Varför lägger man ut stageade gråtbilder på sociala medier?

https://www.instagram.com/p/BpnRts0BCFn/?utm_source=ig_web_copy_link

I am all for att visa känslor på sociala medier och att man inte är glad och att livet leker jämt, men att ta en bild på sitt ledsna ansikte som man vänder lite halvt bort från kameran för att sedan publicera på exempelvis Instagram kommer jag aldrig förstå.

Varför gör man det?

98 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    För att folk ska tycka synd om dem såklart.

      Så fin bild. Mer sånt att man vågar visa känslor och tala om dom. Vackert.

    Patetiskt. Är ju komiskt.?

    Ibland vet jag inte om du är dum Cam-Cam eller om du SPELAR dum?
    Vad tror du själv? Antagligen har hon ingen att prata ut med och uttrycker sina känslor för alla som följer henne. Var det sååå svårt att tänka på det?

      Tagga ner! Känner fler som gör så, och tro mig – de har vänner de pratar ut med hela tiden. Det handlar enbart om uppmärksamhet.

      Om man är upprörd på riktigt får man inte tanken ”vänta jag ska ta en bild medan jag gråter till instagram”. Det är så uppenbart uppmärksamhetssökande, på pinsam nivå

    Håller inte med dig här camcam. Hon hade ju en video där hon var ledsen också och pratade mycket om varför. Om barnen och att hon går igenom en depression just nu. Menar du att bilden skulle vara fejk för att du tycker den är lite stagead eller vad är problemet? Gråter man inte helt hysteriskt är det ju inte så svårt att ta en bild liksom.

      Men alltså. Människan har satt sig framför en kamera med självutlösning eller tagit en selfie eller bett någon ta en bild på henne när hon antingen är ledsen eller får det att se ut som att hon är ledsen. Jag ifrågasätter inte att hon är nedstämd och det tror jag inte någon annan gör heller. Men det är helt bisarrt att skapa innehåll till sina sociala medier på det här sättet, och man lär inte vara så mycket i stunden eller i känslan om man kommer på att man måste föreviga ögonblicket på bild.

        När jag var djupt i mitt självskadebetende tog jag bilder på mina blodiga ben för att på nått sätt bevara det lugn jag bara fick av att självskada. Kunde gå tillbaka till dom och känna ”nä jag förtjänar nog inte det där ikväll också. Det räckte med vad jag gjorde mot mig själv igår.” Man är inte alltid rationell eller logisk när man mår dåligt. Det är skillnad på om man lägger upp eller inte, men att ta bilder tycker jag inte är konstigt alls. Tycker dock verkligen att det är osympatiskt att ifrågasätta hur människor agerar när de mår dåligt.

          Du skrev just den stora skillnaden. Man lägger endast upp såna bilder för uppmärksamhet

          09:45. Vad fint skrivet. Kramisar.??

    För att man är en förväxt fjortis som inte borde få använda sociala medier utan fokusera på att fixa sig själv istället.

    Friendforce är precis lika omogen som sina arbetsgivare Hannah och Mandy

    Och omtalar sig själv i tredje person? Eller pratar hon om någon annan ’hon’ – med känslorna utanpå kroppen?

    Man måste vara ”snygg” även på en gråtbild i bloggvärlden! ?

    Min första reaktion var ”åh, nej vad pinsamt. Angelica vill ha extra mycket uppmärksamhet just nu i och med att hon lägger ut denna bild”. Men varför ska det vara pinsamt att vilja ha extra mycket uppmärksamhet vid vissa tidpunkter i ens liv? Som någon här innan skrev så är hon i en depression just nu och pratar öppet om den. Hon pratar öppet om sina känslor. Är det inte bra? Är det inte bra att hon som influencer inspirerar till att våga visa sig skör och ”o-perfekt”? ”Damned if you do och damned if you don’t”, säger ju du hela tiden Camilla? Jag tror att du vet varför människor lägger upp såna här bilder. Jag tror bara att du tycker att det är ett konstigt beteende som många gör på sociala medier. Men jag tycker inte att det är konstigt. Jag tycker att det är normalt. Man gråter inför sina vänner och man gråter inför sina följare. Varför ska det vara en skillnad på öppenheten kring sin nedstämdhet?

      Skör och operfekt? Hon vill ju visa sig perfekt med denna gråtbild. Skulle vilja se när hon fulgråter istället. Ska man visa allting nu på sociala medier?? Vara öppen med o gnida in sig i mens blod,om orgasmer o sex, visa upp sina kroppar, tala om sina djupa depressioner o hur dåligt man mår, visa hur man bölar framför kameran. Inget är privat längre. Har ingen någon integritet kvar? Självrespekt?

    IQbadboll var det ändå längesen man hörde/använde. IQfiskmås körde vi också en del med – kanske ska ta upp det igen på nåt jobbmöte, när man är lite oenig om något! Och så en ’spegel, spegel tiotusen gånger spegel, kommer aldrig tillbaka!’ på det.

    Finns inget pinsammare än sådana bilder eller Youtube videos där folk bölar. Inget är heligt och privat längre.

      Inget nytt att vi alla har olika gränser för vad som anses vara privat. Ett tips är att inte alltid utgå från att ens egna gränser är allmänt giltiga.

        Detta är ett samhällsfenomen. Det började med Big Brother där folk var villiga att visa allt 24/7 på TV och därefter har gränserna suddats ut. Handlar inte om idioter till individer här, utan snarare att hela kändisvärlden numera är beroende av exibitionism och exploatering. Det är inte konstigt att man reagerar.

    Hon är svartsjuk på Jessica! I say no more…

    Undrar också! Hann dumpa bilden nu är den borta

    TramsFrans genomgång av Linda Lindorffs många gråtbilder är guld!

      Har du någon länk? Hittar inte ☺️

    Åh undra om min kommentar försvann då jag skrev h**ra!

    Hon la iallafall även ut en bild där hon skrev ”H**ran på kanal 5” men hon tog bort den på mindre än en minut. Jag tog dock en printscreen.
    Kvinnor som kallar andra kvinnor sånt borde skämmas.

      När hände det här? Det verkar som att julia har tagit bort sitt konto?

        Detta la hon ut runt 09.25 och hon tog bort det igen när det legat ute i mindre än två minuter.

          Hittar inte hennes konto?

            Julia sökte ju också lägenhet på instastory för ett tag sedan. Slut med Olle Palmlöf?

              Nej, hon var på romantisk weekend med honom senast i går. Men han kom ju också just hem från tre veckor på Malta tsm med Jessica då de jobbade på samma produktion.

                Scenario är ju då att Olle skvallrat ngt för Julia om Jessicas eventuella bravader på Malta. Vidrigt av henne att lägga ut och hon sänker ju både sin kille och daisy grace med sitt eget skepp i detta. Skapar säkert trubbel för Olle och det är inte sådär jättesnyggt för Perfect media att ha anställda som skriver h-ordet om andra kändisar. Undrar hur Jessica mår av detta.

      Skicka in till camcam! Kvinnor som Julia borde få stå till svars

        Äh, vad fan! Har någon knullat ens partner tycker jag man har rätt att kalla den för ”h*ra”. Känns som ett värre brott att ge sig på en upptagen.

          Fast en person kan ju inte hjälpa om någon annans kille väljer att ligga runt. Den skammen kan du inte lägga på den andra kvinnan den får mannen ta själv.
          Varför lägger hon inte ut bilder på vilken h**a hennes kille är?

            Båda är hemska människor då, tycker jag. Sen har ju Jessica en sambo som hon har ett litet barn tillsammans med också.

            Känner jag Julia rätt så kan ”k*ulla” lika gärna vara lika med ”titta”, så jag skulle vara försiktig med att dra allt för snabba slutsatser.

    Jag har full förståelse för att livet suger ibland, mitt gör det tex just nu. Men det blir lite svårt att ta det på allvar, kan jag tycka, när influensers lägger upp sådana här bilder och liksom ”clickbaitar” eller snarare i detta fallet, kommentarsfiskar. Visst kanske det inte alls är vad hon är ute efter men när man sett influensers göra allt och lite till för klick i sina bloggar och likes och kommentarer blir jag alltid lite misstänksam och tänker att det är styrkekram-kommentarer och ”???❤️❤️❤️” man ALLTID är ute efter…

    Vilket märkligt sätt att visa sin depression på, många som är deprimerade kan inte ens gråta.
    Det känns lite tillrättalagt att visa att man är ledsen och gråter, de flesta visar inte upp sig på bild när dom är sjuka.
    Visa en bild när ångesten river i kroppen, inte vackra gråtbilder…
    OBS! Jag har varit deprimerad, och det sista jag tänkte på var att gråta vackert på bild.

      Jag har också varit deprimerad och håller med dig; det sista jag tänkte på var att gråta vackert – alls.

      Ja man är väl mer apatisk och trött som deprimerad.

      Håller helt med dig. Har varit sjuk i utmattningssyndrom, recidiverande depression och ångestsyndrom nu i tre år och kanske gråtit tre gånger under de åren. Att lägga ut en BILD på mig själv eller ens skriva om min depression på sociala medier ligger så otroligt långt från verkligheten.

      Och jag som också gått igenom depression (en grav sådan, med medicinering i år) ansåg att det var jätteviktigt att visa mig sårbar när jag orkade och inte var ända nere vid botten. Att vara med och normalisera negativa känsloyttringar gjorde mig starkare och friskare.

      Kan vi kanske sluta ta våra egna erfarenheter som någon allmängiltig sanning för hur människor fungerar nu?

      Låt henne vara ledsen och visa upp det på insta om hon nu vill det, fattar inte varför det är ett problem för någon.

        Problemet är väl mer att bilden ovan ger en helt jäkla orealistisk bild av hur psykisk ohälsa ser ut. Det är en tillrättalagt bild och stagead för att vara vacker. Psykisk ohälsa är inte vacker.

          Jag håller inte med, psykisk ohälsa kan se ut på en miljard olika sätt. Det här är hennes sätt att visa att visa hur hon mår. Hon behöver kanske pepp? Inte får hon mer pepp i denna sjuka instagramvärld genom att fulgråta.

            Absolut. Jag arbetade några år inom psykiatrin för ett gäng många år sedan och har själv en historia av dito, så är fullt medveten om att den kan se ut på väldigt många olika sätt. Har dock aldrig stött på denna ”snygg-gråta-med-filter”-ohälsan som finns hos vissa av dagens influenser.

            Och missförstå mig inte, jag tycker det är viktigt att det pratas om. Och jag tycker filmen som Angelica lade upp i sitt flöde om där hon saknade barnen var väldigt fin och hjärtskärande. Och jag hoppas verkligen att hon får det stöd hon känner att hon behöver.

            Men det är väl bara att det i mig inte känns bra att bilden av psykisk ohälsa idag är välsminkade influensers som gråter bakom ett filter. En bild som ska passa in i flödet. En bild som inte visar hela sanningen, utan är just en riggad, fixad bild.

    För att man vill det. Varför man vill göra det får man väl fråga personen ifråga. Tror du att hon kommer att svara?

    Jag har svårt för gråtbilder, bilder på sig själv, barn och döende äldre på sjukhus. Även bilder där man som Åza B och hennes kille hör olika bekymrade miner för att illustrera sina inlägg. Fasiken folk borde sluta med bilder : ))

      Nej Karin, Brennanders bilder är fan humor på hög nivå. Skrattar alltid lika gott när aggretions/sur/arg/rasande -bilderna dyker upp. Låt dom aldrig sluta med det. ?

        Håller med dig : ))

    Nu verkar Julia inaktiverat sin Instagram? Elr är jag bara blockad haha?

      Den är borta ja!

      Nä den verkar vara borta? Anmäld till Instagram kanske? Detta vill man veta mer om. Finns så mkt kring Julia känner jag.

        Ohhh, blir så nyfiken nu. Har fått uppleva hennes sköra självförtroende och kvinnohat first hand så jag betvivlar inte hennes gränslöshet för fem öre.

          Hon är riktigt störd.

            Mm… tror ärligt talat att hon behöver hjälp. Nåt är i alla fall gälet där uppe på kontoret.

    Tycker det börjar bli ”för mycket” psykisk ohälsa i sociala medier och att man inte tar hänsyn till enkel psykologi som att människan älskar att vara som sina förebilder när de är barn. Har ni googlat på ”vi måste våga prata om psykisk ohälsa”? Det är ett skämt. Vi pratar om psykisk ohälsa och det finns ingen skam eller skuld i det 2018 – jag skulle säga tvärtom.

    Annikas bild blir känns bara fånig verkligen, det är inte hennes könsloliv som är fånigt utan sättet man belyser att man mår dåligt. Man får bara må dåligt i rätt ljus och vinkel på Instagram.

    För tjugo år sen kanske barn hade en poster på väggen med random kändis som de stod och mimade i spegeln till, vill klä sig så etc. Allt idolen gjorde var bra, inga konstigheter. Man pratade redan då om vilka ideal barnen hade i de här idolerna och ofta problematiserades det. Man tänker att samma målgrupp idag tittar på när Therese Lindgren när hon får panikångestattacker på youtube. Vad blir ekvationen?

    Jobbar just nu med målgruppen 12-18 och ser hur belysta de är i psykisk ohälsa och hur de ofta fattat det helt fel. Ångest har verkligen blivit ett begrepp som det slängs med. ”Jag har ångest inför mitt prov på fredag” Nej, du är nervös. Ångest är en svart klump i magen som gör att du får svårt att svälja, ångest gör fysiskt ont. Ångest är psykosomatiskt. Men man vill vara som Lindgren (obs på att hon har panikångest såklart och är ej en dålig person) och barn o ungdomar princip framkallar känslor som inte finns.

    Man behöver prata mindre om psykisk ohälsa. Och ska man prata om psykisk ohälsa bör man gör det på rätt sätt. Har varit på fem föreläsningar på mindre än två terminer där föreläsaren öppnar med frasern ”VI MÅSTE VÅGA PRATA OM DET!” Vi vågar prata om det. Morgonsoffor pratar om det, gammelmedia pratar om det, internet pratar om det, sociala medier pratar om det. Psykisk ohälsa sprider sig som en löpeld och det är inte bara för att människor generellt mår sämre, det beror garanterat till stor del pga dominoeffekten som kommit med internet.

      Alltså va? Din kommentar gör mig så ledsen. Nej vi behöver inte prata om psykisk ohälsa mindre, det är fortfarande stigmatiserat. Vad vet du om psykisk ohälsa? Vet du hur det känns? Vet du att var tredje kvinna någon gång lidit av psykisk ohälsa? Du är väl en sån person som säger ”ryck upp dig” till någon som lider av depression. Förstår du inte att så många människor ser annorlunda på dig om du berättar om din sjukdom? Tycker du att det är lika accepterat att säga att man lider av tex borderline som att säga att man brutit benet? Snälla läs på lite och tänk om.

        Livet består av med och motgångar, men nuförtiden tror alla att dom har en depression när man är ledsen.
        Många ungdommar blandar ihop oro och att ha tråkigt några dagar med ångest och depression, vi behöver inte förstärka det med gråtbilder av influensers.
        Barn och ungdomar tar gärna efter sina idoler och förebilder.

        Absolut inte. Tar psykisk ohälsa på allra största allvar och är väldigt insatt. Har själv haft panikångest i skov, har pmsd. Skulle aldrig säga ”ryck upp dig”. Du har missuppfattat vad jag skrev. Man ska ta psykisk ohälsa på allvar, men att normalisera den till dem grad att psykisk ohälsa blir något man rycker på axlarna åt bör inte vara målet.

      Å vad jag håller med. Dagens unga behöver lite mer jävlar-anamma istället för att lägga sig platt så fort nått tar emot eller är svårt.
      Man kan ha svackor utan att man är deprimerad.
      Samtidigt är jag själv deprimerad sen flera år, och jag vill inte prata om det alls (jag pratar inte om andra eventuella sjukdomar som kommer och går heller). Däremot var det att höra att en bekant hade börjat äta medicin och mått bättre som blev min spark i rumpan att själv ta hjälp efter flera år i mörker.

        Åh, detta är så sant – jag pratar lika mycket/lite om min psykiska ohälsa som min övriga ohälsa. Är det en när och kär kan jag prata högt och lågt om vad som, men självklart sitter jag inte och dryfta min psykiska ohälsa, dess effekter, uttryck, konsekvenser och medföljande behandlingar, vid fikabordet, på släktträffen, i skolan, med nya bekantskaper eller i övriga situationer där det helt enkelt inte är relevant, på samma sätt som det inte är relevant i alla sammanhang att prata om min mensvärk, min snoriga förkylning, en förstoppning eller vad det nu kan vara.
        Man väljer sina tillfällen, för det passar sig inte jämnt och alla är heller inte intresserade eller beroende av att veta allt om mitt mående. Min chef? Ja, denne kan absolut behöva veta. Alla mina arbetskamrater? Nej.
        Jag tycker förövrigt det här behovet av att få dryfta ALLT, i alla sammanhang, annars är det ”stigmatiserat” är ytterligare ett uttryck för den här uppmärksamhetskåta, exhibitionistiska, skadliga kulturen vi i stort lever i.

      Hade man pratat ”överallt” om psykisk ohälsa när jag började må dåligt så hade jag med stor chans sökt och fått hjälp i tid.

      Och nej, det pratas inte alls tillräckligt om det idag. Väldigt många blir fortfarande otroligt obekväma av när individer pratar om sin psykiska ohälsa. Det går att prata om att man hade influensan eller t o m om cancer vid en misdagsbjudning men har du testat att prata om psykisk ohälsa i en sån situation vet du att det är ett tabubelagt ämne.

        Ska alla rum vara till för att prata om psykisk ohälsa?

      Jag håller med Lina!
      Självklart, det finns de personer med ”riktig” psykisk ohälsa, depression, ,ångest, utmattning osv. Jag vet för jag jobbar med det och ser det varje dag och psykisk ohälsa är inget jg viftar bort eller inte tror exicsterar. Men. Jag tror att det samhället också har mediacaliserat helt normala känslor. Orolig eller nervös har blivit Ångest. Nedstämd och ledsen har blivit Depression. Allt ska få en diagnos, medicineras osv, när det i själva verket är LIVET som drabbat oss. Livet går upp och ner och ibland är det pissigt. Ibland behöver man hjälp men ibland är det bara livet och inget sjukt.
      Jag hade lätt kunnat få diagnosen utmattning eller depression om jag skulle gå till en läkare nu. Men jag vet att för mig (obs mig, för en annan kanske det är mer) är det bara livet som är jävligt pissigt just nu och det jag känner är bara normalt i och med alla omständigheter.
      Självklart ska vi prata om hur vi mår och om psykisk ohälsa men som du skriver Lina så ska det göras på rätt sätt! Låt all känslor ta plats men medicalisera ante en normal känsla/reaktion.

    Patetisk och bisarrt att styla snygga gråtbilder, de kan inte ens vara ledsna utan att bekräftelsekåtheten tar över.

    Jag tycker att det är en väldigt fin bild. Oavsett omständigheter och eventuell skam i dess tillkomst, så tyckte jag den var fin.

    även Johanna Toftby har lagt ut gråtbilder, jag vet inte varför ..jag förstår det inte rent generellt. Men det är väl bara att fråga den som gör det så vet vi .

    Minns att Angelica gick ut på sin blogg för några år sedan och frågade sina följare om det var fler än hon som tog selfies när de gråter. Minns att jag redan då tyckte att det var en märklig fråga.

    Haha så pinsamt att lägga upp stagade gråtbilder, när jag är ledsen så jag gråter tänker jag inte att jag ska ta en selfie, då är jag ledsen ?
    Angelica söker väl bekräftelse att det är synd om henne ?!

    Får en inte tillräckligt med bekräftelse IRL så lägger vissa ut det till allmänhetens beskådande. Tårar eller tuttar, samma sak. Verkar vara sorgligt många som inte känner sig sedda i sina liv.

    Det är trend med lipbilder…..som ngn skrev….ska visa att man är läcker tom ledsen.

    Angelikas gråtmildes är lite av hennes signum. En del människor gillar att pilla bort sårskorpor. Jag tror gråtselfies är den mentala motsvarigheten. Att man sedan väljer att publicera det är väl bara en naturlig konsekvens av att man försörjer sig på att visa upp sitt liv.

    Själv skriver jag mördande tråkiga rapporter om tillståndet i Svensk statsförvaltning. Det är lite som att peta med en trubbig pinne i ett riktigt varigt sår.

      Föredrar dina rapporter framför gråtbilder alla dagar i veckan!

    OT, men vet någon om barnklädesmärket Lingon&Blåbär finns kvar?

    Jag har tagit bort kommentarerna om Julia Frändfors men det kommer ett inlägg.

      NÄR tho?

        Nu

    Varför togs alla kommentarer om JF och JA bort?

      För att Camilla är bossen och allas åsikter som hon inte tycker om raderar hon. Sen vill hon nog inte att andra ska ”spoila” nyheter före hon har gjort det, och så är det ju bra att hon raderar tips från andra också så att andra inte förstår att Camilla inte själv grävit fram det.

        Ah, är det därför hon ofta tackar för tips? 😉

    Angelica har testat ny antidepp och har känslorna utanpå kroppen mer än normalt. Visst jag förstår att hon är ledsen men hon är också väldigt bekräftelsesökande. Jag relaterar inte alls på hennes snyft-story. Den kändes inte äkta. ”Jag vill… Buhu…visa upp att livet… Buhu.. Inte alltid är fint och perfekt… Buhu” och så ser hon ändå jättefin ut liksom. Och avslutar med en heeeelt totalt icke-stagead ”dra in snoret”.

    Sen lyssnade jag på extraavsnittet av podden när de berättade om Jessicas graviditet. Angelica skrek som en galning körde iväg till flera affärer för att köpa nytt test, bad Jessica kissa i en mugg på parkeringen vid Coop och skrek ännu mer. Alltså på något sätt vill jag bara krama henne. Vi alla behöver nån att prata med som inte är sociala medier och det är såklart okej att visa känslor men det där kändes lite väl mycket se mig hör mig rör mig. Bekräftelse. Ingenting är heligt i sociala medier-världen. Inte ens Jessicas graviditet ”hur många streck ser du? *blurrat hela jävla testet* Klicka in dig på bloggen för att veta mer!”

    Baaaaaah.

    Alltså gråtbilder känns ju inte direkt som något nytt, redan på den gamla goda tiden på bilddagboken 2008 så flödade det av gråtbilder. Alternativa tjejer i löshår, kajal, stjärnor på kinderna, Broder Daniel-citat på profilerna och randiga kläder ÄLSKADE att posta bilder på sig själv med tårarna forsandes ner för kinderna.

    Källa: Jag var en av dem. Min externa hårddisk från den tiden är en kavalkad av ”proffsiga” snyftiga bilder där jag med rådjursögon tittar in i kameran och bölar. Mmm det symboliserade ett djup, man var inte som de där ytliga brudarna som shoppade på Bikbok och använde brunpuder. Nej man hade sett livets smärta och förmedlade det till sina bevakare.

    ”I wont last long… Soon I’ll be gone…
    Det är svårt att veta vilka som bryr sig… När ingen visar det…”

    Typ såna bildtexter. Hahhaa okej ska sluta drunkna i nostalgi nu <3

      Nu drogs jag in i nostalgin jag också … 🙂
      Jag var inte en alternativ panda-tjej men jag hade kort lugg, septumpiercing, hängslen, låga svarta & klumpiga kängor och kläder från second-hand.
      Jag la ut allvarsamma bilder med tuff blick med en eller två tårar rinnandes ner för varsin kind.
      Jag listade alla ”coola” band jag lyssnade på i bokstavsordning och hintade om mina problem i korta meningar som ”wanna feel alright – keep it light”.
      Har fortfarande samma problem, men är inte lika cool och bra på att posera längre.

      Ja, men jag tänker att det här var ju tonåringar/barn? Angelica är ju en vuxen kvinna.

    Det är som dem som lägger upp bilder på sig själva på sjukhus men inte skriver av vilken anledning

    För att vissa människor vill ha sympati genom att folk tycker synd om dem. Inget jag heller kan förstå eller relatera till då det sista man vill är att folk ska tycka synd om en.

    Mest pinsamma är att benämna sig själv i tredje person…

    Bra å snakke om psykisk ohälsa:JA! men legg ned kamera og snakk med noen i stedet.Det blir helt feil når fokuset egentlig er å få likes,oppmerksomhet og se «snygg» ut..jeg tror det bare skaper enda mer psykisk ohälsa… Tror Angelica hadde fått det bedre av å logge av helt en god periode og prøve å slutte med å være så opptatt av seg selv og fremstå som en herlig person..

    Att kalla sig själv för ”hon” när man är 30+, okej?! Minns att det var något vissa gjorde i högstadiet, men redan då kändes det lite patetiskt att tala om sig själv i tredje person.

      Skrev sådana ’dikter’ som fjortis: ’Hon med alla känslorna utanpå kroppen’ hade passat perfekt.

        Hon med alla känslorna utanpå kroppen och stjärnglitter som rinner som tårar. Hahahah. Fjortis-tiden ändå!

    Om du inte kan förstå det så tycker jag det är konstigt hur du kan förstå varför man gör andra minspel med känslor i bilder.
    Det må vara utöver det vanliga att se en gråtbild. Men grunden för den är densamma som med en glad eller arg bild. Man vill helt enkelt visa det. Inget fel med det. Det borde inte ifrågasättas när ett leende inte ifrågasätts.

    Apropå att fiska sympatier..Har råkat ut för nåt nytt i mitt 60-plus liv..En kvinna i vänkretsen går runt och snackar skit om mig,att jag HATAR henne…hon får en massa sympati för det.. jag har länge sagt att jag hatar inte henne..tycker inte om hennes stil,hon är ointressant osv osv plus en massa annat MEN jag hatar inte…Hata är för mig ett starkt ord…Nu ikväll blev jag och pojkvännen osams om detta…han ser inte igenom hennes spel…OM jag hade hatat …sooo what? Detta är så galet så jag vet inte vad jag ska göra? Hon är en sån brud som ska skapa drama hela tiden och jag vill inte vara med på det…Tips någon??

      Men vänta lite? Du verkar ogilla den här kvinnan väldigt mycket och det det gör henne tydligen upprörd. Är det inte ok att få prata om det med sina vänner? Känns ganska oärligt att dra in semantiska skillnader i diskussioner. Är väl ingen tröst att någon i ens vänkrets minsann inte HATAR en utan bara tycker en massa annat negativt om en.

      Om du inte vill att andra ska ”snacka skit” kanske du bör rannsaka dig själv först? Varför är du vän med någon du ogillar? Du får gärna känna som du vill, men nu låter det som om du låter dina känslor gå ut över den här kvinna. Du nämner inte alls hur hon är manipulativ så har svårt att ge råd på den punkten.

    Uppmärksamhet precis som många skriver. Jag själv tog gråtbilder i yngre dagar, där jag sorgset tittade rakt in i kameran, för att jag tyckte jag var så söt när jag grät.. Dessa publicerades aldrig, ska dock tilläggas ?

    Alla skriver att de bara vill ha uppmärksamhet som om det vore världens värsta sak. När man har det kassör så behöver man extra uppmärksamhet ibland! Vill veta att alla bryr sig, behöver höra fina saker oavsett om det är från sin mamma eller löst bekanta på FB. Förstår inte riktigt vad som är så fel med det. Jag har allvarliga psykiska problem själv (har varit inlagd många gånger och i konstant vård sen jag var liten), men ser ingen poäng i att förminska i hur någon annan beter sig när de är ledsna om det inte skadar någon? Väldigt mycket bättre att de får bekräftelsen de behöver än att vara ledsna och ensamma , även om det anses vara mer ”genuint” av folk på internet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.