej inte dra storebror i svansen”. Hade hund när första barnet föddes. Och visst var han som vår ”bebis” innan barnet kom. Men sen övergick det till att han var ”bara” en hund. Det föll sig liksom ganska naturligt.