Jag är så ofattbart stolt över vad min kropp har gjort för oss. Hur den har skapat liv och fött en livs levande liten person till världen. Jag är stolt och tacksam –
men jag känner också sorg.
Jag tittar på min kropp och ser en alldeles ny kropp. Jag känner in min kropp och känner en alldeles ny kropp. Och det är helt okej, för det var ju värt det alla dagar i veckan och det var också dealen – min kropp mot ett liv. Men lite så känns det, som att jag har bytt ut min gamla kropp. Det jag känner är till stor del en ny kropp. Och jag vill ändå vara modig nog att erkänna att jag saknar min gamla.
[…]Jag tittar på min kropp och jag ser en ny kropp. Jag vet inte om jag älskar den, inte än i alla fall. Kanske kommer det ändras någon dag, jag vet inte det men jag ger den och mig tid. Det enda jag vet, det är att jag är så stolt över den för vad den har gjort för oss. Ibland när jag har tighta kläder ser jag hur någon tittar mot min mage, där det ser ut som att jag har lagt en skogaholmslimpa innanför byxlinningen. Och jag tänker på hur sjukt det är att vi förväntas sudda bort spåren av våra krig så fort som möjligt. Men det går inte, spåren finns där som påminnelser om vad vi har tagit oss igenom.
Jag saknar min gamla kropp, för den var stark, min kropp idag har inte samma ork. All ork gick till Dante.
Det var värt det. // Michaela Forni
Mammakroppen – denna omdebatterade, diskuterade, blötta och stötta kropp som alla tycker sig ha rätten att tycka till om, även om den inte tillhör den som levererar åsikten.
Hur kan det vara så att det är den kvinnliga kroppen som ska läggas under ett mikroskop och bedömas direkt som graviditeten gått över i förlossning och förlossningen gått över i ett alldeles nytt och skört föräldraskap?
Varför ska kvinnans kropp vara ämne för diskussion och åsikter? Alla vet ju vad kvinnan kropp sysslat med under de senaste nio månaderna – att skapa och baka en ny liten människa. Galet imponerande!
Men vad har egentligen de blivande papporna sysslat med i nio månader? Kan vi inte granska deras kroppar istället? Vad de använt dem till medan de blivande mammorna skapade nytt liv?
Egentligen tycker jag vi ska skita i att överhuvudtaget granska kroppar, men om det är någon nybliven förälders kropp som ska granskas så får det fan i mig (fanimej?) vara pappans.
Han har ju haft nio månader på sig att skapa stordåd så vad säger ni om en ny tradition i samband med förlossningen?
På 60-talet delade den nyblivna pappan ut cigarrer i väntrummet när barnet fötts och nu för tiden ska de vara med och klippa navelsträng och grejer.
Vad sägs om att de får posera likt nyförlösta kungligheter på en trappa innan de får åka hem med resten av familjen?
Bar överkropp givetvis.
Vi kvinnor har objektifierats i alla tider så vad tror ni om att att vi riktar om det där granskande Sauronögat mot någonting annat för en gångs skull?
Gå in och läs hela Michaelas text på hennes blogg.
Den är fantastiskt skriven och läsarnas hyllningar vet inga gränser.
Föregående inlägg 
Det enda jag tycker är trist är att man som kvinna måste ha en ursäkt för att inte se perfekt ut. Det är bara okej att ha bristningar, hängbröst, mage osv om det är för att man nyss fött barn. Då kan folk ha överseende med att ens kropp inte ser tiptop ut.
Precis så!
Håller med. Har inte fött några barn men har ändå ingen platt mage eller slimmad kropp… Vad ”får” man då skylla på? Brukar känna mig extra dum när folk pratar om hur smaaaaala alla var INNAN de fick barn ?
Håller med till hundra procent. Har inga barn men har både kärlekshandtag och ingen platt mage. Tack och lov är jag äldre nu och kan inte bry mig ett dugg om det. Jag lever och har hälsan – det är tio gånger viktigare än en platt mage.
Folk ska bara skita i hur andra ser ut, och sköta sitt. Otroligt oförskämt att kommentera andras utseende!
Har de missat att man åldras och kroppen ändras drastiskt? Den är i ständig förändring och man kommer absolut inte se ut som 20 år livet ut.
https://img1305712.free-pick.pw ❤️❤️❤️
Vet inte varför men ibland får jag känslan av att om vi bara slutade diskutera den överhuvudtaget, även om det bara är för att säga att den är bra så skulle det inte va en diskurs i dagens samhället. Så fort vi nämner att min mammakropp är såååå bra och jag är såååå stolt över vad den åstadkommit så säger vi också att det finns ett behov av att påtala att den faktiskt är bra. Varför skulle den inte va det liksom? Men vad vet jag, jag råkar ha en väldigt chill inställning till min kropp så kanske är därför.
Håller med och måste bygga på med: när var kroppen inte fantastisk?
Att skapa ett barn är ett mirakel i sig men alla gånger den blivit sjuk och stött bort virus/bakterier. Alla mutationer som den tar kontroll över. Alla skrapsår som magiskt försvinner. Brutna ben som läker. Saliv som skyddar tänderna. En lever som tar hand om all skit vi får i oss. Ett hjärta som dunkar på trots att vi sover. Vi andas utan att tänka. Hormoner som skyddar oss mot stress. Osv osv osv.
Kroppen har alltid varit helt fantastisk. Vi ger den aldrig credd utan sätter press på att den ska se sexig ut.
Att attrahera män är inte kroppens enda syfte, visa lite tacksamhet!
Att attrahera män är väl inte ens ett syfte alls med kroppen?
Nja, jo. För att reproducera så bör kvinnan attrahera män. Det är liksom överlevnadsinstinkten. Det är inget vi gör medvetet men undermedvetet så det är ett av våra primöra syften att attrahera människor av motsatt kön när vi nått fertil ålder.
Det var verkligen förlegat med tanke på att en uppsjö kvinnor inte gör sina barn i sängkammaren med en man, utan många är ensamstående.
Sedan är det en uppsjö kvinnor som har noll intresse av att leva med en man, och delar livet med en annan kvinna.
Kärnfamiljen som du tycks vurma för är inte det enda alternativet för människor och tack vare ett mer progressivt samhälle.
Kvinnor är individer med en egen vilja vilket du tycks ha missat i ditt biologi-dravel.
Oavsett hur det ser ut idag så är det så det har varit i urminnes tider. Det går inte att radera ut evolutionens spår enbart för att vi har haft andra alternativ ett par år tillbaka.
Dessutom gör faktiskt de allra flesta kvinnor sina barn i sängkammaren fortfarande.
Inte samma anonym som svaret var till. Men tycker du inte att du läser in lite väl mycket när du skriver ”Kärnfamiljen som du tycks vurma för är inte det enda alternativet för människor”?
Ööööh, syftet. Vad är det då? Vi lever vi dör. Är du religiös eller?
Jo. Biologiskt är det det. Har ju med artens överlevnad att göra. Vi är djur som alla andra djur.
Fast människan är ju inte ett djur. Vi är människor. Vilket, oavsett vad du tänker, skiljer sig åt. När såg du senast en flodhäst forska på cancer? Eller en giraff bygga lägenheter och flygplan? Människan kan inte likställas med djuren. Punkt.
Åååh, härligt med någon som sätter punkt för diskussion. Du har så definitivt rätt! Säger man emot har den fel. Så ska det va.
Men jag hörde från Södertörns högskola att vi bara lever i en social konstruktion. Jag känner mig som en liten katt, ibland. ? och då är jag det.
Människan är på alla sätt och vis ett djur.
Det är så oerhört befängt att tro att vi är mer speciella än andra levande varelser. Det finns så komplexa varelser som kan överleva i t.ex. vulkaner eller tusentals meter under havets yta. Det är så egocentriskt på något vis att bara anta att man själv är den mest komplexa och speciella livsformen som finns.
Människan är evolutionerad fram ifrån encelliga organismer precis som allt annat liv på denna planet. Vi existerar under samma premisser som allt annat levande. För vår arts överlevnad har det krävts en ökad intelligens (eftersom vi inte är särskilt starka eller snabba jämfört med andra rovdjur) för att överleva, bara de smartaste har lyckats att jaga mat och inte bli uppätna av andra rovdjur, och på så vis föröka sig. Men thats it, det är just det som skiljer oss från andra arter och det kan fan inte ses som mer avancerat än hur evolutionen försett andra arter med särskilda, unika egenskaper för att överleva under den artens omständigheter.
Eller hur! Det är ju inte bara kvinnan som ”lägger på sig” under graviditeten om man säger så…
Va? Det beror väl på från man till man. Men visst, många familjer byter säkert ut fler av de fysiska aktiviteterna till myskvällar med chips och godis under månaderna kvinnan är gravid, men vad har mäns upp eller nedgång i vikt med detta att göra? Borde vara lika irrelevant som kvinnans. Konstig kommentar.
Rätt väg att gå är inte att börja prata om mäns kroppar så som vi pratar om kvinnors kroppar utan tvärtom.
Nej, men det är kanske det som behövs för att det ska bli förändring. Så det inte blir en ”kvinnofråga”, och att det bara handlar om att ”kvinnor är så, de vill bara vara snygga och lägga massa tid på att hata sina kroppar och försöka förändra, inget konstigt med det” …
Dessutom går ju mäns kroppar knappast igenom 1% av en graviditet. Vore att förnedra kvinnan som kämpat med hälsan i nio månader att börja flytta fokus till män. För det är just det vi inte vill göra: få allt att handla om männen.
Nu när vi ser en kroppshat-tremd växa bland nyförlösta kvinnor så bör den naturliga responsen vara att förebygga denna känsla redan innan eller under en graviditet. Vi måste våga prata om det med barnmorskan. Finns ju kvinnor som väljer kejsarsnitt för kosmetiska anledningar och det är ju så skevt att jag bara vill slita av mig håret…
Det är bra att vara tydlig med den väntande kvinnan: jo, du kommer att gå upp i vikt, du kan få bristningar, det gör ont, nej du blir inte helt återställd inom en vecka och ja, du är fortfarande vacker. Känner barnmorskan att just denna kvinna verkar besatt av vikt, utseende osv så kanske det vore rimligt med terapi i förebyggande syfte. Vi vill inte ha ätstörda mammor där ute, de är allt för viktiga för att ignoreras som grupp.
Smidigaste sättet är väl ändå att säga till influencers som sprider hetsen? Ingen normal person i min omgivning snackar om kroppar negativt efter graviditet. Är ju bara influencers som är besatta av det.
Håller med. Har själv barn och umgås med mammor dagligen. Vi har aldrig pratat om kroppen annat än att kommentera hur många stygn någon sytt, hur lång tid det tog innan smärtan försvann m.m.
Helt sjukt med influencers.
Samma här. Överhuvudtaget upplever jag inte all denna hets kring utseendet i min vardag som man kan få intrycket av. Men det är såklart annorlunda för någon som är offentlig. En del verkar ju tappa vettet när de får ett kommentarsfält och ett tangentbord. ?
Jag fick barn i oktober och ägnar inte ens en tanke åt hur min kropp ser ut. Jag myser med mitt efterlängtade barn istället. Förstår inte ens problemet.
Du behöver inte förstå problemet men respektera att det faktiskt finns där, i stor omfattning.
Gör det det dock? Är ju mest ego influencers som tjatar om det.
Bara för att man inte tjatar om det utåt på sociala medier betyder det inte att det inte finns. Min bästa kompis fick barn i höstas, hon säger till oss, hennes bästa vänner, att hon inte trivs i sin kropp på samma sätt. Men hon tjatar inte på om det så alla hör. Men problemet finns väl ändå.
Tyvärr gör det det. Är med i en mammagrupp där många snackar om vikt och flera som lägger upp bilder på både sig själva och sina bebisar med filter på, sorgligt men sant!
Jag känner samma sak, bryr mig mindre än jag borde och älskar mina tigerränder och bikiniärr.
Förstår inte hur det alltid verkar vara antingen eller. Fick bristningar på magen efter min första graviditet, varför skulle jag älska det? Dom är ju liksom bara där, likväl som baksidan av mitt knä bara är där.
Den enda som tänker på hennes kropp är hon själv. Ingen ställer krav etc. Bara hon själv som gör det. Kroppen förändras också med åldern, även det måste man hantera.
Jag har inga barn, men ser ändå inte ut som när jag var 20. Varför? För att jag är 31. Livet är ständig förändring.
I det vanliga livet finns det väl ingen som diskuterar eller kommenterar en kvinnas kropp efter graviditet? Vem ägnar ens en tanke på det, utom möjligtvis en själv?
Barnmorskor, läkare, släktingar, kollegor. Du anar inte hur mycket det kommenteras och pikas och tröstas och tipsas kring mammakroppen. Både innan och efter förlossning. Lugnt blir det först ett par år senare när omgivningen (besviket) inser att ens nya kropp är permanent.
Men jag är glad för din skull om du har sluppit.
Tycker det verkar finnas så mkt kroppshets och press i det för ”östermalmsinfluencer”gänget. Forni, Petra, Sara biderman, Amanda, Stephanie mfl. Det gäller att bli smal snabbt och träna, det görs naglar, hår, ögonbryn, ansiktsbehandling, laser osv osv osv osv. Och sen säger de att de är stolta över sina kroppar?
Livet mellan Valhallavägen och Birger jarlsgatan är inte så lätt som du tror. Kämpa tjejer ?
Hahaha ja asså det gänget! Alla ska hela tiden också bedyra hur dökära de är i sina män – finns det en ständig rädsla att bli lämnad eller är det ett sätt att få en ny handväska?
För några av dem skulle det ju bli svårt att upprätthålla standarden utan sina män – så det gäller väl att hålla alla nöjda.
…lite som prostitution då, eller.
Det gänget är helt otroligt! Jag är så fascinerad av dem. Rika män, lyxiga prylar, massor av följare, skönhetsbehandlingar till höger och vänster… de borde göra en realityserie, tänker typ gossip girl fast på riktigt!
Gick väl iofs en serie med Forni, Tungården och Hibbs för ett par år sen.
Åh Hibbs! Saknar henne!
Hibbs finns på Insta ?
The real housewives of Östermalm/Lindingö. ?
Det ena utesluter inte det andra. Du kan vara stolt över din kropp, prestationsmässigt, och samtidigt vara mån om ditt yttre.
Men det där är väl mer än mån om sitt yttre ?
Men är det inte mammor som diskuterar mammakroppar?!
Jag har aldrig hört någon prata om en mammakropp (förutom i medicinskt syfte), förutom bland mammor själva.
Du har fel. Det är bara att gå in på Kenzas instagram och läsa kommentarerna om hennes kropp. Knappast mammor som skriver kommentarerna.
Ja men Kenza var väldigt snabb med att tala om att kroppen var helt återställd (platt mage) inom några dagar.
Hon är mamma och hetsar minst lika mycket genom att konstant lyfta upp sin fantastiska kropp. Rätt arrogant med tanke på hur hennes kropp ”svek” henne när hon försökte bli gravid. Det är glömt, nu handlar allt om långa ben och platta magar igen.
Bara för att hon är snygg ska hon begränsas för att det stör sådana som dig?
Snygghet har väl ingen kommenterat. Vi pratar om behovet att poängtera att kroppen är lika tight som innan graviditeten redan en vecka efter förlossning.
Vad tjänar det för syfte? Blint skryt och en känsla av överlägsenhet från en nybliven mamma som bara 9 månader tidigare inte ens vågade drömma om att bli gravid utan hjälp. Det var allt som bortblåst och hennes huvud fylldes med luft igen nu när hon äntligen fick sitt barn (kul för henne btw, barn är underbara).
Sväva ned en cm närmre jorden är allt vi ber om av denna donna.
Hennes kropp var och är inte lika tajt och hon påstod det inte heller.
Snygg är subjektivt. Inte alla vill vara okurviga pinnar.
Va? Tvärtom? Hon visade ju upp hur mjuk och töjbar hennes mage blivit? Som en stor mjuk deg typ. Varför hittar du på saker? ?
Ja, när kritiken över annat skit haglar in. Naiviteten bland er fangirls är läskig!
Måste man vara en fangirl för att man minns vad Kenza lagt upp och inte lagt upp? ?
Exakt! Hon pratar väldigt mycket om sin kropp, vill ha beröm över den konstant, osv. Kan verkligen tänka mig att andra mammor blir provocerade av det!
Speciellt när hon ska ha beröm för både det negativa och det positiva.
”Kolla hur lös min mage är, kroppen är dock fantastisk” – applåder
”Min kropp är helt återställd och jag kom in i mina gamla jeans redan efter en vecka” – applåder
Hon har komplex för att hon inte har nån rumpa eller höfter eller större bröst eller vad hon nu skrev i kommentarena. Därför hon söker bekräftelse
Alltså det är hennes egna ord, inte mina. Jag vet inte ens hur hon ser ut i kroppen, följer ej
Exakt!!
Läser alla hennes inlägg, tycker hon pratar väldigt lite om sin egen kropp?
Bläddra tillbaka några månader. Nu är ju ungen ett halvår så kroppen är ju som förr.
Har läst hela tiden. Hon har inte snackat så mycket om sin kropp. Mest bröstmjölk och problem i samband med det och visat upp hur sladdrig hennes mage har blivit.
Då har du missat det.
Följer inte någon av dessa ”superinfluensers” så har inte så stor koll på hennes kommentarer. Men gick in och scrollade lite på hennes senaste bilder… såg inget om någon om mammakroppen
Sen finns det ju alltid tyvärr många troll som kommenterar elakt om folks kroppar, oavsett om de fått barn eller inte. Det är ju något som det känns som alla borde hålla sig borta ifrån, både positiva och negativa kommentaren. Therese Wickman skrev ett sånt bra inlägg om det häromdagen… om att hon fått mest kommentarer om hur fin och smal hon var, när hon var så smal pga att hon inte mådde bra…
Nu är det ju dock inte jättevanligt att pappan till barnet ställer krav på mammans kropp efter förlossning? ? Är ju mest i ens eget huvud och troll kommentarer på insta.
Har fått två barn och tänkte inte på kroppen en sekund efter det. Den ändrad med ålder, hälsa och en massa annat. Det är naturen och livet.
Men är det så verkligen – att en kvinnas kropp läggs under ett mikroskop och bedöms direkt som graviditeten gått över i förlossning…?? ”Varför ska kvinnans kropp vara ämne för diskussion och åsikter?” Är en kvinnas kropp ämne för diskussioner och stötts och blötts verkligen?? När då och hur då? Det är väl isåfall i enstaka fall vissa kvinnor/mammor själva som direkt vill bli smala och få platt mage efter en graviditet men att andra diskuterar deras kroppar… Nja, nej håller inte med, möjligtvis reagerar på dem som direkt tränar och jagar sin gamla kropp. Men du tar upp kroppsnack ofta och det är väl främst för att det ger många kommentarer. Fint att du skriver positivt om Michaela för en gång skull iaf och det är väl ganska självklart det hon skriver.
Nej, det är inte så IRL. (Men jaaaaa, det händer säkert att kvinnor får nån kommentar av sin man eller omgivningen, det har ni säkert läst på mansbebisar så då är det så), men det är mycket vanligare att folk inte kommenterar det överhuvudtaget. Tvärtom är en graviditet snarare ett ok att en kvinnas kropp ändras, ingen vanlig människa tycker att det är konstigt eller anmärkningsvärt.
Är ju mest hjärnspöken hos personen själv.
När min syster var gravid så frågade alla (släkt, tanten på Ica, vänner etc) henne hur mycket hon gått upp i vikt och sen skulle de jämföras med någon annan de känner som också var gravid samtidigt.
Nu i efterhand så frågas det om hon gått ner till sin vanliga vikt efter att bebisen kom. ??♀️
Som om att de har något med det att göra. ??♀️
Så jo, visst dras det upp prat om mamma-kroppen av andra än mammorna.
Det är som om kvinnokroppen är någon allmän egendom. Tänk motsvarande frågor till en man, helt otänkbart!
Den som kommenterade min kropp mest under och efter min graviditet var min svärmor – _ –
Hur kan man kalla en graviditet för ett krig?
Det är väl en fantastisk händelse för oss som fått ynnesten att kunna bära och föda ett barn, även om det lämnar spår efter sig.
Och hur många gånger kan man få in ordet ”kropp” i ett blogginlägg?
Haha ja jag skulle intd direkt säga att det är ett bra inlägg. ”Min nya kropp, min nya kropp, min nya kropp, min nya kropp, min nya kropp”
Jag var på sjukhus större delen av min första graviditet. Skulle absolut beskriv det som ett krig. Vissa har ju mysiga graviditeter men många har en helt annan upplevelse.
Har du upplevt ett krig?
Man krigar mot en fiende inte mot sitt barn.
Nej, det är inte ett krig. Kamp, möjligtvis. I krig blir man som kvinna våldtagen, misshandlad, mördad. Bomber exploderar runt dig. Sjukhus finns inte. Sluta leva i din privilegierade bubbla, att ligga på sjukhus i ett fredligt land med kompetenta läkare som kollar till dig vid minsta besvär är inte ett krig.
INGEN trodde väl att hon tycker det är jämförbart med ett krig i ordets rätta bemärkelse?
Kan man inte bara sluta diskutera kroppar och deras utseende?!
Eller hur!
Så tröttsamt med den här kroppsfixeringen.
På riktigt, vad spelar en rund mage för roll?
Tycker inte heller att det var ett speciellt fint inlägg, väldigt kränkande skrivet mot mammakroppen tycker jag. Väldigt utseendefixerat… mådde dåligt när jag läste.
Jag har inte en kropp – jag är en kropp.
Precis. Alla människor verkar tro att de lever i hjärnan som en liten parasit och kroppen bara är något de går runt med och släpar på. Du är hela du, från topp till tå. Din kropp är du och du är din kropp. Så lustigt.
Du har inte en själ.
Du är en själ.
Du har en kropp.
Finns inga bevis för att vi har själar, som något frånkopplat från kroppen. Den vi är, ”själen”, minnen, personlighet, tankar, känslor, sitter i hjärnan alltså kropp.
Precis, trodde alla förstod det? Måste ju bara vara religiösa eller spirituella människor som tror att de har en själ?
Har vi inte läst detta tusen gånger förut? Kvinna får barn, ogillar vad graviditeten gjort med kroppen, men måste övertyga alla om att det såklaaaaart var värt det. Men att det ändå suger. Typ.
Förstår att det är jobbigt men något nytt är det ju knappast.
”Gå in och läs hela Michaelas text på hennes blogg.
Den är fantastiskt skriven och läsarnas hyllningar vet inga gränser.”
Nej, den är inte fantastiskt skriven, hur man får det till det är en gåta. Sedan så skriver hon samma sak som andra så kallad influencer redan skrivit, typ de från samma generation hon tillhör.
”läsarnas hyllningar vet inga gränser” – säger väl allt om hur illa det är ställt.
Att göra ett helt inlägg om detta med ytterligare hyllningar och tycka att det är fantastiskt skrivet är som sagt en gåta.
Haha ja texten är helt värdelös.
Tror Camcam försöker få in lite mer positiva inlägg efter senaste veckans bottennapp men fruktansvärt negativa kommentarer som följd. Det får ändå uppmuntras.
22 jag i texten 🙂
Fler människor borde prova att fokusera på andra saker än kropp,utseende och yta.Punkt.
Fantastiskt skrivet?? ”jag, jag, jag, kropp, kropp, kropp” Herregud så torftigt.
Hennes text sätter väl hennes egna syn på kroppen i blickfånget. Tolkar det inte alls som att hon är stolt och nöjd- hon är ju givetvis jätteglad för sitt barn men tycker det skiner igenom att hon är missnöjd med sin ”skogaholmslimpa” till mage. Självklart har det med ideal att göra, men absolut inte en hyllning utan snarare typ ”tyvärr blev jag ful men jag får leva med det” Äsch så trött på detta!! Alla ser inte likadana ut, vare sig man fött barn el ej. Låt oss bara vara och sluta diskutera
Jag är gravid i 8:e månaden och det är mitt första barn.
Jag vägde 87 kg när jag blev gravid. Överviktig och mådde väldigt dåligt över det.
Nu väger jag 92 kg och det var längesen jag mådde så bra när det kommer till kroppen.
Visst är det tungt och jag har lite ont, men jag känner mig fin och mysig på något vis.
Jag bär min lilla flicka med stolthet ❤️
Men så finns det folk som bara borde hålla käften.
Som mannen på min arbetsplats som inför 10 andra män utbrast ”du blir bara tjockare och tjockare HAHAHAHAHA!!!” och alla skrattade med.
Jag blev varm i ansiktet och svarade ”ja det är ju bra, då får hon plats”
Han stal för en stund min stolthet och gjorde mig till en liten osäker kvinna.
Gubbjävel!
Dagen efter det sa en kvinna: ”HUUUR länge är det kvar tills du ska kläcka?! Du är ju hur stor som helst! Är du säker på att det bara är 1???”
Åhhhhhh asså den där ”det är inte tvillingar då höhö”. Jag vet väl fan själv hur många barn jag har i kroppen!!!!
Om någon säger ”är du säker på att det bara är en?”, skulle jag svara något i stil med: ”barnmorskan på ultraljudet berättade att det var en, men du kanske vet bättre än henne?”
Till de ohyfsade paratrasken som skrattar och tror de har rätt att kommentera att ”Du blir ju bara större och större” skulle jag lugnt svara att ”har man grundläggande kunskap inom biologi vet man att det är just så det fungerar, man blir större när man är gravid. Hur trodde du att det fungerade med graviditeter?”
Dumma frågor är värda syrliga svar.
Men fyyyyfan vilket Jävla rövhål till man!!!! Usch.
Ja, min pappa fick sig en redig utskällning 1 vecka innan jag födde och hade gått upp (trots strikt kost) 27 kg. Han frågade om jag hade en våg så jag kunde hålla koll på min vikt. Fy vad jag skällde och han blev helt ställd ”oj det var visst känsligt” sa han… sen fick jag mycket kommentarer om att jag hade en stor mage och vart jämförd med folk som var i samma vecka. Det satte griller i huvudet på mig och gjorde att jag satt och grät över hur tjock jag var efter förlossningen och kände mig så ful. Tog lång tid att komma över det… Den här hetsen på Instagram är så osund även om man inte vill bli påverkad så sitter det i bakhuvudet.
❤️
På mig ser det också ut som att jag har en skogaholmslimpa innanför byxlinningen och just därför har jag aldrig nåt tajt på överkroppen. Jeans med hög midja som någorlunda håller in fläsket + en oversize tröja/skjorta är min standardoutfit.
Alltså hon ser ju superSmal ut på alla bilder? Limpa, var då? Ärligt talat så kändes det här mer ”buhuuu före bebis hade jag en perfekt kropp men nu har jag en liten mage och det är SÅ jobbigt och synd om mig” hon låter mer ätstörd än något annat.
*slut på rant*
Ja men eller hur. Visserligen är ju allt relativt, och för henne är det kanske en personlig katastrof att ha en liten ”muffin-top” jämfört med att hon var pinnsmal innan.
Det framstår dock som extremt självupptaget av henne att inte kunna höja blicken lite och bredda analysen till att inte bara handla om ”jag jag jag”.
Jag fick barn i april, i veckan var jag på gymmet och körde mitt första pass med vikter och maskiner (har tränat lite annat tidigare), och märker att jag blivit så svag, hehe. Om jag tidigare lyfte 30 kg i någon övning lyfte jag nu istället 17,5. MEN jag såg det som en riktigt rolig utmaning att få komma tillbaka till mina ”gamla” vikter och få tillbaka styrkan och den kropp som jag hade tidigare (om det nu går). Vi får väl se hur de går, men istället för att sörja, så var glad i det man har och orkar istället 🙂
Men måsta alla kvinnor älska sina kroppar hela tiden? Säger inte att man ska hata den heller, det tror jag är sjukt destruktivt, men kan man inte ha någon slags neutral inställning till sin kropp? Tror ytterst få män intalar sig själva att de måste älska sina kroppar, de bara lever med dem.
Jag har aldrig varit med om att min kropp har kommenterats så mycket som de två gångerna jag har varit gravid. Jag har gått upp väldigt lite under mina graviditeter och haft liten mage och det har varit kommentarer om det hela tiden. Fattar inte varför många tycker att de har rätt att kommentera en kvinnas kropp bara för att hon har ett barn i magen. Jag var väldigt känslig för kommentarer under första graviditeten eftersom jag hade komplikation er som gjorde att jag fick gå på extra ultraljud för att se så att bebisen verkligen växte ordentligt.
Många av kommentarerna var menade som fina och positiva typ ”vilken fin och liten mage du har!” men vad svarar man på det? ”Tack, det är för att inte bebisen växer som den ska…”
Glömde lägga till att det var mycket kommentarer efter graviditeterna också. Hade önskat att folk frågade mig hur jag mådde och hur det var med mig efter förlossningen och under den första omvälvande tiden med liten bebis istället för att kommentera min kropp.
Det borde vara förknippat med enorm pondus att ha en kropp som visar att man fött barn.
Jag vet inte varför men tror mycket handlar om att hon är så osäker i sitt förhållande och att hon känner att hon måste se ut på ett visst sätt inför sin man. Självklart mår många dåligt över sin kropp efter graviditet hur underbar ens partner än är och hur mycket personen än lyfter upp en, men det känns så påtagligt i hennes fall, alltså att hennes osäkerhet kommer från någon annanstans.
Får samma vibes som du! Det är nåt som känns skevt där.
Tycker inte att man ska kommentera kroppar alls. I augusti fick vi vår dotter. Min graviditet va fysiskt extremt tuff, med massor av vätska, svullnad och hade bara känsel i 2 finger på varje hand. Min sambo tappade muksler och fysisk kapacitet, då han fick sätta mkt av sin träning åt sidan för att hjälpa mig med nästan allt. Högst orättvist att döma honom för att han inte har samma muskulösa kropp nu som innan jag blev gravid. Jag vet vad träning betyder för honom men han sätter sin familj då och just nu före träning på gym. Vi får båda anpassa oss och på sikt är vi nog båda delvis tillbaka där vi vill vara med respektive kropp.
Jag fick barn tidigare i år och fick knappt upp något alls under graviditeten eftersom jag var väldigt sjukt under alla nio månaderna. Så när jag väl fått barn så syntes det knappt efter förlossningen att jag någonsin varit gravid.
Och oj så jag ska skämmas för det! Har aldrig gjort en stor grej åt något håll över hur jag ser ut men för att jag (ofrivilligt) såg ut som innan jag blev gravid direkt efter förlossningen så ska det kommenteras och jag ska känna att jag minsann fått en easy ride. Och även fast jag knappt kunde ta mig ur sängen under långa perioder av graviditeten och även var inlagd på sjukhus flera gånger så ska jag skatta mig lycklig eftersom jag ser ut som innan graviditeten.
Jag hade gärna haft ett par bristningar om jag hade fått chansen att må lite bättre under graviditeten och som nyförlöst inte vara lika svag så att jag hade problem att ta hand om min fina bäbis.
Men så ser samhället ut. Utseendet går först. alltid. Hur man mår är inte relevant. Tom en av läkarna bad mig att inte klaga eftersom många kvinnor skulle vilja komma i jeansen så snabbt (detta var inte i Sverige). Och var inte FÖR snygg FÖR snabbt. För det är fel med.
Det har varit ensamt och jobbigt för jag har inte haft rätten att må som jag gjort.