No winners in this game called sommar.

Trots att jag avskyr publicerade gråtbilder, så måste jag erkänna att det här är en av Alexandra Nilssons absolut bästa ”Instagram vs Reality”. 
Sommarångesten – att alla andra har så kul, har så många roliga vänner, är på fantastiska äventyr och bara fångar skiten ur varenda jäkla dag med lite av en obekymrad klackspark.
Bianca Ingrosso har tagit upp det tidigare, och så även Petra Tungården och nu då även Alexandra, och det får mig att undra…
Finns det någon vinnare? Följarna kollar på Bianca och jämför sig med hennes liv och det hon publicerar på sociala medier, medan Bianca i sin tur tittar på någon annan och får ångest för att hon inte har lika roligt, eller blir stressad av allt man ska göra när det är sommar, och jag ger mig fan på att personen Bianca jämför med, känner likadant då hen jämför sig med någon annan.
Ett tvättäkta och dysfunktionellt hamsterhjul fullt av skum, som på Fångarna på fortet, som man antigen ramlar ur eller halkar runt i utan att veta vad som är upp och vad som är ner.

Finns det NÅGON som bara lever life och betar av hela listan utan varken känna stress, press eller ångest?
Ni vet, där man ska sola, bada, ha picknick, AW, dricka vin men inte för mycket så man blir bakfull för då slösar man bort morgondagen (ni då), spela kubb, åka ut i skärgården, besöka varandras lantställen, ha världens bästa midsommar, dansa, äta gott men inte för ofta, shoppa nya sommarkläder, bära nya sommarkläder men inte hetsa, cykla runt stan, plantera i blomlådor, läsa böcker, ligga i en hängmatta men utan att missa någonting annat kul, resa till Mykonos, besöka Stockholmsveckorna i Visby och Båstad, vila men utan att missa någonting annat, sova länge men inte för länge för då kastar man bort dagen, ha dagfest, ha kvällsfest, ha efterfest, dygna men inte sova bort morgondagen för att helt enkelt carpa skiten ur varje dag innan det är försent och det helt plötsligt är september igen.

Det finns liksom ingen som går vinnande ur det här, utan ter sig mest som att alla står i en cirkel, med ansiktet åt samma håll och slår varandra i bakhuvudet med en knölpåk, pyntad med snäckskal från stranden på Mykonos.
No winners…lite som i The Geller Cup.

140 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Nä det går alltid att jämföra sig med allt och alla.

    Jag är ingen optimist, men brukar ändå tänka att det alltid finns någon som har det värre jämfört med mina små problem, som kanske ändå är nog så stora.

      Där är vi (människor) väldigt olika. En del får ju ångest av att inte ha fasta rutiner. För egen del tror jag att jag befinner mig någonstans mittemellan.

      Sedan tror jag att det här med ångest och grubblerier delvis är medfött. En del av oss tenderar att grubbla och återigen grubbla, medan andra med samma livserfarenheter tenderar att ha förmågan att gå vidare.

        ”Men mina barn, sambo och vänner gör livet mer innehållsrikt.”

        Det förstnämnda i dina ord är det som istället gör mig deprimerad, det att jag inte lyckats få barn. Samtidigt är det också ett bra exempel på att vi kan må lika dåligt trots helt olika liv/livserfarenheter. ❤

          Tack och kram. Nej vet att jag har passerat bäst före, d.v.s är både för gammal för båda alternativen.

          Och du ska visst ha rätt att klaga på hur du känner det. ❤

      Vad har hänt mellan Isabella och Sheila nu igen?

    Jag som varken har instagram eller Facebook ser mig själv som en klar vinnare. Jag har spenderat mina dagar precis så som jag själv vill och fullständigt skitit i hur vare sig influensers eller personer i min omgivning spenderat sina dagar, om jag inte slagit någon en signal för eventuellt möte på stranden eller en middagsförfrågan. Glömt telefonen hemma när jag åkt på stranden, låtit den ladda ur för att komma på det flera timmar senare.
    Livet är skönt utan social media, spontanläsa lite bloggar och kolla lite youtube om man får lust räcker gott och väl, sen blir jag ganska mätt.

      Jag strävar åt samma håll. Har trättnat på Facebook för länge sedan. Instagram är väl i så fall det som successivt ska städas bort. Detsamma gäller för allt surfande på mobilen. B.l.a. all reklam som poppar upp gör mig stressad/irriterad.

        Kört utan smartphone många år nu och funkar perfekt ?

          Vill också! Men funderar över praktiska saker som bank-id, bank app och andra nödvändigheter såsom digitala resebiljetter mm.

          Okey. Kom inte på så mkt man ’behöver’. Men bank-id är väl smått livsnödvändigt?

            Ja, håller helt med. De gånger jag haft telefonstrul av olika anledningar de senaste åren inser jag att bara familjen och jag kan nå varandra är det lungan, resten som finns i telefonen klarar man sig gott utan. Förutom Bank-id då, sååå meckigt utan!

            Kör bankid på kort men det enda jag loggar in på är banken eller skatteverket. Appar som swisch funkar dock inte.

            Jag har fortfarande en smartphone. Kommer nog aldrig sadla över till en genuin knapptelefon a la 90-talet då exempelvis bankärenden och liknande är mycket smidiga på en smart lur. Vårt samhälle bygger ju till stor del på teknologin som finns i våra telefoner i dagsläget men sen får man själv sålla bort vad man anser är nödvändigt att använda sig av och inte. Jag tog beslutet att ta bort social media just för den negativa påverkan det hade på mig som individ. Jag vill säga att jag tycker att Facebook, Instagram etc mer hämmar än utvecklar oss (här talar jag från eget perspektiv, givet eller hur?) på just det planet. Jag formades alldeles för mycket av det som dök upp på mina sociala medier och det visade sig genom ångest, maniskt scrollande och att leva ett liv där jag ifrågasatte mig själv och min identitet. Att många mörkar de tuffa delarna av sina liv för att lyfta de ljusa på social media är nog alla underförstådda med by now. Anledningen till mitt beslut var att jag slutligen landade i tanken att jag genom mitt rutinmässiga scrollande fokuserade en stor mängd av mitt liv, på andras. I feeden har vi inte samma möjlighet som i ett vanligt samtal att filtrera vad som dyker upp och informationen vi tar emot, vi får se och höra vad andra själva vill säga, utan egentlig möjlighet att påverka i det minsta. Det kan låta kallt och själviskt men jag vill kunna filtrera informationen som når och påverkar mig.
            Man kan väl säga att jag har valt bort social media för att leva i min egna värld där fokus ligger på mig och de i min absoluta närhet. Här väljer jag själv vilka och vilken information jag släpper in. Min familj och mina vänner är endast ett sms/samtal bort, allt annat kan jag leva utan. Händer något stort i mitt liv som jag vet att någon vill veta, då ringer eller sms:ar jag specifik individ och förlitar mig på att detsamma gäller de i min närhet vid omvänd situation.

              Jag tog bort Instagram för många år sen av samma orsaker. Men märker hur jag hittar andra sätt att scrolla.. blivit väldigt mkt tidnings-läsande. Och inte de viktiga artiklarna utan om skitsaker.. Facebook har jag men inga vänner på den. Men det är praktiskt för marketplace och information från tex min kommun och enstaka grupper.

              YouTube var en bov fram tills nyligen då jag fick säga åt mig själv på skarpen’ att rensa prenumerationslistan och enbart kolla det, inte 74829st shorts varje dag.

              Sen kan jag störa mig på hur social kontakt (Messenger i mitt fall) har utformats till att vara dagligen, flera gånger om dagen med 64st personer varje varje dag. Meningslöst innehåll, repetitivt kolla läget med än den ena och än dem andra. Jag gillar mina vänner och bekanta men behöver egentligen inte höra om deras varje jobbdag, varje middag, varje sak. Men, så inser jag. Utan de här dagliga uppdateringarna från alla håll så ser jag att jag är ju precis lika dan och behöver ses och se andra för annars känner jag mig ensam och osynlig.

            Jag har kört utan smartphone ett par månader och det var både supersvårt och superbra.
            Fick plocka fram smartphone ibland för bank ärenden..
            Men det är rätt krångligt faktiskt, världen är så anpassad. Och så var min dumma telefon så dålig att prata och smsa med haha!
            Så tog tillbaka den tillslut ?

      Samma här Stina! Jag känner mig på riktigt fri i synnerhet sedan jag slutade med Instagram, det är så fruktansvärt skönt att distansera sig från allt som har med sociala medier och influencer att göra.
      Det enda argumentet jag höll fast vid till att fortsätta med Instagram var att jag inte ville förlora kontakten med vänner, men om man verkligen vill så kan man ju hitta andra sätt att kommunicera på, så det där var mest bara en ursäkt i mitt huvud.

      Jag scrollade neråt och undrade när jag skulle se första förnumstiga kommentaren om att inte ha Instagram….

        Var och en får väl göra som den vill och förhoppningsvis vad den mår bra av!

      Vad spenderer ni er tid på istället? Genuin fråga. Jag tycker kvällarna blir så långtråkiga om jag inte scrollar på mobilen.

        Jag spelar tv-spel

        Jobb, träning, träning med hund, matlagning, sömn. Vardagarna går i alla fall på sådan repeat.

        Jag går ju upp kl 05:15 o går således o lägger mig ganska tidigt men tips på vad man kan göra som inte innefattar en mobil så skulle jag säga läsa böcker. Tänk så många bra böcker det finns som man inte känner till. För ett par år sedan gick jag till biblioteket o frågade en bibliotekarie om råd o vilka böcker hon rekommenderade (utifrån vad jag gillar för typ) o dom tipsen jag fick var 8 av 10 rena fullträffar. Bästa böcker jag läst o sådana jag aldrig sett på några topplistor el ens kände till fanns. Läste så fort jag fick en ledig sekund.

        Lägger pussel. Stickar/broderar. Läser. Spelar spel. Kollar på film. Promenerar med kompisar. Äter middag ute. Bakar bröd. Klarar mig jättebra hemma utan timslånga scroll!

        Programmerar, läser om teknik eller spelar strategispel.

        Jag jobbar som många andra, går långa promenader med hunden i skogen, renoverar på familjens hus, just nu bakar jag en bebis i magen annars bakar jag gärna fikabröd ( 😉 ), spelar datorspel med mina vänner, umgås med familj och vänner, ser på dokumentärer, läser böcker (gärna om psykologi eller inom genren skräck eller kriminalromaner), reflekterar över mina dagar och känslor i ett badkar med bubblor, jobbar på att konstant utvecklas som individ och strävar efter att vara lyhörd, ödmjuk och empatisk för att vara en så god medmänniska jag kan till de omkring mig, kollar lite Youtube, läser någon enstaka blogg samt lokala nyheterna.

        Det BÄSTA som finns är att få lägga sig i sängen, gärna innan 21.00, och lyssna på en riktigt bra podcast (plus för krispig, nybäddad säng och öppet fönster).

        Det bästa som finns är att jobba med både hjärna och kroppen. T.ex. lägga pussel eller måla samtidigt som jag lyssnar på en podd, true crime, youtube video, kollar serie. Totalt avslappnande men SÅ kul också

      Men drööööm! ? de är mitt mål med!

      Samma här ?. Är inte heller aktiv på sociala medier och slipper således alla lju(ä)vliga jämförelser. Mitt liv lunkar på med barn och sambon med olika aktiviteter/inaktiviter och har inte en aning om vad andra pysslat med. Såvida man inte stött på dem.
      En tjejkompis från tonåren sprang jag på 150 mil hemifrån vid Kebenikajse. Hade antagligen vetat att hon var där om jag varit online. Men det var jag icke så sammanträffandet var en överraskande känsla man inte upplevt sedan början av 00-talet ungefär ?.

      Ingen här har något som helst intresse för sociala medier men ändå hänger ni här? Eller är det ”första gången” för alla femtioelva stycken? Ni förstår väl hur extremt motsägelsefulla ni låter?

        Det är för att de älskar mig, så måste det vara.. 😉

          Exakt så ❤?.

          Stämmer då här i alla fall, jag diggar dina granskningar och frågeställningar!
          Bara för att en väljer att inte har social media behöver man väl inte leva sitt liv helt off grid eller tänker sig ovan kommentator att alla som inte har Facebook borde dra till det extrema och bosätta sig i första bästa torp utan vare sig wifi, el eller rinnande vatten, likt en redig jäkla amish. Får folk inte nyttja vad de själva anser är givande i digitala format? Jag får börja köpa kvällstidningar istället, sorry Camilla. 😉

          Ja älskar dig och The real hmm! Puss

        Fast det är en stor skillnad att hänga här ibland och att ha instagram/facebook. Oftast jämför man sig med bekanta, vänner, de som sysslar med samma idrott/intresse osv. Jag själv kan tycka det är intressant att läsa kommentarer här, just för att det är anonyma människor. Men bläddrar förbi många inlägg som inte intresserar. Anyway, har man inte insragram/facebook så slipper man lägga upp saker (eller känna behov för att uppdatera) som sen kan ge ångest för att det får för få gilla, ”fel” kommentarer eller kanske ingen gilla/kommentar från personen man skulle vilja ha det av. Tror många kan relatera till den känslan.

        En annan sak. Det är så otroligt skönt att leva i nuet utan att tänka ”nu vill jag ta en bild för mina sociala medier!”

        Exakt ??

        Jag svarade på tips om vad man kan pyssla med förutom mobilscroll o det innebär ju inte att man inte kan tycka det är kul att läsa bloggar, kolla på Youtube eller kolla flödet på Insta om man nu gillar det såklart. Man väljer själv efter humör o inget behöver ju utesluta det andra sålänge man inte känner sig tvingad. Att bara låta det roa en för att sedan låta det passera är en sak, att känna sig tvingad o stressad för att man inte själv lever ”insta-livet” är en annan. Så tänker jag.

        Ja, man hänger ju här 98% för kommentarsfältet ?

      Du är min förebild

      Håller så med dig Stina. Jag har så svårt att förstå att folk blir stressade för att andra människor gör mer/roligare/saker? Aldrig i livet att jag lever för att göra samma saker som influenser på nätet.
      Hur har det kunnat bli så här???

      Det har jag med…. Trots att jag har Instagram och Facebook 😉

    Det är väl jättebra att massa influencers går ut och skriver att livet inte är så perfekt som på bilderna men samtidigt… det är ju de som publicerar de bästa perfektaste bilderna…?

    Till slut är det alltid upp till en själv att inte ta åt sig och det är skönt att bli påmind som nu när Alexandra gör sitt inlägg

    men det finns ändå någonting som skaver med hela influencergrejen hela tiden… Oklart varför man fortsätter bry sig och kolla åp dem. ?

      Exakt!

      Hur vanligt är det att folk bara knatar runt och kräver att varje dag ska vara ”magisk”? Minns inget sådant från min barndom eller från 20-årsåldern. Sluta mata ut sådana bilder då i stället för att lägga upp grinbilder när sommaren är slut.

      I slutändan är influensers fast i sina fejkvärldar på grund av osäkra inkomster. Synd bara att de informerar om fullkomliga självklarheter för oss ”vanliga” människor. Suck!

        Ja, det är som att de måste lägga ut typ ”oj vad jag är vanlig människa med ångest” regelbundet för deras egen skull? Typ Elsa Billgren och ovan nämnda bloggers, varför lägger de ut först 15 jättelyckliga bilder och sen en om hur mycket ångest de EGENTLIGEN hade…
        Jag vill bara hälsa dem alla att de inte måste hålla på med bloggar mm om de inte mår bra av det. De kan skaffa sig ett vanligt liv, där de inte måste förklara sig för halva befolkningen.

    Jag är en väldigt ängslig och grubblande människa, som kämpar med ångest och depression.
    Men! Jag har faktiskt inte sommarångest. Vem orkar hålla på och ha kul hela tiden? Vem palla dricka rose varje kväll i tre månader?
    Jag har mest hängt i soffan hela sommaren. Spelat tv-spel, pusslar, sovit middag. Asskönt.
    Summmergoals kan andra hålla på med, jag pallar inte leva mitt liv kring vad som ser bra ut utåt.

      Samma här. Hade fem veckors semester som jag spenderade med min familj och tv-spel ?

      Så sant ”kortis” gjorde nästan samma.
      Var mestadels själv, tankade energi, kollade på Netflix, HBO mfl. Gick på promenader och vilade, vilade och vilade. Precis vad MIN kropp och själ behövde efter den jobbiga tid som varit och är för mig med skitjobb, dödsfall samt helvetescancer inom familjen.

      Samma. Har visserligen sociala medier som jag är inne på ibland, men tanken slår mig inte att börja jämföra mig med andra faktiskt… Min semester har också bestått av att bara göra det som känns bra för stunden. Vila, läsa, renovera lite, ut i skogen osv. Det enda fick lite ångest över nu är när jag kommer tillbaka till jobbet nästa vecka och alla ska börja fråga vad man har gjort på semestern och om man har rest nånstans, och man dessutom måste sitta och lyssna på vad alla andra har lyckats klämma in på sina veckor….

    Ot. Är det bara jag som irriterar mig på när janemarina använder sin ångest till samarbeten? Hon kan först skriva 2 sidor på instastory om ångest och sedan är nästa story en produkt som hjälper henne att bli av med ångesten som det är – 20% på. Jag tycker det är jättemärkligt att använda ångesten till att tjäna pengar på.

      Kaffet? Ja jättemärkligt. Dessutom är väl liksom inte kaffe det man bör dricka om man har massa ångest?

        Min ångest försvinner alltid när jag dricker kaffe. Det enda som hjälper för mig!

          Ok, men koffein är kanske inte det bästa man kan få i sig vid ångest…

            Fast funkar det så är det väl det? Är överlycklig att en kopp kaffe kan få bort jobbig ångest så jag slipper proppa i mig massa piller.

          Jag får en kick som tar bort ångest först när jag dricker kaffe, men sen följer en värre dipp efter. Så totalt sett blir det värre att dricka kaffe. Jag var på en föreläsning om kaffe och ångest, och de beskrev sambandet i liknande termer.

            Jag klarar mig från det??‍♀️ Har testat att sluta helt med kaffe för att se om min ångest blev bättre men det funkade inte alls för mig.

    Snart kommer alla tro att varenda person som lägger upp bilder på sociala medier per automatik mår dåligt men så är det inte… bara för att influencers ska visa sig ngt annat för att senare få support att dem fejkar sin vardag genom att gråta på nätet så är de per automatik att alla som visar snuttar av sina liv har det perfeeekt? Man måste ha en skev världsbild om man tror på allt som sker på sociala medier…

    Haha tycker Alice känns liiite som en vinnare – hon verkar ha gjort allt under sommaren ??

      Edvin i Ursäktapodden hade för övrigt roligaste kommentaren om Alice i förra avsnittet. Lyssna på sektionen ”Alice Stenlöf är ett vaccin” ?

    Jag lever mitt eget liv, påverkas inte av Instagrambilder eller andras semester berättelser. Det är inte folks vardag man ser utan bara de glassiga aktiviteterna.

    För mig blir detta bara tvetydigt. Att publicera EN ledsen realitybild för att visa att de senaste hundra glada bilderna bara är en Instagramfasad… Varför inte publicera blandade bilder som återspeglar den äkta vardagen istället?

      Jag håller med, det hela känns bara som ett sätt att skapa ”content”.

      Tror ingen skulle palla vara så sårbar inför tusentals människor under en längre tid. Hon skrev en hel del på stories om mående osv så jag uppfattade det inte entydigt som en fasad, mer att det går upp och ner.

    Åh jag förstår känslan eftersom jag tidigare känt den. Men! Denna sommar ( och förra) är nog dom enda somrarna i vuxen ålder, som jag inte haft sommarångest!? Haft en bild av att det även varit så för majoriteten ( finns ju givetvis undantag, men ni förstår)

      Samma här.

    JAG gör bara saker JAG vill!!
    Bada, läsa, träna, sitta inne i AC, promenera i regnet, äta orimligt mycket choklad med mera.

    Det känns göttigt och lite som jag är en vinnare, i allafall kanske på bronsplats.

      Funkar inte riktigt så när man har en partner och kanske barn…..

        Nähä? Anpassa livet efter det då?

        Som ju ALLA har?

        Kanske inte om man har barn, men varför skulle man inte kunna göra endast sånt man vill göra för att man har en partner? ?‍♀️

          Det funkar ganska bra med barn också, kan jag lova. Så fånigt att tro att missar allt det roliga för att man har fått barn.

        Hade jag haft barn jade jag säkerligen velat göra allt för och med dem. Precis som jag vill med mina syskonbarn.

          Man lever livet tillsammans, barn och föräldrar.
          Inga barn behöver ha dig krypandes på golvet eller grävandes i sandlådan 24/7. Att tro att barnen behöver vara aktiverade och bara ha roligt, all vaken tid, har fått det om bakfoten. Kanske därför många tycker det är jobbigt att ha barn.

            Ja, det var ett svar på en kommentar som menade att har man barn och partner kan man inte göra vad man själv tycker är roligt. Menade att hade jag haft barn hade säkerligen vad jag tyckt varit roligt sett annorlunda ut.
            Om nu inte jag hade avlat fram några badkrukor, då hade det blivit viss intresskonflikt…

    Fy fan vad hon är fejk! ?

    House of Philia har iallafall haft det HELT PERFEKT. Något annat existerar inte. Vet ingen annan blogg som är så tillrättalagd, piffig, overklig och plastig. Undrar verkligen hur hennes liv EGENTLIGEN är.

      Kenza är väl också ett bra exempel på att vilja framstå som lyckad och perfekt mest jämt. Hon nästan gråter av lycka på var och varannan bild. Allt är liksom bara bra precis hela tiden.

        Äsch, Kenza är skittråkig.
        Noll karisma & utstrålning men blir jäävligt bra på bild.
        (Svar till ”K” & jepp, jag har jobbat med henne)

          Va äre sånt? Berätta

        Men vad ska hon ha ångest över? Hon har en fin man och en bra relation med ömsesidig respekt och kärlek (framstår iaf så), hon har två fina, friska söner som hon längtat efter, bor fint (nytt, ännu finare på G), har inga problem med ekonomin, har sin hälsa på plats, stor vänkrets osv.
        Sorry men har man allt det där känner jag inte att man har någon grund till ångest.

          Oj jag har allt det där men har ändå ångest. Ingens liv är väl perfekt? Te.x:

          – min bästa kompis har fått cancer (förhoppningsvis en ”snäll” variant, men ändå)
          – min mamma lider av psykisk ohälsa som påverkar hela familjen negativt
          – mitt jobb som verkar perfekt och flashigt utåt är extremt stressigt, jag jobbar hela kvällarna och sover riktigt dåligt
          – min lillasyster blir mobbad i sin klass och det krossar mitt hjärta att jag inte kan göra något åt det

          Hade jag varit henne skulle jag haft ångest över att jag inte utvecklades och gjorde något ”bra” med den plattform jag hade.. att allt var så tillrättalagt och perfekt hade gett mig panik

      House of Phillia är min guilty pleasure! Det är så surrealistiskt!

        Blir endast roligt när hon blir Anna Book-förnärmad över om någon antyder t ex klimakterium, åldrande, att något hos henne är mindre snyggt eller lyxigt osv.

          Bäst är det när folk gnäller om att hon kan få fläckar på sina dyra möbler.

        Ja! Helt overkligt. Sommaren spenderades som vanligt på gården i Frankrike och gården i Gotland… Men på tal om HoP, är det någon mer som följer Mia/Mitt vita hus på insta? (Dessa två hade ju en beef då den ena ständigt anklagades för att kopiera den andra).

        Jag valde att följa henne på insta då jag hoppades på fina inredningsbilder från nya boendet då hon ju slutade blogga. Men det enda som läggs ut är närbilder med värsta snyggfiltret. Sååå tråkigt! Gissar att hon är en sådan man inte skulle känns igen irl pga filtret. Men trots det fortsätter jag att följa av ren vana…

      Det tråkigaste bloggen ever har kikat in 1-2 gånger och tappade totalt lusten. ?

      Yayanaomi med!

      Haha aldrig hört talas om innan, kollade på Instagram… 31K följare och 400-700 likes per bild. I min värld betyder det en sak.

    Jag är avundsjuk på min granne. Hon är pensionär och ser henne varje dag sitta och bara pyssla med olika saker. Tänk om man hade den ron i kroppen.

      Min mamma har precis blivit pensionär och hon är helt galen, haha. Lägger om taket, bygger nytt växthus, har börjat med teater, gör egen marmelad, åker på utflykter osv. Tror inte hon är gjord för det det lugna pyssellivet ?

        Min mamma blev likadan. Tyckte det var lite jobbigt (som att hon inte kunde hantera all fritid) men nu tre år senare har hon blivit alldeles för passiv istället och gör inget. Hon har nyss fått kontakt med en läkare (efter mkt tjat från oss barn) för att se om hon behöver hjälp att vända detta.

    Att ta bort instagram är det bästa jag gjort! Bryr mig verkligen noll om avlägsna bekanta eller kolleger och vad de har gjort på sin semester. Jag vill inte få huvudet fullt med intryck som inte ger mig någonting öht. Instagram är hjärndött.

      Samma här

      Instagram är ju vad man gör det till. Men så följer jag inte flunsor eller andra meningslösa konton heller.

        Samma…det känns att folk som tar bort Instagram för att de inte gillar innehållet helt missat poängen. Jag har ett konto för min hobby, det enda jag ser när jag skrollar Instagram där inlägg om min hobby. Får man upp massa influencers och kollegornas semesterbilder så är det ju för att man interagerar med den sortens innehåll.

        Nä exakt, man kan ju fylla sitt flöde med annat än influencers!?

      Du har ju själv valt att följa de avlägsna bekanta och kollegor…. Instagram blir vad du gör det till.

    Måste tipsa om dokumentären Fake Famous på HBO. Handlar om influencers och hur allt kan fejkas.

    Som Rocky sa: ”De säger att man ska leva varje dag som om det vore den sista, men vem vill leva varje dag i full panik och dödsångest?”

    Jämför mig inte med andra, men ”tävlar” med mig själv. Har försökt blivit gravid i 14 månader, men inte lyckats. Är 30+. Borde jag ge upp? Att inget hände den här sommaren heller är det mest deprimerande i mitt liv. Allt annat som resor osv är så betydelselöst.

      Varför skulle du ge upp?

        För att bli lyckligare. Med ge upp menar jag sluta testa ÄL, börja dricka alkohol och sluta äta folsyra. Sluta gå och hoppas på att något ska hända hela tiden.

          Lev ditt liv medan du försöker bli gravid. Det är liksom inte två separata saker.

          Ja i så fall, ”ge upp”! Försaka inte dig själv i processen ❤️

      Har du nån kille/man?

        Ja jag har kille.

        Hade ju varit fantastiskt om hon gick runt och drack folsyra och hoppades på graviditet bara sådär ? utan snubbe

          Man kan ju vara i processen att skaffa barn ensam, med insemination och så.

      Höll också på sådär förra sommaren, det var hemskt! Till slut orkade jag inte, drack vin, åt ostar och badade bubbelbad, var inte sugen på ÄL-dagen så blev inget ligga förens någon dag efter.. Självklart blev jag gravid den cykeln, det är otroligt det där folk säger ”sluta försök så händer det” men det är ju inte så jävla lätt att sluta försöka när det är ens högsta önskan…

    Nu blev jag inspirerad och tog bort Facebookappen, får successivt ta bort instagram med. Jag är så trött på sociala medier, usch.

      ???

    Influensers med denna problematik kanske skulle ha en inbördes tävling. Den som gör av med minst pengar vinner. Kanske kan få upp ögonen för miljöer de aldrig besöker.

    Influencers tjänar pengar på att måla upp en drömvärld. Exempelvis vill de influera oss att köpa ex. kläder, skönhet, skor, accessoarer. De tjänar pengar på att äta ute och göra reklam för resor, hotell, restauranger, klubbar…allting hänger ihop. Köp kläderna, smycken, hudvården så ser du ut som dom. Klipp dig hos frisören de rekommenderar. Ät som dom, umgås som dom och res som dom.

    Allting handlar i slutändan om att de måste få sina feeds så inspirerande som möjligt för att företag ska vilja göra samarbeten med dem – så att du som privatperson ska bli kund hos dessa företag!

    Har man väl fastnat för att tjäna pengar är det nog svårt att bryta den livsstilen.

      Tror Alexandra känner ångest över att hennes ork och inspiration inte räcker till bra content längre. Det blir det mindre pengar på kontot och stress över framtiden. Hennes bäst före datum som influenser börjar gå ut.

        Jaså? Hur kom du fram till den terorin? ?

          Hennes innehåll har blivit sämre, samarbetena har blivit färre och sämre och hon upplevs jävligt ängslig. Själv gillar jag hennes videologgar i vanliga fall men slutade följa henne nu under sommaren då hon helt slutat skapa roligt material och det bara blev ett tjat om båtar och paddel.

    De senaste dagarna har jag varit lite avundsjuk på två olika familjer som dragit på semester innan skolstart. Semester i Sverige och barnen börjar inte skolan förrän nästa vecka. (Mitt barn börjar den här veckan och det är mycket nytt, och jag är väldigt nervös).

    Det ser bara så mysigt ut, helst för en av familjerna. Jag försöker intala mig att jag inte har nån aning om hur det är egentligen. Att de kanske lider av höstångest som drabbade mig i helgen. Att man inte ser sånt. Men det jag tänker är att det ser så trevligt ut och att jag också vill må så bra.

      Tänk istället att då vet du hur du kan göra nästa sommar om det verkar viktigt för er 🙂 Det kommer ju fler!

        Tack för svaret 🙂

        Jag menade inte att det var synd om mig på nåt vis (om jag fick det att låta så). Vi valde att mest vara hemma i sommar, varit iväg nån natt till grannstaden bara. Ville inte dra iväg så långt innan vi är fullt vaccinerade. Vi har haft en jättebra sommar, tagit tillvara på varma dagar och varit ute mycket. Men min höstångest är alltid en ovälkommen gäst som dyker upp varje år. Och då börjar jag titta på andra att de ser ut att må så bra och vara så glada. Ungefär så 🙂 Fast min hjärna borde vara kritisk och inse att några bilder på instagram inte berättar hela sanningen. Så tror jag när jag är deppig att alla andra mår så bra. Skulle tro det är ett väldigt vanligt problem.

    Inga socmed sen 3 år. Jämför mig aldrig längre.

    OT – Men att Bianca delar flera inlägg om det som händer i Afghanistan för att sedan direkt efteråt dela inlägg om att hon checkat in på hotellet och visar upp sitt senaste köp från Chanel. Mår illa.

      ok

      Vad är det som får dig att må illa med det? Är det inte bra att hon använder sina plattformar för att lyfta viktiga händelser i samhället?

      Vad föreslår du att hon skulle göra istället?

    Gråtbilder….nä asså tyvärr,jag köper inte det,nä det går inte ihop???

      Jo men vet du då får man likes och positiva kommentarer. Och tycka synd om respons. Hon har varit med ett tag och vet vad som gäller.

    Jag hade inte ångest under sommaren, men nu har jag det. Jag har inte haft nån semester i år och som nyskild med 4 barn har jag inte direkt kunnat njuta av sommaren och värmen. Har varit i en jobb-och stressbubbla så jag har knappt märkt av mina barn. Vidrigt!
    Nu när utmattningsdepressionen lurar runt hörnet så får jag riktig ångest och önskar att jag också hade kunnat vara ledig, grillat, badat och njutit.. Men nej. ☹️

      ❤️❤️❤️

      Dina barn vet att du kämpar för dem, tro mig! Och det är inte lag på att just sommaren ska vara så underbar. Nu har ni hela hösten där du kan ligga i soffan nån kväll med barnen och bara vara. Det betyder så mycket det också. Kram till dig som klarar av 4 barn som skild och känner efter att du inte blir utmattad ❤️

        Men tack snälla!! Vad fin du är ❤️❤️❤️ jag satsar på en fantastisk höst istället. Stor kram till dig. ❤️

    Rebecca Stella har ju tagit paus från sociala medier från juni till september. Vi alla borde göra det. Iaf från alla influencers. För deras ”låtsas” liv på Instagram är varken bra för oss eller för dom själva.

    Men vuxna människor som sitter och jämför sina somrar med andras? För att sen böla om det? Känns superbarnsligt, eller är folk så osäkra på sig själva??

      Jag tänker exakt samma. Men det är väl stageat från Alexandras sida? Alltså gråtandet. Eller gråtit har hon säkert nån gång, men känns som hon tagit någon roll där hon får stilpoäng för att visa ”verkligheten”. Jag blir mest förbryllad över att så många, isf, verkar tro att instagram är verkligheten.
      Om man utgår från sig själv – man postar väl inte bara tråkiga vardagsbilder, men det innebär ju inte att dom bilderna inte är den största delen av livet.

    Den ena drömmiga bilden efter den andra allt ser så idylliskt ut och sen vet man att bakom den flashiga ytan döljer sig ekonomiska problem, en sambo som gått bakom ryggen, vantrivsel i förhållandet, ångest osv och då känns det rätt skönt att landa i tanken att man själv kanske inte haft den där ( utåt sett) flashiga o lyckliga sommaren men någonstans ändå dragit längsta strået just för att man inte presenterar en yta utåt utan känner tryggheten i att livet duger precis som det är och behovet av att spela lycklig är lika med noll…

      Tänker du på nån speciell? Eller skriver du bara allmänt? Do tell!

    Jag varken reflekterar eller bryr mig om vad andra gör under sina somrar och lider således inte av någon ”ångest” (sluta slänga runt det begreppet). Jag gissar att min obryddhet beror på att jag inte lever mitt liv genom andras ögon eller definierar mitt värde utifrån andra människors liv. Jag tycker att det är så otroligt idiotiskt att vuxna människor känner sig nödgade att posta inlägg av detta slag. Kan människor verkligen inte uppskatta det de gör i sina liv om inte någon annan har det sämre? Sluta va så fixerade vid andra människors liv och sköt ditt egna. Kanske även bra att lära sig se att andra människor har det roligare/bättre ställt/är framgångsrikare än en själv? Är man en vuxen individ bör man klara av det, men är man en bortskämd unge klarar man kanske inte av att unna andra människor ett roligt/bra liv? Har man någon form av intelligens tror jag att man fattar att alla inte lever perfekta liv, fattar man inte det räcker det med att slänga ett getöga i valfritt nyhetsflöde. Tror att samtliga här inne har haft en bättre sommar än exempelvis människorna i Afghanistan. Kanske kan ni vila i det när ni ska definiera ett livs värde?…………………..

    Kan få en så icke-genuin och egocentrisk känsla av Alexandra ibland. Det är alla runt omkring henne som är idiotier, noll behov av självreflektion. Är dock medveten om att jag baserar denna bild på sociala medier etc., stor sannolikhet att hon är annorlunda IRL.

      Jag har tänkt exakt likadant!

      Det känns som att hon aldrig skulle klara av ett vanligt jobb. Hon har blivit för självcentrerand.

    ”Finns det NÅGON som bara lever life och betar av hela listan utan varken känna stress, press eller ångest?”

    Ja väldigt många av oss som inte jämför oss med andra och/eller kan glädjas genuint med andra. Vi lever nog life fullt ut men inte har jag en lista på måsten under sommaren, bara saker man känner för och den ändras ofta. Helt ärligt, sluta jämför er med andra så kommer den ”ångesten” försvinna fortare än ni anar. Ta bort sociala media om ni inte klarar av att inte jämföra er. INGET gott kommer ur det 🙂

    We’re a sad generation with happy pictures

    Jag tänker ibland att sde är mest de som lever sitt liv på internet som känner såhär. Inte den stora massan. (Vilket i sig verkligen inte gör de lättare för dom drabbade, inte det jag menar. ❤)

    Jag och dom jag känner har nog aldrig reflekterat över att man ”måste göra ditten och datten för att andra gör det och de syns på Instagram. ”

    Jag kan såklart tänka att jag borde va ute när de är sol och inte ligga inne och kolla på en serie, men får aldrig ångest över vad andra gör?

    Blir förvånad varje gång jag läser om de här ångestfenomenet och funderar på om de är jag som inte fattar att man bör lägga energi på sånt? Och då har jag verkligen haft min beskärda del av ångedt inom olika områden, men saker andra publicerar på Instagram: aldrig.
    Eller är jag för gammal för att förstå? Född 1984

    Jag kan helt ärligt, med handen på hjärtat säga att jag inte får någon som helst ångest. Jag bryr mig inte om vad andra gör.

    Jag blir inte avundsjuk eller bryr mig om vad influencers och kändisar gör. Däremot kan jag tycka det är jobbigt att se när vänner lägger ut vissa inlägg. Har några vänner som lägger ut så fort de umgåtts med någon eller varit på fest tex. Det kan skava i mig om jag har en dag när jag känner mig nere eller ensam, att då se på instagram att de umgåtts utan mig. Jag fattar att det är fånigt, jag missunnar dem ju inte att umgås, men om det som sagt händer en dag när jag känner mig ensam så är det tufft. Av den anledningen lägger jag sällan ut ”skrytinlägg” eller bilder på fester, det finns alltid de som inte var bjudna men kanske önskar att de var det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.