När bloggare backar varandra…

https://www.instagram.com/p/BruG6nzFfOx/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1dj4jdso1pc1

https://www.instagram.com/p/BruKnUPgEcc/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1rld0q5xjm21e

För de allra flesta är en separation bland det värsta man kan gå igenom, särskilt när det är barn inblandade. Både Angelica Lagergren och Carolina Gynning har gått igenom detta för inte allt för längesen- Angelica ligger ett par steg före i processen och nu stöttar hon sin kollega öppet på Instagram. Delar med sig av sina egna erfarenheter och känslor. Det är fint.

Kärlek till alla vars liv kanske inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Förhoppningsvis blir det bra ändå till slut. ❤️

145 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Det där med att lämna sitt eget gamla hus måste kännas så tungt!!! Eller bara det att komma på besök till ett ställe och till personer som man har kallt sitt hem!

    Att läsa det här förstärker ju mina tvivel om att killen jag lätt fallit för verkligen är redo att inleda något… Ungefär 13-14 månader efter hans skilsmässa 😮

      Fast det är ju inte alltid sådär som dem skriver. För vissa är en skilsmässa en lättnad. Man har vuxit ifrån varandra/tappat känslorna eller liknande. Om du då tvivlar på att din partner inte är redo kanske du borde berätta den för honom, är aldrig kul när andra fattar beslut åt en.

        Tack!! Nej det är klart 🙂 Det är ju såpass nytt också så kan ju inte kalla han partner. Det hjälper ju inte att han bor på annan ort och december alltid är en busy månad… man hinner ju tänka en del på egen hand.
        Men jag skulle inte ta något beslut utan att ha pratat med honom! Jag har inte heller en klar bild på varför de skilde sig än…

      Mina barns pappa träffade en ny ca 4 månader efter att jag flyttade ut, och det har gått jätte bra. Hon är super gullig, nu bor de i huset som jag flyttade från och det känns faktiskt helt ok. (I mars var det två år sedan jag flyttade)

        Wow, önskar att jag hade kunnat ta det lika bra som dig. Starkt

        Vi bor granne med min mans ex, mamman till barnens storasyskon. Hon är vår närmsta släkting, geografiskt och känslomässigt. I morgon firar vi jul tillsammans för tionde gången. Att min fantastiska man har ett fantastiskt ex är både självklart och skönt.

          Sånt här tycker jag är lika fint och inspirerande att höra som om människor som lyckats hålla ihop hela livet. Att det faktiskt ”kan bli bra”.

          Härligt om och när det fungerar, och om alla verkligen uppskattar det på riktigt. Har en bekant som alltid berättar vitt och brett om hur hon och hennes man firar ALLA högtider tillsammans med hennes exman (som hon har barn tillsammans med). Och hur hennes nya man älskar det. Den nya har också barn från ett tidigare äktenskap men den ex-frun vill hon absolut inte träffa (utan undviker snarare).

          Efter att ha matats om deras underbara jular, fantastiska påskar och härliga födelsedagskalas i tre års tid råkade det sig så att våra män blev ensamma över en öl eller två. Min man har en egenskap att alltid få folk att prata av sig och de flesta lättar sina hjärtan för honom. Så det kom fram att den här stackars killen tycker att det är SÅ jobbigt att alltid behöva dras med exmannen, att han önskade att de någon gång kunde fira någonting utan att behöva ha honom hängandes där. Att han egentligen inte ens gillar honom, utan bara accepterar att det är som det är.

          Så ibland håller nog folk tyst för husfridens skull.

            Ja, ibland stannar folk i relationer för husfridens skull, eller äter äcklig mat, eller umgås med knasiga/elaka/obehagliga släktingar. Mitt exempel var en variant som funkar, till och med är härlig för alla inblandade – ingen här som behöver ’öppna hjärtat’ på fyllan för din man.

      Jag träffade min man när han ännu inte var helt skild, betänketiden på hans skilsmässa hade inte gått igenom. Och det var han som blev lämnad. Men han var klar med den relationen som aldrig hade varit bra från början. Så alla är olika!

      Män går generellt vidare fortare…

        Dom har inte jag träffat påmind 😉 eller så är de bara bra påfart använda det som svepskäl….

        Jasså? Finns ju flertalet studier (både svenska och utländska) som visar på att män generellt blir olyckligare efter skilsmässan medan kvinnorna är de som blir lyckligare (även om kvinnorna oftare ”förlorar” ekonomiskt)

      Jag inledde något nytt ganska direkt efter min skilsmässa. Vi är fortfarande överlyckliga ihop nu tre år senare. Jag tror att det beror helt på hur den förra relationen tog slut. För min del så hade jag inte känt kärlek för min exman på flera, flera år och det var faktiskt väldigt skönt att gå vidare. Så alla lämnar inte med krossade hjärtan.

      Fast dom har ju råd att gå till terapeut och tala ut. Så många i svåra kriser som inte har den möjligheten och det är såklart jätte tufft.

    Blir nästintill gråtfärdig när jag läser hur vi tjejer verkligen stöttar varandra. Heja.

    Usch, separera är så överjävligt. Särskilt om man dessutom blivit bedragen. Inte bara personen man separerar från. Det är ju en hel livsstil. Trots att det nu är jul nummer två för mig är det jobbigt. Man minns de jular som varit, och jag ser på hur tomt jag har det nu.

      Jul nummer två för mig också… 🙁 och ja, överjävligt är ordet. Sån brutal smärta.

        Ja, jul nummer två hör med… Första utan barnen. Känns helt överfördjävligt. Men vi firande som julafton här igår, bjöd in lite folk vi tyckte om på julmiddag och hade en super fin dag. Det gör att ångesten släppt lite.

        Just såna här dagar går hjärtat sönder över att inte vara en del av en familj.

      Jul nummer fyra. Denna julen är i alla fall barnen hemma men inte nyår. Vi kör varannan. Men de högtider de inte är hemma brukar jag bara rå om mig själv. Tillåter mig själv att vara bitter, ledsen och trött på livet. Bara vara för mig själv och kolla på film, äta gott, långa promenader eller bara sånt som gör en gott i själen.

      Jag försöker rå om den sidan av mig som inte är mamma, utan den Sara som finns när inte barnen är med. Jag kanske låter lite personlighetskluven men hoppas någon förstår mitt svammel ?

        Det låtet sunt. Bättre att få ut det helt emellanåt än att gå och pysa. Många olika känslor bär man på, både positiva och negativa. Hoppas du får en bra jul med barnen och ett nyår som du vill ha och behöver ha det❤️

      Hänger på här med jul nr2 jag också. Stor kram till er alla som kämpar. Jag är så trött på att må så jäkla dåligt hela tiden. Jag har precis börjat läsa boken ”Sorgbearbetning” med inslag av uppgifter att göra. Kan varmt rekommendera den även om jag inte har hunnit igenom alla övningar än. Mig hjälper det att ha något konkret att ”beta av” för att känna att min process går framåt.

    Kan du inte skriva lite om att Bianca Ingrosso bestämt hävdar efter att ha fått en dålig recension av hennes palett att tejejen antingen använt fel primer, använt dåliga borstar eller att det är fabriksfel på paletten? Bianca kan inte ta kritik.
    Här är videon där Bianca säger det: https://www.youtube.com/watch?v=OnT1D93ZXiM (Ska tydligen ha pratat om det i podden också)
    Här är recensionen av paletten: https://www.youtube.com/watch?v=CT-HjqdTIn8

      Eller så kanske struntar vi i det dagen före jul.

        Jahopp, visste inte att det fanns oskrivna regler om när man fick skriva om vissa ämnen. Bäst att Camilla väntar till efter jul i så fall!

      Pinsamt att hon inte kan ta den kritiken. Alla gillar inte allting och om hon skulle ha ”fel” borstar, primer, lotion etc så borde det väl stå någonstans.
      Helt rätt av tjejen att säga vad hon tycker i alla fall och det ska hon fortsätta göra??

        Biancas reaktion känns väldigt ”ung”. Recensioner som är ärliga och där färgerna testas ordentligt är extremt värdefullt för företag och ger dem möjlighet att förbättra produkten. Hon borde välkomna kritiken snarare, för det kan tyda på att nåt i produktionsledet inte gått som det ska tex.

      Upplevde tjejen som rätt osympatiskt och faktiskt lite negativt inställd till produkten från start. Använde hon ens nån primer?

        OsympatisK.

        En bra recension. Hon använder samma produkter och penslar som hon brukar vilket ger paletten samma förutsättningar som annat hon använder. Om en palett bara funkar med speciella penslar är det inte så bra ju, och dyrt för konsumenten. Då finns det massa andra liknande paletter, eftersom färgerna i sig är återkommande hos många märken.

        Du ska inte behöva använda en primer till så dyra skuggor förutom till skimmerskuggor om man vill mera oumph eller om man behöver det för att sminkningen ska hålla hela dagen.

        Det jag regerade mest på hennes och en annan youtuber var att de blåste på paletten ? men visst ska man bara använda den på sig själv så är man väl inte så orolig för bakterier

          Man behöver primer oavsett hur dyr en palett är. Skuggorna behöver något att fästa på och då de flesta använder foundation och sedan fixerar den med puder så måste du ha en primer på pudret så att skuggorna fäster.

            Fast puder fäster på puder?
            Jag personligen föredrar att jobba utan ögonskuggsprimer, men det kan också ha att göra med att jag började jobba med det innan primer blev stort. Till vissa skuggor och till vissa kunder använder jag primer. Men för det mesta blir det exakt samma intensitet, sminkning och hållbarhet som med concealer+puder som med primer.

    Par som har rätt inställning till sitt äktenskap ser det som något bestående, och det gör att båda är trygga. De vet att ingen kommer ge upp, inte ens när det stormar rejält. Om man inte ser äktenskapet som något bestående är risken stor att man ger upp när man får problem och att man tänker ”vi är inte menade för varandra”. Folk ger upp för lätt, eftersom äktenskap idag inte ses som något bestående. ”Man kan ju alltid skiljas”.

      Och om man inte är kär längre?

        Vad betyder det ens att vara kär då? Många yngre tror att kär = sex dagligen och magpirr och romantiska dejter varje lördag. Men när man är 45 och har två ungar så ser livet verkligen inte ut så. Det mest romantiska jag vet är när jag och min man bara tittar på varandra och direkt vet att blicken betyder typ ”ta du en tupplur så diskar jag”. Det är superfint med djup kärlek som kan komma fram efter 10 år ihop, istället för det där kaninjuckandet och psykosförälskelsen man har som 18-åring.

        Kärleken är inte något som bara finns, det är något som måste underhållas. Det är som en eld som ständigt måste matas med nytt bränsle annars slocknar den! Det kräver jobb från båda.

        Sen kan man inte gå omkring och förvänta sig att vara tok kär hela tiden? nivån går ju upp och ner i ett förhållande, från djupa dalar till höga toppar.

          Då den andre hittar en ny och vill skiljas är det bara att acceptera och låta honom gå. Man får inte alltid välja.

      Man hör ofta denna typ av kommentarer, kanske från personer som sluppit denna erfarenhet. För egen del, och många andra som sagt samma, har man kämpat och kämpat. Kanske stått ut med saker man botde satt stopp för långt tidigare. Jag, och fler med mig, är snarare efteråt helt utmattade och står där med insikten att vi kanske kämpat för länge… Nu är mitt liv bra igen men på många sätt var det en fasaansfull tid som inte alls var ”lättvindlig”!

        Tror också det. På ett sätt är det fint, kommentaren kommer från människor med ”naiviteten” kvar på nåt sätt. Lite ”de som vet, de vet”. Finns aldrig några garantier.

        Håller med. Nu har jag inte varit gift men har varit i ett längre förhållande och det förhållandet varade minst 1 år för länge på grund av resonemanget ovan. Under denna period vi/jag trots allt gav det en chans mådde jag dåligt på kuppen och det stal så otroligt mycket energi under så lång tid, bara för att ”ge det en chans”. Inte igen. Aldrig igen.

        Självklart har jag ”sluppit denna erfarenhet” som en skilsmässa innebär. Jag och min make skulle aldrig skilja oss. Vi har avlagt ett löfte inför varandra och inför Gud att vi ska hålla ihop i NÖD och lust. Och tro mig, vi har gått igenom nöd. Men det är inte när allt är lätt och roligt som löftet prövas. Det är när man står i gyttja upp över knäna och gråter, det är då äktenskapet prövas. Vi har fått kämpa, men för oss är det värt det. Många andra hade gett upp. Men vi tror på äktenskapet.

          Hoppas det blir som du har tänkt dig Maria. För en del blir det så, men för många så spelar det ingen roll hur goda föresatser man har eller vilka löften man gett, det slutar ändå inte som man tänkt sig. Men såklart fantastiskt se att en del lyckas hålla ihop livslånga äktenskap (utan att må dåligt och göra sig eller andra illa på kuppen).

          Men det är ju just det, när du skriver ”jag och min make skulle aldrig skilja oss” så är det ju så att du faktiskt bara kan kontrollera dig själv, och du kan egentligen aldrig veta eller bestämma över din make. Men det ”hjälper” säkert med den sociala pressen från en kristen församling att ingen av er väljer skilsmässa lättvindigt. Särskilt om alla där har den härligt fördömande tonen som du verkar ha.

          Just det där tvärsäkra ”jag och min man skulle aldrig skilja oss” har jag hört förut, och kraschen blir inte nådig när det visar sig att mannen ändå fått andra åsikter i hemlighet. Särskilt då man lagt in en så stor stolthet i att man ”självklart” inte skulle skilja sig och att det är fel på de som gör det.

            ja, det där är väl verkligen plågsamt för många som tänker ”men jag gjorde ju verkligen allt rätt och satsade allt” och så skiter det sig för att den andra parten är en egen människa med egna tankar och känslor och ideer om hur han vill leva sitt liv. Jag har varit där 🙂

            Hon lät inte fördömande alls i mina ögon, utan hon uttryckte hur hennes äktenskap varit en kamp. Hon gav inte upp. Givetvis kan hennes man inleda en affär bakom hennes rygg eller bara tröttna rakt av. För denna kvinna är det otänkbart, för hon har troligtvis bevittnat en stark kärlek i nöd och lust från din make.

            Sedan är allt väldigt annorlunda om man tror på Gud och Jesus. Man kan fortfarande ångra sig – men i grunden tror man att herren fört 2 människor samman. Krävs ingen församling eller kyrka för att vara kristen, utan tro på Jesus och hans plan.

            ”Den som tittar på en kvinna med lust har redan begått synden i sitt hjärta”.

            Det är sorgligt att mammor inte ska få uppleva julen med sina barn. För oftast är barn det största som kan ske i livet. Både Gynning och den andra kvinnan är fyllda av sorg, de saknar sina barn. Barnen saknar säkert också sina mammor. Ska alla lida bara för att deras exmän valt en ny förälskelse?

            Det är sjukt att många skiljer sig baserat på flyktiga känslor och brist på förälskelse. Det drabbar oftast en av parterna hårdast + barnen.

              Tack Anna, fint skrivet. Precis så är det ❤️

          Haha, alltså Maria. Rätt vad det är är han otrogen mot dig med en arbetskollega medan du släpar på i gyttja och nöd. Du vaknar nog upp från din Disney-värld tids nog du också.

            Det är ingen disneyvärld, det är verklighet för många, inte bara Maria. ❤️

              Jo men det är nog verklighet för många människor, i alla fall ett tag. Det finns dock aldrig garantier för hur länge den verkligheten varar och när man är mitt uppe i den kan det också vara svårt att avgöra vad som är verklighet och vad som är illusioner.

            Skulle säga att majoriteten av män är otrogna, ja. Speciellt i nöden.
            Otrohet är dessutom ett växande fenomen i moderna världen.

            Men låt oss hoppas att Marias man faktiskt tror på Gud, vilket hon hintar.
            Hoppas att han tänker ”Gud ser mig även i mörkret, för hans ögon är klara”. Hoppas att Maria skonas från sorg och skilsmässa, välsigna henne!

          Haha, Maria. Tänk om din man har ett förhållande med en arbetskollega och där släpar du på i gyttja och nöd. Tids nog vaknar du upp ur din Disney-värld du också.

          Maria, vilken religion tillhör du?

        Jag håller med dig Cecilia. Fick höra den kommentaren lite väl många gånger efter att jag skiljde mig tidigare i år. Jag kämpade otroligt mycket för att hålla ihop mitt äktenskap, när skilsmässan gick igenom och jag landat insåg jag att jag borde ha lämnat för ett par år sedan. Nu väntar den första julen utan exet och det känns både skönt och smärtsamt.

      Folk ger inte upp lättare idag. Det är mer skilsmässor idag eftersom kvinnor faktiskt har möjlighet att lämna sin man, lättare.

      De har oftast mer ekonomisk trygghet själva, har arbetat och har råd att flytta.

      Förr var det inte så. Därav stannade man i ett dåligt förhållande för att man inte hade råd att lämna. Eller att det var skamfyllt att lämna sin man. Och oftast hade man heller inte råd att ta med sig sina barn. Så ja. Då var skilsmässorna färre.

      Så att fler kvinnor väljer att lämna sina män idag har inget med att man inte kämpar som förr. Man kan stå på egna ben med sina barn för första gången och är oftast inte ekonomisk beroende av sin man.

      Visst är det bra! 🙂

        Kanske en del skaffar barn för tidigt innan de känner varandras ”dåliga” sidor? Dem som vi ofta blundar för när vi är upp över öronen förälskade?

          Av egen erfarenhet kan jag säga att det var först när vi fått barn jag såg de dåliga sidorna. Hade nog inte spelat nån roll om vi varit ihop i tio år innan.

          Alla människor har dåliga sidor. Finns ingen människa som inte har personliga defekter och fel, kvinnor som män. Att vara i ett förhållande är att acceptera ens partners personliga fel omkompromisslöst. Sen beror det på hur pass allvarliga de är, om man inte kan acceptera så är det bäst att göra slut och lämna varandra. Om man inte kan förändra sig och arbeta bort dom.

        Nä jag tycker inte att det är bra. Av många anledningar. Men alla tycker olika. Jag anser att det är bra när gifta par håller ihop, när föräldrar lever tillsammans och när man kan se till andras lycka och välmående före sin egen lycka. Vi lever i en värld där snabba kickar premieras och vi strävar konstant efter nya kickar, nya saker, nya resor, nya partners. Jag tror inte det är bra. Jag tror att det är bra med stabilitet, långvariga relationer och tålamod.

          Maria, du beskriver giftemål som att ”offra sig för andra” och att se till sin partners välmående före sig själv. Att du stått i gyttja upp över knäna och gråtit. Att man inte kan skiljas för att man lovat inför Gud. Du verkar leva i en kristen församling där det är tydligt att man ser ner på folk som skiljer sig.

          Jag hoppas att du och din man är lyckliga med varandra, och att det är lika mycket tagande och givande från båda sidor. Jag hoppas att det inte är bara du som ”offrar dig” och sätter din partner främst, och att det elände du beskriver verkligen har varit värt att kämpa för, inte bara för att du själv ser ner på människor som skiljer sig och är rädd för att hamna utanför den kristna gemenskapen.

          Hoppas du får en fin jul med nära och kära, och att du kan erbjuda empati och förståelse om du har en väninna som lever i ett ruttet äktenskap och behöver skilja sig för att få ett drägligt liv igen.

            Tack, vi lever inte i någon kristen församling, men vi gifta oss kyrkligt. Själva grunden i den kyrkliga vigseln är ju löftet till varandra och Gud att älska varandra i nöd och lust. Hade vi inte båda två trott på det så hade vi gift oss borgligt eller inte gift oss alls. Om äkenskap håller eller inte handlar de facto om värderingar. T.ex. är det större risk att man skiljer sig om man själv har skilda föräldrar. Vi värderar äktenskapet och varandra högre än egoism och självförverkligande.

              Tack för att du delar med dig men ang att det ’de facto’ skulle vara värderingar som avgör huruvida äktenskap håller eller ej så har du faktiskt fel. Klart det kan vara så i en del fall men det är absolut inte orsaken till alla skilsmässor.

              Tror inte det är har så mkt med religion att göra utan sin inställning till åtagandet. Har varit med min man i 20 år gift i 10, är gifta i kyrkan även om han inte är så värst troende. Däremot har vi samma inställning till äktenskapet och självklart är det tufft emellanåt i synnerhet med barn testats förhållandet enormt. Jag kan absolut förstå de som skiljer sig i synnerhet när barnen är små- man är inte sig själv med åratal av för lite sömn, jag upplever att många som är lyckligare i nästa relation är det för att de har en annan acceptans gentemot sin nya partner eftersom man vet hur tufft och skört det är. Den acceptansen kan man ha även i sitt första äktenskap.

                Kloka tankar Liv!

              Ok. Fast faktumet att man gift sig i kyrkan och lovat varandra i ”nöd och lust” – det gjorde jag och f d maken med – innebär inte att det går att leva så. Du har ingen aning om vad som kan finnas runt hörnet, vad som sker i din makes huvud eller hur du själv kommer att tänka, känna eller må på längre sikt. Jag och f d maken levde ihop i 17 år. De sista åren borde vi gett upp. Men när det till sist skedde var det just absolut inte lättvindligt. Det var tungt, omskakande men ett måste för att ta sig vidare. Var ödmjuk, Maria.

      Det där är ju lättare sagt än gjort. Det spelar ju ingen roll hur hängiven du är i din övertygelse om att äktenskapet är evigt om din man plötsligt blir handlöst förälskad i sin kollega. Och nej, det hade nog inte förhindrats om du bara hade varit ännu lite mer övertygad att äktenskap är för evigt.

      Det är tyvärr lätt att tolka din kommentar som att alla som skiljer sig har sig själva att skylla för att de hade fel inställning, men det var kanske inte alla så du menade.

      Lite som de föräldrar jag känt som hade turen att få ett lugnt första barn. De höll långa självsäkra utläggningar om hur det ”bara” är att vara konsekvent i sitt föräldraskap, och om bara andra gjorde likadant skulle de inte alls ha ADHD-barn osv. Nästan alla dessa skaffade sedan ett andra barn och blev chockade när deras universallösning för barnuppfostran inte alls funkade på barn nr 2, och det var väldigt tillfredsställande för oss andra att se…

        Ja, precis. Det svåra med relationer är ju att det är två personer inblandade, endast en persons övertygelse räcker inte.

        Fast de flesta blir kära i andra någon gång under livet, de flesta kommer känna pirr och attraktion till andra än de är gifta med. Skillnaden är att värderar man äktenskapet mer än ”att bli kär” så gör man inget mer. Man måste inte leva på kickar och kasta sig in i nya relationer så fort man blir kär. Man kan faktiskt låta bli att leva ut de där impulserna och värdera det man har istället.

          Ja absolut, det har du helt rätt i. Jag menar bara att du kan aldrig kontrollera att även din man faktiskt resonerar så. Du fick det att låta som att man har sig själv att skylla vid skilsmässa för att man inte var tillräckligt hängiven.

            Jag behöver inte kontrollera honom och hans känslor. Vi har en djup och öppen relation med varandra och delar samma värderingar. Det är väl ändå något man får anta att alla som ingår äktenskap gör?

              Tror anonym syftar på att det bara är dig själv du känner i grunden och dina egna handlingar du kan styra. Du gör antaganden om din man. Säger absolut inte att du har fel, poängen är mer att man aldrig riktigt kan veta om nån annan. Självklart inget fel med att ändå tro på det.

              Man ska inte ta något för givet i livet. Även om man tycker en sak just nu så kan saker ändras. Ibland tar man beslut eller känner något man aldrig trodde man skulle kunna göra för ett antal är sen tex.

                År*

      Och om det är alkohol inblandat eller otrohet..

      Och ibland tänker ena parten så, men inte den andra. Det kanske är det som är smärtsamt. Eller när man ser på sitt/sina barn att deras liv skulle vara enklare utan föräldrar som tjafsar eller är irriterade. Då kanske det är dags att omvärdera sin relation.

      Nej du, äktenskap är att ingå ett ekonomiskt avtal och precis som andra avtal kan det upphöra (med viss uppsägningstid) när parterna inte längre är överens. Sen kan du förstås tycka vad du vill, själv tycker jag det är fantastiskt att kvinnor numera kan lämna destruktiva äktenskap och slippa den ensidiga uppfoffringen av sitt väl och ve.

        Om man ser äktenskap som ett ekonomiskt avtal är det kanske inte så konstigt att man inte har nåt problem med att skilja sig heller.

    Jag gjorde exakt samma sak. Kastade mig ut i ”Ensam är stark”, dejtade järnet och bara körde på. Drygt ett halvår senare kraschade jag på jobbet och bara grät. Kunde inte andas bokstavligen. Fyfan. Krävdes sen psykolog en gång i veckan i över ett halvår. Hon förklarade vikten utav att sörja. Sörja som om relationen var ett dödsfall. Sen gå vidare.

    Jag tror problemet är att folk inte väljer varandra längre och det säger jag med all respekt. Jag tror liksom lösningen är att dels 1. hitta någon du genuint känner är ditt livs kärlek. När man träffar rätt så vet man, och 2. Välja varandra för livet. Att se på ens relation som lika ouppbrytbar som den man har med sina barn. Att det liksom inte finns på kartan att man ska göra slut.
    Men som sagt, för att detta ska funka så måste man också hitta den där jävligt unika kärleken. Man kan ju inte låsa sig på att välja skräp, vilket också är ett problem jag tror många gör. Blir tillsammans med uppenbart skräp, alltså. Och man ska fan inte stanna i en relation med någon som är skräp, det är för guds skull absolut inte det jag menar. Så ni som lämnat den där äckliga jävla satmannen efter år av slit och sorg- kärlek till er <3

    Jag är själv skilsmässobarn och känner med både Carolina och alla skilsmässobarn. Satan vad svårt det varit att se sin mamma så ledsen. Men med mina föräldrar kan jag verkligen känna "vad fan gjorde ni slut för?, ni är ju varandras livs stora kärlekar" och så går dom vidare till att leva med folk jag inte alls känner att dom är djupt kära i bara för att det e "lättare" typ. Äe..

      Men de enda som vet exakt vad som händer i en relation är ju de som är i den. Det är ju lite vanskligt att sitta bredvid och säga att de gjorde fel som separerade. Jag vet också par som jag trodde hade världens stabilaste relation och skulle bli gamla ihop, men så var det inte pga saker som inte riktigt kan förklaras, bara de vet.

      Jag förstår ditt resonemang, men kan också se ett problem med att man ser på relationen som ouppbrytbar, delvis för att det kan bidra till att sabba relationen om man tar varann för givna.

      Kan vi bara bryta ner den här normen att skilsmässa är någonting dåligt, ett misslyckande? Förstår att det är jobbigt för många och allra mest barn men varför måste kärlek vara livslångt? Kan det inte få va i perioder av livet och ändå vara lika fint som ett helt livs äktenskap? Att scamma folk som separerar bidrar inte till att fler vågar lyssna på sin egen magkänsla direkt, varför måste ens kärlek till ens partner vara lika ouppbrytvar som till ens barn? Känns så förlegat att tycka att äktenskap/långa relationer måste vara livslånga.

        Varför måste nyliberala värderingar vara bättre än konservativa värderingar? Vi kanske tycker att äktenskapet har ett värde utöver att ”vara kär”. Måste man vara kär hela livet? Måste livet bestå av kickar? Kan livet ha ett värde även om det är tråkigt ibland? Kan det finnas ett värde i att kämpa tillsammans, att hålla ihop och att offra sig för andra? Jag tror det.

          Det tror jag med Maria. För mig skulle absolut en skilsmässa vara ett misslyckande om jag var med och initierade den. Äktenskap är för mig på riktigt för evigt . Varför får man inte tänka och tycka så längre? Jag skiter i att vänner och grannar gifter om sig 5 ggr och har ungar med 4 olika personer, det är deras val men det är ingenting jag väljer att hålla på med.

            Nä, man kan såklart ha vilka värderingar man vill. Problemet är väl att relationer kan krascha helt oavsett. Så då är det kanske extra trist om man dessutom ser på det som ett misslyckande ur ett värdegrundsperspektiv.

          Ja, du har rätt i att allting inte alltid är bra. Och det finns säkert de som separerar/skiljer sig utan att kämpa. Men desto fler kämpar oerhört länge. Alldeles för länge. Vänder ut och in på sig själva. Ändrar sig själv tills de inte längre vet vilka de är. Där ena partnern kämpar och vill förändra och förbättra men där den andra inte ser, hör eller känner. Där den ena partnern helt enkelt inte inser vad som sker.

          Det finns också de som helt sonika växer ifrån varandra, men som fortfarande är vänner. En del kanske kan trivas med det, för barnens skull. Men en del trivs inte med det. De försöker leva tillsammans men känner att de saknar en annan form av kärlek. Det behöver inte vara att man söker kickar hela tiden. Det kanske handlar om att man söker efter en annan kärlek eftersom man själv har ändrats med tidens gång och där partnern ändrats åt ett annat håll. Eller inte alls.

          Jag är genuint glad för alla som har långvariga relationer där de kämpar i motvind. Jag är också genuint glad för alla de som beslutar sig för att även deras egna måenden är betydelsefulla och att kämpa i motvind är bra och viktigt – men inte på bekostnad av att aldrig få känna medvind tillsammans. Där någon känner sig ensam, bortglömd, mindre värd. Där jämställdhet inte råder. Där kärlek inte längre råder.

          Att vilja kämpa för sin relation är inte fult. Att vilja lämna sin relation är inte heller fult. Det är däremot oerhört fult att döma andra människor och deras beslut, utan att veta sanningen bakom dem.

          Maria, håller med dig.
          Vad man än säger idag så ”scammar” man enligt folk. Det är tabu med åsikter som är ”gammaldags”.

          Hoppas din man är god, önskar dig väl.

          Dessutom är det inte lätt att överleva ekonomiskt som ensam individ idag. Det är svårt även med en bra lön.

        Folk får såklart göra som dom vill, det jag skrev riktade sig väl till folk som precis som jag vill ha den där långa kärleken. Varje gång nån frågar hur länge jag och min man varit tillsammans så vill folk veta HUR GÖR NI DET och jag ser honom seriöst som en förlängning av mig själv. Vi är helt egna individer (believe you me, vi e två karaktärer haha) men det e på nåt sjukt sätt som att våra själar går ihop. Ett liv utan honom vore som ett liv utan typ… ett av mina inre organ. Ser det inte ens som en möjlighet.
        Tycker inte alls att folk som skiljer sig är misslyckade<3

    Separerade när jag hade barn. Det var 9 år sedan. Det är det bästa jag gjort. Har aldrig sett tillbaka, ångrat mig, känt etr styng av dåligt samvete eller ens sörjt relationen. Jag är så mycket lyckligare nu. Nu lever jag med någon som lyfter mig istället för att trycka ner mig. Nu förstår jag hur riktig kärlek är (trygg och stark). I min partner har jag inte bara en älskare, utan också en bästa vän. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag är fortfarande kär efter mer än 6 år. Jag är så sjukt stolt över att jag lämnade en dålig relation, för i slutändan har jag fått min drömprins. Det kan bli bra efter en separation, det kan det ❤️.

      Härligt! Hur träffade du din nya partner?

      +1 på den!
      Jag har heller aldrig ångrat min skilsmässa. Det är det bästa jag gjort och även jag har träffat någon ny som verkligen älskar hela mig! Och jag trivs med livet som mamma varannan vecka. En vecka all in på barn och nästa vecka ser jag till att göra sånt som jag vill!

    Jag separerade nyligen från en man som jag levt tillsammans med i 12 år och har fått två fina barn ihop med. De senaste åren har varit ett rent helvete. När jag var gravid med barn nr 2 så drabbades min sambo av en utmattningsdepression (som jag fick veta i efterhand visade sig till stor del bero på att han gick och kärade ner sig i en annan kvinna och hela hans liv rasade samman).
    När barnet sedan föddes så hade jag alltså en 3åring att ta hand om, en deprimerad pappa som knappt orkade ta sig ur sängen samt ett spädbarn. Började här nånstans även inse att mina känslor för sambon svalnat och började fundera på om det var värt att kämpa för i längden. Men tänkte ändå kämpa på och försöka hålla ihop familjen i alla fall de ”värsta” småbarnsåren. Det gick sådär. Sambon träffade ytterligare en kvinna som han blev kär i och började träffa bakom min rygg. När vi tog upp ämnet separation så kom allt det här fram plus att han berättade för mig att han kommit fram till att han aldrig haft känslor för mig. Kul att höra liksom. Där nånstans bröt jag ihop och vi bestämde oss för att separera. Det var för mycket som hade förstörts mellan oss och som hade blivit svårt att reparera.

    Nu har jag flyttat till mitt egna boende och trivs så himla bra. Känner mig stark och 100% säker på mitt beslut att separera. Har dessutom börjat dejta min granne och är sjukt nykär. Har aldrig känt mig såhär uppvaktad, aldrig känt sån här passion och vi har grymt sex 😉 Från att ha levt i ett förhållande där man behövt ”tvinga” sig själv till sex pga att attraktionen inte riktigt funnits där men ”det ska ju vara vi” så man kämpar på.. Till det här.. Det är nåt helt annat 🙂

    Är såklart medveten om att det kan komma bakslag men just nu njuter jag till fullo av min nyfunna känsla av frihet och framtiden ser ljus ut. Jag är ju trots allt bara 30 år och livet har mycket att erbjuda 🙂

    Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här.. Ville mest bara skriva av mig tror jag 🙂 Kanske det kan hjälpa någon som ”kämpar på” i ett dåligt förhållande. Livet är för kort för att må dåligt och härda ut bara för att man fastnat i tanken att livet ska se ut på ett visst sätt. Lev lajf helt enkelt. God Jul och peace out! 😉

      Heja dig! ❤️

        Tack snälla ?

    Skilsmässa är en separation och en sorgeprocess, mycket likt när någon har gått bort. Det har gått två år nu sedan min älskade svärmor gick bort och det händer fortfarande att jag börjar gråta. Och ärligt talat, jag har inte en aning om hur jag skulle överleva utan min man vid min sida, praktiskt fixar man det säkert – men emotionellt?

      Jag känner fortfarande sorg över att mitt äktenskap tog slut, trots att det var jag som lämnade. I början låg jag bara och grät, mådde dåligt och orkade knappt gå till jobbet. Men på något sätt blir det lättare att hantera, man hittar sina vägar, skapar sina rutiner och går vidare.

    Mogi och hennes lägenhet är med i Svenska Dagbladet!
    https://www.svd.se/influencern-sjalvmord-ha-lagenheten-kvar-pa-hemnet

      Så pinsamt

      Så otroligt smaklös rubrik.. att jämföra en icke såld lägenhet med suicid 🙁 usch! Say no more.

      Betalvägg. Vad står det?

    Gick Angelica tillbaka till mannen hon separerade ifrån? Minns inte

      Nej, hon hittade ny

        Ja en ny som är ”hennes sista pusselbit”. Får dock intrycket att hon är mycket kärare i honom än han är i henne. Han kommer att ruttna på hennes omogna beteende (som hon försökt KBT:a bort men kan man jobba bort sin personlighet??) och hennes besatthet av bekräftelse.

        Sen tänker jag också att han borde väl inte tycka att det är så kul när hon lipar över sin exman stup i kvarten?

          Personlighet kan man inte jobba bort, eller eventuellt genom psykoterapi (experter är oense) men t e x beteenden kan du jobba bort genom KBT.

    Hahahaha, när kvinnor känner sig ensamma då är det styrkekramar och pepp som gäller. När männen som alltid är ensamma och ratade känner sig ensamma då är det förakt och hån som gäller. Var är alla förmaningar om att Gynning och Lagergren får precis de framgångar de förtjänar, precis som det så frikostigt delas ut till ensamma män?

      Det ligger ju tyvärr nånting i vad du säger även om lösningen inte är att börja kasta skit på kvinnor.

      Vilka ensamma män är det du menar som får hån? Timell? Lasermannen?

        Förmodligen var det ingen av dem som åsyftades så varför ställer du frågan?

      Förakt och hån? Det var nytt.

        Nej? Inte har alla ensamma män samma emotionella stöd som kvinnor får vid separationer?

        Pröva att googla Nice Guy tm.

      Utveckla

      Ja män borde visa mer stöd och uppmuntran. Män bör stötta män i mycket större utsträckning än vad som hörs idag. För du menar väl inte att det är kvinnors ansvar att stötta alla dessa stackars frånskiljda män? 2019, året då män börjar prata känslor med män? Inte alla män!

        Q.e.d. Ingenting som drabbar män är kvinnors problem.

    OT: På Anna Books instagram: diskussion om höjden på hennes gran (och vitrinskåp). Hon säger att granen är exakt 276 cm :-).
    Skåpet är 210 cm högt, så bedöm själva… https://www.nilssonsilammhult.se/bokhyllor/leonardo-bokhylla-5l-vitlack/

      Både hon och Isabella L gör smygreklam för smålandsgranen.

      Det är väl inte heller jättevanligt med takhöjd på 3 meter?

        Alla sekelskifteshus. Eller pja, ”många” sekelskifteshus 🙂

          Stämmer! Men skarva-på-sanningen-Book bor i ett flerfamiljshus byggt 2002 ?

    Det blir bra till slut…

    hoppas bella å odd blir tsms igen å bella hittar tbka till sig själv

    Jag undrar hur det känns för den som väljer lämna pga hittat ny. Förstår det är olika, men sörjer man sitt gamla förhållande?

      Olika för alla men då jag gjorde det sörjde jag inte mitt gamla förhållande. Också blivit lämnad på samma sätt och fick aldrig intrycket av att mitt ex sörjde vår relation heller. Titta tillbaka på den med värme tror jag man kan göra men inte sorg då att träffa en ny kärlek kräver att man redan ”gått vidare” även om man fysiskt lever med den andra fortfarande. Men som sagt, tror det är olika per person och relation.

    OT, men snälla hjälp mig!!
    Jag har två barn, ett och två år, och sedan sista barnets födelse har jag mått dåligt. Från början trodde man att det var förlossningsdepression, men nu misstänker man GAD (generaliserat ångestsyndrom). Jag har sökt hjälp hos mödravårdssamtal, flera läkare (tar antidepressiva) och är snart uppe i maxdos. Jag började på kbt men psykologen säger att jag mår för dåligt för att ens orka arbeta med mitt mående, jag behöver mer kraft. Om två veckor ska jag till vuxenpsykiatrin på min psykologs begäran då hon tycker att primärvården inte längre kan hjälpa mig. Mitt mående går upp och ner, oftast i en vecka i taget. Ångesten är där hela tiden, men under en okej vecka kan jag ändå hantera vardagen om jag sänker kraven och tar det lugnt. Sen kommer helvetesveckan igen, då är ångesten så kraftig att jag inte kommer upp ur sängen. Panikattackerna avlöser varandra och jag får självmordstankar som blir allt svårare att slå bort. Jag älskar mina barn mest av allt och min man är väldigt stöttande och hjälper mig med allt. Jag blir så deprimerad att jag mår såhär, jag vill inget hellre än att umgås med min familj men min kropp tillåter det inte. Ett ljud kan trigga igång en panikattack och då ligger jag och hyperventilerar och skakar, får ingen luft. Jag orkar snart inte längre. Vill inte längre. Det är inte värdigt att må såhär. När jag är i mina dåliga perioder tappar jag kontrollen på mina tankar. Vill bara dö. Det skrämmer mig. Men egentligen handlar det ju om att jag vill må bättre. Vad ska jag göra? Jag gör allt jag blir tillsagd men slussas bara runt och jag orkar snart inte kämpa mer. Jag lever inte längre, jag överlever. Jag missar mina barns liv. Jag orkar inte.

      Hej,
      Så sorgligt att läsa om hur jobbigt du har det och att det pågått under så lång tid utan att du upplever att du får hjälp. ❤️
      Jag undrar om de har kontrollerat dina blodvärden på vårdcentralen? Ex Sköldkörteln. Jag drabbades av depression som visade sig bero på hypothyreos. Jag bara tänker att det är viktigt att kontrollera så att din kropp fysiskt är i bra balans.
      Så bra att du har en psykolog som ”ser dig” och engagerar sig. Det är bra att du har en tid till vuxenpsykiatrin! Där har de mer erfarenhet och kan förhoppningsvis hjälpa dig i din resa mot ett bättre mående. Så här kan du inte ha det!
      Jag tycker också att det låter som att du är felmedicinerad? Du står på maxdos och mår ändå så dåligt.
      Sån tur att din make är stöttande, han är värd guld (och du också!). Det är tufft att ha två barn så nära i ålder.
      Har du provat med yoga, promenader och mindfulness? Det finns många bra poddar att lyssna på för att hitta avslappningsövningar. Återigen inget som kommer hjälpa dig men kanske avlasta dig lite, ge dig verktyg att bryta den värsta ångesten. Jag undrar också om du har försökt att åka bort ett tag (ex till en släkting) och bara vara i tystnad och lugn, tror du att det skulle hjälpa?
      Jag tror på dig och jag tror på att du kommer att må bättre men du behöver ha tålamod och tid. Du klarar det! Jag tänker på dig och sänder Många Många Kramar ❤️

      Skrev ett svar som försvann. Hoppas att det dyker upp snart! Tänker på dig ❤️

    åh, jag förstår precis. Vi fick aldrig något barn men jag blev lämnad efter flera år av utredningar och assisterad befruktning. Jag trodde (tror fortfarande) att han var mitt livs kärlek och glömmer att andas de stunder det står klart för mig att jag blivit lämnad av min bästa vän.

    För bara några dagar sen försökte jag ”gå vidare” ett par steg till och låg med en annan men trots att det var fint och bra säger min kropp ifrån. Ångesten har bultat så jag knappt kunnat andas.

      Din text gjorde så ont i hjärtat. Hoppas att sorgen släpper en dag ?

    Jag gjorde slut med min pojkvän för snart ett år sen. Vi har tillsammans i sju år, men det var rätt beslut. Har dock inga barn tillsammans, så går kanske inte att jämföra. Även om jag inte sörjer förhållandet längre är högtider alltid någonting som får en att grubbla. Grubblar kring om jag någonsin kommer hitta någon att dela livet och högtiderna igen… Har dejtat mycket och sökt efter män som ”kunde göra mig hel”, men inget har funkat för mig. Börjar tappa hoppet. Tänk om det är mig det är fel på? Tänk om förra året var sista gången jag firade jul tillsammans med någon jag älskade?

    Jag står inför en skilsmässa. Vi separerade för ett par månader sedan, sen bestämde vi ändå att vi skulle försöka igen och satte med inrådan från terapeut ett måldatum och fram till det datumet skulle vi båda göra vårt bästa för att ha en god stämning och bara vara med varandra och inte prata om allt som varit. Men tyvärr är det såååå tydligt från hans sida att han vill vara vart som helst förutom här, och vara med vem som helst utom mig. Så jag vet vad som väntar efter jul. Inte för att vi ska fira jul ihop ändå för det vill han inte. Men efter juldagarna så vet jag vad som kommer. Känns i stunder som att jag ska dö när som helst.

      Nä men vad hemskt. Måste du fortsätta att utsätta dej för hans umgänge om han skickar så tydliga signaler? Gör dej själv en tjänst och hoppa av tåget mentalt redan nu också. Hoppas du får en bra jul och bra dagar där efter! Det är du värd!
      Kram kram

        Jag försöker använda tiden för att mentalt förbereda mig men det är så otroligt svårt! Vi har barn oxå så det blir så svårt allting.

          Det BLIR bättre! Kanske är det lika bra när den här prövotiden eller vad det kallas är slut så att du slipper gå och vänta, då står du där liksom. Men oavsett hur tungt det känns så löser det sig med tiden. Kämpa!

          Ok. Tufft med barn inblandade. När jag stått inför motgångar där jag tvingats göra saker jag inte gillar/hade valt själv, har jag försökt tänka att ”Jag ska göra detta så jävla bra jag bara kan”. Försök (vet att det är svårt) att göra ett så jävla bra uppbrott med dina barns far som du bara kan. För deras och för din skull. Sparka undan bitterheten men tillåt dej vara ledsen och försök se framåt. Kram

    OMG! Sååå synd det är om Gynning! Herregud, man tar sig för pannan!

      Hur tänker du och varför tar du dig för pannan?

    Backar? Backar varandra? Är det verkligen att backa någon för att man skriver att man då man gått igenom samma sak. Nja visst är det fint att stötta men att backa någon betyder väl mer att man står upp för någon som utsätts för ett drev eller anklagelser. Du t.ex brukar ju backa Cissi W. Vissa här brukar backa Bella och andra men brukar då bli hånade och kränkta här, då är det tydligen inte fint.

    Modd. Ifrågasättande brukar moddas, eller fastna i modd? Trist.

    Jag är en kvinna som mer eller mindre avskyr män pgr av dåliga erfarenheter.
    Min far, mina chefer, mina ex osv.
    Har bevittnat så många otroheter och blivit erbjuden rollen som älskarinna av MÅNGA män, som ingen trodde så om.
    Min tilltro till män är låg, obefintlig.

    MEN jag vet ett kristet par som nyligen dött.
    De motbevisade teorin om att folk höll ihop enbart av samhällets press eller ekonomisk press. De levde ihop sedan tonåren, hela vägen till han dog runt 80 år gammal.
    Hon sörjde i 15 år innan hon dog, och det tog all hennes vakna tid.
    De älskade varann.

    Ett annat par som levt ihop ca 30 år, trots många barn.

    Skillnad på att skilja sig baserat på otrohet och psykisk misshandel. Då ska man sticka!
    Men man kan älska och känna förälskelse hela livet om man vill och ifall man visar ödmjukhet.

    Stackars kvinnor skulle jag säga, som är trasiga och saknar sina män.

    Jag ser inget i texten om ”när bloggare backar varandra”? Var är backningen?

    Hej jag heter Jenna Jag vill dela med mig av min fantastiska upplevelse med den största stavningskretsen Dr Ilekhojie min man fuskade på mig och när jag fick reda på att vi hade en kamp som ledde till att han fyllde på skilsmässa grät jag och blev sjuk när jag var söker om kärlekscitationstecken på nätet såg jag att folk pratade om honom och hans stora arbete vars fall liknade mina som de lämnade sin kontaktinformation, kontaktade jag honom och han berättade att jag inte skulle oroa mig för att efter 24 timmar kommer han att avbryta skilsmässan och vara tillbaka till mig efter jag gjorde allt han bad mig göra till min största överraskning nästa dag kväll var det min man som han knäböjde och bad mig att acceptera honom tillbaka, tack än en gång Dr Ilekhojie du är verkligen en välsignelse för mig, han kan också hjälpa dig Tack ! Ilekhojies kontakta gethelp05@gmail.com eller ring +2348147400259

    Min man och jag har varit gift i över 10 år. Vi träffade när jag var 18 och han var 21. Vi har varit mycket emotionellt tillsammans. Det fanns flera stora slagsmål och smärtsamma situationer i vårt äktenskap, men vi verkade alltid komma ut starkare på andra sidan. Ut ur det blåste min man precis skilsmässa prat på mig, jag var helt deprimerad tills jag hittade Dr.Todd hemsida online och jag beställde för en kärleksspell. Du kommer inte tro på att min man ringde mig vid den exakta tidpunkten som denna stavningskrock avslutade hans stavningsarbete i 24 timmar. Jag var helt förvånad! Han är underbar och hans stavar fungerar så snabbt. Hans kontakt: agadagaspirtualhome@gmail.com (1) Om du vill ha din ex tillbaka.
    (2) om du alltid har dåliga drömmar
    (3) Du vill bli befordrad på ditt kontor.
    (4) Du vill att kvinnor / män ska springa efter dig.
    (5) Om du vill ha ett barn.
    (6) Du vill knyta din man / fru för att vara din för evigt.
    (7) Växtbaserad vård för cancer / HIV-e-post agadagaspirtualhome@gmail.com

    mitt namn är nåd från Seattle WA. Jag har varit skilsmässa i 2 månader efter att ha varit gift i 3 år. min man lämnade mig och gick tillbaka till sin ex fru som faktiskt lämnade honom för sin ex make. hon lämnade sin man och kom sedan för att förstöra mitt äktenskap, jag och våra fyra barn är ledsna och deprimerade och tittar på dörren och fönstret varje dag och väntar och tror att min man skulle komma till sinnet … men det gjorde han aldrig. Vad? min syster som bor i Kalifornien berättade för mig om en psykisk som heter 1 (505) 900-0853 eller emil agadagaspiritualhome@gmail.com den här stavmästaren gjorde en trollformel för mig som fungerade inom 24 timmar. min man kom tillbaka nästa dag och vägrar att gå tillsammans tills jag förlåt honom. Jag ringde poliserna på honom och han började gråta att han vill ha mig tillbaka att han är ledsen för att ha försummat sin familj för en kvinna som lämnade honom för en annan man. det har gått fyra dagar nu och han vill fortfarande ha mig tillbaka eller så skulle han inte äta alls. han sa att han skulle svälta och dö om jag inte tar tillbaka honom. det här spelljudandet är fantastiskt, jag är så glad att min man vill komma tillbaka med alla medel. Jag älskar det här stavhjulet för att hjälpa min familj.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.