Michaela Forni frågar sina följare om de har någon materiell sak som betyder extra mycket för dem och många av svaren handlar om handväskor.
Min extremt ogrundade slutsats blir att kvinnor värdesätter handväskor och smycken medan män värdesätter klockor. Jag vet inte varför jag tror klockor, men det känns rätt. 🙂
Jag tycker det här inlägget blir lite extra intressant med tanke på gårdagens sista inlägg som handlade om Dasha och hur hon tycker att det är ”goals” att ha en garderob fylld till bristningsgränsen av just inknölade handväskor – i det här fallet Chanelväskor.
Det är ingenting konstigt med att ha prylar som man värderar högt och som betyder mycket för en, men till skillnad från Michaela – som har tre väskor som betyder lite extra för henne och som hon aldrig kommer vilja göra sig av med – så tror jag inte att någon enda av de inknölade Chanelväskorna har något emotionellt värde alls att tala om för ägaren.
Jag har några saker här hemma som betyder extra mycket för mig, men som inte är värda några pengar alls egentligen.
Värdet ligger i det rent emotionella och är bara värdefulla för just mig. De går inte att ersätta, vilket gör att jag egentligen skulle vilja ha dem inpackade i femtio lager bubbelplast och inlåsta i ett bankvalv för att inte riskera att någonting händer med dem, men jag har dem framme för de påminner mig varje dag om älskade människor.
Här tänkte jag nästan dra till med en riktigt klyschig sak om att det mest värdefulla jag har är minnen, men det får väl finnas måtta? 😉
Glad långfredag förresten.
Längsta dagen på året, bortsett från julafton när man var liten.
Föregående inlägg 
”Glad långfredag”? Nej, långfredag är inte ”glad”. Det är inte meningen. Det är ok att vara sekulär men då säger man ingenting idag utan ”glad påsk” kommer senare under påskhelgen…
Tror inte den yngre generationen vet varför det heter långfredag och vad påsken innebär.
Fast Camilla är väl 40+.
Jo, men det var inte specifikt henne jag menade.
Det lär man sig i skolan.
Precis! Jag jobbade i veckan (utöver mina studier) och barnen har bra koll på varför vi firar påsk ?
Malla: för en ateist som jag är gudstro en åsikt, precis som ateism. Helt ok att vara religiös. Men Jesus på korset är för mig en berättelse, Bibeln en uppdiktad historia. Så, glad långfredag är också ok, tycker jag.
Om du inte tror på ”berättelsen” så borde du inte säga långfredag öht. Tänker att man kan visa respekt och isåfall säga glad fredag?
Anonym 10:25: jag respekterar religiösa, hånar dem aldrig. Men påsken ingår i ett svenskt kulturhistoriskt sammanhang, inte bara kristet (jfr häxor mm) så man kan glatt utropa glad långfredag lr dito skärtorsdag. Glad påsk!
Om du vill sedd som en idiot så kan du glatt uppropa ”glad långfredag” ?
Glad fredag, som råkar heta långfredag.
För mig betyder religiösa högtider inget speciellt, förutom att det var lite mysigt som barn på grund av maten, pynten och så vidare.
Jag vägrar fira högtider jag inte själv valt nu som vuxen. Så god helg säger jag väl.
Jag tycker det är så stelt det här med att ”vägra fira högtider man inte själv valt”!
Så blir du inbjuden till ett firande du inte valt så tackar du nej eftersom du ju ”inte väljer att fira” den högtiden? Du måste vara jätterolig att ha i bekantskapskretsen. Jag firar allt med glädje, Eid al fitr eller St Patricks day eller julafton, huvudsaken man är med kära vänner och kan göra något fint av dagen.
Varför fira något man inte tror på?
Jadu, kanske för att vi har ett enda liv och det kan vara trevligt att fokusera på välmående och gemenskap snarare än torra principer som inte gör någons liv bättre?
Fast bara för att Anna inte firar högtider hon inte valt, betyder det inte att hon har ett tråkigt liv för det ? Vad är det för torra slutsatser du drar att hon har ett tråkigt liv för det ? Du har ju ingen aning ?
Det finns väl inget som säger att gemenskapen på en högtid är den enda gemenskapen man kan uppleva?
Och det kan man bara göra genom att fira religiösa högtider? Firar du ramadan också? Annars missar du gemenskapen juuuuuu.
Typ ”alla” firar väl framförallt jul och påsk utan att ens ägna Jesus en tanke?
Framförallt med tanke på att just jul är en efterhandskonstruktion från katolska kyrkan för att få folk att sluta fira gamla hedniska högtider som flera kulturer gjorde runt jul.
Det är en myt dock.
Nej det är ingen myt. Snarare du som saknar allmänbildning.
Du är onödigt otrevlig.
Fast det kan väl lika gärna ses som respektlöst att komma dit och inte tro på själva firandet? Om en riktig kristen bjuder in på julafton vill hen INTE ha något jäkla jultomte-firande utan då ska man läsa julevangeliet m.m. Då är det väl snarare inte så trevligt att trilla in med tomtemössan på sned?
Vill påstå att en stor majoritet i Sverige idag egentligen inte firar högtider på något särskilt vis utan bara tar tillfället i akt att träffa sina nära och kanske dela ut presenter.
Japp. Jag firar inte. Det stämmer. Ibland besöker jag min familj under högtidsdagar då de bjudit in. Men jag känner inget tvång som förr.
Om man inte har ekonomi för dyra presenter, om man inte ’tror’ på ett visst sätt att leva och inte anser att högtider känns rätt för en själv- så måste man inte delta.
Har inga muslimska vänner heller, så det är inget tal om att jag skulle fira någon muslimsk högtid heller.
Jag anser att man själv väljer sina relationer som vuxen. Hur man firar, vad man firar.
Punkt slut.
Va jag har sagt Glad Påsk idag till alla grannar ? Har jag kränkt någon då?
Samma här ?
Kanske en och annan som inte är kristen utan tillber en annan religion.
När man letar efter nåt att blir kränkt över…
OT: senaste bilden på MMs Instagram, har hon gjort bbl eller något annat?
Hon har promenerat sig till rumpan?
Hon har gjort BBL, men inte helt nyligen
Men det är ju bara en knöl högst upp ? Som det blir när man står som hon gör med hennes anatomi ? Finns väl absolut inget med hennes rumpa som påminner om en BBl rumpa ?
Syftar du till bilden där hon kör marklyft? Rumpan kan väl se ut så när man spänner den i vissa övningar, gissar på att hon kör lite extra lockout.
Ser väldigt konstigt ut, men ännu märkligare att hon inte ens själv tränar på sitt eget gym.
Förstår inte vad hon menar med att cross over är det enda vettiga när man fått barn? Varför just då? (Har alltid det då väskan åker ner annars men det är på grund av mina axlar och de påverkas ju inte av barn).
Hon menar kanske att man får båda händerna fria och kan sköta alla mammasysslor utan att behöva ställa ifrån sig väskan
Hon menar nog att en handväska som man håller i handen, hänger i armvecket eller bara över axeln är otympligt med barn eftersom du alltid (helst) behöver två händer fria. Dvs cross-over och ryggsäck kvalificerar funktionsmässigt 🙂
Jaha ok.
Har inte haft annat än cross over sen jag fyllde 21 år och inspg värdet av att ha händerna fria och slippa få ett mental breakdown av att väskan gled ner från axeln hela tiden… eloge till er som inte störs av det ?
Jag har några handväskor men de ”betyder” inget för mig!? Jag förstår inte ens hur en väska kan kännas viktig annat än för att kunna bära med sig mobil och plånbok, typ.
Jag har några böcker som gav mig svindlande läsupplevelser och det är de ägodelar som betyder något. I övrigt, nej. Men jag är ju som en gammal spillra från en annan mentalitet, helt utan relevans i dagens samhälle.
Haha, jag är tvärtom och har aldrig fattat Varför man skulle värdera en bok högt. Det är ju bara att köpa en ny bok om du förlorar en? Orden och berättelsen är ju densamma. Hur kan pärmarna och bladen ha något värde?
Ja självklart har du helt rätt, det är ju inte papperet i boken jag menar utan berättelsen. Skulle boken brinna upp eller mögla skulle jag ju ändå ha kvar berättelsen. Jag förklarade mig inte så väl som jag kunde ha gjort.
Men så länge jag har den fysiska boken kvar påminner den mig om berättelsen och betyder ändå något.
Samma här, en handväska är typ som en plånbok eller ett par skor? Något jag har för jag behöver det, inte för jag har några särskilda känslor för dessa ting?
Nä men folk är ju olika.
Ja absolut men tycker detta verkar ha blivit ett rätt vanligt fenomen senaste åren. Förvånat mig bara. Varför just väskor och inte hattar? ?
Är inte Anonym ovan – men som nån skrev köpte de/fick de väskorna i samband med något viktigt. Därav värdet. Hade det varit en bok, solglasögon, smycken, tavla eller annat så hade de säkert skrivit det ?
Tillägg: och väskor är ju ofta inne. Inte för alla, men många använder ju väska och det går ju i cykler vad som är modernt – som personen som köpte Michael Kors tex.
Saker och ting får ju den betydelse vi ger dem. Om man köper en väska enbart utifrån praktisk och ser den så, får den ju inget emotionellt värde. Om man typ gör väskan till en symbol för en milstolpe eller idoliserar den och sparar länge för att ha råd med den.. så blir den ju en laddad symbol.
Precis som en vigselring, det är ju inte vilken liten metallbit som helst 😉 men egentligen är den ju det
För en person som kommer från Ukraina och har hela sin släkt där som har fått sina hem förstörda så inser man att inga saker man äger har någon betydelse. Det har fått mig att tänka om och försöka att inte lägga så mycket sentimentalitet i saker utan istället värdesätta minnen. Samt uppgradera iCloud lagringsutrymmet för att behålla alla videos och bilder ??
Jo konsumtionsindustrin vet hur de ska manipulera oss. Materiella ting är jätte jätte viktigt och att äta massor o va fet är inte så farligt för hälsan. Grattis, ?
Finns ingen som har sagt att vara fet är hälsosamt. Det handlar väl mer att tjocka inte behöver gömma sig.
Oh jo, det är många nuförtiden som promotar åsikten att feta som äter bra mat och tränar är exakt lika hälsosamma som smala.
Ja vad jobbigt när folk inte passar in i din världssyn
Det är så fel. Tjocka/feta ska naturligtvis vara som alla andra i samhället och inte gömma sig, och vill man vara fet är det varje människas fria val, fetma beror på mycket svårt, ätstörningar, sjäkvhat, trauman, psykiska besvär osv. Många som har fetma har blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn t ex och medvetet gör sig själva oattraktiva. Det finns ofta mycket misär och trauman bakom en människa med fetma. MEN att visa upp fetma genom att säga att det är bra/”promota” det är ju helt fel. Lika mycket som att vara åt andra hållet, sjukligt smal också är helt fel att säga att det är bra.
Och många andras fetma beror inte på sånt.
Oj oj, tror du ska vara försiktig med att dra dina paralleller. Inte bara här, utan i typ varje inlägg.
Ser lisas kommenterar i typ varje inlägg nästan där hon alltid uttrycker sig negativt om överviktiga personer. Även när det gäller sjuka att hon har skrivit flera gånger att är man överviktig eller inte tränar då dör man automatiskt av cancer tex. Väldigt skeva åsikter. Jag tycker flera här inne har jätte nedlåtande och elaka åsikter om folk.
Hennes kommentarer dryper ofta av okunnighet. Och sedan ett käckt ”Jag får ha min ångest!!” när hon vlie ifrågasatt…
Haha åsikt* så klart..
Förresten vet du hur många som går under fetma utifrån bmi? Det är helt sjukt hur du får det att låta som att alla lever med trauma, långt ifrån.
Eller hur, känns som du utmålar folk till offer, många som inte känner igen sig. Jag har fetma enligt BMI men alla kanske inte skulle kanske se det så då jag också är rätt lång. I mitt fall är det så för jag har ätit för mkt/fel saker (inte hetsätit eller pga ångest) och för jag har lätt för att gå upp och svårt att gå ner pga gener. Ingen ursäkt alltså, men så är läget. Men jag mår inte dåligt psykiskt eller har haft trauma.
Samma här! Skulle göra IVF men utifrån BMI så stoppades det. Min läkare blev förvånad och frågade vad jag vägde och blev chockad. Det handlar om få kg, men jag ser inte ut att väga det jag gör. De som vet min siffra är alla förvånade.
Jag gick upp pga mediciner, mediciner som triggade sötsug och smärtor = blev soffan med massa skit. Jag vägde som mest 92kg, redan då trodde folk inte på mig.
Så att påstå att fetma är trauma osv är så fel. Plus att fetma idag inte är de få personer som måste lyftas med lyftkran, som många kanske tror. Jag tänkte så förr, att fetma va en extrem gräns, men det är det inte.
Har mina sista kg kvar, sen jövlar i det blir det ivf ???
På tal om ivf så är viktgränsen olika i olika landsting. I vissa 30 och i andra 35. Hur sjukt?
I mitt fall är det tvärtom. Jag har gått ner 20 kg men trots att jag har blivit av med all min överviktig så ser jag mullig ut. Folk är så okunniga. Det verkar inte finnas olika kroppar för folk som skriver här inne. Antingen så är det amerikansk fetma eller så ska man vara perfekt smal som typ hur influencers kroppar ser ut.
Matindustrin gör väldigt mycket reklam för att vi ska äta mer. Som tobaksindustrin förr i tiden.
Håller med till 100%. Kommer själv från fd Jugoslavien och fick hela mitt hem sönderbombat som så många andra. Man inser ganska snabbt att saker betyder ingenting.
Det som är av värde är fotografier. Genom dom får man en inblick i hur livet var innan. ??
❤️
Ett foto kan givetvis ha samma affektionsvärde som en kudde ens mamma eller syster broderat, en sliten käpp din farfar tillverkat och använt eller en form din mamma alltid bakade era födelsedagstårtor i. Finns mkt prylar med affektionsvärde.
För mig är det så märkligt att det krävs krig för att komma på det.
Min pappa dog nu, och en miljon väntar mig. Jag har aldrig värderat pengar, jag känner ingen extra glädje över dessa pengar heller. Jag är fattigare nu än vad jag var innan.
Och tanken på att spendera hans pengar äcklar mig. En fond tillägnad ungdomar inom ett visst område ska startas, det var hans passion. På det viset kan han leva vidare.
Beklagar din situation, och hoppas att du inte ramlar tillbaka till gamla värderingar senare??
Men han lever ju vidare i dig (också) ❤️ Så känn inte dåligt samvete, även om jag förstår hur du menar. Har varit med om samma sak och känner absolut ett ansvar för de ärvda pengarna, de ska inte slösas bort. Men vet också att min pappa ville att just jag skulle ha pengarna, för att kunna hjälpa mig när han inte längre finns. Så jag väljer att se det så, som ett föräldrastöd som fortsätter att pågå.
Det finns faktiskt inte en enda sak/pryl/plagg/väska/smycke i mitt hem som betyder mer än min familj och några andra relationer. Jag skulle på en sekund göra mig av med allt för att få behålla människorna. Vi satte just vid frukosten idag och pratade om det där tv-programmet där man rensar bort och sorterar -och kom fram till samma sak – vart vi bor och vad vi har spelar ingen roll så länge vi gör det tillsammans.
Fast så är det nog för alla? Ingen har snackat om att väskan betyder mer än partnern tex ?
Usch o jag tänkte precis att jag känner rent tvärtom. Men så är min familj är som den är. Man väljer inte familj, tyvärr.
Nä så kan det ju vara såklart. Med familj tänkte jag främst på partner och eventuella barn, den man skapat själv. Och vänner kan ju va nära.
Men DET säger väl ingen något om? Så tror jag alla känner.
”Jo jag värderar ju min vintage Chanelväska liiite högre än lille Olle”.
Det stavas bortsett med e och inte ä.
Saker betyder inte jättemycket för mig. Har en samling med kortlekar som jag tycker mycket om och flera går inte att ersätta, så om möjligt hade jag velat ta dem med mig om hemmet brann eller liknande. Men i grunden spelar de inte heller så stor roll.
Tarot?
Ja. 🙂
Fasen vad intressant! Eller jag är skeptisk, men har provat och det jag fått ”spått” har stämt. Är du duktig??
Jag använder mest korten för att liksom hmm få självinsikt och dyka ner i det undermedvetna. Visst kan de förutsäga vissa potentiella vägar framåt i livet men jag tror inte livet är helt förutsägbart och därför tror jag inte man till 100% kan se in i framtiden oavsett vad man använder för redskap. 🙂 Älskar mina kort! De är små konstverk som är vackra men som också hjälper mig att stanna upp och lära känna mitt inre. De är som terapi ibland. Rekommenderar varmt alla nyfikna att skaffa en tarotkortlek och ta sig tid att lära känna den. Jag har pysslat med tarot sedan typ 2005.
Saker betyder ingenting för mig och har gjort mig av med det mesta, äger knappt ingenting. När man kommer hem till min lägenhet ser det ut som att jag precis har flyttat in/ska flytta ut för det är så lite saker, men har bott i samma lägenhet i 16-17 år. Har knappt några kläder heller, enbart ungefär det jag behöver, några enstaka plagg. Man lever som en munk i princip. Det enda som jag tycker betyder något i livet är människor, djur, relationer, kärlek, naturen, upplevelser, god mat, ha roligt, gemenskap, äventyr osv. Och att spara sina pengar. Glad Påsk!
Jag är ganska lik dig. Har väldigt lite kläder och inga prylar annat än sånt man använder i dagliga livet. Jag förstår knappt hur folk hittar energin till heminredning och annat som inte är viktigt.
? ”inte är viktigt”. *gör bara superviktiga saker*
Så mkt energi tar det inte om man är intresserad, då är det bara kul.
Vad lägger du din energi på i stället? Du har säkert också något ”oviktigt” intresse eller hobby?
Jag älskar andras mysiga inredda hem MEN förstår däremot inte hur folk orkar städa. Alla prylar som är överallt, och alla filtar och kuddar….
De kanske inte har barn eller husdjur o och för sig..
Men jag tycker det är härligt och vackert att se hos andra!!
Varför tror du att hon är gravid? Är ju flera bilder senaste dagarna med vinglas, plus magen ser ju platt ut i tighta klänningar.
Det är väl inget du har med att göra.
Har mycket, framförallt sånt jag fått från andra, kanske som de har använt själva en gång i tiden som pappas jeansjacka.
Och ett silverarmband från min farmor och farfar. Typ ett vanligt från guldfynd för typ 300:-, men älskar det.
Märker att ju äldre jag blir destu mindre bryr jag mig om det materiella….befriande..
Fotoalbum, ärvda prylar och mina smycke (även de presenter och arvegods) är det enda jag skulle bli ledsen över om det blev stulet eller försvann.
Jag blir alltid förvånad när människor inte äger saker som har affektionsvärde. Eller, lägger inget värde till saker som de äger. T ex ärver en fin servis, men gör sig av med den pga ”omodern” och köper något på Ikea eller Illum Bolighus/Royal Design istället. Det som jag har ärvt betyder så oerhört mycket för mig pga anknytning till familj som inte längre finns kvar. Det, plus saker jag har köpt till mig själv som milstolpe i livet.
Jag känner ingen som skulle göra sig av med en ärvd servis.
Jag har väldigt få saker som har ett affektionsvärde för mig. Inte för att jag inte har familj som jag älskar eller så utan för att saker betyder väldigt lite för mig. Jag minns min avlidna morfar även om jag inte har kvar hans klocka tex. För mig är saker något som snarare tynger mig, än tvärtom. Jag ser saker som något praktiskt, används det inte så ser jag sällan nytta med att ha det. Sålde tex min pappas vigselring (som var alldeles för stor för mig) och köpte en fin guldring som jag i stället använder. Å andra sidan så påminner ju den nya ringen om den gamla ändå på något vis.
Svårt att förklara kanske för någon som ser det på ett annat sätt. Jag har svårt att känna känslan av att vara emotionellt knuten till saker så för mig är det lika konstigt.
Fast, jag förstår exakt vad du menar bl a att saker tynger dig mer än ger ett värde. Så är det även delvis för mig där jag t ex har gjort samma sak, sålt guldsmycken och köpte ett eget smycke istället. Det har jag gjort för att skapa min egen historia av något som kanske inte var så positivt. Jag har gjort mig av med mycket, men sparat saker från personer som har stått mig extra nära. T ex kristallglas från min mormor och en vintage Alvar Aalto vas som var den sista julklappen från min mamma innan hon gick bort.
Det min ursprungliga kommentar gäller bl a personer i min umgängeskrets som ärver fina saker från en nära familjemedlem, men sparar inget. Utan fyller istället sitt hem med nytt nytt nytt som byts ut hela tiden. Det är det jag har så svårt att relatera till.
Fast för mig är inte det konstigare än att spara bara för att det är något eller något är kopplat till en sak heller.
Jag är helt säker att man kan vara lika emotionell, känna samma nostalgi osv utan att spara saker.
Jag och min mamma är båda ”slängare”. För mig är en sak utan betydelse om jag inte använder den eller den är en fin dekoration/inredningsdetalj. Om jag får en servis jag tycker är svinful så säljer jag hellre den till någon som uppskattar den än att den ska stå och damma och ta upp plats i mitt hem. Kan inte förklara det men känner inget band till ärvda saker. Foton däremot tycker jag är superfint att titta på emellanåt, känner mycket mer för mina äldre bortgångna släktningar då än att använda deras gamla servis typ
Deppig långfredag allihop!
Tack, ska verkligen deppa ihop nu. ?
Eller vänta, jag är mer häxa än kristen så kanske ska ta mig en drink och släpa med maken till sovrummet. ✌️
Det mest värdefulla jag äger är t-shirts (både lång och kort ärm) som är så pass långa att de når ned över svanken.
Det är OMÖJLIGT att hitta bra överdelar när man har lång överkropp. Går du upp i storlekar blir de oftast bara vidare.
Nästa bekymmer är att få ärmar som är tillräckligt långa utan att behöva ta 4 strl för stor överdel….
Mvh 70% överkropp och 30% ben med axlar som Athlas.
Ständigt dessa väskor ?
Det är så ledsamt
Materiella saker som verkligen betyder ngt har jag få av men en ”sak” som betyder väldigt mycket för mig är en lapp som min farmor skrivit. Där står i princip bara att hon är ute med hunden så den är väldigt ”alldaglig” men jag hittade den i en byrålåda väldigt nära inpå att hon gick bort så jag tog den och sparade den. Tittar på den ibland och minns henne ❤️
Sjuk md väskor för flera 100 tusen. Speciellt Herms Birkin Croco för 300.000 där de föder upp krikodilbebisar för att ta deras skinn ???
Mina kaniner är nog de ”prylar” som betyder mest för mig