Min vän Victoria har skrivit några riktigt jobbiga inlägg att läsa på sin blogg. Hennes mormor – en krutgumma på hela 102 år – har avlidit efter att ha blivit felbehandlad på ett sjukhus och hon växlar mellan djup sorg och vettlös ilska på sin blogg. Hennes mormor lämnades ensam på toaletten – trots att hon var en fallriskspatient – för att sjuksköterskan stod i korridoren och snackade med en kollega (Avdelningen var överbemannad för övrigt) och fick sedan vänta 28 timmar utan bedövning innan sjukhuset kom på att de inte utför akutoperationer. När hon väl hamnade på operationsbordet och fick en metallskena inopererad i låret så var hon så pass svag att hon inte klarade av att återhämta sig utan avled efter det att personalen skickat iväg Victoria och hennes familj med orden att mormodern var stabil.
Återigen – ett helt felaktigt beslut av personalen.

Fyra dagar senare ringde mamma och berättade att mormor hade trillat på toaletten och brutit lårbenet, mamma med make hade åkt upp för att hälsa på och när de kom in på avdelningen hade det hänt 30 minuter tidigare. Mormor låg fortfarande på golvet och pendlade mellan medvetande och medvetslöshet på grund av smärta och nu kommer det jag inte förstår. Eller, det första jag inte förstår i alla fall. Mormor tillhör Västra Götaland-regionen och i till exempel Göteborg lämnar man inte patienter med bedömd fallrisk helt ensamma någon gång. Inte ens på toaletten. För att ge lite avskildhet kan man stå precis utanför dörren med en glipa så man ser till att inget händer. Det finns ju så mycket som kan hända när man ligger på sjukhus, just för att man faktiskt är sjuk på sjukhus.

Undersköterskan som hade hjälpt henne till toaletten hade inte bara lämnat toaletten, hon hade även lämnat salen, för mormor skulle larma när hon var klar. Problemet var bara att mormor hade glidit av sitsen, något undersköterskan hade kunnat förhindra. Något hon BORDE förhindrat. För mormor kunde ju inte ens larma när hon hade glidit av sitsen, det var de andra patienterna som fick larma om att något hände på toaletten. Men då tänker man såklart att de var underbemannade och att hon var tvungen att lämna på grund av larm på annan sal.//Victoria

Efter att ha skrivit om saken på Facebook så fick hon en kommentar från en vän vars far utsattes och avled av exakt samma sak på exakt samma sjukhus, endast 28 dagar före Victorias mormor dog.
Hon försöker på alla sätt få svar på sina frågor om rutiner mm från enhetschefen på sjukhuset som mest verkar ducka för allt ansvar och frågor om detsamma och vill få det hela till att det var en olycka – nothing more nothing less – men med tanke på att exakt samma sak hänt två personer inom en månads tid så verkar det mer luta åt allvarliga problem och brister bland personal och rutin.

Kommentaren berättade för mig att hennes pappa hade legat på samma avdelning som mormor låg på, drygt tre veckor före mormor hamnade där, och det här låter inte klokt. Tårarna rinner igen när jag skriver det, för pappan hade trillat på toaletten, brutit lårbenet och inte heller klarat sig. Han gick bort 28 dagar före mormor, på grund av SAMMA slarv på SAMMA avdelning. Något är ju numera väldigt väldigt fel på den avdelningen och frågan är om det är personalen eller om det är de som bestämmer, min gissning ligger på en kombination av båda parter, för det var ju som sagt väldigt tydligt att något inte stämde när vi var där. Jag kan inte skaka av mig den känslan.//Victoria

Här kommer ett utdrag ur de inlägg Victoria publicerat de senaste dagarna:

Jag blev uppringd av enhetschefen två dagar senare där hon talade om hur deras rutiner såg ut, att mormor var bedömd som en fallriskpatient, men att man trots det lämnar dem ensamma på toaletten OCH lämnar salen. När jag frågade om jag kunde få ta del av deras arbetsbeskrivning eller om den var sekretessbelagd skulle jag självklart få arbetsbeskrivningen. Mormors fall var inget annat än en olyckshändelse menade enhetschefen. I call bullshit. Hon skulle dessutom maila den direkt och det var fem dagar sedan, jag har fortfarande inte fått deras arbetsrutiner kring patienter med fallrisk.

[…]

Enhetschefen berättade även att de absolut inte var underbemannade, de var ÖVERBEMANNADE. Både dag- och nattskift hade fyra undersköterskor och två sjuksköterskor på 16 patienter, de hade plats för 20 patienter. Där föll min teori om att det var anledningen till att det inte fanns tid att stå kvar utanför toalettdörren eller att tala om för patienterna vad de fick till middag. Men det spelade ingen roll vad jag sa, för hon menade att patientens integritet var viktigare än fallriskbedömningen.

Det kan inte vara rätt. Jag har frågat sköterskor som jag känner och ingen säger att integritet går före fallrisk.

[…]

Vad händer när man anmäler till IVO? Jag har själv blivit felbehandlad och mer eller mindre misshandlad på sjukhus, men aldrig anmält, för att det har känts så oerhört hopplöst. Jag tror att det har att göra med att när det handlar om en själv, då är det svårare, för man tycker att allt är så tröstlöst ändå. Att man liksom varken blir friskare eller mindre felbehandlad för att man fyller i ett papper och man har heller inte orken. För man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk.

JO, en gång gjorde jag det, men då hamnade anmälan mellan stolarna och jag fick inte ens någon återkoppling efter att ha kämpat mig igenom det när jag inte var frisk och då gav jag verkligen upp. Det känns lättare att göra för någon annan och dessutom är det ju så sjukt vidrigt det som hänt att det verkligen inte får hända ännu fler gånger. Ni som vet, berätta för mig vad som händer och om det verkligen kan ändra något framledes?

Och vad är Lex Maria? En del av er skriver om IVO och en del nämner Lex Maria. Jag är total novis när det handlar om vård, så förklara för mig som om ni förklarar för en sexåring. (Jag är bra på annat, hoppas jag, är dock inte helt säker på det heller.)

[…]

Jag vill prata med både undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar inom Västra Götaland. Jag vill veta hur reglerna ser ut när det gäller fallrisk och jag vill inte att någon skall behöva gå igenom det som mormor var tvungen att genomlida sina sista tre dagar i livet. Jag vill prata med vem som helst som arbetar inom vården i VG-regionen för att jag tror att jag blir galen om jag inte gör något för att åtminstone ändra något inför framtiden. Eller vilken region som helst, för det kan inte skilja så mycket mellan landstingen.

Men jag tror bara helt enkelt inte på enhetschefen när hon säger att det är standard att lämna fallriskpatienter ensamma på toaletten. Särskilt lite tror jag på det när hon fortfarande inte har mailat rutinerna som hon skulle maila “direkt”.

Jag vill ha information. Så mycket information det bara går att få. Så jag kan göra något och leva med mig själv.//Victoria

Har DU någon information som kanske kan hjälpa Victoria?
Är du en undersköterska eller sjuksköterska som arbetar inom Västra Götaland?
Maila i så fall till vic@fitterbittan.se

HÄR hittar du Victorias blogg.