Det är verkligen så mycket upp och ner här, ena sekunden känns allt bra och nästa stund fallerar allting. Men vi är på upploppet, nu har vi levt ihop och försökt vara våra bästa jag för att synka på bästa sätt, men det går nog bara en viss period.
Det är fruktansvärt jobbigt att leva i sin resväska och byta hem varannan dag. Vi började med renoveringen i juni och och fick lägenheten klar i september och då var det redan mycket som hade hänt mellan mig och Jacob. //Margaux Dietz
Nej, det går inte att förklara känslor men jag tror mig ha en teori som kanske kan förklara ett och annat.
Det känns som att allting i influenervärlden (eller egentligen kändisvärlden generellt) går aningens snabbare än för oss vanlisar.
Kanske har de en större känsla av att man ” måste passa på när chansen ges” för vem vet vad som händer nästa veckas?
Det är ju inte helt omöjligt att man läser om kändisrelationer som tar slut, kort tid efter bröllopet medan jag nog inte känner till en enda ”vanlig” människa som gjort det.
Lägger du sedan dit erbjudanden om sponsring mm så att bröllopet kanske till och med kan gå med plus så tar man det kanske mer med en klackspark än ett par som sparat i flera år för att slutligen bjuda in till bröllop?
Jag kan ha HELT fel i min teori som grundar sig i 20 års intensivt läsande av skvallertidningar, och lägger ingen värdering alls i det, men jag vet att det är många som undrat om just Margaux och Jacobs tvära kast.
I slutänden så är det personerna i relationen och människorna den berör som förhoppningsvis fattar beslut som de anser är rätt för dem.
Jag såg förresten att hennes hunk-kompis Maximillian fått en förfrågan via mail från redaktionen bakom ”Bachelor”.
Jo jo..man tackar!
Kanske kan den här duon från Saltis slå sina påsar ihop och bli Sveriges nya bachelor och bachelorette i en tv nära dig?
Max och Maggis söker partner – brudklänning finnes och så även dinosauriedräkt. 🙂
Annars är det ju bara för Margaux att öppna upp ”Maggis hunkförmedling” igen – det är ju lite av ett redan etablerat koncept, bara att skaka liv i igen. 😉
Föregående inlägg 
Deras bröllop kanske var en omstart som läsarna inte har en aning om. Ett försök att få det bra igen. Tex många gifta par som går igenom kriser förnyar sedan sina löften och vill ta sig igenom krisen men slutar i skilsmässa ändå (nej jag talar inte för ALLA) men det är rätt vanligt att det händer. Eller par som försöker fixa relationen med att skaffa barn… det hjälper inte.
Tror mer på att försöka skapa kul content hela dagarna inte lirar med familjelivet.. Vi ser ju hur utspårade bingo mfl är, allt blir så oseriöst liksom. Tror de flesta ändå söker efter nån slags lugn och ro i vardagen, utan att bli filmade och fotade hela tiden..
Att skaffa barn för att rädda en relation gör saker värre. Folk borde känna till fenomenet föräldraparadoxen som bland annat psykologen Katarina Blom pratar om. Förenklat så blir folk mindre lyckliga av att skaffa barn än vad de var innan, sen blir de lyckligare igen när barnen flyttar ut. Inget bra sätt att rädda relationen på.
Framförallt är det ju svinoansvarigt och inte rättvist mot barnet!
Visst gifte de sig för typ en minut sen? Snabba kast må en säga.
Hade en kollega som pekade på sitt yngsta barn och sade, ja här kommer ett misslyckat försök att rädda äktenskapet (inte här kommer X)
Hahahaha! Hemskt men kul
Vad skulle förändras genom att gifta sig/förnya sina löften??? Hur kan man tro att känslorna förändras genom att man signar ett papper?
Så löjligt sjukt beteende.Vid giftemål i kyrkan lovar man Gud och de församlade evig kärlek.Ser man det bara som en tjosanhejsan tradition bör man inte stå där i kyrkan. Anser det förnedrande och så fel mot de som är kristna.Gnäll nu inte för jag är inte kristen.
MEN tycker att giftermål och dop av barn är fel om man inte är troende.Vid dop står föräldrarna och lovar präst och församling att uppfostra barnet kristet.Gör dom det ?
Nja. Om enbart troende får gifta sig, hur tycker du då att man bör värdera denna tron? Ska man ha nån slags skala där den som kommer för långt ner blir underkänd, eller ska man försäkra för prästen att man skriver under på allt i trosbekännelsen (som för övrigt inte läses vid vigslar). Kyrkan resonerar inte så, utan tar emot alla som vill komma dit, oavsett grad av tro – eller icke-tro! Så nej det är inte ”förnedrande” mot kristna.
Angående dop så beror inte det heller på föräldrarnas tro, alls. De gör valet, men förbundet är mellan barnet och Gud. Det är faddrarna som får uppgiften att introducera barnet in i tron.
Bara för att kyrkan omfamnar alla så behöver man inte vara av samma åsikt själv.
Snälla, din läsförståelse är inte helt hundra va? Att gifta sig i -kyrkan-, skriver Ester. Man kan gifta sig borgerligt också, där Gud inte nämns alls.
Menade såklart vigslar i kyrkan, men det framgick om du läste min kommentar ordentligt.
https://img1305712.free-pick.pw ❤️❤️❤️
https://photo013856712.imgfast.pw ❤️❤️❤️
Räknas du fortfarande till en av ”oss vanlisar”, CamCam? ?
Bra fråga för tydligen har CamCam precis skrivit på ett stort kontrakt. ?
Vadå för kontrakt? Ska hon sjunga med Celine Dion igen?
Ingen som vet för gör som alla andra influensers, kör med cliffhanger och clickbait. Hon att säger A men inte B så nu hon är nu en fullvärdig medlem i skrået efter att ha tagit det sista steget över till andra sidan. ??
?Haha, har ditt namn CamCam ”försvunnit” från min kommentar? ?
Celine Dion in your dreams Cam HAHAHAHA
Tror du det blir nåt giftermål dock?
Jag gissar att det blir Zero giftermål. Det känns ljummet…
Jag tror man mår extremt dåligt som influenser. Lever för en like istället för att själv ”likea” stunden :/
Carpe Instagrammus.
Det känns som att man lever i en annan värld när man har ett hitte-på-bröllop oavsett. Hoppas de fortsätter bete sig trevligt mot varandra för barnets skull.
Ja något är ju lite konstigt när man ”gifter” sig utan att bli gift… då är det ju bara en show och inte en kärlekshandling
Det är väl klart att det ändå kan vara en kärlekshandling, om än inte en jurdisk sådan.
Visst men då ska man inte kalla det för bröllop ?♀️
OT har en bekant som är gifte sig för 2,5 år sen. Eller ja, hon hade ett bröllop, ochhon har bytt efternamn till sin mans. Men hon är fortfarande inte juridiskt gift enligt folkbokföringen. Är det bara jag som tycker detta är lite konstigt?
Hon är finlandssvensk och han har något annat påbrå men svenskklingande namn. Kanske är något man gör i andra kulturer? Vad vet jag ??♀️
De kanske inte ville ha de juridiska skyldigheter som kommer med giftermål men ändå ha en fin kärleksfest och ha samma efternamn.
Ja att hela tiden ha en baktanke om att det måste upp på sociala medier om det är bra ögonblick. Tror man blir rätt manisk och jobbig (M skrev ju väl själv att hon inte hade gjort lika mycket kul saker med barnet om det inte vore för influnserrollen)
Svar till stina
Jag lever in en relation men samma man sedan 15 år (vi träffades när vi var 17) och inte faAn har vi varit kära och tyckt om varandra hela den tiden. Det går upp och ner även med att vara kär. I det stora hela är det bra men sen har man haft månader där man bråkar och är irriterad. Det behöver dock inte ha något med relationen i sig att göra alltid. Det kan vara dåligt jobb, psykiska måendet, andra relationer eller bara annat som även påverkar relationen hemma. Om man alltid tror att man kommer vara kär rätt igenom en relation kommer man nog hoppa från partner till partner. Det går upp och ner. Vi har som sagt haft perioder där man bara funderar på att lämna men sen kommer man tillbaka till grundkänslan där man ser varför man älskar människan man lever med så mycket som man gör. Sen ska man såklart inte stanna i relationer som är piss men det där med att inte vara kär fattar jag inte. Vem har haft en långvarigt relation där man är kär hela tiden?
Tänker samma sak. Det är ju kärnan i äktenskap – att älska varandra i nöd och lust! Livet består inte av lust dagarna i ända, utan bjuder på perioder av elände och nöd. Då brukar äktenskapet må likadant
Men gud, känns som att jag skrev denna text haha. Har också varit tillsammans med min sambo i 15 år, just nu går vi igenom en dålig period men har kommit igenom dåliga perioder tidigare. Vi kämpar vidare!
Om man känner att man vill leva med den här personen även om vi just nu inte har det bra, så fine. Men om du går omkring och inte mår bra. Om du tycker att inget känns bra i ditt förhållande, så tycker jag att man gör bäst i att göra slut.
Det är ingen tävling i att stanna längst i ett förhållande. Man kan växa ifrån varann, man kan växa åt olika håll. Om kärleken tar slut, och det kan den göra, så är det bättre att gå vidare i sitt liv.
Fast kärleken tar sällan bara slut. Jag har flera ggr känt att jag vill skiljas under småbarnsåren och att jag inte är attraherad av min man. Men när barnen blivit större har vi avsatt tid för varandra o h aktivt jobbat på relationen. Kärlek är inget man kan ta för givet utan något man behöver vårda och aktivt behöver skapa förutsättningar för. Känns som folk förväntar sig någon Hollywoodproduktion där världen stannar och det hoppar förbi kaninungar i slowmotion. Det är inte så livet eller relationer fungerar i verkligheten.
Man är nog väldigt olika. För mig skulle det inte funka att inte attraheras av min man. Om det försvinner så kommer det inte tillbaka och har inget med barnens ålder att göra.
Att leva med någon som känns som ens brorsa, så vill inte jag ha det.
Och jag tycker du tar dig vatten över huvudet när du talar om att så fungerar inte livet eller relationer i verkligheten.
Du får tala för dig o ditt liv. Vi andra kanske har en annan syn på det hela. Det där med kaninungar förstår jag dock inte.
Det går upp och ner. Ska du alltid känna attraktion är risken stor att du får byta man flera gånger.
Jag har alltid känt attraktion till den mannen jag träffade när jag var 27år nu snart 47 år. Min hjärna är definitivt inte alltid sugen på honom för han beter sig som en skit, men min kropp är. För att det ska bli sex måste både hjärna och kropp vara på samma idé. Men min kropp, min fiffi är alltid sugen på honom, något irriterande ibland. Med detta vill jag säga att du definitivt kan ha livslång attraktion till någon.
Eh nej… så klart kan man alltid känna attraktion, det handlar bara om att träffa den rätta!
När vi träffades, min man och jag, så kommer jag så väl ihåg att han sa att ”ett bra förhållande är när ingen behöver anstränga sig”
Vi har levt efter den devisen sen dess, om någon skulle behövt anstränga sig hade vi separerat. Vi firade 23-årig bröllopsdag förra sommaren. Kämpa för förhållandet, skullente tro det, då kan man ha det så mycket bättre utan det där förhållandet.
Anledningen till att vi kämpat är ett kroniskt sjukt barn och en gravt deprimerad man. Inte jätte sexigt. Men skönt att du sluppit sånt. Låter bitter men menar det verkligen genuint. Önskar alla det, ❤️
Vi skulle inte kämpat i det läget alls kan jag säga, i ett bra förhållande behöver man inte kämpa över huvud taget.
Jaa.. för mig handlar det om att hitta en person som man har en trygg och jämlik grund med. Som man älskar som familjemedlem och är bästa vän med. Och ovanpå det kommer och går förälskelse, åtrå och diverse andra flyktiga känslor. Ibland mår man bra, ibland mår man dåligt. För sig själva eller tillsammans.
Jag är inte kär i min partner varje dag heller, men jag blir inte rädd för att jag inte är det. För vi är fortfarande kärleksfulla och visar uppskattning för varandra och jag vet att det kommer perioder när den där kärleken kommer tillbaka och blommar ut hur starkt som helst. Och det är helt fantastiskt!
Kärleken hade inte varit lika underbar om den var lika stark hela tiden. Precis som att känslan av lycka inte varit lika stark om man kände så hela tiden.
?
Samtidigt är det ju lite trist att leva med sin kompis….
Det funkar inte för mig i alla fall.
Livet går i faser. I vissa perioder är man mer vänner och i andra är man passionerade älskare. Allt har sin tid. Ett långt och lyckligt äktenskap baseras inte på tillfälliga känslor utan en trygg grund. Delar man sin livsreas med någon innebär det ofta tragedier, svåra perioder, tråkig vardag, lyckliga stunder och fantastiska minnen. Men även åldrande och död.
14:16 läs om kommentaren ovan och nedanför din, tror inte du förstått //En annan Anonym
Vad menar du att jag inte förstår?
Så klart baseras förhållandet på trygghet. Och att det förekommer tragedier, svåra perioder, vardag, och åldrande o död….
Vad jag menar, och så som det fungerar i mitt liv, så måste kärleken och attraktionen finnas under tiden allt det här händer.
Så om dina föräldrar dör och du inte kan sluta gråta, så går du ändå runt och är aktivt attraherad av din man? Nej du, man kan inte alltid avguda varandra.
Men hallå, självklart har man sitt kärleksliv med sin partner, oavsett om ens föräldrar dör. Var din relation med dina föräldrar viktigare än relationen med din partner? Blev du mindre förälskad i din partner för att någon förälder dog?
Så din sexlust tar aldrig paus, inte för sorg, trötthet, stress, smärta eller något annat? Du vill bara ligga hela tiden. Då förstår du kanske att du är ett undantag… Här kan du läsa om vad som är normalt på 1177: https://www.1177.se/liv–halsa/sexuell-halsa/sexlust-och-kathet/
”Normalt”? Skrattar så jag gråter. Men jätteroligt för dig att du är ”normal”….
Du skriver ”självklart…” och beskriver dig själv, som hör till undantaget. Vad som är normalt/vanligt är mer självklart än det du beskriver. Vad argumenterar du om? Bidra med ett svar på sakfrågan istället för att bli kränkt över att jag använde det hemska ordet ”normal”. Men det är väl typiskt att märka ord när man inte kan ge svar på tal.
Haha, undrar vem som är ”kränkt” här? Du är så sjukt komisk!
Point proven.
Jag tycker inte det är som att leva med en kompis bara för att man är bästa vänner och inte är kära varenda minut. Jag älskar inte en kompis som jag älskar en partner.
Precis.
Så himla bra kommentar. Skärmdumpade den för vill ha kvar de fina formuleringarna ??
Men vad fin du är! ??
Fantastiskt bra skrivet.
Håller med andra! Jättefint skrivet! Läste om det flera gånger.
Vem tusan är kär när man har småbarn? Visst man kanske har någon speciell stund på semestern när barnen somnat i vagnen och man kan andas lite ?? Ingen går väl runt och är kär hela tiden. Vilket förhållande klarar av att leva upp till det? ?
Fy vilket sjukt tråkigt liv du målar upp! Vi har fem barn, varit gifta i 23 år så barnen är vuxna nu men nog tusan har vi varit kära hela tiden. Annars skulle vi inte varit gifta fortfarande, orka vara gift med någon du inte är kär i liksom…..
Har varit ihop med min i 10 år och tänker EXAKT samma. Tror folk att det är bra och kul jämnt? Ibland är det dåligt och tråkigt, man glömmer ha sex och är mest som kompisar. Och ibland är det super, man gosar, ligger och känner sig kär. Så länge grundkärleken finns där och vänskapen och både är överens om att ”this is for the long run” så tycker jag inte de där topparna och dalarna är ett problem.
Träffar man rätt så är det ju bra och kul jämt, faktiskt. Tycker lite synd om vissa nu. Hur kan man ens leva med att det är dåligt och tråkigt och inte minst att man glömmer att ha sex, herregud rent ut sagt. Jag får nog inse att jag valde rätt man.
Jag tycker ditt sätt att skriva till människor som försöker få sina relationer att funka på sitt sätt är rätt nedlåtande. Jätteroligt att du har hittat rätt och känner dig kär hela tiden men för många är det inte så. I det fallet tycker jag att det är fint att de inte ger upp när man ser att man ofta hittar tillbaka och att det inte hade något med relationen att göra till varför det blev en svacka, utan snarare andra faktorer i vardagen. Jag har gått igenom sorg och annat tråkigt under mina år i min relation som påverkat mig och mitt mående. Det sista jag tänkte på då var kärlek eller att ha sex med min man. Alla hanterar saker olika och har även olika behov och mål med livet och sina relationer. Du behöver inte tycka synd om mig. Men jag tycker synd om dig som inte kan vara mer peppande utan måste trycka ner andra som inte lever och tänker som du. Det måste vara ett tråkigt.
Ja, helt uppenbart hanterar man saker olika. Jag och min man är absolut inte befriade från sorger om du nu trodde det, bland mycket annat har vi fött ett dött barn, men vi har alltid haft varandra och prioriterat vår relation. Allt vi har varit igenom stärker ju vår relation, var skulle man annars hämta kraft ens?
Jag vet inte riktigt vad du menar måste vara tråkigt, den där meningen känns lite….oavslutad? Men för sakens skull då, nej jag har inte tråkigt. Alls. Tvärtom faktiskt.
Hemsk att ni behövt gå igenom något sådant och fint att ni kunnat finnas för varandra i det. Det är så man hoppas att det ska vara för alla. Men allas personligheter och behov är olika, alla hämtar kraft på olika ställen. Min sista mening blev felskriven och syftade till det du skrev om att det måste vara tråkigt leva i ett förhållande som kan vara dåligt ibland och tråkigt… och att glömma att ha sex. Det tyckte jag var tråkigt. För jag tycker det är tråkigt när andra inte kan se att kärleksrelationer betyder olika för olika personer. För vissa går kärleken upp och ner och man orkar vara gift ändå, för att annat är viktigare.
Ditt första svar hade ju en nedlåtande ton. Kul för dig om ni kan gå igenom hemskheter men ändå ha det super ändå och sex jämnt. Själv har jag ex varit utbränd i år. Hjärnan var helt slutkörd efter att ha jobbat som en galning och inte sovit tillräckligt under flera år. Då var inte vårt förhållande speciellt kul av förklarliga skäl och vi låg absolut inte (jag orkade ju ingenting) men några månader senare mår jag bättre och vi är på topp igen. Betyder inte att jag inte träffat rätt man eller att du behöver tycka synd om mig, faktiskt. Betyder snarare att vi är så trygga i vårt förhållande att vi vet att det är en övergående period som inte definierar oss som par.
Naaw, vad gulligt att ni är trygga i ert förhållande <3
Vi, som har det superbra och sex typ jämt är ju inte ett dugg trygga. Absolut inte.
Ingen sa något om att ni inte var trygga. Båda sidor kan vara lika trygga. Sex eller inte. Kära hela tiden eller att det går upp och ner. Alla är olika. Det flera antydde på var att du upplevdes nedlåtande mot andra som inte levde och tänkte som du.
Blev äcklad av att man ens vill ha sex direkt efter att man fött ett dött barn..
Ja herregud, sex är ju superläskigt, verkligen. Så klart att man blir äcklad av sex. Eller nej förresten, nu är jag gladare än någonsin att vi har varandra, min man och jag.
Skulle säga att det är mer ”normalt” att sexlusten slutar funka när man förlorat barn eller närstående men visst, kåtheten är viktigast Sara
Jag skulle nog kalla det för att närheten, kraften vi hämtade hos varandra, var en väldigt viktig del i vårt liv just då, snarare än kåthet. Svårt att greppa för någon som inte har en sådan relation kanske, men sex ingår i vårt äktenskap, som en del av vårt liv tillsammans.
Vi kan absolut skapa kraft hos varandra genom samtal, närhet på andra vis osv men även genom sex. Vi har en ganska intensiv samvaro på många olika sätt kan man säga. Om vi sen är ”normala” eller ej får väl vara upp till andra att bedöma, det är inget jag bryr mig särskilt mycket om.
Precis som Anonym skrev så skrev jag aldrig ngt om att ni inte var trygga Sara, jag förklarade bara mitt förhållande. Du känns väldigt negativ Sara, tänker att ngn som ligger så mycket som du gör och är så tillfredsställd skulle ha en mer positiv framtoning…
Oj, jag som trodde att sex var något positivt i folks liv, men uppenbarligen inte…
Snackade hon inte om att var lite skakigt under hösten innan de förlovade sig också? Har starka minnen va det. Jag tror att de försökte göra allt bra med bröllopet. Och att sen följa upp med jätterenovering…
Så här är ju livet och känslor. Mycket minnen och känslor som går upp och ner. Det är så att vara människa. För mej och många är det såklart viktigt att fortsätta ha respekt och vara vänner fast man går isär. Och tro på framtiden och att det mesta löser sig. ❤
Jag tror att mycket är att kändisar och influensers gör så mycket så tidigt. Gifter sig och skaffar barn som så unga. Jag tror att vi kommer att se massor av influencerskilsmässor kommande år. Ungdomen är ju som bekant förslösad på de unga, det är mycket man sköter bättre om man ger det några fler år. Tex vem man vill leva sitt liv med eller vem man ska vara förälder tillsammans med.
Fast SÅ unga är inte Margå och Jacob? Liksom när ska man skaffa barn enligt folk? När man är 40? Då är det försent för många kvinnor.
Finns ju ett mellanting. Nu vet jag inte exakt hur gamla dom två var, men generellt tror jag många skulle må bra av att vänta till 30 iaf. Just för att ens personlighet utvecklas så mycket mellan 20-30. Tror även det är bra att ha dom åren till att fokusera på och lära känna sig själv.
Nja, hur mycket utvecklas man egentligen mellan 25 och 30? Tycker mina vänner utan barn inte har förändrats särskilt mycket de senaste 5 åren. Jobba, resa, festa, tror inte man blir så mycket mognare av att göra det 7 år istället för 3 år.
Jag har utvecklats extremt mycket mellan 25 och 30, beror väl på hur man är som person
20-25 bestod till största del av leva life, resa, festa.
25-30 reflektion, personlig utveckling, osv.
Tror definitivt man har en mer stabil grund att stå på om man skaffar barn vid 30 än vid 25.
Ja jag tror att det är ganska marginell skillnad. Om ens livssituation inte förändras, hur mycket kan man förändras som person? Men det är säkert skillnad från person till person och vem man är när man är 25.
Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid 25-30, så de flesta fortsätter förhoppningsvis att utvecklas och mogna. Det sista som utvecklas är konsekvenstänket, så det kanske inte är så konstigt att många tidiga förhållanden kraschar. Men för kvinnor går fertiliteten ner tidigt, så tyvärr är det alltid en risk att vänta med barn till efter 30. Så tyvärr finns det ingen perfekt tidpunkt för familj, barn och allt sådant.
Det där har blivit så himla konstigt tolkat. Hjärnan utvecklas fram till 25-årsåldern, sedan går det utför. Det betyder inte att en 24-åring inte har något konsekvenstänk över huvud taget eller att de inte kan ta välgrundade beslut.
Att bygga upp sitt äktenskap på enbart känslor är något som aldrig kommer att fungera. Det finns tuffare och bättre tider i alla förhållanden och om man ger upp efter att man just gift sig tyder ju på att man inte har försökt tillräckligt. Hade jag haft ett litet barn hade jag försökt kämpa lite längre än några månader efter bröllopet. Gräset är inte grönare på andra sidan.
Jag tror det finns en gräns för hur mycket man står ut med som partner till nån som är så uppmärksamhetsberoende
Jag håller verkligen med! Samtkdigt får man välja själv men tycker äktenskapet är heligt och ger man det några månader känns det väldigt förhastat. Man väljer ändå att vara ifrån sitt barn hälften av tiden. Känns som en stor sak att välja pga att man inte har så starka känslor en period. Men each to their own.
Sen vet vi ju inte. Kan vara någon som varit gränslös och behandlar den andra illa. Då ska man givetvis inte stanna i äktenskapet och man har ingen redovisningsskyldighet för omgivningen. Tycker bara det är konstigt att Margaux som upplevde sina föräldrars skilsmässa som väldigt jobbig väljer att sätta sitt barn i samma situation.
Precis!
*to each their own. Kan folk lära sig att skriva rätt om de ska envisas med att använda engelska uttryck?
Fast jag tror att grundkärlrk och respekt måste finnas där annars finns inget att kämpa för. Även om folks kär-känslor går upp och ner ska ju grunden allt står på vara att man älskar personen. Finns dock inte det blir allt ett problem
Vad ska man bygga sitt äktenskap på då tycker du, om inte känslor? Skrattar så jag gråter just nu. För info: jo, det funkar alldeles utmärkt att bygga ett äktenskap på känslor, fem barn och 23 år senare och inga planer på att skilja oss.
Skönt för honom!
Jag tror inte det går fortare i influencervärlden, de väljer nog snarare att inte dela med sig av när det börjar gå utför. Så när de väl outar att det är knackigt så har det nog varit så ett bra tag redan!
Själv levde jag i förnekelse dom sista 2 åren med mitt ex. Jag var inte kär längre men vågade inte erkänna det för mig själv. I 9 år var vi tillsammans och planerade bröllop. Ville inte förstöra allt och börja om, men till slut gick det såklart inte mer. Kände mig inte ledsen över att vi gick isär, utan kanske mer ledsen över att alla planer och framtidsdrömmar förstördes då jag hade en slags bild framför mig. Att låtsas går ju inte…
Här verkar ju alla tycka att man ska hålla ihop till varje pris. Skitsamma om du är kär, nu har du valt och får stå ditt kast☝?☝?☝? Glöm att någonsin mer känna glödhet passion, det viktigaste är att hålla ihop i den sociala konstruktionen som kallas äktenskap, vilken kanske inte riktigt är anpassad till den moderna människan alla gånger.
För det första känner väldigt få människor som är i långa förhållanden ”glödhet passion”. (Jaja, det finns undantag)
Och jag tror inte att någon förespråkar att man ska hålla ihop oavsett vad som händer.
MEN, jag tycker personligen att bröllop och äktenskap betyder något. Det är en förbund och ett löfte som man ger en annan person som väger mycket tyngre än dejtande. Det är inget man gör på skoj eller för att skapa content. Och faktiskt så tycker jag att ett gift par bör anstränga sig lite mer att hålla ihop än andra. Speciellt när barn är inblandade. Är det så kontroversiellt?
Varför ska ett par som är gifta kämpa mer än ett par som bara lever ihop?
Är kärleken borta så är den.
Och att öht säga att folk ska anstränga sig mer är så nedlåtande. Ingen annan än paret själva vet hur dom kämpar.
Fast det är ju vad man lovar varandra iom ett giftermål. Att finnas för varandra i nöd och lust? Inte bara i lust?
Det är väl aldrig någon som vet något om någon annans liv. Trotts det har vi åsikter. Är det något undantag att man inte får ha åsikter kring äktenskap och dess innebörd? Tänker det är underförstått att det enbart är personerna i förhållandet som har full insikt. De väljer när och om de vill avsluta sin relation. Men man kan trotts det ha åsikter på äktenskap rent generellt.
Min är att folk försöker för lite. #inteallapar
Och rent generellt menar jag att man inte kan säga att par som skiljer sig borde kämpa mer/längre när man som utomstående inte har en aning om hur länge dom faktiskt kämpat.
DU tycker så. Anser du att alla måste tycka som dig?
Man måste inte se på äktenskap på samma sätt som du. Man väljer helt själv vad som funkar bäst för en själv.
Hur vet du hur länge eller mycket någon har kämpat eller hur de känner för din partner och deras förhållande?
Vem är du att säga vad som är rätt och fel för någon annan?
Är det bättre för barnen att föräldrarna håller ihop trots att det gör den olyckliga?
Hur länge måste man kämpa innan det är okej att inse att det inte känns rätt?
Och är inte människor kapabla att bestämma detta på egen hand, vad som är rätt för dem?
Herregud så mycket tyckare här finns!
Ni vet ingenting om deras förhållande, hur länge de har försökt eller hur de känner. Fattar inte hur man kan ha så mycket åsikter om vad andra gör. Skadar det er på något vis att de båda känner att de inte vill vara ett par?
Folk här måste ju ta och skaffa sig en vettigare hobby än att sitta och tycka och tänka om andra människor hela dagarna. Hur kan andra människors liv vara så viktigt för er att ”diskutera”?
Denna bloggen och dens kommentarsfält alltså…
???♀️
Andas! Jag skrev min personliga åsikt och beskrev min idealbild. Ingen annan behöver tänka som jag. Jag kanske har fel på vissa punkter men det här är min världsbild.
Varför blir du så upprörd av en oliktänkande? Både i detta kommentarsfält och i samhället i stort har folk så svårt att hantera olika åsikter. Kan man inte bara utbyta tankar utan att ”motståndaren” ska tryckas ner i skorna?
Men oj tagga ner! Det här är ett diskussionsforum så alla får tycka som de vill. Chill.
Tydligen får man inte tycka det ni inte tycker är rätt.
Fast passion är ju något som kommer och går. Småbarnsåren är sällan speciellt passionerade pga sömnbrist och extremt mycket fokus på barnen. Däremot upplever många en ny passion när barnen blir äldre och man plötsligt ser varandra i ett annat ljus. Men det är ju om man väljer att prioritera sin relation och aktivt jobba på den ?♀️
Elena har du förläst dig på Harlequinromaner?
En social konstruktion kan ha blivit konstruerad av en anledning. För att den lösningen fungerade bäst.
Att få en förfrågan av Bachelor är knappast unik. Känner mer än en kille som fått förfrågan därifrån, t.o.m via instagram vilket är otroligt oseriöst.
Vem ska nu ta alla bilder ???
Tror dom visste att dom inte gifte sig på riktigt. De såg det som en fest med bröllopstema. Ett strålande tillfälle att bli omskrivna i större sammanhang än bara bloggar. Det var en contentexplosion.
Deras relation var inte hållbar då heller. Jag vill påstå att man är emotionellt störd om man går från de känslorna man BORDE ha på sin bröllopsdag till avslagen vänskap tre månader senare.
Vadå tror de visste? Klart de visste? Som om de stod där och var förvånade över att EBT inte var giltig vigselförrättare?? Hade de velat gifta sig men ha festen separat så hadr de ju bara behövt gå och gifta sig borgligt innan eller efter festeb, vilket de inte gjorde
Vaa?!? Oj! Det har jag missat…
Avlägsen? Det känns lite som att det lästs lite mellan raderna här och tolkats lite. Jag såg i en blogg att de älskar varandra men inte fixar en vardag ihop typ. Inte är förälskade längre. Det är långt från avlägsen vänskap känns det som.
Nu vet ingen av oss vad de känner. Avslagen vänskap var min tolkning. Din är att de inte är förälskade….
Det är bara ord. Allt de säger offentligt är heller inte nödvändigtvis den absoluta sanningen.
Non amour
Hahaha!
Alltså, din kommentar förtjänar mer uppmärksamhet!!
Vilken pärla!
Intressant teori om bröllop. Jag har en kompis vars man skaffade en älskarinna 12 dagar efter dom gift sig. När det kom fram valde hon ändå att stanna och försöka bli gravid för att ”det är pinsamt med så kort äktenskap”.
Gud vad ledsen jag blev av att läsa det där.
Klart man kan stanna och försöka ett tag, speciellt med barn inblandade. Men om nån gör nåt oförlåtligt sårande, det kan vara så himla svårt att bara se förbi och tänka ”i nöd och lust” eller ”engång älskade jag honom” kärlek och tvåsamhet är svårt! ?
Upptäckte att maken hängde på ett antal dejting- och sexkontaksidor ett par månader efter bröllopet och där hade han visst hängt under hela relationen ☺️
Jag litar inte på influensers. Allt de gör är för att tjäna pengar. Så även detta bröllop.
Whaaaaaat??
Blir det några bilder kvar?
Inte säkert, tror det hon visade var nån slags meme om att alla visar olika sidor/bilder av sig själv på olika sajter. Typ att på LinkedIn har man en viss typ av bild (mer städad/business) och på Tinder en annan (mer avslappnad/party/roar sig). Så tolkade jag det. Däremot funderar jag varför de aldrig flyttar in i sin nyinköpta lägenhet och vad för ”domstolshandling” det är Mogi finns med i (enligt MrKoll.se)?
Ah – det är den så kallade #dollypartonchallenge som trendar på Instagram nu, inte säkert att man ska tolka det som att hon verkligen är på tinder. Men Non Amour verkar onekligen bortplockad och när jag skrollade från mobilen så fanns det heller inga bilder på honom på bloggen….
Mogi har inte betalat fakturan till ett städbolag. Och hamnade på tingsrätten, fick betala, även sina rättegångskostnader. Inte billigt, kan man tänka.
Nej, det blev nog inte billigt nej… Tack för infon!
Ska inte Lovisa Lo komma in här och säga något om att hålla ihop och vara nordisk?
Nej, men blev väldigt glad över många svar som andra skrivit.
Jag funderar på att skaffa en blogg istället. Kanske kan bli en konservativ, traditionell, kristen influenser som skriver om livet som hemmafru med en kärnfamilj på landsbygden.
Haha jag skulle läsa!
Åh herregud! Tur att vi andra i vart fall bidrar till BNP.
Ja, du njuter nog nu
Tänkte helt samma. Garanterar att Lovisa kommenterar på annat nick.
Jag gifte mig i juli och skiljde mig i oktober. (För några år sedan) och jag är helt vanlig. ?
Vi hann vara ihop i 12 år, få två barn och jag började vackla innan bröllopet. Men inte tillräckligt för att ställa in… För att hade vi ställt in så hade det känts som en dödsdom för förhållandet då. Sen orkade jag inte mer i oktober. ?
Gjorde samma, fast minus barn och 12 år. Men väl fem år och hus och hund! Gifte oss i juli, gjorde slut i december (då hade jag redan bearbetat kommande uppbrott i typ tre månader)…
Gifte mig i maj förra året och i juni avslöjades det att min man i princip ljugit om allt under våra fem år ihop. Vet inte om jag ska gå eller kämpa, kärleken bara dör för varje dag som går…
Man får göra så.
Vet ett par som planerade världens bröllop i 3 år (!!!) för att sedan efter 5 mån skiljas. Mest deppigt för att de lagt ned så mkt tid och pengar på världens vigsel och fest när de inte verkade vilja vara med varann mer.
Kär är man i början. Älska någon kan man göra hela livet, även i dåliga tider. Vänner borde man alltid vara oavsett vad, se till den andras behov och försöka vara bra mot varandra. Det krävs att båda gör uppoffringar och kämpar, om ena försöker dra åt andra hållet så lär det tippa åt fel håll till slut, it takes two to tango o.s.v Just M&J kan jag tänka mig att de båda hade för stora viljor som drog åt olika håll. Men vem fan vet förutom dom. Att det bara skulle bero på att de inte är kära längre hoppas jag inte, så himla dumt att göra slut när barnen är små.. Är man inte skyldig barnet att man försökt komma sig förbi de tyngsta första åren? Många av mina bekanta som byggt hus eller renoverat under småbarnsåren, har sagt att det är som gjort för skilsmässa. Dumt att ha för mycket annat i görningen samtidigt när man har små barn och där är det säkert många influencers som inte kan hindra sig själva från att fortsätta ruuusa fram!
Jaja. Det var mina 2 cents.
@AK Varför ljuger du?
https://www.instagram.com/p/BxmygBVI9A_/
https://www.instagram.com/p/BsnWYvvHFZE/
https://www.instagram.com/p/BsVW5D0HtHt/
https://www.instagram.com/p/Br0FOc-HMEg/