Visa det här inlägget på Instagram

Michaela Forni gör reklam för tjänsten ”Gubbe” – en tjänst som hjälper äldre med allt de kan tänkas behöva hjälp med.
Jag har aldrig hört talas om en liknande tjänst och tycker det låter spännande.
Enligt hemsidan är Gubbe en ny typ av seniortjänst som håller äldre aktiva, hjälper till med vardagssysslor och som samtidigt ökar tryggheten för hela familjen. Dessutom skapar de meningsfull sysselsättning för ungdomar.
Som ett komplement till exempelvis hemtjänsten som har väldigt begränsat med tid och sällan har tid att sitta ner och prata, om än så bara för någon minut tycker jag det låter som.

Minst var tionde svensk över 75 år träffar inte anhöriga, vänner eller bekanta mer än ett par gånger i månaden. Det är känt att ensamhet har en negativ koppling till välbefinnande, funktionsförmåga och hälsa — ensamhet kan till och med orsaka tidig död.
‍
En känsla av meningsfullhet och samhörighet förebygger ensamhet. Detta skapas av nära människorelationer, meningsfulla saker att göra och hobbyer.

Ofrivillig ensamhet är hemskt. 
Om det här är en tjänst som fungerar så tycker jag att det låter toppen.
Att kunna skänka en äldre släkting meningsfulla möten, diskussioner och lite hjälp med allt möjligt, om man själv inte har möjlighet.
Kanske bor man långt bort eller har svårt att finnas där så mycket som man önskar?

Så här kan det låta efter ett besök:

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Fakta från hemsidan:
Priset för tjänsten efter rutavdrag ligger på 225 – 245 kr/tim, beroende på besöksfrekvensen. Priset på tjänsten omfattar följande: 25 % moms, Gubbe-vännens lön, försäkringar, pensionsavgifter, förvaltningskostnader, hyror, kostnader för affärsutveckling och personallön.

Visa det här inlägget på Instagram

Vad tycker ni om den här typen av tjänst?
Tycker ni att det låter bra eller är ni skeptiska?

Jag åt en tunnbrödsrulle till lunch. Det känns som en lunch ingen tjej i Stockholm någonsin skulle trycka i sig?
Förutom Margaux kanske. Jag älskar att hon lägger upp alla sina stödkorvar på Instagram som hon äter.
Så härlig kontrast till all grönkål och smoothies. Balans är bäst.
Det får bli sallad till lunch imorgon, men idag njöt jag av min tunnbrödsrulle från grillen medan Dante smaskade på en hamburgare framför Chico Bom Bom (fråga mig inte ens vad det är för program). // Michaela Forni

Helt ärligt så säger det här inlägget väldigt lite om tjejer i Stockholm, men desto mer om Michaela Fornis inställning till mat.
Varför tror hon att inga tjejer i Stockholm skulle äta det?
För att hon själv nästan verkar skämmas över det och skriver ursäktande om det i sitt inlägg?
Ni är flera stycken som reagerat på det här inlägget som hon postade och jag kan bara hålla med.
Varför skriva det här?

Att äta en tunnbrödsrulle – eller en ”stödkorv” – varken ska eller bör omskrivas på det här viset när man har mängder av unga kvinnor som läser det man skriver.
Det är extremt onödigt att sätta den här typen av griller i huvudet på folk, bara för att man själv har dem.
Det är oansvarigt.
Jag undrar hur många av de som läst Michaelas inlägg, som kommer tänka en extra gång innan de beställer den här typen av mat, med just det här inlägget i bakhuvudet?
Och ”Det får bli sallad i morgon”?
Ska man alltså ha så pass dåligt samvete över att äta en tunnbrödsrulle, att man måste planera in en kompensatorisk måltid i form av en sallad?

Vill du äta en tunnbrödsrulle, ät en tunnbrödsrulle.
Vill du inte äta en tunnbrödsrulle, ät ingen tunnbrödsrulle, men oavsett vilket, låt bli att publicera den här typen av smått ätstörda resonemang till alla de unga tjejer som följer dig och läser det du har att säga.
Även om uttalandet är aningslöst så är det onödigt.
Jätteonödigt!

Ps.
Det här resonemanget kan appliceras på mängder av olika situationer och personer, och idag var det Michaelas blogginlägg som fick utgöra exemplet.

Tack för tips! 

Blir man så här insiktsfull när man skaffar barn, eller är det någonting man halvt om halvt behöver bli, när man skaffar barn?

Vid en första genomläsning av Michaelas punkter så känns många av dem ganska självklara, men jag inser samtidigt att, bara för att någonting känns självklart så betyder det inte per automatik att det är enkelt.

De enklaste råden kan ibland vara de absolut svåraste att ta, just för att de framstår som simpla. Som någonting man så klart kan göra ”sen”…när man är färdig med sitt ”jag ska bara…”

Om jag ska välja ut en sak från Michaelas båda bilder, som jag tror många av oss skulle må bra av så är det att prioritera mera.
Kanske borde man ha en pin med det budskapet, som en ständig påminnelse om att just ”prioritera mera”?

Visste ni att var tredje kvinna i världen utsätts för för våld under sin livstid?
Det är en sjuk siffra, men jag tvivlar inte ett dugg på att den stämmer.
Enligt FN:s generalsekreterare António Guterres så har rapporter om våld i hemmet/i nära relationer ökat sedan pandemins start, och han beskriver våldet som ”fasansfullt”, enligt SvD. 

Den 25 november är det ”Orange Day” som organiseras av Unwoman.
Den här dagen handlar om att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor och tillsammans med ”Her House Foundation” kommer Michaela Forni använda sina kanaler för att belysa ämnet.
Stiftelsen lanserades i samband med kampanjen HerChoice, som drivs tillsammans med Nordic Choice Hotels.
Syftet är att bistå kvinnojourer med boende om jourerna skulle bli fulla med anledning av den rådande Coronapandemin. Hotell inom Nordic Choice finns till förfogande om behov finns. HerHouse roll i kampanjen är att sammanföra kvinnojourer med hotellen och donera medel för att täcka kostnaderna, enligt hemsidan.

Ett fint initiativ från både stiftelse och influencer, som jag mer än gärna lyfter även här inne.

Vill du veta mer om stiftelsens arbete kan du klicka HÄR.

Om jag skulle välja en influencer att placera i den kungliga familjen, så vet jag exakt vem jag skulle välja.
Isabella Löwengrip skulle så klart välja sig själv eftersom hon tror att hon och prinsessan Sofia är nära vänner, men mitt val skulle utan konkurrens bli Michaela Forni.

Hon håller hög klass på det mesta hon tar sig för och som hon publicerar på sina plattformar – vad gäller mode, utseende, samarbeten, språk mm. Jag vet inte om jag någonsin ens hört eller sett henne svära, så hon skulle nog kunna placeras i den kungliga familjen relativt omgående. (Det är alltså menat som en komplimang om någon undrar. )

Med det sagt så blev jag nästan lite full i skratt av den här uppdateringen på Michaelas Instastory.
Eftersom hon oftast är väldigt korrekt i sitt sätt att uttrycka sig på sina plattformat, så kändes meningen hon avslutar med här, ganska så frigörande. ?

Hon släpper dock inte helt på allt vad korrekthet och klass heter, utan ber kvinnan att ”vänligen dra åt helvete”.
???
Det får ju finnas måtta på lägstanivån, eller hur+

Jag vet inte om det är en ren slump, men efter att Sandra Beijers syn på sin graviditet, barnet i magen och föräldraskapet som stort uppmärksammats, bland annat i hennes intervju i ”Motherhood” så känns det som att fler vågar prata om sina egna känslor kring föräldraskapet, som inte bara är guld och gröna skogar.
Kanske ser jag det bara nu för att ämnet är aktuellt? Kanske har hon fått fler att våga vara mer ärliga?

För mig kom inte föräldraskapet som en blixt från klar himmel när Dante föddes utan det liksom växer fram månad för månad. Saker händer i hans utveckling eller i vårt liv som får mig att utvecklas och se föräldraskapet på nya sätt.
Det är SJUKT häftigt att få uppleva tycker jag.

När “alla andra” sa att de visste precis vad de skulle göra när de blev föräldrar så kände jag inte alls igen mig i det. Och allt eftersom tiden går, står jag kvar som samma stora frågetecken. För mig är föräldraskapet en lång utmaning av att försöka förstå vad mitt barn behöver för att må så bra som möjligt. Ibland kommer jag att lyckas och ibland kommer jag att vara på fel spår. Hur mycket jag än försöker göra rätt kommer jag att göra fel för det är så föräldraskapets ekvation ser ut. Oavsett om jag inte kunde bota hans magont som bebis, skämmer ut honom inför hans kompisar som 8-åring eller inte vet hur jag ska hantera hans känslor när han kommer in i tonåren. // Michaela Forni

Jag tycker att det här inlägget av Michaela Forni var mycket läsvärt, även för mig som inte har några biologiska barn. 
Hon pratar om sina känslor för sonen Dante, men jag tror att hennes resonemang eller ”teori” går att applicera på det mesta i livet.
Graviditet, barn – biologiska eller bonus, familj, livspartner, vänskaper, yrkesval, hobbys.
Ja, i princip allt.
För vissa så känns vänner och vänskapsrelationer som någonting självklart, medan andra kämpar med att få grepp om det. Samma sak gäller i kärleksrelationer till en partner.
Man säger att ”är det lätt så är det rätt” men ibland så är det allt annat än lätt, oavsett hur rätt en relation kan verka.

Jag trodde att när man blev vuxen så skulle man ha koll på allt det där.
Någon som vet när detta tillstånd av full koll kan tänkas infinna sig?
Att ha full koll, kommer jag kanske få uppleva någon gång i livet, men klar?
Det tror jag aldrig att man blir.
Tror ni?

Michaela Forni är näst ut på tur, att som influencer erbjuda en alldeles egen online-kurs. 
Först tror jag det var Nicole Falciani som lanserade en ”Älska dig själv-kurs” och sedan tog Paula Rosas fram en kurs ”Livet är nu” som riktar sig till kvinnan som befinner sig mitt i livet.
Michaelas kurs är en karriärguide, där man ska få lära sig hur man skriver ett CV, hur man ska agera på en anställningsintervju för att slutligen landa drömjobbet som kanske – om du har tur – även inkluderar ett drömkontor.
Eller som Michaela själv uttrycker det:

När jag ser tillbaka på mig själv från liten flicka, till tjej, till vuxen kvinna, är det inte helt otippat att jag sitter där jag sitter idag: i en tjusig outfit på mitt drömkontor.

Nu är det ju knappast alla som har detta som drömmål vad gäller sin karriär, så jag undrar lite kring just hur smal den här kursen egentligen är.
Det låter som en kurs för de som vill bli en influencer som Michaela och hennes kompisar, och vars högsta mål i livet är att köpa en Chanelväska, att ställa på sitt drömmiga kontor.
Om det inte är ditt mål så skulle jag rekommendera att lägga pengarna på någonting annat, eftersom jag inte är helt hundra på om digitala kurser som den här går att ångra, returnera eller göra ett återköp på.

Kanske borde Michaela använda Margaux Dietz som en referens?
Det är ju trots allt tack vare Forni som Margaux är där hon är idag, och oavsett vad man tycker om Margauxs erotiska satsning som nyligen drabbat våra öron, så är hon definitivt framgångsrik.
Det går inte att sticka under stol med.

Ps. Jag är hos veterinären med Selma just nu, men jag tog ner inlägget om Margareta efter att jag uppmärksammats på att hon precis förlorat en nära anhörig.
Diskussioner om adventskalendrar kan vänta.

Michaela Forni gör reklam för kaffe inne på sin blogg, och jag får lite smått stresspåslag av att se bilderna.
Vita kläder och kaffe?
Eller egentligen bara vita kläder överlag ger mig stresspåslag.
Ni som följt mig ett tag vet att jag är sämre än en pårökt förskoleklass på att ha vita kläder på mig.
Ju mer försiktig jag är, desto mer spiller jag på mig. Ungefär som när man försöker vara tyst i köket på morgonen om alla andra sover. Jag slamrar sällan så mycket som jag gör då.

Anyways…
Jag försöker ständigt vidga mina vyer och bli en modigare kvinna, och har hittat en hyfsat vit tröja som jag tror skulle kunna fungera för mig.
Vad tror ni?
En redan kaffefläckar topp? Top notch ju!

Michaela frågar sina följare om deras kaffevanor.
Hur gör ni med ert kaffedrickande – varierar ni eller går ni på ett spår?

Jag är extremt singelspårig.(Haha…autokorrekt ändrade först den här meningen till ”snigelspårig”)
Zoegas röda paket – Mollbergs blandning och inget annat – men har precis uppgraderat från en vanlig bryggare till en Mocca Master, köpt begagnad på Facebook.
Mocca Master har även tagit fram ett eget kaffefilter som ska höja smakupplevelsen ytterligare.
Jag känner ingen skillnad.

Visste ni förresten att ju mörkare kaffe, desto mindre mängd koffein?
Jag har alltid trott att det var tvärt om.

Röstningen för just den här kategorin är tyvärr redan avslutad, men jag hoppas att de som är fans av Michaela Fornis app redan röstat på den ändå. 🙂
När det kommer till röstningen av Svenska Designpriset så sker omröstningen för de olika kategorierna inte samtidigt utan de är uppdelade på olika veckor, och just för Fornis app avslutades den vid midnatt.
Jurygruppernas röster avgör 50 procent av vinster och svenska folkets röst, de andra 50 procenten.

Tidigare om åren har vi bland annat sett Alexandra Nilsson nomineras för produktdesign på den kollagenprodukt hon satt sitt namn på.
Även byrån Good Luck Have Fun blev nominerade för några år sedan för sitt arbete med Löwengrip Beautys nya design, men fick se sig slagna den gången av Malmö Chokladfabrik, Pond Design.

Ni som använt er av appen ”Baby Journey” – är den bra?
Så bra att den både förtjänar en nominering och en vinst?

Oavsett vilket så är en nominering en fjäder i hatten, så stort grattis till det!

Michaela Forni skriver så härligt om semester på sin blogg. Hon listar alla saker som hon ser fram emot, där en handlar om att få tillbringa ostörd tid med sin sambo.
Just den punkten fick mig att börja tänka på min alldeles egna favoritperson.
Vi kommer inte ha någon semester i sommar, eftersom vi håller på att fixa vårt nya hus. Det betyder inte att jag inte fortfarande kan stanna upp och verkligen SE honom, även om det är bakom spackel och färgburkar. ?

Vad ser du mest fram emot på din semester? 
(om du har någon, så klart.)

Här har ni en som definitivt tagit semester! ?