Katten Zyto har knappt hunnit lägga DJ-bråket från Malin Gramers spanska bröllop med Carl Falk bakom sig, innan hon återigen yppar någonting anmärkningsvärt.
I podden hon har tillsammans med Malin så pratar de om sina yngsta barn och den trotsålder de befinner sig i.
Katrins yngsta son är tydligen lite av en maraton-skrikare och i klippet här ovan får ni höra två sätt som Katrin använt sig av för att få honom att bli tyst. Ett för skrik i skärgårdshuset och ett för skrik i stan :
1. Hon hotar med att kasta honom i havet.
2. Hon låser ut honom på balkongen.
Malin Gramer verkar smått chockad av Katrins avslöjanden och jag kan inte låta bli att undra huruvida dessa tips kommer från den bok Katrin använt som utgångspunkt för sina barn (Barnaboken av Anna Wahlgren) eller om detta är hennes helt egna påhitt?
Småbarnsföräldrar – nuvarande eller före detta – är det här ett okej sätt att uppfostra sina barn på?
Internet verkar lika delade i den här frågan som den om Yogabyxor kan räknas som faktiska byxor.
Här hittar du poddavsnittet i sin helhet.
Föregående inlägg 
Att hota och låsa ut någon är självklart inte ok. Varför skulle något som man aldrig skulle göra mot en vuxen partner eller vän vara ok att göra mot ett barn?
Sjukt!
Särskilt när barn tar allt bokstavligt.
Hemskt tycker jag. Skulle aldrig göra så. Elakt.
Jag har låst ut min partner ??
Hen är ju (förhoppningsvis?????) vuxen så då gör det ju inte lika mycket kan man tycka
+1
Wow känner mig direkt som en KANONmorsa!
Verkar ju inte vara hot… utan ngt hon gör!!!
Katrin Z är ju inte klok, det har man ju fattat förut. Men så beter man sig inte mot något 2,5-årigt barn, hur jävlig ungen än är.
Jag undrar vad Falkes pappa och farföräldrar tycker.
Pappan verkar ju prydligt konventionell, måste vara hemskt att höra hur Katrin beter sig mot deras barn. Och inte skäms hon heller. Pappan får ju skämmas inför folk. Hur kan han låta pojken bo hos henne? Upp till kamp om vårdnaden!
Jag är mamma själv och vet att det kan bli jobbigt ibland, men Katrin har ju inga spärrar. Jag har idag raderat länken till hennes poddar och instagram.
Aldrig mer denna skrytsamma, självgoda människa.
Sen lär de mellersta sonen att peka f*ck you så det ser man i bingos instastorys rätt ofta…
Pappan ville inte ha barn över huvud taget men hon skaffade ändå, så det är kanske därför han inte slåss om vårdnaden. Jag har också slutat följa henne helt.
En vuxen kan ju bete sig och man kan föra en normal diskussion, ett barn kan inte detta (särskilt inte i trotsåldern?)
Katrin igen?! Katrin och Bella, Bella, Bella… kommer ett inlägg om Marcelo sen också kanske ?
Vem skulle du hellre vilja läsa om då?
Gabriella och fjordor!!!!!
Gabriella..
För den människan är ju inte ett dugg tragisk. Hon bokstavligt talat skriker efter uppmärksamhet nu…bröst o rumpbilder i fokus igen samt att hon måste offentliggöra alla sina beundrar-mail (sätter vad som helst på att hon skriver dem till sig själv)
Maggan Graaf, My Martens, Åza Brennander, HannahGraaf.
Herregud så tråkigt att läsa om dessa ?
Jocke o Jonna, Amir, Rask, Bianca, Margaux, Linnea, LD, Therese Lindgren…
Sindy, Isabelle S, Annica, Ilmrud, Lundells, Hanna F.
Tycker att det finns mycket att diskutera runt Alexandra Nilsson, bl a hennes nominering till svenska design priset och väldigt mycket annat..
Ja Sindy vill jag läsa om.
Ilmrud
Toftby
Graafarna
Trettonbarnsmamman
Anna Book
My Martens
Gynning
Bisse
Bloggare som försvann
T ex Natali Flach
Trender från förr t ax vad bloggades det om för 10 år sen, 5 år sen osv
Anna Book, My Martens som delar IP nummer med varandra och skriver svar under det alias man använder hos den andre. Är det ens tillåtet att lämna ut?
Jag har hört att Perrelli varit i vårdnadstvist med exet i tingsrätten om barnen (de stora) för ett par veckor sen, men det verkar inte ha snappats upp någonstans. Det vill jag läsa om!
Varför?
Får inlägg 200-300 kommentarer så tyder det väl på ett stort intresse, eller?
Bloggbevakning behöver inte alls ta upp udda och i huvudsak okända influencers av något slags rättviseskäl.
Om en influencer har relativt få följare så är det säkert sannolikt att intresset här är minimalt.
Om nu inget väldigt speciellt har inträffat förstås.
Nja nej det är ofta samma personer som skriver många kommentarer på samma inlägg så många kommentarer betyder inte alltid att extra många har intresse för just den personen. Men mamma/barn-frågor brukar ju oftast generera många kommentarer. Logiskt vore väl isåfall att mest skriva om de störtsa och det är ju Jocke & Jonna som enligt egen utsago är störst på sociala medier och har mest makt. Andra stora är ju Bianca, Therese och Kenza. Sen finns det ju aktuella ämnen och särskilda saker som händer att skriva om, ett större perspektiv kanske men bloggaren gör ju som hon vill.
Precis. Samma personer. Och övriga handlar om stavfel och grammatik. ?
Bianca, Therese och Kenza…
Svårt att hitta stories om dessa tråkiga influencers.
De verkar väldigt rädda för allt som kan tänkas störa företagen de jobbar med.
Ligger alltid i mittfilen för säkerhets skull 🙂
Fast Bianca är ju på tapeten väldigt ofta
Har väl inte varit så mycket Katrin här…
Jag tycker inte man ska hota barn rent allmänt. Dock tycker jag inte att det är okej att gång på gång bete sig illa bara för att man är ett barn. Dåligt beteende ska få konsekvenser annars kommer ett barn aldrig lära sig. Dessa människor blir odrägliga, bortskämda individer… hua.
Precis som att dåligt beteende ska få konsekvenser, ska gott beteende uppmuntras.
Tycker inte att det är okej att man som mamma ska slänga sitt barn i havet. Men kanske mer ”När du skriker sådär så känner inte jag för att sitta här och äta med dig längre”. Eller ”Jag känner inte för att åka och leka på leklandet i morgon när du bara skriker på mig, sluta med det nu så kan vi åka för det vill ingen annan lyssna på heller.
Sen tycker jag att man alltid ska försöka ha ett lågaffektivt bemötande när man pratar med ett barn som är väldigt argt och ledset. Allt beror ju på om det är första gången barnet är argt eller om det finns situationer som alltid triggar beteendet… Såklart ge massa kärlek när barnet är redo!
”Dåligt beteende”? Ofta finns det en anledning bakom ett skrikande barn, hen ont någonstans, får inte den uppmärksamhet hen behöver etc…
Eller dålig uppfostran. Håller med om att ofta kan det absolut vara så som du beskriver. Men ibland är det också mindre bra uppfostran bakom ett skrikit barn.
Tex en bekant där vi tog med dess barn på lekland utomhus, heldag där barnet stod i fokus och fick göra massor med kul saker. För att sedan få världens utbrott när vi skulle gå för att han inte fick en leksak på vägen ut.
För att det får han jämt av mamman och nu när pappan tyckte att det räckte med de 1000 kr som spenderats under dagen så kan jag tycka att det ligger annat bakom det dåliga beteendet.
Nej det är ett fullständigt normalt beteende. Han hade haft det kul hela dagen och ville inte att det skulle ta slut, han ville förlänga det roliga med att få med sig en leksak och blev ledsen när det inte blev så. Att förvänta sig att barn ska förstå pengars värde, att när det roliga är slut så ska de bara vara tacksamma och inte ledsna över det och förstå skillnaden i mammans och pappans uppfattning om när det räcker är nog lite för mycket begärt.
De flesta andra barn förstår både glädjen i en sak utan att begära mer. Alternativt: Ett nej, det räcker nu.
Vad beror det på att vissa barn inte tar det där ” nejet”?
Jag tycker oftast det finns ett mönster hos föräldrarna:Säga nej, tills barnen blir hysteriska, då säger de ”ja”.
Väldigt ofta hänger det ihop!
//Moa
De flesta barn? Vilken ålder syftar du på då?
På föräldrarna?
Tja, det uppstår väl när de blir föräldrar, antar jag.
Konstig fråga, det låter som du tror barnen är problemet. Fel fokus! Det är föräldrarna som är problemet!
Är man en inkännande intresserad förälder lär man sig läsa av sitt barn. Vad är utveckling, vad är personlighet, vad är fostran.
Om du är ute efter att jag ska säga vilken ålder man ska börja fostra sina barn har jag inget svar.
Jag föredrar att säga att jag lär mina barn. Det gör jag från det jag får dem. Tror någon, i det sammanhanget att jag försöker lära dem läsa när de är nyfådda så är nivån mer jollra.
Generellt tycker jag det är föräldrar med bortskämda barn som inte anser/tror barn kan lära sig lite livsregler och vett. Finns inga som så glatt vinkar hej och säger tack som en +-12- månaders.
Tror inte på att börja fostra vid någon speciell ålder.
//Moa
Varför skulle jag syfta på åldern hos föräldrarna? Jag undrar om du menar alla mellan 0-18 förstår glädjen i en sak utan att begära mer alt ”det räcker nu” eller om du, som jag, anser att det kommer med mognad. Vilket då även innebär att barn har oftast gått igenom ”skrik och gråt”-fasen oavsett hur konsekventa föräldrarna varit från början. Man kan absolut läsa av sitt barn men det betyder inte att man kan läsa av alla andra barn och bedöma föräldrars uppfostran som bra eller dålig.
Anade att du inte skulle förstå ironin.
Min text angav att jag inte tror på att börja uppfostra barn vid någon speciell ålder.
Jag dömer ingen vars barn skriker när jag går förbi. Jag talar om min erfarenhet.
Utan undantag så är det alltid curlingföräldrarnas barn som skriker och grinar så snart de får ett nej.
Andra barn, även mina grinar och är arga emellanåt men inte alls på samma sätt.
Skrik och grinperioder? Va? Är det utvecklingsperioderna du pratar om?
Jo, det är mycket som sker då. Men skrik och grinperiod? Låter som en normalisering av att man har missnöjda barn?
//Moa
Hur vet du om en förälder är en curlingförälder eller inte?
Ja, det är utvecklingsfaserna jag pratar om, jag trodde att du skulle förstå att jag ironiserade över hur de kan uppfattas.
Jo, jag sa just, min erfarenhet…
Så jo, jag se enorma skillnader på curlingföräldrar eller ej.
Kul! ?
//Moa
Jag är en jävligt rak och konsekvent förälder. Jag har tre barn. Ett har aldrig skrikit och gapat när jag nekat en sak i ex en affär. De andra två däremot – herrejävlar.
Barn är olika. Ffs.
Ännu en otroligt korkad kommentar. En 12 månaders förstår väldigt lite och har inte gått igenom självständighetsfaser en och börjat utvecklats som en individ. Det är därför dom bara vinkar glatt och inte uttrycker någon vilja (enligt din personliga erfarenhet, vissa barn utvecklas snabbare än så).
Du premierar alltså hjärndöd lydighet, du bekräftar inte dina barns känslor och du begriper dig inte på barnpsykologi och utveckling. Bra, då vet vi.
Hur du kan dra så fel slutsatser av det jag skrivit faller helt tillbaka på dig själv.
Du vill misstolka missförstå.
Ditt problem, inte mitt!
Färdigdiskuterat!
//Moa
Så om föräldrarna bara håller sig nej så blir aldrig barnen hysteriska? Hur lär barnen sig att nej är ett nej om de aldrig har ifrågasatt ett?
Vad får dig att tro att man alltid säger nej till sitt barn öht?
Skulle nog vilja säga att. ” jaen” är ” nejets” viktigaste stöd.
Man får välja sina strider och värdera själv vad som är viktigt att lära sina barn.
Mina barn är väldigt bra på att säga nej och framhärda sin åsikt.
Att man är tydlig mot sina nära betyder inte att man kör över dem rakt igenom.
Jag skulle vilja vända på frågan: Hur ska ett barn veta vad ett nej är när det alltid blir ett ja, i slutändan?
//Moa
Det är klart att barn testar och ifrågasätter men det gäller att stå på sig, ett nej är ett nej. Har de testat ett par ggr så märker de, den här personen kan jag lita på, hens ord håller. Och ja, jag har två barn så jag vet vad jag pratar om. Det gör ont när man säger nej och barnet blir ledset men belöningen är värt det, inte alltid lätt att vara stark men ibland är det nödvändigt.
Har man uppfostrat sina söner att Nej är alltid Nej så vet de vad som gäller även i relationer.
Okej, tack för momsplainingen ??
Vem pratar bara om mammor?
Uppriktigt, exakt vad kan du eller någon annan mamma känna sig kränkt över i det här inlägget?
Löjligt!
//Moa
Vad för dig att tro att jag är kränkt? Löjligt!
Tycker att det står hen klart och tydligt och inga pekpinnar mot någon, bara åsikter.
Vilken idiot du är. Alla barn är olika och har olika känslor och hjärnor. Det är visst ett normalt beteende för ett BARN. Inte för en vuxen. Det är snarare DU som behöver bli utskälld för att du är så omogen när du resonerar om minderåriga barn fast du själv har en vuxen hjärna (?) Barn reagerar så när dom haft en underbar dag och blir ledsna när den tar slut. Det blir ännu värre när vuxna då straffar och skäller på dom för deras KÄNSLOR.
Det säger dessutom att det varit en stor uppoffring från förälderns sida att vara med sitt barn en hel dag istället för en kärlekshandling.
Så då ska man bara ge barnen allt pekar på istället? Så att dom är nöjda!
Fast nej. Jag har aldrig skrikit och gapat efter godis i matbutiken eller leksaker i leksaksaffärer.
Min uppfostran var måhända lite hård och osvensk men jag fick tidigt inpräntat i mig att aldrig kräva något och aldrig få utbrott bland folk.
Så det är ingen naturlag att barn måste leva rövare.
Man måste också komma ihåg att barn lär sig av hur föräldrarna bemötte dennes beteende senast. Om du säger ja tillslut bara för att barnet har skrikit…så blir ju det lärdomen. Man måste vara konsekvent med barn.
Mina barn har aldrig fått nåt för att de ylat på golvet på ICA – de gör det ändå.
det är riktigt skrämmande med vuxna tänkande människor som grupperar barn som en homogen grupp som svarar på viss stimuli på exakt samma sätt……. hur är kunskapsnivån bland vuxna, dessutom föräldrar?
Hur vet du det, minns du hela din uppväxt? Jag tycker väl inte att det låter särskilt sunt att ha lärt sig att inte kräva något, hur ska man då kunna stå upp för sig själv i vuxen ålder?
Det går jättebra att stå upp för mig själv i vuxen ålder UTAN att jag låg och ylade på ICA-golvet efter godis.
Tackar som frågar!
Var skrev jag att man behöver ligga och yla på ett Ica golv för att lära sig det? Jag syftade på att du tidigt fått inpräntat att inte kräva något.
Exakt. Det är en del av utvecklingen. Väldigt osunt och hämmande både intellektuellt och emotionellt att ALDRIG få utbrott i de åldrarna som det ingår utvecklingsmässigt.
Nu var det inte så att pappan förklarade pengars värde. Utan han sa att vi har haft en jätte bra och fin dag ihop, men att de inte skulle köpa en leksak idag.
Och ja jag tycker att en sexåring, som det handlade om i det här fallet, ska få lära sig att vara tacksam och glad över en fin upplevelse istället för att behöva ha en leksak också efter. Men jag tycker inte det är barnets fel, utan dålig uppfostran beror på föräldern.
Men jag antar att vi alla är olika och uppfostrar olika. Därav håller jag inte med hans mammas sätt att uppfostra, men det är också hon som får ta de värsta utbrotten vad jag förstått när hon inte har en ny leksak hemma när han kommer hem igen (ett beteende hon uppmanat till).
Men Katrins yngsta är väl 2 år? Då handlar det ju inte om dåligt uppfostran vill jag tänka.. Jag har en 2 åring som skriker för allt, ofta. Ett exempel.. Han klättrar upp på köksbänken o ska rota i skåpen och jag plockar ner han o då får han ett utbrott o skriker o gråter.. Spelar ingen roll hur många gånger jag säger nej, hur arg jag blir osv han bara ska klättra upp igen o när han inte får det får han ett utbrott. Och jag är endå en ganska sträng mamma som sätter massa gränser, men två åringen bara kan och vill inte lyssna på mig. Jag tänker att det inte är mitt fel, han är bara 2 år och förhoppningsvis så blir det snart bättre..
Måste tillägga att det bara är hemma och med mig som han inte kan lyssna.. Hos andra är han snäll och uppför sig.
Ett spädbarn eller en 2-åring har inte dåligt beteende, de vet inte ens vad det betyder. Mer bristande uppmärksamhet från föräldern.
Att du jämför en två-månaders med en två-åring antyder att du har ganska lite koll på barns utveckling.
En tvåmånaders behöver ingen psykisk stimulans. Maslows första trappsteg+100% närhet räcker långt.
En två-åring behöver psykisk stimulans, motstånd, uppmuntran, socialt samspel med flera, upptäcka sig själv och andra, mm, mm.
Inte minst behöver de stöd och hjälp att förstå vad som är acceptabelt eller inte. Eller ska de förstå det själva?
//Moa
Ingen har jämfört två-månaders bebis med en två-åring, någon skrev om en tio-månaders bebis som skrek konstant och sen en annan om en två-åring. En annan generaliserade detta som ”dåligt beteende”.
Tycker inte att det är dåligt beteende i några av fallen, något saknas uppenbarligen hos barnet.
I och med du är ”expert” på barn så behöver du inte behandla andra som totalt inkompetenta i barnens utveckling. Chilla lite.
M v h
//En annan mamma
Läs inte in dina egna känslor i mig. Chilla om du behöver, eller låt bli.
Läs inlägget ovan mitt. Du har fel.
Expert? Jag säger min åsikt. Som du, förmodligen också gör. Jag är expert på mina barn och mitt liv, inget annat.
Jag förstår öht inte bedömningar utav barn som dåliga, bra, snälla, inget uppförande osv. Låter helt galet.
Barn är barn och behöver stöd i sin utveckling. Det är min tro och övertygelse efter fyra barn.
Huruvida det finns några vetenskapliga belägg för det har jag ingen aning om.
Som sagt, bara min åsikt, inget du varken behöver ta till dig eller tycka är rätt.
Jag tror både du och andra är kompetenta nog att själva avgöra vad som passar er!
//Moa
Visst, köper att jag har fel och du rätt. Men lite orättvist att Du påstår att någon ö h t har jämfört två-månaders bebis med en två-åring.
Älskar personer med en sådan fantastisk övertygelse att alla andra har fel.
Ha en bra lördagskväll?//Mvh En annan mamma
Läs det jag skriver. Inte det du tror jag skriver.
Var och en gör precis som de vill och passar dem.
Så här gör jag, det passar mig och min familj. Självklart tror jag det är rätt att göra så. Det funkar ju bra. Barnen mår bra, är nöjda, starka, trygga och ganska glada.
Du gör det som din erfarenhet visar dig. Jag antar och tror att även du gör det du anser är bäst för dina barn.
Mao vi har samma intentioner men vi gör på olika sätt, vi ser på olika sätt på hur vi kan påverka våra barn.
Vi diskutera det, inte vem som har rätt eller fel. Eller vem som är idiot eller ej.
Det kan vi ju rimligtvis inte ens veta eftersom vi inte ens träffats.
Jo, hon gjorde en jämförelse mellan tvåmånaders och tolvmånader och kom fram till att de fattade lika lite. Jag håller inte alls med om det. Det svarade jag på.
Alla som inte gör som jag, gör sitt egna bästa, det är jag övertygad om. Jag pratar inte i termer att görs fel, det är det du som gör.
Frågan kom upp, jag svarade vad jag tycker. Vilka ni svarar för får ni stå för själva.
//Moa
Det är du som projicerar Moa. Herregud.
Vad projicerar jag på vem?
//Mos
En nyfödd och framåt behöver verkligen psykisk stimulans. Hur ska annars nya nervbanor och hjärnceller i hjärnan stimuleras?
Tror nog de flesta förstår hur jag menar, iaf de som har barn, utan att jag behöver skriva en hel roman om innebörden av texten.
Det är stor skillnad på en ny och en tvååring. Men ingen av dem kan i långa loppet leva utan psykisk stimulans/utmaningar.
//Moa
Det är ingen som har påstått någonting annat. För att vara någon som märker ord så antar du lite väl ofta att folk bara ska förstå vad du egentligen menar.
Det är först i ca 4års åldern som hjärnan är såpass utvecklad att barn på riktigt kan ta någon annans perspektiv. Om barn lyder innan dess är det inte pga god uppfostran utan snarare av slumpen, rädsla eller nåt annat. Givetvis ska man ändå grundlägga fostran till att bli empatiska personer innan det. Men. Innan fyra år kan de inte se bortom sitt eget perspektiv.
Så på så sätt är en 2månaders och en 2åring lika 🙂
Vem pratar om att straffa och skälla på barnen?
Ett nej är inget stratf.
Man kan helt enkelt inte få. Allt man pekar på. Av alla olika möjliga skäl. Livet ser helt enkelt inte ut så, för de flesta.
Skulle förvåna mig stort om mina barn uppfattar att vi föräldrar uppoffrat oss när bi tillsammans haft en rolig dag. Mycket gemensam lek, mat och fika tillsammans, sen åka och köpa lördagsmys.
De brukar vara nöjda med uppläggen när vi Hittar på saker. Sällan bråk ovh tjaf. Inte ens on de får ett nej, då och då.
//Moa
Få har mina barn och deras kompisar varit. Väldigt. Förekomna då.
Du vill få det till tillfälligheter eller rädslor. Vilka upplysta föräldrar skrämmer sina. Barn?
Ett fyraårigt barn är både kompetens och smart.
:/Moa
Är det fel att tro att folk.är kompetenta nog att förstå text och dra lite längre slutsatser än just det skrivnas ordet?
//Moa
Vem eller vilka ord märker jag på?
//Moa
För en nyfödd är ju anpassningen till livet utanför livmodern psykisk stimulans så det räcker och blir över
Fast trotsåldern är ju trotsåldern!!!!
Finns ingen trotsålder, det är utvecklingsfaser som sker hela barnens uppväxt! En utveckling barnen måste gå igenom, lite hela tiden typ..
Det som kallas trotsåldern är ju en utvecklingsfas. Det är ju därför det kallas utvecklingsfas, för att utvecklingen tar sig uttryck på olika sätt i olika perioder
Ja, det va ju det jag skrev.. den sk. ”Trotsålder” är en utvecklingsfas…
Nej du skrev att trotsåldern inte finns. Som om det inte vore sant att barn i 2-3-årsåldern ofta ”trotsar” mer än exempelvis ettåringar och fyraåringar.
Hot och belöning är generellt ett väldigt ineffektivt sätt att uppfostra barn. Belöningar och hot kan de förhandla med och anse att det är värt att utstå en konsekvens för det man vill göra eller hoppa över en belöning för att slippa göra något.
Sluta spamma med dina pseudoanalyser.
Svar till Sara.
En konsekvens är INTE nånting man ”får”. En konsekvens är vad som händer, tex tappa glaset med vatten i golvet; konsekvensen är då att det blir blött. Eller kasta leksaken i golvet, konsekvensen är att leksaken går sönder.
Det du skriver är straff. Helt annorlunda.
Jag hade en kompis som ställde ut sin skrikande unge i en snödriva och stängde dörren. Dock inte mer än 30 s, men det gjorde susen. Omotiverat dåligt beteende får konsekvenser. Det räckte ofta med att mamma eller pappa sa till så skärpte sig barnet. Denna lilla individ är nu en mycket trevlig och förtjusande väluppfostrad ung person. Vet inte vad som är hönan eller ägget med väluppfostrade och trevliga barn har ofta föräldrar som faktiskt uppfostrar och säger ifrån, de barn där föräldrarna antingen själva har ett tveksamt beteende mot sin omgivning(andra vuxna) brukar hänga ihop med ganska odrägliga ungar. Empiriska studier av lin egen närmiljö.
Så gjorde min mamma också, jag är väldigt trevlig, glad och driven men inombords så har jag alltid varit otrygg och haft svårt att lita på folk. Att ställa ut sina barn i snödrivor, ute på balkong eller inne på sitt rum lär barn inget annat än att föräldrarnas kärlek är villkorad. Barnen beter sig men till vilket pris? Jag skulle aldrig behandla mina barn så, det är inte ens tillåtet i dagsläget, och mina barn är uppfostrade, vänliga, bra kompisar och självständiga. De vet att jag alltid är här, oavsett vad.
Håller med anonym här. Jag var också väldigt väluppfostrad, glad och lydig. Har tagit många år i vuxen ålder att lära mig att uttrycka negativt laddade känslor och våga vara ”besvärlig” på något sätt. De förmågorna uppfostrade mina föräldrar ur mig. Mina vänner som jag själv förfasades över hur ouppfostrade och otrevliga de kunde vara är idag betydligt mer sunda i sina relation och står dessutom mycket närmare sina egna föräldrar än vad jag gör.
Mitt eget barn uppfostrar jag med målet att han alltid ska känna sig accepterad och älskad. Sen är han världens mest lydiga och eftertänksamma unge. Jag kan dock inte alls ta åt mig äran för det. Han föddes sådan.
Ja. Har man en sekt eller en auktoritär världsåskådning såsom kommunism, nazism, fascism osv så ser man på barn som djur som ska lyda, apa efter och bara vara en förlängning av föräldern. All egen vilja ska slipas bort och själen förtvinar. Detta skapar psykisk ohälsa och dina barn kommer prata om dig som ”min narcissistiska förälder” i terapin i framtiden.
ofta är det ju föräldern och dess metoder det är fel på när sådana situationer som i katrins fall uppstår. inte barnets fel!
Han är två och ett halvt år, tror du han gör det med vilja?
Med den konstiga familjesituation de barnen lever i är det inte konstigt att dom får utbrott.
Min 2,5-åring lever ihop med sina syskon och sina föräldrar utan knepig konstellation – hon har jävligt många utbrott per dag. Vad menar du är orsaken till dem då?
Ditt barn får utbrott förmodligen för att ingen är så arg, kränkt och missförstådd som en 2 åring.
Nej det är aldrig ok att låsa ute sitt barn. Vet inte om det är bättre men kanske hon själv skulle gå ut på balkongen och ’hota’ med att inte komma in förrän han slutat skrika. Men kan inte komma fram till om det är bättre ?
1) nej
2) ja
Vi vill ha uppfostrade och inte curlade barn men de ska inte behöva vara rädda utan anledning,
Alltså jag förstår faktiskt inte hur man på något sätt kan tycka att det är rimligt att ta ett litet barn som är frustrerat/uppgivet/ledset (som dom ju är när dom agerar ut på det där sättet) och låsa ut det på balkongen och ba ”du får komma in igen när du slutat utrycka dina känslor på det enda sättet du kan”. Hemskt.
Samhället bygger på straff, vi ger varandra konsekvenser från tidig barndom till vuxenlivet för oönskat beteende så då är det lätt att ta till straff, låsa in/låsa ut etc. Inte den bästa metoden kanske.
Straff och konsekvens är inte samma sak. Att ställ ut på balkongen är ett straff. Att hålla för sina egna öron och lugnt backa är en konsekvens.
Vardagliga relationer är inte byggda på hot och straff. Det är till exempel inte ok för mig att låsa min sambo ute på balkongen och det är inte ok för min sambo att hota att döda mig.
Även om hon nu försökt släta över det, och även OM det inte är så illa som det låter, hur f-n vill man ens ge den bilden av sig själv?? Läste nyss om en pappa som gjorde precid detta, slängde sin bebis över en bro som dog… å sen gick han till puben 🙁
Klart man lessnar på ungarna ibråk bland, man strävar ju efter att hålla en betydligt högre nivå än Katrins uttalanden.
Hon är ju bara ärlig, sen att folk vrider det till något värre än vad det är… ”En pappa som gjorde precis detta…” Eh hur kan du jämföra det?! Fruktansvärt gjort, hemskt. Ja du håller ju en betydligt högre nivå, det har vi sett härinne, eller inte.
Men jag menade ju inte att det var samma sak, tycker bara det är en rätt sjuk grej att säga till en tvååring. De kan ju inte förstå att det bara är ett tomt hot.
Just for the record, Barnaboken förordar inte barnmisshandel utan tvärtom mer föräldranärvaro. Finns så många missförstånd om den boken, framförallt bland de som inte läst den.
Missförstånd eller inte, delar ur den är ju rent vanvettiga.
Vilka delar menar du då? Är intresserad på riktigt av vad du menar.
Den aggressiva vagningen (!!!) och 5 minutersmetoden bland annat.
5-minuters metoden finns inte i barnaboken. Vad menar du med vagning?
Så när hon beskriver hur hon tar strypgrepp på en 6-åring och hotar med att ha ihjäl barnet om det inte lugnar sig så är det alltså bara ett rimligt agerande?
stackars grannar som får höra på en skrikande unge när hon låser ut honom på balkongen 😉
Soc nästa.
Vet förstås inte allt om Zytos hemmaliv men ett och annat har hon ju själv berättat i sina kanaler.
Min personliga tolkning är att hennes liv inte alls är så ”svinhärligt” och ”grymt” som hon hela tider gastar om att det är.
Hennes goda ekonomi möjliggör visserligen dyra aktiviteter, resor och inköp men Z är nog inte superlycklig för det.
Alla dessa pappor och ungar och kompisar som pockar på uppmärksamheten.
Det känns inte harmoniskt FÖR MIG. Så snälla berätta inte för mig hur inskränkt jag är som inte köper denna ”moderna” familj som höjden av lycka och frigjordhet.
Där Z kan både njuta av familjeliv samt flänga runt med unga män av hjärtats lust.
Hennes yngste son kanske är stressad av allt flängande, alla nya människor. Små barn gillar rutiner och lugn och ro.
Från Katrins instagram:
Åh Gud ge mig styrkan att hantera min nya situation där jag tvingas vara ifrån min bebis. Det gör så ont i min kropp värre än träningsvärk, blåmärken, axelont, hjärtesorg. Värre än den värsta smärtan jag någonsin fått erfara. Det är första gången som jag inte fått träffa Falke på fyra dagar/tre nätter på raken och det har varit en kamp. Idag kommer han till mig igen och som jag längtar. Jag vet att han har det bra med sin pappa men det lindrar inte min smärta precis. Kanske att jag lär mig med tiden, vad vet jag, men det kommer att ta tid. Tack @philiplailani för att du finns. Inget hjälper bättre än träning för att må bra. #deltagym
20 februari 2018
Ok, det är klart att hon var ledsen. Hon är mänsklig.
Men 99% av hennes postningar handlar om att hennes liv är det ultimata, perfekta, härligaste och bästaste någonsin.
Methinks the lady doth protest too much.
Varför skulle hon vara missnöjd? Hon har ju ordnat sitt liv precis som hon vill ha det.
Har hon inte barn med bingo? Dessa borde hon väl också vara utan i dagar? Det låter ju inte så för i så fall borde hon veta hur det känns, eller är det jag som läser konstigt?
Jag kan hota mina barn på skämt, men dom är då stora nog att förstå att det är just ett skämt.
Skulle Aldrig låsa ut dom på balkongen, eller låsa ut/in dom någon annanstans heller för den delen, fruktansvärd sak att göra och DET om något är något för socialen att bita i efter alla larviga soc-anmälningar gentemot influencers.
En unge som är så där upprörd kan inte ta in något. Dvs bestraffning eller hot funkar inte. Min äldsta kunde vara så när den var mindre, men i regel var det pga trötthet. Den kunde inte hantera sig själv eller omgivningen och fick bara riktiga tokutbrott i alla nyanser: förbannad, förtvivlad mm. Enda som fungerade till att bryta, var att sätta i bilstolen och köra fram och tillbaka till närliggande ort ca 3 mil.
Men i regel så kunde vi ju undvika detta i och med att vi förstod orsaken och såg till att möta hans sömnbehov.
En uppriktig och inte dryg (!) undran, men varför väljer du att skriva ”den”? I slutet använder du ändå ”han”. Ser så många som skriver hen eller den men sen ändå ”försäger” sig nånstans i texten. Undrar bara varför man vill skriva könsneutralt när man ändå är anonym och barnet i fråga likaså? 🙂
Är nog mer att jag ’säger’ så. Har bara grabbar. Den stora, 2an och den lilla. Så alla är han, än så länge iaf.
Om ett SÅ litet barn agerar på det sättet att han inte ger sig på flera timmar, DÅ kan det vara nåt fel i kommunikationen gentemot föräldrarna. Kanske pratar ungen dåligt, kanske får den inte ens en chans att göra sig hörd osv, talet kan ha stor betydelse.. då gapar de och skriker… men att stänga ut ett barn på en balkong,, vips, så hittar den nåt att klättra upp på, ramlar i golvet eller ve och fas, över balkongräcket.
Den där mamman har slängt ur sig så mycket dumt i sina dar / även innan barn / att hälften vore nog.
Alla barn kommer i s.k trotsålder, men det behöver inte betyda TROTS i den bemärkelsen, det kan vara lite ” nu får ni allt ta och se och höra mig lite också”.-
Man kan t ex säga till barnet att nu får du vara i ditt rum, eller sitta i en viss fåtölj eller på nedersta steget i en trappa, tills det lugnar ner sig. Men man ska inte hota, inte lova, och aldrig ta bort nåt man redan lovat.
Folk gör väl som de vill, men jag undrar om grannarna inte reagerat på att höra en gapande unge ute på balkongen.
Men snälla, hon säger ju att hon inte lämnar honom där utan att ha koll. Om man följt hennes kanaler så har man sett att det dessutom inte är en balkong som ett så litet barn kan ramla ner ifrån, det är liksom höga väggar eller hur man ska säga. Men visst kanske inte så schysst mot grannarna om de skulle höra det och sitta ute samtidigt men barnskrik kan ju även höras genom inneväggar till grannar osv.
Jaha då blev det plötsligt mer okej, eller?!? ????
Katrin vet väl inte bättre, hon har ju själv berättat om sin något märkliga uppväxt där man skrattade om hon gjorde sig illa, hur pappan tjockmobbat henne och en massa andra underliga saker.
Stackars Falke.
No surprise here. Katrin skrattar åt anställda som är sjuka och människor som går in i väggen.
Klart det inte är ok. Falke är ju dessutom väldigt liten. Ok om den äldsta sonen (8-9?) betett sig så och hon hotat och verkställt med att ta bort leksak/favoritaktivitet. Han kan ju förstå handling och konsekvens på ett helt annat sätt än vad en 2-åring har förmåga till.
Barnaboken, största bluffen någonsin! Förstår inte att den fortfarande ges ut i nya upplagor…
Och ja, jag har läst den!
Har inte läst boken, tror inte att någon kan ge råd hur man uppfostrar ett barn, alla barn är olika individer, man får helt enkelt tillämpa det som passar en i uppfostran. Har däremot läst dotterns bok ”Felicia försvann” och tror att den är ärlig rakt igenom. Den boken ger en skrämmande bild av barnens uppväxt, att Felicia skrev boken ledde till en brytning med hennes mor Anna.
Blir SÅ trött på folk som er som babblar om saker ni inte vet någonting om. Så urbota korkat att uttala sig om ngt utan att veta eller förstå hela bilden. Jag har personligen nära kontakt med många delar ur denna familj, som för övrigt är fantastisk, och blir så less att folk inte förstår att det alltid finns två sidor till en story. Bara så ledsamt att vuxna människor köper ngn historia rakt av sådär utan ngn som helst kritiskt tänkande.
Och jag har inte öppnat den och nu ska den till loppis då barnen blivit 9 och 12.
Har inte öppnat en enda barnabok utan förlitat mig på mig eget omdöme och makens.
Det enda som hjälper när mitt barn får sådana utbrott är en kram, att bli arg får bara motsatt effekt.
En kram förvärrar utbrotten hos mitt barn. Tänka sig, barn är olika.
Ja, de är olika. Låter henne dock komma till mig utan att tvinga fram något, frågar om hon vill ha en kram och det vill hon oftast efter en kort stund, efter det brukar hon bli lugn. Kramar henne inte själv utan hon får välja när hon vill.
Men det är väl bättre om man sätter barnet i ett rum när det är uppe i varv och inte lyssnar? Att ställa ut barnet på en balkong är livs farligt då den kan trilla ut genom spjälor m.m
En del barn testar sina gränser genim att skrika och att slåss om de inte får dom de vill. Få är det bättre att man lär barnet från början att den går in i sitt rum tills barnet öugnat ner sig? Även om barnet är i ett rum så är föräldern/ föräldrarna i närheten. En del barn blir våldsamma när de kimmer upp i varv då de inte kan kontrollera sina känslor eller handlingar.
En del barn låser sig och hör inte vad de vuxna säger och går in i en bubbla. Ska man då hålla om barnet fast man vet att barnets utbrott blir värre då de vill slå sig fria? En del barn stampar i golvet och slutar inte gråta bara för att en förälder säger att den ska sluta.
Om man är en familj är det väl bättre om barnet precis innan ett utbrott blir hänvisad till ett rum för att lugna ner sig?
Alla barn är olika och man får hitta metoden dom funkar böst för sitt barn. En del barn mår bättre om någon kramar dem medan de har et utbrott, andra mår bättre när de får vara i fred utan tjat om att de ska sluta. Ibland kan tjat och prat göra så att barnet blir argare och så blir utbrottet längre och det tär på alla i familjen. En del barn lugnar sig fortare vid prat medan andra barn får det som bränsle för att starta utbrottet på nytt.
Nu pratar jag om utbrott som sker när de testar gränser, inte får göra något och liknande. Det är skillnad om barnet får ett utbrott vid tex feber eller om barnet blir skrämt.
Om ett barn är ledset och besviket för att det inte får göra något tycker jag att det är så konstigt att den bästa idé man får som förälder är att stänga in barnet i ett annat rum.
Anonym 13:37
Mycket handlar om hurnet tar ett nej. Blir baenet bara sur och går i väg så ställer msn inte barnet i ett rum. Men om barnet blir hysteriskt och slår på dem som är i närheten eller har sönder saker ställer man in i ett rym. Många gånger är barnet i högvarv och lyssnar inte på vad som sägs. En erk barn blir ännu argare och kan inte bryta sin hysteri på kommando.
Är man i köket och lagar mat och barnet slänger sig på golvet och sparkar och skriker. Så är det väl bättre om man bär in barnet i ett annat rum om man håller på med maten? Är det bättre om barnet går kokande vatten över sig för att barnet sparkar med benen?
Alltså alla hanterar ju sin vardag på det sätt som passar bäst, men jag tycker bara att det är ett så konstigt sätt att hantera känslor. Tyvärr, vi vill inte höra att du är ledsen och arg, du får gå in i ett annat rum tills du är glad igen.
Anonym 20:02
Man kan visa att man är ledsen, sur, arg och frustrerad. Men om det inte upphör efter tio minuter eller eskalerar så är det bättre om man får lugna ner sig i ett rum. Givetvis ger man en varning innan man bär in barnet på rummet. Sedan pratar man efteråt varför man bar in barnet på rummet efter att barnet har lugnat ner sig.
Nyfiken fråga.
Hur ser du på när föräldrar bär in sina övertrötta barn till deras säng? Många böir arga, frustrerade och våldsamma. De får höra att de ska gå in i sina rum men vägrar.
Men varför är det bättre? Bättre än vad? Och hur vadå förklarar varför, ”Du var ledsen och det vill vi inte höra så du fick lugna ner dig ensam”. Som sagt tycker jag att det är ett dåligt sätt att hantera ett argt och ledset barn helt enkelt. Sedan får man ju anpassa sig efter barnet, men mina barn skulle bli jätteledsna och sårade om jag bara lyfte in dem i ett annat rum och typ stängde dörren när de skrek och grät.
Att föräldrar bär in barn i sängen när de är trötta är ju inte för att de skriker utan för att de är trötta. Om föräldrarna skulle lämnat barnet ensamt medan det skrek och grät hade jag tyckt att de gjorde helt fel.
Hade det varit en förälder med en annan bakgrund hade det slutat riktigt illa…
Usch för denna j-kla spelreklam som blinkar här, minst lika illa det. Omoraliskt och oansvarigt. Jag lämnar bloggen nu i protest och hoppas den försvunnit om jag tittar in igen om någon vecka, annars bojkottar jag för gott. Hoppas fler gör detsamma.
Hejdå! ??????
Hemskt att låsa ut ett barn, man förstår väl själv vilken panik det skapar i barnet? Att den personen man älskar mest i världen och som ska vara ens största trygghet gör på det sättet är bara rent elakt. Som när barn plågar djur bara för att få trösta dem sedan.
OT men varför skriver du inte om Sindy och Lisanna som fullständigt ballat ur? Båda är influencers/offentliga personer och du behöver ju inte blanda in barnen om det är därför du inte skriver om dem.
Dock så blandar du Camilla in Katrins barn (och andras) här så jag förstår inte det argumentet faktiskt.
Inget OT, då kommer Sofie och tar dig!
Vad har de gjort nu som är mer utballat än förut? 🙂
Hennes barn som aaaaaldrig får utbrott.. nej nej… ?
Har en bekant vars unge alltid gråter, konstant. Det finns inget stopp på den. Föräldrarnas taktik är ”jag känner mitt barn låt hon skrika”. Barnet skriker och gråter till den spyr oftast och då plockas dom upp.
Får panik varje gång eftersom vi pratar om bebis på 10 månader vars enda sätt att kommunicera är att just skrika. Sen kommer argumentet ”hon vill bara bli upplyft”
Jaa????? är det så jvla konstigt???
Vadå, de tröstar inte sitt barn när det gråter och är ledset? Fattar inte vad det är för fel på folk, hur kan man vara så jävla inkompetent som förälder?!
Nope, låter den skrika för den inte ska bli bortskämd.
De skadar sitt barn. De behöver hjälp. Snälla, gör vad du kan för att de ska få hjälp.
Helt vansinnigt. Bortskämt? Det känns så obehagligt att veta att det finns såna människor ibland oss.
Fruktansvärt! Så behandlar man inte ett barn.
Barn under året kan väl knappast bli bortskämt! Ännu mindre bli bortskämt av kärlek och trygghet. Fa-an att de inte är körkort på att få skaffa barn ???
Ärligt! Anmäl dom! Ett barn ska ALDRIG behöva skrika tills de spyr. Om du inte vill anmäla skulle jag antingen säga de face 2 face eller skriva typ ett brev till dom. Blir så extremt illa berörd av att små barn ens ska behöva ha de så
Ni kan vara lugna, det är anmält.
KZ utstrålar precis samma energi som den där ungen i skolan vars föräldrar alltid tyckte att deras ögonsten var underbar. Oavsett vad ungen gjorde eller sa. KZ kanske får vakna upp och inse att det inte är så gulligt med en snart medelålders person som beter sig som en bortskämd tweenie. Alternativt är det på riktigt någon diagnos i bakgrunden som spökar.
Låsa in/låsa ut är semantik.
Man låser inte in/ut barn öht eller hotar med saker man inte kan verkställa.
Kramar har aldrig funkat hos oss. Tvärt om. Ensamhet/tystnad och komma tbx när man är redo har funkat bäst både för barn och vuxna i vår familj.
Men det är förstås olika.
//Moa
Hon skapar ju övergivenhetskänslor hos barnet, därav skriker han ännu mer. Det är emotionell misshandel som hon utsätter sitt egna barn för. Blir uppriktigt ledsen för barnets skull.
Kanske han behöver mer sömn? Vill komma ihåg att hon absolut inte vill att han sover för lång dagssömn på förskolan för då får han inte tag på sömnen på kvällen.
Alltså detta är ju hemskt. Det tycker jag verkligen.
Men jag förstår att när ett barn skriker och skriker så ja man kan bli galen. På riktigt alltså. Jag har själv varit där i galen-land, det är inte kul. Har aldrig låst ute mina barn eller hotat med att kasta de i havet dock, men använt andra ord jag är mindre stolt över.
Detta skedde med första barnet, jag var i chock över hur jobbigt det kunde vara. När andra barnet kom hade jag mer vetskap och verktyg att hantera situationen.
Detta är alltså Katrins tredje barn och hon är äldre och (förhoppningsvis) klokare så att hon gör som hon gör är för mig helt oförståeligt.
Mina barn vill inte ha kram, närhet eller prat under sina utbrott, de vill vara i fred. Helt själva och det respekterar vi så klart. Efteråt kramas vi, pratar igenom allt och då på barnets nivå.
Finns såklart olika sätt att hantera galen-land på, men att hota barnet ( det är INGEN konsekvens att hota, det är ett hot) är aldrig en bra idé. Inte heller att låsa ute barnet.
Tycker alla här är rätt bajnödiga.
Hon tar hand om sina barn bättre än de flesta o detta land .
Hon ger dem rätt förutsättningar att lyckas i livet , låter dem utvecklas och satsa på olika aktiviteter sporter , ger dem sunda relationer , rätt kosthållning .
Att hon hotar med att slänga någon i havet eller låser ut på balkongen . Aaa jag tolkar det inte så som ni gör här inne …
ni är antagligen den typ av förälder som accepterar att era barn ligger och skriker på golvet i affären utan konsekvenser !
Bättre än de flesta i detta land??? Det var stark tobak!
Dyra kläder och dyra aktiviteter är i sig inte ett tecken på ett gott föräldrarskap.
Man kan skapa bra förutsättningar utan en massa pengar.
”Sunda relationer” vet vi faktiskt inte så mycket om. Jag tar personligen inte Instastories som bevis.
Inte heller Bingos långa utläggningar om deras härliga familjeliv där medelålders Gunillor sedan fyller kommentarfältet med hjärtan och hyllningar.
Men hon ger ju ungarna GI-knäcke med mosad avocado så vad är väl lite hot om våld sedan?
Jag har inga barn men jag har syskonbarn och gudbarn. Jag gör som min mamma gjorde när jag var liten.
Hon hatade tex att se hur föräldrar hotade sina skrikande barn genom att börja gå ifrån barnet och säga ”nu går mamma/pappa!” Varpå barnet skrek ännu mer och föräldern fortsatte gå och ökade på hoten om att lämna barnet och åka hem utan.
Mamma gjorde aldrig så de gånger jag gapskrek. Hon satte sig ner och frågade lugnt vad det var som var fel. Hon letade alltid efter anledningen till mitt missnöje. Inte för att hon för den sakens skull gav mig det jag ville ha men hon kunde iallafall förklara, på ett sakligt vis, varför jag inte skulle få som jag ville.
För det mesta funkade det. Men jag hade mina utbrott precis som andra barn och ibland var det bara att härda ut.
Men aldrig att hon hittade mig för att få mig att sluta.
Jag gör detsamma idag när jag har lånebarnen. Jag tycker det funkar bra. Jag pratar på ett vuxen men enkelt sätt med dom. Förklarar tills dom förstår utan att väva in hot för att få resultat.
Men visst, kanske hade mitt tålamod inte räckt lika länge om jag hade haft egna barn.
Älskar när folk utan egna barn berättar hur man ska handskas med sina barn och uppfostra dom. Man har överlag liiiiite mer tålamod och energi när man inte har egna barn. Dessutom är barn generellt sett inte så trotsiga och bråkiga med andra än sina föräldrar, så inte så konstigt att det funkar bra för dig.
Varför skrivs det aldrig om Egoina på ett mer frågande sätt? Typ hur hon skrev om OCD som om det var något man hade en släng utav. Eller slänger sig med ord som miffo för att hon har munsår.
Hon har nu ändrat inlägget med OCD dock. Under kommentarerna är det flera som påpekat hennes ordval och hon svarar med ”Men gud. Okej. Jag tycker faktiskt inte det är så hemskt att använda det som uttryck”
Men håller med Egoina. CP, mongo, dampunge, efterbliven och miffo är ju ok än så länge.
Själv undviker jag cp och efterbliven men ttp kioskmongo, grottmongo, miffo och dampbarn är ok. De orden har lämnat sin ursprungsbetydelse och är idag mer halvfula ord utan riktig betydelse.
Hur ser ett miffo ut, tex? Hon menade väl bara att hon ser konstig ut, varken mer eller mindre. Ingen pekar på någon med downs och utropar ”miffo” eller ”mongo”.
Jag antar att du är ett troll ? Vem har någonsin tyckt att det är ok att använda sig av dampbarn, CP osv? Ja, förutom dom då som kallar andra personer för sådana saker…
Ok för dig kanske, men inte för de flesta andra.
Väldigt bra att det finns på band och att det anmäls. Stackars barn. Detta kan inte soc bara ignorera! Spelar ingen roll att familjerna åker på semester ihop när hon kränker sitt barn på detta sätt. Hur f*n kan inte pappan ta barnet och springa?
Nu får jag väl hatstorm men det kan jag leva med. Alla barn är nog inte lyckliga i dessa varannan vecka livet, för ett litet barn kan det vara förvirrat och frusterande. Blir säkert bättre när barnet växer men när barnet är väldigt litet det kan skapa en känsla av otrygghet och ett litet barn kan inte uttrycka sina känslor i ord, det blir gråt och skrik i stället.
Föräldern förstår inte barnet och barnet förstår inte föräldern. Barnet är kanske så ledsen och saknar känslan för trygghet.
Bara tankar från en mamma som är långt ifrån perfekt men har haft två grundprinciper, ge mycket kärlek samt vara konsekvent. Barn älskar rutiner och ordningsregler då känner de sig trygga.
Jag håller med dig. Kärnfamilj är bäst.
Naturligtvis inte om det förekommer våld, missbruk osv osv osv.
Men nu talar jag om fungerande familjer.
Mamma och pappa tillför olika egenskaper, energier och kunskaper. De kompletterar varandra och ger barnet trygghet.
Alla som påstår att deras kids älskar upplägget med bonuspappor, plastsyskon och varannan-vecka-liv försöker bara övertyga sig själva.
Ja, inte kobstigt att barn är så dryga, fula i mun, elaka, manipulativa, egocentriska, giriga och allmänt curlade.
Ingen vågar säga ifrån, helt sjukt egentligen. Barn är små människor, de behöver struktur, rutiner, konsekvenser, straff, belöning, diciplin, kärlek och förståelse. De behöver höras men även vet att de inte får bete sig hur som helst.
Jag har smällt till min son (inte misshandel men en lätt smäll på munnen) när han sagt att ”mamma är dum i huvudet”. Han ska fanimej respektera sina medmänniskor, speciellt sin familj. Ingen chans att mina barn ska ”få uttrycka sig kritiskt” bara för att samhället bestämt att barn är helgon som aldrig kan ha fel. Ohhh hell nooo *afro-kvinna-röst*
Är du ok med att din partner skulle smälla till dig ”lätt” på munnen om du sa eller gjorde något hen inte tyckte var Ok?
Idiot.
Haha wow vad folk Överdriver. Misshandel? klart ett barn inte ska kalla sin mamma för idiot.
Du tror att hon lär sitt barn att inte kalla andra för idiot genom att bete sig som en idiot?
Och du tycker att du lär ut hur man respekterar sina medmänniskor genom att slå ditt barn på munnen.
Du borde inte ha barn!
Det är ju princip misshandel du utövat, känner riktigt hur ont det måste göra.
Om ett barn skriker hysteriskt timmar i sträck vore det kanske på plats med läkarbesök av något slag? Bara en tanke .
Det är oroväckande att se alla människor här inne som antingen har barn eller kommer skaffa. Som kommer uppfostra sina barn som små kungar och drottningar, vilka kommer bli vedervärdiga tonåringar och vuxna.
Som får allt dom pekar på och inga konsekvenser, för barnet grååååååter ju…..
Med det sagt tycker jag inte att det är rätt att hota ett barn eller stänga ute någon på en balkong. Men det finns ett mellanting där ett barns handlingar får konsekvenser. Barn är inte vuxna och behöver en vuxens vägledning i vad som är rätt och fel, ok beteende och inte ok. Dom som inte får det, beter sig ofta inte så jäkla mysigt som tonåringar eller vuxna.
Ett exempel: Ett barn slår sitt yngre syskon dagligen med en av sina flygplan. Vad gör du? Tar du bort flygplanet från barnet och förklarar varför? Eller förklarar du bara varför man inte får slåss?
Om mitt barn slår någon med sitt flygplan ryker flygplanet direkt! För det är inte okej att slåss och tydligen kan hen inte hantera att leka med det. Detta kan man säga på ett lugnt sätt utan att skrika. Man tar helt enkelt flygplanet från barnet.
Detta är något som jäävligt många vuxna har svårt med så fort barnet börjar gråta. Ofta ger man tillbaka planet och säger ”ja men då får du inte slåss”. Mm för det fattar en treåring. Not. Det enda den treåringen har fattat är att hen får tillbaka det hen vill så foort man slår på tårarna!
Alla ni som skriver ”barnet gråter ju bara för att det är sååå ledset och förtvivlat”.
Nej. Ett barn är inte en vuxen person med förmåga att uttrycka alla sina känslor i tal eller uttryck på ett korrekt sätt. Ett barn kan gråta pga en massa olika orsaker: Irritation, trötthet, ilska, sorg, frustration, hunger, törst. You name it.
Ibland kan ett barn helt enkelt bara vara hungrigt eller trött men säger inte då ”Du mamma, skulle vi kunna stanna här på macken för jag är så sjukt hungrig”. Istället börjar barnet hysteriskt gråta och skrika, får ett utbrott helt enkelt. Alla känner känner sina egna barn bäst och kan säkert ofta tolka dennes behov.
Bemöt barnet lågaffektivt, och försök tolka vad barnet behöver.
Och beter sig barnet illa… ja, konsekvenser någon?!
Om ett barn slår sitt syskon med ett flygplan är det ju inte flygplanet som är problemet. Att du tar bort flygplanet kommer troligtvis inte få barnet att sluta slå syskonet, det lär ju bara hitta ett annat tillhygge att slåss med.
Zyto har ju något löst nånstans. Det hon gör är något varje normal mamma tänker men inte gör….
Som jag kommenterat tidigare, detta är definitionen av psykisk barnmisshandel och hos ett så litet barn som Falke så kan konsekvenserna av hur Katrin beter sig vara lika illa som om hon slagit honom med knytnävarna när han är 7.
Psykisk misshandel utlöser en enorm stress hos ett litet barn och faktum är att det kan ändra hjärnans stressresponser på cellnivå hos så små barn. Det går ALDRIG ändra. Genom sin värdelösa föräldrastil så ger hon honom en extra riskfaktor för att utveckla dålig självkänsla, ångest och depression i framtiden.
Jag HOPPAS att många anmäler henne till soc.
Min mamma kunde låsa ut mig och min ett år äldre bror på balkongen, även i -20 grader om vi inte lyssnade. Vi fick inga men för livet och blev ok vuxna båda två 😉 Och nej, jag har aldrig gjort så med mina barn 🙂
Din mamma låter hemsk
Att normalisera hot, samt förmodligen göra ungen vettskrämd genom att bli utlåst själv på balkongen, är inget jag tror kommer bidrag till något gott direkt. Speciellt tror jag inte det är speciellt positivt att lära pojkar att hota sig till att få sin vilja igenom. Ibland blir jag bara så trött på att föräldrar inte verkar ha något konsekvenstänk alls. Utan att det bara ska handla om att vardagen ska bli lättare för dem. Jag är själv förälder och jag vet att alla ska uppfostra sina barn på sitt eget sätt, men kom igen, att hota sina ungar på det sättet? Nej.
Jag har ställt ut en femårig skitunge på förskolans trapp och sagt åt honom att gå hem eftersom han var så elak. Den pojken började mobba andra barn redan vid tre års ålder och hade noll respekt för alla vuxna när de så fint skulle tala honom till rätta. Han sparkade ,slog ,hånskrattade och sprang och gömde sig för pedagogerna. En dag råkade jag hamna vid hans bord när det var dags att äta mellis. Pojken sitter och smågnäller om hur äcklig melliset är sen ger han sig på barnet som sitter mittemot honom och börjar kalla honom för diverse fulheter när jag känner att bägaren rinner över för mig. Tjopp så tar jag ett fast tag i ungen och går helt resolut ut med honom , ställer honom på trappan och säger åt honom att gå hem eftersom han inte kan bete sig. Gissa om han blev chockad när det inte daltades och pratades ”pedagogiskt” utan det blev en konkret påföljd av hans uppförande. Och nej han gick inte hem. Han grinade och vrålade en stund och sparkade på dörren sen bad han om ursäkt och lovade att inte vara elak el ful i munnen något mer. Sen följde han med in och åt melliset i lugn och ro. På något sätt kändes det som om att han blev nöjd över att någon vuxen verkligen reagerade och sa ifrån på skarpen. Efter det så behövde jag bara med ögonkontakt visa att jag hörde vad han sa el såg vad han gjorde för dumheter så skärpte han till sig och lugnade ner sig.
Otroligt att du berättar hur oproffsig du är i din yrkesroll. Tror inte på vad du skriver, du trollar, ingen uppmanar en femåring att gå hem från förskolan oavsett vad som hänt. Det är att hota barnet och psykisk misshandel.
??
Det här helt sanslöst! Jag vet att det var jobbigt i omgångar när dottern var liten, men jag tröstar mig lite med att jag var ung och ”dum” kanske? Hade en kompis som faktiskt gjorde likadant och jag höll på att dö, skulle ALDRIG möta upp en unge på det sättet, oavsett min eller barnets ålder! Brukar inte slänga mig med ord som soc.anmälan och liknande men det här är USELT av Katrine. Vill rent allmänt tipsa om dr Dan Siegel, en högt meriterad neuropsykiater som framtagit en modell, IPNB, Interpersonal Neurobiology som är väldigt intressant för oss föräldrar. Länkar en ganska lång video, ni kan ju googla om den känns tung, men jag lovar att som förälder/människa kan du lära dig massor av den här mannen. https://www.youtube.com/watch?v=Ouzb_Urt7LQ
Visst, köper att jag har fel och du rätt. Men lite orättvist att Du påstår att någon ö h t har jämfört två-månaders bebis med en två-åring.
Älskar personer med en sådan fantastisk övertygelse att alla andra har fel.
Ha en bra lördagskväll?//Mvh En annan mamma
Själv hotar jag med att ringa polisen. Bättre!
Mmm för polisen är ju jätte bra att ett barn blir rädd för .
Så jäkla idiotiskt med folk som hotar med polisen när man gör fel!
Antagligen dina ungar som skriker fuck Aina sen och kastar Sten på polisen….
Tycker iofs inte alls att det är speciellt bra att hota med polisen. Varför bygga upp en rädsla och otrygghet inför den yrkesgrupp som ditt barn borde känna förtroende för? Tycker det är så onödigt att använda polisen som ett hot….
Nej.
Jag blir alltid lika förvånad när föräldrar och andra inte verkar veta vad trots betyder. Apropå kommentarerna i kommentarsfältet. Det heter med ett annat och bättre ord utvecklingsfas och innebär att barnet utvecklar sin identitet. Hen testar gränserna och vill ”äga världen” och som förälder måste man säga nej, det är inte mer med det. Barnet får testa vissa saker, inte andra och genom att sätta gränser tryggar man barnet. Barn mår bra av gränsdragning, de ska inte alltid få som de vill. Att Katrin sätter ut sin unge på balkongen var dock mindre bra, det hade varit bättre om han fått vara i ett rum i lägenheten.
Det här har inte med Katrins sätt att göra men problemet vi i förskolan många gånger möter är att föräldrar idag är pedagogiska med sina barn. Föräldrar ska inte vara pedagogiska (sagt av barnpsykolog). De har svårt att sätta gränser och ska prata igenom allting med barnen. De vill inte bli arga på sina barn, att bli arg har blivit förknippat med något dåligt. ”Jag vill inte bli arg” får man höra. Nej, men du MÅSTE bli arg. Du måste sätta gränser! Jag möter föräldrar som flinar osäkert när barnen gör saker de inte får, är tysta när de får höra ”jävla mamma” och dessutom blir slagna av sina egna barn. Ens barn får ALDRIG slå en. Jag blir så sorgsen när jag bevittnar sådant och jag blir glad när hör föräldrar säga till sina barn på skarpen. För det behöver dem! Det är inte att vara elak, det är att vara förälder. Tänk dig att vara ett litet barn som alltid får sin vilja fram. Hur ska det bli i framtiden ju äldre det blir? Jag tror att det här pedagogiska delvis är en trend men lika ofta beror på osäkerhet hos föräldrarna och förmodligen har de haft föräldrar som fostrat på samma sätt. Man är så mycket av det man själv varit med om. Människor tenderar att glömma det. Jag kan inte annat än önska att om man känner sig osäker i dessa frågor, gå och prata med någon! Ibland räcker det inte att prata med kompisar, även om det kan räcka långt.
Jag blir alltid lika förvånad över när folk tror att det finns ett egenvärde i att bestämma över barn. Det finns så sjukt mycket som barn inte får bestämma, det finns inget egenvärde i att göra annorlunda bara för att barnet minsann inte ska få som det vill. Vill barnet skära maten själv, ha skorna på fel fot eller bara äta knäckebröd – so what?
Men snälla. Klart att man i slutändan måste bestämma och vara ledaren för sitt barn. Det är det som är fostran! Jag pratar inte om att barnet inte kan få trycka på hissknappen eller mat. Men visst. Det är barnet som bestämmer när man ska gå från förskolan eller gå hemifrån. Så bra!
F
Undrar hur der skulle gå om barnen bestämde att gå till skolan i foppa tofflor, shorts och tshirt när det är minus tio grader ute och en dm snö.
Eller att man bara ska äta pizza till mat varje dag. Eller att inte göra läxor för att det är tråkigt.
Ja, vilken bra idé! Vad tycker du Kalle? Ska vi gå nu? Jaha, du vill inte gå hem. Nej, men då stannar vi! Vad ska vi äta för middag? Vad vill du ha? Jag vill inte bli arg, Kalle.
Många av dagens föräldrar. Sådan otrygghet i föräldraskapet.
Om min dotter skulle vilja ha pizza när jag har lagat köttbullar och makaroner säger jag bara att det inte finns någon pizza. Jag skulle dock aldrig tvinga henne att äta köttbullarna och jag skulle inte heller bli arg om hon skulle bli ledsen. Att det inte blir pizza har ingenting att göra med att hon inte ska få som hon vill utan det är bara ett faktum att det inte finns pizza. Det finns inget egenvärde i att hon inte ska få den mat hon vill ha.
Ja men när man går till och från förskolan får ju inte barn bestämma. Typisk grej som barn bara får finna sig i. Jag tror inte att något barn någonsin har fått stanna hemma från förskolan för att det inte ville gå dit. Men det finns ju inget egenvärde att bestämma över barn, bara för att barnet inte ska få som det vill. Det finns inget egenvärde att skrika och skälla på barn, tvärtom. Jag bestämmer nästan aldrig över mina barn för det behövs inte. Vissa saker får de inte bestämma och det brukar accepteras utan större dramatik.
I den boken ska man krama barnen och ge dem närhet, prata med dem.
Men katrin kör nog den där stilen för stt hon helt enkelt inte orkar ngt annat.?
Nej, det är verkligen inte okej. Blir chockad, faktiskt. Att sitta i en podd och utan ånger berätta om så dåligt föräldraskap. Stackars barn!
En gång på semestern hade vi en familj som bodde ovanför oss, och Pappan hade det som en metod att låsa ut sin tvååriga son på balkongen då han ansåg att han inte skötte sig… Det skriket var fruktansvärt!! En tvååring som skriker förtvivlat av rädsla och skräck… Samma Pappa gick även på sin son fysiskt kvällen innan men vi kunde inte göra något för vi kunde inte lokalisera var ljudet kom ifrån. Sen hörde vi samma skrik från balkongen kvällen efter och på det viset kunde vi ta reda på rumsnumret. Min man gick upp och han var inte glad…. Vi polisanmälde även Pappan till svensk polis som tog det vidare till Tyskland för de kom därifrån. Vi gjorde allt vi kunde för denna pojke och jag hoppas att han inte fått betala mer med sin lilla kropp varken fysiskt eller psykiskt.
Att låsa ut sitt barn är också en del av misshandel! Fy fan!!