I den här videon beskriver Hanna Widerstedt sitt dåliga mående och hur hon är så besviken på de läkare som hon haft kontakt med.
Hon beskriver hur vissa av de kunder hon hade under tiden som sexarbetare i Berlin var pedofiler, och hur de ville att hon skulle agera som att hon var fem år.
Hon kan inte sova, utan sover som helst ett par timmar varje natt, men när hon är vaken så tänker hon ständigt på det hon varit med om.
I videon berättar hon om det bemötande hon fick av en läkare när hon sökte hjälp för utbrändhet på vårdcentralen i Växjö.
Den läkaren talade om för Hanna att det inte vore bra för henne att sjukskrivas för då skulle ju bara gå hemma och fundera ännu mer på det som gör att hon mår så dåligt.
Läkaren ville istället höja Hannas antidepressiva medicin, få henne att sluta röka och hjälpa henne att söka jobb.
En gång ska hon även fått höra att ”Vad skönt att du är i Växjö och inte i Berlin. Skönt med semester.”
Den läkare hon träffade på vårdcentralen verkar inte vara riktigt lämplig att avgöra vårdbehovet hos någon som utnyttjats i sexhandel.
Kanske saknar hon både erfarenhet och kompetens vad gäller detta?
Hade jag varit Hanna så hade jag vänt mig till en organisation som Talita, som erbjuder stöd och hjälp till kvinnor som utnyttjats i sexhandeln.
Enligt deras hemsida arbetar de förebyggande, uppsökande och rehabiliterande, både i Sverige och utomlands.
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Talita verkar göra ett fantastiskt jobb! Fint att se att såna organisationer finns. Tycker absolut hon bör vända sig dit.
En läkare på vårdcentralen är ju ingen expert på hennes problem, men visst skulle man kunna tänka sig att han skulle hänvisa henne till någon ”expert”
Står ju konsekvent i inlägget att läkaren är en kvinna.
Menar du Rebecca att bara för att man är kvinna inom vården så har man automatiskt erfarenhet? Det håller jag inte med om.
Läkaren har ju inte fel. Att bara bli sjukskriven (och få ännu sämre inkomst, som kan leda till att hon säljer sin kropp) leder ingenvart. Att sluta röka är enbart positivt och påverkar även ens mentala hälsa. Att höja dosen av antidepp är inte heller en dum idé, att ha sin depression under kontroll är en bra start för återhämtningen. Hon behöver ett jobb, hur ska hon annars betala räkningarna, om hon nu inte vill sälja sex?
Jag håller delvis med, men samtidigt kan man vara så sjuk i depression och utmattning att man inte klarar att arbeta. Och att man åtminstone under dosökning av SSRI, då man ofta mår ännu sämre, får vara sjukskriven. Har inte möjlighet lyssna på hela klippet, men uppfattade inte om hon fortfarande säljer sex eller har annat jobb nu?
Vid vissa fall kan sjukskrivning absolut hjälpa men ibland när man är på ett dåligt ställe mentalt så kan mycket av de som läkaren säger hjälpa, precis som att fysisk aktivitet och att äta nyttigt också påverkar både kroppen och hjärnan positivt. Ibland är man inte mottaglig för den informationen och ibland är man så deprimerad att man inte kan ta sig upp ur sängen. För mig personligen så har det hjälpt att jag fortsatt jobba och fokuserat på saker som får mig att må bra men mycket handlar om ett slags självskadebeteende att man inte tycker man förtjänar att må bra tyvärr
Man kan absolut vara så sjuk i sin depprisson/måender att man inte kan jobba. Men nu verkar ju läkaren bedömt att hon kan jobba trots sitt mående.
En läkare på en vårdcentral kan ju inte göra så mycket mer än att skriva ut/justera medicin samt att bedöma behov av sjukskrivning. Däremot är det ju undermåligt att inte läkaren nyfiket intresserar sig för Hannas behov av hjälp (utöver sjukskrivning eller ej). Hon har ju uppenbart ett behov av någon typ av hjälp och ett erbjudande om en remiss till psykolog för att undersöka behov vidare vore ju lämpligt.
Mycket i den svenska sjukvården får man tyvärr ta reda på själv, jag har alltid behövt be om remiss även när jag haft suicidala tankar så är det ingenting som de föreslår utan nånting jag har fått be om
Exakt. Det är så extremt undermåligt att en som patient inte automatiskt blir tillfrågad: hur kan jag hjälpa dig? Vad behöver du? Finns det något mer jag kan hjälpa dig till? (Typ en vidareremiss). Blir ledsen av hur dåligt det fungerar ibland.
Ja jag håller med det du skriver, tycker inte det läkaren gav som förslag lät dumt alls.
En kombination kan också vara jättebra annars. T.ex. sjukskrivning på 50% och hjälp med att sluta röka, aktivera sig, sova bättre o.s.v. Då får man både vila och chansen att lägga sin sänkta energi på hälsosammare vanor.
Sjukskrivning? Har hon jobb?
Det kallas sjukskrivning vare sig du har ett jobb eller inte, vad menar du att det annars skulle kallas? Semester från arbetssökande?
Håller med!
Har varit långtidssjukskriven pga utmattning sen 2016. Har återkommande deperissioner, adhd, nydligen upptäckt GAD. Har täta läkar/ssk/arbetsterapuet-kontakter och provtagningar på psykiatrin, specialiserade inom adhd. Duschar MAX 2 dagar i veckan(håret ännu mer sällan) trots att jag arbetstränar på ridskola och har egen häst. Har slutat bry mig sen många år tillbaka om personlig hygien. Orkar mycket sällan träffa vänner. Har ständig värk i leder, muskler, höft, fingrar, axlar. Låsningar från nacke o ner i höften. Sover vidrigt dåligt trots 2 sömntabletter. Är svinnoga med rutiner och med mediciner. Har kraschat 3 ggr på olika arbetsträningsplatser de senaste 3 åren så fort jag ökar till 50% av min ordinarie arbetstid. Bryter ihopa och tappar det för minsta sak. Att hänga tvätt är överväldigande, tvätta, diska, städa.
Det sista man ska är att sitta hemma sysslolös! Det är det sämsta man kan göra! Rutiner är så himla viktiga, framförallt vid ångestproblematik och utmattning!!
Även om varje krasch varit ett nederlag. och även om jag hatar den jag blivit nästan dagligen, så är jag så tacksam för vården och att jag iallafall försöker ta mig tillbaka!
Hon borde ställa sig i kö till öppenvården inom psykiatrin i sitt län. Trots långa väntetider, så kommer de kunna hjälpa henne så mycket! Med eller utan sjukskrivning!
Mvh Psykiatriundersköterska
Hej! Jag som läkare tycker absolut att det låter som ett rimligt resonemang, finns ingen evidens för att sjukskrivning skulle hjälpa för en depression. Däremot tycker jag att förstahandsrekommendationen borde vara traumabearbetning hos psykolog. Har inte sett videon så kan inte uttala mig om hon har en faktisk PTSD diagnos men oavsett vad borde man hjälpa henne till samtalskontakt.
Jag undrar… skulle du kunna avgöra huruvida hon har PTSD om du hade sett videon?
Hej! Nej men man kan ju få vissa ledtrådar. Nu vet jag inte vad hon pratar om men om hon skulle beskriva symtom som mardrömmar, flashbacks, overklighetskänslor tex så kan man misstänka en faktisk PTSD diagnos.
Hej!
Jag har alltid undrat. Lär man ut på läkarlinjen att promenader botar allt, eller är många patienter så otroligt dåliga på att röra på sig så att de blir automatiskt friska av en liten prommis, eller varför är det alltid vårdens första förslag?
”Har du provat att ta en promenad?”
Svar från en annan läkare. Ganska tråkig kommentar tycker jag. Tror inte någon läkare påstått att man blir botad från sjukdom genom en promenad, men det ingår i vår uppgift att rekommendera regelbunden motion. Det hjälper det psykiska måendet och även sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, visst smärttillstånd mm. Och för att behålla så god fysisk funktion som möjligt så länge som möjligt. Och ja, väldigt många motionerar för lite.
Sen är det intressant att ett läger menar att läkare bara försöker pusha läkemedel och inte bryr sig om livstil/kost/motion, medan ett annat läger menar som du, att vi tror att lite motion ska bota allt.
Jag undrade genuint om patienter är så väldigt dåliga på fysisk aktivitet, så att det måste vara standardförslaget. Lite som it-support måste fråga om man har testat att starta om enheten och kolla att sladden sitter i.
Men ja, min personliga upplevelse är att många inom vården ber en ta en promenad och funkar inte det vill man gärna kasta SSRI på problemet. Det har dock hänt jättemycket de senaste åren och jag upplever att det erbjuds annan hjälp också!
(Jag kunde inte promenera bort min bipolära sjukdom, men fick äntligen rätt hjälp som 35-åring.)
Om en läkare till frågar om jag har funderat på att ta en promenad kommer jag att skrika rätt ut. Har du någon idé hur det känns att få höra något så banalt när man är på gränsen att ge upp?
Ingen frågar för att irritera dig utan för att det finns vetenskapliga bevis för att daglig motion hjälper vid ett flertal psykiatriska diagnoser. Det är vårt jobb att rekommendera det. I kombination med den medicinering och terapi som behövs. Vi frågar inte heller ”har du provat att ta en promenad?” som om en promenad skulle ha magiska effekter, utan för att det är relevant att veta om du kommer ut och går, om du kommer ut ur huset över huvud taget, eller ens upp upp ur sängen. Tycker du på riktigt inte att vi ska fråga det? Vi kommer fortsätta fråga om du är allergisk mot något och om du röker också.
Om du fått ett dåligt bemötande från sjukvården eller upplever att du inte fått den hjälp du behöver så är det självklart jättesynd. Men det är inte att någon har rekommenderat motion som är problemet.
Ingen läkare frågar om du funderat på att ta en promenad, K raljerar och visar sin okunnighet. Hoppa inte på det tåget utan ta samtalet om motion (samtalet alltså, inte en fråga om en liten promenad) för vad det är dvs. en del i ett tillfrisknande.
När jag var i en depression så fick jag rådet att promenera 30 min per dag. Jag gjorde det, fast först orkade jag bara 15 min. Samtidigt fick jag tabletter för att kunna sova och rekommendationer om att få till grundläggande rutiner, sömn och motion. Det hjälpte mig.
Från en snart färdig läkare: studier visar att för lindriga till måttliga depressioner har daglig fysik aktivitet bättre effekt än antidepressiva. Däremot för svåra depressioner behövs medicin för att få effekt. Så det är inte grundlöst att vi rekommenderar daglig promenad.
Aldrig fått det förslaget 😉 kanske för att jag just promenerar mycket.
Jobbigt är det när man fått åkommor som gör det svårare att promenera
Om det alltid är det rådet du får av läkaren så motionerar du troligen extremt lite och det skulle troligen hjälpa ditt i ditt mående.
Jag har flera medicinska problem och fysiska skador efter olyckor, och ingen läkare har någonsin sagt till mig att ”ta en promenad”, den enda som pratat fysisk motion med mig har varit sjukgymnaster som har sagt ”motionera och rör på dig så mycket du klarar av”, och det är helt rätt råd eftersom att bygga muskler hjälper till att minska smärtan.
Alltså nu kanske jag egentligen inte är rätt person, har inte varit med ens i det närmaste av vad hon har. Men så fel ute är ju inte läkaren, sen absolut att hon med så hemska erfarenheter kanske borde gå till experter på ämnet men utifrån det fysiska måendet är ju råden ungefär detsamma som man får när man har ångest och är deprimerad.
Läkaren har förmodligen rätt i sin bedömning när det kommer till sjukskrivningen, det är en väldigt ineffektiv åtgärd när det kommer till utbrändhet. Men det här är ju uppenbarligen en traumatiserad person. Hon försöker ju förklara hur hon tänker sjukt mycket på det hon varit med om. Varför erbjuds hon inte samtalsterapi? Det borde vara steg ett. Kanske också en KORT sjukskrivning initialt. Hon behöver hjälp av en specialistklinik eller organisation på det hon varit med om så att hon kan bearbeta det. Att höja medicinen utan att ha en långsiktig plan är ju bara att maskera grundproblemet. Sedan när det gäller utbrändhet har arbetsgivaren (vet inte hur det ser ut i hennes fall) ett stort ansvar och en viktig roll i rehabiliteringen. Arbetsgivaren har ansvar att anpassa arbetsförhållandena till den som blivit utbränd så att den kan komma tillbaka till arbetet. Finns hur mycket som helst att skriva om det här. Men får avsluta med att utbrända ofta inte blir tagna på allvar, framförallt inte från arbetsplatsen. Man bara lassar över den utbrändes ansvarsområden på någon annan som i sin tur blir utbränd och så håller det på. Ingen vill anställa en ny person för att ersätta den där som försvann för ett par år sedan som gjorde tre personers jobb…
Hur menar du att sjukskrivning inte hjälper vid utbrändhet?
Ett utbränd person som sover 20 timmar/dygn och inte ens orkar stå vid spisen och laga mat utan måste sitta på en stol är inte kapabel att jobba 100%.
Det är klart att en sysselsättning kan vara bra och hjälpsam, men det beror ju på hur djup depression och hur allvarlig utmattning man har? Man måste ju också ha en chans att få bearbeta allt som har lett fram till dagens mående – särskilt efter sådana extrema trauman som denna person har varit med om.
Ibland är en utmattad och/eller deprimerad person så sjuk att man inte ens orkar vara nära sin allra närmaste person, eller att momenten ”duscha och klä på sig” känns som att överstiga ett berg. Ett samtal med en myndighet eller exempelvis psykolog kan göra att man ligger helt däckad resten av dagen. Ibland även dagen därpå. Allting beror på var i sjukdomen man befinner sig – och hur mycket hjälp man har fått. Fokus kanske inte heller bör ligga på att sluta röka, även om det på sikt kan vara ett jättebra mål. När måendet är mer stabilt.
Håller med. Hade inte jag fått möjligheten att arbeta hemifrån för 1,5 år sedan i samband med corona så hade jag garanterat behövt sjukskriva mig eller gått in i väggen. Jag har kronisk depression men är fullt fungerande socialt, fysiska möten gör mig helt slut och gör att jag kan ligga däckad i 2 dagar. Tack vare hemmajobb har jag nu ork till vardagliga saker som dusch, städ, träffa en vän osv samt har ordning på min ekonomi.
Kanske är det något sådant vården borde erbjuda deprimerade människor i första hand? Att tvinga iväg någon som mår sjukt dåligt till en arbetsplats är INTE positivt bara för att personen ”gör något”. Det kan bli grova bakslag som icke-deprimerade människor inte förstår riktigt.
Precis! Det kan också medföra att man inte orkar göra något av det som man egentligen tycker om och mår bra av – vilket kan göra att depressionen blir ännu svårare och djupare. Vila, återhämtning (terapi/rehab), orka med sådant som på sikt också GER energi – sysselsättning ??
Åh! Ja. Jag var så sönder i början på förra året. Jobbade konstant och började utveckla panikångest med medföljande attacker stup i kvarten.
Hemmaarbete räddade dock mig! Mådde mycket bättre och lyckades sätta rutiner som vakna, frukost, promenad, dator, paus, promenad, lunch etc. Nu har vi dock fått besked om att man gärna ser att alla går tillbaka igen, men det har gett mig sådan ångest för det passar verkligen inte alla att jobba på kontor ?
Men precis så. Att ett telefonsamtal ”tar en hel dag” pga mental bearbetning både innan och efter. Har faktiskt aldrig sett någon uttrycka det!
Svårt att bedöma vilken typ av läkare hon träffat men av beskrivningen och utifrån de åtgärder de föreslår låter det som en allmänpraktiserande läkare, dvs den du träffar på vårdcentralen.
Hon verkar traumatiserad och det hon beskriver låter som PTS.
Bra råd att ta kontakt med Talita som kan hjälpa henne med kontakter till den vård hon behöver samt även nätverk där hon kan känna sig trygg och bekräftad. Vad gäller sjukskrivning behövs det för att häva hennes akuta symptom vilket kräver specialistvård. Så fort hon mår bättre är arbete en god idé men det kommer att kräva arbetsträning för att det ska bli bra. Det är förskräckligt att hon mår så dåligt och jag hoppas att hon får all hjälp hon behöver för att må bra.
Glömde skriva att mår hon överjävligt ska hon åka till psykakuten.
Bara att godkänna en kortare tids sjukskrivning kan ge deprimerade människor den boost de behöver för att orka ladda om. Det här vet man om man upplevt det själv. Det gör att man känner sig lyssnad på och får andrum, och i många fall kan lusten att sedan arbeta komma självmant. Jag hjälptes av hemmajobb med begränsad sociala kontakter samt antidepp, min utbrändhet flög iväg och att ta en dusch eller en tripp till tvättstugan blev liksom inte mount Everest längre.
Talita är ju en frikyrklig rörelse som vill bota med hjälp av kristendom och böner. Skulle inte rekommendera någon att söka sig till dessa homofober.
Det hade jag ingen aning om. Trodde det var en bra organisation som var opolitisk och religöst obunden. Sedan kan de så klart göra bra saker oavsett. Men hoppas att de inte propagerar religionen på de sköra personer de möter.
Nä, rekommenderar hellre att fråga tex Inte din hora eller andra ideella föreningar och nätverk av personer med erfarenhet.
Hellre att en trasig människa blir helad genom det än att gå om kring med ångest och eventuell PTSD. ?♀️
Varför kallar du dem homofober?
Saxat från Talitas egen text om sig själva:
”Med kristen grund menar vi:
•Att varje människa är värd att älskas och bemötas med intresse, respekt, hänsyn och utan fördomar.
•Att varje människa har en fri vilja som måste värnas, lyssnas in och respekteras.
•Att varje människa är skapad med ett unikt syfte.
Vår värdegrund handlar om att sträcka sig ut till de medmänniskor som behöver det mest. Vi tror att det största problemet i världen idag är att vi människor älskar för lite och dömer för mycket. Enligt vår övertygelse är Guds kärlek ovillkorlig och vi försöker kommunicera den kärleken genom allt vi gör. Att skuldbelägga eller fördöma individer går helt och hållet emot våra värderingar. Därför är det fullständigt självklart för oss att varje människa äger rätten att definiera sin egen sexualitet och identitet. Likaså att varje kvinna har rätt att besluta om hon vill göra abort eller inte.”
Det stämmer att de som driver Talita är kristna, men de är också utbildade traumaterapeuter och har ett ettårigt rehabiliteringsprogram som inte alls går ut på att bota med bön, utan på att bearbeta sitt trauma, få möjlighet till arbete eller studier och sakta börja bygga upp tilliten till andra människor igen.
Fast är det en regelrätt PTSD som ska behandlas låter en 1-åring utbildningsbakgrund som en väldigt sparsam grund att stå på för att behandla ett så pass allvarligt tillstånd. Mycket bättre isåfall att söka sig till en traumamottagning och få träffa en leg psykolog.
”Men i en predikan från Fridhemskyrkan den 15 mars i år kan man höra Talitas grundare och hennes man berätta om hur de lyckades framkalla ett mirakel som kunde bota en av de unga kvinnor som sökt hjälp hos både dem och psykiatrin utan att lyckas.
Tack vare att hela personalstyrkan gemensamt fastade och bad under en vecka blev flickan inte bara av med sina självskadebeteenden utan också frälst.
Hon kunde döpas tillsammans med ett par av de andra utsatta tjejerna som fått stöd. ”
https://arbetet.se/2020/10/28/kallkollen-brister-nar-aktivister-och-frikyrkliga-vill-in-i-svensk-sexualundervisning/
Utnyttjats? Hon har alltså varit sexslav? Hur tänker hon. Att det hon jobbade med skulle få henne att må bra? Hon var väll redan skör innan. Helt obegriligt för mej att hon valde att sälja sin kropp. Fanns många andra alternativ. Andra jobb och plugga etc. Förstår det inte.
Trodde att hon skrev något på sin blogg för många år sedan att hon valde att sälja sin kropp eftersom hon inte kunde leva på sin konst. Men horeriet kanske är ett konstprojekt, vem vet.
Att sälja sig sexuellt är väl oftast främst ett självskadebeteende som grundas i psykisk ohälsa och tidigare erfarenheter, och ytterst sällan för att någon ”behöver cash”. Pengarna blir bara som en snabb bedövning av smärtan. Precis som ingen väljer att bli beroende av heroin så tror jag ingen väljer att sälja sig…
”Horeriet” är ett otäckt ord tycker jag. Varför skriver du inte prostitutionen?
Vårdcentralen är ett första steg där man frågar hur man ska gå vidare. I dag räcker det inte bara med en vårdcentral tyvärr, man måste leta på rätt inriktning. En läkare på en vårdcentral har inte samma special utbildning som den som läst inriktning på psykologi och trauman.
Läkaren gav goda råd och kan tyvärt inte göra mer då man måste söka specialist eller få en remiss.
Ingen ska behöva må dåligt men tyvärr måste man jobba lite själv och ta till sig det man hör även om det är jobbigt. Att sluta röka kan ge tillbaka tex aptit m.m
Jag hoppas att hon mår bättre snart och ni andra som läser detta snart mår bättre. <3
Läkare på vårdcentral är specialist i allmänmedicin, dvs specialist på att vara bred och kunna lite om mycket. I denna specialistubildning ingår att jobba några månader inom specialistpsykiatrin , s.k randutbildning. Så nej, de är inte specialister i psykiatri men de är specialister med kompetens att slussa vidare till rätt instans!
Viktig poäng. Dessutom bör två behandlingsförsök göras på primärvårdsnivå ( d v s vårdcentral) innan remittering till psykiatri för PTSD-behandling.
Jag kan förstå detta ur vårdens synvinkel till viss del. Det man bedömer är arbetsförmågan, sedan spelar det ingen roll om man har diagnosen X eller diagnosen Y. Kan man arbeta så ska man. Kan man arbeta och samtidigt få vård, som medicin, terapi, sjukgymnastik o.s.v. ja då ska man det, antingen deltid eller heltid… Många trycker på att ”jamen jag har ju faktiskt blivit utsatt för blabla” eller ”jag har faktiskt cancer” men en diagnos eller ett trauma är inte ett likhetstecken med att få bli sjukskriven. Arbetsförmågan avgör.
…Men jag kan också förstå henne ur personlig synvinkel då jag var utbränd för några år sedan och sökte vårdcentral. Läkaren jag mötte på vårdcentralen verkade inte ha en aning om vad orden stress eller utbrändhet betyder. Hon hävdade bestämt ”jag kan inte sjukskriva dig för att du är trött förstår du väl?” när jag beskrev mina symtom som var: trötthet, oförmåga att fokusera, mycket gråt av inget särskilt, huvudvärk, hjärtklappning flera ggr per dag, irritation, insomni, noll energi o.s.v. Till slut grävde hon upp i min journal att jag för 10 år sedan fått medicin mot depression och då var hon lättad för då förstod mitt problem – ja tyckte hon själv alltså. Jag sa att jag inte accepterar SSRI eller annan medicin då jag inte led av depression utan till 100% hade bränts ut av mitt arbete. Enda chansen för mig att få två veckors sjukskrivning var om jag gick med på att medicinera (3 olika piller). Så jag blev utpressad av henne helt enkelt. Jag ljög och sa jag skulle ta pillrena, skyllde två veckor senare på biverkningar, fick ytterligare två veckors sjukskrivning och tack vare den lilla vilan kunde jag ändå få lite andrum från mitt galna jobb. Mina chefer hade inte gått med på att ändra mina arbetsuppgifter om inte läkaren (tack vare mitt ettriga tjat) sjukskrivit mig. Blir rädd av tanken på hur jag hade mått om jag inte fått den lilla sjukskrivningen. Ibland är det just en paus man behöver och bara för att man får några veckors sjukskrivning så betyder det inte att man måste fastna där och inte jobba på flera år (jag snittar sedan dess på 3 sjukdagar per år).
Vården är speciell och kan man inte hantera den blir man lätt överkörd… Hoppas Hanna får hjälp på något vis.
Jag har skrivit det förut. Anmäl till patientnämnden och IVO om du blir dåligt behandlad eller inte hjälpt av vården. Vi betalar höga skatter och har rätt till vård.
Fast man har inte rätt att diktera exakt vad vården ska bestå av! Ett bra bemötande är självklart, det kan (och ska!) alla prestera, men att patientens och doktorns åsikter om bästa behandlingssätt går isär är ju inte ovanligt. Bäst är så klart en allians. Men är man missnöjd med en doktor kan man ju kräva att få träffa en annan. Eller byta vårdcentral.
Men om läkaren inte förstår patientens problem är det svårt att förstå hur patienten ska behandlas. Jag har mötts av många oförstående läkare och psykologer. Har inte fått någon behandling som hjälpt mig. Man rättar sig efter läkaren, man har ingen självkänsla eller ork att stå på sig.
Jag håller med där, detta var dock ett antal år sedan och jag tror tyvärr jag inte hade haft orken att driva något sådant med tanke på mitt mående då. Men det var en erfarenhet jag lärt mig mycket av.
Alltså Mona.. har hon alltid varit som hon är idag? Första stycket i sista inlägget klagar hon på att Stockholm är fullt av folk i pandemitider, för att sedan berätta att hon själv varit hos veterinär, på ett event samt ett frisörbesök den dagen. ? Nu har jag inga problem med det, älskar och njutet av att samhället är öppet igen, men om man ska klaga kanske man inte själv ska vara en i gänget på det man klagar på..?
Hur många gånger i månaden gnäller hon på sin make som hon älskar mest i hela världen, men gnällas ska det i tid och otid ?
Klaga på mannen gör hon ju för att få till ett ”roligt” inlägg.
”Min man kastar aldrig tomma toarullar, så det måste jag göra…” Ok.
Jag som tidigare utbränd förstår verkligen läkarens pov, det blir verkligen värre när man går hemma och bara umgås med sina tankar.
Problemet när det gäller utmattning är att man inte ORKAR annat än vara hemma i princip. Vissa får vara glada om de orkar ur sängen. Så för att komma till den där första orken eller ”uppen” så behöver man få vara legitimt sjukskriven för att först få vara sjuk, sen jobba med sig själv för att bli frisk. SEN kanske man kan eventuellt snacka om att börja gå till ett jobb.
Exakt!! En sak i taget.
Det var längesen jag läste något mer empatilöst än de flesta kommentarer i detta fält. Och då kollar jag ändå Flashback ibland…
Intressant hur olika man kan läsa kommentarer. Jag tycker tvärtom att det är bra kommentarer som belyser både Hannas sida av saken och hur läkaren säkerligen tänkt. Jag har läst alla och tänkte snarare att det är en bra diskussion.
Vad är det som är empatilöst här, tycker du PL?
Har en kompis som lider av utmattningssyndrom. Hon har varit hos vårdcentralen otaliga gånger och bett om sjukskrivning men de sade nej. De sade att hon borde söka sig sig till en psykolog vilket hon gjorde och gick väl dit åtta gånger kanske. Hon blev inte hjälpt (enligt vad hon sade) men de kunde inte fortsätta behandla henne då hon inte vill äta vare sig lugnande eller antidepressiva. Hon har vänt sig till psykiatrimottagningarna som har sagt att de inte tar hand om henne då hon inte är självmordsbenägen så hon vände sig igen till vårdcentralen där de sade att det hänger på henne nu för att vilja må bra. De bad henne gå ut och röra sig och göra fysiska aktiviteter vilket hon gör men som hon säger inte hjälper heller. Men sjukvården har satt ner foten och hon får inte längre någon hjälp.
Å sen undrar de varför självmord ökar?
Helt stört. Måste vara fruktansvärt att ingen hör en.
Dock så är det inga fel på henne över huvud taget. Hon överdriver något fruktansvärt och tycker mer synd om sig själv än att faktiskt hjälpa sig själv. Min bästa kompis har försökt begå självmord många gånger och har legat inne på psykiatrin och fått hjälp. Vi har en ansträngd psykiatri och de kan inte ta hand om personer som mer eller mindre kan lösa sina problem på egen hand.
Glad över att inte vara vän med dig…
Hon har träffat psykolog. Vägrar antidepp. Det enda hon vill är att bli sjukskriven vilket aldrig är hela lösningen. Vilka fler alternativ tänker hon finns? Vill man inte ens testa lite SSRI är specialistpsykiatrin helt fel ställe att vilja gå till ?
Det var liknande för mig. Jag blev deprimerad för över 7 år sen och fick panikångest för minsta lilla så jag fick agorafobi. Sökte psykolog och de sjukskrev mig i 2 år men bad de mig att gå vidare, de sa att de inte hade resurser att hjälpa mig längre. Det gick bra ett tag men 2017 började jag få jobbiga smärtor som jag fortfarande lider av så jag har inte jobbat nu i massa år, jag lever på min man och vi har en väldigt bra ekonomi vilket jag är väldigt tacksam över. Har inte ens ork eller ens motivation för det. Att bara åka in till stan eller besöka folk så känner jag att man har gjort ett rejält projekt. Idag känner jag mig dock inte deprimerad. Kan dock få ibland hopplöshets känsla.
Men litar inte till 100% på psykologer, vågar faktiskt inte söka hjälp igen. Istället försöker jag promenera när jag inte har smärtor och jag och min man försöker ha lite mål och planeringar varje år. Dessutom tar jag ut atarax vartanattat år hos vårdcentral.
Tycker också läkarens råd är bra, sen hade hon behövt träffa psykolog antagligen och det borde denne läk kunna ordna remiss för om så önskas. Men hade hon berättat om sitt föregående liv för läkaren? Visste denna person om hennes historik? Tänkte det är konstigt att en person som är uppenbart traumatiserad inte får kontakt med psykolog.
Okej my bad det verkar ju som om hon berättat eftersom läkaren sa att det var som semester att vara i växsjö
Jag undrar en grej. Alla som gnäller på vården, gör de någonting för att förändra den? Hade velat se att alla som tycker att vården ska hjälpa med allt själva utbildade sig till vårdpersonal. Tycker många har en inställning typ ”vården ska lösa alla mina problem NU” (utan att de själva ska behöva göra ngt). Men då kanske man själv ska bidra genom att bli läkare?
Det här var bland det dummaste jag hört! Självklart har vi alla rätt till adekvat vård utan att varenda en ska behöva utbilda sig till läkare för att behandla sig själva.
Inte behandla sig själva? Vart fick du det ifrån? Jag bara menar att alla skriker att de vill ha hjälp och som du säger ska ha rätt till adekvat vård, men det får vi ju inte om inte någon utbildar sig. Så, fler kanske ska bli läkare? Så blir vårdköerna mindre. Man kan ju inte bara anta att det ska lösa sig och att alla andra ska lösa problemet?
Jättemånga vill utbilda dig till läkare om du inte känner till det? Knappast där problemet är.
Ja, jag röstar för att höja skatter och ge mer till välfärden. Samt bidrar genom att betala hög skatt.
Å min herre!!
Tror du ens alla som söker till läkarutbildningen ens kommer in? Jag baxnar av din kommentar. Fantastiskt lösning du kom med där. Vill du ha hjälp av läkare, bli en själv.
Vet inte ens om jag ska skratta el gråta över din kommentar.
Verkligen hatar att folk här inne som leker psykologer som säger så här ska du tänka, så här ska du göra för att må bra. Bara sluta. Ni är inte experter överhuvudtaget. Ni skriver som att ni har lösningen på all psykisk ohälsa. Allas ohälsa behandlas inte på samma sätt för vi är olika och funkar olika.
Sen så kan rekommenderar jag klippet tänkt till saker du aldrig vågat fråga nån som sålt sex!
Hon borde få 2v sjukskriven till att börja med plus samtalsterapi!
Vad vill hon bli sjukskriven från? Har hon ett jobb nu eller är det soc som ställer krav att hon måste söka jobb och sånt.
Man har väl inte sjukpenning om man inte jobbar?
Jo det kan man ha, ditt jobb skulle ju betalat 2 veckor, sen tar FK över.
Samhället (läkarna) borde fan slå på stora trumman här o lägga in den högsta växeln dom har, lämna över henne till psykiatrin o ge stöd o hjälp. Att sjukskrivas är både bra & o-bra, men en kort period verkar det – i kombo med samtalsterapi – verkligen behövas här.
Hoppas verkligen att hon får hjälp för med hennes (förmodade) självhat osv så krävs ett bra jävla team för att få henne att må bra.
Talita är en väg in för henne.
Jo men det är väl inte svårt för vc att skicka remiss till psykiatri el liknande (men lång väntetid brukar det vara).
Undrar varför man vill bli sjukskriven om man inte är berättigad ersättning om det nu är så.
Ja du? För att du annars anses vara arbetsför och tvingas arbetssöka kanske? Tror du att folk får gå o dra fötterna efter sig bara för att dom inte har ett jobb just för tillfället?
Såg henne på Norrtäljebussen för många år sedan, var efter någon dokusåpa hon varit med i.
Har aldrig sett en så ångestdriven människa. Slet upp en Lergiganburk och tog em tablett var femte minut. Såg ut som hon ville krypa ur sitt skinn. Var läskigt att se. Hennes demoner är många och stora.
Prata med en diakon kan vara en idé ifall psykiatrin inte hjälper.
Härlig kommentar! Du verkar gullig 🙂
Förstår att det är mycket, mycket svårt för Hanna Widerstedt. Kan vara mycket svårt att få hjälp, när man är och traumatiserad och utbränd. Har försökt i många år för egen del. När man träffar mig kan jag verka vara som en person utan större problem och det tycks ha varit så som många läkare och psykologer uppfattar mig trots det jag berättar om vad jag varit med om och hur mitt liv ser ut och hur jag känner mig. Det är bra att gå promenader och aktivera sig, vilket jag har gjort nästan varje dag i ett års tid, men det har inte löst just mina problem. Traumatiseringen kvarstår, har aldrig fått behandling för den. Tar nu antidepressiva, men det hjälper inte heller mot traumatiseringen. När man blivit traumatiserad är man psykiskt sjuk då? Det finns något som heter KOMPLEX PTSD, vilket jag tror att jag lider av, det är när man under lång tid utsatts för trauma på trauma, vilket Hanna Widerstedt har gått igenom. Det är mycket, mycket skadligt, det tar i stort sett all ens energi. Ingen läkare har någonsin sagt att jag lider av komplex ptsd.
Så fin kanin. Ibland finner man så mycket tröst i ett djur. ❤️ Jag hoppas Hanna mår bättre snart.