Fredrik ”Geniet” Söderholm blev erbjuden pengar för att skriva en annan persons tenta i psykologi.
1500 kr för att ens försöka, och det dubbla om han skulle klara den.
Är det mycket eller lite pengar för en tenta – bortsett så klart från att det inte är tillåtet att göra så här?
Personen som kom med förslaget skriver att hen behöver klara tentan för att få CNS-pengar på sina sommarkurser, men verkar absolut inte vilja plugga och skriva den själv.
Det står alltså ganska mycket pengar på spel här för denna tentavägrande, fd psykologistudenten.
Jag hade krävt det dubbla. Lätt. (Om man låtsas att det är tillåtet att göra så här, vilket det så klart INTE är.)
Hur mycket pengar hade ni krävt för att plugga inför och skriva någon annans tenta i psykologi? (Om vi återigen låtsas att det är tillåtet att göra så här, vilket det så klart INTE är.)
Fredrik verkar dock ha tackat nej till det generösa erbjudandet, med hänvisning till ett bubblande sympatikuspåslag.
Kanske lika bra det, tänker jag…hur lätt är det att skriva någon annans förbjudna tenta med adrenalin och kortisol sprutandes ur öronen?
Ps. Hur många förmanande dms om att man faktiskt inte får göra så här (vilket vi här inne vetet, eller hur?), tror ni det ramlade in till Freddan innan han postade att han givetvis avböjt erbjudandet?
Ps 2: Hur många dms med psykologitente-erbjudanden från Freddans följare tror ni det ramlade in i hans inbox efter att han postat det här?
Föregående inlägg 
Det är vidrigt att fusk på universitetet förekommer. ”Högt” utbildade personer som fuskat sig fram till sin titel. Som sen andra går till för att man förutsätter att de besitter en speciell kompetens.
Att personen ens har mage att fråga..
Jag har jobbat på ett stort universitet i många år och det böir tyvärr allt vanligare med fusk. Speciellt i och med pandemin.
Som tur är är det sällan de smarta studenterna som fuskar… isåfall blir de i alla fall inte påkomna haha.
Jag jobbar också på en högskola. Om studenterna la lika mycket tid och energi på att plugga som de lägger på att inte behöva plugga så skulle de klara tentorna galant.
Det var inte en tenta i psykologi, det står ju att han hoppade av den utbildningen och började me it istället.
Då får du nog läsa om.
Tentan uppfattar jag är psykologi. Personen har dock hoppas av programmet men har denna enda tenta kvar som måste klaras.
Personen pluggar inte psykologi längre, men måste slutföra en kurs för att kunna tillgodoräkna sig poäng och få CSN.
Som att Fredrik skulle klara den tentan. Han har dyrkar Gabor Mate i några månader och läst en bok om anknytning och tror att han är expert i psykologi. Dunning Kruger-effekten at work. Pinsamt.
Varför vänder hen sig till Geniet Söderlund? Är han utbildad psykolog eller var är kopplingen?
Precis det jag också frågar!
Jag har faktiskt skrivit ett arbete i filosofi på gymnasienivå för 50 spänn en gång. Jag var bara 14 år men arbetet fick näst högsta betyg. Lite imponerad av mig själv men irriterad på att jag gjorde det för så lite pengar.
Idag skulle jag aldrig göra så. Blir till och med irriterad på alla som läser på universitet och högskolor som bara pluggar för att klara tentor utan att bry sig det minsta om att lära sig något. Hur tänker de att det ska gå sedan när de jobbar och behöver kunna det? Och varför pluggar man överhuvudtaget om man är så ointresserad av att lära sig saker? Det är ju att lära sig som är kul!
Jag skrev ett arbete i historia på gymnasienivå alldeles gratis 😀
Jag var drygt 21-22 år och arbetet fick högsta betyg
Jag skulle göra om samma grej igen utan att blinka
Kommer ihåg klasskompisar som hade föräldrar som gjorde deras arbeten åt dem.
Och blev en gång jävligt förbannad på min egen mamma som gjorde brorsans arbete. ”Men han har varit på skolresa i Spanien”, var tydligen ett bra argument tyckte hon.
Nu fick jag visserligen väldigt bra betyg utan fusk från föräldrarna, och jag har bättre betyg än min bror, men blev irriterad på själva grejen, har man inte gjort arbetet får man skylla sig själv.
Gör man det systematiskt så är ju det naturligtvis fel. Men någon enstaka gång tycker jag att man kan se mellan fingrarna med.
Det här historiaarbetet skrev jag till min bror, det var en av hans sista uppsatser på gymnasiet. Han hade redan fått ett heltidsjobb, försökte bolla jobb med gymnasiet och var samtidigt extremt skoltrött.
Han var tvungen att få godkänt på det här arbetet för att få godkänt på kursen och den kursen behövde han för att få ett slutbetyg.
Tydligen så tyckte läraren också att det var okej att se mellan fingrarna den gången. För jag kommer ihåg att brorsan berättade att han fick en kommentar av läraren att det var uppenbart att han inte hade skrivit arbetet och brorsan hade svarat med ett ”det kan jag varken bekräfta eller förneka, men ibland är systrar bra att ha”.
Tror aldrig att han som fastighetsskötare har fått användning av det som var menat att han skulle lära sig då. Inte heller jag har fått användning av det. Det är liksom inte speciellt ofta som man i diskussioner behöver kunskap om att det var tyska gruvarbetare som var en stor anledning till varför Hitler kunde komma till makten.
Det finns ju mer och mindre användbara kurser på högskolan. Speciellt om man läser ett program.
Programmet som jag läste skulle lätt ha gått att komprimera till hälften om man tog bort alla irrelevanta kurser jag hade för min inriktning. Jag ville läsa om redovisning. Men var tvungen att läsa bland annat nationalekonomi, marknadsföring, management och statistik.
Här har vi ett bevis på att gymnasiebetyg inte säger ett skit om en persons förmåga att klara av högre utbildning. Personen ifråga har tagit sig in på psykologutbildningen (om det inte är en enstaka kurs han anser) som har väldigt höga intagningspoäng men förstår ändå inte ett skit av kursen. Så svårt är det inte ens. Jag tycker att vi ska göra som Finland och införa antagningsprov vid högre utbildningar. Då skulle man rensa ut några av alla dessa halvkorkade och lata människor som fyller upp utbildningssystemen idag och sänker kvaliteten på kurserna för de som är verkligt begåvade och motiverade.
Jag tycker att man borde införa studentexamensproven i Sverige för att fixa problemet med betygsinflationen. Högskoleprovet är ju rena pub quiz i jämförelse – att istället sitta där och skriva i 6 timmar/ämne utan några som helst hjälpmedel skulle göra susen i Sverige.
Att kalla högskoleprovet en pubquiz är att ta i. 2019 såg resultaten ut enligt följande. 1,55 – 2,00 5,6%. 1,05 -1,5 30,5%. 0,55 – 1,0 44,6%. 0,00 – 0,5 19,4%. Det är antingen ett svårt prov eller så är svenskar ett korkat folk, välj själv. Min åsikt är att det är ett svårt prov och ställer framförallt väldigt höga krav på dem som aspirerar på de högre resultaten. Den 1a kvartilens resultat är 0,00 – 0,5 19,4% att jämföra med 4e kvartilen som är 1,55 – 2,00 5,6%. De borde ligga mycket närmare. 2,0 lyckades 36 av 62 678 uppnå 2018. Det är mindre än 1%.
Betygsinflationen från gymnasiet kommer inte att fixa sig med hjälp av studentexamensprov. Vi har det redan idag genom nationella proven. Det finns skolor som ger högre betyg trots att elevernas resultat från nationella prov indikerar något annat. Kvaliteten på utbildningen mellan gymnasieskolor varierar vilket skapar en segregerad skola. En del gymnasieskolor ger betyget godkänt till elever som inte klarar miniminivån. Vi har dessutom fått inflation i antal högskolor där man skapat nya program med sänkta krav vad gäller examination. Vill du idag få en bra utbildning måste du vara väldigt petig med vilka skolor du går i.
Observera också att provet normeras och att tanken är att resultatet ska vara någorlunda normalfördelat.
Jag är insatt i både finländsk studentskrivning och svenska högskoleprovet och de är inte jämförbara. Studentskrivningarna går hand i hand med ett förlegat skolsystem och deras status lever på ett gammalt rykte. Högskoleprovet däremot testar ens förmåga att klara av universitetsstudier, som i sig har som mål att studenten ska uppnå det som idag anses vara viktig kunskap och kompetens.
Håller med. Tyvärr går Finland mer och mer mot en betygsintagning baserat på studentexamen, även om antagningsprovet finns kvar som en egen kvot för de som inte var tillräckligt motiverade eller valt ”fel” ämnen i gymnasiet. Många jag studerat med och som idag har toppjobb inom näringslivet hade inte blivit antagna om de sökt in idag, eftersom man inom många utbildningar premierar väldigt konstiga ämnen i antagningsprocessen. Det är t.ex. mer premierande att ha ett bra betyg i matte och fysik än i språk om man vill börja studera språk..?!
Fuskade i gymnasiet – ja, var tydligen inte riktigt färdigvuxen i huvudet och begrep inte bättre
På universitet och högskolenivå – nej, inte för att det var svårare utan för att jag mognat och valt utbildning som intresserade mig.
(dvs inte utbildning kopplat till det ämne jag fuskat i tidigare i livet… 🙂 )
Behöver du fuska för att klara av en utbildning som du sen skall praktisera så är det något som inte stämmer.
Men det behöver inte vara idioter, kan vara desperation pga ändrade personliga förhållanden som påverkar förmågan.
Inte för att det rättfärdigar något fuskeri, men desperata människor gör ibland dumma saker.
Jag blir inte förvånad. Tror att det är otroligt mycket fusk. Ibland så tänker man ju ”Hur har den här personen kunnat bli det här”. Ett yrke som borde granskas när det kommer till fusk är läkare. För där är det något som inte stämmer. Så ofta som läkare inte verkar veta vad de pratar om. Många läkare utbildar väl sig utomlands tror jag. Och det bör man nog kontrollera väldigt noggrannt. Om vissa verkligen har utbildat sig. Jag blir tveksam många gånger måste jag säga.
Nu var det väldigt mycket tro och antagande från din sida.
Kan du ge något exempel? Har jobbat i vården i tio år och tycker att majoriteten av läkare som jag träffat är riktigt skarpa och har bra kunskaper.
Sen självklart kan läkare inte allting utantill utan måste ibland läsa på om olika symtom, diagnoser, läkemedel osv men det gör ju alla yrkesgrupper? Känns som att många förväntar sig att läkare ska kunna allt utantill men jag ser hellre en läkare som läser på nätet om de senaste rönen än förlitar sig på något de lärde sig på utbildningen för tio år sen.
Personligen är jag less när man gått till en läkare och personen sitter öppet och söker information på sånt den både borde kunna och vara erfaren kring.. Visst att de kan behöva kolla upp saker men gör det inte framför mig som patient, tack..
Håller inte med. Jobbar i annan bransch, men likt läkare informationstungt. Jag ser det som min roll att va bra på att hitta tillförlitlig information lätt, inte att kunna all information utantill. Ofta när jag sitter men en klient och jag har informationen i huvudet så söker jag ändå upp informationen för att bekräfta, se om något uppdaterats eller liknande. Att kunna saker utantill är ofta (såklart inte alltid) inte nödvändigt. Att snabbt hitta, granska, förstå och förmedla information är istället alltid viktigt i min roll. Då tar jag att min klient tror jag är inkompetent om det betyder att jag inte blint för vidare information och kanske missar ev ändringar sedan jag pluggade på.
Jag undrar om man förväntar sig att tex en ingenjör eller en advokat ska kunna precis allting i huvudet också, utan att kolla upp, leta, osv.
Advokater googlar ju ALLT. Har man ett möte kan man aldrig få raka svar från dem utan det är alltid ”det måste vi kolla upp” och så researchar de liknande case i efterhand. Jobbade på advokatbyrå i 2 år, detta var standard ?
Jag kan ge ett exempel även om jag inte är den ursprungliga kommentatören. När mitt barn började få epileptiska anfall av absens-typ vägrade läkaren på VC skicka remiss till neurolog eftersom han hävdade att man alltid förlorar medvetandet vid epileptiska anfall. Det är ändå en ganska basic sak att kunna – jag visste det utan att ha den minsta medicinska utbildning eller intresse.
Efter en stund fick jag honom att gå och rådfråga en kollega. När han kom tillbaka skrev han en remiss utan att klaga.
Sedan håller jag med om att det är skitsvårt att vara läkare, inte minst allmänläkare. Men det här med olika former av epilepsi borde han rimligtvis ha lärt sig under grundutbildningen.
Åh gud typiskt svenskar att börja gasta om att man minsann inte kan lita på en läkare som är utbildad i UTLANDET!
Snark… Jag har jobbat med många läkare under åren, och kände flera läkarstudenter när jag pluggade på universitetet, och kan säga att de flesta är överens om att läkarutbildningen är ”slapp” i Sverige jämfört med många andra länder. Många börjar t.ex. plugga i Polen där det är lättare att komma in för att efter 1-2 år fortsätta utbildningen i Sverige och de brukar säga att det är mycket lugnare i Sverige.
Däremot finns ett problem med att vissa läkare väljer att inte uppdatera sina kunskaper. Se t.ex. denna överläkare uttala sig om det: https://www.allergia.se/gravida-far-fel-rad/ ”De moderna antihistaminerna […] är riskfria samtidigt som de är effektiva och har färre biverkningar […]. Tyvärr finns det många allergiläkare som inte uppdaterat sig om de nya forskningsrönen.” Och så klart tyvärr de som fuskar med tentor och så, men det finner man i alla länder och på alla utbildningar. Men nej, en läkare utbildad i t.ex. Polen, Rumänien eller Iran är inte automatiskt sämre än en utbildad i Stockholm.
Jag undrar hur många som så ofta pissar på läkare faktiskt har mycket med vården att göra själva. Och för att ha detta är ur världen; ja det finns rikspuckon i alla yrkeskategorier. Att påstå att det finns ett systemfel bland legitimerade läkare är ett väldigt allvarligt påstående, som backas upp med, ja vad? Nu ska jag också tro lite, för jag tror snarare att folk söker vård för saker som inte kräver vård och sedan blir kränkta över att ingen ringer in armén, Tegnell och alla Sveriges överläkare för att man har fått ett nageltrång.
Jag tror en stor del av problemet att man tror läkare inte kan något handlar om att så många får så risigt bemötande. Man söker hjälp för något men läkaren vill inte ens göra en undersökning utan man måste ”stå på sig” för att ens få lite blod draget. Då tappar man tron på sjukvården och tycker läkarna är okunniga fast obrydda/trötta på sitt jobb kanske är det riktiga.
Plus att läkaren gör en bedömning, är det här provet rimligt, har vi tid, kan vi, kostar det? Finns nog mer än en faktor som spelar in och vården behöver mer resurser men det är så in i helvete frustrerande att inte få hjälp när man behöver.
Tror problemet snarare handlar om att läkare ibland saknar en viss fingerfärdighet och social kompetens, vilket blir extra märkbart när man precis haft en sjuksköterska/ undersköterska i sitt rum som har haft ett varmt bemötande. Samtidigt är det sällan man öht får träffa en läkare. Går själv till en mottagning regelbundet för att bland annat förnya mitt recept på mediciner som är narkotikaklassade, samt uppföljning av dessa mediciner osv. Har tillhört den mottagningen i snart två års tid men inte träffat en enda läkare där. Det känns så oprofessionellt och avhumaniserande.
Sen sista delen av din kommentar talar ju inte direkt till din fördel, att man alltid känner sig förminskad varje gång man träffar en läkare är inte direkt något som kommer ge yrket en mer positiv bild. Jag har väldigt svårt att tro att majoriteten söker vård för så triviala saker, speciellt med tanke på att man inte ens kan boka en tid på vårdcentralen utan att någon gör en bedömning av ett meddelande/ via ett telefonsamtal. Visst kan man även åka in och sitta i ett väntrum en halv dag, men det gör man inte om man inte verkligen måste. Har mer med vården att göra som patient än de flesta andra jag känner, så det är min syn på saken.
Blev väldigt sugen på att kolla på Suits när jag läste detta?
Hur fuskar man ens på tenta? Är det i sal har dom ju väldigt bra koll, tror inte mina nerver hade pallat haha
Nä alltså jag har funderat på det också, och ofta är det ju ändå så att en fusklapp inte hade hjälpt särskilt då man ändå måste utveckla resonemang osv. Men på hemtenta är det ju lätt att bara logga in åt andra, men ibland krävs det att man sitter med kameran på.
Är ju bara att ha en fusklapp i fickan och gå på toaletten:)
Men vad ska det hjälpa? Fusklapp på vad? Det är ju inte som på prov i grundskolan. Förra veckan hade jag en väldigt omfattande juridik-tenta där man får ha med sig kurslitteratur och egna anteckningar. Folk gick in med rullväskor i salen haha. Det handlar ju om att se det juridiska problemet och hitta en lösning t ex med rött lagrum. En fusklapp hade inte hjälpt mig då ☺️
Det beror också på vad man läser. Är det matte eller fysik kan man ju behöva formler som inte finns med på något formelblad. Kan även i vissa kurser handla om definitioner på saker. Allt detta skulle man ju kunna skriva upp på en fusklapp. Men såklart är det svårare när det är saker man faktiskt måste förstå, tex när man ska föra olika resonemang.
Vilken rolig syn ändå, komma med rullväskor fyllda inför tenta. ?
Jag har också pluggat på juristlinjen och på min tid hade det gått utmärkt att fuska, eftersom man bara fick ha med sig lagboken på tentan. Jag tror att jag skrev en eller två tentar där man fick ta med sig litteratur och anteckningar.
Jag har skrivit en hel del salstentor och i princip varje gång såg jag folk som fuskade.
Det vanligaste var att två som kände varandra satt bredvid varandra och bytte papper med varandra.
Inte ens tilldelade platser hjälpte för sådant, för det gick till som så att man fick en nummerlapp av läraren innan man gick in, det de här personerna gjorde då var ena tog ett nummer och gick in och satte sig, den andre stod kvar och väntade på att numret bredvid skulle komma.
Ristade in en formel till ett matteprov (minns inte om det var gymnasiet eller högskola) på mitt suddgummi. Tror inte någon såg iaf men vad vet jag.
Sjukt dåligt erbjudande ändå känner jag spontant. Man lär ju behöva plugga en del innan så jag skulle väl åtminstone rimligtvis ta 200kr/timmen för den tid jag behöver plugga, alltså förlorad inkomst. Sedan kanske 5000 efter tentan som ”vinst” liksom. Men nu är jag jag iofs inte rolig på fest heller.
Alltså Fredrik ? som att han vet något om psykologi. Outbildad narcissistisk med grandios självbild? Ja han har tagit kokain. Nej det gör ingen till expert på psykologi. Det går inte terapia sig själv etc.
Fuska sig genom livet? Tror fuskar man på tentor har man det mentala inställt på allmänt fuskande. Säger mer om personen än vad personen tror själv. Som en allmän livstilsfilosofi. Att ta genvägar och lättaste vägen genom allt.
Minns när en f.d. kompis mamma skrev hennes pm på juristprogrammet åt henne, mamman är advokat… Hon blev dock sedan granskad för fusk men tror inte hon åkte dit. När jag påminde att det var olagligt sa hon bara ”vadå får man inte ta emot hjälp av sin mamma?”. Är ändå lite skillnad när ens mamma är advokat och skriver åt en, till skillnad från om någon typ läser igenom texten för att se eventuella grammatiska fel, kan jag tyckta!
Varför kallas han geniet? Får panik av o läsa er skriva geniet? Vilket rövslickeri, vem fsn är
Han? hahahaha eller heter han så?
Men vad har jag missat – har Fredrik Geniet studerat psykolog-programmet?
(Eller fick han seriöst frågan baserat på sitt artistnamn?)
Jag skäms men jag visste inte att han var så smart.
Herregud vad många som fuskar. jag har ALDRIG fuskat i hela mitt liv. Varför gör ni det?
Jag blev erbjuden att gå upp med ett examensarbete för en helt annan utbildning. Skulle fått nån tusenlapp för det. Tackade så klart nej. Mest av etiska skäl och att mina nerver inte skulle fixa det, men hade även nästa noll kunskap i ämnet.
Tycker annars att högskolan anstränger sig för att motverka fusk. Vi måste legitimera oss vid alla examinationer och vid salstenta blir vi tilldelade platser. Vi får inte heller ha pennfack, klockor osv. Men har hört från många att det var väldigt mycket fusk under pandemin.
Min mormor gjorde slutklämmen på min bilduppgift sista terminen i åk 9. Utan hennes böljande ängar och snötyngda granar – inget godkänt betyg och därmed inget gymnasium enligt den tidens betygskriterier. Länge leve såna underbara tanter som bara rycker ut med pennan i högsta hugg för att rädda det där barnbarnet med många kvalitéer men bild…nää. Hurra också för mamma som insåg krisläget och med kärlek ringde in henne. Och jaa, det blev folk av mig också!