Och inget får mig så deppig som pressen över att vara lycklig. Det handlar helt enkelt om att släppa taget, att våga lämna kontrollen i stan och glida ut över sommaren i dens våld. Låta känslorna komma, tänka alla tankar och sen, någonstans i början av juli, gråta ut allting för att sen vara på en bättre och friare plats efteråt.
Kanske är jag helt ensam om detta. Att vara deppig på sommaren är stort tabu i Sverige. Att ens säga att man är deppig eller har ångest anses vara otacksamt och dumt. Man ska ju njuta! Må bra! Men jag fungerar så att jag njuter så mycket, blir så pepp och glad att när jag sen inte orkar mer och kämpar så släpper det, som en cykelslang med punka som bara måste bli helt platt för att sen byggas upp igen.
Hur funkar era hjärnor under sommaren? Eller är det praktiska problem som ni kämpar med? För mig här på Gotland är allt så vackert och perfekt. Lynn är glad, Pontus är glad, det är gott, vackert, roligt, spännande. De flesta dagar är helt otroliga. Men så kan jag känna en så himla stark meningslöshet med mig själv vissa dagar. // Elsa Billgren
Elsa skriver ett långt och ärligt inlägg om sommaren, och hur hon alltid mår dåligt i början av den, för att sedan nå fram till ”brytet” och hur hon alltid mår bättre efter det.
Hon undrar om hon är ensam om att känna så här…
Det tror jag verkligen inte. Den svenska sommaren är så kort, och vi har så många förväntningar på den och om man slösar en enda dag på att ha ångest så får man typ ångest över att man haft ångest.
Jag tror vi försöker trycka in så mycket ljus, värme, lycka, glädje och allt annat ”som hör sommaren till” att varje dag som inte är så där fantastiskt underbart somrig känns bortkastad och så är man inne i det där hjulet.
Elsa kallar det för brytet, jag kallar det för att släppa taget och låta sommaren ske, istället för att försöka skapa sommaren och tvinga den åt det ena eller andra hållet.
Känner du igen dig?
Har du några tips eller knep för att inte fastna i det här hamsterhjulet eller för att ”nå brytet” snabbare?
Eller fattar du inte ALLS vad varken Elsa eller jag pratar om? Lucky bastard! 😉
Föregående inlägg 
Precis så ?
Har lyckan att ha 8 veckors sommarlov varje år men de första veckorna stressar jag mest, servar ungarna och har ångest över att sommaren måste vara perfekt. Först när min man går på semester brukar jag nå brytet och kunna njuta av sommaren ordentligt..
Åh igenkänning! Bor på Irland och här har vi inte ens ”riktiga” säsonger, det regnar På riktigt minst 3-4ggr i veckan. Maj var underbar med ca 20 grader och stålande sol varje dag. Stressen att ta vara på det fina vädret suger liksom ut allt det roliga ur sommaren. Idag har jag satt på elementen inomhus och det har regnat i stort sätt två veckor, vilket är helt rimligt här. Blir så att man sitter och hetsar med väderleksrapporten. ”På tisdag ska det vara soligt mellan 10-12 så då kan vi passa på att åka till stranden.” Att sedan brottas med det dåliga samvetet när tisdagen väl kommer och man är helt orkeslös och inte pallar stressa över två ynka timmar i solen. Ingen av mina irländska vänner fattar vad jag pratar om så kanske är ett nordiskt fenomen?
Haha! Kul, bor också på irland och hade precis en veckas semester varav jag hade sol typ en ynka dag? 😀 Tror irländarna inte vet bättre eller är vana bara men det är så surt ibland.
Jaaaa men visst! Och inte heller vet dom hur man klär sig för det usla vädret heller! Tror kanske de är vana men inte fan är dom ute och njuter av solen på samma sätt som oss svenskar (eller hetsar om den), när den väl är här.
Tänk dig då dom som är helt själva. Var tacksam över din familj. Sommaren behöver inte vara perfekt , om covid har lärt oss nåt så är det väl det. Elsa har allt och ändå må dåligt, för mig är det helt knas. Vi är så många som är sjölva, knappt några vänner kvar då deras killar och barn går före. Många glöms bort när vi är sjuka tex. Nu råkade jag bara svara till dig, inget personligt. Men sluta stressa efter perfektion. Det är ju det som gör att folk mår dåligt.
Väldigt tacksam över min familj och att jag inte är ensam. Men inte ens det livet är perfekt. Det tar några veckor helt enkelt att komma ner i varv och därför är jag tacksam att jag faktiskt har en lång semester och inte bara några veckor som de flesta. Jag tänker att alla gör så gott de kan, även jag. Livet är inte perfekt och man kan inte nå topp jämt men det är jäkligt fint också. Glad sommar på dig!
Har gått in i depressioner två somrar nyligen och känner somrar både före och efter nedstämdhet och instämmer helt i vad ni skriver. Så dumt att även skaffa insta. Alla hänger med släkten, stora kompisgänget på stora lantställen och är så lyckliga.
Jag har nästan, bara nästan, dåligt samvete över att jag faktiskt tycker effekterna av pandemin är till min fördel. Det är nästan så att jag överdriver säkerheten…. jag är totalt osocial och har alltid haft dåligt samvete över att jag inte orkar/vill umgås konstant med andra.
Nu försöker jag mota bort mitt dåliga samvete och vända det till att jag minsann sköter den här distansering som en mönster elev!!!
Hoppas du kan hitta saker som gör dig lycklig utan det stora umgänget runt om kring dig, vet inte om det jag skrev nu kanske mest blev skryt om att jag minsann har det bra utan andra, det var INTE min avsikt 🙁
Jag är likadan som du!
Men jag bytte det dåliga samvetet och tänkte att det va min tur nu äntligen?
Vi önskar ju inte pandemin, men effekterna av restriktionerna är till våran fördel. Och dom kan vi gott få ”njuta” av!
Samma här! Såklart suger det med pandemin men nu kan jag vara hemma och ta det lugnt utan att känna att jag är fel på något vis. Mindre stress med allt då man kan sitta hemma och jobba i lugn och ro.
Gör somriga semestriga saker även när du INTE är ledig:
-Ta eftermiddagsfika ute, kaffe på termos, cykla/gå till en park, sjö, havet, vad som och njut ute i skugga eller sol en timma.
-Ta kvällsdopp i hav/sjö/pool- det är bara bra att inte ligga ute och pressa mitt på dagen och skaffa sig solskador 🙂
Ät mycket glass!! Det finns inget värre att inse när hösten kommer att man ÄTIT FÖR LITE GLASS!!
OM man gör lite små saker så där innan semestern slår till, så är det inte samma press att njuuuuuta helt plötsligt
Fast glass är ju inte så gott… ?
Glass är mycket gott. Det är ovedersägligt och ej förhandlingsbart. Hälsningar glassdiktatorn.
(Detta var ett svar med mycket ironi.)
🙂
Jag är sjukt krenkt.
?
Ta lite glass, det hjälper
Glass hjälper mot ALLT! Det är ett vetenskapligt faktum.
Kör samma tips fast med sill? Mula sill fram till höst!
Men ew ? ser framför mig hur man trycker i sig sill efter sill med munnen full
Haha sommmmmmmmar!
Mula för mig är det när man pressar snö i någons ansikte och gnuggar in det.
Mula med sill. Ääee.
Eller en åsnesläkting….
Glass är sjukt gott. Skulle kunna leva på glass.
Bra tips!
EXAKT min känsla varje år. Jag deppar varje höst över att jag inte ätit tillräckligt med glass.
Tips glass åter runt är exakt lika gott. Bubblare: Höstig varm äppelpaj med glass under hösten och brownies med glass på vintern. Blåbärspaj med glass på våren.
Alltså glass funkar till aaaallt
Fast det är just tanken att man ätit för lite glass när hösten kommer som gör att det skapas stress. Det handlar väl snarare om att njuta av glass året runt.
Jag tror att det i grund och botten handlar om att göra det du mår bra av och inte känna press utifrån.
Tidigare kände jag press över att jag inte gjorde nog mycket på kvällarna/helger/semester men nu känner jag bara, om jag mår bra av att titta på Netflix en hel helg varför ska jag ha dåligt samvete över det?
Jag kan bli avundsjuk ibland då jag inte har råd med vissa saker men jag tror ångesten som diskuteras här är att man har alla möjligheter i världen men inte vet vad man vill och ska börja.
Glass är inte min favorit när det är kallt ute. Då är det ca 500gram pepparkakor om dagen och choklad som gäller.
(Choklad äter jag iof året runt)
Som om man inte äter glass året runt ??? dock har Corona fått mig att sluta äta glass då viruset sprids via mat och speciellt via frysvaror som glass. Viruset kan leva upp till två år i frysvaror och glass värmer man ju inte upp. Räcker med att en anställd i glassfabriken går till jobbet när de är symptomfria med smittade, så blir varorna nersmittade. Sörjer verkligen glassen speciellt nu på sommaren. När man väntat så länge på att cola isglassen ska återlanseras ???
Who hurt you..?
Är det en fråga till Haddaway?
Meh, var ett svar till personen som inte gillar glass.. telefonen ville inte samarbeta med mim humor idag ?
Ahaa. Fattade du min tråkiga humor då? 🙂
Efter en snabb googling så ??
Jag fattade utan googling!
Mvh, Gammal
Jag tror att sociala medier bidrar till att många mår dåligt på sommaren, du kan inte bara njuta i nuet utan allt ska fotas och läggas upp på Facebook, Instagram och bloggar. Alla måste se hur lycklig man är när man pysslar, solar, umgås, äter, reser och t.o.m föder barn…
Lev i nuet och njut här och nu, strunta i vad alla andra gör och ska tycka…livet går inte i repris?
Jag raderade både FB och IG førra veckan, var inte så medvetet pga sommaren, men mer før att jag vill vara mer nærvarande i min vardag, men har absolut en soft bieffekt av att jag inte skrollar och ser alla fina bilder som får mig att kænna att jag gør før lite. nu njuter jag på en filt i parken eller på min balkong och kænner det ær gott nog.
Blir stressad och får dåligt samvete när det är fint väder ute, att man måste åka och bada eller göra något ute bara för att alla i ens sociala medier gör det
Jag har denna känslan på våren, då alla börjar med nya saker, skaffar nya partners, renoverar, ”vaknar till liv”. Blir sjukt stressad och less.
Testa ta bort instagram och liknande, hjälper faktiskt jättemycket
Agree!
Det har ju alltid varit en jävla press på allt man ska ha gjort under sommarlov/semester och så var det även på 80-talet långt före sociala medier, men då var det lättare att skarva en del i den årliga skolstart-uppgiften ”mitt sommarlov”.
Det var ett helvete att växa upp med ensamstående sjukskriven mamma som aldrig ens ville göra något. Jag jobbade från det jag var 14 så då kunde jag säga att jag inte hade tid att resa.
Som vuxen blev inte pressen mindre men när jag fick ett barn som har viss npf problematik så var det en god orsak att varva ner. EN grej per sommar var vad han orkade med när han var yngre. Sen behövde han vila efter att ha ansträngt sig stenhårt under skolåret.
När jag sen själv blev utbränd så lärde jag mig uppskatta att göra bara ingenting. Har bekanta som inte gör annat än stressar hela sommaren för att resa på charter, Liseberg, Kolmården, ridläger, husvagn och där emellan hem 2 dagar för att packa om…har aldrig begripit det där.
Barn måste lära sig att ha tråkigt också, hur ska de annars kunna uppskatta att ha roligt. Gäller för oss vuxna också.
I dag ska jag tex åka och köpa mjölk. Thats it
Som lärare frågar jag aldrig mina elever vad de gjort under sommaren eller loven. Vill de berätta så får de göra det, men vi ber dem aldrig att skriva ner i form av skrivuppgift.
Bra! Hade alltid sån ångest inför skolstart för då skulle alla redovisa va de hade gjort på sommarlovet. Gick i skolan i stans snobbigaste område fast jag själv levde med en alkis till pappa och en sjukskriven mamma som aldrig hade pengar. Mina kompisar hade alltid varit utomlands på typ Disney land eller liknande medan jag fick vara glad om vi ens kom iväg och badade ett par gånger. Skämdes alltid så enormt för att vi inte hade samma standard som mina kompisar.
Gud vad sorgligt att känna den pressen som barn. Hoppas verkligen skolorna inte har detta moment numera, det var längesen jag gick i skolan och mina barn är för små ännu för att jag ska veta.
Är också lärare och skulle aldrig be mina elever att berätta eller skriva om deras sommar,jul eller andra lov. Kommer de enskilt till mig och vill berätta så lyssnar jag gärna. Tror snarare vi på skolan har som ”regel” att inte be våra elever att berätta om lov på det där sättet man kanske själv fick göra när man gick i skolan.
Är lärare och det var många år Sedan vi tog bort detta.
Vi startar nytt läsår med frågan; vad vill du lära dig? Vad ser du fram emot i skolan under året?
Inga hemska sommarlovsredivisningar med skryt om flest nöjesparker eller Maldiverna och vissa som kryper ihop och tvingas ljuga eller bli ledsna/avundsjuka.
Det hör inte hemma i skolan.
Jobbar inom skolan som skolkurator, det förekommer i princip aldrig numera. Men eleverna har ändå pressen att visa upp och berätta allt de gjort, men i sociala medier i stället. Varje år vid skolavslutningen träffar jag ett par elever som hatar sommarlovet och som får ångest ju närmare vi kommer.
Skäms fortfarande över att jag hade noll taktkänsla och ivrigt frågade alla kompisar vad de skulle göra på sommarlovet och vad de fått i julklapp. Fattar nu att det måste varit jättejobbigt för minst två i min närmsta umgängeskrets.
Skäms inte över det, barn är ju så. Tänker sig inte för och har svårt att se andras perspektiv. Däremot är det ju lärares och andra vuxnas ansvar att inte utsätta barnen för att behöva ”redovisa” vad man gjort på loven.
Verkligen bra! Mina barn har hittills fått göra det när skolan har börjat efter sommaren. De brukar också få berätta vad de gjort under helgen och jag har märkt att ena barnet ofta vill ha något extra att berätta om.
Vår skola hade föräldramöte tillsammans med eleverna förra hösten. Barnen skulle dessutom intervjua den medföljande föräldern. Det var bara det, att ett av barnen inte hade föräldern med sig, då denne var med äldre syskonet på dennes möte. Och det finns bara en förälder i familjen (andra lever inte). Eftersom det är vårt barns (i princip enda) kompis, hade vi gått tillsammans. Men när det kom till intervjun, blev det för mycket. Barnet valde istället att sitta med huvudet i armarna mot bänken. Var ledsen i några dagar efteråt också.
Men vad är det för okänslig skola?
Samma här, efter varje lov ska de skriva en liten uppsats om vad de gjort under lovet… Också helger ibland, jag som mamma känner sån press vissa lov då man inte vill att ens barn ska stå där och bara ”Eehh vi har inte gjort nåt speciellt..”
Så okänsligt av skolan, stackars barn! Ni föräldrar borde ta upp detta med läraren.
Ja vi gjorde det och hoppas att det blir annorlunda i höst. Kanske borde påminna dem inför mötet ?
Oj vad bra du beskriver det! Växte också upp på 80-talet. Pappa hade precis startat eget så han hade aldrig semester och mamma var visserligen hemmafru, men gjorde ju inte några längre resor utan pappa. Det gällde väl att hålla i slantarna också med bara en inkomst. Men vi hade ändå riktiga bullerbysomrar, mamma var ju alltid hemma och vi var dessutom ofta hos mor- och farföräldrarna, så jag kan inte klaga. Men som du skriver, fanns kravet att berätta om hur fantastisk sommaren varit redan då, när skolan började med den obligatoriska uppgiften ”mitt sommarlov”. Kan tänka mig att skillnaderna var mindre mellan barnen när man bodde på landsbygden som jag, även om de flesta åkte på semester någonstans.
Tänk att det fortfarande mer än 30 år senare är en uppgift i skolan! Skolan borde vara medveten om att sommaren kan innebära ett större elände för många barn. Framförallt de som inte har det bra hemma. Men de socioekonomiska skillnaderna blir också extra tydliga. Och de som är ensamma blir ännu mer ensamma. Där har vi nu lite erfarenhet i familjen. Det gör ont som förälder, när ens barn inte är efterfrågat när skolan har lov. Vi försöker dock också att få till mysiga bullerbysomrar och i år passar vi verkligen på att göra utflykter i närområdet. Varken jag eller maken har sociala medier. Oj vilket spretigt inlägg ?
Det är inte ”skolan” som har kvar sommarlovsuppgiften, det är möjligtvis enstaka lärare.
Jag tycker det är lite så bland vuxna också. Efter semestern får man alltid frågan och förväntas svara hur underbart man haft det. Svarar jag ”okej” får man ett medludsamt uttryck tillbaka.
Eller hur. När man söger att man inte har några planer så tror alla att ja men det är väl skönt och bara vara, ändå är det inget dom gör själva, bara är. Nej stress o flänger runt. Sen säger man att ja det är ju inte lätt när alls ens vänner har kille, barn så det finns liksom ingen över och hitta på.något med. Då blir de tysta och låtsas som inget
Nu hade jag det lyxigt och hade en egen ponny, så mina sommarlov var ju underbara på så sätt! Typ ett enda långt sommarlov med hästkompisar, lunch i stallet, pyssla, rida höskörd etc. Men det var ju inget jag tyckte jag kunde skriva om i de där ”mitt sommarlovs”-berättelserna. Alla andra skrev om resor, upplevelser etc medans jag fick ta ut något särskilt minnesvärt i vardagen då vi aldrig reste eller så. Utan brukade få välja någon av alla dessa ”idylliska” dagar som bara var min vardag.
Åhh du levde min dröm!! Vi åkte utomlands minst en gång varje sommar och hade lantställe i skärgården men allt det var jag totalt ointresserad av och ville aldrig berätta om. Jag ville BARA prata om när jag hade fått vara på ponnyridning eller ridskolan. Jag tjatade sönder mina föräldrar om att få åka på ridläger men fick aldrig det (de ansåg att man måste vara tillsammans som en familj på skolloven).
Så när vi skulle skriva om vårt sommarlov i skolan satt jag alltså och skrev en halv roman om ponnyridningen för småbarn som jag varit på, haha.
Jag förnekar inte att mina somrar över lag var bra. Egen ponny, bodde på landet, etc. Men jag tyckte ju inte att var något att skriva om i ”mitt sommarlov”, i och med att det mest var som alla andra tider på året, men inget avbrott pga skolan.
Jag tycker inte om sommaren och därför mår jag dåligt av den. Hettan och att det är ljust nästan dygnet runt passar inte min kropp alls. :-/ Jag blir trött, slö, lättirriterad… Men kan också känna av den där pressen att man ”ska” vara så social, hänga mycket på stranden, vara utomhus konstaaaaaant. Nej, det känns jobbigt när man helst vill sätta sig framför sin fläkt inomhus med ett stort glas isté.
Men i år känns det lustigt nog lättare i och med corona. Ingen vill umgås så man är lite mer fri att göra vad man vill utan press utifrån. Och pressen släpper lite med åren också, jag var mycket mer ängslig kring sommaren i 20-årsåldern, men nu efter 30 så bryr jag mig inte när kollegorna frågar om jag ens varit utomhus p.g.a. är så blek. Man får göra som man vill. 🙂
Men vadå ”har du ens varit utomlands”? Som om det är något slags minimumkrav för en godkänd sommar? Haha
Läs igen
Utomhus ej utomlands. 😉 Men nej, det är tramsigt av dem att kommentera solbrännor typ dagligen. Arbetar inom vården så har en hel del 50+ kollegor som verkar spendera varje vaken minut juni-augusti i trädgården. De tycker de ser fräscha ut men jag ser mest läderväskor framför mig…
Jaha ? tyckte väl det var en helt bisarr fråga
Hon är inte ensam om att må dåligt:
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/wPwx1o/camilla-lackberg-om-svara-tiden-mar-skitdaligt-med-mig-sjalv
Har så svårt att tycka synd om Läckberg. Hon skriver såna snyftinlägg ett par gånger per år där hon ber om ursäkt att hon försummar vänner, familj, sig själv osv för att hon jobbar så hårt. Herregud, människan är god för några hundra miljoner hon behöver inte tacka ja till 1000 projekt samtidigt. Det är helt en självförvållad sits som hon inte behöver vara i. Hon har pengar så hon klarar sig resten av livet om hon så inte skulle jobba en dag till och ändå så väljer hon att försumma familj, vänner, sig själv och sen bara antar att de ska stå kvar vid hennes sida när det passar henne (vilket de säkerligen gör eftersom hon är känd). Har för övrigt inget emot Läckberg och ser upp till kvinnor som skapat sin egen framgång, men skippa rikemansgnället för guds skull!
Jag upplever inte hennes inlägg som snyftinlägg utan mer ett inlägg om att så här är livet just nu men det är ju min känsla. Och en anledning till att hon är god för massa miljoner beror väl på att hon jobbar otroligt mycket… Kreativitet är svårt att försöka stänga inne, det mår man nog inte heller bra av.
Jag läser det exakt som det snyftinlägg som jag anser det är. Hon har råd och möjlighet att prioritera annorlunda men gör det inte och då kan hon också lägga av med sympatifisket.
Jag är nöjd bara solen lyser. Idag regn och det är torrt i markerna men blir så deppig av regn. Men har inget jag måste göra det och det. Tänker på sommaren ska jag ta det lugnt. Är helst ute i naturen.
Jag älskar regniga dagar hemma. Bara alla med en bok.
Så avkopplande och skönt.
Jag tror också sociala medier förstör så när det kommer till sommarn. Igår skulle jag och min syrra ses och bara äta en casual middag vid vattnet. Hon var 1,5 timme sen och kom superfixad med lockat hår och lösfransar.. trots att jag sagt innan att jag vill hålla det low key ikväll. Detta sänkte mitt humör (har också ett litet barn som fick skjuta på sin läggtid) men sen väl nere vid vattnet så skulle det fotas av mat, henne, äta, sen fota henne igen. och allt skulle upp på insta för att visa världen hur BRA vi hade det och hur spontana vi är när jag egentligen var lätt irriterad och mitt barn trött och gnälligt…
Börjar känna mig så less på hur hetsen formar männiksor. För min syster vad det viktigare att vara instasnygg och visa världen det än att respektera mig och mitt barns tid
1.5 timme sen? Då hade jag ställt in för länge sen…
Är hon väldigt ung eller bara 30 och beter sig som 15?
Hon är duktig på den där ”åker om 10 min” sen ca 30 min senare får man mess om att hon är på väg och sen yttligare 30 min senare så är hon snart framme för hon behövde göra nåt ärende på vägen ?
Vi är båda i 30 års åldern.
Boka aktiviteter med tidtabell, tex båt, buss etc. Kommer hon inte på utsatt tid så har du en mysig stund/utflykt med ditt barn på egen hand.
Boka med punktlig kompis. När syrran kommer är hon utanför i samtalet o kanske blir mer intresserad av att komma i tid.
Lägg upp ironiska statusuppdateringar där du taggar henne. Inte kul att se lite nedlåtande saker pga sen så kanske hon blir triggad att komma i tid.
Kom en kvart senare än hennes beräknade ankomst o låt henne känna på sin egen medicin…
Hatar folk som är sena. Så respektlöst mot andra.
Ja inte hade jag väntat så länge Dålig stil av henne.
Hade gått och ätit själv och sen gått en mysig promenad längs vattnet med en glass. finns inget värre än folk som är sena och skiter i min tid. (obs, jag fattar folks om har problem med tidsuppfattning sov, men detta som TS beskriver är bara respektløshet)
Jag ogillar de som är för tidiga. Har en vän som kunde dyka upp 30 min tidig när man nyss kommit ur duschen och skulle göra sista fixet.
Nu har han barn så är bara tidig om han kommer utan dem.
Säg att ni ska ses 18 men egentligen är det 19 som gäller. Vi gjorde så med en kroniskt sen kompis och det funkade rätt bra. Ibland var kom de till 18:50 och var ”bara” 50 minuter sen men då fick de vänta i 10 min och det var bara nyttigt. Nu för tiden är de nästan alltid i någorlunda tid.
Jag hade ätit ensam efter första halvtimmen. Jag kompromissar inte med min värdefulla tid. Jag har bara 24 timmar på mitt dygn och lågt blodsocker gör mig till en bitch. Konstigt nog brukar alltid folk jag ska möta upp, vara mer tidiga än sena… ?
Undrar varför? Hint hint!
Tips – lura henne genom att boka in henne tidigare. Säg att ni ska ses kl. 17 (fast du egentligen tänkt dig kl. 18), så slipper du störa dig på att hon är sen.
Shit vad respektlöst 🙁
Ojdå. Hu tror du hon skulle ta det om du berättade hur du upplevde situationen? Verkar som hon kan behöva lite träning i att tänka på hur saker känns för andra, om du är hennes syrra kanske du är rätt person att prata med henne om det? Det där är ju inte sunt.
Min mamma kan lägga så mycket fokus på att få till den allra roligaste bilden på min lilla dotter att jag får påminna henne om att det är roligare för oss alla om hon är här och nu med oss. En del hamnar på Facebook och jag vet inte om det kanske är därför det ska tas 273 bilder för att få den perfekt roliga istället för att ta 1 att ha som minne. Är egentligen mest för henn egen skull jag tycker det är trist och säger till, tror hon egentligen hellre umgås med oss men har svårt att sluta med bilderna när hon blir triggad att då till en bra. Lite samma med dig syrra, jag tänker att det måste vara ett deppigt sätt att leva på? Varför liksom?
Använde sociala medier själv ibland och lägger upp något då och då, helst något som kan få folk att skratta lite. Men det här med att liksom leva i en värld där man aktivt går runt och tänker på att man ska skapa content? Att anpassa livet efter vad som ska upp i ens sociala kanaler? Leva som att man hela tiden är framför en kameralins? Alltså varför? OK om vissa älskar att leva så men det känns som det blivit så vanligt och att många bara fastnat i beteendet ofrivilligt.
Jag tycker att det är jobbigt att ha semester. Det låter sjukt otacksamt, jag vet. Har inte ro att göra ingenting.
Samtidigt har jag haft hudcancer och vågar knappt vara ute alls, trots att jag är heltäckt. Solångest och en oro och rastlöshet i kroppen gör att jag mest är deppig och sover för mycket. Sitter inomhus och tittar ut på sommaren. I år är det värre, eftersom jag inte har något jobb att gå tillbaka till.
Gå på museum, ofta gratis, inomhus och själsligt bildande! ?
Inte så bra med museum nu i coronatider dock, men för framtida somrar är det ett bra tips!
Kan också känna en höstlängtan.
Har fått en ögonsjukdom av solljus och är i riskzon för hudcancer. Var alltid röd och bränd som liten med fjällande hud hela sommaren.
Är helst ute på kvällen eller mulna dagar.
Hösten är mysig!
Elsa borde gå ut och göra något för någon annan. Min mamma lärde mig att engagera mig i något för dom som har det sämre än jag när jag mår dåligt. När jag var liten kändes det som ett straff att tex skänka bort all pant jag hade sparat till en hemlös, eller ett gäng leksaker jag inte längre lekte med till mer behövande barn. Men nu när jag är äldre så går jag alltid igång efteråt och mår helt enkelt bättre. Vet inte om det är allmänmänskligt eller inte, men jag skulle verkligen råda Elsa att kliva ur sitt liv ibland och göra något för en annan. Hon bor på söder, hon kan gå ner till stadsmissionen 5 min från sitt hem och bjuda på fika och en konversation med Södermalms hemlösa. Vad som helst…. tror livet vi lever som privilegierade med noll kontakt med omvärlden kan få en att glömma hur bra man har det. Såklart menar jag inte att man botar klinisk depression med välgörenhet, då behöver man vård. Jag menar mer den här känslan av nedstämdhet som är lite svår att greppa tag i som man ibland drabbas av, den kan nog lätta av att man fokusera på något annat än sig själv.
Ja, det är faktiskt inte dumt? Kliva ur sig själv och sitt navelskåderi, som du säger, alla tankar och all upplevd press man faktiskt bara lägger på sig själv. Blir lätt att man lindar in sig i sitt egna känsloliv in i absurdum.
Vad fint att din mamma lärde dig det redan som barn!
Jag känner igen mig i detta då jag är känslig mot varmare väder. 29C och över kan göra mig svimfärdig.
Har ibland tänkt att det är lite konstigt vi har semester på sommaren. På sommaren har man ju ändå ork och lust att efter jobbet ta en fika, åka till stranden, promenera och annat (plus att det är ljust typ till midnatt). Men på vintern är man ju så trött så man hade behövt de där 4 lediga veckorna för att vila upp sig och orka med mörker och kyla? 🙂 Plus att man kan åka till varmare länder och få en paus från kylan. De senaste somrarna har ju värmen varit likadan här som i Spanien så förstår inte varför man åker härifrån på sommaren.
Amen!
Man måste ju inte ta ut semestern på sommaren.
På mitt jobb ska man ta ut den större delen av semestern på sommaren. Skulle inte funka om 25 pers helt plötsligt ville vara lediga hela november.
På mitt jobb rekommenderas man starkt att ta semester v. 29-32 då hela mottagningen stänger och det är rätt så svårt att arbeta som ssk när alla läkare, uskor och sekreterare är lediga. 😛
jag har ett kontorsjobb och jag ”måste” (finns säkert individuella undantag ibland om man har bra anledning) ta ut minst 3 v under sommaren när alla klienter har semestrar.
Då gör man som min syrra! Hon har alltid sin semester på höst/vinter och åker utomlands ? Nu kanske jag inte vill ”offra” hela semestern sent på året men halva iaf? Varför inte ?
Men att se ett annat land går inte att jämföra med att vara kvar i Sverige Så skönt med miljöombyte. Annan mat och härliga utflykter.
Nja, jag håller inte med. Finns otroligt mycket att se i Sverige som man ännu inte har sett. Förra året åkte jag och sambon till Österlen i 5 dagar (bor i Göteborg) och det var härligt miljöombyte och roliga utflykter det med. 🙂 Men jag avskyr verkligen att flyga så är alltid glad att slippa den biten…
Där slår du huvudet på spiken tamejtusan! Jag ska hädanefter ta min semester när det är som mörkast och räligast
Förra sommaren hade jag sex veckors semester i september-oktober. Perfekt. Tycker precis som du att på sommaren hinner/orkar man ändå göra saker efter jobbet.
Jag drömmer om att någongång få ha en semestervecka eller två i september och inte åka på utlandssemester. Min allra bästa månad. Jobbar som lärare så jag kan inte alls välja när jag har semester. Är ju istället lyckligt lottad med en lång ledighet, så jag klagar absolut inte. Men ibland hade det varit skönt att få välja lite själv när man vill vara ledig.
Ja, jag gjorde så för några år sedan på ett annat jobb! Tog hela semester i september och det var underbart! 😀 Kände mig så utvilad i oktober när kollegorna redan börjat känna sig vissna och trötta..
Anledningen till att semestertiden ska förläggas till sommarmånaderna grundar sig i att vi svenskar ska få njuta av den bästa årstiden då det är ljust och varmt och främjar för utevistelse! Det anses hälsosamt att få återhämta sig och samla ny kraft under den här årstiden.
Jag har ”kommit ut” med att jag hatar sol och värme och att sommaren är den årstid jag gillar minst. Tillbringar dagarna hemma med AC:n på och kommer eventuellt ut på kvällen om det är svalt nog. Folk i min omgivning är mycket förstående och jag får ändå besök av vänner som vill svalka sig i mitt svala vardagsrum :))
Jag vill bli din vän och hälsa på! 😀 Önskar mig intensivt en AC men har inte råd och bor dessutom i hyresbostad… :-/
Jag borde verkligen sluta kolla influencers instagram på sommaren. Brukar inte bli påverkad i vanliga fall, för jag trivs med mitt liv. Men just på sommaren… det ser sååå härligt ut med landställen vid vattnet, åka båt, bubbel varje dag. Det har jag liksom inte tillgång till. När jag sitter på innergården och låter min son bada i en plaskpool har jag det visserligen härligt, men jag får typ en stress över att mer privilegierade människor har det ÄNNU härligare? Så tänker jag aldrig resten av året. Så dumt, borde bara sluta följa. Inte som att jag kan göra nåt åt saken och köpa ett 15 miljoners landställe heller haha. Man får påminna sig om att kärlek och hälsa är viktigast, och det har jag <3
Kan vi sluta överanvända begreppet privilegierade, tack. I stort sett hela arbetarklassen i det här landet, flera miljoner människor, har arbetat ihop till sina villor, bilar, båtar, lantställen och allt annat som vissa väljer att avundas oss. Det är inte ett privilegium att jobba hårt för sitt välstånd, det är en väg som står vidöppen för alla arbetsföra människor i Sverige.
Det är verkligen inte sant
Jo, det är det. Lyft på arslet och börja jobba så kommer det gå bra för dig och din familj. Sååå less på gnällfior som har en värld av möjligheter framför sig men väljer offerskapet.
Säg exempel på jobb ”alla” kan få där man med god marginal kan spara pengar efter att man betalat hyra, räkningar, mat, bil etc för sig och sina barn?
Alla kan spara något, många droppar små…
Merparten av Sveriges befolkning bor dessutom inte i Stockholm där ett lantställe vid vattnet kostar minst 10 miljoner. Kommer själv från en mindre ort och de flesta har stuga eller båt, utan att vara höginkomsttagare.
Många droppar små blir inte ett fritidshus i skärgården inom överskådlig tid.
Nej men ett fritidshus. Sen står det ju var o en fritt att välja hur lån etc disponeras. Man kan köpa lght istället för hus å på så sätt få loss möjlighet att låna till en stuga. Man kan hyra båda två.
Du vet att många aldrig ens har råd att köpe en lägenhet? Hur ska du få lån om du inte har fast jobb exempelvis?
Bara för att man väljer lägenhet istället för hus kan man inte spara ihop till ett fritidshus utan vidare. Är verkligen din värld så drömmig?
Alla kan inte spara något. Men även om, hur länge tror du man måste spara typ 200kr i månaden innan man får ihop till exemplena i A 10:21s kommentar?
Ok så de har stora lån istället menar du? De kan inte heller alla få. Vakna.
Telefonförsäljare eller mötesbokare
Alla kanske inte kan språket tillräckligt bra? Plus att det ofta är provisionbaserat. Känner ingen som jobbar som mötesbokare men det kan knappast finnas obegränsat med sådana tjänster
Då får man väl lära sig språket då.
ah för att det är SÅ enkelt att lära sig ett språk. Särskilt i vuxen ålder.
Träffade senast idag en läkare som pratade otroligt knackig svenska. Hade behövt en tolk med mig eftersom jag inte ens förstod hälften av vad hon sade. Så uppenbarligen kan man få bra jobb i Sverige även som väldigt språksvag.
Helt orimlig logik. Bara för en läkare får jobb pga språksvårigheter (hen kanske är specialutbildad inom vård där det är brist på läkare) så betyder det inte att någon annan får jobb som telefonförsäljare?
Exactly my point, utbildning avgör. INTE språkkunskaper.
Min Instagram är också proppfull och av lantställen vid havet i Stockholms skärgård och nej, det är definitivt inte mina kompisar själva som har får med sånt på sina löner. Det är rika föräldrar. Eller pojkvänner med rika föräldrar.
Visst kan man ha som mål att slita hårt för att bli rik, men att alla som har tillgång till lyxiga grejer har jobbat hårt för det är givetvis inte sant.
Hur tror du att föräldrarna blivit rika då? Inte genom att ligga i soffan och lata sig i alla fall.
Jag har vuxit upp med både hus i skärgården och hus i populär skidort och mina föräldrar jobbade hårt för att kunna betala för tre fastigheter.
Men sedan ärver ju barnen ofta husen och då krävs inte lika höga inkomster för att kunna behålla dem i familjen.
Exakt vad är inte sant?
Om du tror att alla har samma förutsättningar till att jobba hårt och tjäna massa pengar är du mer än olidligt naiv. Dessutom, de flesta äger inte ett skit. Banken äger.
Nej, jag är inte ett enda dugg naiv. Jag lever i verkligheten. Och kommer aldrig någonsin skriva under på din offermentalitet.
Du lever inte i verkligheten madam, du lever i en privilegierad bubbla och ikläder dig en fördömande uppsyn på resten av befolkningen. Väldigt ofräscht. Du verkar vara årets mest osköna person. Hoppas du en dag förlorar allt och får börja.från bottem, på riktigt. Och hoppas du minns den här dagen då, som en milstolpe i din aningslösa livsstil
Du önskar att jag förlorar allt men det är jag som är oskön? Vi säger så ? FYI så började jag på absoluta botten, nämligen en flyktingförläggning. Har inte fått något gratis i livet förutom den enorma förmånen att få bo i det här landet.
Du verkar ju gjort ett jättebra jobb som gjort den resan. Varför inte vara glad och stolt samtidigt som man kan inse att andra kanske ändå inte haft samma möjlighet?
Haha när medelklass kallar sig själv för arbetarklass, och promt försöker spä på myten om att alla individer föds som oskrivna blad med samma förutsättningar! Dagens!
Du borde nog läsa på om svensk arbetarklass. Snarare är det så att en grupp arbetsskygga offerkoftor hatar när det går bra för vanligt folk. Älskar när jag, som jobbar i kundtjänst, och min rörmokare till man, demoniseras som ”rika” och ”överklass” av vänstern. Hilarious!
Att vara två vuxna som är friska med heltidsjobb med ok löner är priviligerat i jämförelse med de som är sjuka, ensamstående, inta kan få fasta jobb pga anledningar. Lyft blicken
IQ fiskmås på kundtjänstarbetaren.
Eller hur, betraktar mig själv som priviligersd som lever i ett hushåll med två heltidsinkomster i stabila branscher även om det det inte är några anmärkningsvärda jobb eller löner.
Varför är du så defensiv och arg, Anonym? Du kan väl på fullaste allvar inte tro att alla som, av hundra olika anledningar, inte kan jobba sig till exempelvis en sommarstuga är arbetsskygga offerkoftor?
+1000
Kanske kan vi enas om att alla inte är privilegierade att få bra betyg, vara helt friska, landa en heltidstjänst osv.
ALLA har inte de förutsättningarna som krävs för att som du skriver, jobba hårt. De jobbar hårt, fast kanske inte som du tänker när du skriver jobba hårt.
Att dessutom vara ensamstående gör ju att man får dra ett ganska rejält tyngre ekonomiskt lass..(även om min frihet är värd guld)
Finns ju också folk som jobbar hårt, och tillför mycket till samhället som vi andra behöver, men i branscher där de får dåligt betalt.
Finns defintivt massor va undersköterskor och sjuksköterskor som jobbar hårdare än jag gör på mitt kontorsjobb, till lägre lön. Ska jag sitta och malla mig då över mina inkomster och säga att de minsann kan byta jobb, trots att jag behöver dem och alla andra i vården om jag blir sjuk? Tyck r det blir skevt. Vi ska vara tacksamma att många faktiskt väljer att jobba hårt till låg lön.
Vad du verkar bitter över ditt hårda slit – njuter du tillräckligt nu?
FYI – det finns människor som har tillgång till allt det där utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. De ärver sina landställen. Och kontakterna som gör att de får jobb på Elle tex.
Ja, det finns sådana människor.
Det fina är att det inte utesluter någon annan från att också skaffa det. ?
Nej, du får inte allt det där. Du får rynkor, du är stressad, du hinner knappt vara i ditt hus på landet och när du kommer dit måste du klippa gräsmattan i två dagar. Det syns på dig. Att vara rik på riktigt är att ha tid och pengar.
Jag tycker att det är korrekt att använda ordet priviligierade (åtminstone ekonomiskt) om människor som har landställen värda tio miljoner i Stockholms skärgård, vilket var de jag syftade på. I övrigt har vi uppenbarligen olika politiska åsikter. Jag håller inte med dig om att ”flera miljoner människor” har arbetat ihop den lyx som jag beskriver. Att äga en beggad vw golf och en villa i utkanten av stan kan knappast jämföras med att äga ett skärgårdshus med strandtomt på rindö. Jag håller inte heller med om att det är öppet för alla människor att jobba ihop till lyxen. Juridiskt, absolut, men socioekonomiska faktorer är oerhört prediktiva när det gäller människors förutsättningar att lyckas och det går inte att bortse ifrån. Vi föds med olika förutsättningar, det är fakta. Med det sagt kan individer naturligtvis göra klassresor, ibland tack vare tur och ibland tack vare en gynnsam personlighet (oftast en kombination). Men att det skulle vara en väg som står ”vidöppen för alla”, det är fel.
Det du skriver förminskar den framgång som mängder av människor från ogynnsamna socioekonomiska förhållanden uppnått (däribland jag). Du radar upp ursäkter för varför man inte lyckas. Det är säkert en personlighetstyp också. Eller så är det ett karaktärsfel som går att arbeta bort. Lycka till!
Tvärtom är det ju än mer imponerande med ekonomisk framgång om man kommer från sämre socioekonomisk bakgrund?
Jag håller inte med om att jag förminskar någon, tvärtom menar jag att det krävs en extra ”gynnsam personlighet” (t ex intelligent, socialt kompetent, hårt arbetande) för att lyckas under sådana omständigheter. Skönt ändå att vi tycks eniga om att det FINNS ”ogynnsamma socioekonomiska förhållanden” och att det alltså inte är lika för alla, jag måste ha missförstått det du skrev först. Då är vi nog inte så oeniga ändå. Grattis till framgången!
Håller verkligen inte med dig. Det är inte alls en väg som står öppen för alla, det är en myt.
Givetvis gör det inte det. Jag tycker anonym verkar både trångsynt och osympatisk.
Alltså inte du Anonym som jag nu svarade 🙂
Kommentarerna hamnar lite fel ibland, ber om ursäkt för det 🙂
Snälla, det finns miljarder med människor som arbetar hårdare än du (garanterat) som aldrig någonsin skulle ha råd med sitt eget boende, ännu mindre båt och pool. Så dra huvudet ur röven and smell the effing coffee tack. Ditt privvade as.
+1
Jobbar inom vården- trivs fint med det! Tycker dock att vi borde få ökning av lönen för det ansvar vi tar och det slit vi genomför. Det är inga galna summor vi snackar om, i nuläget ökar min lön inte ens i inflationstakten så jag går mao back kan man säga. Är det rätt? Tycker det är förenklat att säga att alla kan skapa sig möjligheter till att köpa villa, sommarhus ect särskilt i storstadsregionerna. Och vill folk på riktigt att vi tex inom vården ska byta bana? Vem tar hand om er då? Mer uppskattning åt livsviktiga yrken och inse att vi också behöver en rimlig lön!
Arbetarklassen har väl inga villor och lantställen eller?
Det där var väl lagom fördomsfullt? Jag vet många hantverkare och andra arbetare som bor i villa i Stockholmsförorter och ännu fler med lantställen och stugor i familjen. Ibland är de ärvda, ibland köpta.
Fast hantverkare är inte att betrakta som arbetarklass nuförtiden. De tjänar ju ofta jättebra, har egna firmor osv. I alla fall gällande yrken i den ”manliga” kategorin (= svetsare, byggare, rörmokare mm).
Att arbeta med något icke-intellektuellt betyder inte per definition att man är lågavlönad. Förr i tiden kanske, men inte längre.
Min svåger är svetsare och han tjänar skitbra. Bättre än både sjuksyrror, lärare, bibliotekarier m.fl.
Kanske borde vi lämna termen arbetarklass när vi talar om klasskillnader idag, och i stället tala om underklass (utan någon värdering givetvis). Dagens underklass är alla de som av någon anledning knappt får det att gå runt. Och detta kan bero på sjukdom, osäkra anställningar, ockerhyror på en mycket osäker hyresmarknad, att man är ensamstående förälder mm.
Jag är en av dessa. Jag jobbar så hårt jag kan, men har pga hälsoskäl aldrig haft möjlighet att jobba så hårt (eller extra under studietiden t.ex) att jag har kunnat spara till bostadsrätt mm. Jag har högre hyreskostnad än totala kostnaden för flera vänner till mig med ägda boenden – där de t.ex med ärvda pengar kunnat betala insatsen, eller där de köpt loss en omvandlad hyresrätt el. liknande.
Det känns inte rättvist att bli avfärdad som att jag av slöhet inte har det de har, när det enda som skiljer oss åt är våra grundförutsättningar samt huruvida man haft tur.
Fast hantverkare är fortfarande arbetarklass, hur mycket pengar de än tjänar. Klasstillhörighet handlar om så många fler faktorer än inkomst. Utbildning, kulturellt och intellektuellt kapital för att nämna några faktorer.
Håller med dig! Tror också definitionen av vad vi kallat arbetarklass bör förnyas om man ser till inkomstnivåerna. Undersköterskor, butiksanställda, kockar, servispersonal, barnskötare, fritidspedagoger, hemtjänstpersonal, lokalvårdare: dessa yrken är arbetarklass idag, inte hantverkare som tjänar mer än jag med flera års studier på universitet (bibliotekarie).
Haha vilket normalt yrkesval gör det möjligt att jobba ihop till ett 15 miljoners landställe?? Tror du det på riktigt har vi problem?
Alla lantställen kostar inte 15 miljoner.
Inte ens i Stockholm.
Jag har varit den personen som fått ångest och dåligt samvete över att man inte fångar dagen tillräckligt och att man slösar fina soliga dagar på att inte vara ute i den.
Men jag orkar inte hålla på så längre, andra ligger vid sjön och solar medan jag hellre står i garaget och lyfter vikter eller ligger inne framför en serie. Det är helt okej, man måste inte vara så jävla somrig och älska allt med sommaren.
Helt rätt.
Lika mycket som jag älskar höst och vår tycker jag inte alls om sommaren. ALLA är ju faktiskt inte lika med någonting annat, vad får då folk att tro att ALLA helt plötsligt är helt galna i värme och sommar.
Tycker det är ett lite skenheligt inlägg. Hon skriver att andras perfekta flöden på instagram stressar, samtidigt är det ju precis vad hon själv lägger upp. Kunde inte lägga en #blackouttuesday-bild eftersom det inte passade i hennes flöde till exempel.
Nej, lev som du vill förmedla då om det är stressande med andras fina bilder.
Just Elsa tänker jag Ibland att hon njuter mer av själva tanken på att göra saker än på att faktiskt göra det. Att hon anammar olika roller och rättar alla bilder och texter efter den mallen. T.ex det här med hennes stil, från att ha tighta vintageklänningar och aldrig bära byxor till att helt plötsligt ändra om och bli härlig bohem med byxor och klänning över. (Älskar dock båda stilarna på henne) men det måste vara stressande att lixom ändra om så.
Jag förstår inte hur man kan få ångest över att man inte har tillräckligt roligt? Eller att man inte gör saker.
Ut och gör dem då om det ger dig ångest att inte göra saker?
Alternativt ha inte ångest över dina egna val? Om du väljer att vara hemma trots fint väder så är väl det också helt ok?
1) Man åker till typ Jemen eller valfritt krigshärjat område
2) Man kommer över sig själv
3) Enjoy
Något jag har tänkt på är att få influencers har egna båtar och sommarhus. Mycket av det som visas upp ägs av någon annan. Pooler och härliga båtturer…. på någon annans ”bekostnad”. Då blir det lite mindre wow-faktor.
En av mina tonåringar har det jobbigt med just sommaren. ”Alla” har tydligen 10 veckors sommarlov och reser i 10 veckor med båda föräldrarna om dom inte har nån egen ö med hus förstås… det har inte vi. (Sen att många är skuldsatta efter en sommar har hon förstås ingen aning om)
Vill bara hälsa Elsa: Den dagen du bor ensam i en etta utan balkong och varken har lantställe eller några föräldrar/vänner med lantställen/hus etc att hälsa på. DÅ kommer semesterångesten. Varje år, samma visa. Visst man kanske har råd med någon semestervecka utomlands (ej nu i coronatimes) eller en veckas biltur runt om i Sverige. Men ångesten över att tillbringa semestern inne i en överhettad lägenhet är inte att leka med. 😀
Menar inte att det inte låter jobbigt eller att Elsa inte har det bättre men.. du får ju gå ut? Vara på gården, i parker, på stranden? Umgås med vänner och familj och göra saker i din egen stad. Allt kostar inte.
Köp en fläkt.
Håll tyst
Varför? Jag skulle inte ha kunnat sova öht veckan som varit utan mina.
Inväntar att någon ber dig köpa AC nu. Det är nya lösningen på allt bland de som kommenterar. AC, lymfmassage och en utekatt – sedan blir inte livet bättre woohooo!
Ja? Jag bor själv på 29 kvadrat i Stockholms innerstad. Kokhet lägenhet. Har två fläktar som jag inte skulle kunna leva utan när det är 30 grader varmt.?
I feel you! Jag har själv en riktigt varm lägenhet och har satt upp mörkläggningspersienner i den soliga delen. Det hjälper mycket! Har även en rätt bra golvfläkt jag ibland har på även halva natten. Tyvärr känns det inte riktigt ekonomiskt att köpa AC för hyreslägenhet och kan pga husdjur inte ha fönster öppet hela tiden, men i mina drömmar har jag en såndär AC som man har i lägenhet utomlands som man bara knappar in 19 grader på mmmm… 😀
Jag hoppas på en sommar som inte är så hysteriskt varm som 2018, för vår skull. 😉
Exakt samma här, med både persiennerna och golvfläkten. Varför är det så provocerande att tipsa om att köpa fläkt/fläktar? Haha
Nej fläkt är helt klart något de flesta kan köpa väl? 🙂 Man får ju en helt ok för 300 kr. Helt klart värt det! Är man riktigt smart köper man en på typ mellandagsrean i december och betalar bara halva priset.
Däremot har jag svårt för det där med att många rekommenderar AC. De är väldigt dyra, stora och inte helt enkla att montera beroende på fönster…
Jag har redan ångest över att vintern är på väg igen, att det ”vänt” och nu blir mörkare igen för varje dag – omän långsamt och än så länge omärkbart. Men ändå. Denna vecka ska det bli kallare igen – varför har jag inte tagit vara på värmen till 100%? Varför stiger jag inte upp extra tidigt om morgnarna? Blir det mer sol denna sommar eller var detta allt?? Vi bodde några år i ett varmt land där det typ regnade nån vecka i mars och sen inget mer. Hade aldrig en tanke på att ”ta vara på soliga dagar”, ALLA dagar var soliga.
På nåt vis är det nog också bra att vi har våra tunga vintrar. Vi uppskattar sommaren mera, vi vet alternativet. Det är väl ett pris man får betala.
Men nästa vinter hoppas jag kunna fly söderöver, åtminstone en liten tid…..
Kan få riktigt tunga känslor bara av att föreställa mig november och vetskapen om att jaha… minst fem månader av svärta nu. Sån tyngd att jag känner att jag knappt vet hur jag ska klara av fem månaders mörker EN GÅNG TILL. Sen gör man ju det.
Så känner jag också! Hur fan överlevde jag alla mörka månader och hur fan ska jag överleva de igen? Men på något sätt så gör man ju det
Du lever inte i verkligheten madam, du lever i en privilegierad bubbla och ikläder dig en fördömande uppsyn på resten av befolkningen. Väldigt ofräscht. Du verkar vara årets mest osköna person. Hoppas du en dag förlorar allt och får börja.från bottem, på riktigt. Och hoppas du minns den här dagen då, som en milstolpe i din aningslösa livsstil
Vem menar du nu?? Elsa eller Camilla?
Vi är så vana att hela tiden ha massa saker att göra och får ständigt intryck från alla håll. När man zoonar ut lite på lediga dagar och semester så har vi tid att känna efter ordentligt. Obehagligt för vissa. Jag tycker det absolut bästa är lata dagar (gärna i min ensamhet), känns som jag ger min kropp och hjärna en present. Allt behöver inte vara prestation hela tiden.
Influencer OT: Anna Book har frågestund på instastory och får frågan om husdjur. Hon säger att den främsta anledningen att de inte vill skaffa några är tid, brist på den. Hon har väl inget annat än tid?? Verkar dessutom va hemma nästan jämt. Inte för att man måste skaffa djur men argumentet?
Hon får också frågan om barnbarn och säger att mycket måste vara ”stabilt och bra” innan det blir aktuellt. Lite uthängande mot dottern? Konstig formulering..
Är ju dock sant med tanke på att hon ställs inför rätta i augusti.
Är stressad över att juni redan är slut!!! ?
Och den konstiga coronavåren som bara försvann när man gick och väntade på att allt skulle bli normalt igen.
Ja och de flesta verkar ha glömt att vi fortf är mitt i en pandemi? Ingenting kommer bli normalt igen som det var förr. Världen kommer för alltid vara annorlunda nu. & skiten är inte över än.
Till slut blir allt normalt och som vanligt. Varför inte?
Elsa håller ju mest på med ytliga saker hela dagarna. Köper pryl efter pryl på loppisar. Lägger upp prylarna i arrangerade bilder på insta osv., men tillslut måste väl även hon upptäcka att det är inte grejer som gör en lycklig?
Håller med, jag kan bli ”galen” på hennes blogg på sommaren… hon far kors och tvärs, Visby ena dan, Fårö andra, Sudret tredje. För att inte tala om Hemse och Kuriåsa… när jag själv är i vårt sommarhus på Gotland åker jag till Visby max en gång, Hemse så lite som möjligt osv. Var jag spenderar min tid istället? Vid havet, både på östra och västra sidan. Hon visar upp en bild av Gotland som skulle kunna vara nästan var som helst, loppis, restaurang, antikaffär… ah mitt Gotland är så… mycket bättre. Jaja alla är olika. Hoppas ni kommer till Gotland ni som aldrig varit där, det är en magisk ö.
Tycker dessa inlägg av t.ex. Elsa känns falska. Jag tror det tar tid för de flesta att koppla av från jobbet/vardagen och hitta semesterlunken, så klart lite olika för olika år.
Visst kan det ta tid även för någon som ska tillbringa 10 veckor i sitt semesterparadis kanske framförallt när hon hela tiden säljer sitt liv. Allt de gör och köper och äter och bakar ska ställas upp och stylas för att sedan bloggas om. Att skapa en perfekt semester för sitt flöde skulle vara förödande även för min semesterlunk.
Är så trött på att höra de som resan har det bra må dåligt hela tiden för att de jagar de perfekta. Vill mycket hellre höra om de som vänder på kronorna, inte får semester alls eller ligger i skilsmässa. Perspektiv!
VERKLIGEN! så bra skrivet, håller med.
Så om man har det bra, får man inte må dåligt då? Vadå ”Perspektiv!”? Elsa har varit sjuk i cancer, ger inte det perspektiv om något? Även människor ”som har det bra” måste väl för fan få må dåligt och ha ångest över saker och ting? Du kan ha perspektiv människa.
Jo självklart, jag tycker synd om henne som haft cancer och inte kan få fler barn, som det ju verkar att hon hade velat.
Men hon kanske borde jobba mer med sitt sommarmående i terapi? ta reda på ordentligt varför hon mår dåligt och göra något åt det. Och hennes dåliga mående kan säkerligen ha med hennes jakt på det ytligt perfekta att göra. Hon kanske är hyperkänslig som person och borde göra något annat än att blogga och instagramma om sitt liv varje dag? är det värt det om hon får må bra? Det är frågor hon borde ställa sig. Fundera på om det finns andra jobb hon vill göra.
Hon går ju i terapi. Jag tycker kommentarer som din är problematisk. Man behöver inte alltid jämföra problem – varför har någon som vänder på kronorna mer rätt att må dåligt? Självklart finns det grader av allt men jag tycker inte man måste ställa någons ångest mot någon annans. I så fall bör man ju också förvänta sig att den som vänder på kronorna faktiskt inte ’nöjer sig’ år efter år utan försöker få till en förändring, om nu Elsa förväntas ta tag i grundproblemet. Det är inte alltid så lätt att få rätsida på grundproblemet och man ska nog inte anta att folk som mår dåligt inte försöker ändra sig.
Fast jag är inte den person du svarade på, jag är en annan användare. Jag har inte skrivit något om ekonomi och att jämföra problem eller ångest med någon annans.
Alltså, vad jag vill få fram är väl lite: hon mår dåligt varje sommar (och lite då och då annars också vad det verkar som), det är inget nytt problem men hon verkar inte göra någonting åt grundproblemet. Att upprepa samma rutiner men förvänta sig olika resultat liksom? Nu verkar hon ha landat i att hon ”ska” må dåligt varje sommar men varför nöjer hon sig med det menar jag?
Kände samma känsla när jag fick barn, alla sa ”TA VARA PÅ DEN HÄR TIDEN”, ”NJUT NU DET HÄR KOMMER INTE ÅTER”.. fick en otrolig stresskänsla om jag inte tog vara på varje minut, vilket man ju inte kan göra. Det ÄR skitjobbigt att ha barn stundvis, men det fick man ju inte visa pga njuter av tiden.
Jobbar inom skolan som skolkurator, det förekommer i princip aldrig numera. Men eleverna har ändå pressen att visa upp och berätta allt de gjort, men i sociala medier i stället. Varje år vid skolavslutningen träffar jag ett par elever som hatar sommarlovet och som får ångest ju närmare vi kommer.