Asså Isabella… Sally!? Vilken jävla stjärna, helt golvad över hur artig och social hon var. Du måste typ skriva en handbok i föräldraskap. // Från Isabellas blogg
Isabella Löwengrip tog med sig dottern Sally till poddstudion eftersom det vankades inspelning av podden hon har tillsammans med Sheila Arnell – ”Isabella söker Sheila”.
Av henne fick Isabella höra att hennes dotter Sally är så väluppfostrad och artig att Isabella borde skriva en handbok i föräldraskap.
Som den stolta mamman hon är berättade Isabella detta för Sally, som enligt henne själv ”också blev stolt som en tupp” över att höra det. Det här är inte första gången Isabella delar med sig av sådana här saker. Tidigare har hon berättat om liknande episoder, som när gäster på en restaurang skickade direktmeddelanden till henne för att berömma hennes barns väluppfostrade beteende och bordsskick. Det tyckte jag var lite creepy, dels att folk är så investerade i vad som händer några bord bort på en restaurang, och dels för att barn inte ska behöva känna sig övervakade av sin mammas följare när de är ute i livet.
Det här är dock inte lika creepy eftersom det är Isabellas nära vän Sheila Arnell som uttryckt sina tankar, men frågan kvarstår: Är det verkligen så revolutionerande att ett barn beter sig artigt och trevligt? Eller är detta bara ännu ett exempel på hur dagens förväntningar på barns uppförande har sänkts till en nivå där helt vanligt beteende framstår som extraordinärt?
Så här lät det i kommentarsfältet:
Föregående inlägg 
Hur går det med faktagranskandet? Det står tydligt i inlägget, det var personen som äger poddstudion, en han, som gav beröm.
Hon kan inte läsa när hon har ett skadat finger fattar du väl!
Såklart! Sorry, fel av mig!
Haha!
Camilla, varför ändrar du inte texten i inlägget? Du måste ju ha sett kommentarerna om faktafelet.
Säger snarare allt om lägsta nivån hos våra influensers som tycker allt som normala anser vara en självklarhet är en bedrift.
Fast ursäkta mig, de flesta ungar är inte alls artiga idag.
Håller verkligen inte med, träffar massor av barn varje dag.
De allra flesta säger tack så mycket, svarar på tilltal, lyssnar och är väldigt beskedliga.
Sen kanske du menar att barn ska sitta och vara tysta som man gjorde på 40-talet och helst ska sitta inplastade och veta hut?
Håller med dig och tycker de flesta barn beter sig artigt. Sedan håller de ju inte tyst för att vuxna talar eller lyder blint allt som sägs åt dem, men som sagt är ju inte 40-talet
Det skriver jag under på… tyvärr!
Klart man blir stolt som förälder, oavsett vad barnen gör i livet lönar det sig alltid att vara artig och trevlig. Lite skumt med personer som skickar direktmeddelanden dock men det råder ju ingen tvekan om att det här är en stor grej och viktigt för Isabella så folk spinner väl vidare på det när de vill ge en komplimang och det är väl DET som skaver lite, liksom ”kolla mitt superartiga barn”.
Men håller också med om att det egentligen borde vara normal nivå att vara artig, blyga barn kanske det inte är lika tydligt men någon slags minsta nivå tycker jag absolut man kan förvänta sig.
Tycker det är väldigt få barn som kan beskrivas som ”artiga och sociala” så det är väl absolut en stjärna i kanten till både unge och uppfostran. Älskar för övrigt Felicias kommentar, kanske inte så vanligt att vara trevlig som hon tror ändå.
Håller helt med, det borde ju inte vara något otroligt men ja, idag reagerar man nog snarare på ett barn som är artigt.
Det KAN ju vara för att vuxna inte är så himla artiga de heller?
(Och jag vet inte om vi som kommenterar här inne tillhör landets artigaste grupp människor vi heller? Generellt sett tycker väl många här att det är kul att vara lite dryg om man ska vara helt ärlig)
Helt sant, som du säger är väl kanske inte det här kommentarsfältet helt representativt. Men verkar vara mer fokus på att vara dels vara extremt rationell (vill man att någon ska hålla dörren öppen för en så får personen fråga, är ju servitörens jobb att servera så behövs inget tack osv) och som du skriver, bara lite ”kul” när man är dryg.
Precis, barn gör som vuxna gör brukar det ju heta..
Jag hoppas verkligen att inga barn är här inne och läser…
Ja jösses… vissa har mycket att kritisera. Inget är bra. Som Felicia då och den (kanske samma) som skriver att Isabella ”tvingat Paul byta namn” – och innan han bytte sitt efternamn på insta så klagade folk på att han inte heter så ”på riktigt” och nu när han bytt så är det fel också hahaha DET kan man snarare kalla tragiskt. Folk alltså.
Hon skryter mycket på Sally, det är ganska uppenbart att hon ser henne som mini-me (som hon också har kallat henne), dvs en liten version av henne själv. Det ska alltid påtalas hur bra hon är på att prata med folk, sälja grejer för skolan, modig och social osv osv. Kul för henne om någon berömmer henne och hon bara kan säga å, jag har inte gjort nåt hon har bara hängt med mig överallt hihi.
Det är väl mestadels Sallys pappa och olika barnflickor som har uppfostrat henne dock.
Hon är ju halva tiden hos Isabella och de har väl inte haft barnflicka på länge? Tror inte barnflickan de hade som småbarn kan ta åt sig berömmet direkt!
Tack för att du förklarar vad en mini-me är🤣
Jag antar att du var sarkastisk men tänkte det är bäst att förtydliga att Sally inte bara ser ut som henne utan ÄR hon 🙂
Fast av integritetsskäl så skriver man väl det som är positivt och inte negativt om sina barn.
I podden om skärmtid berättar Isabella att skolan ringt om nånting med Sally, att flera föräldrar till skolkamrater ringt och klagat. Om vad framgår inte och Isabella tycks se det som hat mot sig själv. Mycket kryptiskt men då kan den här händelsen sitta fint som ”upprättelse” för henne.
Ja väldigt konstigt av Isabella, hon tror att det är någon slags personlig vendetta?
Barnen är ändå 9 år, låter osannolikt att fyra olika föräldrar skulle ogilla Isabella personligen så mycket att de hittat på att hennes dotter skulle ha gjort någon mot andra barn. Alltså, har barnen inte sagt något alls så lär det ju komma fram med tanke på åldern. Är väl snarare att föräldrarna gillar henne och därför inte vill prata med henne direkt pga rädda att bli uteslutna ur den goda gemenskapen.
Låter oavsett rätt självupptaget, att tro att det handlar bara om en själv.
Att hitta massa bortförklaringar om andra föräldrar eller lärare är bekymrade över ens barns beteende känns ju som dåligt föräldraskaps 1 A.
Fast jag vet inte, ibland kan man ju bara känna, av olika anledningar att något är orättvist eller att ens barn behandlas orättvist av x anledning. Ibland stämmer det och ibland är det ett resultat av ens egna projiceringar. Men det är klart att någon ibland behandlas orättvist och att man då gärna letar anledningar.
Absolut, men känns som att risken är större att några av barnen gått samman mot dottern isåfall snarare än att föräldrarna skulle ha hittat på allt för att sätta dit mamman. Man kan absolut behövs luska lite i vad det är som egentligen sker, något är det ju om det kommer anonyma mail, klart man inte skäller ut sitt barn direkt utan att veta vad som hänt, men man behöver ju inte avfärda det med att det är personligt mot en själv som förälder.
Många (överklass)barn känns som de är uppfostrade till ögontjänare. Alltså bara artiga när de får fördel av det. Vet absolut ingenting om Sally här, hon är kanske för ung för det spelet än.
Men vänta, det var inte alls det hon sa. Hon var upprörd för att föräldrarna vände sig till läraren och inte direkt till henne eller O. Hon var också upprörd för att de ville vara anonyma och att det då var svårt att ta det med S. hon sa att hon inte misstrodde att det hade hänt.
I sa mycket och inte så lite kryptiskt och vi har nog hört och tolkat texten lite olika.men i texten på Instagram skriver hon att hon råka
Förlåt! I skriver alltså att hon råkat ut för en förädare i sin egen bekantskapskrets. Vem har svikit hennes förtroende och hur hanterar man känslan att någon man litat på inte står på ens sida. Det fattar då jag som att hon tar det ytterst personligt.Läraren måste väl få kännedom om vad som händer under tid då hen har ansvar för barnen. Det är en lärares ansvar. Men vill inte tolka för mycket egentligen eftersom det var så luddigt uttryckt. Utom det skriftliga på IInstagram.
Det heter, skryter OM Sally. Inte PÅ Sally.
Kan vi sluta ge henne uppmärksamhet?
Men vad är det hon kritiseras för? Är det för att hon berättar om att människor upplever hennes barn som artiga och sociala. Känns ju som en väldigt opersonlig och harmlös sak att berätta ur ett integritetsperspektiv.
Folk skriver att vi ska sluta ge Isabella uppmärksamhet, jag tycker vi ska sluta ge henne trollföljare uppmärksamhet. Det märks väl att en del kommer från denna sida och de får väll en väldigt tillfredsställelse att bli uppmärksammade både här och på IL blogg
Nivån på detta inlägg då? Ännu ett inlägg som syftar till att smutskasta Isabella och där du lägger upp elaka och negativa kommentarer. Varför inte istället ifrågasätta mobbande kommentarer, och dessa få men återkommande som skriver extremt kritiskt, och beräknande. Dessutom har du fel – det var ju inte Sheila som sa det utan en annan person, det står ju klart och tydligt, jag läste Isabellas inlägg på hennes blogg nämligen. Onödigt av dig väl att göra ett inlägg om ett barn. NEJ det är inte revolutionerande OCH det är det INGEN som påstått heller, Isabella har INTE påstått det utan bara berättat vad någon sa vilket hon blev stolt över. Inget konstigt. Nej det är inte så att alla barn/ungdomar är artiga och sociala – långt ifrån faktiskt. Världsfrånvänt att tro det. Här har ju inget fel begåtts av Isabella, av andra dock.
Bara vinkel och vrid!
Ja ibland behöver nog vi härinne få spegeln vänd mot oss själva. Är nog inte alltid en vacker syn.
Framför allt blev Sally stolt över att få höra det, av inlägget att döma. Helt rätt av Isabella att berätta om detta och lyfta positiva saker, helt SJUKT att alla ska vända det till något dåligt! Jag är inte förälder men hade också velat berätta det för andra om nån sa så om mitt barn <3
En simpel iakttagelse…barn idag är otroligt mycket mer utåtagerande och gapiga än barn för typ 20-25 år sen. Tänker att föräldrar idag inte vill/kan vara gränssättande eller ens lära sina barn vara artiga och omtänksamma,att de kanske är osäkra i sin föräldrarroll och tillåter barnen vad som helst.Det gynnar inte barnen direkt.
Vuxna idag är ju generellt rätt otrevliga så hur ska barnen lära sig?
Ja vad har barner för förebilder eg.om inte deras föräldrar klarar av att vara shyssta?
Du menar att folk generellt är otrevliga? Det håller jag verkligen inte med om.
Livet blir så mycket trevligare och lättare om man är artig. Det är väldigt viktigt i vår familj också. När jag var liten höll jag på att dö av skam när vår lärare bjöd på kakor och en klasskompis sa ”va, får man bara EN?!”. Det var säkert 30 år sedan och jag får fortfarande rysningar och skamkänslor bara jag tänker på det. Hu!
Med tanke på hur ungar generellt beter sig idag så tycker jag det är fint att läsa om barn som faktiskt vet hur man ska uppföra sig bland folk.
Men alltså, det blir ju ganska stor skillnad på vem det var som sa det. Nu var det ju inte Sheila, mammas kompis, utan podstudions ägare, dvs mer av en bekant och ingen som är nära familjen. Att ens kompisar säger snälla saker om ens barn är ju inget att bygga ett inlägg på – det är ju som att en mormor säger att hennes barnbarn är gulligt. Helt normalt.
Ett barn är artigt och trevligt. (bra sak)
En vuxen uppmärksammar och berömmer barnets artighet. (bra sak)
Barnets förälder blir stolt över barnet. (bra sak)
Barnet får beröm av föräldern. (bra sak)
Mer provocerande saker har man hört talas om.
Ja och sen blir den stoltheten hos både mamma och barn hånat och nedvärderat både av IL trolläsare och Sveriges största skvallerblogg. Hur var det nu att värna om barns integritet, gäller inte det här?
Är det någon som påstått att artighet är en revolution. Hennes dotter fick beröm och hon blev stolt. Är det verkligen något att gnälla över?
Eller hur… en peson träffar ett barn han tycker är väldigt artigt och trevligt och kommenterar det till barnets mamma. Och folk riktigt anstränger sig för att vrida det till något negativt?
Sånt skitsnack, alla hade blivit glada att höra det om sitt barn.
Ickeföräldrar som har åsikter om barn.
Jag hade fan blivit asglad om någon upplevde mina barn som artiga, finns överhuvudtaget ingenting negativt att berömma ett barn, även om det gäller ”hur hen uppträder i sammanhang”, hennes lilla flickebarn ska väl likt alla barn fungera i ett jävligt snävt samhälle, oavsett om man står bakom snävheten eller inte så förlorar ett barn inte på att vara trygg i sociala sammanhang och således även artig.
Fan ta alla ungar över 10 år som ligger på stolarna på kontoren ”efter skoltid”, som inte ens kan förmå sig att säga hej, utan stirrar tills ögonen bokstavligen säger fuck you till dig. NEJ, alla dom barnen har inte npf men lider eventuellt av passivt föräldrarskap.
Sluta behandla era barn på sätt som ingen annan i samhället kommer möta, så skapas rädsla. För vem fan ska orka hälsa på Alice bara när det är fullmåne och hen inte identifierar sig som en jordnöt vid tillfället och helst jämn tisdag, Alice blir så kinkig annars. Dom andra kommer säga fuck you alice och fuck you alice mamma för nu är det fan bra med curlandet
Spännande kommentar.
Väldigt rolig! Men kanske finns ändå någon sanning i den?
Ungar som ligger på stolar i kontor? Nu hänger jag inte med.. Har du ungarna med dig på jobbet eller fabulerar du någon rolig historia typ?
Trodde ungar på kontor förbjöds under pandemin och inte fick komma tillbaka
Haha, hennes kommentarsfält är den vidrigaste platsen på internet!
När började ”socialt barn” vara likställt med bra föräldraskap? Artig kan alla vara.
Jag har en dotter som är blyg och introvert, men artig absolut. Social? Nej. Är jag en dålig eller sämre förälder? Lägre i rang?
Trött på att social och utåtriktad ska vara någon status och ses som någon norm som alla ska eftersträva.
Generellt ofta som inläggen ”vinklas” lite hur som helst i mening att belysa och visa på hur alla dessa flunsor lever, beter sig och har sig så där allmänt i sina liv. Mer regel än undantag att det sker och sedan, i bästa fall (dock inte alltid) när allt ändå publicerats, en redigering av inlägget. Det är en sak att lyfta och belysa ur ett neutralt perspektiv kontra lägga ut enskilda personer. Frågan är bara vad grundtanken är?
Följer inte Isabella, är inte Isabella, känner inte Isabella!
https://nordvpn.com/sv/blog/vad-ar-desinformation/
https://internetkunskap.se/artiklar/kallkritik/sa-skadar-logner-pa-natet/
Jag skulle nog vara nyfiken på hennes bok! Vårt knep att få artiga och sociala barn var att ta med dem på restaurang tidigt, och fortsätta med det. Utan mobil eller padda, och istället inkludera dem i samtalet hela måltiden. (samma hemma!) Förresten även utan napp när de var bebisar, om det nu kan ha spelat in. Vi har fått beröm från amerikaner och andra som gärna delar med sig av åsikter på finrestauranger. Men det jag minns bäst var efter en lång tågresa när vi fick beröm av en dam i sätet bredvid, hon hade väl inte väntat sig det av två stockholmsungar. Och dessa damer och herrar var verkligen imponerande, det riktigt strålade om dem. Kul att se, men säger en del om vad de förväntar sig. Nu är barnen myndiga, stjärnor på sina jobb och älskade av sina svärföräldrar. Så ja, jag är stolt!
Är det verkligen ingen som tänker på att Isabella bara skriver om saker som folk kan ha mycket åsikter om, så att det blir mycket kommentarer. Är övertygad om att inte ens hälften av vad hon skriver om, har hänt.
Från en som jobbar inom service och träffat mycket barn: Väldigt få är riktigt artiga, många är mediokra och en del är riktigt jävliga.