Jag vet att det inte är synd om mig men nu lever jag på sista optimistandetagen.
Jag vet att lägenheten kommer bli bra. Och jag vet att jag är lyckligt lottad här i livet…
Men just nu saknar jag ett hem. Ett riktigt hem med alla ens saker där man bara känner sig som hemma och kan slappna av och bara va.
Vi har ändå bott i en resväska sen sista veckan i oktober när vi flyttade ut från vår lägenheten på Regeringsgatan. Efter det bar det av till mamma i åtta veckor. Sen bodde vi tio dagar i vår lägenhet, sen en vecka hos mamma. Sen två veckor i Thailand sen en vecka hos mamma och nu två veckor här på hotellet. Det kanske låter som lyx att bo på hotell och det är det när man är på semester men när man har fem tröjor, två par jeans och tio trosor är det inte bara happy holiday…
Jag saknar mina mjukiskläder. Jag saknar mina raggsockor. Jag saknar mina krämer och ansiktsmasker. Jag saknar mina sängkläder och MIN SÄNG. Jag saknar mina kryddor i mitt kök.
Jag saknar att krypa upp under vingen på Douglas i vår enorma soffa.
Jag saknar ett badkar. Jag saknar att ha ett påfyllt skafferi och kylskåp. Jag saknar att komma hem och lägga mig i soffan och känna tillfreds och lugn.
Jag saknar att ha ett hem. // Dasha
Influencers verkar flytta betydligt oftare än ”vanlisar” men det är inte helt sällan man läser att ”de är mellan boenden” mm och jag är inte det minsta avundsjuk eftersom jag både hatar att flytta och har jättesvårt att bibehålla några som helst rutiner när världen gungar lite.
Ta Molly Rustas som ett exempel, eller Angelica Blick.
De har båda varit väldigt mycket på resande fot de senaste åren men verkar ändå kunna behålla rutiner gällande träning mm.
För mig faller allt om jag inte har en stabil hemmamiljö att luta mina rutiner mot.
Att vara egenföretagare är alltså inte riktigt optimalt för mig alla gånger men jag jobbar på att inte vara en ”allt eller inget-person” beroende av situationen runt omkring mig.
Tack vare Selma så har jag fått vissa rutiner som måste göras varje dag, oavsett var jag är . om hon är med så klart, men det är hon nästan alltid.
Så jag förstår verkligen vad Dasha menar, samtidigt som jag håller med om att hon både är lyckligt lottad och att det nog inte är så där jättesynd om henne.
Jämfört med hur Victoria Törnegren skrev om sin situation på ett sätt som mest fick henne att framstå en smula överpriviligierad utan verklighetsförankring så uppfattar jag Dashas inlägg som en direkt motsats till det.
Kanske missförstod jag Victorias intentioner med sitt inlägg?
Hur funkar ni?
Kan ni behålla era rutiner oavsett var ni är eller vad som pågår runt er?
Kan man lära sig sådant tror ni? Kan inte Komvux börja erbjuda kurser i det?
Föregående inlägg 
Ge fan i att renovera då?
Shit vad bitter
Havesst men det funkar ju inte alltid
åh skarabôrg!!! ❤️
https://img1305712.free-pick.pw ❤️❤️❤️
https://photo013856712.imgfast.pw ❤️❤️❤️
Rutiner är det viktigaste som finns för oss människor. Det kan vara allt från matvanor till regelbundna tider. Dom människor som inte har rutiner fuckar upp på många sätt. Därför är tex långtidsabetslösa en utsatt grupp. Jag kan skriva en avhandling om rutiner Men inte ikväll.
Finns de som inte alls klarar av det. Och mår psykiskt dåligt av det. Att sätta upp enkla saker som en matrutin kan göra det kaosartat. Medan en kaosad truktur för andra är det lättaste för någon annan. Så håller inte med dig i det du skriver.
[Borttagen kommentar]
Men fan va onödig kommentar. Är det så svårt att inte skriva spydigt till varandra, trots Camillas vädjan?
Finns massor av forskning kring psykisk ohälsa och rutiner. Det är oehört viktigt. Jag fick själv fantastiskt bra hjälp med det av en arbetsterapeut på psykiatrin. De kan även åka hem till dig för att hjälpa en att hitta en bra struktur. Räcker inte det kan man även få hjälp av boendestödjare eller liknande. Men vid psykisk ohälsa och funktionsvariarioner är det ännu viktigare.
Problemet för mig med rutiner är att det då blir prestationskrav att hålla mig till dem samt att jag känner mig misslyckad när det inte går.
Tror ärligt talat att det är skadligare att inte att ha rutiner än att ha prestationskrav på att HA rutiner…
Har mått mycket sämre sedan jag har fått upprätta ett veckoschema i samband med KBT.
Det är för att du utmanar dig själv mer än förut. Du kommer klara det ?
Åh vad glad jag blir att någon nämnde arbetsterapeut, är själv arbetsterapeut och jobbar med rutiner och struktur varje dag med mina patienter. Hoppas att du mår bättre nu ?
Så kul att höra att du har fått stöd med rutiner (aktivitetsbalans).
Jag tror att alla människor behöver rutiner tror jag, men det är högst individuellt hur dem ska se ut då alla hittar mening och tillfredsställelse i olika aktiviteter. Att kunna fungera utan att alltid behöva ”tänka” hjälper oss att spara kognitiv energi, vi känner oss tidseffektiva utan osund stress. Vilket ofta leder till mer energi över till sånt man själv tycker om. Aktivitetsbalans är viktigt för att få en vardag där man orkar sånt man måste och vill klara av och göra.
Aktivitetsbalans kan minska upplevelse av stress, smärta, ångest, förbättra sömnen med mera.
?
Är det kaosartat att börja med en matrutin börjat man inte där utan exempelvis med att gå och lägga sig samma tid eller att borsta tänderna varje morgon. Vissa grupper har jätte problem att skapa rutiner och behöver stöd o det. Jag är en av dem. Men det finns hjälp att få och rutiner är ännu viktigare just för dessa individer.
Jag tar gärna del av den avhandlingen ? Jag är inte så bra på rutiner när jag är ledig, vilket leder till att jag sover bort mina dagar. Tycker det är skitjobbigt.
Ett tips är att utgå från mat och sömn. Det ska helst inte skilja sig så mycket mellan helg och vardag i de områdena. Det blir också tydligare hur mycket tid du har att göra av med emellan t.ex frukost och lunch och då anpassa aktiviteten utifrån tiden istället för tvärtom.
Ska jag tacka nej till saker för att jag måste äta lunch? Isf har jag inga vänner kvar till slut och blir ännu olyckligare hehe…
Fast nu hänger jag inte med i hur du resonerar. Skulle det ena utesluta det andra?
/annan anonym
Dina kompisar äter väl också lunch? De flesta följer ju ändå normtider.
Hänger inte heller med? Men ok.
Rutiner är återkommande men de behöver ju inte va på samma tidpunkt varje dag. Då blir det ju jobbigt ?.
För min del äter jag frukost, lunch och kvällsmat. Det är min rutin. Däremot så kan frukosten ätas allt mellan 6-8 på vardagar och ibland hemma, ibland på kontoret, i bland på en flygplats, i bilen på väg till ett möte etc. Jag har inga fasta tider i mitt jobb så min frukost rutin får anpassas efter hur jobbdagen ser ut. Samma med övriga mål. Det ser olika ut frän dag till dag beroende på jobb,familj, träning, vänner mm.
Detta får mig att inse att diskussionen om huruvida rutin är bra eller ej har att göra med att vi lägger in olika saker i order ’rutin’ för frukost vid olika tider och olika platser utifrån vad som funkar är också vad jag gör men det låter inte som rutin för mig.
Jag hatar rutiner, men lever ett ganska lugnt och ordningsamt liv ändå!
Jag mår riktigt psykiskt pyton av att ha fasta rutiner så nej, det gäller inte för alla.
Fast nån rutin har du väl? Typ gå å lägga dig, jobba/plugga? Klä på dig varje dag?
Mina arbetstider varierar, börjar allt från 07 till 18. Således går jag upp/och lägger mig allt mellan 14/15 och 08. Rullade schema så helg för mig är inte alltid lör-sön. Ibland klär jag på mig, ibland går jag i mjukisar en hel tisdag för det är min ”söndag”. När jag äter blir ju olika från dag till dag beroende på dygnsrytm. Har ingen vidare lön och ”jobbiga” arbetstider men jag älskar mitt jobb just för att jag slipper ha ett inrutat liv fullt av rutiner. Fantastiskt skönt att slippa alla konstiga måsten folk har dragit på sig.
Nog för att jag har ganska stor variation i hur mina arbetsdagar ser ut men det här va ju verkligen variation ?. Får man fråga vad du jobbar med, blev verkligen nyfiken.
Har exakt samma! Undrar om vi har samma jobb haha
Varför är det alltid någon som blir arg över vad generell forskning påstår?
Uppfattar du Amanda som arg?
Varför är det alltid någon som ska hävda att den som inte håller med är arg?
Jag mår bäst av rutiner i form av regelbundna vanor, särkilt då mat och sömn. Däremot är jag väldigt anpassningsbar och acklimatiserar mig lätt till nya miljöer och platser. Jag har inga som helst problem med att plötsligt behöva bo i en resväska i veckor eller t.o.m månader. Jag har flängt runt mellan länder och platser så att det står härliga till och vet att det funkar för mig.
För mig skulle det inte vara några som helst problem att bo på hotell en längre period.
Alla är inte samma! Jag mår oerhört dåligt av rutiner. Jag är inte hungrig exakt samma tid varje dag, så då hade det ju varit absurt om jag ätit på smma tid varje dag. Mitt konstigaste beteende är när någon säger ”jag börjar bli hungrig, vad är klockan?” VAAA? Så om klockan är 17 ska man vänta en timme att äta till exempelvis kl 18 bara för att? Eller ska man äta 18 bara för att man ”ska det” även om man inte är hungrig? Förstår verkligen inte. Samma sak med sömn ibland behöver jag 7-8 h sömn och då sover jag det, andra nätter bara 5-6 när det varit några lugna dagar och då går jag ju upp när jag vaknar? Samma sak med frukostmat, what’s up med att alla äter samma sak varje dag? Så galet tröttsamt. Det är ju precis som folk skulle äta samma sak middag varje dag. Ibland äter jag frukost, ibland inte beroende på hunger. Tar olika vägar till jobbet osv. Får stark ångest av rutiner och kan inte tänka mig något mer ostimulerande än att ha flertalet rutiner varje dag att förhålla sig till.
Men detta är bara jag (och förvisso många andra). Det finns inga universallösningar folks 🙂
Nu är det ju inte bara brist på rutiner som gör arbetslösa utsatta. Att Tex inte ha något meningsfullt syfte med sin dag (Som ett arbete) brukar många arbetslösa uppge som en orsak till att de inte mår bra av det.
Jag har problemet att jag inte har en meningsfull vardag UTANFÖR jobbet, hehe. Älskar därför mitt jobb, för där har jag ett syfte och gör nytta. Ser inte på tiden utanför jobbet på samma sätt. Är väl lite skev.
Ja, och sedan det där med ekonomin så klart.
Oj oj, hon renoverar sedan oktober (vad renoverar man i fem månader???? Varenda atom i lägenheten?). Och under den tiden har hon lyxen att både kunna bo hos förälder, resa till Thailand samt bo på hotell.
Allt detta är självvalt och en fantastisk lyx få har råd med. Ska vi gråta för att hon inte har tillgång till sina mysbyxor.
Påminner mig om: Kim, people are dying!
Jag hade fan gråtit om jag inte hade haft mina mysbyxor
Låter som att du har ett underbart liv om detta är vad som är värt att gråta för.
Ja alla dessa som ska gråta för allt eller inget.
Ja det har jag, sen väljer man själv hur man tolkar inlägg
Är väl för sjutton bara att hämta mjukisbyxorna. Förstår att det är annat, men ibland kan det lilla hjälpa.
Eller köper man ett par nya att mysa i, det finns på rean nu efter jul och även raggsockor?
Ja, har man inte större problem än att ens mjukisbyxor är nerpackade är man fantastiskt lyckligt lottad! Särskilt när man har gott om pengar att köpa nya mjukisar för, eller så kan hon ju tigga några par från Nelly eller nakd. Det är kanske det som är poängen med inlägget, att hon vill ha lite nya gratisprylar levererade till hotellet så hon slipper lyfta på rumpan och själv göra något åt situationen?
Ser inte varför hon inte kunde ha med mysbyxor, raggsockor och ansiktsprodukter om hon nu ville det.
Och det är helt omöjligt att köpa ett par?
Säkert badrum.. kanske fuktskador, kan ta tid.. men 5 månader är alldeles för långt Ändå om det nu inte är ett hus de renoverar..
De fick inte tillgång till lägenheten direkt, så de har inte renoverat sen oktober utan det började senare
Jag har aspergers så rutin och truktur är A och O i allt för att jag ska må bra och fungera.
Älskar att vara hemma och ha en rofyllt, stillsamt hem. Jag förstår att hon tycker att det är jobbigt, även om det är självvalt och privilegierat. Man vet ju själv hur skönt det är att komma hem efter en längre tid hemifrån, även om det har varit en härlig semester.
Jobbigt såklart, men tur att de slipper bo i kaoset. Vårt badrum renoverades i tre månader och de slängde ut toaletten vilket de inte skulle gjort, var hemskt.
Rutinen att träna/röra på mig har jag jättesvårt för att upprätthålla när jag inte är hemma. Nu har jag aldrig varit i den sitsen som den här tjejen varit i men jag tror att jag absolut skulle ha saknat att laga min egen mat!!! Jag äter mycket sämre (onyttigare) när jag inte är hemma. Mer ”unna sig” och ”passa på”. Och det oavsett om jag är på semester eller hos familj/vänner några nätter.
Ja vet hur det är. Vi hade stambyte mitt i vintern minus femton grader. Fy att gå till baracken och duscha. Hade typ tunna med något i för att kunna göra ett och två i sovrummet.
I feel you. Stambyte knäcker en totalt.
Men det var inte barackerna på gården som fick oss att fly utan det var bristen på bostad. Det gick inte att bo kvar när de plastade in, rev ut, dammade ner och var precis överallt med sina verktyg och maskiner.
Så vi flyttade hem till svärmor vilket var rena himmelriket i jämförelse. Det säger väl allt…?
Och samtidigt finns det människor i Sverige som just nu blir typ utförsäkrade av fk och inte har råd att andas ens, eller människor som får obotliga sjukdomar och barn som dör osv. Men absolut, det är säkert jobbigt det där också.
Ah men verkligen jämförbart
Ja, det blir trist om man inte kan uttrycka sig om något alls eftersom det alltid finns så många som har det värre.
Nej men ibland kan det kanske vara nyttigt med lite perspektiv på att man inte har det så himla dåligt.
Jag var jätteirriterad för att mina barn bråkar hela tiden, läste sedan om en fyraåring med cancer. Nu får mina gärna bråka lite till ?♀️
Hon skriver ju dock att hon är medveten om att det inte är synd om henne i förhållande till hur många andra har det?
Säkert jobbigt för henne (stambyte här tex. var sannerligen inte kul) MEN det är ju ett övergående problem ändå.Menar hon har ju ändock bostad att återkomma till efter renoveringen.
Nu kommer folk stöna att alla har rätt att känna sig ledsna även om deras problem inte är i paritet med sjukdom och död.
Och visst får dom det. Men det låter illa och det skapar bad will.
Det gafflas om ”privilegium” i en massa andra sammanhang. Som ”normsnygg-privilegium”, ”vitt privilegium”, ”mansprivilegium”….men när en rik person är ledsen i ögat för att hon saknar sina mysbyxor går ni man ur huse.
Vilka ”ni”? Och ”går man ur huse”…vilken överdrift.
”Ni” är de som kommenterat att man visst får vara ledsen för struntsaker.
Och ”man ur huse” var ett stilistiskt grepp.
Detta är en underhållningsblogg, ta det inte så allvarligt.
18.43 Allt är relativt, har du hört talas om det?
Om jag bryter benet så är det ju jättejobbigt i förhållande till om jag inte brutit benet.
Men, i förhållande till om jag brutit bägge benen så är det ju lätt som en plätt att bara bryta ett ben.
Fattar du?
Och samtidigt som folk blir utförsäkrade i ett land med ett av världens starkaste sociala skyddsnät. Samtidigt som svenska medelklassmänniskor får obotliga sjukdomar, så blir just nu en tvångsprostituerad tolvåring våldtagen för sjuttioelfte gången idag för 45kr/timmen. Andra blir avrättade i avskräckande syfte och för många kvinnor blir attackerade med syra och behandlade värre än skadedjur.
Men absolut, det är säkert jobbigt att bli utförsäkrad också…
Folk tar livet av sig pga av utförsäkring det hoppas jag du är medveten om.
Folk tar livet av sig pga massa olika anledningar. Anledningarna är i princip lika många som antalet självmord och lika varierande som individerna som begår dem.
Att ta livet av sig pga utförsäkring är inte mer tragiskt än pga skilsmässa eller någon annan ”trivial” anledning. Det är precis lika tragiskt oavsett.
Folk är så utlämnade i Sverige. Någon tar livet av sig för den blir utförsäkrad. I många andra samhällen blir man hjälpt av sin familj när man är sjuk, men här är Försökringskassan vår enda familj verkar det som, och alla ska ha egen lägenhet så har man inte råd med det tar man livet av sig, för att flytta hem till en släkting är värre än döden. Jag har så svårt att fatta detta.
Jasså, det har du svårt att förstå? Det har inte jag alls överhuvudtaget.
Men jag kan säga som såhär: Jag kan sätta mig in i på ett ungefär om vad som rör sig i huvudet på en sådan person som känner att allt hopp är ute om man inte har råd med hyran (Vi har för övrigt ett jävligt bra skyddsnät i form av socialtjänsten, om man jämför med många andra länder).
Det jag absolut inte kan fatta är hur man kan köpa ett barn av extremt desperata föräldrar, eller hur man kan betala mindre än 50kr för att ha sex med en tolvåring. Hur man kan se ner på kvinnor så pass mycket att man tycker att avföring är värd mer. Eller hur man kan driva en mattfabrik där bara småbarn sitter och jobbar.
Det jag inte heller kan förstå är varför folk fortsätter att trycka ner andras känslor genom att jämföra dem med någon som har det värre.
Efter att legat på sjukhus i omgångar så kommer man verkligen in i deras rutiner. Så första morgonen hemma var jag nära att ropa ” syster jag har ont” ? hälsningar från en vanlis.
HAHA hemskt nog kan jag relatera ? Man hatar att ligga där, men man kommer in fort i deras arbetstider, rutiner osv. Man vet när det är ronder, medicinrond, byte av sköterskor och vilka sköterskor det är ? Sen kommer man hem o bara ”Hallå… Jag behöver nya tabletter?” ? Haha! De är fantastiska, de tröstade mig sååå många ggr/dag, satt av tid hos mig (jag drog ner medelåldern och det uppskattades trots allt av personalen, bla.a. pratade jag och en sköterska om Mia Skäringers show haha). Alltså ah. De är guld! ❤️
Intressant att du refererar till inlägget med Victoria där de flesta ifrågasatte dina tankegångar. Alla har rätt att vara ledsna och känna sig frustrerad. Bara för Dashas sätt att förklara sin situation föll dig mer i smaken än Victorias så är inte hon mindre privilegierad. Båda är privilegierade människor som fortfarande har rätt att känna att livet känns tufft.
Visst har dom det.
Jag minns när prinsessan Victoria var nybliven mamma och Svensk damtidning eller något sådant magasin skrev en artikel om henne. Då sa hon att det var jobbigt med livspusslet!
Jag fattar att det var nytt och stort för henne. Men kom igen! Hon har ett slott, städning, matlagning, chaufför osv (ett hemmateam helt enkelt).
Lite skillnad att vara den ensamstående mamman i förorten som vänder på kronorna och sköter allt själv. Eller?
Vad jag försökte förmedla var inte att de skulle ha det lika tufft som en ensamstående mamma. Om man höll på så, så kan vi nog hitta någon som har det tuffare än en ensamstående mamma. Tänk på föräldrar som sitter i koncentrationsläger separerade från sina barn i kina, ensamstående mammor lever lyx i jämförelse med dom! Men även fast det finns någon som har det tuffare, så har den ensamstående mamman rätt att klaga. Alla har rätt att känna att livet känns tufft.
Jag har redan sagt att jag håller med.
Trots detta bör nog alla försöka se sitt personliga lidande i perspektiv.
Jag har t.ex. ganska svåra personliga problem som jag inte ska nämna här. Jag har det jobbigt i livet. Men jag försöker (lyckas inte alltid) vara tacksam för det jag faktiskt har som är bra.
Och jag beklagar mig aldrig inför andra, utom väldigt närstående personer. Vill inte ikläda mig offerkofta, den klär ingen.
Om det är ditt sätt att ta dig igenom det du går igenom och det funkar är jag inget annat än glad för dig. När jag går igenom något tufft så brukar jag oftast vilja berätta det för människor omkring mig för att de ska förstå mig beteende. Det funkar för mig och offerkoftan är fortfarande av. Vill inte att de ska tycka synd, utan att de ska förstå.
Förlåt Camilla! Missade att du hade beskrivit att du kanske missade Victorias intentioner – ja det gjorde du! Och det beskrev hon på IG story ett par minuter efter att hon hade postat sitt ”klago-inlägg”
Den avgörande skillnaden mellan hur de uttryckte sig var just att Dasha insåg och skrev att det egentligen inte var synd om henne medan Victoria saknade eller inte uttryckte den insikten alls.
Victoria skrev att det ej var synd om henne på story ett par minuter senare. Varför man nu MÅSTE uttrycka det för att det ska vara ok för alla andra. Hon gör inte illa någon genom att tycka synd om sig själv heller tänker jag.
Om man nu berättar hur jobbigt man har det för alla andra och söker deras sympati så är det väl också rimligt att berätta vilket perspektiv man har på situationen? Behövs inte när du pratar med de som är närmast dig för de känner dig tillräckligt väl för att avgöra huruvida du har perspektiv eller ej.
Bor i en tillfällig lägenhet sedan 6 månader tillbaka pga en granne som rökte inomhus… blev en stor brand som skadade minst 4 andra lägenheter.
Längtar hem varje dag och mår inget vidare av att inte känna att jag har ett hem, och att boendet inte är något vidare. Beror nog också på att jag innan flytten till mitt egna hem hyrt i andrahand, så var så skönt att känna sig hemma på riktigt innan den grannen orsakade allt det här…
Så ja förstår känslan typ samtidigt som man ska va tacksam man inte har det värre
Jobbigt att grannens inomhusrökning ställde till med så mycket. Hoppas du får komma hem snart.
Ja Camilla, jag och många andra i kommentarsfältet tyckte att du läste Victorias inlägg så som fan läser bibeln. Lite märkligt att dra upp det här igen, men jag håller med alla om att rutiner är superviktiga. Tråkiga måhända, men viktiga.
Verkligen, ingen höll med henne och hennes ton var förskräcklig.
Jag höll med henne! Så ”ingen” är inte korrekt.
Det här blir väl alltid ett problem när man skriver offentligt, med alla som mottagare. Privat kanske man inte pratar om de här problemen med en utfattig vän, liksom man kanske inte klagar över en förkylning till någon dödssjuk.
Skillnaden mellan Dasha och Victorias inlägg tycker jag är att Dasha mer förklarar att hon har det jobbigt, trots att hon vet att hon har det bra egentligen. Victoria känns mer som att hon verkligen söker sympatier och vill förklara hur otroligt synd det är om henne. Rätt stor skillnad i inläggen faktiskt. ”Allt vänder över en natt” eller vad hon skriver brukar ju användas när någon dör eller någon fåt en allvarlig sjukdom. Har ingenstans att bo, ja, fruktansvärt om de faktiskt var tvungna att bo med ett barn på gatan men antar att det inte blev så, ”vi måste hitta någonstans att bo i en månad” är väl mer korrekt. Och ja, nu märker jag på ord, men det är just detta som gör att det ena inlägget framstår som mer osympatiskt än det andra.
Tyckte det hon ville med sitt inlägg var att berätta att hon kände sig otillräcklig för sitt barn.
Ja alltså… Min mamma pundade hela min uppväxt, samma med hennes kille som slog henne och oss barn samt brukade komma in till oss barn mitt i natten och tafsa på oss och det mår jag inte så himla bra över idag.
Opsie glömde att barnen i Afrika har det värre.
Låter mkt.jobbigt och hårt liv för er men det är ju inte sådana som er de flesta här pratar om utan ”gnällspikarna” med ständig offerkofta på för i stort sätt allt som ”stör” deras vardag lite.
Jamen det kan man vrida på hur man vill. Min situation är fortfarande bättre än många andras. Min mamma började punda då hon var 30,så några år fick jag med henne, vissa får inga alls. Jag har fina minnen från semestrar även fast jag har många minnen från blodiga slagsmål. Vissa har inga bra minnen alls.
Jag växte upp med en kille som var nåt år äldre än jag och han hade det mycket värre än mig. Samt att hans pappa dog i en överdos rätt tidigt och morsan hans söp ihjäl sig då han var 16.
Det jag tyckte var jobbigt kanske han kände ba ’jamen din pappa lever iallafall’ förstår du? Inte för att han någonsin sa något sånt för att ja, det var jobbigt för mig med även fast det var värre för honom.
Iallafall. Man behöver inte påpeka att andra har det värre. Det är så onödigt.
Hoppas du har det fint nu. ? Jag vet inte varför men jag fick tårar i ögonen när jag läste ditt inlägg, kanske för att du skriver om ditt liv så pragmatiskt. ? Önskar dig allt gott.
❤️❤️❤️
Någon mer som precis avföljde Kenza ett tag för att slippa alla tillgjorda semester i pArAdIsEEEt-bilder som kommer säkerligen kommer förpesta våra feeds ett tag framöver?
#intebitter #oklitebitter
Kenza är så snark snark snark! Slutade följa 2015!
Och hennes jävla fot som hon alltid ska ställa sig upp på för att jag vet inte varför ? till och med i de där fula skorna hon har hela tiden. Och amningsbilder ska vi inte ens börja med. Slår vad om att hon kommer lägga upp några ”smakfulla” nakenbilder inom snar framtid då hennes popularitet har gått ner.
Jag har inte följt Kenza på flera år. Brukar dock kolla om det är något särskilt – som nu.
Såg att resan till Maldiverna gick med Turkish.
Skulle sätta en slant på att resan är SPONSRAD. Turkish sponsar gärna influencers och Kenza har varit på andra ställen med Turkish (och Chimi). Mauritius och Zanzibar vill jag minnas.
Kenza skriver att de uppgraderade resan för det var ett bra pris. Tacka sjutton för det för Turkish bjuder på business class när de sponsrar influencers. Det finns ofta lediga platser i business så det kostar bolaget bara den extra servicen ombord.
Som när ett hotell ställer upp med gratis boende så kostar det dem bara tvätt och städning om rummet annars skulle stått tomt.
Avföljt för länge sen, hon är såååå tråkig.
Om hon nu har för lite kläder med på hotellet så kan hon väl gå hämta mer, och också passa på att ta med krämerna. Hur är det ens ett problem???
Är väl drygt bara.
Var det inte hon som (ville) flyttade pga att det var jobbigt att gå uppför kullerstensgatan i klackar? Eller minns jag fel? Hoppas jag minns fel, men I guess that alla anledningar att vilja flytta är legitima beroende på vilket liv man lever ?
Stämmer! Helt galet.
Till hennes försvar – så va kullerstenarna bara en grej hon nämnde. Så det va inte ”enbart” pga kullerstenarna. Hon pratade om det i nån vlogg efter att det diskuterats här.
Vad är okej anledningar till att flytta?
Jag behöver rutiner för att må bra men märker att jag också mådde dåligt när jag levt med typ samma rutiner i över tio å ri smama lägenhet.
Så jag lämnade allt och sålde mitt hem och jobbade med ett jobb som gjorde att jag alltid var på resande fot.
Jag trodde jag skulle gå under utan rutiner men jag vande mig vid att leva på hotell och det var för en gångs skull skönt att bara släppa kontrollen och bara ta varje dag i taget.
Det vart nästan jobbigt att anpassa mig till ett vanligt jobb och bo i lägenhet efter det men även det vande jag mig vid.
Jag tror vi kan vänja oss vid allt om vi slutar haka upp oss på småsaker som kryddorna osv. Försök hittade det positiva i varje vardag och försök vara lite mer tacksam över det du har som är bra.
Ärligt talat förstår jag henne ändå. Jag får enorm hemlängtan efter typ en helg på hotell i Sverige. Min hem är min borg. Den enda plats där jag kan vara mig själv helt och slippa massor med ljud etc.
Innan jag och min sambo flyttade in i en förstahandslägenhet hade jag inget eget hem på 8 år (!!!) Mina föräldrar flyttade från huset jag växte upp i, jag flyttade in hos min dåvarande pojkvän, sedan flyttade vi till en större stad och bodde där i andra hand i fyra år, sen ett och ett halvt år i Australien och sedan ett och ett halvt år i ett andrahandsboende igen. Sen separerade jag och bodde hos min mamma i fyra månader. Nu har jag ett hem. Den känslan. INGENTING går upp emot den känslan. Egna möbler. Våra egna självvalda möbler. ❤️ ?
[Borttagen kommentar]
Vad är ditt problem?
Vill inte ens veta vad som stod där. Tack CC.
Det var en ? emoji. Inget farligt, bittert möjligen.
Tillåts jag inflika The Four Yorkshiremen Sketch i diskussionen? Bäst är originalet där Marty Feldman medverkar. Ni har säkert sett den i en eller annan form, You were lucky!
Hur man än vänder och vrider på saker och ting. Problem kan vara jobbiga oavsett vilka problem det är men det blir rätt löjligt att det ska klagas på precis allt hela tiden. Vissa har privilegium som andra bara kan drömma om och kanske skulle må bra av att komma ner på jorden där problemen är av en helt annan karaktär. Det låter som det är en självklar rättighet att gnälla över saker som man själv valt att göra. Är det så himla jobbigt att byta bostad gång på gång så skit i det då. Hur svårt kan det vara?
Vad är det som händer, man vill ha bättre bostad, man ordnar det, för att man kan det. Sen ska det gnällas för det görs inte av sig självt, det är lite meck, ja men så mycket jobbigare har en del det, år ut och år in. Gnäll inte i onödan. Det är provocerande med människor som tycker synd om sig själva bara för att man inte alltid har på det topp och kan titta in i sitt välfyllda kylskåp.
Är väl fan bara att gå och köpa ett par mysbyxor då.
Dasha är väl så långt i från tacksam och skön som man kan komma? Hon flyttar pga att det är jobbigt att strutta runt i högklackar på kullerstensgator utanför. Totalrenoverar en ny lägenhet. Får då bo hos sin mamma, på hotell och åka på semester under tiden? Förlåt men en bortskämd jäkla diva är vad hon är!
Jag saknar morgoninläggen! ? Kommer de att komma tillbaka?
Älskar mina egna rutiner och mitt eget hem. Har svärföräldrarna i ett annat land och när vi hälsar på i 2-3 veckor kan jag ibland må riktigt dåligt (och alla runt en säger ”Åååh vad underbart att få bo gratis på en sådan paradis-ö!” hmm). Visst är det kul och härligt, men kan sakna tystnaden och lugnet hemma, och att få bestämma själv när jag vill äta/sova/gå ut m.m. 🙂 Men är riktigt hemmakär och reser faktiskt helst inte…
Behöver definitivt rutiner, men gillar också när dom bryts. Så svårt det där ändå.. men trivs bäst med rutiner 🙂
Haha har ni sett hennes senaste vlogg med mukbang och svar på frågor? Hon äter sjukt hetsigt och högljutt och smaskar och har fått jättemånga kommentarer om det på sin blogg men svarar jättedrygt. Hon kanske borde lära sig att värdesätta sina läsare lite mer…
Hon svarar alltid oerhört drygt. Just i detta fallet fick hon ju konstruktiv kritik.
Hon kommer alltid med dryga kommentarer om vett och etikett och så kan hon inte grunden av alla etikettregler? Äta med stängd mun och smaska inte. Undrar om hon äter sådär bland folk och ute på restauranger. När folk pratar med mat i mun undrar jag var det har brustit i uppfostran.
Vi människor har mycket rutiner utan att märka det och utan att skapa det aktivt.
Arbetar man eller studerar har man automatiskt en rutin.
Man går upp, klär på sig, borstar tänderna osv. Sen spelar det ingen roll om man har en helg utan rutiner.
Långtidssjukskrivna och arbetslösa är en utsatt grupp för Psykisk ohälsa av många anledningar.
Bristen på rutiner är en anledning.
Också denna översittarattityden hela tiden. Nu på IG story ” vi vill bo här i Åre men det står att det är fullt, kan nån hjälpa mig???” Liksom? Är det fullt så får du väl vara ute i god tid som alla andra människor?
Lika i somras när dom leta lägenhet så filmade hon ett hus och frågade om nån visste vem som bodde där för hon ville köpa en av lägenheterna? Liksom? Det funkar inte så? Tror hon att folk ska flytta för hennes skull?
Som nån annan skrev. DIVA!
Ja hon har sån hybris! ?
Känns så fult och förbjudet att undra över detta men… hur SJUTTON har hon tjänat så mycket pengar?? Superfina lägenheter med stora renoveringar på Östermalm, dyra semestrar, flertalet chanelväskor och andra märkeskläder, allmänt dyra vanor med mycket restaurangmat osv… det är ju inte hennes kille (bara), hon levde ju så redan innan. Säger jämt att hennes mamma är undersköterska och att de hade dåligt med pengar när hon växte upp. Hon är ju ingen SÅ stor influencer, har inte jättemycket samarbeten eller så. Huur? Finns det ett hemligt knep så tar jag gärna tips haha (:
Jag undrar samma! Men de här stora lägenheterna och orimliga renoveringarna kom ju efter att hon blev tillsammans med sin kille, så jag antar att alla pengar kommer från honom senaste tiden. Ser att hon har blivit åtalad i ett brottsmål på mrkoll – kanske har hon skaffat sig pengar på ett olagligt sätt? Är det någon som luskat i detta?
Undrar samma. Fattar inte alls vart alla pengar kommer ifrån. Nu tar väl killen allt men innan? ?
Men att köpa renoveringsobjekt eller totaltbygga om bostaden är ju nåt självvalt. Hoppas Dashastumpan med en rik pojkvän överlever med bara 10 trosor att varirera mellan????? Det är killen pengar som betalar hennes idiotiska lyxliv. Hotellboendet kan ju hotellet betala i utbyte för reklam. Dags för ryskan att vakna upp i verkligheten.