Jag kom ungefär halvvägs men stängde av när hon började prata om hur de ”räknade fel” på frågan om sina felaktiga siffror.
Det finns mängder med bevis som visar att Isabella, gång på gång, pratat om 1.5 miljoner unika besökare på bloggen och att hon bara fortsätter med lögnerna nu är obegripligt.
Kolla gärna klippet och diskutera här under, men jag har ingenting nytt att komma med förutom att Isabella är och förblir en lögnare.
God fortsättning och allt sånt.
Edit: Jag tog ner det förra inlägget då jag blandat ihop två isiga hotell och helt enkelt hade fel.
Harry Potter på norska är tydligen någonting utöver det vanliga…
Kanske är jag sist på bollen, men de norska namnen på karaktärerna är ju bara för gulliga.
Rektor Dumbledore heter Albus Humlesnurr.
Humlesnurr. <3
Om jag någonsin får en häst och det är en fjording.
Då ska den heta Humlesnurr.
Och alltid ha blommor i manen.
Bingo Rimér torde vara vår mest framgångsrika porrfotograf, både här i landet och internationellt. Rent konkret har hans arbete gått ut på att förvandla den kvinnliga halvan av mänskligheten till lönsamma varor i kvinnohandelns tjänst.
Bingo är givetvis inte det minsta lik den traditionella bilden av en vanlig hallick. // Leif GW Persson i en Expressenkrönika från 25/12 2020
Jag har full förståelse för att Bingo Rimérs tidigare jobb som ”flickfotograf”, där han ofta hade mer eller mindre avklädda flickor i sökaren, kan väcka en del känslor och åsikter.
Man skulle kunna säga att Bingo objektifierat kvinnor ända sedan han tjatade till sig ett jobb på tidningen Slitz, där någon gång på det sena 1990-talet, men att kalla honom för porrfotograf och hallick är väl ändå att dra det hela en smula för långt?
Det tycker i alla fall Bingos ex, Katrin Zytomierska, som skrivit den långa text som finns i inlägget här ovan.
Här kommer en sammanfattning i punktform av den:
Har vi – äntligen – sett det sista av det här tavelkriget eller kommer det bli som titeln på det gamla klassiska tv-programmet från tidiga 90-talet med Arne Hegerfors och Martin Timell/Anders Lundin?
Edit:
Jag har täckt över användarnamnet på en person här nedan som inte är en offentlig person och som inte vill stå med på Bloggbevakning identifierad.
Igår publicerade jag ett inlägg om Margauxs ex Jacob Liebermann och hans inlägg om sättet som Margaux exponerar deras gemensamma son på sociala medier.
Hur problematiskt det är.
Kommentarsfältet under Jacobs inlägg fylls av stöttande inlägg, där man många anser att det var på tiden att någon sätter ner foten och faktiskt sätter barnens integiritet i första rummet.
Det är dock inte alla som håller med honom.
Johanna Toftby tycker snarare att det är skenheligt av Jacob att skriva som han gör, med tanke på att deltog i samarbeten som involverade Arnold under tiden som han och Margaux fortfarande var ett par.
Att han fått ett helt annat perspektiv på saker och ting efter att ha klivit ut ur bubblan köper de inte, utan de verkar tro att Jacob skriver som han gör, enbart för att trycka till och hänga ut Margaux.
Och jag har svårt att med ord beskriva glädjen jag känner av att ORKA leka med mina barn. Dra dem upp för backen. Skotta snö till deras snöborg utan att få ont i fogarna. Klättra, klänga och leka. Är värt varenda timme på gymmet när resultatet är detta. Mer liv, liksom! // Underbara Clara
”Att orka leka i snön med sina barn. Mer liv, liksom!” måste nog vara ett av de bästa resultaten jag någonsin hört någon uttala av sin träning.
Ingen smal eller vikthets utan bara ”lekhets”. 🙂
Jag tränar för att försöka vara så smärtfri som möjligt.
Och för att kunna gå långa skogspromenader med Selma, samtidigt som långa skogspromenader hjälper mig att vara smärtfri.
En go cirkel helt enkelt, det där.
Och för att se mina enorma triceps spela under huden, i lysrörens sken, men det talar vi tyst om 😉
Varför tränar du?
”Kill your local pedophile” på ryggen och ”242” på bröstet på tishan, och det kommer tydligen komma även mössor och hoodies.
Kommentarsfältet svämmar över av gliringar mot Centern och Federley samt en och annan som protesterar mot uppmaningen i trycket.
Vad tycker ni?
Att gå för långt eller ett helt okej tryck som givetvis inte ska tolkas bokstavligen?
Det här inlägget handlar om cultural appropriation – förkortas CA.
Om du känner dig osäker på vad det egentligen betyder så har ”Vardagsrasismen” aka Paula Dahlberg skrivit ett bra inlägg om saken. Klicka HÄR för att läsa det först, innan du läser resten av inlägget.
Influencern Jessica Lauren, som bland annat skriver mycket om föräldraskap och familj, har hamnat i lite blåsväder på Instagram efter att hon låtit fläta håret för att matcha med sina döttrar, som ärvt sitt lockiga hår från sin pappa.
Det börjar med att en följare skriver ” cultural appropriation borde alla ha kunskap om by now” varpå Jessica svarar ”ledsen om du tar illa upp”. En stund senare svarar hon även att hon ska läsa på om CA.
Delar av kommentarsfältet håller med CA-kommentaren och tycker att det Jessica gjort är både problematiskt, förminskande och ignorant medan andra är av motsatt åsikt.
Jessica Laurens sambo Fabio Ferreira skriver att han tycker hon är skitsnygg, att hon bara borde ta åt sig av de nödvändiga kommentarerna eftersom Afrika inte är en etikett. Han fortsätter med att skriva att han blir glad av att kulturen och kärleken sprids på detta sätt.
Fabio skriver också att hans döttrar växer i sina flätor av att se sin mamma i likadana, något som även tas upp i en annan kommentar som ni hittar här ovan.
Att det handlar om mer om att Jessica (och Fabio) bara tycker att det är snyggt på henne.
En person tycker att Fabio minsann visst har tolkningsföreträde här, med tanke på att killar också kan ha flätor, men hur funkar det i så fall?
Rör sig detta om någon typ av sekundärt tolkningsföreträde, alltså där Fabio kan ”överföra” sitt tolkningsföreträde till sin sambo och på så vis ”okeja” att hon är en vit, privilegierad kvinna som tagit kulturella uttryck från andra och genom detta tillskansat sig socialt eller ekonomiskt kapital på bekostnad av den kultur yttringen tas ifrån. (Också från Paula Dahlbergs inlägg)
Man pratar om en maktdynamik där medlemmar av en dominerande kultur tar element från en kultur av människor som systematiskt har förtryckts av den dominerande gruppen och använder det lite som en billig modeaccessoar som närsomhelst kan bytas ut mot någonting roligare om andan faller på.
I sitt inlägg skriver Paula Dahlberg om ett fenomen hon kallar ”vitfiltrering, och jag anar att det kanske kan vara just detta som följarna har i åtanke när de kritiserar Jessica Lauréns flätor.
En annan av hörnstenarna inom CA är hur olika kulturer måste gå igenom ett vitt filter för att accepteras. Det vill säga att i den ursprungliga formen ses kulturyttringen som undermålig, ofta ociviliserad eller för avlägsen för att kunna passa in i vita sammanhang. Därför tas uttrycket, görs om efter en vit standard och accepteras sedan. Således duger den vitfiltrerade yttringen som bara ytligt påminner om originalet, medan originalet fortfarande ses ner på. Skall då personer från ursprungskulturen kunna använda sin egna yttring måste de anpassa den efter den vittvättade versionen för att det skall accepteras. // Paula Dahlberg
Tankar och funderingar?
Det är inte ett helt självklart koncept där gränsen mellan svart och vit är knivskarp, men en sak är jag säker på och det är att JAG inte har någon typ av tolkningsföreträde här, så jag ser mig själv som enbart en informatör i det här inlägget.
Vill du läsa på mer om cultural appropriation så rekommenderar jag, förutom Paulas blogginlägg, även den här sidan.
Den är på engelska visserligen men borde inte vara ett allt för stort problem för de allra flesta.
Jag rekommenderar även den här sidan, som också är på engelska.
Texten skriven av skådespelaren Amandla Stenberg och det finns även en video på sidan för den som hellre använder sig av det.
Kommentarerna under Paows inlägg om hennes pojkväns (eller ex?) otrohet är inte direkt sympatiska eller positiva, utan hon får rejält med kritik efter att återigen ha öst galla över tjejen som pojkvännen Mattias ska ha varit otrogen med.
Återigen uttrycker hon sig kränkande om tjejens utseende och Paow verkar faktiskt helt besatt av utseenden, både sitt eget med framför allt den här tjejens. Det verkar brinna i huvudet när Paow ska försöka få ihop snygghetsbarometerna där snyggast tjej vinner och ingen ligger med en tjej vars namn står betydligt längre ner på listan. Som givetvis är författad av Paow själv.
Det är så tragiskt att Paow tror att så länge man är snygg så behöver man inte ha någonting annat att komma med. Att utseendet är det enda som räknas, och så länge man är snygg så duger man, inte annars.
Ta bara den här bilden här nedan.
Paow verkar på riktigt tro att hon opererat sig lycklig och uppmanar sina följare att göra samma sak om de har någonting de är missnöjda med på sin kropp.
Jag tror dessvärre att Paow bara kommer hitta nya saker att störa sig på vad gäller sitt utseende och sin kropp.
Att hon kommer komma till en punkt där hon känner sig nöjd ser jag som helt uteslutet, särskilt om hon fortsätter gå runt och tro att otrohet enbart har med utseende att göra, och att hennes utseende är det enda som hon har att erbjuda i en kärleksrelation.
Med tanke på det inlägg som publicerades i morse kl 09 så hoppas jag verkligen att Paow tänkt igenom sina operationer och medföljande risker, både en och två gånger, för det KAN gå riktigt illa. Klicka här för att komma till det inlägget.
Äntligen en förälder som sätter ner foten mot den skenande exponering och exploatering som barn till influencers konstant utsätts för på sina föräldrars plattformar.
Jag har tidigare skrivit om JUST det som Jacob tar upp i sitt inlägg – nämligen det där att barnen blir igenkända överallt, utan att egentligen förstå varför.
Vissa kommentarer under Jacobs inlägg handlar om att han borde tagit det här privat med Margaux istället för att använda sig av sociala medier, men jag kan tänka mig att han säkerligen försökt diskutera det här med henne, både en och två gånger, med tanke på hur starkt han uttrycler sig i sitt inlägg.
Jag tycker på ett sätt att det är bra att diskussionen sker offentligt eftersom det här berör ett problem som är så mycket större än en enskild influencers val att använda sitt barn lite som en dresserad cirkus-apa, eller Pavlos hundar om du så vill, men istället för att dregla så börjar han istället spexa så fort han ser en kamera.
Jag har även sett videoklipp på när Arnold regisseras av sin mormor att säga vissa saker som ”gör sig bra på film” och där hon mimat samma ord som Arnold säger, samtidigt med honom.
Jag tycker det är högst problematiskt att barn utnyttjas på det här viset av influerande föräldrar, och applåderar Jacob för att så kraftigt sätta ner foten mot att sonen exploateras på det här viset av sin mamma.
Förhoppningsvis kan Jacobs inlägg få fler föräldrar i samma sits, alltså partners till influencers som använder det gemensamma barnet på sina plattformar, att tänka till kring vad det egentligen är som pågår och hur det kan tänkas komma att påverka barnet i framtiden.
Hatten av, Jacob!
Hans favoritpresent var ett schackspel och en tröja från Gant. Det har blivit väldigt populärt i hans klass så jag tänkte att han också kunde få en. Hur vidare jag ska ta ställning till märkeskläder får bli senare. // Isabella Löwengrip
Barn och märkeskläder – ett ämne som verkar väcka en hel del känslor.
Att klä en bebis i Fendi, Gucci och liknande är ju enbart för att en eller båda föräldrar vill och har ju ingenting med varken grupptryck från kompisar eller barnets smak och tycka att göra.
Jag tycker det är helt galet att köpa en overall från typ Fendi för 4 700 kr som ungen riskerar att växa ut innan vintern äntligen är över, men samtidigt så skulle jag lägga hur mycket pengar som helst på mina små pälsklingar.
Där är den enda som riskerar att växa ut någonting alls THK som alltid lägger på sig några extra livräddande trivselkilon under de månader då han inte kan gå ut utan att frysa den tomma pungsäcken av sig.
Kanske borde jag köpa en liten Fendioverall till honom?
Anyways…
Hur tänker ni med barn och märkeskläder?
Att passa in och vara som alla andra är väl aldrig mer viktigt än just när man får i skolan? Jag kan inte tänka mig att det är unikt för de skolor jag själv eller mina kompisar gått på, utan jag tänker att det är hyfsat vanligt.
Hur är det för er med det där att balansera att uppmuntra barnen att gå sin egen väg, med att förstå det viktiga med att passa in och vara som alla andra?
Jag minns några stycken saker som var SÅÅÅÅÅ viktiga på, framför allt högstadiet.
1. Levisjeans. (Den röda lappen alltså. Oj, vad den var viktig!)
2. Nikeskor (Vita med blå Nikelogga, där plösen skulle vara hög. De heter Blazer low)
3. Adidasbyxor med tryckknappar
Jag gick på högstadiet mellan 1994-1996 (tror jag) och då var det detta som gällde.
Vad var de stora trenderna på skolan före och efter det? Och kom inte och påstå att det inte är så längre – jag säger bara ”Farsta glitter”… 😉
Tycker ni Isabella gör rätt som köper en viss typ av tröja till Gillis, enbart för att den är inne just nu i hans skolklass?
Vad är rätt och vad är fel?
Finns det ens ett svar på den frågan eller beror det helt på vem det är som tillfrågas? 🙂