m
Jag har läst Kvinnomanualen av Anna Björklund. Kvinnomanualen innehåller 8 essäer om att vara kvinna, om kvinnlighet och om att vara Anna. Det är Björklunds första bok och den utkom i våras.Värt att säga är att jag är bekant med Anna (vi firade exempelvis nyårsafton ihop!) och därför är det förstås omöjligt för mig att vara helt objektiv i denna lilla text. // Sandra Beijer
Kvinnomanualen är alltså skriven av Anna Björklund – fd poddare med Della Q och tidigare medlem av SRs satirprogram Tankesmedjan – och Sandra Beijer recenserar och resonerar kring innehållet i ett inlägg på sin blogg.
Av kommentarsfältet att döma så slog hennes inlägg sammerligen an en sträng hos många, och diskussionerna är både många och långa.
Jag skulle faktiskt rekommendera att man själv klickar in sig hos Sandra och bildar sig en egen uppfattning, och kom ihåg att starta från botten och läs uppåt. Annars är det inte mycket som är begripligt. 🙂
Diskussionerna handlar om de alltid aktuella ämnena feminism, kvinnofällor, världsfrånvändhet och priviligierade föräldrar.
Här kommer ett litet utdrag, men jag lämnar analyserna till er.
Och Sandras läsare så klart, men de är redan i full gång. 🙂
Bildkälla: Sandra Beijer blogg
Föregående inlägg 
Är det någon som vet varför Anna blev avstängd från psykologprogrammet? På fb nämns brott mot patientsekretessen, men har man patienter som student?
Man har väl tillgång till information och träffar patienter även om man inte är ansvarig för dem som student?
Jag gick en gång hos en psykologstudent i terapi, men jag vet inte exakt vilket program han läste. Det var en del år sen, men jag swishade honom privat, vilket såhär i efterhand kanske var lite weird, vet inte hur legit det var, men han var ju på en riktig mottagning så…
Om man har praktik är man ju i kontakt med patienter, kan sitta med vid behandling etc. Då gäller samma tystnadsplikt som behandlaren har.
Har man inte alltid tystnadsplikt, oavsett student, utbildad eller ej? Om jag praoar på sjukhuset när jag går i nionde klass brukar jag väl få skriva på tystnadsplikt även om jag inte har egna patienter?
Ja, när jag gick på gymnasiet och hade praktik så fick jag skriva på sekretess papper. Så borde väl alltid gälla när man jobbar med människor på det sättet
Samma när jag praoade en vecka på en förskola. Jag gick i åttan då. Fick skriva under ett papper om tystnadsplikt.
Vad intressant!
Någon som vet mer?
När du läser till psykolog har du egna patienter i slutet av utbildningen. Där har du tystnadsplikt, och måste hantera journalföring på liknande sätt som i sjukvården
Läst att hon hängde ut patienter från praktiken genom att skriva ”roliga” twitterinlägg dessa,,,
ouch! Det var grovt! Hon spelar ett högt spel
Att hon brutit mot*
Tycker det var en bra recension. Håller inte med Anna om mycket men blev väldigt sugen på att läsa boken!
Om Sandra hade hållit sig till att tycka så hade det enda störande med hennes recension varit hennes fantasilösa språk. Men hon slänger in en och annan hemkokad analys som hon tycker låter bra utan att ha en aning om vad hon pratar om.
Enlighten us then! vad är din analys av boken?
Annas berättelse om hennes liv och insikter. Helt ärligt finns där inte så mycket att analysera.
Annas betraktelser om Sandras liv?
Nej drottning silvias liv. Vad tror du själv??
Men skriv det då! ”Annas berättelse om sitt liv” är väl vad du menar.
Så otroligt ointressant försök till provokation.
Så känner jag om själva boken.
Och typ alla intervjuer med Anna Björklund där hon koketterar om att hon inte röstar i val och blabla.
Anna är dessutom inte det minsta unik. Hennes (tillika min) generation ÄR konservativ. Tidiga giftermål, och äktenskap före barn. Kvinnor som bakar och lagar mat och som inte vill dela jämt på föräldraledigheten. De må fortfarande förvärvsarbeta då det är så samhället är uppbyggt, men de är betydligt mer konservativa än sina föräldrar var i samma ålder. Anna är ett barn av sin tid, varken mer eller mindre. Även sådant här går i cykler och hennes egna barns generation kommer troligtvis skaffa barn sent och vägra gifta sig. Så går det runt.
Tycker det är lustigt att hennes man K Svensson gått från södermalmhipster (när han var ihop med Nanna) till någon slags överklass-östermalm-man?
K Svensson?, som sänkte hela alla mina kamrater?
Kryddan eller något annat matigt smeknamn?
Kringlan ”jag ska dra en yxa i Åsa Lindeborgs ***” Svensson
Va?! Är det hennes man? Usch.
Inte så jag ser honom. Han går runt Karlaplan med en stil som en luffare.
De eftersträvar ju iallafall någon 1800-tals-överklasstil.
Den vackraste av stilar dock.
Både han och Anna deltar i en egen liten teater av sina liv. Låtsas som att de är det ena och det andra.
Jag blev sugen på att läsa boken på grund av kommentarerna. Vad väcker så mycket känslor och är hon så fel ute funderar jag över.
Jag är en hemmafru som gick en svår universitetsutbildning som jag i princip inte har haft användning för då jag inte jobbat sen jag fick barn. Min man är entreprenör och har aldrig gått någon universitetsutbildning.
Nu är jag som sagt hemma och tar hand om vår son. Jag är usel på att laga mat så det gör min man.
Jag var väldigt otrygg som barn, mina föräldrar jobbade och bråkade mycket. Skilde sig sedan och träffade nya. Jag behövde väldigt mycket trygghet, var väldigt mogen och intelligent men hade mycket ångest.
Funderar mycket över om jag har tagit rätt beslut. Men jag är lycklig, har ett väldigt bra äktenskap. Vi är inte rika, men inte fattiga. Blir ganska paff över hur provocerande det är i Sverige att någon är hemmafru. Jag bor inte i Sverige.
Det är inte att kvinnor väljer att vara hemmafru som provocerar, det är när en priviligerad kvinna glorifierar hemmafruidealet. Anna är både aningslös och saknar helt verklighetsförankring. Det finns en hel del intressant att läsa som hon skrivit där hennes överklassarrogans lyser igenom. Dessutom är hon en tämligen obildad överklasskvinna som tycker en massa utan någon som helst faktabas.
Jag är hemmafru men skäms typ för att säga det. Känns som folk i Sverige oftast är det pga lyckas inte få jobb/lata/saknar… något?
Jobb är ju ändå normen.
Jag skulle säga att normen i Sverige är otroligt individualistisk. Varje person ska klara sig själv, i alla avseenden. I många andra kulturer så är en familj en enhet som man kan fördela resurserna fritt inom, men i Sverige är det inte så (längre). Jag blir lite provocerad när någon inte tjänar sina egna pengar utan lever på någon annans eknonomi, men jag ser också att det är för att jag har det svenska indvidtänket (som har både för- och nackdelar).
För min del handlar det inte om att jag ser det som lathet, utan att det är korkat och orättvist mot sig själv. Faktiskt. Du har bara nånting så länge du är i nåder hos din man. Vad händer om ni går isär? Har du någon pension att ta ut när det är dags? Man ska älska sig själv tillräckligt för att kunna trygga sin egen framtid, man vet aldrig vad som händer.
Jag och min man delar lika på pension, som sagt är min man entreprenör, men vi äger företaget båda två betalar in lika mycket till båda i pensionsspar etc. Lagstiftningen där vi bor gör honom också försörjningsskyldig även för mig (inte bara vårt barn) om vi går isär. Känner mig inte alls som att jag är beroende av min mans nåder. När jag pluggade var han industriarbetare, framgången kom så att säga efter jag hade pluggat klart. Han har heller aldrig förbjudit mig att jobba eller antytt att jag borde stanna hemma, jag valde det för min egen skull när mitt barn föddes (8 år sen nu).
Kan tillägga att mitt barn har flera svårigheter som kräver diverse terapier och rehabiliteringar. Den som kör runt honom på det är jag, känner definitivt att jag är hemma för min sons skull, inte min man (jag far inte runt och servar honom).
Jag personligen trivs bättre i att känna att familjen är sammansvetsad och en stark enhet (självklart måste man inte vara hemmafru för att känna det). Kände mig alltid ensam i min ursprungliga familj där det var var man för sig så att säga.
Jag har läst boken. Den är jävligt jobbig och störigt skriven. Jag förstår att kommentarsfältet kokar. Författaren har någon sorts ambition att skriva en Twelve rules of life-bok à la Jordan B Peterson med olika kapitel om sex, moderskap, arbete, skönhet etc och personliga råd om hur kvinnor bör leva. Kanske inte uttalat men underförstått. Men till skillnad från Peterson så äger hon ingen stringens och hennes resonemang är ungefär lika avancerade som dom man lägger fram för tjejgänget sent på natten efter ett par bag in box. Typ ”jag känner så här”, ”när JAG gjorde det här så mådde jag så mycket bättre på nåt sätt”, ”det här kändes bra” etc. Fruktansvärt irriterande när texten samtidigt har någon sorts utbildande ambition. Som en handbok för vuxna kvinnor skriven av en full och förvirrad människa. Hon är 30 plus, hon har ingen som helst utbildning, hon kommer från pengar och hon blir försörjd av sin man. Vad är skillnaden mellan henne och andra random influencers? Läs inte boken är min rekommendation, eller läs den men var beredd på att bli grymt irriterad. Lägg pengarna på din utbildning, ditt jobb och din framtid istället. Hela boken osar av bildningskomplex och klasskomplex även om kapitlet om moderskap var ganska intressant. Om hon ska profilera sig som feminist så är det snarare någon som Ellen Key eller Karin Larsson (Carl Larssons fru alltså) som hon framstår som, alltså någon som centrerar sitt liv kring hemmet. Inget fel i det men boken är som sagt slapp och slarvigt formulerad. Jämför med Nina Björks Under det rosa täcket eller som sagt Jordan B Petersons 12 livsregler. Om den här handboken ska ses som symbol för den unga generation, alltså millennials som jag själv tillhör, så blir man mörkrädd. Inga referenser, ingen kulturhistoria eller historia, ingen analys. Bara tyckanden.
Åh fan? Hon har ju fått rätt bra recensioner. Som SvD skriver:
”Ytterst läser jag Björklunds bok som en plädering för att samhället behöver återupptäcka ett mer utpräglat kvinno- och barnperspektiv. Vilket paradoxalt nog erbjuder en öppning mot en sundare manlighet. För i det moderliga finns också en maskulin kärvhet. ”
Det mest intressanta är att recensionen är skriven av en man, Johan Sjögren, som har svårt att dölja sin iver och inte ens försöker maskera att äntligen en kvinna som förstår kvinnans plats i samhällsstrukturen.
Hon har ju fått en massa ljumma recensioner också. Läs boken själv och bilda dig en uppfattning. Hon skriver om sin egen tonår och sina ätstörningar och att hon blev av med dom och blev normalviktig ”genom att börja laga all mat från grunden och köpa lokalt odlade råvaror och göra långkok till familjen”. Hon beskriver hur hon ”är den som sköter alla hushållssysslor och är hemmets lilla dammsugande diktator” och att hennes kille inte ens vet hur man får igång en tvättmaskin. Hon gillar städning helt enkelt och koketterar med att hon passar för det, utan djupare analys. I kapitlet om skönhet brinner det verkligen till när hon vidarebefordrar skönhetsråd från före detta modeller, berättar hur hon sköter sin hy och beskriver hur ett av hennes lyckligaste ögonblick i livet var när hon fick en komplimang för att hon liknar Mary Kate Olsen. Osv osv. I kapitlet om sex så skriver hon om att hon minsann mådde bättre av att gifta sig tidigt och avstå från att kolla på porr (underförstått: alla kvinnor skulle nog må bättre av att göra så) och att kvinnor har ett bäst före datum innan den ungdomliga skönheten är försvunnen och kvinnan blir förpassad till glasberget. Hon nuddar snabbt vid att hennes man blev cancellerad offentligt pga hans våldspornografiska uttalanden och dödshot mot sin dåvarande chef, Åsa Linderborg, men landar snabbt i att han minsann blev missförstådd, han var ju bara ironisk. Etc etc. Som sagt, analysen är otroligt grund och ytlig och om folk läser denna bok som om den handlade om djupa feministiska teorier så säger det verkligen mer om debattklimatet idag med clickbates och influencers som intervjuar partiledare än om något annat.
Kvinnor som vill vara hemma och låtsasjobba i en modern tid där maskiner gör allt tvättande, diskande och dammsugande åt en, och samtidigt vill att samhället ska erkänna deras viktiga roll genom…ja..hur då? har jag inte riktigt fattat.
Klagar inte på din poäng men det där med att allt städande sköts av maskiner funkar ju inte. Tar sjukt mycket tid med disk och tvätt osv trots diskmaskin och tvättmaskin.
Jag tömmer en diskmaskin på morgonen, 5-10min och fyller den på kvällen 5-10min och kör igång. Vad är det som tar en massa tid enligt folk? Att fylla en tvättmaskin tar inte heller lång tid. Bara ta din korg och bestäm om du kör ljust eller mörkt, 30, 40 eller 60 grader. Sen har du två timmar dötid innan nästa lass.
Att starta en tvättmaskin är ju det enkla, du glömde att tvätten måste hängas alt sortera vad som ska tumlas, vikas, eventuellt strykas och sedan sorteras in i garderober. Nej, det tar inte en hel arbetsdag men med tre barn såsom hon har blir det ju lite tid per dag. Och då är det EN syssla.
Vem sorterar och stryker tvätt längre? Alltså jag köper skrotkläder från hm osv. Kör allt i samma maskin. Allt överlever. Ni skapar er jobb
Jag tycker också att kvinnor skaffar sig extra jobb i hemmet genom konstiga prioriteringar. Det ska vara så perfekt allting hela tiden så inte så konstigt att det tar en massa tid i anspråk.
Va? De är ju 5 i familjen, menar du att de ska lägga allt i en låda?
Nej. Men man kanske inte behöver vika kläder, eller stryka dom. Om det nu tar så lång tid. Men vad jag däremot tror tar lång tid är nitisk städning så att hemmet alltid är Instagram-redo, konstant inredning, alla fritidsintressen man ska köra små barn till på vardagarna, self care rutiner som är evighetslånga… Man måste liksom inte hålla på så.
Anna kanske i framtiden lägger till ett kapitel om den totala avkopplingen som infinner sig i den gamla traditionella tvättbyken. Hur hon och hennes hemmafruvänner vallfärdar ner till bykplattsen vid riddarfjärden. Långkok av lakan i tvättbaljor. Väl hemma när lakanen är torra, manglade och stärkta och noggrant instoppade i linneskåpet hemma i våningen på Öfvre Östermalm återstår bara att krusa banden på örngotten och knyta ihop dem med sidenband i mjuka kvinnliga pastellfärger.
Tyvärr får jag lite Amish-vibbar av Anna.
Haha!
Tyvärr är arbetet inte slut där. Finns fortfarande skurgolvet kvar att skrubba, en halv gris som ska styckas, korv som ska stoppas…
Finns ingen tid kvar till bokskrivande och inredning.
Det förstås men snart tar hushållsarbetet upp all tid och hon är ju trots allt i toppen av näringskedjan så det blir att anställa tjänstefolk. Vi har återtagit de gamla fina konservativa värderingarna med allt vad klassamhället har att erbjuda.
OBS en blandning av sarkasm och ironi kan ha smugit sig in.
Exakt. Och då kan vi lika gärna sluta låta kvinnor utbilda sig på högskola, i alla fall gratis, då dom ändå kommer stanna hemma sen när dom gifter sig.
Ju fler i hushållet desto mer tid. Är en diskmaskin per måltid här. Så nån timme om dan på disk. Matlagning kanske en halvtimme per måltid. Tvättar varannan dag. Plockar och städar konstant känns det som.
Äh vi hemmafruar söker inte samhällets erkännande. Även om vi skulle få den så vore det en tillfällig trend. Perennialism bara ÄR, medans pendeln svänger.
Hon menade väl att glädjen över Mary Kate-komplimangen var sjuk och visade hur inne i det ätstörda hon var.
Ok, så läste inte jag det hela. Intressant!
Jag har även läst boken, högst motvilligt ska tilläggas. Reflekterade aldrig över liknelsen med 12 rules of life men så kan det vara. Min absolut första fundering är mer vem som är målgrupp. Genren är feel-good biografi, (helt egen klassificering) där en kvinna som aldrig fått känna av några egentliga motgångar seglar igenom livet knäppandes alla som inte kan välja att ”jobba hemifrån” på näsan. Det är ett ytterst fåtal individer som befinner sig i den gruppen så målgruppen känns lite för liten för att ett förlag, vilket som helst, ser några större kommersiella vinster från utgivningen.
Innehållet liksom språkligt är boken banal. Det var det snällaste sättet jag kunde komma på att uttrycka mig. Men den stora frågan är ändå varför en kvinna 2022 förespråkar att kvinnor ska dra sig tillbaka från den formella ekonomin och igen bli beroende av mannens inkomst och helt ta över allt ansvar för att sköta hemmet. Är det verkligen så fel av kvinnor att vilja vara en del av samhällsekonomin och bidra till att skapa värden för både det lilla, familjen, och det stora, samhället? Är det verkligen det vi vill, att gå tillbaka till den gamla ordningen där mannen bidrar till samhället och kvinnan till familjen. Varför kan inte man och kvinna göra både och tillsammans?
Exakt!
Ska hon profilera sig som feminist dock? Hon kallar väl aldrig sig själv feminist och säger att hon är politiskt ointresserad?
Är kvinna som hörs i det offentliga rummet = feminist?
Ja, boken heter ju Kvinnomanualen och den marknadsförs väl som nån sorts nyfeminism? Men hon själv kanske inte kallar sig feminist, jag vet inte.
Titel på Annas bok Kvinnomanualen fick mig osökta att dra associationer till Bonniers stora kokbok från 1950 talet.
Nedan ett litet citat från denna så berömda bok från 50-talet.
”Det är dags för hemmafrun att börja med förberedelserna för kvällens middag. Väl till hands har hon Bonniers Kokbok som hon lägger fram på köksbänken. Hon slår upp sidan 429 för att laga sauterad fågel. Sidorna före beskriver inte hur hon ska slakta fågeln men däremot plockning beskrivs detaljerat i både bild och text.
Förberedelserna slutar dock inte vid köket.
Låt inte omsorgen om det dukade bordet sträcka sig endast till festliga tillfällen. Det är varje husmoders plikt att se till att även måltiderna i vardagslag är ordnade med omsorg och bordet prydligt. I många nutidshem är kanske måltidstimmarna de enda stunder på dagen, då familjens olika medlemmar har tillfälle att träffas. Det betyder ofantligt mycket för trevnaden i hemmet och för det goda humöret, att just de stunderna blir efterlängtade. Här har husets fru en stor insats att göra.”
Det kanske bara är jag men tycker nog att det är tydligt varifrån inspirationen är hämtad. Fascinerande att vilja vrida klockan tillbaka 70 år. Det ligger nästan något tragiskt över det hela.
Det här låter nästan som ett stycke ur boken! Fast det låter mer så här: Jag beställde linne och siden från Tyskland och sydde yngste sonens sommarkläder. Det är en sådan fantastisk kvalitet. Av råsidenet som blev över så gjorde jag en duk till det stora matbordet. Det gör verkligen något med rummet när man dukar vackert och placerar ut glasburkar med snittblommor. Vi har flyttat bordet till matsalen. Vårt ekgolv gör sig verkligen bra ihop med dom råvita väggarna. Det visste jag redan när jag började måla dom. Nu fattas bara marmorskänken till badrummet så börjar vårt hem likna något. I helgen kommer leveransen av frukt och grönt och ekologiskt kött från den lokala bonden. Längtar.
Haha, det var det jag menade. Samma tonalitet!
Det är det som gör en så rasande! Haha
Jag tror inte att den ska ses som en handbok och absolut inte som en symbol för en generation. Har förstått det som att hon granskar samtiden och vill utmana ett livsmönster som många människor inte mår bra av. Att det exempelvis kan vara okej att jobba fulltid men samtidigt finna ro i familjelivet/ett lugnare liv och att alla inte måste göra kometkarriärer innan 30.
Så känner jag med.
Jo jag förstår det men så som det skrivs om boken och så som den lanseras så jämförs den ju med tex Nina Björks Under det rosa täcket. Men ok, man kanske inte ska dra för höga växlar på den. Jag tycker att hela kapitlet om moderskap är intressant just för det hon tar upp – att många kvinnor och män känner sig låsta till en viss livsstil (utbilda sig före trettio, klättra i karriären, ta dyra lån för bostad, jobba heltid) och att den livsstilen krockar med verkligheten när det kommer småbarn in i bilden. Så långt är jag verkligen med henne. Det är också spot on hur hon beskriver sig själv och andra kvinnor som djuriska under småbarnstiden, jag känner igen mig i det och tycker att hon beskriver det på ett nyskapande sätt. Jag hade önskat att hela boken hade handlat om hennes syn på moderskap.
Hur kan den inte vara annat än en handbok? Hon hänvisar inte till någon modern forskning och har inga som helst dokumenterade ämneskunskaper. Det finns inga resonemang och ingen analys i boken utan allt bygger på Annas tyckande. Roligt för henne att hon har hittat sin plats, det betyder inte att det är generaliserbart. Sedan undrar jag om det inte är så att det är en generationsfråga trots allt. Hon tillhör generation ego, söndercurlad och tar allt för givet.
Tycker inte det är något konstigt i Sandras ”recension” och hon upprepar ju även att alla såklart inte har möjlighet att ta sig tiden att mangla lakan etc. Blir intresserad av att läsa boken faktiskt.
Jag kan känna igen mig i att ha hittat min plats och landat i familjelivet. Vi är inte födda superrika men visst, privilegierade jämfört med många. Å andra sidan, vill man då jobba mot ekonomiskt oberoende och samtidigt ha tid till det lilla livet med familjen så krävs det att man fokuserar och lägger sina pengar på det man tycker är viktigt. Annars kommer den där skillnaden i lön mellan halvtid och heltid ätas upp fort av städtjänster, matkassar, avancerad hudvård, manikyr och allt vad det är som säljs in till just oss kvinnor och gör oss väldigt fast. Fast i ett system där vi jobbar oss utmattade båsen på arbetsplatsen och hemma och söker kostsamma lösningar på hur vi ska må bättre, samtidigt som barnen växer upp och sparkontot inte växer.
Det är intressant att läsa andras tankar, helt enkelt, och även om man såklart inte kan relatera till allt eller tycker att det är verklighetsfrånvänt så får man ju förstå att det här är en människas tankar, inte fakta.
Precis, det är vad många inte verkar kunna ta till sig. Detta handlar om en person som har valt att leva sitt liv på ett visst sätt, precis som många andra böcker handlar om andra personer som har valt att leva på andra sätt. På inget vis tvingar den någon annan att leva på samma sätt. Tror den provocerar för den går emot den gängse bilden av ”hur en kvinna bör vara” 2022. Vissa kommentarer hos Sandra är bara en annan typ av kvinnoförtryck, av kvinnor tyvärr .
Fast hon skiver ju inte om att leva ett enkelt liv för att ha mer tid med familjen eller om att prioritera. Hon skriver om att leva ett lyxigt liv och lägga mycket resurser på hem, skönhet och yta. Samtidigt som man har råd att vara hemma med barnen. Det är inte en idé som är ett ”bra tips” till resten av Sveriges befolkning.
Däremot finns det ju en jävla massa andra människor som skriver om alternativa livsstilar dä man prioriterar tid framför konsumtion. Och det brukar väl inte ses som särskilt kontroversiellt?
Eller hur. Blir lite svårt att upprätthålla nuvarande standard och BNP:n om bara hälften av arbetsföra personer i parrelation arbetar. Man kan inte förvänta sig ett modernt, välfungerande samhälle då. Oavsett hur bra man som individ skulle klara sig på sin partners inkomst.
Vad menar du? Anna jobbar ju. Boken handlar inte om att alla kvinnor ska sluta försörja sig.
De flesta kvinnor arbetar i sektorer där man inte skulle få lika stort tryck om kvinnor arbetade hemma. Omsorgen.
Förlåt det kanske blev lite otydligt, det var inte så jag menade. Men som regel när hemmafru/deltidsarbetande kvinnor diskuteras så blir det som att lönearbete är det som räknas, det som är viktigast för jämställdheten, och kvinnor ska följa männen och jobba mer, inte män som jobbar mindre. Och visst är det bra att arbeta mycket och säkra sin ekonomiska framtid men är det det vi ser idag? Eller har vi bara hamnat i en annan konsumtionsfälla där vi tror att vi måste jobba så mycket och där vi inte set några alternativ för att traditionella kvinnosysslor har så låg status att ingen vill göra dem men någon måste = ofta kvinnor.
Det viktigaste för jämställdheten är att mäns och kvinnors arbete värderas lika. Det betyder att både män och kvinnor båda måste finnas i det som kallas den formella ekonomin, dvs lönearbete, och att män och kvinnor delar lika på arbetet som utförs i den informella ekonomin vilket är det oavlönade arbetet som sker i hemmet.
Jämställdhet uppnås när män och kvinnor fördelar lika mycket tid på hemarbete och lönearbete. Under småbarnstiden kan det vara svårt att båda jobbar heltid. Men det finns inget som hindrar att båda parter går ner lika mycket i tid. Argumentet att mannen ofta tjänar mer håller inte eftersom skatteeffekten har en utjämnade effekt på hur mycket som blir kvar i ficka när skatten är dragen. Orsakerna till att mannen jobbar heltid är andra.
Att kvinnosysslor har låg status håller jag inte riktigt med om. Att vara renhållningsarbetare eller lokalvårdare har båda låg status men skiljer väsentligt när det kommer till lön. Här har tyvärr fackföreningarna misslyckats genom att det har bara varit intressant att företräda sina egna medlemmar. De fackförbund med övervägande manliga medlemmar har varit mycket duktigare på att få igenom sina lönekrav jämfört med de kvinnodominerade fackförbunden.
Först och främst, så förstår jag inte kulturen av alla dessa j***a böcker skriva av något sånär kända människor som bara innehåller massa åsikter, tankar och tyckande som har fungerat för just DEM som de tycker alla andra borde följa för ”för mig var det så”. Åh maj gadd, blir så trött. Sen döper hon den till ”Kvinnomanualen”? Hoppas verkligen att det bara är ett försök att tjäna pengar på att provocera snarare än ett seriöst försök att skriva en bok.
Vad menar du? Det är väl toppen att vi har kreativa människor som delar sina tankar i skrivna böcker? Högst frivilligt att läsa.
Men vilka typer av människor är det som får ”dela sina tankar i skrivna böcker”? Det är ju en väldig överrepresentation av en viss (väldigt liten) grupp i samhället (väl bemedlade, medialt synliga) när man tittar på utbudet. Vilket såklart har att göra med att förlagen har fattat att detta säljer.
”Högst frivilligt att läsa” är lite förenklat. Man måste väl få ha åsikter om strukturer även om vi som individer har ett VISST utrymme att göra våra egna val. Håller helt med ”Anonym nr 1 miljon” ovan. Om man döper boken till en ”manual” så gör man anspråk att göra mer än att bara tycka och tänka. Ingen efterforskning, ingen ansats att beröra existerande litteratur på ämnet. Men ändå en ”manual” baserat på… inget mer än den egna upplevelsen, sedd ur ganska naiva, obildade ögon.
Ja det har gått inflation i att tycka i bokform. Tror dock att Anna helt seriöst tror på sina egensnickrade teser om kvinnans roll och hur hon behöver hitta tillbaka till den identitet som enligt henne bygger på biologi, de gamla grekerna och gamla testamentet. Även om vi är ett land som kommit långt i vårt jämställdhetsarbete är det lite skrämmande att konservativa och nationalistiska krafter lyckats skapa sig en röst och att det finns lättledda flickebarn som gärna ställer upp på budskapet.
Det hon inte vet om influenser är inte värt att veta.
Stackars Paow:( De var ju faktiskt väldigt söta ihop!
Har läst boken och var arg och irriterad rakt igenom. Hon uppfattas som världsfrånvänd och ibland undrar jag om hela boken är ett slags försvar? Att hon eg inte alls trivs i den typen av kvinnoroll (som hon målar upp som helt fantastisk) och därför måste påpeka hur lycklig hon är hela tiden, likt alla som lägger upp kärleksbilder på sin partner men eg vet man att det är piss. Som tur är boken kort och lättläst så det var inte så många timmar jag slösade på tramset.
Slösade på tramset, bra formulerat. Håller helt med dig. Intressant med din fundering att boken kanske är ett försvar. Ja det var en kväll som jag aldrig får tillbaka och även om jag läste boken under protest så är jag på ett sätt glad att jag gjorde det. Nu har jag fått upp ögonen för ytterligare en bakåtsträvande radikalkonservativ person.
Jag håller med om att det var något som skavde med hennes resonemang i boken, det kändes som om hon ville skriva läsaren på näsan på något sätt. Att hon minsann var så sjukt lycklig och hade gjort ”rätt” val i livet. Kanske var det därför jag upplevde boken som så pubertal. För att citera Markus Torgeby som är en annan alternativ livsstilsguru: ”Det behövs mer utrymme för tvivel i samhällsdebatten”. Hade boken innehållit mer tvivel och olika aspekter av att gifta sig vid tjugo, skaffa tre barn före trettio och skippa utbildning så hade jag köpt det mer.
Tänker också att det är viktigt att komma ihåg att det inte är någon riktig makt man har i hemmet och att ens man inte alls är så beroende av en. Man kanske intalar sig själv att man behöver varandra och att den stackars mannen som inte ens kan starta en tvättmaskin skulle bli helt hjälplös vid en separation och sitta där i skitiga kalsonger och äta makaroner med ketchup i en sunkig ungkarlslya. Men att kunna starta en tvättmaskin tar några minuter att lära sig, till skillnad från den erfarenhet man har efter 15 år extra i arbetslivet. Alltså, vill man vara hemma och mår bra av det och ser till att ha ekonomin tryggad och gärna är anställningsbar – ok. Att tänka att man är lika viktig för sin man som mannen är för en själv och inte fundera på framtiden, tja, mannen kan väl köpa ett skåp på Ikea och handla mat att förbereda på ICA som vem som helst och vara lika glad för det.
Sen att hon verkar kunna jobba heltid och sköta allt i hemmet (och passa barnen?!) samtidigt, grattis till henne, alla får ju ha de hobbys de vill men det är ju verkligen ett undantag att kunna jobba så och det förstår hon nog själv också.
Spoilerkontot/Nessa bekräftar att Paow och Alex har gjort slut, pga han har träffat en annan.
Riktig ”gossip” for once ?
https://www.google.com/amp/s/nyheter24.se/amp/noje/1034104-paow-och-alexander-zobel-har-gjort-slut-traffat-nagon-annan
Det KAN ju vara vad Paow säger
Provar lyssna på ljudboken (som hon själv läser upp) och det är det värsta jag hört och det har gått 30 sekunder
Uppdatering: Gav upp. Jag vill ha tillbaka de 6 minutrarna av mitt liv ?
Jag undrar om det är särskiljande för vår tid att människor blir så otroligt upprörda över exakt allting. Eller har det alltid varit så?
Man behöver inte gilla recensionen, Anna eller boken men nivån av ilska i kommentarsfältet är fascinerande.
Sen är det också lite komiskt hur så stor del (av kommentarerna) handlar om att vara eller inte vara hemmafru.
När det inte alls, utifrån de intervjuer jag hört med Anna om boken, är vad den handlar om. Hon är ju själv inte hemmafru.
Har du läst boken?
Jajjamen. Kan ha fel såklart men det är så jag tänkt om boken.
Nivån av ilska? Har vi läst samma kommentarer? Tycker de kommentarer som inte höjer Annas handbok till skyarna är nyanserade och lågmälda. Inte som den mer vanliga tonen som dryper av otrevlighet och dryghet.
Faktiskt är det helt bortkopplat från personangrepp. En ovanligt sansad ton. Hög intellektuell friktion låg personlig friktion.
Hej! Jag menade kommentarerna i Sandras blogg? Håller med om att det är väldigt nyanserat (hittills) här på BB.
Man kan ju gissa hur det skickats skärmdumpar och fnissats mellan Anna och Sandra av det där kommentarsfältet. Märks tydligt att S inspireras av tuffing-Anna och försöker göra liknande utspel typ ”jag tränar bara för att vara snygg!”. Klart hon fattade att detta skulle bli en grej. Hon har tidigare sagt att hon inte recenserar vänners böcker men här var det viktigt med ett undantag.
Att Anna jobbar heltid ställer jag mig frågande till. Hon skriver några krönikor och har en podd. I vilken värld är det att jobba heltid? Men ja hon är jättetuff och cool som skaffat barn ung och pysslar i hemmet. Helt unikt!!! Förstår att hon behöver skriva en guide till oss andra.
Ni som läst boken, står det nåt om hur man får stenrika föräldrar (gärna pga skattemedel som för Annas föräldrars del)? Så man kan kasta sig in i denna livsstil
Hahahaha! Skrattade rakt ut av detta inlägget! Verkligen superunikt att skaffa barn ung, med en man. Inte alls vad typ exakt hela världen gör och även sveriges byhåle-befolkning.
För alla som bor utanför storstan är det ju dessutom inte ett dugg ungt eller kontroversiellt att skaffa barn vid 25 och vara hemma mycket – ibland känns det som att det är mer regel än undantag. För mig som kommer från en håla började omgivningen yngla av sig vid 14 liksom?Så visst, Annas bok kanske är spännande för överklassen som lever sin bubbla.
Exakt! Och dessa unga föräldrar har noll status, vi ser ner på vissa och kallar det ”White trash” när man får många barn tidigt, men Anna Björklund har både makten, utrymmet och pengarna och blir en talesperson för en ny slags feminism.
Jag funderade också på alla underbetalda (kvinnor) i hemtjänsten som kämpar för att få heltidsjobb så att de kan få en pension att leva på. Vem skriver en kvinnomanual för dem? När ska de få höra hur jävla bra det är med deltidsjobb så att de kan hänga mer med sina barn? Deras bittra råd när de går i pension är ”du får skylla dig själv att du valde ett lågbetalt jobb” (Ebba Busch, Gudrun Sjödén mfl).
Anna är en priviligierad kvinna som dessvärre inte har vett nog att inse att hon är priviligierad. Att skaffa barn som 25-åring är inte särskilt ungt och fullt möjligt eftersom hon valde att hoppa av sin högskoleutbildning. Hade hon löpt linan ut hade hon som alla andra välutbildade kvinnor fått sitt första barn 5 år senare.
Jag tror att vi förmodligen har lite olika syn på vad heltid betyder.
Jag jobbar 8 timmar om dagen, är ledig totalt 45 minuter och resten av tiden tar jag ca 60-100 ärenden ( pratar med 60-100 personer ) per dag. Jag har jobbat hemma och det gör verkligen ingen skillnad alls mot om jag jobbar borta, förutom restiden på 45 minuter t/r. Jag hinner omöjligt ta hand om barn, disk eller annat under dessa timmar. Inte om jag ska hinna ta en kopp kaffe eller äta något i alla fall. Men det är kanske inte superviktigt, så länge man är en bra husfru?
Håller på med boken och det som stör mig mest är tonen av ”Detta funkar jättebra för mig, jag är så lycklig så alla kommer bli lyckliga om de göra exakt likadant som jag”.
Folk i allmänhet borde ta ur sina huvud ur sina arslen och fatta att deras situation/omständigheter inte går att copy/paste på någon annan.
När hon visade kapitlen i boken tänkte jag ”detta måste ju vara en skämt bok”, men enligt kommentarerna verkar det vara på riktigt???
Missa inte det fantastiska avsnittet när hon redogör för vad en riktig våldtäktsman är. Ännu bättre blir det om man lyssnar på hennes inlästa version, herregud vilken dryg och tråkig människa.