Elena har även skrivit om sin oro och rädsla nu när hon är dottern Luna Belles enda förälder och visste inte riktigt hur hon skulle lösa saker och ting utan att riskera att utsätta sig för smitta.
Vad glad jag blir av att se att hennes mamma är på plats i LA och hjälper, stöttar och tar hand om henne och sitt barnbarn.
I en tung tid med både sorg men även oro så hann hennes mamma fram till henne innan flygresor ställdes in och gränser stängde.
Ett litet ljus i mörkret för Elena. <3
Föregående inlägg 
Fint! ❤️ Önskar att jag hade en normal mamma.
Önskar att jag hade en normal pappa, hoppas din är bra. ❤️
Samma här ❤
Japp, har världens bästa pappa. Synd med din pappa. 🙁
Åh vad jag känner med dig här, önskar så mycket att jag hade en mamma som alla andra .
❤️
Va tråkigt att du inte har det : ( alla förtjänar bra föräldrar.
Har en Nmamma, hon skulle inte göra något för mig eller mina syskon om det inte är någon i närheten hon vill skryta om hur duktig mamma hon är inför. Hon måste vinna på det själv.
Har en bra pappa. 🙂
Vad är N mamma?
Narcissist mamma. (Nmom)
⬆️
Ursäkta OT men när hade Anders Tegnell tid att klippa sig? Stackaren lär ju inte ha sovit senaste veckorna.
Min sambo har också en sån mamma ❤️ Men han har en bra pappa ? Och jag har väldigt tät kontakt med mina föräldrar, så man kan väl säga att dom tagit honom lite under sina vingar, när det är som det är. Han bor 8 timmar från sin pappa och bästa vän men mår bra nu när jag bor här och det är huvudsaken.
Kram till dej ❤️
Så fint när ens partners föräldrar kan komplettera den relation man har till sina egna ❤️
Jag har både en mamma och en pappa som ständigt finns där. Och jag har förstått att det är få som har det på samma sätt. Jag skulle gå under utan mina päron, utan vetskapen om deras ovillkorliga kärlek. Så det jag vill säga med det – jag tänker jämt och ständigt på hur tacksam jag är för deras närvaro i mitt liv, jag tar det inte för givet. Och jag önskar så innerligt att alla fick ha sådana föräldrar, alla barn borde ha det.
Åh! Så himla fint!
Såna föräldrar har jag också. Älskar att veta att dörren alltid är öppen, att de hjälper mig och ställer upp när jag behöver. Alla gånger man haft världskrig med dem under uppväxten…alltså det är nu man fattar att de egentligen bara ville ens bästa.
Fast att jag och min bror har flyttat hemifrån sätter de fortfarande oss först. Har daglig kontakt med dem, iaf pappa. Älskar sönder mina föräldrar verkligen.
Har många gånger tänkt göra något för att visa det, men kommer aldrig på något bra nog.❤
Ett litet kort räcker långt ☺️
Har också fantastiska föräldrar. Är väldigt tacksam. ❤️
Tack! Jag är vuxen idag så är ju lättare nu såklart. Blir ju inte lika påtvingat umgänge som när man bor hemma. Tänker på alla barn i samma sits som sitter i karantän med sina föräldrar världen över och mitt hjärta brister för dem. 🙁
Har också tänkt mycket på det, alla barn som nu inte får någon fristad utan måste vara i hemmet/med familjen hela tiden….
Har en sån mamma. Självisk, egenkär och hon snackar alltid skit om alla kvinnor. Min pappa var väldigt stabil, osjälvisk och bra. Tyvärr dog han i cancer för några år sedan. Har ärvt många bra egenskaper från honom tack och lov ❤️
Min sambo växte upp med en hemsk Nmamma. Hon vägrade berätta för honom vem hans pappa var. Han kommer från ett land där det inte är så enkelt att bara leta upp folk i register heller. Han är över 40 år idag och hittade sin pappa för några år sedan. Tyvärr hade han hunnit dö men de som kände honom beskrev honom som en man med hjärta av guld som ofta pratade om sin son han saknade.
Min sambo genomgick en väldigt jobbig kris när han fick veta mer om sin pappa. Vem hade han varit om han hade fått växa upp med honom i stället för med mamman osv.
Så sorgligt för dig vännen. Det enda positiva med att ha växt upp med en kärlekslös mamma är att den dag du får egna barn så kommer du att bli tväremot din mamma mot dina barn, för du vet då vad ett barn behöver som du själv inte fick, nämligen ovillkorlig kärlek i massor.
Mitt svar var till Murderino.
Skönt att din pappa är normal. Ingen av mina är normala. Ibland undrar jag hur jag orkar…
samma här..
Önskar att jag också hade en bra mamma!
Jag har däremot en man som förstår så hans mamma är också helt kocko. Vi stöttar varandra och jag är tacksam över att dela denna saknad med den jag älskar allra mest! ❤️
Vad ledsen jag blir av att läsa att så många av er inte har en ”normal” mamma/pappa. ?
Håller med ❤️
Vi är flera som inte har det. Jag har en narcissist mamma och en alkoholist pappa. Jag önskar så innerligt jag hade någon som jag alltid kunde räkna med som jag fick vara liten hos. ?
❤️
Jag med! Men min mamma tycker man ska klara sig själv från typ 11 nä men 18(fast gjorde det mesta själv från typ 11 eller tidigare… Vilket ju gör att man FORTFARANDE bara vill komma hem dit å bli lite ompysslad. Och pappa är halvalkad å ego och kan inte se sina brister, absolut aldrig säga förlåt för all skit han gjort utan allt är mitt eller nån annans fel
Jag känner verkligen med dig. ❤️ Vet exakt hur det känns.
Samma här ? Det gör så ont i perioder.
https://photo013856712.imgfast.pw ❤️❤️❤️
Mitt hjärta går sönder för henne och Luna ?
Mitt med. ❤️❤️
Jag blev så arg när jag bläddrade runt på instagram nyss. Visst man kan inte jämföra men här sitter Elena och försöker hålla ihop sitt liv för dotterns skull och fortsätter leva på så gott hon kan.
My däremot, hon radar upp snyftbild efter snyftstory med sorglig musik och pressar verkligen skiten ur situationen för att locka läsare till sin blogg.
Kontrasterna där.
Det blir så ännu mycket mer fult det My håller på med.
Så all kärlek till Elena och Luna. Det är fint att se att människor sluter upp kring dom.
My däremot, skärp dig för fan!
Skärp dig själv S.
Som du själv skriver så kan man inte jämföra. Det My skriver om är HENNES liv.
Om du inte gillar det, om du inte gillar henne så gå för f*n inte in på hennes blogg.
Oj. Hennes krisprofitering harr gått dig förbi ser jag.
Skärp dig själv.
My är en jävla rövhatt!
Bra att hon inte verkat säcka ihop så här långt i alla fall. Själv var jag helt under isen när jag och mitt ex gick isär. Var sängliggande av och till och fixade inte livet mer än stora gråtattacker om vartannat. Ångesten var fullständigt lamslående. Tur att det hela värsta avtog efter en tid. Kan inte ens föreställa mig att förlora den jag älskar genom döden. Har följt Elena sedan lång tid tillbaka och lider starkt med henne å de närmaste.
Tror inte det värsta är över men hon kämpar väl på för hon vet vad hennes man hade velat att hon gjorde ❤️??
Det gör det visst. Mvh, mamma med utmattningssyndrom.
Har du barn så måste du vara stark för dem. Det är inte dig själv det handlar om längre. Så nej, du ska faktiskt inte säcka ihop, för deras skull.
Lägg av. Du styr inte över ditt psyke. Du blir ingen superhjälte bara för att du är mamma. Kom tillbaka när du varit i en krissituation.
Vad säger man till ett barn som luna? När en förälder dör? Alltid undrat faktiskt .. eller om ett syskon dör
Läste att Celine använde sig av filmen Upp för att tala om döden med sina yngsta. Tyckte det var ganska smart.
Finns en del bra barnböcker som syftar just till detta. Man kan få mycket stöd och hjälp kring dessa samtal av barnspsykologer.
Jag var stark för dem. För länge. Sen la kroppen av. Kunde inte gå upp ur sängen, behövde hjälp till toaletten och hade ingen förmåga att ta hand om mina barn. Sluta ställ orimliga krav på mammor och sprid skadliga myter. Utmattningssyndrom är inget man väljer och hur man reagerar på ett trauma är inget man väljer. Det handlar mycket om ens förutsättningar, tidigare psykisk press och vilket stöd man får. Man är inte imun för att man får barn tvärt om.
Men sluta, så orimligt sagt
Förstår inte hur man kan tro att mammor är imuna mot att må dåligt och ska bita ihop till varje pris. Det är anledning till att många blir så sjuka att de aldrig blir friska igen.
Tror det är mycket som hon kanske inte lägger ut. Liksom det där är några bilder från ett dygn som är 24 timmar.
Min sambo dog och i början hade jag hur mycket energi som helst. Är väl chock. Orkade allt. Sedan efter 6 månader så tog krafterna slut. Lite lagom till att folk tror att man ska börja må bättre tyvärr.
❤️❤️❤️
Samma sak för mig. Min man dog inte men fick en svår depression och ville inte leva. All min energi gick till att försöka få honom att överleva och ta hand om våra två barn. Gick hur bra som helst och alla berömde mig för hur bra jag hanterade det. Efter 8 månader kom jag en dag inte upp ur sängen. Kroppen ville inte mer. Varje gång jag försökte stå upp höll jag på att svimma. Behövde hjälp till toaletten och kunde inte ta hand om mina barn. Tror det är en ganska vanlig krisreaktion.
❤️
Hur mår ni nu? Har det blivit bättre? ❤️
Tack för att du frågar ❤️ Det är bättre men fortfarande tufft. Jag ska börja jobba 25% om två veckor så det känns hoppfullt. Tyvärr hade min man ett bakslag för 3 månader sen vilket resulterade i ett självmordsförsök. Psykiatrin hade glömt följa upp hans medicin och den var i en dos som inte längre var effektiv. Efter att jag läste på och rådfrågade andra privata psykiater ändrade de medicinen och helt plötsligt kunde han jobba 100%. Gick från en vecka till en annan. Svårt att hinna med känslomässigt bara. Speciellt när man har 2 små barn. Men det jag bär med mig är att man måste våga acceptera hur det faktiskt är, inte hur man vill att det ska vara. Att våga inse sina egna begränsningar och att våga be om hjälp. Det finns alltid en väg ut ur mörkret och de dagar man inte ser det själv behöver man någon som håller en i handen och leder en mot ljuset. Det är svårt för andra att veta hur man kan hjälpa och stötta så man behöver lära sig att våga be om specifik hjälp. Men det finns alltid en väg ut ❤️
Stor kram till dej ❤️ Ni är så grymma båda två.
Tack för dina fina ord. Det betyder mycket även om det är från en främling ❤️ Blir bara så ledsen av kommentarer som den ovan om att man som mamma alltid måste vara stark. Det är precis den typen av kommentarer som gör att man hamnar där jag är. Vi behöver bli bättre på att se varandra och stötta istället.
Allllll min kärlek till dig ❤️❤️❤️❤️ Har en man som också faller självmordstankar titt som tätt, som har planerat hela sitt liv efter den dagen han ska ta livet av sig, som gör allt bara för att se till att jag och dottern har det livet han vill att vi ska leva när han väl bestämmer sig.
En stor kram till dig. Det är inte lätt att leva med döden även om det på något sätt också blir vardag. Har han fått bra hjälp av vården? För oss vände det som sagt över en vecka med rätt mediciner i rätt dos. Ta hand om dig och var rädd om dig ❤️
Tack snälla ❤️❤️
Nej han vägrar söka värd och jag vet inte hur jag ska tvinga honom. Det går ju i perioder så ibland är allt frid och fröjd för att sedan vara mörkt.
Tack igen för dina fina ord, önskar dig verkligen detsamma ❤️
Vilken kämpe du är, och din man också! Jag har själv varit utmattad så det vet jag hur det är. Kan inte föreställa mig det andra du går igenom. Försök att inte ta åt dig av kommentarer som säger att man måste vara stark som mamma. Utmattning kan inte stoppas, inte när det gått för långt iallafall. Tyvärr märker man ju inte själv när det är dags att bromsa, eller så kan man inte det.
Stor kram och var rädd om dig!
❤️
Vi har löst det bra så barnen är ofta hos släktingar så vi får återhämtning. Jag tror nog formuleringen borde vara att man inte får ge upp om sinabarn.. Itt fokus i detta är att barnen ska vara trygga och vi ska ha rutiner i kaoset. Min 2 åring kommer och klappar mig på huvudet när jag är slutkörd. ”mamma sjuk, mamma vila.” Sen får jag en stor puss innan hon går och leker med sin syster. För henne är det ingen skillnad på utmattning och influensa. Där jag brister ber jag om hjälp. Deras behov är alltid tillgodosedda men inte allt av mig.
❤ KRAM
Tack, det där behövde jag höra. Att det alltid finns en väg ut.. nej man ser inte det över huvud taget när man mår som sämst ❤
Å jag med sambon som dog mår bra. Det var fem år sedan. Det sätter sina spår och livet blir aldrig sig likt men jag är på en bra plats i livet.
❤️❤️❤️❤️❤️
Vet inte vad jag ska säga mer än att jag blir väldigt glad att du är på en bra plats i livet ❤️
Samma här när min lilla systerdotter dog plötsligt. Jag åkte på släktträff dagen hon dog (mannens familj), var på fest 1 vecka senare och åkte direkt efter begravningen utomlands. Utåt såg det väl ut som att man var obrydd men ingen såg kaoset inom mig jag inte ville släppa ut. Eftet ca ett halvår frågade en vän första gången hur jag mådde på riktigt efter allt (mina vänner vågade väl inte prata om det med mig..) och då totalt bröt jag ihop och min sorg har varit en lång process. Speciellt påtagligt när jag fick en egen dotter.
❤️
Härligt att höra. Jag fick just höra att min systerson har corona.
Är han liten? Isåfl är det högst troligt ingen fara. ❤️
20. Fruktansvärt dålig men fortf. hemma.
Jo fast många blir väldigt dåliga med höger feber osv. Det räknas ändå som ej kritiska symptom. Det går nästan helt säkert över, väldigt låg % som blir allvarligt sjuka i den åldern. 🙂 ❤️
Alltså vad tröttsamt med dessa Google-läkare, sitter och ger medicinska synpunkter i en skvallerblogg ?
[Borttagen kommentar]
Är han bara 20 så ska det nog inte vara någon fara. Men kan tänka mig att det kan vara riktigt jobbigt oavsett. När man får vanlig influensa är man ju ofta jättedålig oavsett hur gammal man är ?
Lindriga besvär av att mista sin partner?
Var nog en kommentar till coronafallet ovan.
Influencers kan inte smita undan corona
https://www.aftonbladet.se/a/GGmbMB
?
Varför handlar kommentarerna här om hur dåligt ni har det med era föräldrar osv.?
Varför kommentarer du innan du läser inlägget?
Inlägget handlade ju om en mamma som ställer upp, varför skulle det inte då vara passande med historier om hur olika föräldrar kan vara.
Anade att någon skulle gnälla över detta. Tror knappast Elena heller tar illa upp av att höra att hon har en bra mamma
Är väl jätte fint att folk delar med sig och stöttar varandra? ❤️
För att det är tungt. Man blir glad av att se bra föräldrar men känner samtidigt en tyngd i sitt eget bröst.
Fint att se att många går igenom samma saker med sina föräldrar. Fint att se att oroliga får stöd.
Åh, jag tycker så himla synd om henne! Hjärtat går ju sönder när man läser om hur hon inte riktigt vet hur hon ska orka och veta hur hon ska gå vidare. Det måste vara så fruktansvärt. Skönt att hon har släkt och vänner i det här oväntade och orättvisa.
Så ännu värre det måste varit om de inte tillåtits resa dit.
Hade min man dött och ingen släkt etc kunnat komma hit vete fasen vad jag gjort.
Jag viste inte vilket yrke Elenas man hade, jag förstod inte hur en frisk man kunde gå och dö.. tills jag hörde om hans yrke, manager till världens framgångsrikaste Dj:s. Vi dör av stress! Låt globalisering, erövring Av världen u kapitalistisk era vara över! Elena, du se fått det finaste världen.. en dotter. Låt henne och dig själv vara en påminnelse om din mans existens är på jorden.
Finns massor med orsaker, hjärtproblem som man tex inte märkt tidigare och liknande kan leda till plötslig död. Vet inte heller hur hans tid vad som ung, men om han hade tex drogproblem eller alkoholproblem i ung ålder kan sånt sätta sina spår i kroppen och leda till förtidig död om man har otur.
Fick inte ihop rubriken först för jag tänkte ”vad sjutton har Jocke och Jonnas dotter med Elena att göra?”. Har inte reagerat över att de heter likadant tidigare.
Men håller med om att det är otroligt att hon ens står upp efter det som hänt. Fint av hennes mamma att finnas där! ?
Jag står inte min mamma särskilt nära och litar inte riktigt på henne. Min barndom var inte bra och det förekom våld i hemmet.
Trots det kan jag känna att jag vill få vara liten igen och önskar på nåt sätt att mamma ska komma och ta hand om mig nu när livet är skakigt och allt är svårt. Hon bor många mil bort så i verkligheten är det inte aktuellt. Så fånigt egentligen att vara vuxen och längta efter mamma… Men jag kan inte låta bli. Är själv mamma och ska vara vuxen och stark. Men inom en så är man nog alltid sin mammas barn kanske? Oavsett hur ens mamma var.
Förstår. ❤️
Absolut tror jag man alltid har en liten bit av sitt barnajag kvar inombords. Kan relatera. Min mamma var inte världens bästa. Hon gjorde många misstag och har narcissistiska drag. Men samtidigt är hon ju den enda mamma jag haft. Jag var med om ett övergrepp för över 10 år sedan. Låg rädd och fastbunden och grät, och märkligt nog ploppade mamma upp i huvudet. Det enda jag ville var att teleporteras till hennes famn och få tröst där.
♥️
Det finns två olika strängar dvs mutationer av Corona viruset covid 19.
Den enda strängen blir man jättesjuk av och dör av. Den andra strängen är mycket mildare. Om man blir sjuk så blir man inte immun mot den andra strängen av viruset.
Detta låter som en gissning…
Men sluta sprida osanningar! ?
Camilla, radera tack!!!
Inga pengar i världen gör sorg lättare.
Fast det gäller även andra sjukdomar. Alla blir t.ex. inte lika mycket sjuk av influensa. Beror på hur stor smittdos du får, vad du har och har haft för sjukdomar tidigare, hur bra ditt immunsystem är, vilket skick kroppen är i just då (stress, sömnbrist och liknande), osv.
Ni som har haft nära anhöriga som hastigt gått bort. Har ni upplevt att folk runtom inte ”vill” prata om det?
Jag upplevde att knappt någon frågade och om man själv tog upp ämnet så skruvade folk på sig och blev totalt obekväma. Nu pratar vi om nära vänner inga ytliga kollegor.
Ja, absolut. Ingen vågar fråga eller prata. Tyckte det var otroligt svårt, kändes som att jag fick bära dem också. Blir tydligt i skarpa lägen att folk mest bryr sig om att lindra sitt eget obehag (få bort den jobbiga känslan av att de inte vet vad de ska säga), snarare än att kliva fram och hjälpa till eller fråga hur det går?
Ja gud ja. Min syster tog sitt liv för snart 4 år sen. Ingen pratar om det. Det är lite som att det inte hänt. Men jag upplever att det är så med döden generellt. Min mamma och pappa dog också med ett år emellan och folk blev tysta. Döden skrämmer många verkar det som. Jag har fått fundera ensam över dom här dödsfallen under årens gång.
❤️
Vad mycket sorg du fått bära ?. Det är så orimligt ibland livet. Jag förlorade min pappa som barn och min man för tre år sen. Det hände nåt med mig när min man dog, jag är helt obrydd om min egen död. Ingen dödsångest alls Men om mina barn skulle bli sjuka, det vet jag inte om jag skulle klara. Hur är det för dig som haft så mycket sorg?
Och jag skulle säga att det hjälper att ha pengar i sorg. För det hade vi inte när jag var liten och min mamma fick alltid oroa sig för att pengarna skulle räcka. Fruktansvärd stress. Jag är tacksam varje dag att det inte är min verklighet som änka med två barn.
Ibland när jag läser härinne så kan jag bli förundrad över hur många fina människor det finns här inne och vilka historier som kommer fram. Sorgliga, ibland hemska men även vackra. ?
Jag har konstigt nog ingen rädsla alls för döden. Har tre egna barn men känner ingen ”onormal” oro. Är alltså inte nojig.
Har haft nån liten period då jag inbillat mig att jag är sjuk och ska dö men det har varit snabbt övergående som tur är. Jag lever på precis som vem som helst tror jag. Kanske att jag uppskattar livet lite mer. Jag kan verkligen känna att jag inte vill dö, att jag vill leva att långt och fint liv.
Låter fint ändå. All kärlek och styrka till dig och din familj. Särskilt i dessa märkliga tider ❤️
Jag tror de är mest rädda för att säga fel saker, eller inte vet vad de ska säga. Själv jobbar jag i vården då är det naturligt att prata om döden och stötta anhöriga.
Ja men så tror jag verkligen också att det är och har nu förstått att det är vanligare än vad man tror.
Jag blev bara så paff när man väl stod där med sorgen och träffade sina vänner första gången efter dödsfallet och kanske tänkte att man skulle få en kram i alla fall så kollar de bort och börjar nervöst prata om vädret. Kan vara påtaligt nu flera år senare om man nämner personen odramatiskt i förbifarten så kan man se att de blir helt tafatta, men nu är man mer van och vet att det är med närmsta familjen man kan prata minnen och sörja.
Tyvärr känner jag att det stämmer. Är under 30 och har förlorat både familjemedlemmar och nära släktingar genom åren, både hastigt och av sjukdomar. Ibland tror folk att man går runt med ett täcke av sorg och ett offer, fast ingen riktigt vill prata om det. Brukar dock vara öppen med hur jag känner och mår för att få bort stigmat kring sorg och psykisk ohälsa.
Ja, jag håller helt med! Min pappa gick bort för ett år sen. Ingen sa knappt något då, eventuellt något kort meddelanden, sen inget mer. Nu när jag tar upp det känns det som att dom blir obekväma och därför undviker jag ämnet, även fast jag vet att jag behöver prata om det. Att alla runt om mig har ignorerat att han gick bort har fått mig att nästan förneka hela situationen, plus jag har blivit väldigt bitter över att mina vänner knappt verkar bry sig om det. Men kanske handlar det om att vi är unga, var bara 19 när det hände liksom mina vänner, så kanske omogenhet/oförmåga att hantera det vid den åldern? Tycker det är jättejobbigt i vilket fall
Din kommentar fick mig att höra av mig till min vän vars mamma dog för någon månad sedan. Det är så lätt att undvika ämnet då jag inte vill säga något fel, men ikväll pratade vi länge om henne.
Så fint gjort av dig ❤❤ Sorg är aldrig lätt och kan uttrycka sig på så många olika vis, så det är inte konstigt alls att man som vän blir tafatt – vilket sätt är bäst att trösta liksom?
Men jag tror att sträcker man bara ut handen så kommer svaret av sig självt, som det gjorde nu. Vad fint att han/hon fick prata om sin saknade mamma med dig ❤
Ja, absolut! När min pappa dog för några år sedan var det ytterst få som pratade med mig om det. Nästan ingen frågade hur det var med mig, hur jag mådde. Jag fick mest bara höra att jag är stark, vilket gjorde mig förtvivlad. Allt jag ville var att få vara svag ibland och prata om min sorg
Ja verkligen. Min man dog i somras och folk är så obekväma och vet inte vad de ska säga eller göra och väljer därför att inte säga eller göra något.
Å andra sidan känner jag noll ansvar för vad andra människor känner inför att han är död. Om något kan jag njuta lite av att få dem obekväma. För om jag mår så jävla dåligt så kan väl de också må lite dåligt. Kanske inte den bästa reaktionen men det är så jag känner det
Sorg är sorg. Vad fan är pengar i ett sånt här sammanhang? Absolut att hon inte behöver oroa sig men wow vad brutalt att förminska hennes sorg på det här sättet.
Är pengar ett perspektiv på sorg? Eller vad menar du?
Oavsett pengar så har hon förlorat sin man och hennes dotter sin pappa.
Kanske är det så att det stora huset och alla pengarna gör det ännu värre och mer ensamt.
Till viss del kanske… ibland kan jag känna mig ledsen över att min familj så sällan pratar om min man. Jag vill så gärna att hans minne hålls levande för våra barns skull. Det är tungt att vara den enda som tar upp minnen av honom. Men det handlar väl om att dom också blir ledsna av att göra det. När jag är med mina kompisar tycker jag att det är så skönt att bara få vara den person jag var innan och inte den som det är så synd om. Så då är det nog snarare jag som inte vill prata om sorgen, för att det är skönt att få ett par timmar då allt känns som vanligt.
Vi är flera som inte har det. Jag har en narcissist mamma och en alkoholist pappa. Jag önskar så innerligt jag hade någon som jag alltid kunde räkna med som jag fick vara liten hos. ?
Svarade på fel kommemtar-. –
❤️
❤
Jävlar vad okänslig och äcklig kommentar. Säger väldigt mycket om vad du är för person. Är du medveten om att även folk med mycket pengar blir deprimerade och begår självmord?
På vilket sätt lättar pengar på sorgen? Att det underlättar praktiska saker i vardagen förstår jag, men sorgen i sig?
Vad konstigt att min kommentar bara försvann eller togs bort!
Hemskt för Elena och hennes barn, framförallt tänker man ju på hur hon ska kunna försörja sig eftersom det var mannen vad man förstår som drog in pengarna. Hoppas verkligen att de hade tecknat bra livförsäkringar så att Elena och barnet kommer att kunna leva som tidigare, annars blir det nog kämpigt, ekonomin är ju också ett jätteproblem när man blir helt ensam. Hoppas allt går bra för dem, oerhört tragiskt, de såg alltid så lyckliga ut och hennes man såg ju jättefräsch o frisk ut, hemskt..
Vet du hur rik hennes snubbe var? She’ll be fine.
Kämpigt blir det väl knappast, men hon kanske inte får leva i överdådig lyx.. Har svårt att tycka synd om henne (av just den anledningen, självklart känner jag med henne att hon förlorat sin man och barnets pappa)
Jag har aldrig följt Elena, men efter detta hände kollade jag igenom hennes och dottern Luna belles instagram.
Vart lite läskigt när jag insåg att Jonna Lundell döpt sin dotter till Lunabelle OCH inrett sin dotters rum likadant som Elena inrett Luna belles rum. Det är en grej att gilla ett namn och vilja ha samma på sitt barn, men att både ha samma namn och inreda barn rummet likadant är lite otäckt enligt mig….
Heter Jocke o jonnas barn då Lunabelle Lundell? ?
Kröjmlås: japp! 🙂
Åh gud… Nicole eller Tiffany hade rimmat bättre men hållt samma klass…
Beredskapslarmet gick precis här
Vad det ett test eller händer något hos er?