Therese Lindgren om barnfrihet på SVT

384 kommentarer

blir mest irriterad över att mina skattepengar går till detta. hon hade väl kunnat göra en egen videoserie på sin youtube?

Men nu når hon ju ut till fler.

Så DET blir du irriterad över. En dokumentär på 40 minuter som enbart sänds på SVT play.
Melodifestivalen som kostar 2,5 miljoner per timme. Det är något som behövs eller? Det är DIT dina skattepengar går till.
Therese program har belastat dina skattepengar med ungefär 0.00000001 öre.

jag hatar för övrigt melodifestivalen med passion.

Du kan ju själv räkna ut hur mycket av dina skattepengar som går till detta. Du vet ju själv hur mycket du betalar i public service avgift. SVT hade en budget på typ 6 miljarder förra året.
Återkom gärna med svaret 🙂

Med tanke på tittarsiffror och hur många som verkligen tycker om det så skulle jag säga att det behövs. Melodifestivalen är ju något som får människor att mötas och finnas i en gemenskap. Själv kollar jag bara på eurovision så för min del skulle jag klara mig utan men kan se och förstå behovet av melodifestivalen. I bra tider är det lätt att glömma behovet av saker som för människor tillsammans.

Visst att det behövs. Det säger jag inget om.
Men är det verkligen rimligt att programmet håller på i så många avsnitt och _behöver_ det verkligen kosta 2,5 miljoner per timme?
Är det verkligen tillräckligt höga tittarsiffror att det berättigar den höga kostnaden?

Åh herregud, finns tusen andra saker du borde bli på riktigt irriterad över att dina skattepengar går till än sånt här

Men asså det är ju så mycket saker ens skattepengar går som man själv kanske inte gillar, men kan du kanske tänka dig vi att det finns andra människor i detta land som gillar det?! I min stad har skattepengar gått till att bygga en inomhus bandyhall, jag har aldrig i mitt liv spelat eller tittat på bandy eller har något intresse att börja göra det, men lik förbannat fattar jag att det finns folk som gör det? Själv är jag glad att skattepengar läggs på mitt bibliotek och att stadens lilla amatörteater får stöd, men det kanske inte nån annan gillar.

det var svt som kontaktade henne

Det är så otroligt fjantigt. Om du inte vill ha barn är det ingen som tvingar dig. Punkt. Varför göra en så stor grej av det? Jag har aldrig längtat efter barn. Fick två ändå. Mitt liv hade blivit väldigt okomplicerat utan barn, men samtidigt hade jag levt ett teflonliv som jag bara glassat mig igenom rätt egocentrerat. Vill man ha det så, så gör man så. Det är ett fritt val.

Det är väl mer egocentriskt att skaffa barn? Planeten är överbefolkad, det är inte miljövänligt, du tar in ett liv i en otrygg framtid, det finns otroligt många barn redan som inte har familjer. Listan kan göras lång. Varför skaffar du barn? För att du inte vill vara ”ensam” när du är gammal? Eller för att du vill se dig själv och dina gener i en nyskapad människa?

Denna uttjatade kommentar. Har du tittat på ålderspyramiden i Sverige på sistone? Vet du ens vilka delar av världen som är överbefolkade och där barn saknar familjer. Ledtråd, det är inte i Sverige. Faktiskt inte ens på vår kontinent.

Det spelar ingen roll, alla kommer få lida oavsett och du tar därmed in ett liv i en otrygg framtid för att _du_ vill ha barn.

Hur har du tänkt dig att du ska kunna fortsätta att upprätthålla din priviligierade levnadsstandard om vi slutar skaffa barn i Sverige?

Svarade du på fel kommentar eller hur är detta instick annars relevant i detta fall?

Nej men du har uppenbarligen inte gått ut grundskolan ännu. Mitt fel att jag antog det.

Vad får dig att tro att jag vill ha barn?

Jag menade inte du som i just specifikt du, utan ett generellt du – du som väljer att skaffa barn.

Fast å andra sidan, en person ytterligare här betyder att det krävs mängder med arbetskraft i andra länder.
För du tror väl inte att allt du konsumerar tillverkas av en och samma person som dessutom är svensk?
Kläderna du har på dig tillverkas av personer i för unga åldrar utanför europa. Mobilen du använder, ikeamölerna du äger osv osv.
Allt detta tar inte och förhindrar överbefolkningen i världen som helhet direkt.

?? en av de roligare utläggningarna jag läst på länge. Det är i samma härad som att rätta tentor och eleven har ingen susning om vad svaret är utan svamlar fritt ur hjärtat.

Fast det är väl svårt att säga hur resten av ens liv hade blivit om man gjort mycket annorlunda? Jag vet inte hur mitt liv hade blivit om jag valt att skaffa barn, men håller inte på att spekulera i det, för jag är nöjd med hur det är. Tycker det låter lite nonchalant när man säger ”jag hade levt ett så egocentrerat liv utam barn”, för det låter som att alla människor utan barn endast tänker på sig själva hela tiden. Och det är nog väldigt olika.

Det är kommentarer som dessa som är anledningen till att dokumentären är intressant att göra, att påstå att barnlöshet leder till osmidigt teflonliv…

Men om du inte lever som barnfri/barnlös så vet du inte hur det är. Finns ofta en stor press från omgivningen, många frågor och ifrågasättanden. Det är en stark norm och det är bra att man försöker lukra upp den så alla kan göra sina egna val utan negativ respons från andra.

Teflonliv? Livet kan vara svårt, mångfacetterat och innehållsrikt och meningsfullt ändå. Men vissa saker är lättare ja och många värderar det högt, inte så konstigt.

Kanske behövs såna här program pga såna som dig, som utger sig för att tycka att ”alla får göra som de vill” men vars fördomar och bitterhet bara osar ur alla kroppsöppningar…

Jag är irriterad att mina skattepengar går till att betala förlossningar och skolor?

Detta enbart skrivet för att provocera väl? Kan förstå att alla kan tycka olika kring vad man ska lägga skattepengar på, jag själv vill helst inte att pengar ska gå till att poliser ska barnvakta fotbollssupportrar, andra kanske inte gillar flerbarnstillägg eller kultur o.s.v, men skolor? Ska skattepengar användas till något bör det väl vara att barn får utbildning?

Det är väl ett svar på perosnen som irriterade sig på att skattepengar gick till denna dokumentär? Vilket är en spottstyver i jämförelse med vad man betalar till de andra sakerna (som vi såklart ska ha). Smileyn var en ledtråd också.

Verkligen ett troll. Skolan är grunden för alla människors framtid (bortsett från familjen).

Nej inte ett troll, hen raljerar ju över en annan kommentar…

Herregud det var ett SKÄMT

Jag blir irriterad över att mina skattepengar går till att strössla ut barnbidrag och föräldrapenning

VAB

Kul att jag helt missade att en sån kommentar redan fanns ?
Jaja nu är vi fler som ytttrat oss iaf.

??

Ja USCH! Varför ge barn en chans att vara hemma med sina föräldrar och försöka ge alla en liten chans till ekonomisk trygghet? Det gynnar ju inte DIG.

Man kan ge en chans till sådana personer på andra sätt. Det behöver inte vara genom ett bidrag som infördes för 100 år sedan på grund av att minska antalet barn på barnhem.

Väljer man att skaffa barn så ska man kunna försörja det barnet utan ekonomiskt bidrag. Det är min åsikt.

Du tycker på allvar att den som skaffar barn ska ha råd att vara hemma från jobbet i ca 1 år med sparade pengar, inte föräldrapenning? Det ska alltså bli en klassfråga om man har råd att skaffa barn eller inte?
Vem tänkte du ska ta hand om dig när du blir gammal då t ex, eftersom inga nya barn kommer födas eftersom ingen har råd att skaffa barn? Eller ska alla barnen gå på förskola från 3 månaders ålder? Det kostar samhället betydligt mer. Eller man kanske ska betala förskola själv? Då hamnar vi i ett läge där hemmafrun gör comeback, skatteintäkterna minskar och kvinnor pushas 70 år bakåt i tiden.
Genomtänkt idé du har.

Skaffa aldrig barn. Snälla.

Jag blir mer irriterad över att mina skattepengar går till barnbidrag, vab och flerbarnstillägg.
Jag har inga barn och tycker dokumentären är viktig.
Däremot tycker jag inte att man skaffar barn om man inte har råd. Varför ska skattepengarna gå till det? Skola, sjukvård, förskola osv räcker väl gott åt barn som det är?

Du har ju själv varit barn, fick inte dina föräldrar barnbidrag? De kanske ska betala tillbaka det isåfall?

Jag håller med PantaMigIgen. Det finns så klart mycket i livet som inte berör mig, som skatten går till och det tycker jag är okej.
Men… Min mamma använde barnbidraget till mat, kläder och hyra – för att få ihop det. Att samla barnbidrag på hög som ett sparande att ge barnet är inte vad skattepengar ska gå till. Tack vare skattepengar kan vissa ge sina barn ett startkapital, men vissa barnfria har inte själva den bufferten.

Då är det väl bara till att börja spara precis som ansvarsfulla föräldrar gör?

Public service-avgiften är ingen skatt.
Avgiften debiteras dock i samband med att Skatteverket skickar ut slutskattebesked.
På detta sätt sparar man in kostnaden för den myndighet (Radiotjänst i Kiruna) som fram till 2019 debiterade den dåvarande radio- och tv-avgiften.

Hade det vart okej om det var en annan känd eller okänd person som gjort programmet?! Är det programidén det är fel på eller att de valde T som front

Jag tror SVT ville göra något med henne och så behövde de liksom komma på ett ämne, så blev det att hon inte vill bli mamma. Många verkar tro att det är en serie men ett avsnitt bara ju, en dokumentär. Blir det inget med tv-serien Therese skulle få skriva? Blev det detta istället och bok skriver hon tydligen på också. Verkar komma något med Isabella L och Silvstedt också.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag är 50+ och barnen är ju stora nu. Jag ser därmed hela barngrejen i backspegeln så att säga, och då är det för mig ganska svårt att förstå hur man tänker när man säger att man föredrar ett barnfritt liv. Större delen av livet är ju barnfritt ändå för de flesta, om man inte utnyttjar hela sin fertila period.
Fram till 30 var mitt liv barnfritt. Sedan fick jag barn. Från ungefär 40 var jag inte längre småbarnsförälder. Från 45 enbart tonårsförälder. Nu som 50+ har jag stora barn, med egna liv, och jag är ju fortfarande förälder men samtidigt är mitt liv ”barnfritt” igen. Däremot har jag mina barn i mitt liv nu, ett stort lyft jämfört med innan 30 och den sortens barnfri.

Fast även efter ens barn flyttat hemifrån så är man ju inte barnfri. Man har fortfarande de vuxna barnen i sitt liv på ett eller annat sätt.

Jättekul för dig, men då är premissen att du ville ha barn så du skaffade barn. Therese or många andra vill inte ha några barn och skaffar därför inga. Det är inte svårare än så.

Så under dina 50+ år har det inte någon gång slått dig att folk kan vilja leva annorlund än dig?

Skrev jag att det aldrig slagit mig att andra kan tänka annorlunda? Ta det lugnt och läs igen.

Slagit, herregud…

Det heter ju så. Däremot säger man inte ”slått”. Felböjning av verbet. Lär om lär rätt.

Hahah men pucko, det var ju ”slått” jag anmärkte på! Lugna ner dig.

Hört talas om reflektion? Eller är det läsförståelsen som brister?

Jag förstår inte riktigt vad du vill få fram.
Om jag inte vill ha barn, är det något jag borde gå igenom ändå och bara bita ihop konstant i 23 år?
Tänker du att alla bör bli föräldrar? Oavsett hur olämpliga de är?

Jag menar att man kanske inte alltid ser hela bilden.

Hela bilden skulle då vara att man ändå är barnfri större delen av livet?
Eller vad är hela bilden?
Det är ju omöjligt att veta vad ett liv med barn innebär, innan man skaffar barn. Det är rätt svårt att veta det man inte vet liksom. Men däremot, om man har lite självkännedom, så kan man faktiskt veta att man som person inte passar att vara förälder, eller är beredd på att göra de uppoffringar som behövs för att vara en bra förälder.

Ja, hela bilden är att livet är långt, barnen har man ansvar för en kort tid och så otroligt betungande är inte de åren för en frisk vuxen. Självklart annorlunda om man har fysisk eller psykisk sjukdom.
Dessutom träffar man så många nya spännande människor genom barnen, deras lärare, deras vänner, deras studiekamrater osv. Mycket som tillför nytt syre i ens liv, unga människor man inte skulle lärt känna annars. Det ger energi och välmående, det är också en del av bilden, inte bara ”uppoffringar”.

Jag anser väl då i och för sig att om man tar beslutet att bli förälder så axlar man ett ansvar man inte blir av med förrän man dör. Som förälder har man enligt mig alltid ett ansvar för sitt barn, det växlar bara form genom åren. Människans konsekvenstänk är inte fullt utvecklat förrän i 25 års åldern, och fram tills dess tycker jag att man som förälder bör känna att man har ett föräldraransvar. 25 år ÄR lång tid enligt många.

Sedan behöver det inte bara vara på grund av ansvaret som man väljer att inte bli förälder. Det kan vara att man vill satsa på en egen karriär där barn skulle innebära ett hinder. Det kan vara den ekonomiska biten där man inte vill dra ner på sin nuvarande levnadsstandard, men vet att man kommer att behöva med tanke på inkomstbortfall och en annan person som man behöver betala för.

Eller så är man bara ute efter självförverkligande på ett annat sätt än ett sätt där barn är en central del.

och så vidare och så vidare.

Nya många spännande människor kan man träffa även om man inte har barn. Genom en hobby eller en lokal organisation. Genom volontärarbeten, idrottsorganisationer, arbetsplatsen osv.

Du har försörjningsplikt till 18. Efter det upphör föräldraansvaret. Att fortsätt ta ansvar efter 18 är inte alltid populärt. De flesta skulle nog kalla det att curla. Vad gäller konsekvenstänk saknas detta hos 80% av alla 25+ åringar och utvecklas aldrig.

Nu försöker du ju bara trolla. Ett föräldraansvar innebär väldigt mycket mer än att bara ha försörjningsplikt för en individ.
Tycker man annorlunda är man högst olämplig att vara förälder.

Nej jag trollar inte. Men ansvaret slutar rent legalt efter 18 men ett undantag och det gäller om barnet fortfarande går på gymnasiet för då förlängs försörjningsplikt. Sedan att man tar ett moraliskt ansvar är vanligt och förhoppningsvis det du menar.

När man är 18 går de allra flesta på gymnasiet och bor hemma. Ska man bara kasta ut dem då eller? Nej, man är långt ifrån vuxen egentligen.

Går du på gymnasiet har föräldrarna ett förlängt försörjningsansvar till det att barnet tagit studenten.

Eller så blir livet inte långt. Det kan du inte veta. Det känns som att du inte ser hela bilden.

Vad är det för hel bild du snackar om? Acceptera folk vill ha ett liv utan barn.

Men för mig är 18+ år inte lite eller en kort tid. Har inte hört nån uttrycka eller känna att de personerna man träffar tillför så mkt.. Många av dem kan ju va idioter också som man måste deala med. Man träffar ju dessutom folk ändå.

SÅ långt är inte livet. 15-20 år av den tiden då du dessutom är ung och frisk (förhoppningsvis) är ingen försumbar andel.

Jag har bekanta som verkade jätteolämpliga att ha barn, sedan fick de barn och det blev deras räddning så att säga. Jag pratar nu om missbruk och liknande problematik. Känner flera som lever bra liv idag tack vare att de skärpte sig för barnens skull. Såklart är det ingen självklarhet, men en del personer behöver känna sig behövda för att vardagen ska fungera.

Fast det är en jäääävla chansning att skaffa barn i tron om att man kanske förändras. Tänk om föräldrarna inte gör det. Nej, det är liksom inget man testar. (Eller ja, vissa gör ju det…)

Som maskrosbarn kan jag säga att den största majoriteten av vuxna med sådan problematik borde läggas med barnförbud.
Ett litet barn ska inte vara den som ansvarar för att en vuxen känner sig behövd eller ”skärper till sig”. För hur än harmoniskt och fint det ser ut som utomstående kan jag säga att det är extremt problematiskt. Sådana där grejer som man inte är medveten om när man är mitt i det, utan sådant som kommer upp i vuxen ålder när man kommit till punkten att man måste göra sig av med alla obearbetade och ofta omedvetna trauman.

Du känner flera som lever bra liv idag säger du. Men hur mår deras barn?

Min ena förälder är en sådan person du berättar om. En sådan som behöver känna sig behövd för att få vardagen att fungera och som haft en problematik med psykisk ohälsa i olika former.
Nu säger jag inte att det här gäller alla, men för min förälder fungerar det som såhär:
För att fungera så behövs den här känslan av att vara behövd. Därför har denne blivit expert på att skapa det här behovet. Det kan väl beskrivas lite som en psykisk version av Münchhausen by proxy. Man bryter ner och bygger ihop, bryter ner och bygger ihop. Ställer syskon mot varandra så att denne ska kunna komma som en räddare i nöden och bygga upp, för att bryta ner kort därpå igen.
Testar lojaliteten precis hela tiden och försöker stöta bort en, för att få bekräftelsen av personen att föräldern i fråga behövs.

Utifrån sett så kommer inte det här synas alls. Föräldern skärpte till sig och ses väl av de flesta som en riktig ”kämparförälder” som skulle ta en kula för sina barn. Men när det kommer till kritan och man kräver en motprestation tillbaka, då stängs alla dörrar och det är som att man aldrig existerat. Utåt sätt så pratas det ju förstås som att det är barnen som låst dörren, att det är där hela ansvaret ligger och inte tvärtom.

Det låter väl som en riktig toppenförälder va? 😉

Ja men lets chansa och se om människor som mår dåligt mår bättre när de skaffat barn.
Ojdå det gick åt helvetet.
Stackars barn som får sitta där nu.

Jaja vi låter soc ta hand om det. Det är ju trots allt deras jobb!

Jaha vad ska vi testa nu? Ska vi se om en hundvalp kanske får ordning på dom? Guldfisk? Katt?

Ja en rimlig tumregel vore väl att get your shit together och SEN kan du fundera på att skaffa barn.

Otroligt korkat att skaffa barn som missbrukare! Finns många fler exempel där det gått helt åt helvete. Ett barn ska inte va nåns räddning utan få födas in en trygg och stabil miljö.

Gud, får mardrömmar av alla som säger att barnen räddat deras liv. Sådant högt himla spel. Och så tung börda att lägga på sina barn.

Att vilja ha ett barnfritt liv handlar inte bara om att man lägger ner tid på barnet tills de flyttar hemifrån.Det är också en känslomässig frihet som åtminstone jag vill ha. Skaffar man barn så (antar jag) att man alltid kommer ha nån känslomässig relation till dem. Jag vill inte behöva anpassa mig efter nån.
Dessutom innan man får barn vet man aldrig vad som kommer hända. Man kan få ett barn med särskilda behov som kanske aldrig kommer kunna bo själv.
Själv förstår jag mig absolut inte på folk som vill ha barn

Men vill man inte så vill man ju inte? Att göra något man inte vill i minst 20 år låter ju inte så fruktansvärt lockande, ärligt talat.

Haha inte som att livet pausas och du inte gör något kul på 20 år ? bara för att du har barn!

Men det sa jag väl inte? Om jag inte vill ha barn men ändå skaffar dom så gör jag ju något jag inte vill?

Men tänk om man bara vill göra kul saker och inte dela tiden med barngråt, sömnlösa nätter, bajsblöjor och leka hotell åt en minifigur i flera år.

Nästa år ska jag och en polare iväg på äventyr i två år. Vi ska fortfarande jobba men vi kommer kunna göra det på ett speciellt sätt.
Vi hade inte kunnat göra det med barn.
Vi hade absolut kunnat vänta tills barn hade flyttat hemifrån men i dagens läge kanske det hade skett när vi var 55år.
Då hade vi inte orkar med det vi nu ska göra.

Kvar hemma stannar alla polare med barn som muttrar över att vi gör så mkt kul saker som dom inte kan göra.

Så jo, nog väljer jag barnfrihet trots att delar av barn säkert hade varit kul och mysigt.
Dumt att chansa liksom.

Nej men det blir annorlunda. Tar mkt energi, ork och pengar. För vad? Nåt man inte vill? Vill man ha barn tycker man ju det är värt det såklart men varför ens gå dit om man inte har viljan o längtan o riskera att ångra sig??

Jag tycker det är jättebra att man inte skaffar barn om man inte vill investera den tiden. Livet kan vara fint ändå.

Finns uppenbarligen många här som känns olämpliga att bli föräldrar utifrån deras resonemang så tycker det är bra om man gör den reflektionen för sig själv

Ser inga olämpliga här. Vilken ful kommentar, låtsades va positiv.

Det får stå för dig! Ser många ggr hur folk skriver olämpliga grejer om att de hatar barn men älskar djur. Barn är jobbiga… och framförallt är många duktiga på att vara självgoda och egocentriska. Lustigt att så många också skriver om hur ensamma de är (läs inga vänner) och pratar om sin psykiska ohälsa.

Så ja, jag tycker det är helt rätt att man inte tar på sig ett ansvar som man varken är intresserad och mogen för. Min åsikt, så du behöver inte bli kränkt.
Sen skrev jag att livet kan vara fint ändå, för så är det.

Ser en här som skrivit att den hatar barn.
Tror de flesta här skulle bli bra föräldrar, mig själv inkluderad men vi vill inte. Därför tycker jag det var en ful twist på din kommentar, med ”olämplighet”. Är inte kränkt dock.

Jag tycker ditt resonemang är väldigt ytligt. Blir man förälder blir man ju aldrig barnfri igen. Att ungarna flugit ut innebär ju för katten inte att du slutar ha barn? Barnfrihet handlar om mer än att bara slippa ha barnen boende hemma hos sig, det handlar om att välja bort hela konceptet som ett föräldraskap innebär, det övergripande livslånga åtagandet som inte slutar förän man själv dör.

Men det är ju ett privilegium att få ett sådant livslångt åtagande. Man är tacksam varje dag eftersom det berikar ens liv. Även när det är problem. Även en partner eller god vän har ju svåra perioder och behöver stöd, inte som att man kallar det uppoffring och att det är jobbigt att ha partner/goda vänner?

DU tycker att det är ett privilegium och DU är tacksam varje dag. Skitbra för dig då gjorde du ju helt rätt i att skaffa barn. Alla människor tycker ju inte samma. Galet, jag vet.

“Man är tacksam”, nej DU är.

Och jag är jävligt tacksam att slippa barn!

Har du själv vuxna barn? Om du nu har det undrar jag hur familjedynamiken fungerar hos er? Hur har ni uppfostrat barnen, vilka verktyg har de fått med sig?

Jag vet inte om frågan var ställd till mig (jag har lite svårt att förstå mig på layouten gällande vems kommentar eller svar man svarar på) men om den var ställd till mig, så nej. Jag är 30 år gammal och lever med min sambo sen ett år tillbaka. Jag/han/vi har inga barn och jag vill heller inte ha några. Barn kan vara jättefina men jag har inget intresse av att skaffa några egna ?.

Tack för svar. Alla familjer är olika och har man inte själv vuxna barn som ts har är det inte helt lätt att föreställa sig det livet. Jag kan känna igen mig i det ts skriver. Har själv tre vuxna barn varav en bor hemma fortfarande eftersom han pluggar och det funkar. Två har flyttat. Ena pluggar i en annan stad den andra pluggar i samma stad som vi bor i men tyckte det var dags att flytta och fixade själv bostad. Ja ens barn är alltid ens barn. Men de blir också vuxna, dock inte dagen efter att de fyllt 18 men det händer och då vill de testa vingarna. Ansvaret blir ett annat och handlar om att hitta en gemensam vuxen relation. De är inte barn längre utan unga vuxna som vill forma sitt eget liv. Det betyder inte att man som förälder slutar bry sig och oroa sig men samtidigt måste man ge dem utrymme att ha sitt liv. Och man får tid, faktiskt känns det som tiden innan man hade barn. Plötsligt har man pengar över. Färre tider att passa, ingen läxhjälp. Dock behövs man för att bekräfta och när man blir tillfrågad om att ge råd då blir man smickrad.
Att skaffa barn var inget jag funderade på. Levde ett kul liv som barnlös med bra ekonomi och bra jobb. Så en dag ville jag och min man ha barn och det bara blev så. Hade det inte blivit några barn hade jag förmodligen varit lika nöjd ändå. Jag vet vad jag missat om jag inte skaffat barn. Men jag kan inte veta vad jag missade om jag fortsatt mitt härliga liv utan barn. Nu börjar vi så smått återta det livet. Ja 25 år äldre inte lika vältränade men både klokare och lite lugnare.

”då är det för mig ganska svårt att förstå hur man tänker när man säger att man föredrar ett barnfritt liv”

Är det verkligen så svårt att förstå att man inte vill spendera den absolut bästa tiden i sitt liv (25-35) med att ta hand om småbarn?

Är strax över 30, singel och barnfri, och kan planera mina dagar helt efter vad jag själv vill göra – jag älskar det! Många av mina vänner och kollegor med barn är ofta mentalt på bristningsgränsen och jag skulle knappast klassa dem som lyckligare än jag.

Varför tror du 25-35 är den bästa tiden i livet?
De flesta som blir äldre tycker att livet blir bättre och bättre med åren. Man blir lugnare, gladare och uppskattar fler saker för varje år som går.
Jag ser inte alls 25-35 som de bästa åren, det var en bra rolig tid såklart men livet blir bättre än så, det svarar de flesta äldre i undersökningar.

Man blir lugnare och gladare för att barnen flyttar ut kanske ?

Isåfall skulle man ju vara lugnast och gladast innan barn, men 20-30 beskrivs inte som en lyckligare tid av äldre

Tiden innan barn beskrivs ju iofs som en av de lyckligaste tiden. Den mest bedrövligaste tiden är den när man har småbarn. Sedan går det uppåt och är på samma nivå som innan barn ungefär lagom till pension och sina egna barn blivit vuxna och skaffat egna barn.
Det är ju dock rejält många år mellan nybliven förälder och nybliven pensionär. Om man kan välja att den känslan av att alla perioder i livet är ungefär lika bra, är det så fel?

Nej de unga åren är de jobbigaste enligt de flesta undersökningar. Livet blir stadigt bättre i takt med att man åldras.

Inte enligt den här undersökningen i alla fall: https://cep.lse.ac.uk/pubs/download/dp1229.pdf

Vilken undersökning har du tittat på?

Jag tror inte att du förstår frågeställningen som är att undersöka age-bias.

Förklara för mig som om jag vore fem då. Istället för att säga att jag inte förstår.
Det är liksom omöjligt att veta det man inte vet 😉

12.51 – om du tarvar en förklaring på en femårings nivå så kastar jag in handsken. Fråga någon annan om det verkligen är viktigt för di.

Jag skulle säga att många barnfria gör ett ganska genomtänkt val som har grubblats på i flera omgångar. Det är ju inte heller så att vi lever i ett vacuum helt utan barn eller föräldrar i vår närhet.

Om jag talar för mig själv så är min barnfrihet något jag har tänkt på i många år. Min partner och jag har diskuterat det i över nio år och vi har verkligen vänt och vridit på känslorna och aldrig sagt aldrig, utan bara ”inte just nu”. Medan vissa av våra vänner med barn inte verkar ha funderat så mycket utan vid 23 sa ”bebisar är söta” och skaffade ett barn eller tre.

Jag fortsätter på det personliga spåret. Jag har under många år arbetat med både barn och föräldrar och vet att det går fort. De kna knappt prata och hux flux börjar de skolan. Men det är ändå inte livet för mig och så får det vara. Jag är inte någon naiv tolvåring som säger ”jag ska aaaaaaldrig” och behöver ingen ”uppläxning” eller ”fakta” från någon med barn.

Tack och sorry för en halv hyllmeter. Jag blir trött på debatten.

Otroligt bra skrivet!

Precis så. Jag säger heller aldrig men är 38 och inget har ändrats så det blir nog så. Och har såklart tagit med i beräkningen att det kan bli försent om jag ångrar mig en dag, men då tar jag det, det känns värt det. Hellre än att chansa på nåt som inte lockar mig alls. Mitt liv är mitt, jag lever det som jag finner passande.

Jag kände precis som du förut och håller med dig!
Om man känner att man inte vill ha barn så ska man inte skaffa sig några, men man bör tänka igenom det väldigt noga eftersom det kan komma en dag när man ändrar sig och det faktiskt är försent (och jag önskar att fler som skaffar barn skulle tänka igenom det beslutet minst lika noga…). Tror den sorgen är större än om man skaffar barn och har några slitsamma, tuffa år – få föräldrar ångrar sina barn. Träffade en kvinna 60+ en gång som sa att det hon ångrade allra mest var att hon aldrig skaffat barn, och rådde mig att tänka igenom det noga. Tror att den där känslan ändå kan vara vanlig, att man först långt senare inser vad man gått miste om.
Däremot önskar jag att vi rent biologiskt kunde få barn högre upp i åldern, fler behöver få förverkliga sig själv och njuta av livet och då är inte 25 den bästa åldern att skaffa barn. Många är nog redo först efter 35.

Med detta sagt behöver folk med barn verkligen sluta säga saker som ”du kommer ändra dig en dag” och annan bullshit. Nej, det finns de som faktiskt landat i att aldrig någonsin skaffa barn och meningen med livet är inte barn för alla. Jag är en sådan som ändrade mig och nu kan jag inte tänka mig livet utan barn. Det var en känsla som plötsligt började gro, bara sådär, efter att i 30+ år känt att jag verkligen inte ville ha barn och inte ens tyckte om barn. Därför är det du skriver om att inte tänka som en 12-åring väldigt viktigt – tänkte nog väldigt mycket så som ett slags trots mot samhället och alla dessa kvinnor som smålog och sa ”du kommer ändra dig”, och kunde ha missat chansen.
Vi som har barn behöver inte tjata hål i huvudet på alla om att skaffa barn och de utan barn kan vara lite mindre obstinata i sitt ogillande av mammor och barn.

Finns en hel del som ångrar sig dock. Tror det är hemskare än ångra att man inte skaffade. Gör inte nåt du inte vill tror jag är grundregeln, då minskar den risken.

Absolut. Oftast formulerar de som ångrar sig ändå som att de ångrar att de blev föräldrar, men de ångrar inte sina barn. Därför önskar jag att fler tänkte igenom beslutet att skaffa barn, de flesta gör det för att det är vad som förväntas av en, man tror att man vill det och ägnar inte en tanke på att begrunda vad det faktiskt innebär.

Jag är barnfri och ser inte hur det skulle vara omöjligt att ha barn även i högre ålder om jag skulle vilja vara förälder. Exempelvis genom att bli stödhem via soc är en perfekt lösning. Föräldraskap sker ju inte endast av att man personligen föder fram barnet.

Men varför ska man vilja gå igenom en period av något man inte vill för att den är relativt kort?

Om man sitter i fängelse i ett år är det ju en väldigt liten del av ens liv. Har man tur är det kanske 1/80 del av ens liv. Men jag avstår nog ändå, tack.

Jag blir 50 i år. Har aldrig haft någon barnlängtan. Alltid känt mig udda iom det. Vi gick igenom IVF iaf. Det blev inget förutom 1 gång. Jag blev gravid. Jag fick panik. Sen fick jag panik när det iaf inte stannade kvar. Jag bröt ihop över paniken att bli mamma. Sen bröt jag ihop över att det inte stannade kvar.
Otroligt tufft.
Jag tyckte aldrig IVF var jobbigt. Men det var Kanske just för att längtan inte fanns där. Men ALLA sa att de aldrig längtat heller men det kommer osv.
Sen fick min bästa vän barn. Det kändes så mysigt att se den lilla familjen. Det gav mig en känsla att jag hade älskat att ha barn. Jag var arbetslös den tiden pga pandemin så vi umgicks mycket.
Men man kan ju få de härliga bitarna fast man inte har egna barn också. Det är rätt skönt att åka hem efter att ha träffats och myst. Idag har de fått 2 till och jag är inte alls avis längre ? 1 barn hade räckt om det hade gått.
Men jag tycker det är såå lustigt hur man som kvinna förväntas vilja ha barn? Alla vill inte. Jag älskar djur å skulle inte kunna leva utan mina 3 katter. Alla vill inte ha djur och det förstår jag.

Fast hur kan man tycka det är konstigt när det faktiskt är en naturlig drift. Det är ju avvikande att inte vilja ha barn. Sen är det upp till var och en att välja men att det är majoritet som skaffar barn gör ju att man tänker att de flesta vill ha barn ?

Det är rätt mycket som inte är ”naturligt” i vårt moderna samhälle. T ex är det många som får barn som hade dött under förlossningen om det inte vore för modern medicin. Det naturliga hade alltså varit för dessa personer att dö snarare än föröka sig.

Monogami är också märkligt. Sex är ju en naturlig drift, är det inte konstigt att man begränsar sig till en partner var? Som man kan man ju yngla av sig hur mycket som helst

Inte alls märkligt, vi är monogama av en anledning och det är för att det är ett säkrare sätt för avkomman att nå vuxen ålder. Den vuxna hanen är ett skydd för mamman och avkomman, därför har naturen gjort så att män blir förälskade, inte bara känner sexdrift, och att även män älskar sin avkomma och vill beskydda den.

Nej, monogami är konstruerad, inte biologisk.

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fevo.2019.00230/full

Intressant artikel om varför människan i alla kulturer är monogam, eller möjligen tillåter att en man har flera fruar, men inte ser positivt på att mannen hoppar mellan olika kvinnor.

Nä men exakt, i vissa kulturer är inte monogami standard, så du kan inte säga att monogami inte är en konstruktion.

Man kan bli förälskad i flera samtidigt, det har inget att göra med huruvida man utövar monogami eller ej. Därför är det naturligt att mannen inleder så många relationer han vill, annars skulle hans reproduktionsförmåga inte vara begränsad på samma sätt som kvinnans

Bland många vilda djur, är det vanligt att hanen äter upp avkomman när tillfälle ges.

Det är en social konstruktion att mänskliga fäder inte skall döda och äta sina barn. Den konstruktionen fungerar – oftast.

Å andra sidan är män överrepresenterade när det gäller att döda av andra orsaker än att äta bytet. Och då förekommer många VÄLDIGT besynnerliga orsaker!

Att honan äter upp hanen med. Det innebär inte att det är så människan har anpassat sig

Det är hos en del insekter som honan äter upp hanen. Identifierar du dig som insekt?

Nej, det är väl lite det som är poängen. Jag identifierar mig inte som andra ”vilda djur” heller. Massor med vilda djur som gör saker där människans utveckling gjort på ett annat sätt. Massor med vilda djur där hanen inte äter upp sin avkomma.

Men för vem är det konstigt? Man kan väl ha sex med sin partner?
Eller du menar att bara för att man känner lust så ska man följa den lusten och ha sex med allt och alla?

Jag skriver inte kaxigt på något sätt utan vill diskutera då jag tycker att detta är intressant. Är med på vad du säger.

För jag tänker att man kan rikta sin lust till sin partner och anser att det inte är särskilt svårt heller för den delen.
Jag tror att vissa personer gillar att ha sex med flera och det ska man få ha men vill man däremot ha sex med en och bara kanske känner att någon är lite intressant borde man bara kunna använda det mot/med sin partner istället.

Finns många djur som håller sig till en partner livet ut.

Med tanke på hur stor andel av folk som är otrogna så funkar det ju uppenbarligen inte att bara ha sex med sin partner.

”Enligt RFSU har var tredje vuxen någon gång varit otrogen. ” https://www.mabra.com/relationer/ny-forskning-sa-ser-mans-och-kvinnors-otrohet-olika-ut/7731979

Den naturliga driften är den sexuella.

Den sexuella driften har vi för att vår art ska föröka sig, precis som alla andra arter har sexuell drift.

Den sexuella driften finns för att mänskligheten ska fortplanta sig. Att få barn är ingen konsekvens av det sexuella utan själva syftet.

Avvikande? Du får nog vidga din vy lite. Man pratar dock inte gärna högt om att man inte har ngn längtan. Kanske det du menar.
Det finns också många som ångrar att de skaffat barn för att ”normen” säger det. Finns studier. Men att yppa det är förbjudet. Det gör man ju inte. Det normala är att göra det man vill och önskar.

Det finns ju väldigt mycket i människan som är naturliga, alltså primitiva, drifter men som tvingats bort eller förändrats av olika skäl.
Att kvinnor inte velat ha barn var inget man diskuterade förr, då var det inget man ens valde.
Men det finns i tryck att många kvinnor bakåt i tiden aldrig velat ha barn och aldrig älskat de barn de påtvingats.

Ännu längre tillbaka i tiden vet vi ju inget om eftersom vi inte har några bevis därifrån.
Så andras vilja är ju inget du vet mycket om.

Andra naturliga drifter som vi i sådan avviker ifrån är homosexualitet enligt dig. Om vår naturliga drifter är att avla barn så menar du att homosexualitet är avvikande eftersom de inte kan få barn med varandra på naturlig väg.

Våra primitiva drifter trycks tillbaka när de inte längre behövs. Ju mer vår bekvämlighet växer desto mindre behöver våra primitiva drifter ta plats.

Du borde läsa lite om det. Finns massor en googling bort.

Det är faktiskt så att många forskare anser att även homosexualitet är något naturen skapar av en anledning. De homosexuella behövde inte fokusera på någon avkomma, och kunde därför bli en sorts kulturbärare. De gjorde/gör människan tilldra sofistikerade kulturvarelse vi är. Ganska intressant teori.

Nej, naturen skapar inte något av någon anledning. Det är ett felaktigt och bakvänt sätt att se på evolution. Naturen har ingen vilja, eovlution har ingen vilja. Olika mutationer och ärvda egenskaper lever kvar i större eller mindre utsträckning för att de ökar eller minskar möjligheten att överleva och föröka sig och föra det vidare.

Det du pratar om har inget med naturen att göra. Det har att göra med vår sociala omgivning.

Såklart är inte homosexualitet socialt! Det är biologiskt.

Jag skrev inte heller att det inte var biologiskt. Jag skrev att naturen och evolutionen inte har en vilja. Det är inte så det fungerar. Utan att mutationer och ärvda attribut/egenskaper kan ge en individ en större eller mindre chans att överleva och föröka sig, vilket gör att deras gener lever vidare. Men det är inte att naturen ”vill” det. Det kan vara rent fysiska attribut som ökar chansen till överlevnad och därmed att föröka sig. Det kan också påverkas av vår sociala omgivning, då vi som samhälle kan skydda/uppskatta vissa egenskaper och därmed öka chansen för individer med dessa egenskaper att överleva och föröka sig och på så sätt får dess gener leva kvar. Det som personen ovan pratat om angående kultur har i högsta grad med vår sociala miljö att göra, inte naturen.

Jag tänker att vi är så mycket mer än natur och biologi, vi har ju mycket mer komplexa hjärnor än andra djur. De sitter ju knappast och funderar över sin existens och livets mening tex ?
Man kan ju också lära sig att tänka om, att inte ha så förutfattade meningar, när samhället ändras…

Fast hur kan man veta egentligen att djur inte funderar över sin egna existens och meningen med livet? De kan ju liksom inte uttrycka sig så att vi förstår och vi kan inte fråga dem så att de förstår.

Delfiner till exempel kan faktiskt mycket väl ha ett självklart svar på vad som är meningen med livet. Deras hjärnor är bevisat mycket mer komplexa än våra. De har till och med utvecklat en del i hjärnan som vi människor saknar helt och hållet. Den delen sitter vid det sociala interaktionerna.
Är det någon varelse i världen som är mer än natur och biologi är det delfiner. Vi människor är rätt korkade vi också egentligen. Speciellt om man slår ut ett genomsnitt

Tycker du det är konstigt med alla som skaffar typ 2 barn, istället för 15 st också? Driften bör väl vara att föröka sig så mycket som möjligt, inte att knapra p piller majoriteten av livet så man får bara ett par.

Det vissa inte förstår är att barnfria inte vill ha barn över huvud taget. De vill inte vara föräldrar eller leva familjelivet. Det handlar inte om att bita ihop och göra det i 20 år för sen är man ”barnfri” igen när barnen flyttat hemifrån, eller att man vill leva på som ständig tonåring. Det finns så konstiga bilder av oss barnfria, att vi bara vill festa eller spela tv-spel eller satsa på karriären. De flesta av oss lever bara helt ordinära liv, men vi vill inte vara föräldrar. Det finns INGENTING med att ha egna barn som lockar. Tror inte att de flesta förstår hur stark den känslan av motvilja är.

Okej men om man föredrar ett barnfritt liv föredrar man väl just ett barnfritt liv. Inte barnfritt större delen?

Ja jättekonstigt argument.

Vill du inte ha häst? Är ju ändå en relativt kort period du har hästen sett i det stora hela så skaffa en ändå.

Var ett bra exempel igår. En läkarutbildning är en kort del av livet procentuellt sätt. Det är jobbigt men värt det, du får mycket ut av det! Så varför pluggar inte alla till läkare då? Bygger ett hus från grunden? Osv.

Jag är 50+ och jag har suttit mitt straff nu. Jag ser därmed hela fängelsegrejen i backspegeln så att säga, och då är det för mig ganska svårt att förstå hur man tänker när man säger att man föredrar en värld där sin förövare fortfarande är i liv. Större delen av livet är ju fängelsefritt ändå för de flesta, om man inte gör något alldeles fruktansvärt och inte får ett tidsbegränsat straff.
Fram till 30 var mitt liv straffritt. Sedan fick jag nog. En livstidsdom i Sverige är bara 25 år. Av praxis blir man villkorligt frigiven efter att man suttit av 2/3 av sin strafftid, vilket innebär i praktiken att en livstidsdom bara är 16 år. Nu som 50+ är jag frigiven, med eget fritt liv, där min förövare aldrig kommer att kunna komma tillbaka. Det är ett stort lyft jämfört med innan 30 och den sortens liv jag var tvungen att leva då.

Det är ju ändå ca 20 år av ens liv, ofta under ens bästa år. Inte så lockande eller värt för många. Och inte ens säkert man har så mkt kontakt sen, man kan va väldigt olika, det kan hända nåt, de flyttar långt bort. Inga garantier liksom. Och varför göra det om man inte vill eller känner för det, det är ju det som är kärnfrågan. Man hinner mkt under dessa 20 år…

Lite fundersam kring denna fokus på att inte vilja skaffa barn, just I Sverige med ett samhälle som bygger på att vi betalar in skatt så att det finns pengar till pensioner, äldrevård, sjukvård. Om färre i en generation skaffar barn, hur ska den generationen tas om hand sedan när de är gamla?

Invandring ✌️

Men invandrare blir också gamla och behöver pension, äldrevård och sjukvård.

Tillsammans med fungerande integration ?

Tänk ordentligt en minut på det och inse hur skevt det är!

Det är inte ett dugg skevt. Sverige behöver invandring och så har det varit sedan innan vikingatiden.

Du tänkte nog inte längre än några sekunder innan du svarade, slentrianmässigt!

På vilket sätt har jag fel? Förklara gärna för en oförstående.
Jag tycker ju att jag har rätt, men jag vill förstå varför du tycker att du har rätt.
Tänk, jag kan ju faktiskt eventuellt ändra mig med rätt argument och fakta 😉

Se svaret nedan. Känns det som att Sverige är på väg åt rätt håll tycker du? Äldreomsorgen, funkar den bra? Med språkförbistringar, felbehandlingar, de gamla känner sig otrygga. Skolor som är mer eller mindre gangstertillhåll, öppen droghandel. Hur lång lista vill du ha?

Jag måste vara blind. Det enda svaret jag hittar från dig längre ner är ”Håller med, och när man sett Alla mot alla inser man att inte ens På spåret är särskilt sevärt… särskilt inte med de trista deltagarna som varit senaste åren!”
Har du kommenterat med annat nick?

Det du pratar om är en produkt av vår integrering, inte immigrationen. Det jag säger är att vi behöver invandring. Jag har inte påstått att jag tycker att integreringen varit lyckad.
Allt det du listar skulle Sverige ha problem med i alla fall, även om landet varit helt fritt från invandrare. Det eftersom att vi inte satsar något på integrering och motverkar segregation. Integration betyder liksom att de svaga ska bli inkluderade i samhället istället för att bara bli tolererade, det oavsett vilket ursprung de har.

Verkligen, satsas det inget på integrering? Hört talas om SFI? Som exempel, men det satsas naturligtvis miljarder även på annat, som uppenbarligen inte funkar? Svaret nedan jag syftade på är direkt under, det om invandringen de senaste 20 åren.
Vi tycker olika, jag kommer inte kunna övertyga dig i din bergfasta åsikt så ingen anledning att lägga mer tid på det…

Det jag säger att integreringen är misslyckad. Vi satsar på helt fel sätt. Vi satsar liksom inte på riktigt. Ingen vill se grundproblematiken.
SFI är ett skämt! Där samma människor kan gå år in och år ut utan att ens kunna säga hej på svenska.

Din härskarteknik kan du lägga ner direkt. Jag är inte bergfast i min åsikt. Om det är så att du inte orkar argumentera för din sak, så säg det istället. Erkänn att det är du som egentligen bara var ute efter att ha en debatt istället för diskussion. Lägg inte hela ansvaret på mig för att dina argument inte höll längre.

Svaret nedan har ju också enbart med integrering att göra.
”den typ av invandrare sverige drar till sig _med sin kravlöshet_ belastar välfärden”.
Det var ju liksom det här med att vi varit i stort sätt kravlösa som är vad hela integreringen gått ut på.

SFI är katastrof. Dålig undervisning, dåliga tider, felsatta betyg, sitta med människor och kanske en lärare med knackig svenska. På vilket sätt är det integration?

Intressant ordval du har ändå: ”de svaga” ska integreras…
Dina sista inlägg går dock inte att svara på så de lämnar jag därhän ?

Det går alldeles utmärkt att svara på mina inlägg. Spela inte dum.

13:50, Du lägger väldigt mycket tid på att kommentera hur ogärna du vill svara på anonyms kommentarer och frågor. Har du inga svar kanske..?!

Jaha jag ser ingen svarsknapp på de inläggen men svarar väl på mitt eget då.
Du skrev att det satsas inget på integrering, då svarade jag att det gör det, men fungerar uppenbarligen inte. Vad har du för förslag på lösning då?
Sen skrev du att jag uppvisar härskarteknik och i samma veva utövade du detsamma genom att påstå att jag inte hade några motargument som håller. .. Men jag tycker faktiskt inte att lösningen på ”allt” är invandring. Dels för att det visat sig medföra en massa motsättningar i samhället som inte skulle uppkommit annars och dels för att integrationen, nä just det, inte fungerat bra! Därmed inte sagt att det inte varit nyttigt med invandring genom tiderna men de senaste åren kan tyvärr inte summeras positivt.
Sådär, förklara gärna nu vad du menar med de svaga!

Ja? Det är så man gjort på den här sidan sedan den startade. Svarsknappen är bara synlig till en viss nivå.
Jag skrev en hel del mer än att det inte satsat på integrering, vilket jag också har förtydligat.
Det låter ju ändå som att vi är hyfsat överens om att det inte är invandringen i sig som är problemet, utan just integreringen. Och också att invandring faktiskt behövs.
Vad jag menar med de svaga är de som står utanför samhället. allt från minoritetsgrupper, arbetslösa, långtidssjukskrivna, fd. kriminella och liknande. Det går inte att komma ifrån att det är de som blir drabbade mest av en integrering som inte fungerar. Eller hur ser du på det?

Men så länge integrationen inte fungerar kan det väl inte vara särskilt lyckat att ha fortsatt hög invandring? Jag undrade ju rent praktiskt om du har några idéer på lämpliga sätt. Man måste även vara villig att integrera sig själv och ev familj, hur göra med de som inte är intresserade av det? Tolkade ”de svaga” som den låga förväntningens rasism, men det var nog inte så du menade egentligen.
Tycker att större vikt ska läggas på det egna ansvaret, självklart måste man hjälpa de som inte har förmågan men det är väl här kravlösheten i nuvarande system har sabbat mycket.

Här har du en ny tråd som du lätt kan svara på, om det är svaraknappen du saknar.
Jag bad dig att förklara för mig på vilket sätt jag har fel. Få mig att förstå varför du tycker att du har rätt.
All respekt, men du har inte ens försökt förklara varför. Bara hänvisat till vad någon annan skrivit. Är det så att du inte har några egna åsikter utan bara tar till dig andras argument och de som känns bäst för dig?

På tal om härskarteknik? Jag har ju svarat men du kanske väljer att inte se?

Men jag kan ge dig rätt på två punkter: du är oförstående och måste vara blind! ?

Men skärp dig. Det är omöjligt att sitta här 24/7 och ständigt klicka på f5 för att se om man fått några svar!

den typ av invandrare sverige drar till sig med sin kravlöshet belastar välfärden mer än de bidrar till den. Utan de senaste 20 årens invandring hade välfärden inte gått på knäna.

Vilken del av välfärden? Skola och vård är väl det som främst anses gå på knäna och där ses nog främst personalbrist som största orsak och även politiska lösningar som vinster i välfärd och minskade satsningar på de som har de största problemen(även om just det är tolkningsbart beroende på var man står politiskt). Sedan minskade resurser överlag. Det kan man ju visserligen tolka som att resurser istället lagts på bidrag till invandrare, men är lite tveksam till om det stämmer

Var på nyheterna igår att färre vill bli förälder än tidigare och att genomsnittspersonen har gått från över två till ett komma någonting i barnantal

För miljön är det ju jättebra!

Japp, men kommer kanske bli brist på arbetskraft möjligtvis och problem att fylla upp skolklasser osv. Men ja för världen är det ju bra ?

Ja ett stort problem om skolklasserna blev mindre.

Med färre skattepengar är det inte klasserna som blir mindre tyvärr utan skolorna, för det finns inte pengar till ökad lärartäthet per antal barn. Det är ekonomiskt sett inget positivt alls med färre barn i ett samhälle, bara nackdelar.

Ja i landsbygden tex och andra mindre skolor som då skulle få stänga och barnen behöva åka väldigt långt för att få gå i skola

Så jag ska skaffa barn för att en unge i Hofors inte ska behöva gå skola inne i Gävle?

(?)

Det är så vårt samhälle är uppbyggt om vi ska hårddra det. Alla ska bidra.

Med barn? Hahaha. Nej tack.

Jo men så har det varit länge, att det inte går att ha skolor i varenda avkrok bara för att det bor ett barn där. Bosätter man sig i en ensam liten håla så får man utgå från att barnet behöver åka en bit för skola.

Detta gäller ju dock inte invandrarna

De räknas väl ändå in i genomsnittet antar jag? Eller har de bara kollat svenska medborgare med bakgrund ursvensk sedan urminnes tider?

Fast vi är ändå så få i Sverige att miljön inte märker av det. Jämför med miljarderna människor i Indien och Kina, med stadigt växande medelklass med liknande vanor som svenskar. Om Sverige försvann helt skulle det ändå bara vara en droppe i havet.

Miljön säg det till alla andra på jorden. ?

Intressant ämne! Ser många argument FÖR att skaffa barn och vill gärna kommentera.

Förargument 1.
Det är en mänsklig drift att vilja ha barn.

Kommentar: Människan har en massa ”naturliga” drifter som vi undertrycker för att kunna vara del av ett civiliserat samhälle. Att känna lust att göra vissa saker och sedan avstå är en del av vår evolution. En tänkande modern människa kan fatta ett beslut baserat på tänkbara scenarier som det beslutet skulle kunna rendera i istället för att agera på en drift eller lust.

Förargument 2.
Jag vill ha mitt eget barn!

Kommentar: Att skaffa barn idag är fullkomligt obegripligt. Jag pratar inte om argumentet ”på grund av hur världen ser ut” då människan i de flesta tider levt under svåra förhållanden. Jag pratar om att det finns så många oönskade barn som behöver ett tryggt hem. Det moderna och utvecklade tankesättet borde därför att prioritera omhändertagandet av dessa före eventuella drifter att föda nya barn. Men eftersom folk är så själviska och egocentriska ska de prompt ha en avkomma som ser ut som de själva.

Miljöaspekten:
Varje nytt barn som föds i väst är dessutom en miljöbov utan dess like. Så de av er som skaffar barn och samtidigt hävdar att ni bryr er om djur, natur och miljö är hycklare.
Barnen som föds idag kommer definitivt leva i en miljömässigt väsentligt sämre värld än den jag växte upp i och allt som kommer med det i form av vattenbrist, extremväder, naturkatastrofer, svält etc.

Min syn:
Om man så gärna vill ha barn så ska man adoptera i första hand. Ta hand om de som redan finns och som behöver en familj/förälder/föräldrar. Människan är så pass utvecklad att hon kan fatta logiska beslut istället för att drivas av drifter. Det logiska beslutet är att inte skapa nytt när det redan finns.

Till sist borde frågan vara ”varför VILL du ha barn?” och inte ”varför vill du INTE ha barn?”.

Tänk så kanske denna planet en dag slipper människor. För vi är ju inte viktiga för att naturen med dess övriga invånare ska fortsätta existera. Snarare tvärtom.

Det är vår egoistiska sida som talar när vi skaffar barn. Vi tror att världen behöver människor.

Precis, det är vi ”intelligenta” människor som förstör vårt eget bo.

Man får ändra systemen efter de nya förutsättningarna. Lägga de gamla och sjuka i respirator till de dör är ett sätt. Att införa arbetsplikt inom vård och omsorg för alla mellan 20 och 25 år är ett annat.

Det löser sig, skall du se!

Haha vilken dystopi!

Men de allra flesta kommer skaffa barn, det är fortfarande vanligast. Ingen säger väl att man inte ska eller försöker få folk att sluta? ?

Familjen annorlunda kompenserar ju ?

Väntar med spänning på att en man ska göra en stor grej av att han väljer bort livet med barn. Att han inte vill bli pappa.

Nähä, det kommer aldrig att göras ett sånt program..

En man är inte gravid heller, kan ju vara att en del av fokus inte vilja ha barn är att man inte vill vara gravid bland annat. Men ja hon hade ju kunnat intervjuat män också, exempelvis sin egen sambo

Är väl för att män inte automatiskt kopplas till nån naturlig instinkt att vilja ha barn. Folk tror ju fortfarande att spädbarn ”behöver sin mamma” och inte att det barnet behöver är en anknytningsperson oavsett kön.

Män är ju också på ett helt annat sätt fria att skita i de barn de redan satt till världen.

Ja ett barn behöver ju enligt naturen sin mamma för amning så är ju inte så konstigt. Sen behövs andra personer att knyta an till

Jag upplever inte att det är främst amningen folk syftar på, utan att barnet bara behöver mamman av oklar annan anledning. Jag kunde inte amma mitt första barn även fast jag ville, vilket alla visste, men folk började ändå ifrågasätta när jag började extrajobba när hon var ett par månader.

Jag håller med dig. Men det ligger väl i samhällets påtryckningar hur det ”ska se ut/vara”. Jag har väl heller aldrig köpt när våra barn har varit ledsna, att det bara funkade med en förälder (oftast mamman). Har liksom kompisar som sagt att det bara är mamman som gäller från kl 20.00! Okeeeej, har jag alltid tänkt då.

Sen absolut kan det gå fortare med ena päronet, ex för våran son tröstade jag honom med bröstet på nätterna det tog 2 sek medan det för sambon de värsta gångerna tog 2 timmar men det har aldrig funnits något alternativ att jag skulle trösta våra barn JÄMT bara för att det går fortast. Eller ännu värre argument ”att pappan faktiskt ska upp å jobba” haha jo tjena som att vara föräldraledig är som att vara på semester. Sorry not sorry för långt utlägg.

Hen kanske ville ha sin mamma ändå och ni nekade hen det. Schysst….

Nu när du skriver så, så ja det är ju märkligt att folk ibland säger ”jaha är pappa barnvakt då” till mammor som gör nåt ensamma. Det är ju sjukt!

Haha!!!!! Jag har snarare fått frågan/konstaterandet ”är XX hemma med barnen eller?” Och då har jag frågat min sambo om han får samma fråga när han är iväg. Och där är svaret nej.

Sen är man aldrig – aldrig – barnvakt till sitt eget barn.

Det var ju precis det jag skrev ?

För att de inte utsätts av tusen dumma frågor och påhopp kanske? Nästan ingen frågar en man om barn som de frågar en kvinna! Skevt.

Kanske för att män kan få barn så pass högt upp i åldern? Även för en 55-årig man är det ju inte kört så en 50-årig karl utan barn är ingen big deal, kanske är han bara inte redo än..

Även äldre män får inte höra det..

Hade varit mer intressant om det inte var Therese själv som var med i varje avsnitt

det var ett avsnitt.

Ska hon göra flera avsnitt? Tyckte det räckte med de 40 min som var nu ?

Jag är helt ointresserad av vilket val hon gjort och varför. Fattar inte alls varför det är något som vi andra behöver ta del av.

Men det kan väl sägas om det mesta på SVT? Brett utbud för många men allt är inte för alla

Haha det enda jag är intresserad av hos SVT och SR är På spåret, resten är skit!

På spåret är ju ändå inte speciellt kul att titta på!

Håller med, och när man sett Alla mot alla inser man att inte ens På spåret är särskilt sevärt… särskilt inte med de trista deltagarna som varit senaste åren!

Älskar SVT! Så mycket bra program, dokumentärer, serier, samhällsprogram med kvalitet och bredd som ingen annan. Men om Lekprogram är det man gillar så är det klart att det blir mycket som kanske känns lite för tungt och trist.

Är detta något som kännetecknar samhället lite nu? Med alla algoritmer och att bara lyssna på likasinnande. Är det därför med sådan irritation på public service som har en bredd i sitt program. Vad är det som gör att man inte har intresse av att prova något nytt, lyssna på andras åsikter och respektera dem?

För att det är en jättestark norm och något många kan känna igen sig i. Bra att sprida detta så folk kan tänka efter själva och göra sina val. Och stärkande för de som gjort valet.

Jag har vänner som inte har barn. Aktivt val för någon, för andra ett resultat av livet liksom. Det som man märker som en stor skillnad är ju att livet för vännerna utan barn blev lite mer utan variation. Dvs de levde på med jobb, resor, vänner i 30-årsåldern och 20 år senare är det samma, bara att de är äldre.
Vi som fick barn lever ju så att säga även barnens liv, dvs det har varit skola och idrott igen i livet genom dem, sedan har man följt deras relationer, karriärer och familjebildande och funnits med där samtidigt som man fortsätter sina egna relationer, karriär och intressen. Det har blivit mer innehåll i livet än förr.

Håller med faktiskt. Många utan barn säger att vi med barn lever så tråkiga inrutade liv utan flexibilitet. Till viss del sant att man inte kan sticka till Rom på en weekend imorrn men oj vad mycket som händer i livet med barn ?

Just sticka till Rom över helgen har jag gjort med mina barn när de var 6 och 8 år. Jättebra resa!

Jo men nu menade jag ju utan barn eftersom barnlösa brukar mena att de bara blir föräldrar och gör inget utan sina barn bla.

Väldigt svenskt skulle jag tro. I många länder tar man med barnen på allt på ett annat sätt.

På romantiska weekends och shoppingresor med kompisar?

Romantisk weekend är väl inget problem för de flesta, efter bebistiden? Farfar och farmor eller annan släkting som barnvakt lyckas de flesta med någon gång.
Shopping med vänner utomlands är ännu lättare eftersom jag då lämnade barnen hemma med pappan ?

Okey om du läser så skrev jag åka på weekend ”i morgon” alltså men noll framförhållning. Man kan inte räkna kallt med att få barnvakt när man gör spontana grejer.

Oj åka på weekend utomlands ”imorgon” helt oplanerat är nog inte jättevanligt varken med eller utan barn. Med bilen absolut, men boka flyg och hotell och klämma in allt på en helg utan att behöva ta ledigt etc, nej det har jag faktiskt aldrig gjort, inte ens när jag levde barnfritt bohemliv utomlands.

Trist för dig

Inte direkt alla arbetsgivare som kommer ge ledigt med en dags framförhållning. Så inte så vanligt nej.

Man behöver ju oftast inte be om ledigt från en arbetsgivare när man åker iväg under sin lediga helg?

Anonym 14:17

Då utgår du ju från att folk är lediga på helgerna vilket många yrken inte är. Men iaf kanske vännen kan hänga på om partnern är ledig. Sen skadar det ju inte att ha någon/ några veckors framförhållning.

14:22 skulle det stå.

Åk iväg de två dagarna du är ledig då. För det har faktiskt alla rätt till, det är lagstadgat.

Ja det händer mycket men mycket av det är jobbigt haha. Sen vill inte alla att det händer saker hela tiden. Man kanske vill ha lugn och ro och göra vad man själv vill. Nöjd med livet som det är liksom.

Allt det du listar är ju faktiskt rätt vanligt att vara med om fastän man inte har egna barn.
Ofta har man syskonbarn, kompisars barn, gudbarn osv osv.
Jag är barnfri, men kan ändå stå i idrottshallar 6 på morgonen med halvljummet blaskigt överprisat kaffe i handen och heja på ”min” unge. Jag har barn jag kan följa relationer, karriärer osv för. Där jag dessutom blir mer anförtrodd åt än de egna föräldrarna.

Däremot slipper jag gå på föräldramöten som inte leder någonstans. Jag slipper bråka om läxor, att de kommer hem i tid.
Jag slipper att städa upp efter en otacksam virvelvind om och om igen. Jag slipper också lägga ner flera miljoner på att det här barnet ska ha kläder på kroppen, mat i magen och en säng att sova i.

Oj vad negativ bild du verkar ha!

Mer realistisk skulle jag vilja säga.
Vad är det som inte stämmer?

Vilka ouppfostrade och trista syskonbarn du verkar ha som du beskriver det att ha barn ?

Jag kan tala om att de flesta är väldigt väluppfostrade. Men säg den 3 åring som städar hela sitt rum efter en dag av lek.
Diskar efter sig, äter utan att kladda ner sig, går och lägger sig frivilligt och somnar på en gång när huvudet har landat på kudden.

Det är inte heller bara syskonbarn som jag har i min närhet 😉

Du skrev tjata om läxor och att de kommer hem i tid?
Barn kan inte heller vara otacksamma för de förstår inte innebörden av det. Så rätt att du slipper städa men inte efter en otacksam unge ?

Ja? Inga av mina syskonbarn har kommit upp i skolåldern än. Det var dem specifikt du tog upp.
Jag har ju dock andra barn i närheten i form av kompisars barn, kusinbarn, gudbarn, fd. bonusbarn och andra former av relationer. I åldrar från 1-22 år.

Barn kan mycket väl vara otacksamma. Att vara otacksam handlar ju egentligen bara om att inte visa tacksamhet för grejer. Och barn (speciellt tonåringar) är ju ändå skitdåliga på att tacka för saker som egentligen är självklara.
Att inte förstå innebörden av att vara och visa tacksamhet är ju ändå höjden och den exakta definitionen av att vara otacksam!

Du blandar ju ihop det du själv skriver. ”Jag slipper att städa upp efter en otacksam virvelvind om och om igen.” Till det refererar du en 3-åring och när jag skriver att en 3-åring inte kan vara otacksam då menar du plötsligt tonåringar.

En tonåring kan vara otacksam men inte en treåring

Det låter mer som att vi har en olika syn på hur vi definierar ordet ”otacksam”.
Som sagt, att inte förstå innebörden av att vara och visa tacksamhet tycker jag är den exakta definitionen av att vara otacksam.
En treåring förstår ju definitivt inte det här och är således otacksam. Jag lägger ingen värdering i det. En treåring är inte konstruerad att alltid visa tacksamhet. Och det är liksom så det är. Det är liksom varken positivt eller negativt.

Exakt. Också barnfri här men lägger stor tid och kärlek på mina syskonbarn. Följer med på skolavslutningen, idrottstävlingar, läser läxor med dom, osv. Man kan ju ha barn i sitt liv utan att det är ens egna.

Hahaha sjukt impad av dig! Är själv flerbarnsförälder och kan älska att stå i idrottshallar och kolla på mina egna barn, men skulle aldrig gå upp till 6 på morgonen och kolla syskonbarn eller vänners barn?Wow!

Jag är inte den du svarar men en annan som dyker upp på syskonbarns tidiga matcher. Jag älskar inte att stå vid en fotbollsplan en regnig morgon och se ett gäng barn leka med en boll. Men jag älskar att se glädjen hos min systerdotter när hon ser att jag är där och tittar. Jag älskar när hon ringer och bjuder in mig till aktiviteter som är viktiga för henne för det betyder att hon tycker att jag är en viktig person för henne. Hon är den bästa lilla människa jag vet och inget gör mig gladare än att hon är glad. Jag tror att det är ungefär samma anledning som varför föräldrar gör samma sak för sina egna barn. Inte för att man själv drivs av knatteträningar eller dansuppvisningar utan för att man vill finnas där för barnet. Men vad vet jag?

Obs. Ser att min kommentar kan låta dryg mot dig och som att jag försöker förklara det uppenbara för dig. Men tro mig, jag ville bara svara ärligt på varför jag och säkert andra dyker upp på andra barns aktiviteter ?? för många vuxna i ett barns liv skadar aldrig

Precis exakt så!
Sedan så kan man med gott samvete bara gå när man själv vill och orkar. Man går ju liksom inte upp klockan 6 _varje_ helg. Men någon gång då och då är ju faktiskt rätt kul 🙂

Ja det är ju inte som att man är helt likgiltig inför alla människor under 18 år bara för att man själv inte vill ha barn. Man kan ju fortfarande älska och vilja finnas där för de barn man har i sitt liv.

Du låter inte dryg, jag tycker det är jättefint!

Du har barn i ditt liv men du får aldrig känna den där helt overkliga, gränslösa kärleken man både ger och får av sina barn. Man kan absolut älska syskonbarn mm men det är inte samma sak. Och det är något endast föräldrar kan veta, inte barnlösa.

Blåjeans, den där kommentaren är så jävla onödig.

Jag förstår inte varför det här argumentet dyker upp hela tiden. Som att villkorslös kärlek vore nirvana och det enda som betyder något.

Jag behöver inte få villkorslös kärlek från någon för att känna mig fulländad. Jag är väldigt lycklig ändå och är tillräckligt trygg i mig själv för att ge en motprestation för att få kärlek av någon. Tror inte på att villkorslös kärlek är speciellt hälsosamt för någon.

Nej troligen inte samma sak men vad spelar det för roll? Alla vill inte känna det. Jag hoppar gärna den, för den kommer med mycket oro och jobb också. Jag nöjer mig som det är helt enkelt, har massa starka känslor i mitt liv redan, det räcker liksom.

Men de barnfria kanske inte vill ha det innehållet i livet. Det låter som en värdering att det är bättre att ha ett barns skola, idrott mm att följa men för vissa låter det kanske bara jobbigt och tråkigt.

Ja det låter inte kul alls faktiskt. Men lägger ingen värdering i det, andra tycker säkert inte mina intressen är kul. Jag har fullt upp med att roa mig själv, går ingen nöd på mig liksom ?

Snarare att man går sätta sitt eget liv på paus. Och det är ju inte alltid allt flyter på med skola, vänner, aktiviteter etc.

Jag känner tvärtom. Familjelivet verkar inrutat och rullar på, utan barn är det fritt och man testar nya grejer, reser, flyttar osv. Men alla är ju olika. Den variation som verkar komma med familjeliv är inte särskilt lockande för mig.

Men det där är ju väldigt individuellt, från familj till familj. Vissa har ”tråkiga”, inrutade liv – vissa reser jättemycket med barn, tar med dem på kulturgrejer, åker på utflykter till nya platser, testar på saker som bergsklättring men tillsammans med barnen osv osv.
Försöker inte övertyga dig om att skaffa barn haha, men alla familjer är liksom inte likadana. Jag hade en superrolig barndom som inte alls var inrutad (förutom må-fr men det är ju inrutat även för en ensamstående vuxen).

Nä men de flesta har det, Svenssonliv.
Även om man gör sånt där ibland är det ju mkt rutiner som gäller med barn? Och orken påverkas (för väldigt många iaf).

Varför skulle det va inrutat för en vuxen?

Älskade höra dom andras historier och tankar, lät så härligt. Kayo gillar jag mycket 🙂 är 29 och barn känns väldigt långt bort för mig, känner inte heller någon längtan men får se vad som händer. Skulle jag tex bli gravid så tror jag inte att jag skulle göra abort.

Man har två val ett med barn eller ett utan. Men alla får inte det dom vill, vi har olika förutsättningar. Therese behöver väl byta fokus, nu när hon blir ifrågasatt om hon är vegan.

Ja hon ringde säkert SVT för ett par veckor sedan och föreslog programidén, de nappade och tre veckor senare har den premiär ?

Dom har nog filmat det här ett tag redan, i vissa klipp har ju träden inga löv…

Jasså spelade dom inte in det igår, trodde jag?

Obs, kan vara ironi.

Tycker det är skitbra att fler tar upp detta så att jag som sterilserade mig när jag var 25 kanske slipper höra alla trötta idiotiska kommentarer om allt jag ”missar”.

Jag har själv två barn och kan ärligt säga att jag har full förståelse för de som väljer att inte skaffa barn. Det är helt sjukt vad alla ska framhäva det positiva med barn och att det blir lättare ju äldre dom blir men det är en lögn. Tonårstiden är på många sätt fruktansvärd med en oro som är riktigt tung. (Jag pratar utifrån mig själv ni är säkert jättemånga som har lätta tonåringar och det är ju bra för er). Jag har en tonåring med psykisk ohälsa där mitt liv går ut på att hantera min egen oro för att hen ska skada sig samtidigt som jag ska vara en bra förälder till mitt barn. Hjälp får man slåss för och hela systemet är så dåligt med långa vårdköer.
Självklart har vi många fina stunder tillsammans och jag har alltid velat ha barn så jag ångrar inget. Men blandat med allt fint och kul är det för vissa tungt, oroligt och tidskrävande. Jag tycker att man gör alla en otjänst när man bara pratar om hur fint det är att vara förälder.

❤️

En vettig förälder! Tack!
Tror också det är farligt att skönmåla allt.

Liksom allt ”jag tar minsann med mina barn till Rom över helgen”, ”vi ätet alltid spännande mat”, ”bara att skaffa barnvakt ju”. Ok, livet även för den som är singel kan svänga på en sekund men med barn är det fler individet du är ansvarig för och måste ställa upp för oavsett. Alla barn är inte friska, alla barn klarar inte att göra det du vill göra, alla barn blir inte självständiga osv.

Bryr mig inte om ifall folk vill ha barn eller inte men snälla sluta kalla din hund då för ditt ”håriga barn”, kan vara det fånigaste som finns.

Haha, ja. Det låter som att man har ett litet skäggigt barn hemma. En tomtenisse med helskägg typ.

Haha ja det låter ju inte normalt

Jaha, det är detta SD-are menar med skäggbarn.

Min hund är lätt mitt håriga barn ? Löjligt absolut men känns snarare som du inte förstår ironi.

Men det är ju aldrig ironi när någon kallar sin hund för sitt håriga barn.

Det verkar ju vara du som inte förstår ironi ?

Så konstig, liten sak att störa sig på. Det är ju skämtsamt.

Är det Therese på bilden? Jag har aldrig följt henne eller tittat på hennes videor, så jag har ingen koll. Däremot har hon ju poppat upp lite här och var genom åren och det är inte så jag minns att hon ser ut. Men jag kan ju inte minnas allt, heller, så jag kommer kanske ihåg fel eller blandar ihop henne med någon.

Hon hade kunnat skippa en äcklad min tycker jag

Äcklad min är det väl ändå inte?
Jag tycker att hon ser mer villrådig ut?

Eller som hon luktat på något äckligt

Hon ser ut som han i barnboken, Plupp.

Man åldras ju också. Jag ser inte likadan ut som för några år sen, man förändras ju ändå ?

Botox.

Jag är för rädd för kommande klimatkatastrof för att skaffa barn. Skulle kännas som att föda barn in i ett krig. På samma vis har jag förlikat mig med att jag och partner inte kommer kunna pensionera oss kring medelhavet likt många äldre idag.

Alla väljer ju bort någonting i livet, eftersom man omöjligt kan få allt. Förstår inte riktigt varför det ska stötas och blötas att jag har valt bort barn? Jag har även valt bort häst, veganism, thailandsresor, näspeircingar och hund. Nä, att åka till Thailand kan inte jämföras med att skaffa barn, men båda två är något jag inte vill. Alltså gör jag inte det. Vad andra har med saken att göra vet jag inte.

Men vaaaarför vill du inte åka till Thailand? Tänk om du ångrar dig? Ska du ligga på ålderdomshem helt utan minnen av khao lak?? Varför? Saknar du inte resorna dit som du aldrig har gjort?? Va? Va? Man har inte levt om man inte har varit dit.

Nä man önskar ju att det skulle va så. Men folk lägger sig i så förbannat, läs bara det här kommentarsfältet. Normen är stark. Folk behöver acceptera allas val, att alla är olika. Spelar ju ingen roll egentligen för andra om nån inte har barn, så varför bryr de sig?

Alla får göra som de vill – skaffar man barn ska man kunna ta hand om dem, varenda en – bpde ekonomiskt och emotionellt. Annars bryr jag mig inte.
Känner flera endabarnsföräldrar och de får många frågor om syskon. Hur orkar folk bry sig?

Med det sagt, heja Therese som accepterar sina ”begränsningar” och väljer bort barn! Klok kvinna!

Jag förstår inte heller hur man orkar bry sig. Och som du säger, först räcker det inte med samhällets normer att man SKA HA BARN utan om du väl skaffar barn ja då är alla snabba med att fråga NÄR BLIR DET ETT SYSKON. Som om man måste skaffa barn. Som om man måste skaffa syskon.

Precis! Vad rör det dem likson? Folk har inget med det att göra.

Vilket tjatigt ämne egentligen. Ingen gör en stor grej av att vissa inte vill ha villa, hund eller en partner? Hade nog varit enklare om man bara accepterade att alla är olika och gör olika val i livet. Vi förväntar oss att vuxna människor fattar sina egna beslut men om någon vill avstå från att skaffa barn så ska det tjatas in absurdum ”men nej, barn förändrar inte livet så mycket, och du kan aldrig få så mycket kärlek av något annat, och du kommer ångra dig annars!” … Varför? Om någon avstår barn, sedan ångrar sig vid 50, jamen då får de stå för det, sörja ett tag, sedan gå vidare. Det är nog bättre än att alla per automatik skaffar barn och vissa sedan ångrar det…

För mig var livet mycket lättare när jag inte ville ha barn, vilket jag inte ville förrän jag var typ över 30. Jag avundas de som är säkra på att de inte vill ha barn för det är så mycket krångel man slipper. För ett år sedan var jag glad, idag är jag deprimerad och konstant ledsen för jag bara får missfall på missfall.

Jo. MÅNGA gör en stor grej av att nån väljer att inte skaffa barn/partner osv.

Ja och det är så konstigt! Låt alla göra sin grej.

Vad jag tycker är märkligt är att denna fråga alltid hamnar hos kvinnorna. Ingen frågar männen om de vill ha barn eller inte.

Jag tvingade mitt ex till att ta hand om sitt barn. Med våld. Hotade honom. Han trodde att han kunde fortsätta att leva som vanligt, jobba 15 timmar per dag, jag glömmer aldrig när han sa ”Det gör ingenting om jag bara har var tredje helg”. Ehhh.. var tredje helg ?Men det löste sig som sagt. Och vi är goda vänner idag. Han förstod att jag var tvungen att hota honom.

Det hade varit bättre om det hade gjorts en dokumentär om pappor istället. Det saknar man verkligen.

Du tvingade ditt ex med våld?
Tack och lov för ditt ex skull att ni inte är tillsammans idag.

Sjukt av exet dock att tycka det var rimligt att lämna sitt barn hos henne så mycket

Well, det är väl så man bäddat för sig om man skaffar barn med någon som egentligen inte vill?

Finns tyvärr många män som vill ha barn så länge de är i relation med mamman. Inte lika kul sen att ta eget ansvar halva tiden. Tyvärr vet man (och kanske inte männen själva heller) inte detta förrän det kommer till kritan.

Haha men alltså läste du vad det stod? Inget om att ingen ville ha barn från början. Lisa hotar exet med våld att ta hand om sitt eget barn. Exet tyckte det var rimligt att lämna barnet med henne alla tider utom var tredje helg. Kanske faktiskt lyfter hela diskussionen om att vissa verkligen inte borde ha barn.

Jag läste vad som stod. Det bärjar med ”Vad jag tycker är märkligt är att denna fråga alltid hamnar hos kvinnorna. Ingen frågar männen om de vill ha barn eller inte.”
Då hela inlägget handlar om kvinnor som inte vill ha barn så antog jag bara att det här handlade om att ingen frågat TS ex om hans ovilja. Speciellt med tanke på vad som skrevs efteråt. Det låter ju liksom inte som att han blev tillfrågad alls innan barn och hade han blivit det hade svaret blivit ”Nej, jag vill inte ha barn”

Är 38 och valt bort barn, kommer heller inte kunna få några pga cellgiftsbehandling nu och det känns skönt nu kan jag skylla på det ? Älskar mitt liv! Att det ska vara så obegripligt att folk är lika vill ha ut olika saker av livet.

Jag är 40 och har inga barn. Trodde det var självvalt men det är snarare ett resultat av min egen barndom. Mina föräldrar var helt ointresserade av att vara föräldrar och jag hade en kärlekslös uppväxt. Var bara i vägen. Varför skulle jag riskera att bli likadan mot ett barn?

Man behöver väl aldrig vara en kopia av sinabföräldrar? Många bryter det mömstret hela tiden. I normala familjer är barn glädje, inte en börda

Förlåt men gäsp. Skaffa inte barn om du inte vill, men du kan aldrig veta exakt hur det är utan att ha upplevt det (vilket många hävdar), på gott som ont. Jag lärde mig massor och utvecklades som människa, glad för det
// en tidigare anti

Skulle va svar på ihuvudnlägget

Det där går ju åt båda hållen egentligen. Någon som valt att skaffa barn kan aldrig veta hur livet blivit utan.
De utan barn lär ju sig också massor och utvecklas som människa minst lika mycket.

Fast det stämmer ju inte. Jag levde utan barn ända till 35, så vet precis hur det var.

Ja, du vet hur det var. Men du kan omöjligt veta hur det blivit i framtiden.

Eh jo samma fast utan barn..
Barnen har aldrig hindrat mig i något/känts som en stoppkloss. De har bara varit som en stor jätteguldkant <3 (Även om det nu provocerar någon).

Fast det vet du ju inte.

Jag som barnfri kan ju svara då att mitt liv skulle vara samma som nu fast med barn då. Och det alternativet vore sämre för mig.

Med all respekt, men det kan du omöjligt veta. Hade du inte fått barn hade du kanske inte haft samma partner, du hade kunnat träffa någon het australiensare på en semesterresa och ni hade flyttat till Hawaii där du fått värsta karriären.
Man vet liksom aldrig vad som skulle ha kunnat hända.

Låter frukansvärt.

Du förstod kanske poängen ändå?

För dig var det så, och det är ju jättefint (provocerar nog exakt noll personer). Men för den som inte vill ha barn blir det nog annorlunda.. Bara man väljer det man själv vill blir det nog bra i slutändan.

Vad trist att leva sitt liv exakt likadant när man är 50 som när man är 35 helt utan utveckling

Tycker du ja. Alla är olika.

Ja men du vet inte hur sitt liv som 40, 50 eller 60 hade varit utan barn. Det vet du precis lika lite som jag vet hur mitt hade varit MED barn.

Och spelar väl inte så stor roll heller egentligen? Valen är gjorda och går inte att leva om sitt liv ändå. Så man får landa i att man gjort det val man själv känner sig trygg med. Att sitta och tänka på huruvida livet hade blivit bättre om man valt annorlunda för 20 år sedan förändrar ingenting ändå.

Och det kan man tänka om allt. Kanske hade mitt liv varit bättre om jag läst till ingenjör i stället för ekonom/gift mig med mitt ex/köpt hus i Småland/lärt mig måla akvareller/spelat fotboll som barn/skaffat häst/rest till Indien/osv. Men nu har jag inte haft någon vilja eller intresse av att göra det så det är inget jag går runt och lägger någon tanke på. Speciellt då jag är nöjd med mitt liv utan alla dessa saker.

Jag vet inte hur livet skulle bli med barn nej, men jag vill ju inte veta! ? Det är bra (fantastiskt) som det är tack.

Var orolig att jag skulle bli som min mamma om jag fick barn. Grejen är att om man funderar i dem banorna har man redan gjort så mycket mer än ens föräldrar. Iaf min mamma har inte förmågan att analysera sin föräldraförmåga. Enligt henne var/är hon en bra mamma, och eventuella problem vi haft berodde på mig.
Men jag har den förmågan. Tack vare det har jag brutit mönstret av dåligt föräldraskap. Gick också och bearbetade min barndom hos psykolog innan barnen.
Jag har idag tonåriga barn som vill vara med mig och jag är så glad för det.
Men med det sagt förstår jag fullständigt tvivlet om man haft kass barndom.

Det är så himla skönt att det börjat pratas alltmer om det här ämnet. När jag insåg att jag var barnfri hade jag egentligen ingen att prata med som förstod förutom min partner. Men nu dyker det upp människor här och där som tänker likadant och det är en sån befrielse!
Jag älskar att resa och hur mycket föräldrar säger att ”man kan resa lika mycket med barn” så kan jag bara säga nej. Hade inte velat ha ett barn vid min sida när jag låg i Borneos djungel med tokhög feber, vid alla långa vandringar till mäktiga vattenfall/berg, på min road trip i Nya Zeeland där man drack vin på alla vingårdar man hittade, på mina dykarresor i Asien osv osv. Den totala friheten jag känner i mitt liv är inget jag vill begränsa.

Nej det är ju inte alls samma sak. Människor är ju olika, en del tycker det är värt och gillar det livet som blir med barn ( mer eller mindre lugn och inrutat men aldrig samma som barnfri) och en del kan inte tänka sig det.

Var och ens sak det här med barn,varför ska andra lägga näsan i blöt, man vet bäst själv barn eller icke barn . Lever ett rikt liv UTAN barn.Kommer aldrig att ångra det beslutet.

Jag är ofrivilligt barnlös men blir ändå ifrågasatt när jag säger att vi inte har barn. ”Men det finns massor med sätt att skaffa barn på!!!”. Som att vi inte skulle veta det? ”Men ni kan ju alltid adoptera!”, som att det är en enkel, okomplicerad och billig process att adoptera. Har hört flera ggr att vi gjort ett aktivt val att inte skaffa barn bara för att vi inte adopterat (vilket vi varken vill, kan eller får göra av flera olika anledningar). Lite märkligt kan jag tycka att jag som ofrivilligt barnlös blir påhoppad på det sättet.

Förstår att det inte är enkelt för de som är frivilligt barnlösa när det inte ens är enkelt för mig som iaf har en ”giltig anledning”, det osar ett förakt här inne mot de som valt bort barn, och det luktar rätt illa faktiskt.

Ett liv utan barn är också ett liv, det är otroligt trist att hela tiden få höra att ett barnfritt/barnlöst liv är tragiskt, innehållslöst osv.

Folk borde definitivt läsa på om adoption, det är inte som på 80-talet. Folk borde sluta föreslå det så fort någon inte kan få egna barn

Känner med dig 100%! Också ofrivilligt barnlös och blir så jäkla ledsen när folk omedvetet (?) hintar att ett liv utan barn är meningslöst. Det sägs ofta till de som frivilligt väljer bort barn men berör ju oss som inte kan få barn med. Varför är vissa så jäkla okänsliga? Hur kan det vara okej att rakt ut säga ”Men du, ni testar väl ivf/adoption/blabla? För barn ger livet mening!”. Det enda jag hör då är ”om du aldrig får barn så är det rätt att bara ta ditt liv”… Ibland blir inte livet som man tänkt sig och man måste avstå en viss del, t.ex. barn eller en viss karriär o.s.v. Men att bara lägga sig och dö ska väl inte vara ett alternativ? Jag vill tro att om jag aldrig kan få barn så hittar jag och min man ett sätt att leva lyckligt på ändå. Det måste gå helt enkelt. Man kan inte stånga sig blodig mot en vägg hela livet utan resultat…

Ja men precis! Gud alltså, inte tänkt på detta förut.. Allt de säger till en säger de ju också till barnlösa… Bara för att orsaken till att man inte har barn är annorlunda så är ju deras argument samma i de öronen. Måste göra ont! Vad respektlöst.

Ja det är otroligt arrogant att tycka att man är rätt person att ge råd om något som man själv aldrig genomlevt.

Och som du säger är det verkligen ingen skälvklarhet att alla ofrivilligt barnlösa vare sig vill eller kan adoptera. För egen del blev jag så deprimerad av upprepade missfall. Det var alltså inte riktigt läge för att ”kavla upp ärmarna” och sätta igång en adoptionsprocess.

Har inte sett dokumentären ännu men hoppas att den inte verkar ta upp saker i svartvitt så som jag ofta tycker barnfrågan speglas. Alltifrån att de som väljer bort barn gör de för att de avskyr barn, till att de som väljer bort barn är egoister, till att de som väljer bort barn är för att de hatar kladd och stök. Hör ni hur det låter? Det är ju absurt. Jag tycker det är så otroligt barnsligt när folk säger: Det verkar vara så jobbigt med småbarn för de kladdar ju så mycket alternativt jag vill inte ha barn för jag gillar inte snoriga barn. Alternativt säga: Jag vill ha 3 barn före 30. Det är ju absurt. Är det så folk utan barn i sin närhet närmar sig föräldraskapet? Kanske och då är det väl ok. Men jag blir ändå förvånad över folks banala reflektioner över barnaskaffande. Tycker istället man ska försöka reflektera över att man är förälder hela livet och fråga sig om det är något man vill. För min del har jag jobbat i förskola och småbarnsåren skrämmer mig inte det minsta och det är också de åren jag kan känna längtan efter. Jag känner aldrig en längtan efter att ha en 5-6-åring hemma eller åldrarna efter det. För mig handlar föräldraskapet mycket om det. Småbarnsåren är så få och skolåldern är så lång. Det skrämmer mig när folk resonerar som ”men jag vill inte vara ensam när jag är äldre”. Borde vi inte lärt oss vid det här laget att det är långt ifrån säkert att man blir omhändertagen av sina nära och kära när man blivit gammal? Om det är ett argument man tar till för att övertyga sig om att man borde skaffa barn ligger man farligt till.

Tror nog folk tänker på helhetsbilden när de funderar över ett så stort beslut.. iaf de som inte skaffar.

För mig är det helt obegripligt hur någon kan vilja ha barn.
Kan det inte bara denna tramsiga diskussion ta slut.
skaffa ungar om vi vill eller låt bli.

Tycker bara syftet med detta program känns så uppenbart, hon ska få bekräftelse att hon väljer rätt. Det handlar väl knappast om bägge alternativen, att hitta något positivt i varje?
Väldigt ointressant.
Och sen ve fasa om hon skaffar barn iaf..

Några undrar varför den här typen av dokumentärer behövs.

Det är bara att läsa igenom kommentarerna till det här inlägget för att förstå varför.

Tänk om vi bara kunde låta bli att lägga oss i och kommentera alla andras livsval. Så mycket finare tillvaron vore och så mycket energi vi hade haft över till annat!

Precis!

Konstigt att det är valet att INTE skaffa barn som alltid ifrågasätts. Inget barn tar ju någon som helst skada av att Therese eller någon annan väljer att vara barnfri.

”Jag vill” verkar räcka som anledning att skaffa barn så kan inte ”jag vill inte” också få räcka som anledning att inte göra det?!

Exakt! Tänk så många barn som far illa pga oansvariga själviska föräldrar, som skaffat barn bara för att. Jag förstår inte hur det kan vara ett problem för andra att man väljer att inte skaffa barn.

Nej exakt! Vem skadar jag med mitt val? Varför stör det människor?

De med barn verkar också utgå från att man vill vara barnfri för att kunna leva tonårsliv hela livet, festa, vara ute om nätterna, resa osv.

Så är det inte för mig. Jag tar det lugnt hemma med min sambo, ser på spåret, tar promenad i parken, trivs hemma, hänger i lekpark med syskonbarnen, lagat veckans matlådor på helgerna, osv. Rätt så lika som min syster med barn gör också. Bara det att jag vill göra allt det utan barn.

Fast många som väljer bort barn (iaf de jag pratat med) säger att de absolut inte vill anpassa sitt liv efter någon annan, alltså ett barn. Då drar man ju slutsatsen att de vill göra saker man inte tar med barn på typ ?
Men förstår ditt argument, egentid är ju inte överflöd när man har barn

Men oavsett hur man lever så anpassar man sig väl efter ett barn när det kommer. Jag och min sambo tex, som mest tar det lugnt hemma, skulle ju också anpassa oss efter barnet om vi skaffade ett. Allt från matrutiner till sovrutiner och sedan fritidsaktiviteter osv. Men våra egna aktiviteter skulle antagligen inte ändras så mycket. Vi skulle inte behöva ”offra” fester och resor och annat. Så visst kan man väl tycka att man inte vill anpassa sig efter ett barn utan att för den sakens skull vilja röja runt dagarna i ända. Om du förstår hur jag tänker här.

Precis som många utan barn tror att vi egentligen vill vara ute och festa hela kvällarna, eller resa till platser dit man aaabsolut aldrig kan ta med barn. Eller som tror att vi aldrig får sova (har två ungar som sovit mestadels gott, aldrig lidit av sömnbrist).
Jag vill mest vara hemma med min egna familj, räcker gott.

Ja visst vore det skönt om alla bara kunde acceptera att var och en väljer det som känns bäst för en. Jag behöver inte övertyga dig om att du borde levt som jag och du behöver inte övertyga mig heller. Vi verkar båda ganska nöjda med hur vi lever och det borde väl vara det man önskar de flesta kan jag tycka.

Vem tror det? Jag vill tro att de som skaffar barn är nöjda med det. Sen vet jag att många längtar till vissa saker de gjorde innan, inget konstigt med det. Men det betyder inte att de inte är nöjda eller ångrar sig. Och vissa är som du.
Men de som dömer mest är de med barn (men inte alla såklart!)

Alla människor passar inte som föräldrar och borde aldrig ha fått barn. Såg ett klipp på Facebook med en förälder (pappa) som kastar sin toddler i en bassäng med kläderna på för att han påstår att barnet inte sjunker. Barnet hade panik innan han kastades i och i vattnet. Runt poolen befinner sig fler vuxna.

Fullkomligt sjukt!

Förutom att barnet kunde drunkna så förstår man att barnets tillit till de som ska ta hand om och vårda det, för alltid är permanent skadat.

Såg den igår. Så himla tråkigt att man inte kan få göra som man vill i livet utan att folk ska ha massa åsikter och tankar. Är själv förälder men tycker ju inte att alla som inte väljer samma väg som jag är dumma i huvudet liksom.

Så bra initiativ och intressant och viktigt ämne!
Det är sån otrolig press på att som kvinna skaffa barn. Får frågan ofta, är 33 år.
Jag känner den biologiska klockan och fantiserar ibland om hur mysigt det vore, men rationellt tänker jag att jag har inte råd eller stabilitet nog för ett sånt enormt ansvar. Dessutom vill jag sova och få vara fri å bara tänka på mig själv och är inte redo/sugen alls på barn just nu.
Man vill ju lägga all kraft på uppfostran så att det inte växer upp fler idioter så att säga och jag är inte redo att ge upp min frihet än och kanske aldrig, vem vet!

Jag väljer bort barn för jag avskyr barn. Jag är en tjej på 39 år och har sambo sedan många år tillbaka. En ordnad ekonomi och massor av livserfarenhet. Reser och sportar! Aktivt liv men vill ha min lugna vrå hemma.

Jag tycker inte om att var kring barn. Jobbiga, högljudda och ofta smutsiga. Tar mkt tid. Man kan typ aldrig ha en lugn stund. Att sitta och fika med en tjejkompis som har barn är ett helvete. All fokus går ju åt till barnen som kommer och stör.

JUST DET HÄR är något som upprör folk. ? Alla måste älska barn och man får inte tycka illa om barn. Jag gör det och det räcker fullt ut med att ha barn omkring mig 1-2 timmar för att jag ska vara helt slut och inse hur bra liv jag har utan.
Jag lever mitt liv för MIG! Inte för några barn, för min familjs skull eller för min sambos.

Räknar ner till:
”Men du har ju själv varit barn!!!!”

Då tycker jag att du har gjort helt rätt val.

Precis så jag tänker. Fattar inte hur det kan provocera folk så mycket att man inte vill ha barn.

Härligt att du valt rätt. Sedan tror jag kanske att det provocerar extra att säga att man avskyr barn och att det är ett helvete att vara runt dem inte är så konstigt? Det låter lite omoget och märkligt att säga att man avskyr en annan levande varelse och inte kan vara runt dem, och i synnerhet om de är rätt oskyldiga och svaga som typ barn och djur.

Kul att vissa pratar om barn som om de vore aliens, de är bara yngre versioner än du själv liksom. Med samma saker som du känner, men kan inte hantera allt ”korrekt” än. Avsky är ett väldigt starkt ord.

Om små barn är smutsiga är det förmodligen föräldern som inte bryr sig om avtork, handtvätt mm.

Barn är också vädligt empatiska, kärleksfulla och utvecklas fint i rätt miljö med bra förebilder. De älskar en även om man inte skulle vara speciellt schysst mot dem, dvs. lojala mot föräldrarna.

Håller helt med dej.

Alltså, enda gången jag kan förstå att folk blir typ kränkta av åsikter som din är om du avslutat med ”..så därför sparkar jag iväg varenda ungjävel som kommer nära”.

?

Jag tycker att det är så dumt att folk med barn minsann ska tala om för folk som har valt att inte skaffa barn att de missar något. Tycker att det är precis lika dumt med folk som har valt att inte skaffa barn ska tala om att de med barn missar något. Varför inte bara vara glad över beslutet du har tagit och låt folk leva sina liv som de vill? Varför väcker det ens någon reaktion? Jag har valt att skaffa barn och om jag fick leva ett till liv så skulle jag även då vilja ha barn. Men jag förstår verkligen de som har valt att inte skaffa barn. Lev ditt liv!

Jag sitter och är förvånad själv över att jag är 32 år, singel, och med en uppväxt som är trygg och fin. Trodde självklart att jag skulle ha barn och familj i den tiden av mitt liv, men saker på vägen händer. Att hitta någon att faktiskt skaffa barn med är inte en dans på rosor och ingenting man kan ta för givet känner jag. Det finns absolut några år kvar för mig att skaffa barn (egna biologiska) men jag börjar förlika mig med tanken att det där livet kanske inte blir för mig, men att det måste få vara okej om det inte blir så. Händer det så händer det, men det går nog att få till att fantastiskt liv utan barn också. Även om det blir panik för alla runt omkring mig som menar att livet inte är komplett utan barn, eller när dom säger att ”jag levde inte förrän mina barn kom in i mitt liv”.

De har haft tråkiga liv i så fall…

Haha ja, det är exakt det jag tänker för mig själv

Jag hade inte ett tråkigt liv. Jag flyttade utomlands när jag var 19, flyttade mellan två olika länder i Europa och jobbade inom filmvärlden samt pluggade. Hade ett otroligt roligt liv mellan 19 och 30. Träffade så många spännande människor, delade lägenhet med folk som fortfarande är mina nära vänner trots att vi bor i olika länder och sällan ses, osv. Reste på roadtrip-semestrar i Europa och båtsemestrar i Medelhavet, jag nöp mig nästan i armen ibland för mitt liv var liksom allt jag någonsin drömt om.
Sedan träffade jag min man och skaffade familj, och nu känns drömlivet från förr som något som absolut var kul, men jag är lyckligare nu.

Ja men då gäller det inte dig. Det handlade om de som ”inte levt” innan barn. Då var de dåliga på att leva anser jag ?

Allt kan verkligen hända. Jag har själv varit din situation men fick sedan barn i ”högre” ålder. Livet var fint innan också, önskar bara att jag hade kunnat se det då och inte stressa över situationen (läs jag).

Det är lätt hänt att stressa över saker som känns som man ”bör” göra i livet.
Hoppas att du får en fin helg ?

Är det bara jag som får andra vibbar av Therese hela tiden när hon pratar om detta?

Enda sedan hon blev en större influencer och slog igenom på youtube så har det pratats om framtiden samt barn. Jag förstod det tidigt som det inte var en självklarhet för henne och såg upp till henne för det och att hon sedan pratade om rädslor som stoppar detta.

Men för någon som inte vill ha barn så tycker jag att hon pratar om det och gör en grej av det ofta. Det är bra att det talas om problematiken i att välja att inte skaffa barn och att människor är på en men samtidigt känns det inte helt ärligt från hennes sida. Jag får bara den magkänslan av det hela.

Exakt. Jag ser henne överallt om detta. Det är naturligtvis ett val man kan göra. Men behovet av att tala om det överallt och hela tiden? Men läste även en intervju med henne; det framgick att hennes kille sköter om mycket och tar hand om henne på alla möjliga sätt för att underlätta för henne. Tänkte att det är ju hon som är barnet, ett riktigt barn skulle ju konkurrera med henne om behovet av att tas omhand.

Kommer aldrig skaffa barn. Varför ska jag ta hand om någon annan när jag knappt kan ta hand om mig själv?
Om fler tänkte så skulle många problem i samhället minska eller försvinna.

SNARK

Bella har ju dock inte helt fel.
Varför ska man skaffa barn, när man inte kan ta hand om sig själv?

I en ideal värld skulle varje fött barn födas önskat och till personer som har förmåga och möjlighet att ta hand om det.

Jag har en dotter och jag kan inte föreställa mig livet utan henne – i mycket har hon blivit meningen med livet. Hade mitt liv ingen mening innan henne? Såklart det hade! Det är fantastiskt att vara hennes mamma och jag tvivlar inte på att Therese, som verkar vara en vettig och snäll person, skulle bli en bra förälder och älska ett barn som blivit fött. Tycker jag därför att hon ska skaffa ett barn hon inte önskar? Nej nej nej.

Önskar alla som längtar efter barn att de ska få möjligheten och alla som längtar efter något annat att de ska få uppleva just sin längtan.

Varje gång det här ämnet diskuteras så tycks många glömma att det finns ett enormt mörkertal av föräldrar som ångrat sitt föräldraskap. Man kan fortfarande älska sina barn men hade kanske gjort annorlunda om de fått leva om sina liv. Jag tänker aldrig döma de som tänker i de banorna, föräldraskap och allt vad det innebär är extremt glorifierat och väldigt många kan känna sig lurade om det inte blor som de föreställt sig.

Jag undrar hur många här ångrar sig innerst inne, speciellt efter att ha läst alla som reagerat så passivt aggressivt och påpekat hur uttjatad den här diskussionen är. Man kan fråga sig varför så många blir så triggade.

De är ju de som inte har barn som är taggade här. Mina barn är det bästa som hänt mig. Barn har inte bett om att bli födda och har man gjort det valet är man skyldig att ge dem sitt bästa iaf.
En stor majoritet föräldrar skulle lätt ge sina liv för sitt barn, utan att tveka. Resten är det nåt fel på….

Det ena utesluter inte det andra. Om du läser noga så skrev jag att man kan älska sina barn men ångra att man blev förälder. Många föräldrar som är här inne och verkar defensiva utan att behöva vara det.

Jag har inge problem med folk som inte vill ha barn. Deras eget val och jorden är redan överbefolkad.
Däremot tycker jag det är sorgligt ifall man vill ha barn, men väljer att inte skaffa barn pga förlossningsrädsla.

Det finns i alla fall ingen som ångrar sina barn. Punkt.

Jodå, massor med föräldrar gör det eller ångrar föräldraskap. Det är bara extremt tabu så de som väljer att gå ut med det gör det anonymt.

Jodå, jag är en av dem… Älskar dem men önskar att jag valt annorlunda. Detta är inte livet för mig.

Fast hur vet du det? Ingen skulle ju öppet våga erkänna det men tror nog det är en del som känner att de hade kunnat vara utan.

Man ångrar aldrig ditt barn. Men livet med barn är otroligt tufft, otroligt uppoffrande, den som säger annat ljuger! Man får lämna hela sig själv längst ner på listan och anpassa sig efter någon annan…
Sen ska vi inte prata om oron och det dåliga samvetet som gnager på en hela tiden.. vårt samhälle är dessutom superstressigt att hinna jobba, fostra barn, städa, laga mat etc är enormt påfrestande! Skulle inte byta ut mitt mot allt i världen. Men om någon visade mig mitt liv med barn,, innan jag valde,, så hade jag valt att inte skaffa barn.

Det är inte sant. Finns en hel del som gör det, togs upp i podden Barnfrihet och även Nyhetsmorgon tror jag. Så sprid inte den missuppfattningen.

Att man inte ångrar sig alltså.

Människor är olika och man orkar olika, inget fel i det. Jag har inte orkat/velat göra någon vidare karriär trots att jag är välutbildad. Men min reflektion efter att ha läst detta kommentarsfält är att jag plötsligt känner mig som en superstark människa som klarat av att uppfostra två barn. Ni får det att låta som ett megaprojekt som kräver nästintill övermänskliga krafter, men allt det egentligen kräver är fantasi, empati och lite grit.

Jag har aldrig känt mig superstark och jag har under mina barns uppväxt varit sjukskriven två gånger för utmattning (bara ena gången är relaterad till mitt föräldraskap) men tydligen har jag klarat av det ändå. Jag skulle välja att bli förälder igen om jag skulle behöva göra om valet.

Jag har full respekt för att man inte vill ha barn och har nära vänner som alltid vetat att föräldraskap inte är något för dem. Så detta är inget skrytinlägg där jag försöker skriva barnfria på näsan. Det är mer tacksamhet för att jag plötsligt känner mig som en superhjälte istället för som en trött morsa utan några större framgångar i livet.

Jävla uttjatad diskussion. Vill man ha barn så skaffa, vill man inte så gör inte det. Ingen bryr sig om ditt val. Men vare sig man bryr sig eller inte är barn framtiden. Nån jävel som ska ta över din plats och kanske till och med ta hand om dig sen. Så uppskatta dem som orkar skaffa ungar så du slipper.