När jag var liten spenderade jag ofta somrarna i Rikets Sal på Öland. Där bodde min farmor och då halva min släkt är Jehovas vittnen och jag tillbringade många somrar hos farmor, så släpade hon runt mig på diverse bibelstunder, stora sammankomster i Scandinavium i Göteborg (eller vad det hette/heter).
Alla medlemmar kallas bröder och systrar och de som bestämde kallades för De äldre. Deras ord var allas lag. Min farmor var noga med att tuta i mig att om jag inte blev ett vittne så skulle jag inte få vara med ”där uppe” när jorden gick åt helvete. Jag minns att jag kom hem från sommarloven och sa till mamma att ”vi måste bli Jehovas vittnen, annars kommer jag inte att ha några kompisar kvar.” Mamma var måttligt road men hade sedan länge gett upp de allvarliga samtalen med farmor och hennes indoktrinering. // Monas Universum
Att få hem ett mer eller mindre hjärntvättat barn lagom till skolstarten kan ju inte ha varit så där jättekul, men av det Mona beskriver här ovan så ställer jag mig frågande till varför föräldrarna fortsatte skicka sina barn till farmor, som var Jehovas Vittne och som gjorde sitt bästa med att försöka påverka dem?
Nog hade det varit bättre att sätta ungarna på ett sommarkollo eller fritids, istället för att skicka dem till en sekt?
Hade ni skickat era barn till den här dårskapen?
Jag var med i pingstkyrkan i tonåren, men inte fan pågick det någon sådant här då… Sen barkade det ju åt helvete med alltsammans, men då bodde jag på andra sidan jorden och hade noll och ingenting med saken att göra, och kunde heller inte påverkas till någonting alls.
Idag undviker jag allt som har med organiserad religion att göra.
I kommentarsfältet låter det så här: