Prata om PMS

Idag vaknade jag fri från karantän men med en enorm PMS. Hela dagen kändes meningslös och jag ville bara stanna i sängen och gråta. Jag vet ju att det är PMS så det är inte hela världen men det är ändå jobbigt att känna såhär varje månad. Jag har ätit antidepp för det tidigare men jag försöker tackla det utan medicin. Det brukar hålla i sig i två dagar och det är bara låta dagarna gå och vara snäll mot sig själv. // Isabella Löwengrip

PMS har blivit lite av ett skällsord, någonting som slängs i ansiktet på en kvinna, som en man av någon anledning irriterar sig på.
”Vaddå, haru PMS eller?”
Jag har aldrig hört en kvinna uttrycka sig på det viset, och jag hoppas att jag slipper det fortsättningsvis också.

Jag själv lider inte av någon PMS alls att tala om, men har förstått att det är ett ganska stort problem för många kvinnor. Många influencers delar med sig av sina erfarenheter av detta på sociala medier, vilket jag tror lett till att av-stigmatisera det en smula.
Det är vanligt, det är inte att vara på dåligt humör och det kan på riktigt påverka människors liv och vardag något alldeles enormt.
I början av året läste jag den här artikeln om PDMS (som jag kom att tänka på när jag nu läste Isabellas inlägg.)

Tänk dig att bli dumpad av den du älskar – en gång i månaden.
Det var verkligheten för Jörgen, 49.
Hans sambo My, 42, har gjort slut med honom flera gånger – och alltid mellan ägglossning och mens. – Vi skulle sälja huset och flytta isär, sen kom mensen och då skulle vi fortsätta vara ihop.

Mys PMDS får henne nämligen att tvivla på deras kärlek.
Nu berättar de hur diagnosen påverkar deras liv och vardag, vilka strategier de hittat för att hjälpa varandra och hur de kämpar för sin relation. – Jag tänker att det är bra att vara öppen, säger My.

PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom, som ofta beskrivs som en allvarligare form av PMS, som ger psykiska besvär och svåra humörsymtom, enligt artikeln.
Det låter helt fruktansvärt, för alla inblandade.
Nu beskriver artikeln PMDS och inte PMS som är det Isabella skriver om, men att prata mer öppet om båda diagnoserna tror jag kan få fler att våga söka hjälp, istället för att bara lida i det tysta.

*tumme upp*

170 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Kanske alla lögner som kommer ikapp henne en gång i månan…. 😉

    Så jäkla trött på mansperspektivet på kvinnofrågor som i artikeln från expressen. ”Såhär hemskt är livet för Jörgen som lever med hemska my hela livet” snarare än ”såhär hemskt är det för my att varje månad må skit och tvivla på allt för att sedan få skuldkänslor och ångra allt”. PMDS är säkert värre för Jörgen som inte har sjukdomen än med My

      Alltid så synd om män ? suck.

      Det är första gången jag ser ett mansperspektiv på pms. Tyckte det var intressant och Jörgen är en jävla hjälte som står ut. Om en man hade gjort detta mot sin fru oavsett sjukdom så hade alla kvinnor vrålat ”dumpa!” i kommentarerna.

        Man väljer inte att ha PMS. Om män hade lidit av något liknande så hade man för länge sedan forskat fram ett läkemedel mot PMS som funkade. Och en man som är sur eller två dagar per vecka är nog inte ovanligt i vilket fall. Det räcker väl med uteblivet sex efter att tjatat om det…

          Finns mycket man inte väljer i livet. Men man kan alltid välja hur man hanterar det.

            Läs på om PMDS. Det går att försöka hantera det, men det som händer i kroppen går inte att förklara.

            Lider du inte av det, så sitt inte o skriv att man väljer hur man ska hantera det.

              Går inte att förkla? Handlar väl om att könshormonerna dippar då i cykeln?

            Är du så här ignorant? Mycket kan man välja hur man ska hantera här i livet – tandvärk, skilsmässa, t o m en sjukdom – men sina hormoner kan man inte riktigt påverka hanteringen av.
            PMS är i vissa fall att jämföra med en depression. Talar du om för den som är deprimerad att ”hantera det bättre”?
            När PMS sätter in väller känslorna över dig som en jävla ångvält. Det går inte att värja sig. Klarar du inte då av att aktivt, hela dagen, tänka på att det är PMS du lider av så kommer du känna känslorna och tänka tankarna och tro på dem och värst av allt agera utifrån dem. Och även om du klarat av att aktivt tänka på din PMS så kan en strumpa slängd bredvid tvättkorgen få dig att ryta till som en rabiat hund. Det tar millisekunder.
            Och detta är inget jämfört med de stackars satars som blir självmordsbenägna under dessa dagar. Men de kanske bara kan försöka hantera de där tankarna lite bättre. Snälla utbilda dig inte till något yrke inom vården.

          Vilken härlig syn på män du har. Jag har varit ihop med en del men aldrig träffat någon som surar efter uteblivet sex.

          Nej, man väljer inte pms/pmds men man väljer heller inte adhd, borderline, bipolaritet osv osv. Man kan skylla lika lite på dessa diagnoser som pms, men man kan förklara, berätta och ta eget ansvar.

          Det finns medicin mot pmds, jag äter den själv.

            Har också PMDS och testat alla mediciner. Inte hittat någonting som fungerar ännu och vården har inga svar och vet inte vad dom ska göra. Det finns extremt lite forskning kring sjukdomen, det är ofta en kamp för kvinnor att bli trodda och kan ta flera år att få en diagnos.

              Ja men så är det ju med många sjukdomar, det finns ingenting som fungerar klockrent mot borderline heller. Eller mot cancer eller diabetes.

              Betyder det att det aldrig är intressant att höra om sjukdomen från ett annat perspektiv? Bara för att andra parten är en man? Hade det varit skillnad om de intervjuat ett lesbiskt par där den ena har pmds och den andra inte?

          Det finns redan massa läkemedel mot pms. Tyvärr har propaganda från bla influencers gjort att många kvinnor är så rädda för att få medicinsk hjälp med sin hormonella obalans att de väljer att fortsätta lida istället.

            Spännande, jag skulle vara med i en studie för ett läkemedel man håller på att ta fram nu. Det skulle vara det första enligt uppgift, och släpps inte förrän om ganska många år. Vilka läkemedel är det som finns menar du, förutom antidepp?

              Får man fråga vilken studie? Jag har också pmds och är väldigt nyfiken

                Jag vet faktiskt inte vad den heter. Det var en spruta man skulle ta en gång i månaden och som tydligen skulle hjälpa mot pms och pmds, var den andre eller tredje studien i ett internationellt samarbete och det hade mottagits väldigt väl i den/de första omgångarna. När jag frågade om när det isf skulle komma ut på marknaden fick jag svaret att jag kanske skulle hinna få det innan jag kom i klimakteriet. Jag är 35 ?

                      Det hade jag ingen aning om, vad tråkigt, de första resultaten var ju så lovande.

              Det är inte det första. Premalex är ett läkemedel mot pms, låg dos två veckor per månad. Menar du att det inte är ett läkemedel mot pms bara för att det i annan dos och dagligen kan användas mot depression?

                Premalex används som läkemedel vid pms men behandlar ju endast symptomen och inte grundsjukdomen sas. Du kan läsa mer i länken här:

                https://www.lifesciencesweden.se/article/view/479033/far_finansiering_for_studie_pa_svar_pms

              Spironolakton kan användas vid pms. Premalex har indikationen PMS. kombinerade p-piller eller gulkroppshormon är andra möjliga behandlingsalternativ. Inte säkert att allt funkar för alla, men det finns läkemedel.

            Vad är det för propaganda? Jag tycker jag hela tiden hör influencers hylla läkemedel i stil med Premalex, t.ex systrarna Lagergren, och Jessica Lasses och Malin Gramer.

          Män dör av prostatacancer hela tiden och ändå har man inte ens forskat fram ett tillförlitligt sätt att screena för det…

            Och var tionde kvinna lider av endometrios som tar 8 år att få diagnos. Kvinnovården är sämst

      Haha, håller med i din sakfråga. Vet inte om de har haft fler artiklar som var från kvinnans synhåll?

      MEN det kan ju vara extremt jobbigt att leva med någon som mår dåligt. Det gäller ju även för dem som lever med människor som har ångest, tvångssyndrom, PTSD, trauman, alkoholism, annat missbruk, vissa diagnoser etc. Det är så klart i första hand jobbigt att vara den som mår dåligt. Men det är också oerhört jobbigt, och frustrerande, att stå bredvid och se den man älskar må dåligt. Särskilt om man då också blir utsatt själv för den andres humör/mående/vad det än må vara. Därtill ”får man inte” prata om det eftersom det ju i huvudsak är synd om den som primärt mår dåligt.

      Hur ofta läser du om pms/pmds ur en mans perspektiv? Det här är första gången jag gör det och jag tycker det är intressant.

        Jag menar inte att hans åsikt inte får framhävas utan håller med om att det kan vara intressant. Syftar snarare på hur artikeln vinklas som att det är han som lider mest, samt hur det är konstigt att framhäva hans livssituation i en artikel där båda parterna intervjuas. Artikelns rubrik säger ju rättså mycket om det tycker jag. / trådstartare

          Då håller vi helt enkelt inte med varandra. Nu är artikeln låst men när jag läste den tycker jag att även hennes lidande kom fram. Däremot tycker jag verkligen att det är viktigt att det även skrivs om hur omgivningen påverkas av pmds och jag anser att det är intressant att läsa om hur även mannen mår dåligt av att bli ”utsatt” för pmds varje månad. Det drabbar ju båda i paret.

          Hade det fungerat bättre för dig om de intervjuar ett samkönat par med samma problematik?

      Fast det är synd om Jörgen som måste stå ut i ett sådant instabilt förhållande

      Det är ju synd om Jörgen. Jag tycker det kan jämföras med att leva med någon som har en depression. Ja, det är jobbigast för personen som är deprimerad, men man ska inte förringa hur jävla jobbigt det är för personen som lever med dem deprimerade heller. Ingen dans på rosor.

      Fast jag hade tyckte det varit jävligt obehagligt om min partner skulle dumpa mig varje månad.

      Varför ska det alltid bli en köns diskussion? Båda lider nog. Stort av han att orka stanna kvar dessutom

    Har just vaknat ur min pms, eller pmds som jag misstänker att det är. Det är verkligen påfrestande att känna sig så fruktansvärt deprimerad och skör ”utan anledning”. Stor kram till alla er där ute som är i det just nu ?

    Jag hade inte klarat min PMS utan antidepp… Det var helt omöjligt att få jobb och relation att fungera tidigare under dagarna innan mens. Antidepp var en life changer!

      Jag funderar på att börja med antidepp just pga min pms. Måste antidepressiva tas alltid eller endast dagarna innan mens?

        Man kan ta dem bara dagarna innan mens men sen tar de ju ett par dagar att verka med. Jag tar mina hela tiden istället, känner ingen skillnad i humör då innan mens 🙂 Innan jag började med detta var det seriöst existentiell ångest, vredesutbrott och tårar varje gång…. Det är inte hållbart.

        Finns en specifik anti-depp (Premalex), gjord för att tas enbart dagarna man mår dåligt! Vanliga ssri- behöver man ta varje dag för bäst effekt.

          Ok, har testat Premalex men det funkade inte alls bra på mig tyvärr.

            Jag har sertralin istället och äter de bara två veckor, dvs från ägglossning till mens. Skillnaden är att premalex är ansökt och godkänt för just pmds, egentligen är det escotalopram. Båda är ssri, och fungerar som all annan medicin lite olika i olika kroppar. Jag får minskad sexlust av escitalopram (premalex), men inga biverkningar av sertralin. Obs att jag inte är deprimerad i övrigt, medicinen är endast mot överjävlig pms.

      Samma här. Har pmds och har provat allt. Det enda som hjälper är en mycket låg dos Escitalopram dagligen för att sedan ta två tabletter under den faktiska pms-perioden. Rekommenderar detta till alla där ute som lider i det tysta. Visst, det är antidepp med allt vad det innebär, men sett till att vara en outhärdlig Hormonella mot både mig själv och min omgivning är det värt det. Alla dagar i veckan.

        Jag gör likadant, låg dos hela tiden av escitalopramen. Testade att bara ta vid pms men fick ingen ordning på det eftersom den inte alltid kom vid samma tid och har stökiga hormoner. Life changer!

          Hade Premalex först och fick göra likadant med den då det inte fungerade att bara ta under själva pms:en. Utsättningssymptomen blev ohanterliga. Såg att någon skrev ovan att man bara tar viss tid i månaden men nej, det funkar inte för alla. Skulle dock gärna ta en ny medicin som inte var antidepp. Trots allt blir ju alla känslor liksom lite slätstrukna, sämre sexlust mm. Biverkningar som man kan leva med men det blir lite pest eller kolera av det hela.

      (Nu stör jag mig massor på att jag skrev ”life changer” istället för ”life saver” eller ”game changer”. Mvh OCD

        Och nu stör jag mig på att jag glömde den sista parantesen.)

          Och nu kanske på att du stavade ”parentesen” fel. Obs, retas bara.

    PMS är hemskt. Men är det verkligen stigmatiserat? Jag jobbade förut på en arbetsplats där två av mina närmsta medarbetare använde sin PMS för att få fördelar hela tiden. De blev tvugna att jobba hemifrån några dagar i månaen pga PMS, de måste få egna rum (vi satt i öppet landskap) pga PMS, de kunde inte ringa upp en ökänd jobbig kund pga PMS and so on. Chefen tassade på tå runt de här två och lydde deras minsta vink, han verkade fullkomligt LIVRÄDD för dem! Så på den arbetsplatsen snackades det PMS typ alltid ?

      Vek chef. Jag är själv chef och vi brukar hantera det på andra sätt. Har många kvinnor i min grupp så det är mer ”det är som det men detta är en arbetsplats och antingen jobbar man eller går hem”. Alla är ok med det.

      Låter lite som vissa tjejer i skolan som har mens typ två gånger i veckan för att slippa gympan.
      (Och innan nån börjar: det var så i min klass när jag gick i skola/gymnasiet att de som hade manliga idrottslärare kunde dra mens-kortet för att det ”var så pinsamt att duscha med mens” eller annat som mannen i fråga inte vågade argumentera emot för 1. Man 2. Manlig idrottslärare i delikat diskussion om unga tjejers biologi.)

        Jag förstår att det kan låta konstigt om man själv inte lidit av det men jag kan bara tala för egen del, jag förstår dem. Om dessa kvinnor verkligen drabbas av PMDS så är det inte att leka med. Kroppen går in i nåt slags krisläge och jag fick också lätt utbrott, kände mig värdelös och fick social fobi och problem att prata med folk. Detta alltså bara dagarna innan mens och när mensen väl kom så släppte det gradvis. Lider man av det kan man behöva få lite stöd från jobbet så misstro inte folk i onödan..

        Haha det var jag! Var en jävla sorg den dagen manliga gympaläraren slutade och den kvinnliga började.

    Jag har svår pms kombinerad med pcos och har helt oregelbunden mens så det är omöjligt att förutsäga min pms. Har börjat med minipiller som håller mig mens-och pmsfri. Har bokstavligen räddat mitt jobb, relationer och mer.

    Rekommenderar Wo ho från Elexir Pharma till alla er som också har PMDS och inte står på SSRI eller Hormonellt preventivmedel. Funkar för mig och många andra ?

    Stör mig på tjejer som ”skryter” om vilka monster de blir när de har pms. Hänt så många gånger att jag fått sms i stil med ”hahahaha men jag dör, jag har alltså precis klöst X över hela ryggen för att han kom hem med fel choklad. Han blöder t.o.m”.
    Är det verkligen roligt?

    Lider själv inte av pms. Blir inte arg eller sådär, däremot kan jag ibland, kanske nån gång per kvartal bara, bara tappa det. Jag som är en glad och positiv tjej, nära till skratt, går runt och känner att ”livet e nice”, kan ibland bara tappa det helt. Jag blir ledsen, tom, känner att det är fel på mig, att ingen vill ha mig, har inga vänner, och vill bara dra mig undan.
    Det är då jag tackar mina hörlurar så jag kan stänga ute alla på jobbet och bara kötta på. Hade en sån dag, nästan två, i tisdags och onsdags.

      Självklart är det inte roligt med misshandel, tycker dem det så har de ju grova personliga problem. Däremot är det fullt möjligt att bli personlighetsförändrad av PMS och överdrivet känslig och ledsen/arg, men det är sällan något som personen som drabbas av det njuter av. Slutar ju ofta med riktiga bråk och kanske till och med att man gör slut.

        Hon som klöste killen tycker inte det är roligt med misshandel egentligen, hon ville bara att man skulle skratta åt hennes beteende, att hon gick från snäll till monster och att det var ”charmigt”.
        Vet att jag svarade ”fyfan. Stackars x”, för jag tyckte det var extremt. Hon blev sur för att jag inte skrattade???‍♀️

      Låter snarare som att det är betydligt värre bakomliggande problem än PMS på dessa personer du har i din omgivning.

        Det här har bara en. Men att ”skryta” om sitt ”charmiga” beteende och vilja att man skrattar tycker jag mig höra överallt. Även i tjejsnackspoddar på den tiden jag lyssnade på det.

      Håller med. De tjejerna är ju inte så mycket bättre än snubbar som ”får blackout av ilska” och drämmer till sin flickvän?? Vuxna människor måste kunna kontrollera sig. Kan se inte det behöver de behandling.

      Haha nej det låter sjukt. Man måste kunna kontrollera sina känslor och impulser oavsett hur hormonellt eller jävligt det är.

      Nej verkligen inte ok. Läskigt med folk som blir aggressiva ju, nästa gång kanske de ger sig på ett barn, ett djur eller kanske en gamling? Eller är det just den manliga partnern som får ta allt? ? Full förståelse för att man kan behöva dra sig undan, sänka kraven och kanske behöva sjukskriva sig men att bli aggressiv mot andra, det finns ingen ursäkt. Man bör inte beblanda sig med andra om man är så våldsam, oavsett orsak och den enda som har ansvaret är en själv!

    Tycker det värsta med detta är hur Isabella beskrev hennes PMS efter hon skilt sig. Som att det egentligen inte var så stort problem och att Odd i princip tvingade henne att äta antidepp mot det.

      Den här månaden tror jag allt förstärktes av att de inte kom iväg på sin resa och nu är de låsta med barnen på obestämd tid. Exmannen får barn men hur blir det med barn för ILs del? Paul vill ju flytta till Schweiz, ska IL veckopendla med det gemensamma barnet? Och hur skulle hon klara sig utan sin alltiallo?

      Ja, jag minns det också. Sättet hon skrev om honom efter skilsmässan var extremt oschysst. Men nu har hon ju en ny diagnos att skylla allt sådant på….

      Just ja, PMS-problemen som förstärktes av exet men sedan försvann. Ok att allt känns värre om man är i en dålig relation men att gå ut med det, så himla taskigt.

      Jag har aldrig haft PMS annat än när jag varit i en relation med någon. Ut med karln, och PMS:en är puts väck. Det är mitt tips.

    Herregud, tänk om det är PMDS jag har! Jag blir helt övertygad om att min sambo ska lämna mig för att jag är så värdelös, ful & äcklig, precis dagarna innan mens! Då är jag snabb på att dra mig undan, förklara för honom varför vi inte ska vara ihop mer, dra igång onödiga gräl eller argumentationer där det alltid slutar med att jag nog helst vill leva ensam, att jag inte älskar min sambo & att han kan få det mycket bättre med någon annan! Är ett jävla psykfall dessa dagar. Den skäms jag så oerhört för att jag är så otacksam för honom, att jag väljer bort honom så lätt bara för att jag hatar mig själv då & inte vill vara nära någon då. Detta eländiga humör får mig verkligen att undra vad jag gör för nytta på detta jordeliv! ?

      Du ska inte behöva ha det så. Känner igen det alltför väl. Sök hjälp och diskutera olika alternativ. Antidepressiva var det enda som funkade på mig och jag mår jättebra idag.

        Samma här som ?! Ta hjälp.

      Herregud det låter som mitt liv. Har äntligen tagit tag i problemet och ska träffa en läkare snart med förhoppning att få medicin för detta. Jag inser att jag inte klarar att mästra min pmds på egen hand ?. Har dessutom adhd och det är en jävla kombo vill jag lova

      du har i alla fall en sambo. Det här tycker jag är så larvigt, du har en sambo som ÄLSKAR dig.

    Jag får sånt enormt självhat och äckel innan mens. Jag är värdelös, kommer aldrig bli något, alla hatar mig, min kropp är fel och ful, min hy är äcklig, jag förtjänar inte vänner och partner, jag kommer dö ensam, ful och fattig, allt är meningslöst och jag kan likagärna hoppa från en bro.

    Ganska ansträngande, minst sagt.

      Ja verkligen!
      Som om ens person åker igenom en ångvält 1 gång i månaden.

    Pms och pmds kan botas eller i alla fall lindras med hjälp av livsstilsförändringar. Kvinnor idag ska leva precis som män och pressa sig hårt i arbetslivet och på hemmaplan året om. Det funkar inte! Så många kvinnor får hormonella problem. Dom flesta dricker kaffe dagligen och många tränar hård konditionsträning vilket stressar kroppen ytterligare. Sedan äter man husmanskost med mycket kolhydrater och socker, dricker alkohol och varvar det med perioder av strikt diet. Vilket också stressar kroppen. Kolla in Vulverine Koos och Hercare som jobbar med kvinnohälsa. Dom ger livsstilsråd som att sluta helt med koffein, sluta med hård konditionsträning och börja träna på ett sätt som inte stressar igång kortisol i kroppen (tex styrketräning, yoga, promenader). Börja med kosttillskott av d-vitamin, multivitamin och omega 3. Slarva inte med sömnen. Lev i synk med din menscykel och ta det lugnare veckan före mens. Samt att äta en hälsosam medelhavskost och håll nere på socker, snabba kolhydrater och processade produkter. Detta har hjälpt mig något enormt, att sluta med koffein helt var en life-changer. Från att ha diagnostiserats med pmds och gå på antidepressiva en vecka i månaden till att på sin höjd vara lite moody veckan före mens.

      Nej, kolla inte in den där Vulverine vad ni än gör.

      Det är mycket saker som INTE STÄMMER som kan vara direkt skadliga för kroppen som hon föreslår.

      Och nej, tänker inte sitta och överbevisa hennes dumheter- det är superenkelt att hitta på saker som saknar belägg men totalt utmattande att bevisa motsatsen.

      Tro mig, sök stöd via vetenskapen, inte denna människa!!

        Och för att vara tydlig- det du skriver fungerar för dej är inga dumma saker utan säkerligen bra för din kropp.

        Det är mycket annat hon väver in bland vettiga grejer som bara är mumbojumbo.

        Att sluta med koffein, träna styrketräning, meditera och äta medelhavskost lagad från grunden kan ju knappast vara kontroversiellt.

          Självklart är det bra att ta hand om sig själv, men det gäller ju för i princip alla sjukdomar. Själv kan jag göra/gör jag allt detta och det lindrar mina symptom från kanske 100 till 90.

          PMDS är redan stigmatiserat och tas ofta inte på allvar, och att säga att man själv kan ”bota” det genom livsstilförändringar kan vara väldigt skadligt.

        Jo! Alla ska läsa på hos Vulverine! Det bästa som finns! Fram med mer information om kvinnokroppen! Låt oss inte förtrycka våra kroppsliga funktioner och låt oss lära oss hur kroppen fungerar. Vi kan väl enas om att läsa på så mycket som möjligt och ta del av all information som finns så kanske vi kan lära oss lite mer.

      Skönt att det funkar för vissa, men för oss som redan lever utan kaffe, alkohol, socker etc och ändå har svår pms känns det inte så lovande.

        Precis!!

        Ungefär som att jag måste börja röka för att kunna sluta för att sen tjäna lite pengar….

        Allt går inte att lösa genom att utesluta det ”vita giftet ” (ironisk) , få solljus genom ändtarmen eller utöva yoga.

        Men såklart, man SKA ge kroppen de allra bästa förutsättningarna man kan innan man går på medicin, det håller jag med om.

        Men många är så snabba att döma ut andra som behöver medicinsk hjälp vilket skapar stigma och osäkerhet och slutar med att personerna inte får den vård de har möjlighet att få

          Just solljus genom ändtarmen har jag faktiskt inte provat, det kanske är där problemet ligger. Min kropp lider av ändtarmssolbrist och därför har jag pms! Ska genast ut på balkongen med brunögat i vädret.

        Exakt!

      Det funkar säkerligen för många och jag är glad att det fungerar för dig. Dock så fungerar det inte för mig och får jag inte i mig socker veckan innan mens så kan jag seriöst slå in pannan på någon. Sötsaker och yoga är det enda som lugnar. Och nej jag dricker inte kaffe och har aldrig gjort.

    TW: Totalt ointressant för alla andra. Men.
    Brukar inte gnälla över moderering, men varför hamnar jag i modd lite nu och då? Är det rysk roulette alt stickprovskontroller? Störigt som fan att inte kunna vara med i diskussioner för att man helt plötsligt inte är betrodd längre.

      Du fastnar tyvärr pga att jag försöker fånga upp en annan skribent.
      Du har inte gjort något fel, och förhoppningsvis är det snart överstökat. 🙂

        Okej, tack för svar! 🙂

          The joy att mitt svar fastnade i modd… :)))))))))

    Hade jag varit Jörgen hade jag dumpat skiten ur My för länge sen. Tycker faktiskt det är tröttsamt med hur man ska ursäkta sitt beteende pga PMS och att det görs till ett skämt typ. Har varit deprimerad hela senaste året men skulle aldrig utsätta min partner för att leva i nått limbo bara för att jag mår skit.

      Håller med.

      Mvh någon som aldrig haft PMS.

        Mvh någon som lider av liknande symtom hela tiden men tar ansvar för mina egna handlingar och inte sysslar med psykisk misshandel emot min partner.

          Men är det svårt att förstå att hormoner inte går att styra över? Ska den som är i puberteten också kontrollera sin tillväxt orsakad av hormoner, tänker du? Låt bli och få tuttar nu är du snäll lilla kroppen, sjukt jobbigt.
          Eller varför inte den som är bipolär? ”Sluta vara sådär nu”, kan vi testa att säga till den med mani. Tror du det kommer funka?
          Eller autister kanske kunde sluta vara så autistiska, det är så sjukt jobbigt för omgivningen!!
          Eller vet du, den med cancer kanske bara kunde låta bli att få cancer så alla runtomkring slapp vara så ledsna!
          SUPERBRA TIPS TACK!!!

      Jag önskar verkligen inte min egen PMDS på någon annan, jag medicinerar nu och mår otroligt mkt bättre. Men, det du säger är så förjävla åt helvete ignorant. Slutade med p-piller för jag och min sambo ville skaffa barn. Helt plötsligt mår jag piss då och då och får oerhörd ångest och ifrågasätter vår relation fast jag innerst inne vet att jag älskar honom. Idag, när jag medicinerar, är vi svinlyckliga och försöker igen att bli gravida. Hade han ”dumpat skiten” ur mig i somras när det var som värst hade vi båda varit otroligt ledsna nu, saknat varandra och inte alls mått bra. PMDS kommer (ofta) från ett snabbt sjunkande serotonin, som sedan kommer tillbaka. Så du tycker på fullaste allvar att man ska ge upp sitt livs kärlek för ett tapp i hormoner? Så att du har lyckats att hålla din sambo utanför, grattis till dig och din sambo, men att kasta ur dig såna här jävla dumheter, det är inte bara elakt utan helt jävla ignorant.

        Jag hör vad du säger, men varför är det en självklarhet att man måste stå ut bara för att den andra personen har en sjukdom? Jag har vänner som levt med män som har blivit deprimerade och stängt av känslomässigt, de har försökt länge och stått ut och hoppats på att det ska bli bättre, men till slut lämnat för sin egen psykiska hälsas skull. Det är inte deras mäns fel att de blev deprimerade, men det är inte heller någon annans skyldighet att stå ut med att bli behandlad illa. Oavsett om den som gör det är en snäll eller elak person egentligen.

          Så jag ska leva ensam hela livet för att jag har PDMS?

            Klarar man inte av att inte vara elak emot sin partner så förtjänar man att leva ensam ja.

            Ingen har ju någon slags rättighet att ha en partner, oavsett om man är frisk eller sjuk. Den som hittar någon den kan behandla hur som helst och använda som någon slags slagpåse hela livet, – grattis? Eller nåt. Är ju upp till var och en att avgöra vad man står ut med och vad som är värt det. Jag hade också dumpat om jag vore Jörgen men uppenbarligen finns det folk som inte gör det. Alla är olika. Men bara för att en person lider så behöver man inte ta ut det på en annan människa så att hen också ska lida – samtidigt som man bölar över att man själv ju lider mest.

        Jag tror inte på sitt livs kärlek. Kanske hade din partner mått jättebra om ni gått isär istället? Kan man omöjligt veta i en situation där det inte hänt.

      Håller med, bara för att man själv mår dåligt är det inte ok att få andra att må dåligt

      My lider inte av PMS hon lider av PMDS som är en sjukdom. Du påstår att du har samma problem men vet du? Du ljuger. För PMDS är en sjukdom som du inte kan kontrollera om du inte får hjälp så utbrotten är du inte medveten om.

        PMDS är lika mycket sjukdom som andra psykiska sjukdomar. Menar du att PMDS skulle innebära någon form av psykos? Finns det ursäkt för beteende som vi i andra sammanhang klassar som oyskisk misshandel?

      Absolut! Vissa tjejer (inte alla) verkar tycka att det är lite skojigt med alla historier om hur fruktansvärda de blir vid pms. Som om det är en charmig kul grej att de blir totalt rabiata.

      Förlåt, men ingen sjukdom i världen skulle få mig att acceptera att någon behandlar mig som en påse skit. Då är vi hellre särbos så får du vara ifred när du behöver kasta porslin och skrikgråta för att fel mjölk är köpt. Ses nästa vecka.

      Tror det är svårt att förstå hur folk har det med pms om man inte lider av det själv.

    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4211719/

    Studien säger i princip: när vi får pms börjar vi ogilla vår partner pga evolutionen säger till oss att nu är du inte med barn så din följeslagare är oduglig och du bör göra dig av med denna och se dig om efter en ny. 😉

      Alkohol…
      Vi kanske tummar lite på vissa spärrar som moder natur ger oss.

      Könssjukdomar är ju inte från vår evolution, så att säga. Det är ju inget som kroppen utvecklat med ett visst syfte. Precis som andra sjukdomar utvecklas de utifrån det egna viruset/parasitens bästa.

      Vilka har svårt att uppnå orgasm menar du?

        Såg avsnittet om sex (eller var det orgasm?) på Netflix Explained. En viss procent av alla kvinnor hade inte fått orgasm vid 25 års ålder. Alls.
        Jag var djupt chockad.

          Varför är du chockad över det? Det är inte jätteenkelt i början, många måste träna sig och sin teknik länge innan det fungerar. Jag är en av dem, jag visste allt om hur man gör ”på egen hand” men kroppen svarade inte alls. Inte förrän jag träffade en kille.

      ”pre-cummen” är för att göra miljön mer gynnsam för spermierna! De gillar en basisk miljö, sildan är egentligen för sur för att vara optimal. Så det du läst har nog varit fel 🙂

      Den där studien ? Asså kommer säkert låta flummigt men jag tror verkligen på det där med att kroppen vill hitta en ny partner.

      Jag har lidit av grav PMDS, till den grad att ha känslan av att jag ville dö innan mensen kom. Ätit premalex men fick utsättningssymptom varje gång jag slutade med dem efter två veckor, och gillar inte biverkningarna så håller på att trappa ut.

      Lösningen nu är att ”lyssna” på mina känslor som kommer efter både ägglossning och innan mensen, och har då upptäckt att kroppen reagerar så starkt för att den ”vill” bli gravid. Och varje gång jag inte blir det så tror kroppen att det är fel på min partner som inte gör mig gravid. Jag har alltid varit rädd för att min kille ska göra slut, både efter ägglossningen och innan mensen, men sen började jag ”höra” att det var JAG som tvivlade på om han var rätt. (Eftersom han aldrig ”ger” mig ett barn). Ja, det låter lite knäppt. Men det känns verkligt.

      Sen jag började försonas med tanken på att det är så, så har faktiskt pmds:en blivit bättre och jag försöker använda min partner-leta-kraft till att göra produktiva saker som att städa förråd, rensa garderober och ibland ändra andra dåliga saker i livet. Typ byta jobb eller se över andra saker som inte funkat. Det hjälper, och lugnar mig tills jag får en ny chans att bli gravid. Vilket jag inte blir för vi är inte redo, men det är en annan historia.

    Vad skönt det är höra att man inte är ensam med detta ändå. Jag blir så fruktansvärt deprimerad inför mensen, men hur fungerar det att ta antidepressiva? Alltså, NÄR ska man ta dem? Hela tiden eller bara X dagar under menscykeln? Och hur fungerar det om man har en oregelbunden cykel? Någon som vet?

    Innan jag fick barn hade jag noll pms, regelbunden mens och normala (mängdmässigt) blödningar och så, men efteråt har allt spårat ut med det. Det är så frustrerande att inte veta eller kontrollera vad som händer med ens egen kropp.

      Prata med en barnmorska! Någon måste ju ändå skriva ut piller åt dig. (Nu vet jag inte om BM kan göra det, men ja.)

        Jag tycker att det är bättre att prata med en erfaren gynekolog. Barnmorskor brukar ha en enda lösning på allt, dvs p*piller.

    Inte förrän jag började käka ihop kartor så slapp jag min PMS. Jag trodde på riktigt att jag höll på att bli deprimerad varje månad och det tog tid innan jag förstod att det ens var PMS. Också, helt ärligt, väldigt skönt för min sambo som slipper ta hand om det vrak jag var varje månad. Han tyckte också det var jobbigt att se en lida.

      När jag åt p-piller kunde jag aldrig dra ihop kartorna. De gånger jag försökte fick jag istället pms en hel månad ?

    Jag har PMDS som kom efter förlossning, hade PMS innan dess. Stått på lågdos Citalopram 10 mg från ägglossning fram till mens (cirka 14 dagar) i 6-7 år nu. Jag blev ett totalt vrak innan behandling. Otroligt nedstämd, nojig över allt, osäker, orolig etc. Nu med behandling kan jag känna av besvären i bakgrunden men de är maskerade. Har en fantastisk gynekolog som stöttat och följt upp. Prata med din gynekolog eller läkare, du behöver inte lida.

    Vad heter det som sura gubbar lider av året runt? ?

      Manlighet.

      Elak fru?

      Alltså seriöst, är inte såna här kommentarer bara oerhört tråkiga och barnsliga?

        Nej. Det är det inte. De är relevanta och roliga.

    Märkligt!
    Det är synd om Jörgen?
    Jörgen kan packa väskan och flytta….

    Kvinnan i relationen kan inte flytta ifrån sig själv, var hon än tar vägen är hon med sig själv med allt det innebär.

    Jörgen gör ett val och stannar kvar, det visar att Jörgen tycker så mycket om kvinnan att han anser det värt det.
    Det visar att Jörgen är en människa som träffat en person han älskar och vill göra allt för att det skall fungera.

    Det är en en fin egenskap – men nej, det är inte synd om Jörgen!

      Klart det är synd om Jörgen. Hans partner har en sjukdom, det är definitivt synd om alla som måste kämpa i vardagen pga att deras älskade är sjuk. Psykisk sjukdom är inte mindre allvarlig.

        Att säga att det är synd om Jörgen gör det i min värld honom till ett helgon som ”står ut” med sin partner. Som att man skall rycka synd om honom som har en så besvärlig kvinna.
        Tycker det är starkt att stanna kvar och kämpa för kärleken (!) Och det är säkert tufft och kämpigt- men nej, tycker inte synd om Jörgen.

      Självklart är det synd om Jörgen – också!

    Kan tillägga att för alla er som tar antidepressiv medicin mot pms eller pmds istället för att göra livsstilsförändringar så är det en stor risk att ni kommer att få mycket klimakterie-besvär senare i livet. Försök få upp ert naturliga serotonin istället för att ta det syntetiskt.

      Har du något tips på hur man får upp sitt naturliga serotonin? 🙂
      Jag äter SSRI för pmds och ångest/depression, men vore intressant att veta hur man kan bli bättre på naturlig väg. Även om man mår bättre av ssri så är det ju absolut inte en långsiktig lösning, det vet jag, men det var enda utvägen för mig pga mådde skit.

        Sätt att höja serotonin naturligt är tex genom att träna på ett sätt som inte kickar igång kroppens kortisol (typ löpning) utan lugn styrketräning, långpromenader, yoga, simning, dans. Att sova bra, ha sex, kramas och gosa, träffa vänner och familj, se till att göra saker man själv tycker är roliga, meditera. Och minimera saker som ger onödig stress för kroppen som tex koffein, alkohol, att boka in supermycket saker veckan före mens, äta mycket socker och processad mat, stressa från grej till grej.

      Spännande.
      Hur får du upp det naturliga serotonin nivån menar du?

      OM det är busenkelt- varför sätts inte den åtgärden in först?

      Tror du på ”big pharma” ?

      Mvh
      Genuint intresserad och faktiskt inte ironisk.

        Se mitt svar ovan. Du verkar vara väldig gammaldags.

          ”Gammaldags”?

          För att jag läser forskning och följer utvecklingen baserat på evidensbaserade fynd och inte för att andra tror/känner/tycker eller har upplevt saker?

            Det finns en massa forskning på kopplingen mellan pms och livsstil. Det är flera andra i tråden som också har nämnt det. Om du är nyfiken så googla.

        Jag är inget Vulverine-fan men det är väldokumenterat att vissa problem är livsstilssjukdomar och återfinns i mycket lägre grad i länder med icke-västerländsk livsstil.

          PMDS är en överkänslighet mot progesteron* och kan INTE botas med livsstilsförändringar.

          *Troligtvis, finns så dålig forskning att man inte riktigt vet. Men är oavsett en medicinsk fråga och kan inte botas med promenader, kramar och grönsaker.

            Just här rörde diskussionen hur man höjer sitt serotonin på naturlig väg, och för det visar forskningen att kost, fysisk aktivitet m.m. har en inverkan.

              Fast nu är vi under ett inlägg om pms/pmds, och Julia har längre upp i kommentarerna sagt att dessa saker ”botat” hennes pmds. Att man mår bättre av träning, bra kost osv är det nog ingen som säger emot.
              Det är många kvinnosjukdomar som viftas bort och ansvaret hamnar på kvinnan och ”ta bättre hand om sig själv”, så ville enbart poängtera faktan i detta fall.

                Nja, ”viftas bort” tycker jag är att ta i, snarare att man har ”one size fits all”-lösningar med syntetiska hormoner som svar på alla problem.

                Progesteron har orsakat stora besvär för mig, men det enda vården ville ge mig som åtgärd var mer hormoner i form av p-piller och hormonspiraler. De förvärrade mitt mående. Däremot har livsstilsförändring hjälpt mig.

                  Jag fick gå till 3 olika läkare innan min PMDS blev tagen på allvar. Endometrios är också något som ofta viftas bort som mensvärk, tar i genomsnitt 7 år för en kvinna att bli diagnoserad.

                  Vården för pmds och liknande behöver absolut bli bättre, och jag håller med om att olika p-piller/ssri osv inte är lösningen på allt/för alla. Men att säga att det går att bota dessa sjukdomar med livsstilsförändringar är skadligt.

                    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3068238/

                    Forskning visar att etniska minoriteter i USA får ökad PMDS när de exponeras för amerikansk livsstil. Stressen de utsätts för ger dem PMDS.

                      Jaha men dåså! Då är det bara för dessa kvinnor att ändra sin livsstil till en med med mindre diskriminering och fattigdom, vilket enligt studien var orsaken till stessen. Lätt som en plätt!

                  Då hade du inte riktig PDMS.

                Jag fick diagnosen pmds efter att mitt första barn föddes, det är möjligt att diagnosen var felaktig och att jag bara hade pms. Hur som helst var jag ickefungerande två veckor i månaden, arg, aggressiv, depressiv, oförmögen att jobba eller ta hand om hemmet. Helt knäpp. Det förstörde mitt liv och min relation. Jag tog escitalopram i ett års tid och det var verkligen jättebra, det gjorde mig avtrubbad och jag tappade sexlusten men pmds-besvären minskade rejält. Under den tiden läste jag på mycket om pms och pmds och tack vare medicinen som var min krycka så orkade jag göra stora livsstilsförändringar. Jag ändrade i min träning, sömnrutiner, började meditera, äta bätte, sluta med socker och processade produkter, alkohol, koffein. Nu har det gått fem år och jag lever i synk med min menscykel och mår jättebra. Detta funkade för mig och jag vet att det funkar för många andra. Jag blir ledsen av att så många tjejer erbjuds antidepressiva som dom tar i åratal när det faktiskt finns alternativ att testa. Även om antidepressiva kan vara en bra grej för vissa, och en krycka för vissa under en period. Men användandet av antidepressiva som bara botar symptomet och inte orsaken till problemet kan leda till att den hormonella obalansen förvärras över åren och man utvecklar sköldkörtelproblem tex. Så börjar man ta levaxin mot det. Sedan får man problem med migrän, då tar man migränmedicin. Man får värk i lederna, ständiga förkylningar. Osv. Sedan har man helt kört slut på sig själv och kroppen när man är 45 och klimakteriet börjar knacka på dörren, och så blir man utbränd.

                  Du kanske krängde 10 burkar Monster om dagen kombinerat med idel snabbmat. Och 3 pack cigg på det.
                  Blir såklart bättre att lägga om kosten i alla avseenden där.

                    Nej, det gjorde jag inte. Jag levde väldigt hälsosamt innan, tyckte jag själv. Jag levde som en normal högpresterande kvinna i Sverige. Dvs jag jobbade heltid, tog hand om barn och hem, drack 3-4 koppar kaffe om dagen, tränade löpning och hiit-träning , åt vanlig husmanskost och lyxade till det med sötsaker och lite alkohol på helgen. Jag tog för givet att jag kunde boka upp mig till max veckan före mens och om jag fick mensvärk så tog jag bara värktabletter. Jag stressade mycket och kände mig effektiv och duktig. Men min kropp gillade det inte.

                  Gör allt det du tipsar om men blir en suicidal så är kanske antidepressiva ändå att föredra. Hellre ett liv med antidepressiva än inget.

        https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2077351/

        Här finns intressant forskning om hur man ökar sitt naturliga serotonin.

        I Sverige äter vi mycket mer processad mat och godis än i de flesta länder, och vi äter mer antidepressiva än i de flesta länder. Där tror jag vi har ett samband, till exempel.

          Exakt! Tack för länk.

          Såg att starkt dagsljus och sol också ökade serotonin, det låter ju logiskt.

      Sluta skrämma folk som redan mår piss och hittat något som funkar för dem.

        Varför är det så provocerande att det finns sätt att på naturlig väg lindra pms och klimakteriebesvär?

      Hur ökar det risken för klimakteriebesvär?

        Se mitt svar ovan. Om man bara botar symptomen på pms och inte orsaken (hormonell obalans mellan progesteron och östrogen) så riskerar den hormonella obalansen att förvärras över tid. Så även om du äter antidepressiv medicin så är det värt att göra dessa livsstilsförändringar.

          Nej, jag ser inte något svar på det jag undrade om.

          ”alla er som tar antidepressiv medicin mot pms eller pmds istället för att göra livsstilsförändringar så är det en stor risk att ni kommer att få mycket klimakterie-besvär”

          Hur ökar syntetiskt serotonin risken för klimakteriebesvär?

            Ok jag skrev ett annat svar men jag kan skriva det igen: pms beror på hormonell obalans mellan progesteron och östrogen. Obalansen påverkar i sin tur nivåerna av serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA i kroppen. När man äter antidepressiva medicin mot pms så får man inte mer serotonin till kroppen utan kroppen använder upp det serotonin man har mer effektivt. Medicinen botar alltså symptomen på problemet men inte orsaken till problemet. Man får inte mer serotonin till kroppen utan det man har fördelas bara mer effektivt. Under åren riskerar den hormonella obalansen att förvärras eftersom den är obehandlad. Man riskerar att dra på sig obalans även i sköldkörteln och att få problem med sin fertilitet. Detta brukar behandlas med levaxin för sköldkörteln och med ivf-behandlingar och annat om man vill försöka få barn. Man sliter på kroppen. Och sedan när man hamnar i förklimakteriet och östrogenet sjunker ännu mer så får man ännu värre besvär och måste kanske medicinera ännu mer. Man har sett i forskning att kvinnor med svår pms också får svårare klimakteriebesvär.

      Sluta sprida total BS, klimakteriebesvär får man av att kroppens hormonnivåer förändras och de kommer att förändras oavsett hur mycket du tränar eller hur många morötter du äter.

      Och jo kvinnor i alla tider och alla länder går igenom klimakteriet, med besvär som kommer med det och går över så småningom

        Det är definivt inte BS att livsstilen påverkar klimakteriebesvär. Redan på 1177 får man tips om vad man kan göra själv för att lindra klimakteriebsvär på egen hand:

        ”Vad kan jag göra själv?
        Du kan påverka hur du mår på olika sätt.

        Var fysiskt aktiv
        Fysisk aktivitet är bra. Det har en positiv inverkan på humöret och minskar värmevallningar och svettningar. Fysisk aktivitet är också bra för skelettet, hjärtat, blodkärlen och för att undvika att midjemåttet ökar i samband med klimakteriet.

        Var fysiskt aktiv regelbundet minst tre till fyra gånger per vecka. Du ska helst få upp pulsen och bli svettig när du är fysiskt aktiv.

        Läs mer om träning och fysisk hälsa här.

        Avslappningsövningar
        Pröva att göra avslappningsövningar. Det kan minska besvären med värmevallningar och svettningar.

        Drick mindre av vissa drycker
        Drick mindre mängder av kaffe, te och alkohol. Dryckerna kan göra att värmevallningar och svettningar blir värre. Vissa viner kan till exempel göra att du får värmevallningar. Alkohol påverkar också humöret och gör att du sover sämre.

        Rök inte
        Rökning förvärrar symtomen som du kan få vid klimakteriet. Det finns hjälp att få om du röker och vill sluta.”

        Det stämmer inte alls att alla får klimakteriebesvär. Det stämmer däremot att dom kvinnor som har problem med pms i fertil ålder ofta får svåra klimakteriebesvär senare.

    OT första gången jag har sett en enda blogg ligga före bloggbevakning på bloggportalen. Nu har Aftonbladet Sillyseason sportbilaga tagit förstaplatsen. Gissar att Bloggbevakning snart är tillbaks på förstaplatsen igen.

    Shit vad jag känner igen mig… med regelbundna perioder är jag nöjd och glad sen vänder det och jag vill flytta, sälja allt och leva ensam i resten av mitt liv. Sen vänder det igen
    Inte tänkt på att det har ett namn ?

    Alltså alla som säger att Jörgens sambo bara ska skärpa sig: jag har bara lätt PMS men har genomgått IVF och hormonerna jag fick var inte nådiga. Och jag som aldrig bråkar med min sambo (kanske är oense inbland men brukar inte bråka) blev som helt förbytt. Vi bråkade hela tiden, jag tyckte han var helt omöjlig och var samtidigt övertygad att han borde göra slut med mig och var otroligt känslig. När vi gick i mataffären fick jag tårar i ögonen för att spetskålen var slut. Och idag, några veckor senare (IVFen tog sig inte tyvärr) förstår jag ju, men det hade verkligen inte funkat att bara ”skärpa sig” när det händer.

    Vad jag känner igen mig själv då varje månad (innan mens och under ägglossning) är likadant. Livet är plötsligt ett helvete på alla sätt.

    Det är otroligt stor skillnad efter barnen. Även bland mina vänner är trenden tydlig: PMS har blivit mycket värre sedan man fick barn. Har liksom inte läst eller hört något om detta fenomen?

      För mig försvann både mensvärk och PMS efter första barnet och kom aldrig mer tillbaka.

        Gud vad skönt, skulle nästan va värt att skaffa barn ändå bara för det ?

    Är tacksam att jag inte har PMS-besvär som alla pratar om. Lite dov värk i buken, hjälper med en Alvedon, dagen innan mens. Men det är allt.
    Är inte avundsjuka på er.

    Jag hade jobbig PMS för ngra år sen. Varje månad innan mens planerade jag för hur jag skulle göra slut å vart jag o barnen skulle flytta o hur besviken jag var på min partner och hans frånvaro i mitt å barnens liv. Det släppte sen när mensen kom och känslorna gick att hantera.
    Började sedan med LCHF kost och märkte att jag inte fick de här mörka demoniska tankarna jag haft tidigare i samband med mens.
    Men kom fram till att jag ändå inte ville leva med den frånvaro min partner uppvisade.
    Så flyttade ändå, jag å barnen.
    Så …. Vad vill jag ha sagt…. De känslorna som kommer i samband med mens…. Kanske de inte är del…. Bara extra starka. Men fortfarande sanna.
    (Har inte ångrat en sekund att jag flyttade)

    Jag äger min pms. Hade inte velat vara utan den. Pmsen ger mig energi som jag kan använda till olika saker. Träningen går aldrig så bra som under pms, och är det någon gång man ska passa på att sätta ner foten så är det den tiden i månaden. Jag får motivation till att ringa jobbiga samtal när jag har pms. Någon gång funderat på att omförhandla lönen eller förhandla om andra förmåner? Aldrig så lägligt som när man har pms.

    Haha oj jag säger alltid ”har du mens eller?” till mina killkompisar när de gnäller över småsaker ?

    Jag försöker fortfarande komma underfund med vad det kan vara ja lider av. Min ”pms” är så destruktivt att jag inte bara får självmordstankar under dessa dagar, jag blir aggressiv. Jag har testat allt…så sjukt jobbigt. Jag har liksom en liten flicka och vill inte att hon ska behöva se mamma sådär. Kanske PP-kan fungera. Läkare skriver ut SSRI medicin med det hjälper inte. Någon mer som kanske känner igen sig?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.