En annan sida av Ida Sjöstedt och danstvång på kontoret

När jag tänker Ida Sjöstedt så tänker jag Kenzas bröllopsklänning eller någon av de andra drömklänningarna som hon och Angelica Blick burit genom åren, men här kommer en lite annorlunda kreation från henne.
Mikaela Lauren knöt hymens band i helgen i ett bröllop som bara kan beskrivas på ett enda sätt – klackarna i taket och tillsammans med Ida Sjöstedt designade hon sin bröllopsklänning.

Det som dock sticker ut allra mest är att hon nog fasen har fler brudtärnor än jag själv har kvinnliga vänner.
För ett par år sedan hade det nog gjort mig lite nedslagen eftersom jag då mätte vänskap i antal relationer snarare än kvalitén på dem, men på senare år har jag insett att det inte riktigt är min grej att ha det där typiskt ”influenciska kopplet” av vänner omkring mig hela tiden och så länge det är mitt egna val så kommer jag aldrig försöka ändra på det.
Kanske ändras det när man får en familj? Det är få människor förutom mina absolut närmaste vänner som jag skulle välja före att träffa min familj och hur praktiskt är det inte då att en hel hög av dem bor i min lägenhet?
🙂

Ingenting är för alla och jag hoppas att alla ni som läser detta aldrig jämför era relationer med exempelvis hur vänskap framställs på sociala medier, utan att ni har de vänskapsrelationer som ni trivs bäst med – oavsett om antalet vänner är 1, 2 eller 52.

Men stort grattis till Mikaela och hennes man! 

Nu önskar jag bara att de tog allt det där guldiga tyget och klädde in hela svampen på Stureplan i det, så det gnistrar och bländar alla inne på Löwengrips kontor för att få slut på deras dansande tåg. 
Jag förstår att de bara anställer unga människor eftersom det inte finns någon lön i världen som skulle kunna få mig eller människor i min ålder att dansa på kommando, enbart för att chefen ska kunna ladda upp en film på Instagram för att visa hur roooooligt man har det på jobbet.

Ta på den stackars saten längst bak som slutligen tittar sig över axeln för att se om de är klara med dansandet eller om hon måste studsa lite till.
I feel your pain!

Norska Elle erkänner dålig research i artikeln om Blondinbella och överväger en dementi

Det tog inte många sekunder av läsning i norska Elle för att se att Isabella matat denna journalist med samma gamla lögner som alltid.
1.5 miljoner följare – upprepar man bara dessa siffror tillräckligt många gånger så BLIR de ens sanning. Det verkar i alla fall vara Bellas strategi.

Jag ställde frågan om bakgrundskoll till journalisten bakom intervjun och till norska Elles chefredaktör som erkänner att de inte kontrollerade sanningshalten i hennes siffror och nu med facit i hand borde ha undersökt informationen grundligt.

De överväger även att gå ut med en dementi/rättelse i efterhand nu när de förstått att de blivit lurade.
Ja, det är alltid ett steg i rätt riktning om än ett litet sådant.

Men ”Bella Bella”?
Vad betyder det? Ska det egentligen stå ”Being Bella”?

Tack för tips, Sara!

Vinnarna av Guldtuben 2018

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,201635″ ap mute yot ]

Igår gick Guldtuben av stapeln och det känns som att det var lite av kvinnornas år i år.
Nu är visserligen hela influencerbranschen lite av kvinnornas territorium men i år vann en kvinna för första gången kategorin ”Årets gamer” vilket tidigare alltid vunnits av män.

Bianca, Therese Lindgren och Margaux Dietz var de tre stora vinnarna och jag tror till och med att Jocke och Ben är nöjda över att Therese vann Årets Youtuber istället för Bianca, eller vad tror ni=)

Här har ni alla vinnarna! 

Årets Profil: Margaux Dietz
Årets Humor: IJustWantToBeCool
Årets Youtuber: Therese Lindgren
Årets Video: Margaux Dietz – Jag föder barn
Årets Brand Collaboration: Therese Lindgren
Årets Podcast: Alice och Bianca
Årets Beauty: Therese Lindgren
Årets Budskap: Viktoria Harrysson
Årets Blogg: Bianca Ingrosso
Årets Musical.ly: Nattid
Årets Entreprenör: Wilma & Emil Holmqvist
Årets Serie: Therese Lindgren – Therese Testar
Årets Gaming: Kimmypower
Årets Instagram: Filip Dikmen
Årets Lifestyle: Margaux Dietz
Årets Stjärnskott: Bianca Ingrosso

Hur många identiska produkter är för många?

Igår tog jag upp faktumet att Isabella Löwengrip ratade den Daniel Wellingtonklocka hon fått betalt för att marknadsföra, för att istället sätta på sig en betydligt dyrare variant från Cartier så snart kameran stängts av.
Det gör ju inte direkt under med hennes trovärdighet och hade jag varit det betalande företaget så hade jag nog haft ett och annat att säga om tilltaget.

Men det är inte första gången något sådant händer.
Jag vet inte hur många gånger jag sett en influencer göra reklam för BookBeat för att nästa månad hylla Nextory till skyarna för att avslutningsvis berätta om hur Storytel är deras absoluta favorit när det kommer till att lyssna på ljudböcker.
En intressant vinkel hade varit att faktiskt ställa de olika apparna mot varandra för att komma fram till vilken man faktiskt tycker är bäst.
Hade de jämfört priser, nyheter, funktioner och exklusiva släpp så hade jag känt att jag fått ut någonting av inlägget men vilket företag skulle vilja betala för en sådan jämförelse med risk för att överglänsas av en konkurrerande app?
Det företag som betalar, är det företag som influencers tycker har absolut bäst app den här månaden.

Just därför ser det lite märkligt ut att Michaela Forni ena månaden gör reklam för Garniers Micellar Cleansing Water för att nästa månad marknadsföra Niveas näst intill identiska produkt.
Nu skriver hon inte rakt ut att hon tycker att de båda produkterna är bäst men det kan knappast vara till fördel för något av företagen att inläggen ligger så tätt ihop.

Vad tycker ni?
Förändrar det er åsikt om influencern eller något av företagen när marknadsföringen görs på det här sättet?

Tack för tips, Nina!

Vad kan man egentligen skylla på sin dyslexi?

My Martens har gjort det till sin grej att publicera inlägg som ibland är så illa sammansatta att de knappt går att ta sig igenom.
Ursäkten? Dyslexi. Alltid dyslexi.
Jag har själv inte dyslexi och vet således ingenting om hur det är att leva med det, däremot finns det många dyslektiker som arbetar med att skriva och publicera text och som aldrig är i närheten av att hamna i samma kategori som My.

Ta det här inlägget till exempel. 
Det är ett sponsrat inlägg där hon alltså får betalt för att marknadsföra en produkt, och redan i rubriken spårar inlägget ur.

Att ha dyslexi kan väl knappast orsaka att en viss del av texten blir så pass liten att den knappt går att läsa? Eller?
Dyslexi är absolut en förklaring till att stavning är extra svårt och att det tar längre tid att skriva korrekta inlägg, men det är ingen ursäkt att hafsa iväg samarbeten som direkt avspeglar sig negativt på företaget.
Jag vet inte om My tycker att det är lite ”gulligt” att hennes inlägg ibland innehåller fler fel än korrekt sammansatta meningar, eller om hon helt enkelt skiter i det eftersom hon alltid kan vifta med sitt dyslexi-trumfkort.
Om man vet med sig att man har dyslexi och att det påverkar kvalitén på de inlägg man får betalt för att att skriva så tar man väl den hjälp som behövs för att underlätta för sig själv och för att hålla en fortsatt hög kvalité på det man publicerar?

Vill hon fortsätta publicera en blogg där det ibland krävs en ganska så vild fantasi hos läsarna för att klura ut vad hon menar – för all del, gör gärna det, men jag hoppas att företagen börjar ställa krav på kvalité – även på bloggare med dyslexi.
De SKA kunna förvänta sig korrekta inlägg istället för att få ett inlägg som det här som på många sätt skadar företagets rykte än leder till merförsäljning – vilket är vad de betalar för.

Och kan bloggaren inte leverera inlägg i den kvalité som företaget kräver så får de helt enkelt strunta i att göra sponsrade inlägg. Jag är helt övertygad om att ifall det ställdes som ett krav på My vid nästa sponsrade inlägg så skulle hon kunna publicera ett felfritt inlägg.
Det skulle på sin höjd ta två minuter för hennes pojkvän att läsa igenom hennes inlägg om hon nu inte kan se varken stavfel eller annat själv.
Men jag tror helt ärligt inte att hon kommer bryr sig så länge inte företagen ställer någon typ av kvalitetskrav på henne för att betala ut ersättningen.

Simon Sköld har även han dyslexi men av någon konstig anledning så publicerades hans bok utan varken stavfel eller olika storlekar på texten. Jag misstänker att han kanske tog hjälp av någon?
Selma Lagerlöf hade dyslexi och ser också ut att ha hittat ett sätt att ta sig runt det i sina texter och samma sak för Agatha Christie och HC Andersen.

Att ha exempelvis dyslexi är en förklaring till varför inlägg kanske tar både längre tid och mer energi att publicera men det är ingen ursäkt att göra ett mycket sämre jobb när allt som krävs är att be någon göra en snabb genomläsning.
Företaget som betalar för samarbetet skulle med största sannolikhet gärna göra det om det innebar att standarden höjdes i inlägget.
Företag brukar allt som oftast ändå vilja se inläggen innan de publiceras men det verkar inte vara fallet här.

Vill man arbeta med text, trots att man har dyslexi, så får man vara beredd på att det kommer krävas lite mer arbete jämfört med de som inte har dyslexi.
Rättvist? Nä, men livet är sällan det.

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ett litet tillägg bara:
Jag upplever att gårdagens Öppet Spår ballade ur och inte alls var den trevliga plats som den normalt är. 
Därför kommer jag sitta uppkopplad under kvällen och hålla ett öga på kommentarerna.

Känner du redan nu att det kliar lite i fingrarna på dig att skriva dumheter så skulle jag sätta mig på händerna ett tag så vida du inte vill hamna i modd. För hamnar du där så kommer du sitta kvar där!

Riktigt pinsamt av Norrköpings tidningar


Faksimil nt.se

Som jag skrev tidigare i veckan så vill jag komma tillbaka till den här artikeln – skriven av journalisten Mats Willnert och som publicerades av nt.se.
Mats Willner praktiskt taget äter ur Isabellas hand och det är riktigt smärtsamt att ta sig igenom hans text.
Finns det inte längre någon yrkesstolthet kvar inom journalismen eller vad är anledningen till att ingen verkar kontrollera faktan bakom Isabellas ogrundade påståenden, än mindre ifrågasätta henne?
Har man hellre med en artikel on Isabella utan tillstymmelse till sanning, än ingen sanning alls?

Breakit är ju av precis samma skrot och korn.
De har oftast varit först med att publicera information om Isabella som de sondmatas med av Isabella eller någon hennes team, och när sedan andra medier gör ”re-writes” på dem och hänvisar till Breakit som gälla så har hennes lögner helt plötsligt fått ben och blivit en sanning.

Men åter till Norrköpings tidningar och artikeln av Mats Willner.
Är han så tacksam över att Isabella tar sig tid ur hennes ack så pressade dag att allt han lärt sig som journalist är som bortblåst, eller kan det rent av vara så att det är Isabella själv som tillsammans med sin assistent/pressansvarige/Head of klipp och klist och annat passade skrivit texten själva och haft det som krav för att nt.se överhuvudtaget ska ha någonting att publicera?
Här nedan tar jag upp två exempel ur den här artikeln som borde resultera i att Mats Willner blir förpassad ner i arkivet ett tag för det här är bara så…
Jag saknar ord…

Mats Willner verkar se på Isabella på samma sätt som jag såg på Lotta Engberg när hon uppträdde på Skara Sommarland när jag 6 år.
Med tindrande ögon och en gapande mun. Men då var jag 6 år. Mats Willner är en vuxen och förmodat journalist.

  • Bloggen är i dag en av Nordens absolut största med 1,5 miljoner följare och översätts till fyra andra språk (engelska, franska, tyska och arabiska). Det blir lite kejsarens nya kläder över det hela. Bella fortsätter hävda sina falska siffror och ingen vågar ifrågasätta dem så hon upprepar bara sina lögner om och om igen med hopp om att hennes faktiskt statistik ska glömmas bort.
    Sanningen: Isabellas blogg har 260 000 unika besökare i veckan enligt den officiella statistiken.
  • I oktober reser Isabella Löwengrip till Saudiarabien, där hon ska föreläsa för 44 000 (!) kvinnor.
    Sanningen: Tidigare i veckan avslöjade jag att varken Isabella eller Löwengrip har någon som helt business i Dubai eller Saudiarabien och ingen vet vem hon är så att hon ska dit och föreläsa ser jag som ytterst osannolikt. Om hennes namn inte ens kunde locka folk att besöka Löwengrips event i Dubai när hon och Pingis var där så undrar jag hur hon ska kunna samla 44 000 kvinnor att föreläsa för.
    Å andra sidan skulle 44 000 kvinnor kunna vara 4.4 st kvinnor eftersom Isabella inte direkt är känd för att uppvisa korrekt statistik. Fyra och en halv kvinna borde hon kunna skrapa ihop i utbyte mot kräm och klet.

Och sen det här:

Hon tar, bokstavligen, andan ur dig med sin passion, sitt driv, sin vilja och sin historia.
Den är unik.
Som Isabella Löwengrip.

Ska man ta med sig barnen på jobbresor?

Jag har en grej som jag ska gå på imorgon och kommer att vara borta i några timmar. Håller på att ha en genomgång med Baggiz som ska vara barnvakt. Baggiz säger: -Nemas problemas mamma! Haha. Om jag känner Baggiz rätt kommer han att hitta på en massa bus. Det är väl det storebror är till för?
[…] Jag kommer alltid att göra allt för att få vara med mina barn. Om jag måste göra jobbresor i framtiden kommer jag alltid att ha med hela min lilla familj. Klart att vi ska hålla ihop. ♥//Foki

Foki skriver om att hon idag behöver barnvakt till Zelda eftersom hon ska iväg i några timmar, och hade det inte varit så att jag har en liten nyopererad Snöboll här hemma att ta hand om så hade jag anmält mig som frivillig på studs.
Vissa kanske tycker att det är lite märkligt att jag gärna passar mina gudsöner eller nästan skulle vara villig att betala en slant för att få sniffa bebislukt i några timmar med tanke på att jag själv inte vill ha några biologiska barn, men för mig är det två vitt skilda saker.

Jag sitter slaviskt bänkad framför tvn när det vankas Tour De Ski, men skulle aldrig någonsin själv ge mig ut i skidspåret. Inte heller kommer ni hitta mig i någon sandlåda iklädd små korta cykelbyxor, trots att jag nästan mer ser fram emot sommar-OS än melodifestivalen, och då framför allt friidrotten.

Fokis inställning till jobbresor och barn skiljer sig markant från exempelvis Isabella Löwengrips där Foki vill ta med hela sin familj medan Bella verkar föredra att resa själv.
För hundra år sedan så arbetade jag som nanny åt en familj där föräldrarnas arbete innebar att de befann sig på resande fot i princip varje vecka. När barnen var tillräckligt små så följde de oftast med vilket innebar att deras nannys också reste med.
Personligen så var det helt fantastiskt att få se, praktiskt taget hela USA tillsammans med dem, men huruvida detta var enbart positivt för barnen vet jag inte.
Kanske mår barn bra av att ibland vara hemma i sin stabila miljö även om mamma och pappa inte är där, och ibland kanske det är bättre att familjen håller ihop?

Jag är ingen barnpsykolog och har ingen kunskap i ämnet så jag tänkte bolla frågan med er?
Tror ni att det alltid är enbart positivt att ta med sin barnen på jobbresor och kan svaret variera utifrån antalet resor?
Jag kan tänka mig att det är positivt att ta med sig barnen om man inte reser särskilt ofta, men att det kanske ändras om det utvecklas till ett konstant resande land och rike runt.

Tack för tips!

Det där med trovärdighet och samarbeten


På Arlanda innan flyget till Marbella.

Trovärdighet är ett av de viktigaste verktyg en influencer har och den kan skadas på fler sätt än att bara ljuga om statistik eller berätta om hur man har ett excelark till hjälp för att manipulera sina läsare till att passa ens agenda.

Vi har vid upprepade tillfällen diskuterat vilka varumärken vi tycker förlorar mer än de vinner på sin marknadsföring genom influencers och ett av namnen som i princip alltid dyker upp är klockföretaget Daniel Wellington.
De marknadsför sig överallt och ingenstans, uteslutande via influencers och detta ”spammande” gör att många som egentligen skulle vilja köpa deras produkter struntar i det då man tröttnat på att få dem upptryckta i ansiktet.

Här har vi lite av en tvåstegsraket i katastrofal marknadsföring, där både företag OCH influencer tappar trovärdighet.
Influencers, genom att så tydligt visa att hon inte tänker bära Daniel Weelingtons klocka en enda sekund längre än nödvändigt efter hon filmat sitt reklamklipp. Ett reklamklipp där hon försöker påverka sina följare att köpa samma klocka som hon själv inte vill bära mer än nödvändigt.
Den byts nämligen ut mot en klocka från Cartier som hon med största sannolikhet haft beredd i väskan..
Hon hade inte tid att byta om innan hon skulle upp på scenen, men att byta klocka – det hann hon med.
Man får ju prioritera!

Hon vill alltså att hennes följare ska lägga sina pengar på en klocka från Daniel Wellington, men själv skulle det aldrig falla henne in att ha den på sig.

Och så företaget.
Att marknadsföra sig via en influencer som avslöjats som en lögnare där hon ljugit om sina siffror och som inte ens vill bära klockan hon fått betalt för att visa upp är sannerligen inte till deras fördel.
Ja, jag är övertygad om att det säkerligen finns fler influencers som inte heller bär klockan efter avslutad kampanj men de har i alla fall den goda smaken att sköta det hela snyggt.

Daniel Wellington har i likhet med exempelvis Babyshop betalat för att få vara ett av Isabellas ambassadörskap vilket betyder att de signat upp sig för kampanjer i minst 6 månader.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar i Sverige med ambassadörskap av olika produkter men hade det varit i USA hade det här klockbytet inte setts med blida ögon.

2001 signade Britney Spears en deal med Pepsi på hela 8 miljoner dollar men fick se sig utbytt mot Beyonce efter att bland annat ha fotograferats med en Coca Cola i handen.
Borde inte Daniel Wellington kunna ställa samma krav på Isabella, att så länge de betalar henne för att vara företagets ambassadör så vill de inte att hon bär en klocka från ett annat märke, och om hon nu ska göra det så får hon sköta det hela snyggt?

Det här – inte snyggt.
Jag undrar vad Daniel Wellingtons marknadsavdelning tycker om detta? Det kan ju inte vara supernöjda tänker jag…

Tack för tips!

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?