Johanna Toftby lagar matlådor till sina barn och får höra att hon skämmer bort dem.
Hon håller med, men tycker samtidigt att sättet hon skämmer bort dem hjälper dem, snarare än stjälper.
Att förse sina studerande barn med mat och/eller matlådor när hon kan är väl toppen? Alla som pluggat vet ju vad de flesta av oss hade råd med för mat på studielån.
Så ja, jag kan hålla med om att hon skämmer bort dem här, men hon får samtidigt två tummar upp av mig för det.
Vad tycker du? Tumme upp eller tumme ner?
Är du av åsikten att det bygger karaktär att leva på snabbnudlar och en och annan Mamma Scans köttbulle, eller är det här bara toppen gjort av ”Mamma Toftby”?
Tack för tips!
Det är ju väldigt snällt och inget man kan förvänta sig, men om föräldern nu har tid och pengar att göra det så är det en fin sak att vara behjälplig med tycker jag. ”Skämma bort”
låter så negativt.
Sen vet man aldrig om framtiden, allt kan ändras på en sekund. Kommer till dess alltid både pusha och ta hand om mina barn, små som stora
No ragrets 😀
Jag är 25 och har visserligen inga barn, men jag visar kärlek genom att laga mat och baka till mina vänner och familj <3
Fyfan va fint <3 vill jag med börja göra!
Ja, att ha med lite matlådor är ju inte direkt att curla någon, speciellt till en student som
Kanske inte har pengarna och utrymmet att laga så mycket mat.
Jag är 40 och har två barn och man. Min mamma gör fortfarande lådor till oss och kommer och städar, tvättar när vi är bortresta och även hjälper till när vi har kalas, julfest etc. Världens bästa mamma och mormor. Hon älskar att hjälpa oss och mår bra av det och vi uppskattar det och är tacksamma. Win-win.
Jag är också över 40 och min mamma skickar med mig mat hem varje gång jag varit och hälsat på. Jag tackar och tar emot.
Du låter din mamma städa och tvätta? Jag hjälper min mamma. Tycker det är vad man gör när man är vuxen.
Hon borde inte ha tid, hon är ju influencer och borde jobba järnet
Näe, det är inget man kan förvänta sig.
Vissa föräldrar kanske knappt har råd med matlådor till sig själva.
Johanna T tjänar pengar på sina ofta ”hittepårecept) och på den oändliga rad av bilder på samma maträtt hon lägger ut.
Tror nog att barnen skulle klara sig utan dessa frysta matlådor som vissa av dem bör vara väldigt äckliga när de tinas upp.
Hon har pengar och kan hålla på, hon har tiden och kan hålla på.
Men verkligheten för de flesta är en helt annan.
Jag undrar ibland vilka hennes läsare är, finns det så många välbeställda kvinnor i det här landet att de verkligen kan finns JT’s blogg som en verklighet. Eller använder de den som nån sorts verklighetsflykt.
Ja, jag undrar jag.
Hon får gå på gratisevenemang och bjuds på gratisresor.
Köper kläder i tid och otid som hon sen säljer skitbilligt. Vad är vitsen? Att visa upp sig i en massa glitter och sen göra sig av med det?
Jag missunnar ingen att tjäna pengar men det ska vara genom hårt arbete och vettiga investeringar. Inte genom att man haft tur som ensam mamma söker och kunnat blogga sig till pengar.
Skicka ut henne i vården en månad på nattskift t ex.
Då skulle hon inte orka göra matlådor till sig själv ens tänker jag.
Näe, låt ungarna växa till sig och bli självständiga vuxna.
Bjud hem dem på mat nån gång och låt dem ta med ev rester hem.
Men ägna dagar åt matlådefix.
Näe.
Hjälpa dem i framtiden? Kan intyga att det stämmer INTE de barnen blir lata och förväntar sig att andra ska hjälpa dem eller göra saker åt dem… har ett syskon som blir fortfarande vid 35 års ålder curlad av vår mamma. Hen lagar inte ens mat eller matlådor till jobbet utan mamma åker dit med mat flera dagar i veckan… kan inte städa sitt egna hem utan mamma åker dit och gör det också.
Finns ju såklart en gräns. Men verkar ju inte vara så som du beskriver i detta fallet. 🙂
Absolut. Men är ju självvalt från vår mammas sida att hon håller på som hon gör, jag som mellanbarnet har alltid fått klara mig själv medans mitt äldsta och yngsta syskon alltid blivit bortskämd med hjälp.
Obs är inte alls bitter utan har alltid varit nöjd med att kunna klara av saker och ting själv på egen hand! Men tycker alldeles för många föräldrar gör sina barn otroliga björntjänster genom att göra mycket åt dem och inte sätta något som helst motkrav.
Antar att du har din syn på saken just pga det du sett inom din familj. Men att laga matlådor åt sina barn och hjälpa till när det behövs är ju bara en fin sak att göra. Dom flesta jag känner har föräldrar som ställer upp osv, men de lever ju såklart sina egna liv och jobbar och pluggar osv. Tror inte det är speciellt vanligt att det går så långt som i ditt brors fall, att mamma kommer hem och städar hos en eller kommer till jobbet med matlådorna osv.
Om föräldern fortsätter curla och serva är det väl dennes fel, inte ”barnet” (i detta fall en 35-åring). Man får ju klippa navelsträngen. Jag blev servad fram till jag flyttade hemifrån men sen fick jag stå på egna ben och det har gått bra.
Är det verkligen förälderns ”fel”? Det låter ju som att du blivit självständig? Håller med om att det är kontraproduktivt att fortsätta skämma bort någon som utnyttjar det dock. Men om barnen visar självständighet och tar eget ansvar tycker inte jag det är fel att föräldrar ”skämmer bort” om de har tid och råd.
Gissar på att T är kvinna och 35-åringen hennes bror. Mammor brukar göra skillnad på sina söner och döttrar…
Bara för att ditt syskon är så så kan du inte tala för alla.
Jag har nog blivit curlad (eller bortskämd) enligt de flesta. Är 26 år idag. Har fått hjälp med både köp av bostadsrätt och hästägande. Men inget av det betraktar jag som självklart och jag brukar säga att jag har tur som har en familj där man har möjlighet att hjälpa varandra. Jag är studerande men försöker ändå ge tillbaka så mycket jag kan under mina förutsättningar.
Men hur ”curlandet” har påverkat barnen varierar självklart från familj till familj.
Fint av dina föräldrar ☀️
Hoppas du tar hand om de när de blir äldre. Ringer de ofta. Tar med fika och lyssnar på deras ord.
Det ska jag ❤️
Jag är 27 år och jobbar och ibland får jag sms av mamma ”jag har lagat mat pappa åker och ställer i frysen” och blir så rörd att jag vill gråta ? Skäms lite men hade skämts ännu mer av att tacka nej (annan kultur).
Och det går bra för mig ? Jag lagar mat själv, och jag älskar att laga mat åt andra, sköter hushåll själv, jobbar osv osv som vanliga välfungerande ? När mamma opererat knät hjälpte jag henne städa och laga mat med.
Att laga mat är nog vissa föräldrars sätt att göra en fin gest till sina barn. Och mamma är dessutom pensionär och hatar att ha tråkigt och älskar att laga mat. Win-win!
(Alla tar en shot varje gång jag skrev ”laga mat” ??)
Det får bli ingefärsshots! ? Fin familj är ni! ?
????
Så fint…är själv från annan kulturell bakgrund och känner igen mig.
Mat är så mycket mer än endast föda, det handlar om omsorg och kärlek………….
Minns min mormor som alltid lagade den mest delikata mat och en del av saknaden efter henne är just rätterna hon serverade.
Det låter ju jättegulligt, och att du hjälper mamma tillbaka när hon inte kan. Din pappa kan inte städa och laga mat eller (läs inte det här med sur ton :P)? Min mamma hjälper mig lite på samma sätt och jag hjälper henne tillbaka som din mamma. Hjälpte även min morfar ofta att städa och tvätta när han levde. Lagade mat och bakade åt honom och så fick han sällskap flera gånger i veckan på samma gång, tycker det är viktigt att ta hand om de som tagit hand om mig när de inte orkar lika mycket längre och jag har inte blivit söndercurlad 🙂
P.S. Jag är helsvensk så det här är inte bara någonting man gör i andra kulturer.
Liksom i de flesta fall när det kommer till omsorg och omhändertagande av barn behöver man ju ha med sig att alla är olika. Med olika bagage, förusätsättningar och tankegångar. Det som fungerar bra för en person fungerar inte nödvändigtvis för en annan. Och så vidare i all evighet.
Vi är olika och vi gör därför olika utan att det för den sakens skull behöver vara fel (inom lagens och rimligheternas s gränser såklart).
Mina föräldrar skämde bort mig när jag var ung. Mamma ville ha full kontroll i köket så lät mig inte vara där. Sedan ville hon vara snäll och låta mig slippa städa och tvätta. Slapp även sommarjobba och sånt. Däremot hade vi väldigt ont om pengar så jag blev inte serverad resor och märkeskläder. Men när kan flyttade hemifrån vid 20 kunde jag inte koka ägg, dammsuga eller tvätta. Det var rätt pinsamt och i efterhand känner jag mina föräldrar gjorde mig lite av en björntjänst även om jag så klart kom ikapp efter ett tag.
Shit, det här behövde jag läsa. Min 15-åring (har bara ett barn) har inte heller sommarjobbat och jag har inte bett henne att hjälpa till med varken städ, matlagning eller tvätt. Borde nog börja nu så att hon faktiskt klarar sig när hon flyttar hemifrån.
Tack för att du delade ditt perspektiv!
Jag fick jobba för min veckopeng. Fick en 20-lapp för varje syssla jag gjorde ?
Ja det är väl i allra högsta grad dax!! Kör på. Man gör ungarna en björntjänst.
Just det med sommarjobb måste jag säga inte var något större problem. Jag hade inga höga utgifter, tyckte om att låna böcker från bibblan och jogga på fritiden, kanske någon liten fika med en vän ibland, så behövde inte mycket pengar. Däremot att inte ha behövt ta ansvar för matlagning och städning insåg jag senare var rätt märkligt. Jag flyttade till studentkorridor på en ort långt hemifrån och som tur är fick jag ju vänner där som lärde mig allt sånt, men kände mig absolut som ett UFO när jag behövde fråga hur man doserar tvättmedel och vad sköljmedel är för något (detta var innan smartphones och enormt internet förresten!). Idag kan man säkert lära sig sådant på youtube. 😛 Men jag tror det finns ett värde i att komma igång typ i tonåren med lite ”vuxna sysslor” också.
Det är nog aldrig fel att hjälpa barnen att bli självständiga? Att lära dem att klara sig själva blir liksom en garanti att de både klarar av att inte bli beroende av andra och törs stå på egna ben.
Samma här. Jag kunde knappt ingenting när jag skulle bo själv. Ganska pinsamt för mina vänner var väldigt duktiga och självgående.
Det är väl snarare ditt syskon som är lite märkligt.
Beror nog väldigt mycket på personlighet. Jag har ”curlat” eller brytt mig om mina barn hela deras uppväxt, gör så fortfarande, dom är över 40 år båda två. Kan säga att så fort dom flyttade hemifrån har dom klarat sig själv med både ekonomi, mat, tvätt mm.
Du kan ju oxå välja att se det som att din bror låter din mamma hjälpa honom så hon känner sig behövd, så de träffas ofta etc. Då slipper ju du dåligt samvete över att du träffar henne mer sällan etc? ?
Man behöver inte bli bortskämd bara för man får hjälp. Har päron som fixar det mesta och uppskattar det verkligen. Livet kan vara jobbigt nog ändå.
Kommer alltid hjälpa mina egna barn om jag har möjlighet.
Tänker att var och en gör som de vill och andra människor har absolut noll att göra med om man vill ge sina barn matlådor eller inte.
Jag är 30 år med heltidsjobb och egen lön. Jag lagar min egen mat och betalar mina egna saker. Ändå får jag alltid matlådor när jag är hemma hos mamma och pappa och ibland kommer en random swish. Jag ber inte om detta, de gör det för att de vill.
Precis så <3 toppenföräldrar ju
Ja jag älskar dem över allt annat❤
Har en kollega vars 35-årige son kör Göteborg-Malmö varje fredag för att spendera helgen hos sin mamma där hon gör matlådor för en hel vecka till honom samt tvättar och stryker alla hans kläder. Där snackar vi curling…
Haha, hade kanske ändå blivit billigare att äta ute varje dag och lämna in kläderna på tvättning än att köra den sträckan varje helg… 🙂
Handlar kanske inte bara om pengar, mamma och son får ju tid att umgås ☺️
Är ju fint att de får umgås så klart men varje helg? Känns lite destruktivt på något vis. Han kan ju inte gå vidare med sitt liv om han enbart umgås med sin mamma och inte lär sig sköta ett hem själv…
Vem bestämmer vem man får umgås med på helgerna? umgicks också bara med mina föräldrar på helgerna när jag var singel. Dock bör man ju kanske försöka få in rutiner som att tvätta och laga mat själv.
Man får självklart umgås med vem man vill, men som jag förstått det så vill han träffa en flickvän och ha ett första seriöst förhållande och jag tror att chanserna försämras om han varje helg hänger på annan ort med sin 70-åriga mamma.
Fint att umgås mycket med sina föräldrar ju.
Jag gissar att kollegan är singel frö vem vill ha en kille som inte klarar sig själv.
Japp, hon trodde att när han får en flickvän kommer han sluta med detta men har nu insett att ingen kvinna vill ha en sådan mansbebis…
Vill han ha en flickvän?
Troligtvis inte och inte heller några kompisar för vem vill va kompis med någon som beter sig som ett barn.
Min bror curlas på liknande sätt av sin mamma (ej min mamma). Utifrån sett så kan han se ut som en mansbebis som ingen vill ha att göra med. Sanningen är att han är svårt deprimerad och suicid. Man ska inte döma så hårt innan man vet vad som ligger bakom all hjälp en förälder ger.
Säger inte att det är så i detta fall men kan mycket möjligt ligga saker bakom att någon behöver mycket hjälp.
Men då handlar väl det inte om curling heller om han har svårt att klara sig själv
Det är ju min poäng. Att utifrån kan det se ut som curling. Min brors mamma får också höra av bekanta att hon måste klippa navelsträngen, att han aldrig kommer att träffa en tjej så som hon curlar honom, att hon gör en björntjänst osv. Men de vet ju inte heller varför hon gör det, de vet bara vad de ser och dömer utifrån det. Och hon vill inte behöva stå där och försvara sig genom att lämna ut detaljer om hans psykiska mående heller.
Förstår resonemanget. Men han har ju större chans att få hjälp och stöd om han är öppen med sitt mående?
Jag mådde piss i perioder av mitt liv och när jag blev mer öppen så fick jag mer stöd. Och då pratar vi om så dåligt mående att jag varit inlagd flera gånger.
Jo visst, men man kan ju få välja själv vilka man är öppen mot. Vi i familjen och nära vänner vet och hjälper. Men nyfikna Bettan i jobbets fikarum behöver inte veta. Hon kommer inte hjälpa ändå.
Men ja, jag håller med dig och det är väl lite utanför ämnet. Jag tror att min poäng ändå gått fram ?! ?
Killen kan ju tydligen arbeta och köra mellan Malmö och Göteborg så det är nog inte det som är problemet här.
Nej jag vet ju ingenting om killen i ts kommentar. Var bara en tanke om att inte alltid döma så snabbt utifrån det man som utomstående ser. Thats all.
Kan så klart alltid finnas orsaker bakom, håller med att det givetvis är svårt att veta för en utomstående vad som egentligen pågår. Hans mamma är otroligt öppen med typ allting och hon säger själv att då hon inte kunde få biologiska barn utan adopterade blev det ”lite för mycket” med att skämma bort sonen. Så i just detta fall verkar det vara för mycket curling som ligger bakom, men jag vet så klart inte hur killen egentligen mår och har det.
Jag har förstått det som att han gärna vill ha en flickvän och ett seriöst förhållande, som de flesta i den åldern, men ja, hur ska han träffa någon när han jämt hänger hos sin mamma? Svårt projekt att ro i land.
Mamma kanske har en granne som han är förtjust i.
O herre..
Det är rätt intressant vad som är olika i de olika scenarierna? De flesta vill ju inte att ens barn ska behandla en som en serviceinrättning hela livet, men samtidigt är det många som gärna vill sticka åt sina barn matlådor/matkassar eller lite extra pengar när de är unga vuxna. Vad är skillnaden mellan de föräldrar som ändå lyckats uppfostra barn som klarar av att sköta ett eget hem och de som agerar hushållerska hela livet?
Min svärmor lagar lunch varje dag åt sin andra son, åker dit och städar, sätter upp julstjärnor etc.. Bryr han sig? Inte ett skit. Tror hon gör det för sin egen skull faktiskt.
Hade min mamma åkt hem till mig och satt upp julstjärnor hade jag gått i taket.
Tänk om man hade haft en sån förälder…
Exakt så tänker jag bli som mamma. Vackert att ”skämma bort” sina barn med tid och ansträngningar så som matlagning ❤️
Fint men bortklemande.
Jag hade inte gillat att någon lagar matlådor åt mig.
Jag vill laga min egen mat.
Alla vill inte bli servade av sina föräldrar som vuxna. De får gärna hålla sig på avstånd.
Skulle vara okej, men att delge hela universum vilken mamma man är känns inte trovärdigt enligt mig.
Varför då?
Hon har väl inget annat för sig. Även om hennes sociala medier nästa enbart är reklam kan det inte ta så lång tid att fota sig själv i Ellosklänning framför spegeln. Vad gör hon dygnets övriga vakna timmar?
Du menar den hårt arbetande influencern som har fullt upp med att skriva på riktiga kändisars Instagram och fjäska överallt där hon kommer åt. Tagga alla kändisar och ta selfie med dem hon möter. Du får ju inte heller glömma alla resor hon måste göra. Uj ju uj, vilken tid och kraft hon lägger på att åma sig och kråma sig i Sälen och alperna. Att hon ens hinner laga mat till sina döttrar är ju ett under!
Spot on! Så roligt, denna typ av flunsor måste dessutom alltid redovisa hur ooootroligt mycket de har att göra. Alla som berättar hur full kalender de alltid har eller hur mycket jobb de har, (alltid med ett”spännande saker framöver”) OCH tror att någon annan är intresserad av att att höra hur mycket denne ev har att de göra, gör mig alltid högst skeptisk, det är lite som med människor som behöver berätta hur mycket pengar de har genom diverse Chanelväskor, statusprylar odyl, de är grymt osäkra i botten.
Mkt oklart med koppling att hennes barn lär sig att känna empati pga att mamman kommer med matlådor till dem. Möjlig koppling om mamman istället med barnen lagat matlådor till hemlösa.
Vad menar du?
Hon skriver själv att barnen lär sig empati den vägen. Jag förstår inte kopplingen till hennes matlådor.
Att kunna känna tacksamhet för något en annan gör för en är väl kopplat till empati eller?
Tyckte bara att en jämförelse med en mammas matlådor var märkligt och att det skulle vara ett sätt att visa empati. För mig iaf.
Ah okej, då förstår jag. Själv tyckte jag inte att kopplingen var så ologisk då tacksamhet och empati i mycket går hand i hand tycker jag.
Fast du känner ju inte nödvändigtvis eller ”lär dig” känna empati för att du blir curlad, däremot (förhoppningsvis) tacksamhet. Empati lär man tex sina barn genom att, precis som ”Anonym 12:36” skriver, visa hur man hjälper andra som kanske tex.har det svårt, ta hand om djur osv. Du blandar kanske ihop omtänksamhet och tacksamhet.
Att det är omtänksamt.
Min mamma är kroniskt sjuk så hon lagar alltid mat till mig som jag kan ha med mig till jobbet ❤️ Hon har ingenting att göra och tycker det är kul.
Hon förser väl inte barnen med matlådor hela tiden. Att hjälpa kidsen med matlådor och handling i början av terminen sabbar inte deras förmåga att ta hand om sig själva. Det är väl självklart att man vill hjälpa sina barn.
Det är fint om man har råd och medel och inte ”måste” göra det. Hade däremot inte velat ha min mamma springande hos mig för att hjälpa och ge mig mat, hade känt mig så ivävd. Å andra sidan har vi heller ingen jättebra relation heller
Nej det hörs
Jag har en jättebra relation med min mamma, men hade inte heller velat ha henne springandes hos mig för att göra saker. Jag är ju en vuxen människa och vill sköta mitt eget liv, och umgås med min mamma som en vän. Kan såklart be om råd och vi pratar om allting, men skulle inte alls trivas med en dynamik där hon ska ta hand om en.
Det beror nog lite på hur man ser det också. Jag bor hemma och har gärna min mamma nära mig eftersom hon är den bästa jag har. Mina föräldrar går alltid först och om jag så skulle bo hemma så länge de lever så gör jag det. Älskar att ha föräldrar att komma hem till som jag kan krama om och berätta hur dagen har varit.
Fint! Det är så synd att det har blivit ”töntigt” att ha en riktigt nära relation till sina föräldrar. Jag ringer min mamma varje morgon och varje kväll. Och ibland någon gång däremellan. Har varit såå många som retat mig för detta och menat på att jag måste sluta med det när jag flyttar ihop med någon. Skulle dock aldrig flytta ihop med någon som ber mig sluta ha en nära kontakt med min mamma. Förstår inte varför det är att se ner på.
För att vi i Sverige ska vara så självständiga. Vi ska helst inte ha någon kontakt med våra föräldrar utan klara oss själva. De flesta av mina kompisar är från andra kulturer och de ser inte ned på mig för att jag bor hemma i hög ålder. Men mina svenska kompisar gör.
Jag minns när min vän från Mexiko hörde talas om ålderdomshem när hon kom till Sverige. Hon skaffade en svensk pojkvän och höll på att ramla baklänges när hon hörde att hans mormor bor på boende.
Ja, jag förstår också att boende är nödvändiga eftersom barn och barnbarn oftast arbetar heltid i Sverige. Men ändå intressant att höra hur fruktansvärt det var i hennes ögon.
Exakt det är jättevanligt att ta hand om sina föräldrar i andra länder men här i Sverige är vi kalla som ålar.
Man kan tycka att det är ett ”kallt” sätt men dagis och ålderdomshem är en viktig del av det som har gjort oss till ett jämställt land.
Vem tror du det är som får ta hand om barn och gamla i länder där samhället inte gör det? Inte är det männen i alla fall.
Ja visst. Men kallt är det när man inte hälsar på sina äldre där mer än typ en gång per år.
I hela vår släkt i ”hemlandet” hjälps man och hustru åt med att ta hand om de gamla, det är inget kvinnogöra. Min svägerska till exempel hjälper mina svärföräldrar med att laga mat och tvätta kläder, hennes man hjälper dem med att handla, skjutsa dem till läkare, betala räkningar.
Det ska alltid gnällas om att det är kvinnor som tar hand om de äldre, men ofta är det ett samarbete.
@anonym 15.17
Vilket land är detta och var ligger det på jämställdhetsindex?
Ett anekdotiskt exempel ger jag inte mycket för när det kommer till jämställdhet.
Anonym 13:12 här –
Jag är som sagt jättenära min mamma, att jag vill vara en självständig vuxen som fattar mina egna beslut har ingenting med hur nära vi är att göra. Jag hade inte velat bo hemma av samma anledning – Att jag vill ha mitt eget vuxna liv. Men min mamma är den absolut viktigaste människan jag har, den platsen behöver hon inte curla mig för att inneha 🙂
Jag tycker man kan ha sitt vuxna liv alldeles utmärkt när man bor hemma men som sagt – to each their own ☺️
Du kan säkert det, för mig hade det känts svårt – Därför passar det inte mig. Självklart each to their own 🙂
Är väl bara en fråga om vad man ser som curlande. Att bo med sina föräldrar betyder inte att de curlar en och inte låter en ha ett eget liv.
Nej, det har jag inte heller påstått 🙂 JAG vill inte bo hemma, och JAG vill inte heller att min mamma ska ta hand om mina vardagsbestyr. Det är två olika åsikter om två olika saker.
Jag har inga som helst åsikter om att andra bor hemma, utan förtydligar bara att mina känslor kring vad som passar mig inte har något med min relation till min mamma att göra. Min mamma går också först, och är den bästa jag har, det förändras inte av att jag vill sköta mitt egna liv.
Aha. Tolkade detta: ”Jag hade inte velat bo hemma av samma anledning – Att jag vill ha mitt eget vuxna liv. Men min mamma är den absolut viktigaste människan jag har, den platsen behöver hon inte curla mig för att inneha”
Som att du menade att curla är att ha barnet boende hos sig men då förstår jag.
Fattar att det kunde missuppfattas! Min allra första kommentar handlade ju om att jag inte skulle vilja ha min mamma här och ”ta hand” om mig trots att vi är väldigt nära (som svar på personen som sa att det märktes att personen innan inte var nära sin mamma). Hehe, rörigt. Men pratar absolut bara om mitt eget perspektiv, självklart ser det olika ut för alla.
Jag älskar att curla mina barn 19 resp 25-år, gör matlådor, bjuder på långresor, swishar pengar etc etc. Den dagen de inte vill ta emot mitt curlande måste jag nog skaffa en hund att klema bort ist ?
Hade blivit galen om du var min mamma.
Man gör som man vill inte konstigare än så. Nåt som däremot är konstigt är att man fortfarande lägger ut sån skit på sina sociala medier. Folk måste gå vidare nu, det är inte 2006 längre.
Skit? Bara fint av Johanna tycker jag.
Johanna blir också alltid vansinnig om någon har åsikter om det hon gör. Hon gör ALLTID det allra bästa och vet bäst om allt. Punkt.
Exakt. Hon vet ALLTID bäst.?Har någon ev.en annan infallsvinkel, tycke smak osv., så trycker hon till den personen ordentligt, svarar nåt sjukt mästrande och otrevligt. Undrar vad det bottnar i eg, osäkerhet eller bara allmänt en oskön människa?
Många som är bortskämda inser nog inte själva hur bortskämda de är…
När jag pluggade blev jag chockad över hur många av mina kursare vars föräldrar köpte lägenhet, möbler, mat och kurslitteratur till sina barn. Mina föräldrar hade haft råd att hjälpa mig men istället fick jag hatta runt på andrahandskontrakt i flera år innan jag sparat ihop tillräckligt med köpoäng. Att stötta sina barn med bostad när de studerar
måste jag ändå säga är ett väldigt bra sätt att skämma bort sina barn på med tanke på vilken stress det är att inte ha någon egen bostad. Är faktiskt lite bitter över att mina föräldrar inte tänkte så. Men att de har låtit mig fixa punkterade cyklar, laga mat och ringa jobbiga samtal själv som barn/tonåring är jag bara tacksam över nu i efterhand.
Ja visst finns det väl alltid nivåer mellan att sparka ut helt på egen hand och totalt curla sönder sina barn. En balans är väl fint att hitta och att hjälpa till på olika sätt behöver inte alls leda till bortskämdhet.
Absolut. Men det är ju intressant att höra var andra drar gränsen! Mina föräldrar tog t.ex. med mig på fantastiska utomlandsresor när jag var barn vilket verkligen inte alla får vara med om. Kanske gör det mig bortskämd?
Men jag står fast vid att ett kännetecken på att vara bortskämd är att man inte själv fattar att man är det.
Jag ger nog hellre barnen saker nu än att låta dem vänta på arvet.
Detta tyckte jag var en stor chock när jag började plugga på universitetet! Jag var typ den enda som kom från en invandrarfamilj med arbetarföräldrar. Jag hade ett sparkonto med 25 000 kr, som jag själv jobbat ihop till, men annars var jag helt lämnad åt mig själv. Mina korridorare och kursare hade FÅTT bostadsrätt med full möblering av sina föräldrar och på somrarna åkte de till fritidshuset i Frankrike och glassade. Säger inte att jag missunnade dem något, men var genuint förvånad att de hade det så. Hade aldrig umgåtts med så rika människor förut. Efter studierna var jag en hårsmån från att bli bostadslös och löste situationen med svarta andrahandsboenden, medan de som fått bostadsrätt sålde sin 1:a och köpte sig en 2:a istället. 😛 Men jag är glad jag fick kämpa lite, det var tufft, men jag tror faktiskt att det bygger karaktär.
Jag ger gärna bort matlådor/färdiga rätter om jag har över.
Kan vid städ av frys ställa mig och laga enorma mängder mat, sist blev det 500 köttbullar, har gett bort en hel del både till mina föräldrar, bror och vänner.
När mina barn helt flyttat hemifrån så kommer jag absolut erbjuda matlådor eller att de kan ta kött ur frys, min sambo jagar så har väldigt mycket älg i frysen och det är ner eller mindre det enda kött barnen vill äta.
Idag gör jag vårrullar, kommer nog bli runt 100 stycken och kommer dela med mig av det till min bror och föräldrar.
Anser inte att det är att skämma bort utan att dela med mig av det jag har
Min pappa fyllde hela min frys med storkok när jag fick mitt första barn. Det var hans sätt att visa att han fanns där för oss. Och herregud vad dom lådorna underlättade för oss förstagångsföräldrar. Men det är aldrig något jag hade tagit för givet eller förväntat mig att han ska göra.
Jag flyttade hemifrån när jag var 15 år, fram till dess ganska bortskämd. Idag brukar jag göra matlådor till min familj och min mamma gör någon matlåda ibland till mig. Får på helger äta mat med dom (om jag vill, händer absolut inte varje helg) och sådär, jobbar väldigt mycket och konstiga tider så det uppskattas. Det är vårat sätt att umgås på ett sätt kan man väl ändå säga 🙂
Gotlänning?
Jag har alltid varit ganska ”bortskämd” med pengar. Morfar hade eget företag och jobbade järnet för att kunna ge pengar till sina barn och barnbarn. Vi fick alltid en ”slant” när vi var där men mamma var klok nog att lära oss att spara den redan från när vi var barn. Mamma lät oss även bo hemma gratis efter gymnasiet under förutsättning att vi arbetade och sparade pengar varje månad. I samma period dog morfar och mormor delade ut arv till oss efter honom. Allt detta ledde till att jag kunde studera fem år på universitet utan studielån och med extrajobb och sparande även under studietiden så hade jag insats till lägenhet när jag var klar.
Vill tro att jag ändå är ödmjuk inför allas olika förutsättningar och jag är enormt tacksam för mina.
Morfar dog även i relativt ung ålder (inte ens pensionär) och jag hade givetvis haft kvar honom längre i valet mellan det och arv och pengar.
Under gymnasiet har dock föräldrarna skyldighet att betala för sina barn, så hade snarare varit konstigt om de inte gjorde det ? Tycker synd om de barn som förväntas arbeta hela somrarna från fan de går i högstadiet. Träffar många sådana när jag själv sommarjobbat. Jättebra med erfarenhet, men inget barn ska behöva jobba 10v på sommaren och helger och lov osv.
Står dock ”efter gymnasiet”.
Johanna Toftby….Var nog tio år sedan minst sen jag läste hennes blogg. Då var hon helt fixerad av träning och smalhetsade. Nu verkar hon gå all in på mat i sina sociala medier och ser yngre ut än vad hon gjorde då. Fillers,filter och botox antar jag. 71 tusen följare på IG. Lustigt hur vissa lyckas hålla sig kvar i någon form av kändisbubbla fast de egentligen inte har åstadkommit något alls och är skittråkiga. Vem följer henne kan man undra. Samma kvinnor som läser Hänt i veckan eller Allers ?
Inga bittra människor följer Johanna. De blir så avundsjuka.
?
Jag följer henne för jag får då inspiration till mat, träning och inredning, tycker hon är bra och inspirerande och jag läser inte Hänt eller Allers.
Nja, yngre tycker jag inte, däremot mer ”utspänd”liksom. Roliga är att hon då, under den fasen med träningshets, skrev mästrande att man minsann såg i ansiktet på folk som äter socker (plufsiga i facet), själv åt hon väl typ ett halvt ägg till frukost/lunch. Numer verkar hon ju själv vräka i sig socker, hyper sötsliskiga efterrätter mm.och nämner således inget om ev.”sockerface” längre.
Jag tittar in då och då och blir full av skratt hi hi
Stora skillnaden ligger ju i HUR det görs. Vuxna barn som förväntar sig matlådor, städhjälp av föräldrar så att de kan slappa istället, behöver hjälp med personlig admin såsom att ringa samtal etc – nej tack. Men jag tror absolut att det hjälper för att utveckla empatiskt tänkande – att helt enkelt tänka på andra – kan jag laga ett par extra portioner, vem kan tänkas behöva dem idag? Vet man att ingen kommer hjälpa en om det skulle behövas måste man ju lägga mer tid på att säkra upp allt för sig själv istället.
Jag hade absolut haft råd att laga god och näringsrik mat när jag pluggade men jag valde att prioritera annat, som öl och klubbar.
Samma här. Jag la pengarna på fest och resor. Sen brukade jag minst en helg i månaden åka hem till mina föräldrar. Mamma brukade skjutsa hem mig och betala för en ordentlig storhandling åt mig. Så fick ändå helt ok mat fast jag la CSN och extrajobbspengarna på annat. Men det var inget jag krävde eller förväntade mig utan något mina föräldrar ville ge mig.
Hmm, alltså det här med snabbnudlar och mamma scans köttbullar. Kanske har det blivit något man bara säger numera, men liksom snabbnudlar är ganska dyrt (alltså för vad man får i näring). Mamma scans köttbullar är ju också rätt dyrt?
Skulle säga att man försöker laga grytor med billiga ingredienser snarare! Kikärtsgrytor, korvstroganoff, billiga pastasåser osv. osv. Så gör jag och de studenter jag känner iaf.
Jaja vem bryr sig men tycker mamma scans köttbullar är så missvisande, att det vore ett tecken på att man har dåligt med pengar.
Jag tror det mer är en symbol för att man inte orkar/kan laga mat från grunden
Exakt. Nudlar är ju verkligen noll för pengarna. När jag var student så drygade jag ut exakt all mat med linser. Köpte torra linser i storpack och blandade i all mat.
När jag var student köpte jag hellre riktiga nudlar, alltså de som har typ 4 portioner i ett paket och är av fullkorn, och billiga storpack wokgrönsaker. Lagar även mycket vegogrytor med bönor (fast jag var vegetarian så inte så konstigt kanske). De som försökte snåla mer bakade ofta eget bröd och levde på mackor och ”kort datum”-yoghurt vad jag minns. Men det är många år sedan nu. 😉
Min dotter kom in på en utbildning efter gymnasiet . Läser distans och åker ned till skolan 1 till 2 ggr I månaden. Hon har flyttat hemifrån och bor med sin kille. Inför en resa bad hon mig laga 10 matlådor till henne så hon kunde ta med sig. Så vi gjorde hennes favoritmat både hennes pappa och jag. Hon blev jätteglad och tacksam.
Men fick höra från andra att jag skämde bort henne och och curlade henne.
Blev så otroligt ledsen att höra det.
Hon har gjort så otroligt mycket från ung ålder för oss. Tvättat städat skjutsat småsyskonen lagat mat till oss mm. Alla vet att hon är otroligt generös mot alla andra. Men när jag gör något tillbaka så skämmer man bort henne ?! När hon har mycket med sina studier.
Blev så otroligt ledsen att folk glömmer vad hon gjort för oss
Nästa gång; berätta inte för folk att du har gjort matlådor.
Vad fint gjort av er ! ❤️
Hade älskat om mina föräldrar gjorde så.
Men det är ju det allt handlar om, ger man så får man. Din dotter har hjälp dig, med skjuts av småsyskonen osv, nu ville du hjälpa henne och ge tillbaka. Så det skall vara och är ju jättefint.
Jag var och är väldigt bortskämd av mina föräldrar. Inte med stora penningsummor eller lägenhet/bil för de pengarna har de aldrig haft, men med mycket annat. Ett exempel: när jag var 30 och flyttade in i en tom andrahandslägenhet efter att ha bott utomlands några år så körde de 60 mil till mig, åkte till IKEA, handlade de nödvändigaste möblerna, monterade ihop dem åt mig, sov på en medhavd luftmadrass och körde sedan hem igen. (Naturligvis fyllde de min kyl och frys också.)
I gengäld har jag blivit en person som älskar att skämma bort mina nära och kära och göra deras liv lite lättare och gladare om jag kan, eftersom det är det exemplet jag sett under hela mitt liv.
Snällt av henne att ställa upp tycker jag. Det betyder ju inte att hennes dotter är helt hjälplös och inte klarar sig själv. Jag gör matlådor flera gånger i veckan till min äldre moster för att hon ska slippa stå och laga mat hela tiden bara åt sig själv.
När jag och min bror pluggade på universitetet och var hemma över loven så behandlade vi mammas och pappas skafferi som en gratisbutik så som vi krängde med oss matvaror därifrån. Pappa gav oss bensinpengar och kontanter när vi kom hem och mamma lagade flertal storkok som hon frös in som vi tog med oss och fyllde vår frys med. Nu fem år senare när vi båda har jobb har mamma och aldrig behövt betala för något när vi går ut och äter, reser eller om de behöver något. Jag beställer hud- och hårvårdsprodukter hem till dem och vi betalar för deras telefoner och abonnemang/streamingtjänster. (Mina föräldrar är extremt tekniskt okunniga och skulle aldrig kunna lägga en beställning på nätet själv och trots att vi har köpt en smartphone till pappa håller han hårt i sin knapptelefon för 399:-..)
Det är klart att alla familjer har olika förutsättningar och det beror såklart helt på vem man är som person men nån stans måste jag tro på att osjälviska gärningar lönar sig i slutändan. Våra föräldrar tog hand om oss tills vi kunde vara helt självförsörjande så nu tar vi hand om dem.
Det är det som kallas för pay back och faller sig naturligt om man har en bra familjerelation.
Vad är det för fel med att vara snäll?
Tror det är en kulturell grej faktiskt. Att vi är så väldigt mån om att klara oss själva i Sverige. Inte ta hjälp, inte ta hand om varandra på samma sätt som i andra kulturer. På gott och ont så klart men det gör nog också att snälla gärningar lätt kan ses som en svaghet eftersom det rubbar hela tanken om att måste klara sig själv till varje pris.
Absolut inget fel i att vara snäll, men när man måste berätta om det själv och visa upp sin godhet kan det lätt bli smetigt istället!
Det finns ju såklart gränser för när curlandet går överstyr. Man måste, som vuxen, kunna klara av att vara just vuxen och ta hand om sig själv och sitt hem. Med det sagt tycker jag inte att några matlådor hit eller dit är så stor sak. Jag är 30 och jag får matlådor av min mamma. Hon lagar dock aldrig mat specifikt till mig utan istället för att slänga maten som blir över (om det blir något över) så får jag den. Hon kommer inte heller till mig med lådorna utan de får jag hämta själv om jag vill ha. Jag kan utan problem laga mat själv om jag behöver men uppskattar verkligen matlådorna som gör mitt liv väldigt mycket enklare.
Kan väl också tillägga att detta började i samband med att jag utvecklade en ätstörning.
Det låter helt logiskt det Johanna säger, klokt. Det kan verka bortskämt att laga matlådor till de vuxna barnen men hon gillar att laga mat och hjälpa sina barn, och hon har tid. Det underlättar såklart för barnen med färdig mat då de studerar. Roligt att hennes döttrar inte vill bli influencers som så många nu för tiden och som sin mamma utan studerar och den ena ska bli polis, så bra.
Jag brukar säga på skoj att jag inte var bortskämd som barn men att jag blev det som vuxen (hade inte så mycket pengar när jag var liten, flyttade hemifrån och jobbade ung, har en dubbel kandidat idag och klarar mig fint osv). Mina föräldrar älskar att skämma bort mig och mina syskon idag dock ? ger presenter trots att man inte fyller år, köper god mat när man ”kommer hem ”, bakar bröd ibland och lägger i ens frys. Min mamma tom städade hela min lägenhet när jag låg och födde barn så att det skulle vara fint när vi kom hem ❤️❤️❤️
Exakt det vill jag ge mina barn. Självständighet, kärlek, matlådor och en Swish till taxin hem från krogen ibland.
Och du kommer förmodligen städa dina föräldrars hem efter att de gått bort men även skjutsa dem till gröna lund om de vill, man ger o tar.
Såklart ❤️ Hade jag haft mer pengar hade jag gärna byggt en liten gullig stuga på min tomt som de kan bo i när de är gamla så att jag kan ta hand om dem och de slippa vara ensamma.
samma här! Är uppvuxen i en extrem fattigdom där det inte ens fanns en krona att vända.
Min mamma kom ikapp sig ekonomiskt när jag blev vuxen och har det mer än gott ställt. Hon har hjälpt mig när det verkligen behövts! Kan säga att jag är så mycket mer tacksam att jag fick hjälp till en insats till huset än diverse märkessaker när jag växte upp. Det jag trodde var viktigt då att ha, vet jag nu bara är fjuttigt, det betyder ingenting.
Jag hade aldrig gett upp min fattiga uppväxt mot något annat för jag har blivit bra med pengar och värdesätter saker. Kommer göra samma sak för mitt barn. Han kommer aldrig behöva vara hungrig som jag var och hjälp ska han få, till det som faktiskt förändrar. En tröja höjer inte livskvalitén, exempelvis gör en bostad det.
Tycker det är jättefint gjort av Johanna.
Jag kommer göra så mkt jag bara kan/vill/orkar för mina barn stora som små (kan garantera att det inte innefattar tvätta min sons tvätt eller hämta mina barnbarn på dagis).
På samma sätt som jag ofta hjälper kompisar mina egna föräldrar svärföräldrar syskon kollegor med saker de inte ens bett om.
Kanske själv är en ”curling” förälder men har aldrig förstått hur man kan skämma bort sina barn med basala saker? Att göra mat till barnen är det verkligen att skämma bort? Man älskar sina barn och gör oftast allt för sina barn. Fattar inte varför många är av uppfattningen att man ”skämmer” bort sina barn bara för man skjutsar dem eller ger dem saker. Kanske samma typ av människor som tycker man minsann ska låta barnen sova eget rum som bebis och även minsann låta barnen potträna tidigt och för allt i världen inte amma längre… herreguuuuud man kan ju skämma bort dem!!
Nej så gammaldags.
Håller helt med! Vi är alldeles för besatta av självständighet här, så långt att vi knappt kan hjälpa våra egna barn utan att det är att skämma bort. Är nybliven förälder och tydligen skämmer jag bort min dotter med närhet hela tiden eftersom hon får sova på mig dagtid. Får alltid frågan om jag inte ska sluta amma snart också. Tröttsamt.
Håller verkligen med. Svenskar är kalla mot sina familjer generellt sett. Min familj är så mot varann men som tur är min självvalda ”familj” (jag och min sambo) extremt generösa mot varann och våra vänner.
Håller helt med, den när blev små barn några man skulle få självständiga liksom
Tänk att möta på en polis som heter Marilyn.
Allt jag önskat mig är en förälder som bryr sig på det sättet.
Jag är rätt sjuk i flera sjukdomar och jag förväntar mig verkligen inte att få hjälp. Att min pappa har hämtat mig en gång från sjukhuset gjorde mig jätteglad. Hade min förälder lagat mat så där åt mig hade jag känt mig så otroligt tacksam och älskad. Ska helt klart göra det för mina barn ibland, om de vill och behöver.
Jag är 23, pluggar på universitetet och bor ett par timmar bort från mina föräldrar. När jag kommer hem så brukar de skicka med matlådor som passar att frysa. Det ger åtminstone mig en stark känsla av tacksamhet och jag älskar mammas mat, så känns som lyxvecka när jag är tillbaka i skolan sen. Om det är något man ska skämma bort sina ungar med om man kan, så är det matlådor haha. Fyfan va glad jag blir varje gång <3
Sverige är ett så individualistiskt och trist samhälle. Det Johanna gör för sina barn kallas ju KÄRLEK OCH OMTANKE. Det är väl självklart att man ställer upp för familj och vänner om man kan VARFÖR INTE? På samma sätt som man kan hjälpa sina äldre släkingar, eller andra äldre i samhället för den delen, med att handla eller fixa nåt hemma. Att vara en medmänniska och brys sig om varandra är nåt fint, bara i Sverige kan det vändas till något dåligt. Att skamma någon som ställer upp för andra (sina barn dessutom!!) känns väldigt unket och omodernt. Som dagens samhälle ser ut med krig, miljöproblem, elpriser mm. behöver vi fler som ställer upp inom och utom familjen.