Varje gång jag postar ett inlägg som tar upp den här typen av ämne, så är det alltid ett begränsat antal människor som vill skriva kommentarer om att det är ohälsosamt att vara överviktig.
Det är det säkert i vissa fall, men det är sällan det som dessa inlägg handlar om, inte heller handlar de om att uppmuntra övervikt. De handlar om att vara snäll mot sig själv och om att alla kroppar är lika mycket värda och ska få synas.
Jag tror nämligen att de tankar som Linda-Marie delar med sig av i inlägget här ovan, riskerar att orsaka betydligt mer skada och lidande än övervikt kan göra.
Förstöra ett liv. En människa.
Jag vet hur det är att få ångest, speciellt under högtider, över det man ätit. Att man ätit ”för mycket”, att det ska synas. Jag har legat på natten så många gånger i mitt liv och gråtit över det jag gjort. Slitit i min mage med händerna, tänkt ”varför åt jag hela påskägget?”, ”vad fan tog jag två portioner Janssons för?”. Känt efter om den redan har växt och hoppats i panik att den inte gjort det. Tänkt att jag nog inte ska äta något alls mer framöver. I smyg hoppats på att bli illamående, helst magsjuk. Sagt till mig själv att så fort påsken är slut så ska jag gå ner i vikt, banta, och bli smal. År efter år, påsk efter påsk.
Behöver man gå ner i vikt av diverse hälsoaspekter, absolut, men det är inte vad inlägget här ovan handlar om.
(Så har jag det sagt)
För helt ärligt, dessa ätstörda tankar och det självhat självhat de ger uttryck för har egentligen mycket lite mer en persons storlek att göra.
De ger sig uttryck i alla storlekar, hos alla möjliga typer av människor och är enligt mig betydligt mer skadliga än om man väger för mycket eller om man åt hela sitt påskägg på en gång.
Föregående inlägg 
Word ??
Tycker det är bra att unga tjejer kan se tjejer som henne . Bra förebild . Oftast på instagram är tjejer magra , mini näsor , stora läppar , löshår , fixade bröst mm Alla ser likadana ut ! Jag hade anorexia och bulimi i 18 år . Jag grät ofta av hunger , svimmade flera gånger , åt och spydde , frös jämt
Ni som klagar på andra tänk er för . Mig kallat folk fet va inte ens mullig . Ord gör ont
Detta är verkligen en klassisk idiot-kommentar. Varför skulle man vara en sämre förebild för att man är smal?
Alla personer, oavsett vikt och utseende, som inte rör på sig och som har ett osund syn på mat (antingen äter för mycket eller svälter sig) är dåliga förebilder. Man blir inte en bra förebild för att man kastar ur sig några floskler. Det är inte bara besattheten av hur mycket vi äter som är ett problem utan de facto att vi faktiskt äter för mycket och inte rör oss tillräckligt. Det är otroligt dåligt och ohälsosamt, det spelar liksom ingen roll hur kränkta folk blir av denna fakta för fakta är fakta är fakta. När ska vuxna människor utveckla tillräcklig intelligens och mognad för att ta hand om sin hälsa? För dålig hälsa drabbar inte bara individen utan hela samhället genom kostnader för ex. sjukvård.
Ingen har sagt att det är dåligt att ha en ”smal förebild” men det är väl härligt om det finns andra människor än normpersoner som också kan vara förebilder?
Tråkigt med självhat kopplat till mat. Däremot tänker jag att många (kanske de flesta) mår dåligt när man proppat i sig allt för mycket vid storhelger. Tror det är rätt vanligt att man mår lite illa på sig själv för att man ätit så onödigt mkt.
Ja och det är så himla synd. Linda-marie skriver bra i sin text att hon försöker fokusera på tacksamhet istället för självhat.
Ok. Ohälsa är ohälsa. Det finns en anledning varför man känner ångest över mat.
Själv äter jag för mycket socker. Jag får ångest av det.
Det är ju hjärnans sätt att säga att man gjort illa sin kropp.
vad är meningen med att försköna ohälsa?
Varför ta upp det överhuvudtaget? Jag tror man gör det för att man mår dåligt av det man gör.
(Jag är en av dem som mår dåligt som sagt, av att äta för mycket av sådant som skadar kroppen.)
Och min kompis får ångest över att äta över huvud taget. Hon håller på att svälta ihjäl för att hon inte vill äta. Så nej, det är inte hjärnans sätt att säga att man gör illa sin kropp. Förstår inte hur man helt kan ha missat ätstörningar och anorexia?
Ja, då är man ju ett annat typ av sjukligt beteende kring mat än en som är överviktig. Vad ville du säga med det?
Jag vet att anorexia är en ätstörning, och att hetsätning och bulimi är ätstörningar.
Förstår inte vad det har med min kommentar att göra.
Du skrev precis:
”Det finns en anledning varför man känner ångest över mat. Det är ju hjärnans sätt att säga att man gjort illa sin kropp.”
Då svarade jag att nej, det finns många som får ångest av att äta. Det är INTE hjärnans sätt att säga att man gör illa sin kropp. Mat är ångestladdat för många, på grund av olika strukturer och ideal som säger att man ska vara smal och inte äta för mycket. Det i sig kan utvecklas till ätstörningar. Att du säger att ångesten är legitim gör väldigt stor skada för de som är sjuka.
Ja, men jag menade i hennes fall. Alltså för en person som är överviktig. Menade inte ’man’ som i alla….
Tyvärr, du har fortfarande fel. Överviktigas hjärnor fungerar på samma sätt som smalas.
Varför väljer folk att banta, ELLER försöka gå upp i vikt, om man aldrig kan känna att man mår dåligt i den vikt man har?
Känner sig ohälsosam? Finns inte ohälsa? Är allt bara ideal som man vägrar leva upp till nuförtiden, och inte viljan att vara hälsosam…
Förstår faktiskt inte.
Finns många anledningar. Man kan absolut må dåligt i sin vikt. Min invändning var mot att ångesten kring mat skulle vara legitim och att det är hjärnans sätt att informera en om att man skadar kroppen. Finns så himla många fall där det inte stämmer.
Ja.. ibland stämmer det inte. Det är sant. Men i fallet som en person som uppenbart har fetma- då finns det nog ’underlag’ för att känna viss ångest. Precis som en med diabetes kan få lite ’ångest’ av att äta socker.
Kropp och knopp för ihop. Känner man anledning att diskutera sin kropp som något som behöver normaliseras- då tror jag att man alltså har erkänt för sig själv att man egentligen inte gynnar sin egen kropp hälsomässigt.
Det stämmer i princip aldrig. Din hemmasnickrade teori håller inte.
Nej, överviktigas hjärnor fungerar inte på samma sätt som smalas!
Hos överviktiga har man hittat förändringar i hjärnans opiodsystem.
Som gör att hjärnan känner av när man äter något sött eller fett och därmed signalerar med ångest?
Det finns inget opiodsystem, det finns opiatreceptorer som binder opiater, inte mat. Kanske tänker du på belöningssystemet och den dopaminutsöndring alla hjärnor får av mat pga att vi ska vilja äta sen tiden då vi inte hade tillgången vi har idag? Därför vi får mer dopamin vid socker ex, men det är ju också oberoende kroppsstorlek. Så trött på desinformation som sprids som något med evidens.
Tyvärr är hjärnan inte olika beroende på kroppens storlek, du kommer ingenstans med den teorin iom att den är både befängd och obildad. Eller du kanske har adekvata studier att hänvisa till?
Prisonbeauty ? din kommentar…
Vet du skillnad på opioid och opiat? Vet du att receptorer är en del av ett system? Vet du att dopaminreceptorer binder dopamin ”och inte mat”?
Det roligaste med din kommentar är att du ber om studier medan den samtidigt är den mest ovetenskapliga kommentaren jag har läst i denna blogg
Då kanske mina tankar kring att jag skall äta max 200 kalorier per dag är sanna då.
Att jag gör illa min kropp om jag äter mer?
Att om jag inte går ut och går minst 50 min efter ätit ett äpple så har jag gjort illa min kropp? Om jag äter en smörgås med smör så har jag gjort illa min kropp?
Har man inte haft problem själv förstår jag att det är svårt att förstå. Men snälla tänk.
Det är lustigt att så många bryr sig i ens fysiska hälsa när man är tjock, jag blir så himla glad att så många bryr sig om mig ?
Eller inte. Vi vet alla att de skiter i vår hälsa. Problemet är att de är så jävla rädda för fett, för att själv vara feta och bli utsatta för förakt från andra, att det blir kortslutning i hjärnan när de ser någon som inte verkar bry sig eller har lika mycket fetträdsla som de själva har.
Jag ska säga dig att även jag som smal får ’skit’ för det.
Ibland är det av genuin omtanke, ibland för att göra narr av mig.
Jag personligen förskönar inte att vara ’för’ smal. Behöver inte försvara min smala kropp för alla. Det är det som är så märkligt med överviktiga att de så gärna vill försköna fetma och övervikt.
Nej det handlar inte om att försköna, det handlar bara om att få existera i samhället utan att få elaka kommentarer om sina kroppar.
Hur många gånger ska vi behöva ta detta? Det är INGEN som förskönar fetma.
*Tjock människa existerar*
Smal: SLUTA FÖRSKÖNA FETMA, DET ÄR OHÄLSOSAMT!!
Fast det där är inte riktigt sant eftersom det varit en del kroppsaktivister som just förskönat fetma.
Nej de har bett om att få existera utan att be om ursäkt för det.
Åh, är så jävla trött på den här diskussionen. Hur kan man inte förstå att kroppsaktivister bara får människor att må bättre i sin kropp? Att må bättre i sin kropp leder BARA till positiva effekter. Människor som mår bra i sin kropp är mer benägna att ta hand om den genom att träna och äta en varierad och bra kost än vad människor som mår dåligt i sin kropp är. Och för övrigt tycker jag att vi måste sluta vara så jävla engagerade i hur andra tar hand om sin kropp. Man förtjänar väl samma respekt oavsett om man röker, äter tretusen bullar om dagen eller aldrig rör på sig?
Försköna?? Fem f*n har gjort det?
Nej, rädslan för att bli fet handlar inte alls om att bli utsatt för förakt från andra, utan om att vissa inte kan tänka sig ett liv som överviktig. Jag mår jättebra i min normalviktiga kropp och kan för mitt liv inte föreställa mig att gå upp till en iögonfallande viktnivå. Aldrig i livet! Jag gillar hälsosam mat och att vara aktiv, i rörelse. Så min ”fetträdsla” handlar enbart om hälsoproblem och rädsla för att inte klara den aktiva livsstil jag har idag. Och rent estetiskt naturligtvis, jag vill kunna fortsätta se bra ut.
Jag föraktar ingen överviktig, varför skulle jag bry mig om hur andra ser ut? Däremot kan jag undra varför de vill göra så mot sig själva. Men det undrar jag ju också när folk opererar sönder sig, tatuerar hela kroppen eller gör andra extrema saker med sitt utseende, oavsett vikt. Kul om de är nöjda med sitt utseende, men jag kan inte förstå deras val.
Du vill inte gå upp i vikt för du vill fortsätta se bra ut? Vilken passande kommentar till inlägget som handlar om skam kopplat till övervikt.
Ja? Jag gav min syn på saken.
Och här kan man ju tycka folk ska stötta varandra men bråket är i gång.Alla tycker olika och det är ok. Men detta tjafs att många blir arga på en kommentar. Det är inte sunt eller bra för hälsan.
Du borde ta i beaktande att man kan bli tjock av andra orsaker än att man gjort något mot sig själv(som du uttycker det). Det är sådana som du som gör att tjocka mår dåligt och skammar sig själva.
Man går ju inte och lägger sig på kvällen normalviktig för att sedan vakna nästa morgon med 70 kilos övervikt…
Det är klart att de äter sig till övervikten själva. Skillnaden är att de flesta väljer att dra i handbromsen när vikten börjar gå upp, för att den inte ska braka iväg mer.
Okej så vi som blivit tjocka av medicin eller problem med hormoner, är det då vårt fel eftersom vi behövde livsviktiga medicinen för att överleva? Eller för att det är vårt egna fel att få problem med hormonerna? Fy är så trött på er människor.
Det är ytterst sällan den sortens sjuklighet ligger bakom. Det handlar dessutom ofta om förändringar i vätskebalansen (ödem)
I stort sett handlar det alltid om obalans mellan energiintag och energiförbrukning.
Dessutom: läkemedelsorsakad fetma ska givetvis också förebyggas och behandlas.
Såklart en klok människa fattar det. Jag har en kompis som ökat i vikt av sin medecin. Men hon måste ta den.
Du blir inte tjock av medicinen, du blir tjock för att du äter mer för att medicinen gör dig hungrigare. Du trycker i dig och skyller på medicinen.
Jävla idiot.
Trist inställning baserad på okunskap. Jag äter en medicin som ger viktuppgång trots att jag äter precis som innan.
Om du äter mindre än du åt tidigare vad händer då ?
Jag blev sängligande från att tidigare haft ett väldigt fysiskt aktivt liv . jag åt lika stora portioner som jag var van vid – jag ģiçk raskt upp mycket i vikt. När jag började äta mycket mindre mat gick jag ner i vikt trots att jag var sängliggande och inte rörde på mig . Så man kan gå ner i vikt utan att röra på sig .
Då min häst fick kortison i medicin som man går upp i vikt av . Gav jag henne mindre mat så hon gick inte upp i vikt under de månader hon hade box vila och åt medicin.
Men ponera att du skulle drabba av en sköldkörtelsjukdom och plötsligt utan att du ändrat livsstil så går du upp 20 kg på ett halvår. Då är frågan hur du skulle leva annorlunda? Hade du kunnat vara okej med dina extra 20 kg och fortsatt aktiva livsstil och samma kost? Eller hade du tvingat din kropp ner i vikt via någon diet där du känner hunger dagligen? Hade du börjat skämmas och inte våga besöka stranden för du tycker du blivit ful? Jag tror det kan vara sunt för de som aldrig haft viktproblem att tänka sig in i hur det är.
Då kan man utreda hos en läkare? Och får sin sköldkörtelssjukdom fixad, så att man kan gå ner igen…? Om man vill må så bra som möjligt vill säga. Handlar inte bara om ideal, utan om att må så bra som möjligt.
Det är dock inte så att man rasar i vikt för att man börjar med levaxin. Men det var inte poängen med scenariot. Tanken är att kunna sätta sig in i hur det är att viktnedgång är en tuff kamp, inte något som bara händer enkelt för att man promenerar dagligen…
Det fungerar inte så. Jag har hypotyreos och tar medicin varje dag, kilona rör sig inte ett piss oavsett om jag tränar 5 gånger om dagen eller inte alls.
Samma här.. tvärtom går jag upp 2-3 kilo några gånger på ett år, som i etapper typ.. från jävligt slim till överviktig..
Och ja, jag har också levaxinbehandlad hypo..
Jag går alltid och lägger mig hungrig annars skule jag gå upp i vikt. jag har gjort det i åratal , så länge att jag kommer inte i håg hur länge. Det är inget problem.
Det känns ju sådär ändå?
Det beror ju på vad man värderar högst. Jag vill absolut inte väga mer , då vill jag hellre lägga mig hungrig . Jag somnar ju snart och då slipper jag känna att jag är hungrig. Jobbigare att vara hungrig på dagen.
Samma här, i slutändan så kommer det ner till en balans i energi in och energi ut. Det är verkligen inte svårare än så!
Kalorier in kalorier ut
Exakt, kalori är ju en enhet att mäta energi i.
Det hände min mormor sköldkörtel sjukdom. Men hon lät sig inte gå upp så mycket som 20 kg, utan stoppade mycket tidigare efter gått upp några kg. Hon hade den sjukdommen resten av livet och pt medicin och var normalviktig.
”jag vill kunna fortsätta se bra ut.”
Mm för det är liksom motsatsen till den tanken som alla o-normalviktiga aktivt tänkt. ”Jag vill ändå inte fortsätta att se bra ut, usch det är så tråkigt”: Alla överviktiga är ju fula, eller? Och när du ser dessa så är du så GOD som inte föraktar dem, men du tänker för dig själv, varför de VILL göra så mot sig själva…
Ja samma här! Jag älskar att träna och äta. Men jag äter för det mesta bra mat. Inte förtjust i glass å sött. Älskar dock ost å grädde så jag är inte överdrivet hälsosam. Men ändå får jag höra att jag tränar för mycket, är tråkig som inte vill äta så mycket chips å godis, mina armar ser för muskliga ut och min mage är för platt. Också jäkligt tröttsamt.
Diskussionen gällde fetma och fettförakt. Förstår att det måste vara jääättejobbigt att se vältränad ut, men den diskussionen kanske passar bättre vid ett annat tillfälle? Lyssna, läs och ta till dig istället för att försöka vända på ämnet.
Heja alla som normaliserar mångfald av former och storlekar på kroppar! <3
Men snälla ! Tycker msn att man har ätit för mycket för att det är storhelg eller bara vanlig helg eller en vardag så är det bara att se till att få lite motion så jämnar det ut sig.
Det kan vara ganska enkelt i form av en promenad eller att man sätter på lämplig musik och dansar loss.Man kan äta i stort sett det man vill bara man rör på sig varje dag. Bra för både kropp och själ.Inte så svårt egentligen……
Oj vad du verkligen förstod NOLL av inlägget.
Det är sant. 🙂
Men svenskar är ju tyvärr ett väldigt stillasittande folk. :/
Skulle du säga så till en alkoholist eller drogmissbrukare? En ätstörning innebär ju att man inte kan styra över matintaget eller ha ett normalt förhållningssätt till mat, det handlar inte om vilja, det är inte så enkelt.
Precis, handlar om psykisk ohälsa. Som att be en djupt deprimerad att bara ”rycka upp sig lite”…
Man höjer väl inte alkoholister heller? ’Du är bra som du är trots att du missbrukar.’
Vad menar du? Att man skulle vara en dålig människa för att man är alkoholist eller missbrukare?
Du missförstår med vilje.
Man säger inte rakt ut att det en person gör är ’bra’, om det är skadligt?
Däremot kanske de flesta, majoriteten inte nämner det överhuvudtaget.
Antingen kommer personen själv till insikt att personen mår fysiskt och psykiskt dåligt, eller inte. Men som omgivning är det märkligt att säga att ohälsa ’bör’ normaliseras.
I din första kommentar skrev du ”Du är bra som du är” , och nu skriver du ”att det en person GÖR är bra”. En jävla skillnad. Missbrukare och alkoholister kan vara bra människor trots sina skadliga beteenden.
Det går inte att förklara för någon som inte vill försöka förstå.
Alla kan ju se vad du har skrivit så det handlar inte om att man inte förstår. Det är isåfall du som är kass på att uttrycka dig.
Om vi byter till missbrukare i inläggets kontext skulle det helt enkelt va – Jag är en missbrukare, men är värd att få existera och behandlas med respekt på samma villkor som människor utan en beroendesjukdom.
Lika lite som man förskönar fetma här, gör man det med missbrukare i den kontexten
Låt oss säga, en herionmissbrukare sitter med en spruta i armen o får då supermåmga uppmuntrande kommentarer om att hen är vacker som hen är, att hen duger precis som hen är och alla som säger att hon behöver hjälp är dumma i huvudet. Ok. Super.
Det finns liksom ingen motsättning i ”du behöver hjälp” och ”du duger som du är”? Heroinmissbrukare duger som människor OCH behöver hjälp med sitt beroende.
Fast det är ju det jag måste göra annars kommer jag ju inte ut mitt missbruk. Jag måste styra över mitt matintag det är ingen annan som gör det åt mig. Jag har missbrukat mat och smärtstillande. Så mycket svårare att komma ur mitt matmissbruk . För jag kan inte sluta köpa hem mat , jag måste handla mat och äta mat.
Problemet är väl att du behöver röra dig så sinnessjukt mkt 🙁 Annars hade det varit en strålande lösning.
2 hg lösgodis = 792 kcal
1 timmes promenad = 381 kcal (om du väger 60 kg)
1 halv påse chips = 820 kcal
1 timmes löpning = 598 kcal (tempo 6,2 min/km)
Med det sagt är det mega att röra sig, men det är en myt att det bara är att träna lite och sen äta som du vill. Det blir dumt att säga så eftersom människor kan undra varför de inte går ner i vikt av att röra på sig. Mest av allt handlar viktnedgång eller bibehållande av en hälsosam vikt om vad du äter.
Men det är också så att det knappast skadar dig att frossa på påsken om du äter normalt och hälsosamt i vanliga fall. Det extrakilo du eventuellt lägger på dig då är snabbt borta 🙂
Klart att du går ner i vikt om du fortsätter äta som vanligt men lägger till träning.
Förutsatt att du från start ligger på ett kaloriintag som gör att din träning får dig att ligga på minus ja.
Om du ska äta 2000 kalorier om dagen för att behålla din vikt men äter 2400 så kommer du behöva utföra en träningsaktivitet som gör att du förbrukar över 400 kalorier för att du ska gå ner i vikt. Det är inte alla som orkar/har tid att göra det. Så därför ska man vara försiktig med att säga att det bara är att träna.
Du behöver ofta både träna och tänka på vad du stoppar i dig 🙂
Det var ju inte det som hen kommenterade…..
Läs igen
Ja, hen skriver att det är en myt att man kan äta vad man vill och träna. Det är det inte, om du fortsätter äta som du alltid gjort och börjar träna så kan du visst gå ner i vikt.
Fel.
Anonym 15:49, vi pratar om 200-300 kalorier max om du börjar träna men äter som vanligt. Viktnedgång sitter främst i hur mycket du stoppar i dig.
En normalviktig person bränner ca 1700 kalorier om dagen genom att bara existera
Exakt. Att äta onyttigt under högtider är väl knappast det som får folk att synbart gå upp i vikt. Det är för att högtiderna stretchas över flera veckor. Fettisdagsbulle är inte enbart en fet bulle på en tisdag. Samt alla vanliga helger som kräver gotta för att klassas som helg. Kombinera det med att folk är sjukt dåliga på att uppskatta portionsstorlekar och gärna ljuger för sig själva om hur mycket dom egentligen äter, så har vi ett välfärdsproblem.
Gud vad jobbigt det måste vara för dig att folk äter ”gotta” (?) på helgerna.
Haha… bara för att man uppmärksammar samhällets ohälsosamma livsstilar, innebär det väl inte att det är ’jobbigt’ för denne? 😀 Vad är det för märkliga individer som bor i Sverige egentligen?
Att man diskuterar något när ämnet tas upp, innebär inte att man ständigt tänker på dessa ’frågor’.
Henrietta skriver ju på ett väldigt nedlåtande sätt. Om man verkligen är bekymrad och vill lyfta ämnet kan man ju göra det på ett snyggare sätt.
Nedlåtande? Jag hittar ingenting nedlåtande i hennes kommentarer.
Däremot är hon väldigt rättfram och on point!
Inte för mig precis just nu kanske, men ur ett större perspektiv så är det jobbigt. Så pass jobbigt att det nämns som ett folkhälsoproblem som vi måste komma tillrätta med. I förlängningen leder övervikt till förslitningsskador och andra hälsoproblem som hindrar människor att arbeta. Det är liksom ett jävligt stort problem för att ca. hälften av befolkningen är överviktiga. Övervikt är inte lika enkelt att bli av med som det är att hålla en hälsosam vikt, och leder dessutom ofta till ännu mer viktuppgång där fetma blir ett faktum.
Hälften av befolkningen är feta? Stämmer ej.
’År 2020 uppgav 52 procent av befolkningen 16–84 år övervikt eller fetma’ Källa: Folkhälsomyndighetens hemsida.
Okej, trodde vi pratade i världen.
Jag håller med dig, det är ett samhällsproblem och leder till att det blir otroligt svårt för många att hålla vikten eller minska i vikt. Mat i olika former är ofta huvudpunkten när något ska firas – en kollegas födelsedag på jobbet, helgen, kanelbullens dag, påsken, bröllop, semestern, advent osv osv. Det är inte längre ”enstaka händelser” utan antalet vanliga dagar utan firande med gott blir faktiskt väldigt få. Lägg till att vi blir allt mer stillasittande på det. Man måste ha en jäkla disciplin om man hör till den som har lätt att lägga på sig om man ska kunna delta i allt firande fullt ut och då äta så pass perfekt de andra dagarna att man inte går upp. Alternativt måste man konstant avstå, tacka nej, välja varje gång det vankas gott. Det är verkligen inte konstigt att så många är överviktiga, utan att de själva gjort något som skulle anses vara extremt, utan att äta på ett sätt som skulle få folk att höja på ögonbrynen liksom. Bara ett i dagsläget vanligt ätande och vanligt liv. Och det är verkligen ett problem.
Maten är 70%. Och överviktiga underskattar oftast vad de äter, typ lite sås här en extra banan där, lite nötter och plötsligt är de uppe i 2000 kcal och undrar varför de inte går ner
Ja det är ju det som är så himla sorgligt och därför det är så farligt att odla en myt om att en bulle här och en godispåse där inte är något problem.
Vi äter redan, som Henrietta nämnt, många gånger alldeles för stora portioner. Så istället för att vi får i oss 500 kcal under en middag får flera av oss kanske i sig 800 kcal.
Lägg på den där bullen på 300 ytterligare kcal och den där ostmackan på kvällen och en lunch på någon lunchrestaurang där du inte har någon aning om vad du stoppar i dig.
Plötsligt är det ingen gåta varför vi går upp i vikt och varför det är så himla svårt att hålla vikten i en värld där mat ständigt är tillgänglig. Det krävs mycket vilja.
Men i slutet av dagen är det bara matematik (med några ytterst få undantag). Att allt kokar ner till matematik gör det inte enklare, dock ger det oss ett ganska rimligt svar på varför vi går upp, ner eller ligger stilla på den vikt vi gör.
Det är alltså en MYT att en bulle inte är ett problem? Är du dum eller?
För gravt ätstörda kanske en bulle ses som ett problem. Men tro mig, det är inte farligt att äta bullar då och då. Det är så jävla mycket farligare att ha ditt sjuka tankesätt kring mat.
Fast det är ju exakt så som A säger? Folk fattar ju inte varför de är feta, det är ett stort mysterium varför de går upp i vikt men det är ju för att som A säger en ostmacka här en bulle där blir massa extra kalorier på en dag. Säg att du tar en bulle på fikan och två mackor innan du ska lägga dig så är det typ 900 kalorier extra om du redan ätit ditt dagsbehov. Gör det varje dag och tro fan att man går upp i vikt? En ruta choklad 50 kalorier så äter du en rad, 4 st så har du helt plötsligt tryckt i dig 200 extra utan att du ens tänker på det. Absolut man kan göra allt detta och tycka att det är ”ätstört” att tänka på kalorier men då får man ju också fatta att man blir fet? Störande med alla feta som påstår att de äter helt normalt och rör sig så mycket, nej ni äter för mycket. Sen är det underbart om de trivs i sin övervikt och känner sig snygga ändå men det är inte alla feta som har mystiska sjukdomar som gör att de lägger på sig, de äter för mycket. Som A och jag beskriver är det lätt hänt.
Jag har väl herregud inte sagt att en bulle någon gång då och då är ett problem.
Tycker mat är ljuvligt och det tycker nog de allra flesta. Mat är en njutning och jag älskar att äta.
Dock vet jag att om jag äter en bulle och vill behålla vikten kan jag inte också äta en extra macka till frukost eller köra en stor kolhydratsladdning till middag.
Säger inte och tycker inte att människor slaviskt ska räkna kalorier men att ha lite koll på kalorier in och kalorier ut kan vara hjälpsamt utan att du för den sakens skull behöver vara ätstörd.
Är väl bättre att du förstår mekanismerna bakom än att du blir ledsen och frustrerad och tycker att det är en gåta att du går upp i vikt?
Du tror alltså att folk inte vet varför man går upp i vikt?
Tror att folk underskattar hur snabbt det går att komma upp i sitt dagliga behov av kalorier och överskattar hur mycket de gör av vid när de motionerar. Att du behöver gå i cirka 4 timmar och springa 2,5 för att göra av med en pizza. Typ så.
Nu är det nog inte så enkelt som du tror, jag äter både Levaxin och betablockerare och kan lova dig att det inte bara är att få lite extra motion. Jag går mellan 10 000-16 000 steg/dag och får verkligen ha superkoll på maten för att hålla normalvikt.
Går mellan 15-23 tusen steg om dagen i mitt jobb, lyfter tungt som satan och springer som en galning. Jag äter det jag mår bra av men är ändå överviktig. Har säkert fetma om man skulle räkna mitt BMI, men jag äger ingen våg och har inte för avsikt att skaffa en. Men är så tröttsamt med ”ta en promenad och rör på dig så kan du äta den där chokladkakan om du vill”. *insert meme* ’Nicolas Cage – you don’t say’
Kan räkna alla kalorier i världen, undvika dom hemska kolhydraterna eller följa your local skolsysters älsklings-tips ”tallriksmodellen”. Anta inte att överviktiga är okunniga eller inte förstår att det är kalorier in/ut som räknas.
Ångest är på riktigt, och drabbar smala som tjocka.
Då äter du helt enkelt för mycket. Att du fortsätter förneka det gör att du inte går ner i vikt. Jag har varit som du, förnekat. Det är skitsvårt att ha koll på allt man äter och dricker. Du kan absolut gå ner. Jag började räkna exakt allt och förstod att jag får i mig småsaker som jag inte tänker på, som i det långa loppet gör att jag går upp i vikt. I all välmening.
Jag har gått ner i vikt, 30 kg som mest. Sen har jag haft perioder i mitt liv då jag vägt mig varje dag och räknat kalorier, eller som jag skrev undvikit kolhydrater. Jag mår bra idag, även fast jag inte är smal. Men jag orkade helt enkelt inte att mitt liv skulle kretsa kring vad vågen eller ett måttband sa till mig. Jag är 28 år nu och har kommit till insikt med att jag hellre är tjock och lycklig än att vikten och träningshetsen ska ta över. Går till psykolog sen två år och pratar om bland annat om det här. Det jag vill trycka på är att det är sjukt osmakligt att alltid anta att överviktiga inte vet hur man rör på sig eller äter rätt, ”gör såhär, jag har varit smal hela livet, men jag äter såhär mycket och rör på mig såhär mycket”. Tröttsamt är det, och jag har varit inlagd på sjukhus pga jag svälte mig själv och bodde på gymmet från morgon till kväll. Nu drar jag det här till sin spets, och det här är mitt perspektiv. Men jag vet att jag inte är ensam om att ha haft ätstörningar.
Men om det känns bättre för dig så kan jag säga att jag varken dricker alkohol, röker, snusar eller äter mediciner. Jag äter aldrig snabbmat pga bor på landsbygden. Äger hundar som jag motionerar varje dag utöver vardagsmotionen i mitt yrke, är matintresserad och lagar alltid all mat från grunden, har trädgård och växthus där jag odlar mycket eget, köper köttet från en granne, äggen från en annan granne. Potatisen har jag odlat själv. Jag har inga sjukdomar, förutom ångest som kommer och går pga saker som hänt i mitt liv. Men vem fan har inte lite ångest?
Men jag är tjock, och i somligas ögon kommer jag inte vara annat än just tjock. Och jag bävar inför att kanske gå ner i vikt igen just för att människor inte kan låta bli att berömma en när man går från tjock till smal. Mitt värde som människa stiger inte pga vad vågen säger, eller om jag har storlek S istället för XL.
Lindamari är verkligen en av de positiva krafterna på Internet, något så ovanligt som en konstruktiv influencer, som bidrar till att unga (och äldre) kan må lite bättre med sig själva och sin kropp. Tycker hon är så uppfriskande, som en frisk fläkt i sociala medier. Hon och hennes texter kan hjälpa de med negativa tankeloopar att få lite med ordning och reda på sina tankar, tänka mer positivt om sig själva och sin kropp. Mer av hennes visdom till folket!
Både hon och Fia Anderberg är sååå bra! Får så mycket positiv energi på deras konton!
Jag ser faktiskt att övervikt och dess konsekvenser är ett större problem för samhället än att någon mår dåligt efter att ha ätit för mycket godis. För min del kan dom göra godiset 10 gånger dyrare så att folk inte äter ett helt påskägg själva, efter att dom ändå ätit godis varje helg innan det också.
Övervikt bland vuxna och barn är ett så pass stort problem att man pratar om nationella strategier för att komma i bukt med det. Bara för att folk inte klarar av det själva.
Nåja, idag ska äta en bit citronmarängpaj. En bit alltså, inte hela jävla pajen. Ska bli otroligt gott och känner inte alls skam över det då jag har uteslutit sötsaker och alkohol ur min kost sedan fettisdagen. Jag är inte religiös men nog anser jag att människor skulle må bättre av att ”fasta” mellan högtiderna.
Man kan ju alltid ställa saker mot varandra. Jag personligen tycker att psykisk ohälsa och ätstörningar är ett stort problem. Att man som ung drabbas av det är inte alls konstigt i dagens samhälle.
Men måste man antingen lida av övervikt eller psykisk ohälsa då? Pm godis tex var så dyrt att man bara kände att det var värt att köpa typ 5 bitar, om det blev det normala, då skulle man inte behöva ha ångest, och man skulle också minska risken för övervikt. Om vi slutade fira allt med matfrossa utan istället tex firade påsken med långa promenader och tid utomhus följt av en lättare grillad måltid utan alkohol till, skulle livet verkligen bli så hemskt då? Eller skulle vi lägga oss på kvällen och känna oss mer pigga och glada och känna att kroppen fått det den vill ha? Man ska inte behöva välja bort och konstant avstå för att hålla sig sund, bättre att försöka ändra tankesätt och kulturen i grunden.
Jag tycker om att äta extra gott och onyttigt på storhelgerna, men jag fattar inte grejen med att frossa mellan högtiderna. Påskgodis är väl inget speciellt någonstans om man äter godis varje vecka året runt ändå.
Jag fullständigt längtar efter att stå i köket och greja med god mat när det vankas fest, men det är pga att jag inte äter så året runt.
Tror dock att det är väldigt svårt för många att avstå på det sättet men bra att det funkar för dig, det blir ju klart mer speciellt när man äter något bara vid enstaka tillfällen. Det jag menar är att det är så pass svårt för många att avstå den där nygräddade kanelbullen på jobbet, fredagspizzan, godisskålarna och att uppmuntra folk att avstå/fasta har uppenbarligen inte fungerat då det lägger hela ansvaret på individen att säga nej.
Vem ska man lägga ansvaret på då? Det är inte alls svårt att låta bli varken bullar eller pizza om man har lite karaktär. Snälla, vi är många som gått från tjockisar till supernyttiga och har kontroll över det vi stoppar i oss. Ingen kan tvinga dig stoppa i dig skit
Fattar inte heller. ”Nu efter jul är det svårt att knäppa byxorna”. Hur lyckas man ens? Hur mycket äter människor?!
Mycket. Alltså tallrikarna har t.o.m. blivit större när man jämför med porslin från början av 1900-talet. Dåtiden huvudrättstallrikar är bara marginellt större än dagens assietter. När man kollar på portionsstorlekar på ris och pasta, alltså hur mycket man ska koka för en person, så äter många mycket mer än så. Tanken är ju att man ska äta grönsaker till och inte fylla buken med bara kolhydrater, och är man fortsatt hungrig så äta mer grönsaker. Finns typ ingen som blivit överviktig av en extra portion broccoli och morötter.
Det är sant. Jag köpte mindre tallrikar för något år sedan (för att de var fina) och det har hjälpt mig så mycket att bli av med mina extra kilon bara att få se en full tallrik istället för en halvtom. Äter alltid för mycket (för mycket som i att jag blir PROPPMÄTT) när jag äter hos andra eftersom de har större tallrikar.
Fast det ska ju inte vara en klassfråga heller vem som har råd med godis eller inte. Vi måste lägga om hela samhället, det är inte bra att sitta såhär som vi gör. Har aldrig mått så bra som när jag var trädgårdsmästare, servitris eller diskare! Och alla sa alltid att jag måste vara så trött med så slitigt jobb, men det är ju så vi är menade att leva.
Det kan visst vara en klassfråga, precis som många andra saker man kan äta är. Inte alla som har råd med rysk kaviar heller. Trädgårdsmästare låter faktiskt som riktigt rofyllt jobb, alltså själsligt, samtidigt som kroppen får jobba. Underbart.
Fast övervikt dominerar hos långklass , liksom rökning.
Du menar att om man bara har råd att köpa lite godis får man inte ångest? In my ass, jag har ångest över ett äpple. Fy fan för er som har gjort detta samhället till ett sådant fetthatande.
Det dör fler av fetma än av svält på jorden så du är inte helt fel ute i alla fall.
Vill tipsa om ”mytoughtswillprobablyoffendyou” på YT.
Från en f.d överviktig kvinna som på ett kul sätt diskuterar ämnet, mycket triggade titlar på kanalen men hon har alltid bra poänger
Vad är hennes poänger?
Ganska uttjatat. Men godis och skit kan vi gott väl sluta upp att uppmuntra till att äta. Vi alla är ätstörda, extremt många som är sockerberoende. Så länge vi har tillgång till mat i överflöd, ett samhälle som tvingar oss att jobba sent, stressar, ganska dålig livsstil och kass mat bidrar till psykisk ohälsa. Mat gör oss sjuka. Mat påverkar vårt beteende. Vi alla kommer bli tjockare med åren eftersom vi har ett samhälle som inte främjar goda livsvanor. Skulle säga att det är svårare att leva hälsosamt än ohälsosamt.
Att viktångest finns i alla viktklasser kan vi väl vara överens om??
Att få vara sig själv utan att dömas för sin kropp borde vara en självklarhet för alla.
Men jag ifrågasätter att ångesten ENDAST kommer av utomstående bedömning av ens hälsa?
Jag tror den till stor del kommer inifrån för att man fysiskt och psykiskt mår dåligt av att vara för smal, eller överviktig, eller äter för onyttigt som skadar kroppen.
Såklart den kommer från personen per se.
Men vad grundar sig ångesten i?
Det är olika beroende vem du frågar.
Det är dock inte en hemlighet att ff a kvinnor/flickor tidigt skolas in i betydelsen av hur ens kropp ser ut.
Jag håller med att kvinnor ofta får mer skit för att vara överviktiga än män. Dock tar det inte ifrån att det är skadligt för kvinnor att ha övervikt, precis som för män.
Läs inlägget igen.
”Varje gång jag postar ett inlägg som tar upp den här typen av ämne, så är det alltid ett begränsat antal människor som vill skriva kommentarer om att det är ohälsosamt att vara överviktig.”
Det är inte själva övervikten i sig som är skadlig utan det som är skadligt för kroppen är ett svängande blodsocker. Finns forskning på det. Överviktiga med stabilt blodsocker får inte metabola sjukdomar så så länge man lever ett hälsosamt liv med bra matvanor och rörelse. Det är inte farligare att vara överviktig än att vara smal så länge man tar hand om sig själv.
Nu kanske ni kommer tycka jag låter hatisk eller arrogant. All heder till att man ska älska sig själv och sin kropp, men att glorifiera fetma är inte bra och absolut inget som bör uppmuntras. För nej, det är inte alltid ”bra att se ut som man vill”, har man 100 kg övervikt så mår inte kroppen bra och inget som bör hyllas.
Samma sak med vuxna som väger 35 kg. Så klart dessa också ska älska sig själva, men det är inget som ska hyllas.
Ändå får tjocka personer kommentarer som ”du är så star” ”du är fin som du är”, samtidigt som extremt underviktiga får kommentarer som ”Men gud du måste äta” ”äter du inte mer så mår inte din kropp bra”.
Sjukt dubbelmoral enligt mig.
Vad rörigt jag skrev insåg jag nu? Men ni kanske fattar poängen ändå
Precis så!!
Finns fortfarande ingen som glorifierar fetma så du bygger dina argument på ett falskt antagande.
Absolut inte. Alla dessa ”kroppspositiva influencers”, hyllar fetma mer eller mindre.
Och att man ska vara stolt över sina 70kg övervikt i princip.
Samtidigt som dessa influencers endast pratar om sin vikt konstant, och nästa sekund skriver om hur mycket ångest de har över sin vikt.
Uttjatat ämne som sänder ut fel och ohälsosamma signaler, enligt mig.
Det är dina egna slutsatser att de hyllar fetma. De säger snarare att de inte ska behöva skämmas över sin övervikt. Att du tolkar det som att de hyllar fetma visar på avsaknad av förståelse.
Möjligt. Kanske endast upplevs så.
Dock tycker jag att denna kropppostivism-rörelse har lett till att fetma ”ska hyllas”. Det har gått för långt helt enkelt, det handlar inte längre bara om att vara ”nöjd med sig själv”, ( av det man ser på sociala medier).
Allt kring dessa personer handlar om vikt, så man knappt längre vet om de vill uppmuntra sina följare eller sig själva.
Tycker ”kropps-positivismen”, har bra grundtanke, men nu mest är ohälsosamt och toxic. Som anorexia fast det motsatta
LD skriver så himla bra:
”Men jag vill klargöra nåt här som är skitviktigt och som ni måste komma ihåg, framförallt ni som hela tiden känner att ni måste ursäkta er vikt eller kropp. Lyssna noga: Min och din hälsa inte är någon annans jävla ensak
När ska fatshamers och tjockisföraktare fatta att man till och med har rätt att sitta på röven och trycka i sig chips och glass och pizza, fet som en jävla sjöko tills man dör om man nu skulle vilja det? Utan kommentarer och missplacerad “välvilja”.
Försök inte inte inbilla mig att det är tjockas hälsa de bryr sig om. För det gör de inte. De bryr sig inte om dig eller mig för om de gjorde det så skulle de inte uppmuntra vårt självhat och ångest på det sätt som de faktiskt gör. De bryr sig inte. Det handlar BARA om att trycka till, om att få spy ur sig frustrationen över tjocka kroppar eller för att få känna sig som bättre, smartare människor. ”
Följdsjukdomar till fetma kostar vården enorma summor.
Och? Ätstörningar och anorexia kostar också vården enorma summor. Olyckor kostar också. Det är ändå fritt fram att göra som man vill. Om du vill leva i ett kontrollerande land så rekommenderar jag dig att flytta till typ Nordkorea.
Vilken normal reaktion till ett vänligt konstaterande att fetma inte är hälsosamt.
Läs inlägget.
”Varje gång jag postar ett inlägg som tar upp den här typen av ämne, så är det alltid ett begränsat antal människor som vill skriva kommentarer om att det är ohälsosamt att vara överviktig.”
Tror jag ska trycka i mig ett påskägg till. För känns så skönt att du är med och betalar för min kommande fetmaoperation. Det är precis det aom solidaritet handlar om.
Såja såja lägg dig och sparka i väggen så du får ur dig all frustration.
Är du lika engagerad i andra samhällskostnader? Rökning? Sprit? Män som slår? Socialfall? Arbetslöshet? Psykisk ohälsa? Folk som står helt utanför samhället? Eller är det fortfarande en frisk självförsörjande person med övervikt som är din stora huvudvärk?
Alla får väl göra som de vill men försök inte få folk att tro att det inte är farligt med fetma.
Feta blir mer smittade av Corona har man nu upptäckt och hamnar mer på intensiven.
Jag är inte engagerad i detta ämne öht. Men jag kan skriva en motkommentar som ett svar på ett dåligt uttalade av Lady Dahmer för det. Och även om jag skulle vara engagerad, så behöver jag inte vara det i hela världens olycka? Kom med en bättre retorik.
Ja, människor får göra exakt som de vill. Samtidigt som jag har rätt till min åsikt att tycka att body-postivismen gått för långt, och att övervikt är ohälsosamt.
Samma sak med extremt undervikt.
Är ju dock inte så kul för dem som ska hjälpa denna feta sjöko när hen behöver vård en dag, oavsett orsak. Naturligtvis har hon rätt i sak – alla får göra som de vill, det är ett fritt land. Men jo, det drabbar andra människor.
Precis som att din idiotiska kommentar drabbar oss som läser. Inte så kul att behöva läsa. Men thats life.
Eh jo! Besök valfritt fetochstoltkroppskonto så kan du läsa hejaropen i kommentarsfälten. Plus att personerna som har dessa konton är likadana. Se bara på bilden i det här blogginlägget, vem kommer ens på tanken att visa upp en sådan bild?
Inte du tydligen, MEN jag hade lätt kunnat göra det. För vet du en sak? Även vi FETA har rätt att existera, lägga ut bilder på oss själva som precis vem som helst.
Jag har väl aldrig sagt att du inte har rätt att existera?
Sedan väljer ju folk själva vad de vill ska existera i just deras instagramkonton. Och därför är det bara plus size som följer andra plus size för bekräftelse.
Varför är du inne på ”fetochstoltkroppskonton” då om det är så jobbigt att se tjocka kroppar?
Jag hade inte lagt ut en sån bild. Och jag väger 52 kilo.
Nej du har helt rätt hon borde virat in sig i ett tält och satt en påse på huvudet. ?
Fast det gör det visst. Ld tex har haft en hel del glorifierande inlägg angående fetma.
Nej det har hon inte. Detta har hon däremot skrivit bland annat:
”Och nej, jag förespråkar inte fetma genom att uppmana feta människor att tycka om sig själva – det funkar inte så, om nån återigen oroar sig över denna halmgubbe som aldrig resulterat i att nån blir tjock. Men jag säger att det är ok att vara tjock för DET ÄR OK ATT VARA TJOCK!”
Tycker också att de trycker på att man inte är ohälsosam bara för att man är överviktig.
Det är inte bra att ha den synen, nu har jag ca 20-25 kilos övervikt. Fick varning av läkaren att viktuppgång och cravings är vanligt på medicinen jag skulle prova. Jag är galet sockerberoende och noll karaktär!
Här ligger jag som en degklump i soffan med en snus.
Varit hos en vanlig läkare. Blodtrycksmedicin (dock minskar det påverkning på njurarna) och förhöjt levervärde. Som ett brev på posten.
Att man låter sig själv förfalla såpass mycket förstår jag inte riktigt.
Det bara hände, mjukisbyxor är inte bra.
Mina hundar är iaf inte överviktiga. Eftersom är de det.. så lever de inte lika länge.
Dags att bita i det sura äpplet – för min skull.
Nu fick du en värsta roman och skulle egentligen bara säga att jag håller med dig. ?
https://blogg.loppi.se/sparkibaken/blogglasare/camilla-fore-och-efter/
För 10år sen uppmuntrade du själv folk att träna och äta bättre för att gå ner i vikt. ”Så iväg och träna nu med er”
Så människor får aldrig ändra åsikt? Eller?
Enligt den här bloggen får ju ingen ändra sig.
Ja, det är väl väldigt smart och sunt att uppmuntra till det? Vad ska hon annars uppmuntra, ät ohälsosamt och rör för guds skull aldrig på er?
Exakt. För tio år sedan. Jag har sedan dess raderat den bloggen, och skulle gärna vilja be Tess ta ner det inlägget men hon dog tyvärr i cancer för snart 2 år sedan så det kan bli svårt.
Det är väl aldrig fel att uppmuntra till hälsosam livsstil?
Bara för att man äter bättre och tränar utesluter ju inte det att äta mycket under högtider och smälla i sig 1 helt påskägg någon enstaka gång.
Jag växte upp med en ätstörd mamma där mat var fel och det har påverkat mig enormt. Jag får dåligt samvete när jag äter tre gånger per dag eller om jag äter en ordentlig lunch och middag. Det blir liksom för ”mycket” mat trots att det är normalt.
För att döva hungern äter jag istället godis och snacks. Jag hör ju själv hur fel det låter men det har varit min tröst genom hela barndommen och det är svårt att sluta. Det här har såklart gjort att jag är överviktig och undernärd. Jag vet att jag skulle må bättre av att bara utesluta alla sötsaker för att mat är inte dåligt men det går inte.
Jag hör min mammas kommentar om att vitt bröd sätter sig på höfterna och äter en chokladkaka istället trots att den där skivan vitt bröd skulle göra mindre skada. Choklad är i alla fall inte förbjudet.
Det är så lätt att säga att överviktiga måste bara träna mer, att det borde bli dyrare med godis etc. Det här är lite off topic men jag vill bara lyfta fram att övervikt kan vara en ätstörning och handlar inte bara om att man är lat. Kommentarer som Henriettas ovan gör mig bara så less, den är ensidig och dömande.
Jag känner igen detta mycket!
När man som barn får inprogrammerat en sjuk inställning till mat och vikt är det otroligt svårt att skaka av sig det. Min mamma sa till mig första gången när jag var 6 år ”du börjar bli tjock. Dags att lära dig banta” och började då noga mäta och bestämma över mitt matintag. Vad tror ni en hungrig 7-åring gör? Jo, skäms över sin kropp och sin aptit. Jag smygåt dessutom så fort jag kunde då jag var hungrig och därför ville ha i mig något, så klart. Ett barn kan inte ta det medvetna beslutet att vara lite hungrig om dagarna för att gå ner i vikt själv. Jag har gått i terapi men jag kan inte skaka av mig känslan av skam vad gäller mat och kroppsideal. Jag anser att jag har en sorts ätstörning då jag antingen kontrollerar mitt matintag överdrivet noga eller helt tappar kontrollen och hetsäter. Detta har aldrig förändrats av att jag vägt 55 kg eller 85 kg. Det sjuka lever kvar i mig. Har man inte fått med sig denna störda relation till mat sedan barndomen är det nog svårt att förstå fenomenet.
Ja, precis! Just det där smygandet och kommentarer man minns från väldigt ung ålder. Som du säger, har man inte upplevt det är det nog svårt att förstå hur det påverkar en även som vuxen.
Tidigaste jag minns var från sju års åldern och ett av mina värre minnen när jag fick min mens som tonåring. Jag nämnde en gång att jag var hungrig trots att vi ätit, blicken jag fick glömmer jag aldrig. Istället för att på ett sakligt sätt förklara att aptiten kan öka fick hon mig att känna mig som ett monster. Det satt verkligen långt inne att säga att jag var hungrig över huvudtaget, jag visste att det var fel men jag kunde inte hålla mig. Behöver väl inte nämna att jag aldrig sa jag var hungrig igen?
Som vuxen är det ironiskt nog endast under PMS dagarna som jag tillåter mig själv att äta mat.
Så godis borde inte bli dyrare för att? Ekonomiska styrmedel är någonting som används hela tiden för att få till en önskad samhällseffekt, så varför skulle inte det vara bra i det här fallet?
Därför att det inte (nödvändigtvis) löser problemet. Jag försöker bara visa att det ligger mer bakom övervikt än tillgängligheten av godis.
Måste tillägga, det var inte just ökat pris på godis som gjorde att jag inte gillade din kommentar. Jag erkänner att det kan funka men din kommentar om att överviktiga inte klarar något själv och du är minsann bättre för att du fastnat sedan fettisdagen och kan äta en bit paj. Jag reagerade på den attityden.
Alla slutade inte röka heller bara för att ciggen blev dyrare, men tanken är att få mer pengar in i statskassan så att man kan upprätthålla en någorlunda vettig sjukvård. För det är någonting som behövs om befolkningen lever ohälsosamt.
Jag tänker att bra mat ska vara billigare och onödig, ohälsosam mat ska vara dyrare, så får folk göra vad dom vill med sina pengar.
Om man ska jämföra med rökning, som ju faktiskt verkligen har minskat, så är ju kostnaden en del av det hela. Men också att man inte längre har rökpauser eller rökrum, att man inte får röka inne på restauranger etc, alltså hela attityden har förändrats. Naturligtvis svårare med gotterier men vi måste få det till att vara ett samhällsproblem och inte ett problem som individen ska brottas med varje dag. Och om man jämför att sälja dyrt godis i en speciell avskild del av affären där de kommer i neutral förpackning jämfört med stora skyltar med 39.90 kr kilot!! Och gigantiska påsar att fylla, nog skulle det göra skillnad. Det låter väl rätt extremt men det GÅR ju att styra konsumtionen till en viss del om man verkligen vill.
Glad påsk camcam och puss på nosen till THK lilla snöboll och Selma. Ät gott ? och vi ses på Blåkulla i kväll. ??????
Jag tror att dessa kroppspositiva konton är jättefarliga. För de uppmuntrar till fetma. Tror många kommer att dras med i det här destruktiva. Och vad ska hända med våra barn? ?
Kroppsideal år 2031: Att väga minst 190 kg. Känns väldigt troligt faktiskt. Väldigt. Och allt är influencernas fel.?
(Obs ironi)
Jag har nu på mindre än 45 minuter ätit fyra bakelser och en hel Ben & Jerrys. Vad fick mig att göra det? Hjärnan kidnappas. Det är inte bara att ”låta bli”. Jag kan inte stå emot, det går inte. Jag är helt normalviktig, och därför blir jag aldrig påhoppad för att jag är ohälsosam – det syns ju inte. Man jag är så in i helvete ohälsosam, och enda orsaken till att jag kan hålla min vikt är att jag nu, efter bakelserna och glassen, inte kommer att äta någonting på ungefär två dagar.
Låter jobbigt. 🙁
Hoppas du kan hitta strategier att ändra vanor till det bättre. För ditt välmåendes skull.
Det låter jättejobbigt! Det finns hjälp ❤️
Men lägg av, det är bara du som kan kontrollera vad du stoppar i dig. Du har köpt skiten, DU äter den. Annars kan du köra samma sjuka tankesätt på pedofiler våldtäktsman mördare osv
Låter som du har en ätstörning om du äter mycket en dag och sedan svälter dig själv i 2 dagar. Rekommenderar dig att söka vård för att få hjälp.
Anonym 17:19, Jasmine med flera: ni behöver lösa problemet, gå i terapi. Ni kan inte ha mamma i huvudet hela livet som ursäkt.
En hel del andra: ja, alla får se ut som de vill. Men feta människor kostar samhället, dvs oss skattebetalare, en hel del när ohälsan behöver vård. Även rökare kostar. Liksom, tyvärr, bröstoperationer och annat som gått snett. Det är inte rimligt att vi ska betala för ett beteende som är självförvållat och går att ändra på.
Re bilden: ärligt talat är hon rätt ung, den sortens övervikt är faktiskt inte rimlig. Det är inte vettigt någonstans att ha som förebild. Precis som nån påpekade:vi har stora problem med överviktiga barn, fördubbling på tjugo år av barn mellan 11-15. Inte fråga om förakt för feta utan ett reellt hot mot folkhälsan.
”Det är inte rimligt att vi ska betala för ett beteende som är självförvållat”
Om du har barn som bryter benet eller liknande så ska du alltså plåstra om i hemmet istället? Vad är det för sjukt land du fantiserar om att leva i? Om det inte passar att alla som behöver får vård så kan du emigrera.
Oj vilken dryg kommentar… Är den värd att svara på? Hmm. Okej, för det första är jag inte idag överviktig och jag har inga hälsoproblem (jo okej pollenallergi). Men jag kan sätta mig in i hur det är att kämpa mot övervikt för jag gör det ständigt. Läs på om fysiologi hos människokroppen. Har man en gång gått upp för mycket i vikt så kommer din kropp sedan ständigt motarbeta dina försök att gå ner i vikt och hålla den vikten. Den kommer försöka kämpa sig upp i vikt då fettcellerna fortsatt är stora. Just många som varit överviktiga som barn känner igen detta, att det är ett ständigt kontrollerande beteende som krävs för att behålla vikten. Visst är det bästa om man aldrig blir överviktig men nu lever vi inte i så utopi. Tyvärr kan man råka ut för ätstörningar, alkoholism, spelmissbruk, och allt möjligt där tanken ”jamen om du bara inte gjort X från början så hade det inte varit ett problem” bara är helt onödig för vi kan inte gå tillbaks i tiden och få det ogjort. Människor är helt enkelt människor. Vi är inte perfekta utan de flesta har något slags ”dumt” beteende, oavsett om det handlar om att äta för mycket eller köra motorcykel för fort. Gött om alla var utan brister men så fungerar det inte. Råder dig att gå i terapi och hitta en mer ödmjuk inställning till dina medmänniskor.❤
Jasmin: Nja, fettcellerna är inte fortsatt stora, de går att krympa. Däremot är antalet fettceller intakt, de grundläggs i barndomen. Många som överviktigt småbarn = svårt med vikten även som vuxen. Googla KI, där finns relevant forskning.
Jag föraktar inte feta (är överviktig själv just pga tjock som barn, bantat och hatat mig själv men gick i terapi, fri från att skylla på barndomen) men inser att skattepengarna inte kommer att räcka till. Redan nu görs, bra nog, inte vissa op på rökare om de inte slutar röka och ej på feta om de inte förlorar vikt. En hel del sjukdomar kommer av dessa beteenden – äv cancer hos feta. Det är en fördelningsfråga av våra gemensamma skatter. Bättre om vården kan ta hand om barn som gjort sig illa, fri abort och annat superviktigt. Och sockerskatt liksom skatt på skitmat, som någon här föreslog, helt sjukt att det finns kvartskilo av chips, en sån påse är nära dagsbehovet för en stillasittande person.
Jag håller helt med dig om att människor inte är perfekta och gör misstag. Och kan försäkra dig att jag irl är en hygglig medmänniska, mot alla.
Titta på biggest loser studien, den visar tydligt att det är väldigt svårt för dem att behålla den nya låga vikten.
Hur kommer det sig att du tycker fri abort är amazing? Så att strunta i kondom eller pessar eller ppiller är rimligt men att äta lite mer än man gör av med är inte ok? Känns som om det är väldigt godtyckligt vem som gör rätt eller fel enligt dig här.
Fast det stämmer inte att kroppen kämpar emot. Svälter du dig själv kan inte kroppen vara fortsatt fet, men visst whatever makes you sleep at night
Kolla biggest loser studien som sagt.
Jag försökte terapi men slutade när hon sa typ, väx upp. Vilket är det du säger, att det är en ursäkt att jag inte vill…..orkar inte ens argumentera.
Men vill säga detta jag är överviktig men ni betalar ingenting åt mig. Jag går till en privat tandläkare och har aldrig haft några hälsoproblem relaterat till min övervikt. Jag glorofierar inte övervikt.
Anonym 18:19: din terapeut hade en viss poäng, tycker jag.
Och angående privat tandläkare, det ingår inte i sjukvårdsförsäkringen mensubventioneras via skatten upp till en viss del. Så,inte applicerbart här.
Min årliga koll hos tandläkaren är knappast det som gör att ni andra lider med höga skatter.
Betalar ju förresten själv skatt så hela diskussionen kring vad jag har rätt att få och inte är bara löjlig.
Hade jag levt på bidrag, inte kunnat arbeta på grund av min övervikt och/eller behövt sjukvård, då hade jag förstått att ni blir irriterad.
Det argumentet kan man dra hur långt som helst, aborter är också skattebetalarna som betalar för resultatet av folks val, malignt melanom som man fått till följd av att sola för mycket… alltså väääldigt mycket av skattepengar och välfärdsamhällets kostnader är någonstans en följd av folks val, att fokusera på överviktiga är inte rättvist…
Nä men det bevisar att föraktet mot överviktiga är gränslöst.
LM borde kanske triggervarna sitt inlägg. det där ville inte jag läsa.
Med risk för att låta okänslig men alla kan inte varna för andras triggers. Det är omöjligt.
Det är säkert jättebra att alla dessa kroppsaktivister finns och postar sånna här texter och bilder. Följer inga av dem själv och skulle helst av allt vilja se mindre av ALLA typer av kroppar och texter om matvanor.
Jag förstår inte. Menar Camilla att man ska läsa här men inte kunna reagera? Då är det väl enklare om Camilla slår av möjligheten att kommentera.
Så radera gärna min kommenter som är som följer:
Det är väl klart att kvinnan i inlägget får ångest om hon äter mycket mat och godis, själv skulle jag ha fått det minst 30 kilo tidigare och gjort något åt problemet innan det växte mig över huvudet. Men jag håller med de som skriver om att priset på godis, läsk, chips och så vidare måste upp, skattevägen. Jag handlar inte själv från dessa enorma godisgondoler och jag dricker inte läsk eftersom jag vet hur hjärnan fungerar – ju mer du intar av dessa produkter ju mer vill du ha, det blir en ond cirkel. Men det vore bra om detta försvann från våra butiker i den omfattning som finns i dag.
Snälla – jag ser att du skriver i inlägget att det för dig inte handlar om att ”uppmuntra övervikt” och självklart menar du allvar med det. Men att beskriva övervikt eller obesitas i termer av att man ska vara ”snäll mot sig själv” får ju faktiskt effekten att feta personer upplever ett slags godkännande i form av att ”varje utseende är okej” och så vidare. Det både tror och upplever jag i mitt yrke som läkare inte stämmer, tvärtom är dessa människor ofta redan deprimerade och ångerstfyllda just därför att de ser ut som de gör.
Du skriver också att ”övervikt kan vara ohälsosamt i vissa fall”. Detta är direkt fel – till och med en måttlig övervikt innebär en negativ hälsopåverkan och om man väger så mycket som kvinnan i inlägget är det direkt livshotande. Det är så sanningen ser ut, gör inte om den tack. Och naturligtvis kan negativa tankar förstöra ett liv, absolut. Men vi vet också att patienter som går ned kraftigt i vikt börjar må bättre även psykiskt.
Lyft gärna i stället att fetma som etablerat sig faktiskt är en kronisk sjukdom och att om det gått tillräckligt långt behöver man opereras. Övervikt som bara ökar med tiden kan också bero på hormonrubbningar,bakomliggande sjukdomar och så vidare. Lyft det perspektivet i stället.
Och om jag nu inte blir raderad så passar jag på att önska Glad Påsk.
Glad påsk!
Håller med till 100%, min vän som jobbar som dietist får hjälpa överviktiga 10-åringar. Det är inte okej!
Okej jag är kanske hemsk, det må jag vara. Men helt genuint så tänker jag typ att om man är extremt överviktig så kanske dom där tankarna är något man kanske ska lyssna på litegrann? Är man så pass överviktig så kanske man inte ska trycka i sig hela påskägget fullt med godis när man redan överätit den dagen o alla andra dagar, men bara för sin egenskull. Tänker som så att om man har lungcancer orsakat av rökning så borde man ju kanske få dåligt samvete när man tar den där 18e ciggen för dagen när man samtidigt vill bli frisk o överkomma cancern.. Jag vet inte.. Är man inte överviktig så kan man ju överäta en dag här och där, men har man gjort det hela sitt liv och nu är extremt överviktig så kanske man ska sluta med det? ☺️ För sin egen skull!
Ja, men självklart!!!
Det är ju bara att sluta, tänk om alla som har problem bara kunde inse hur dåligt det är och liksom vakna upp ur sitt beroende.
Wow, du är verkligen smart ?
Även överviktiga ska ju kunna fira med familjen, unna sig en dag, slappna av och bara njuta. De ska inte behöva skämmas. Det är inte maten för 1 dag som påverkar vikten, så att undvika jul/påsk/midsommar mat kommer inte göra överviktiga smala.
Låt dem njuta som alla oss andra på högtider, förändringarna för att gå ner i vikt måste de göra till vardagen.
Jag jobbar på lungmedicin med patienter med lungcancer orsakade av rökning. Och du har fel. Det är inte så lätt att bara sluta. inte ens när man har en livshotande sjukdom hängandes över sig. Har man ett starkt beroende oavsett vad det är man är beroende av så är det inte så lätt för alla att bara sluta. Många klarar det men så finns det också de som inte gör det. Inte ens när livet är hotat. Så jag kan ändå förstå att man inte klarar ”att skärpa till sig och växa upp” som så många i det här kommentarsfältet tycker.
Det är det svaga tankesättet som hyllas som är det patetiska. Och de där tragiska kollegorna i kafferummet som försöker få andra att äta massa skit för de själva inte klarar av att säga nej. Allt sitter i hjärnan, du bestämmer. Ni som påstår att ”ni inte kan stå emot” behöver psykisk vård för det är inte friskt att vara så beroende av mat.
Vet du hur många överviktiga som inte äter bullar i fikarummet just för att de blir dömda?
Skulle säga att problemet ligger hos alla normalviktiga som vill unna sig något för att de varit duktiga och tränat, de är de som tar med sig fika till kafferasten.
Vad är du för konstig människa som sitter i kafferummet och bedömer vad folk äter? låter snarare som det är du som behöver psykvård?
Varför få ångest över att ätit för mycket mat 1 dag under en högtid, eller ätit mycket godis under 1 dag på påsken, det är ju inte det som gör en överviktig/ohälsosam? det kommer inte synas eller ens påverka ens vikt?
Får man ångest av det låter det ju som att man har någon form av ätstörning som man kanske behöver söka hjälp för?
Man blir ju överviktig pga hur man lever, felaktig mat i kombination av för lite motion i förhållande till vad man äter är det som leder till övervikt. Även stress och depression kan göra det lättare att gå upp i vikt.
Ni folk som kommenterar i den här bloggen är verkligen helt verklighetsfrånvända. Blir ledsen.
Nu ska jag förklara för er- inte för att jag tror att det går in, utan för att jag känner mig tvungen.
När jag var 10 år började jag utveckla lipödem(googla) Detta gjorde att mina ben började bli väldigt stora, och jag fick celluliter.
Överkroppen var fortfarande smal.
Jag tänkte inte så mycket på det. Jag var ju frisk och aktiv. Spelade fotboll och har alltid haft en enorm energi.
När jag var 12 fick jag ont i mitt knä. Mamma tog mig till en läkare på vårdcentralen. Jag minns än idag att jag hade cykelbyxor och en hoodie.
Läkaren klämde på mina ben och sade: Du har ont i knät för att du är tjock!
Jag var inte tjock. Mina ben var pga Lipödem, som inte går att banta bort. Dock visste jag inte att jag hade det då.
Läkarens ord satte sig så hårt på mig och där började mitt självhat. Jag som alltid haft en sund inställning till mat, började ömsom banta och ömsom överäta. Jag slutade spela fotboll pga att jag var tvungen att ha shorts på mig och jag ville inte visa mina ben. Gick upp i vikt sakta men säkert. i 9:an vägde jag 70 kilo till mina 164 cm, 1 år senare 80 kilo.
Jag har sedan lyckats gå ned i vikt, jag tränar mer än de flesta. Men har fortsatta problem med mitt knä.
Lipödem har jag diagnostiserat mig själv med, det är väldigt tydligt och finns ingen hjälp att få. Skulle aldrig gå till vårdcentralen och låta någon klämma på mina ben igen.
För 1 år sedan kunde jag inte gå pga smärtor i knät men vill inte söka vård. Har själv förstått att mina knäproblem har med mina fötter att göra. Jag kliver fel med höger fot. Hade läkaren fokuserat på det istället för att slängt ut sig att jag var tjock, så hade mitt liv helt klart sett annorlunda ut.
Jag är ”smal” och extremt vältränad idag, men kommer aldrig att kunna visa mina ben. Någonsin, de är feta. Självhat pga er fettföraktare som påstår att om jag visar mina ben så glorifierar jag fetma. Jag skäms över mig själv.
Min osunda relation till mat är kvar, och jag kan inte kontrollera det jämt. Igår åt jag 1 chokladboll, 1 påse chips, godis, 6 kakor, 1 bit äppelpaj. Lade mig med ångest och självhat, uppsvälld. Mina ben sväller alltid upp dagen efter att jag tappat kontrollen. Kan gå upp 4. kilo i bara vätska dagen efter, då allt socker/salt gör mig törstig.
Och trots detta så lever jag hälsosammare än er fetthatare. Jag är framgångsrik och driver eget företag.
Jag äter 2000 kalorier/dag, Kosten är noga uppdelad på exakt de näringsämnen kroppen behöver. Tränar 2 timmar om dagen.
Min vilopuls är låg och jag har ett extremt bra blodtryck. Men min hjärna kommer aldrig att bli hälsosam… Den är sabbad för livet.
Tänk om jag bara hade fått vara den glada, friska tjejen. Det är det som är det stora problemet i den här diskussionen. Självhat leder till en osund relation till mat- som leder till fetma.
Mat är lugnande för stunden, och ni som hatar feta är grundproblemet till ohälsa och fetma.
Det finns INGEN fet som inte vet att ni hatar dem/oss. Det finns INGEN fet som inte vet att det är ohälsosamt att trycka i sig massa godis, och det är inte okunskapen hos dem som är problemet, de flesta feta vet mer om kost och träning än många smala. Det är erat hat som är problemet.
Tack för mig. (p.s- tips- Sköt er själva och skit i andra, fram tills den dag ni har levt ett helt liv i deras skor)
Varför tar du åt mig av min kommentar om du inte är tjock utan sjuk?
Det du beskriver handlar ju åter igenom om ätstörning (överäta och banta om var annat) och psykiska problem med självbilden(inte våga visa benen).
Och det finns fortfarande ingen anledning att ha ångest för att man äter mycket 1 gång då och då vid en högtid, det är inte det som gör en överviktig.
Sedan lägger du väldigt mycket egna ord i min mun, hur vet du att jag är smal och hatar tjocka?
Bara för att jag uppmuntrar till en hälsosam vardag, och att man ibland kan unna sig utan att det är det som orsakar en övervikt behöver det inte betyda att jag är smal…
Men hur vet du hur många fler än jag som är sjuka i annat? Det finns så många fler sjukdomar än just lipödem och alla dessa människor är lika trötta på det ständiga tjatet om fetma och ohälsa.
Jag ska inte behöva berätta att jag har en sjukdom som gör mina ben feta. Klart jag tar åt mig av fetthatet då jag ser fet ut på underkroppen.
Självhatet jag känner kommer just utav detta. VI VET! ALLA VET! Ingen väljer att vara ätstörd och hetsen gör människor ätstörda.
Jo, ibland är det bara några dagar över en högtid. Ibland lyckas jag inte stoppa det förrän några veckor ibland månader senare. Det är en ständig förbannad jävla kamp.
Nej, jag var inte tjock, men det är såhär vården behandlar överviktiga. Vad man än kommer med för problem så läggs fokus på vikten. Det är så sjukt.
Anonym: Jo jag har förstått att hon har det, dock har hon en väldigt mycket lindrigare form än vad jag har. Mitt knäproblem har ingenting med lipödem att göra. Det är en felbelastning pga att jag går fel med högerfot.
Jag har kollat upp allt som går att göra. Allt ska bekostas själv. Det finns fettsugningar som man kan bekosta själv. Jag har vart på konsultation för det, 70 000:- skulle det kosta, men man kan inte fettsuga bort vätska plus att min hud på låren är förstörd pga att benen fylls med vätska upp och ned. Mina vrister är fyllda av vätska så jag kommer aldrig att kunna ha en stövel t.ex. Lymfmassage kan även underlätta, men det har aldrig hjälpt mig mot annat än smärtan.
Jag vet att denna kommentar är gammal, men jag vill skriva att du inte är ensam, går igenom exakt samma sak. Man känner sig väldigt ensam av det. Jag är glad att du står upp här i kommentarena.
Vet att shaugna (stavning?) från love island uk har lipödem och gjorde nån operation/tömning av benen typ? Om det skulle göra det bättre för ditt knä tänker jag.
Vad konstigt att man inte kan få det bekostat av landstinget. Eftersom man kan få bekostade bröstförminskningar, och lipödem antar jag också ger mer än endast kosmetiska besvär. Hoppas att det löser sig på något sätt.
Ja, det är så konstigt. Men just den här sjukdomen ingår inte, då smärtorna inte syns.
Stora bröst skapar ryggskador. Stora ömma ben är bara stora ömma ben.
Om du går till läkaren och får Lipödem som diagnos på papper så kan du får vård genom landstingsavtal = slipper betala allt själv.
Jag har varit fet, och förstår helt ärligt inte vad det är för hat ni pratar om.
Jag blev aldrig hatad för min vikt.
Ser inget hat i kommentarsfältet heller. Det är åsikter om fetma.
Jag vet inte hur gammal du är nu, men det kanske är dags att bearbeta att läkaren när du var tio år var okunnig. Du skadar dig själv genom att inte gå till läkare om du behöver. Tänk om du skulle bryta benet.
Det var där det började. Jag är 36 år idag, inne på mitt 37:e.
Detta handlar inte om mig. Det handlar om att feta vill kunna visa upp sig utan att bli anklagade för att glorifiera fetma.
Vi finns och vi kommer fortsätta att finnas.
Och kul för dig att du ”har varit fet” – Det antyder att du är smal nu. Grattis! Jag kommer aldrig att kunna bli smal.
Jag är fast i min sjukdom. En sjukdom som ”ni” viftar bort som en ursäkt.
Alla dessa åsikter om fetma ja- VI VET! och vi är rätt trötta på dem, för de handlar om okunskap och att ”ni” vägrar lyssna. Ni håller för öronen och fortsätter att mala på om ohälsa och om kostnader för samhället.
Jag har brutit armen och blivit inlagd. Vägde 65 innan operation, dagen efter vägde jag 74 pga dropp och att morfinet fick mina ben att svälla upp. Även här fick jag 2 nedlåtande kommentarer om min vikt av olika Ssk.
Du har svårt att hålla isär saker. Och argumenterar enbart utifrån dina känslor, du går till attack, samt lägger på andra dina reaktioner som det vore andras åsikter eller hur Man nu ska säga.
Därför läste jag inte klart ditt svar.
Fast jag anklagade aldrig någon för att glorifiera fetma?
Jag skrev inget om ohälsa och om kostnader för samhället?
Jag skrev att man inte ska ha ångest över att äta mycket en dag. Och beror den ångesten på övervikt så beror övervikten på vardagen. Ingen blir överviktig för att man äter mycket mat och godis 1 dag. Så alla oavsett vikt kan unna sig på högtider utan att ha ångest.
Jag jämförde nyligen två kända flunsor vilka lagt ut varsin avklädd bild på sig själva där båda bilder på ett bra sätt illustrerade att älska livet. Bland kommentarerna var det främst kvinnor och i kroppsaktivistens kommentarsfält (den mer avklädda av de två bilderna) var det idel ”älskar dig” ”du är sååå vacker” ”modig” ”fantastiska människa” etc etc medan hos den andra kvinnan med en något mindre avklädd bild kunde man läsa ”h*ra” ”vem tror du att du är” ”vissa gör allt för pengar” ”varför måste du vara avklädd” ”kräks” etc etc.
Sånt vi kvinnor skriver till varandra tydligen. Hurra?
Det här med att påpeka till en överviktig människa att de borde äta si och så eller träna mer är bara så meningslöst. För är det någon som vet allt det där så är det en person med övervikt. Vi vet allt! För vi blir matade med det överallt och alltid. När vi läser en tidning, ser på tv, går till doktorn, blir uttittad på stranden osv. Så om folk bara kunde sluta ge oss överviktiga tips och berätta hur vi ska göra. Vi vet redan! Sen att inte alla lyckas är en annan sak. Men ska vi gå och hata våra kroppar för resten av livet eller ska vi kanske nån gång tillslut acceptera att det är okej att vara större. Att vi har rätt att få vara som vi är och att andra ska skita i att påpeka hur jag äter eller tränar.
Fast detta inlägg handlade om ångesten folk får när dem äter mycket en högtid. Och ingen oavsett vikt ska behöva ha ångest för att dem njuter av en julmiddag/påskmiddag/äter ett påskägg. För den ångesten är orimligt eftersom det är inte dåliga matvanor 1 dag som kommer påverka ens vikt eller ens utseende.
Det jag irriterar mig på med LM är att hon inte tål kritik, för varje minska kritik eller fråga om vikt så antingen blockerar hon eller så gråter hon och man ska tycka så synd om henne,
Jag är eller har varit extremt överviktig som LM ungefär och jag tycker själv att det är extremt fult och hälsosamt att gå runt med överflödigt ister. Tyvärr det är min åsikt som fet. Det värsta är att LM tjänar pengar på att vara fet, det är därför hon inte kan ta tag i sig själv och sin vikt.